1.

I denna begäran om förhandsavgörande ombeds domstolen tolka artikel 19 i förordning (EG) nr 1223/2009 ( 2 ) om märkning av kosmetiska produkter.

2.

Det är i synnerhet två frågor som är omtvistade:

3.

Domstolen har hittills haft tillfälle att uttala sig ( 3 ) om andra artiklar i förordning nr 1223/2009, men inte om de särskilda kraven i artikel 19.1 och 19.2, såvitt jag inte misstar mig.

4.

Genom förordning nr 1223/2009 omarbetades de direktiv som dittills reglerat detta område. ( 4 ) Rättspraxis rörande de märkningsregler som fanns i de direktiven ( 5 ) ger viss vägledning som kan vara användbar när denna begäran om förhandsavgörande besvaras.

5.

I artikel 1 (”Tillämpningsområde och syfte”) föreskrivs följande:

”Genom denna förordning fastställs bestämmelser för alla kosmetiska produkter som tillhandahålls på marknaden, för att säkerställa den inre marknadens funktion och en hög skyddsnivå för människors hälsa.”

6.

Artikel 2 (”Definitioner”) har följande lydelse:

”I denna förordning avses med

…”

7.

I artikel 3 (”Säkerhet”) föreskrivs följande:

”Kosmetiska produkter som tillhandahålls på marknaden ska vara säkra för människors hälsa vid normal eller rimligen förutsebar användning, varvid följande särskilt ska beaktas:

…”

8.

I artikel 19 (”Märkning”) föreskrivs följande:

”1.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna artikel ska kosmetiska produkter släppas ut på marknaden endast om följande information finns i outplånlig, lättläst och väl synlig skrift på behållaren och förpackningen:

…

…

…

2.   Om det av praktiska skäl är omöjligt att märka den information som nämns i punkt 1 d och g på föreskrivet sätt ska följande gälla:

…

5.   Lagstiftningen i de medlemsstater där produkten tillhandahålls slutanvändaren avgör på vilket språk den information som nämns i punkt 1 b, c, d och f samt i punkterna 2–4 ska anges.

…”.

9.

I artikel 20 (”Produktspecifika påståenden”) föreskrivs följande:

”1.   Text, namn, varumärken, bilder och tecken, figurativa eller ej, som används på etiketter, vid tillhandahållande på marknaden och i reklam för kosmetiska produkter får inte antyda någon egenskap eller funktion som produkterna i fråga inte besitter.

…”

10.

I bilaga VII (”Symboler på förpackning/behållare”) föreskrivs följande:

”1. Hänvisning till bifogad information

…”

11.

De olika punkterna i artikel 6 innehåller följande föreskrifter:

12.

A.M., som äger en skönhetssalong, har affärsförbindelser med E.M., som distribuerar kosmetiska produkter från en tillverkare i USA.

13.

I samband med dessa affärsförbindelser fick A.M. genomgå en utbildning om dessa produkter som E.M. anordnade. Utbildningen innefattade information om hur produkterna var märkta. ( 6 )

14.

Efter denna utbildning köpte A.M. den 28 och 29 januari 2016 40 stycken detaljhandelsböcker, 10 kataloger och olika produkter (krämer, masker och puder). ( 7 )

15.

På produkternas förpackningar gavs upplysningar om den ansvariga enheten, den kosmetiska produktens ursprungliga namn, dess sammansättning, giltighetsdatum och serienummer för den kosmetiska produkten. Där återfanns också symbolen ”hand med bok” med hänvisning till katalogen.

16.

A.M. väckte talan vid Sąd Rejonowy dla m. st. Warszawy w Warszawie (distriktsdomstolen i Warszawa, Polen) och yrkade att köpeavtalet skulle hävas på grund av fel i varan. A.M. gjorde gällande att det på förpackningen inte fanns uppgifter på polska om produktens funktion, vilket gjorde att det inte gick att identifiera den och få reda på dess verkningar, och att dessa uppgifter inte framgick klart av presentationen. Detta innebar ett åsidosättande av de polska bestämmelserna om handel med kosmetika, vilka sammanfaller med bestämmelserna i artikel 19 i förordning nr 1223/2009.

