1)

Artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och kravet på att avtalsvillkor ska vara tydliga, ska i samband med ett hypotekslån tolkas på så sätt att de medger att en näringsidkare inte inför den fullständiga definitionen av det referensindex som ligger till grund för beräkningen av en rörlig räntesats i ett sådant avtal och, före avtalets ingående, inte överlämnar en broschyr med information om indexets tidigare utveckling till konsumenten, med motiveringen att informationen om nämnda index publiceras officiellt, under förutsättning att en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, med beaktande av allmänt tillgänglig och åtkomlig information samt den information som, i förekommande fall, har lämnats av näringsidkaren, har kunnat förstå hur metoden för att beräkna referensindexet konkret fungerar och således, på grundval av klara och begripliga kriterier, bedöma de potentiellt omfattande ekonomiska konsekvenserna av detta villkor för en sådan konsuments finansiella förpliktelser.

2)

Artiklarna 3.1, 4.2 och 5 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att om en nationell domstol anser att ett avtalsvillkor som syftar till att fastställa metoden för att beräkna en rörlig räntesats i ett avtal om hypotekslån inte är klart och begripligt formulerat, i den mening som avses i artikel 4.2 eller artikel 5 i detta direktiv, ankommer det på den att pröva huruvida villkoret är ”oskäligt”, i den mening som avses i artikel 3.1 i nämnda direktiv.

3)

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att den nationella domstolen är skyldig att låta konsumenten välja mellan, å ena sidan, en ändring av ett avtal genom att ett avtalsvillkor om fastställande av en rörlig räntesats som anses vara oskäligt ersätts med ett utfyllande villkor som hänvisar till ett index som föreskrivs i lag och, å andra sidan, en ogiltigförklaring av avtalet om hypotekslån i dess helhet, om avtalet inte kan bestå utan detta villkor.

4)

Artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, jämförda med artikel 1.2 i detta direktiv, ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att den nationella domstolen, för det fall ett villkor om fastställande av ett referensindex för beräkning av ett låns rörliga räntor är oskäligt och ogiltigt, med iakttagande av villkoren i punkt 67 i domen av den 3 mars 2020, Gómez del Moral Guasch (C-125/18, EU:C:2020:138), ersätter detta index med ett lagstadgat index, som är tillämpligt om inget annat har avtalats mellan parterna i avtalet, om båda indexen fastställs genom en beräkningsmetod av motsvarande komplexitet och denna ersättning föreskrivs i nationell rätt i fall som inte är tvistiga och där den är avsedd att bibehålla jämvikten mellan parternas åligganden, under förutsättning att ersättningsindexet faktiskt återspeglar en utfyllande bestämmelse i nationell rätt.

5)

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att i en situation där ett konsumentavtal inte kan bestå efter det att ett oskäligt villkor har upphävts och där en ogiltigförklaring av avtalet i dess helhet utsätter konsumenten för mycket negativa konsekvenser, får den nationella domstolen avhjälpa villkorets ogiltighet genom att ersätta det med en utfyllande bestämmelse i nationell rätt, i samband med vilket den räntesats som följer av ersättningsindexet ska tillämpas från den dag då avtalet ingicks.