17.

E.M. bestred talan och gjorde gällande att produkterna hade märkts i enlighet med gällande nationella bestämmelser, eftersom de innehöll en symbol (”hand med bok”) med hänvisning till en katalog som medföljde varje kosmetisk produkt. Katalogen innehöll, på polska, en fullständig beskrivning av produkterna, deras funktion med kontraindikationer och applicering samt beståndsdelar. Således hade artikel 19 i förordning nr 1223/2009 inte åsidosatts.

18.

Sąd Rejonowy dla m. st. Warszawy w Warszawie ogillade talan, med tillämpning av de artiklar i den polska civillagen ( 8 ) som handlar om fel i varan. ( 9 )

19.

A.M. överklagade domen till Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa, Polen). A.M. gjorde gällande att Sąd Rejonowy dla m. st. Warszawy w Warszawie hade gjort en felaktig värdering av bevisningen rörande den information som tillhandahållits och betonade att det på förpackningarna inte fanns några uppgifter på polska om de kosmetiska produkternas funktion. Hänvisningen till katalogen (som inte var gratis) var otillräcklig och det var enligt A.M. inte omöjligt att tillhandahålla denna information på var och en av produkterna.

20.

Den domstol som ska pröva överklagandet undrar för det första om räckvidden av artikel 19.1 f, jämförd med artikel 2.1 a i förordning nr 1223/2009. De rör utan tvekan frågan hur noggrann märkning som måste finnas på de kosmetiska produkternas behållare och förpackningar, deras funktion och skyldigheten att tillhandahålla information om importerade produkters funktion på konsumentens språk.

21.

För det andra frågar den hänskjutande domstolen om tolkningen av artikel 19.2 i förordning nr 1223/2009, jämförd med skäl 46 i samma förordning. Den vill bland annat veta om det, enligt punkt 1 i bilaga VII till förordningen, är tillåtet att använda sig av en grafisk symbol för att uppfylla kraven på viss information som ska finnas på de kosmetiska produkternas behållare och förpackningar och om det är tillräckligt att denna information finns i kataloger från tillverkaren som inte medföljer produkterna.

22.

Mot denna bakgrund har Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa, Polen) beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

23.

Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolens kansli den 1 september 2019.

24.

Skriftliga yttranden har getts in av A.M., den belgiska, den danska, den grekiska, den litauiska, den nederländska och den polska regeringen samt Europeiska kommissionen. Det har inte ansetts nödvändigt att hålla förhandling.

25.

Tvisten handlar om huruvida artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009 ska tolkas så, att den föreskrivna informationen om de kosmetiska produkternas ”funktion” som ska finnas på behållarna ( 10 ) eller på förpackningarna ( 11 )

26.

Enligt artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009 ska kosmetiska produkter ”släppas ut på marknaden endast om följande information finns i outplånlig, lättläst och väl synlig skrift på behållaren och förpackningen: … Den kosmetiska produktens funktion, om detta inte tydligt framgår av presentationen av produkten.” ( 13 )

27.

Formuleringen ”produktens funktion” definieras inte i den bestämmelsen och inte heller i artikel 2 i förordning nr 1223/2009. När det i punkt 1 a i den artikeln förklaras vad en ”kosmetisk produkt” är nämns i allmänna ordalag dess ”ändamål”.

28.

Ändamålet är en av de faktorer som används i rättspraxis för att avgränsa begreppet ”kosmetisk produkt”. Domstolen har analyserat dess innehåll och funnit att det innehåller ”tre kumulativa kriterier, nämligen för det första, den aktuella produktens beskaffenhet (ämne eller blandning av ämne), för det andra, den del på människokroppen som produkten är avsedd att appliceras på och för det tredje, det avsedda ändamålet med användningen av produkten”. ( 14 )

29.

Avsaknaden av en exakt definition av begreppet ”produktens funktion” har fått den hänskjutande domstolen att föreslå att begreppen ”produktens ändamål” och ”produktens funktion” är likvärdiga. ( 15 )

30.

Eftersom ingen slutsats kan dras av lydelsen av artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009, är det emellertid lämpligt att även undersöka sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. ( 16 )

31.

I förordning nr 1223/2009 är artikel 19 placerad i början av kapitel VI, som handlar om ”Konsumentinformation”, och den innehåller bestämmelser om märkning som alla kosmetiska produkter som fritt tillhandahålls på marknaden i unionen ska uppfylla, för att de som köper produkterna ska få tillgång till den information som krävs.

32.

Det framgår av artikel 1 i förordning nr 1223/2009, jämförd med skäl 3 och 4 i förordningen, att liksom i den tidigare lagstiftningen är syftet att fullständigt harmonisera reglerna i gemenskapen för att uppnå en inre marknad för kosmetiska produkter samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa säkerställs. ( 17 )

33.

Artikel 3 i förordning nr 1223/2009 handlar om skyddet för människors hälsa. Första stycket (led a och b) handlar om presentation och märkning av kosmetiska produkter, i samband med säkerhet för människors hälsa.

34.

Det finns således ett samband mellan målet att garantera säkerheten vid användningen av sådana produkter och kraven rörande presentation och märkning.

35.

Det är i detta dubbla perspektiv som artikel 19 i förordning nr 1223/2009 ska förstås. Bestämmelserna om förpackning och märkning av kosmetiska produkter

36.

Artikel 2.1 a i förordning nr 1223/2009 har ett annat syfte när det talas om de kosmetiska produkternas (allmänna) ändamål. Syftet är att sätta gränserna för dessa i förhållande till andra mer eller mindre närliggande produkter (läkemedel, medicintekniska produkter) som inte ingår i förordningens tillämpningsområde. Detta framgår klart av skäl 6. ( 19 )

37.

Kommissionen, som jag instämmer med på denna punkt, har i sitt yttrande betonat att syftet med exemplen i skäl 7 i förordning nr 1223/2009 ( 20 ) är att klargöra vad som avses med kosmetiska produkter och skilja dem från andra produkter som inte är kosmetiska.

38.

De ändamål som anges i artikel 2.1 a i förordning nr 1223/2009 är således inte detsamma som ”produktens funktion”, som artikel 19.1 f i förordningen handlar om. Var och en av dessa artiklar har sitt eget syfte och dessa syften sammanfaller inte.

39.

Jag anser att detta bekräftas om man ser till bakgrunden till artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009.

40.

I den ursprungliga lydelsen i direktiv 76/768 föreskrevs ingen skyldighet att ange den kosmetiska produktens funktion på förpackningarna eller behållarna. Detta krav infördes för första gången i direktiv 93/35, genom att ett led f lades till artikel 6.1 i direktiv 76/768, vilket föreskrev en skyldighet att på den kosmetiska produktens behållare och förpackning ange dess funktion om den inte tydligt framgick av presentationen av produkten.

41.

I skälen i direktiv 93/35 anges att ”[s]törre öppenhet krävs … för att ge konsumenterna ökad information. En sådan öppenhet bör kunna uppnås om en kosmetisk produkts användningsområde … anges …”

42.

Syftet med lagändringen hade således inget att göra med definitionen av en produkt som kosmetisk (vilken ända från början byggt på dess ändamål), utan med den detaljerade information som skulle lämnas till konsumenterna. ( 21 )

43.

Ur en annan synvinkel skulle frågan kunna ställas huruvida ”produktens funktion” i den mening som avses i artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009 skulle kunna likställas med de ”produktspecifika påståenden” som avses i artikel 20 i samma förordning. ( 22 )

44.

Enligt artikel 20.2 i förordning nr 1223/2009 skulle kommissionen anta ”en förteckning över gemensamma kriterier för påståenden som får användas när det gäller kosmetiska produkter i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 32.3 i den här förordningen, med beaktande av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG”.

45.

Dessa påståenden har nu blivit föremål för en egen reglering i förordning (EU) nr 655/2013. ( 23 ) Enligt skäl 2 i den förordningen är ”[d]et främsta syftet med påståenden om kosmetiska produkter … att informera slutanvändarna om produkternas egenskaper och kvalitet. Påståendena är viktiga för att man ska kunna skilja på olika produkter. De bidrar också till att stimulera innovation och konkurrens”.

46.

Artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009 innefattar ett mycket brett område:

47.

De ”påståenden” som avses i artikel 20 ger en större mängd information (”egenskaper eller funktioner”), vilket innebär att de inte nödvändigtvis är liktydiga med begreppet ”produktens funktion” (i singular) som avses i artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009.

48.

Enligt min uppfattning är syftet med artikel 19.1 f i förordning nr 1223/2009 att produktens mest utmärkande ”funktion” ska anges på behållaren och på förpackningen, det vill säga den som gör det möjligt för konsumenten att vid första anblicken få reda på vad produkten är avsedd för, för att denne inte ska riskera sin hälsa.

49.

För denna tolkning talar den omständigheten att den kosmetiska produktens funktion inte behöver beskrivas när det ”tydligt framgår av presentationen”. Om det är uppenbart att konsumenten enbart genom presentationen av produkten kan få reda på vilken produktens mest utmärkande funktion är, är det inte nödvändigt att ange den på behållaren eller förpackningen. ( 24 )

50.

Uppfattas begreppet ”funktion” på det sättet hamnar det mellan de rena ändamålen i artikel 2.1 a i förordning nr 1223/2009 och de mer omfattande påståenden som avses i artikel 20.

51.

Att på behållaren eller förpackningen ange ”produktens funktion” i den mening som avses i artikel 19.1 f i förordningen, innebär att man anger en eller flera utmärkande egenskaper som gör det möjligt för konsumenten att få reda på hur den i första hand ska användas. På så sätt kan konsumenten bland en mängd olika kosmetiska produkter på ett välgrundat sätt välja ut den som bäst passar dennes behov, utan att bli vilseledd och utan att detta val påverkar konsumentens hälsa negativt.

52.

I artikel 19 i förordningen föreskrivs, som nämnts, att en stor mängd information ska finnas i outplånlig, lättläst och väl synlig skrift på behållaren och förpackningen (punkt 1). Den medger emellertid att viss information (den som nämns i punkt 1 d och g och som rör särskilda försiktighetsåtgärder som ska iakttas vid användning och förteckningen över beståndsdelar), på grund av sin komplexa karaktär får anges på annat sätt (punkt 2).

53.

Det är talande att upplysningen om produktens ”funktion” inte ingår i den information som inte behöver finnas på behållaren och förpackningen. ( 25 ) Information om produktens funktion måste under alla förhållanden finnas där (utom i det ovan beskrivna fallet).

54.

Den mångfald av kosmetiska produkter som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1223/2009, innebär att det inte är möjligt att på förhand fastställa hur funktionen ska anges på behållaren och förpackningen. Varje tillverkare får fritt välja hur informationen ska anges, beroende på vad som bäst passar dennes affärsstrategi.

55.

Jag anser emellertid att man ska eftersträva att beskrivningen av ”funktionen” på behållaren och förpackningen, av praktiska skäl och för att uppnå syftet med artikel 19 i förordning nr 1223/2009, ska vara enkel så att konsumenten lätt, vid första anblicken, kan få kännedom om produktens beskaffenhet.

56.

Man ska dessutom beakta de förväntningar som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument kan tänkas ha. ( 26 ) En sådan konsuments uppfattning bygger på en ”normal eller rimligen förutsebar användning”, såsom anges i artikel 3 i förordning nr 1223/2009 med avseende på att de produkter som tillhandahålls på marknaden ska vara säkra för människors hälsa.

57.

Varje produkts kännetecken och egenskaper är avgörande i varje enskilt fall för att användare ska kunna få reda på exakt vad det är som han eller hon köper. Även om behållare och förpackningar i undantagsfall inte behöver vara försedda med information om produktens funktion när den framgår av dess presentation, ( 27 ) är denna information, som nämnts, obligatorisk i alla andra fall.

58.

Allt beror med andra ord på tillverkarens förmåga att i några få ord sammanfatta produktens utmärkande funktion, så att den person som köper den inte löper risk att förväxla den eller äventyrar sin hälsa genom att applicera (eller till och med inta) kosmetiska produkter vars beskaffenhet han eller hon inte känner till.

59.

Jag vill tillägga att artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009 behandlar det språk som används på märkningen. Syftet är att konsumenterna i den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden ska få begriplig information om dess funktion.

60.

Visserligen utgör språkkraven och det därmed förknippade behovet av att anpassa informationen på behållaren och förpackningen ”ett hinder för handeln inom gemenskapen”. Detta hinder ”är emellertid [berättigat] med hänsyn till det mål av allmänt intresse som skyddet för folkhälsan utgör”. ( 28 )

61.

”Produktens funktion” ska således anges på behållaren och förpackningen, på det språk som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där produkten släpps ut på marknaden, och de kostnader och svårigheter som är förknippade med översättningen och märkningen av de importerade kosmetiska produkterna är inte relevanta i det här sammanhanget.

62.

Såsom jag har upprepat flera gånger föreskriver artikel 19.1 i förordning nr 1223/2009 att den information som nämns där ( 29 ) i princip ska anges på behållaren och på förpackningen.

63.

I överensstämmelse med skäl 46, ( 30 ) medger emellertid artikel 19.2 i undantagsfall ( 31 ) att informationen om beståndsdelar och vissa särskilda försiktighetsåtgärder som ska iakttas vid användning (punkt 1 d och g) anges på ett annat ställe än på behållaren och förpackningen.

64.

I dessa två fall ( 32 ) ska informationen anges på ”en bipacksedel, en etikett, en tejp, en remsa eller ett kort som bifogas eller fästs [på produkten]”. ( 33 )

65.

Förutsättningen för att detta undantag ska få tillämpas är att det ”av praktiska skäl är omöjligt att märka den information som nämns i punkt 1 d och g”. Om så är fallet får informationen anges på något av de ovan beskrivna sätten. ( 34 )

66.

I förevarande mål ankommer det på den hänskjutande domstolen att efter att ha fastställt de faktiska omständigheter som den är bäst skickad att bedöma, avgöra huruvida införandet av informationen i en katalog som är avfattad på polska, iakttar de ovannämnda bestämmelserna.

67.

Själv anser jag liksom de regeringar som har yttrat sig i målet samt A.M. och kommissionen, att allt tyder på att den katalogen inte uppfyller kraven i artikel 19.2 i förordning nr 1223/2009.

68.

Det finns flera argument som stödjer denna bedömning.

69.

För det första har domstolen slagit fast att begreppet ”ogörligt av praktiska skäl” syftar på svårigheter av teknisk natur, som till exempel hänger samman med behållarnas eller förpackningarnas dimensioner. ( 35 ) Den hänskjutande domstolen har emellertid slagit fast att problemen i förevarande mål hänger samman med att de kosmetiska produkterna är importerade och att de är av organisatorisk och ekonomisk karaktär och har att göra med översättningen av informationen och med ommärkningen.

70.

Ytterligare ett bevis för att det inte är omöjligt är, såsom den danska regeringen har påpekat, att informationen i fråga angavs på förpackningen och behållaren som den skulle, men på engelska och inte på polska, enligt beslutet att begära förhandsavgörande.

71.

Om det för det andra skulle antas att det i praktiken var ogörligt (vilket inte var fallet), presenteras katalogen som något som tillhandahålls separat, vilket innebär att den inte ens skulle kunna anses vara ett dokument som ”bifogats eller fästs” på den sålda produkten. ( 36 )

72.

För det tredje tycks katalogen innehålla en beskrivning av produkterna i tillverkarens sortiment och den är således inte enbart knuten till en av dem. Det innebär att konsumenten riskerar att blanda ihop produkterna i katalogen och välja fel produkt.

73.

Sammanfattningsvis anser jag att även om det ankommer på den hänskjutande domstolen att uttala sig om de relevanta faktiska omständigheterna, är hänvisningen till ”företagets katalog” under omständigheterna i det aktuella målet inte förenlig med artikel 19.2 i förordning nr 1223/2009.

74.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som Sąd Okręgowy w Warszawie har ställt på följande sätt: