1)

Artiklarna 55.1, 56–58 och 60–66 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), jämförda med artiklarna 7, 8 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att en medlemsstats tillsynsmyndighet som, enligt den nationella lagstiftning som har antagits för att genomföra artikel 58.5 i nämnda förordning, har befogenhet att upplysa en domstol i den medlemsstaten om överträdelser av denna förordning, och att vid behov inleda eller delta i rättsliga förfaranden, kan utöva denna befogenhet i samband med gränsöverskridande uppgiftsbehandling trots att den inte är ”ansvarig tillsynsmyndighet” i den mening som avses i artikel 56.1 i förordningen, när det gäller denna uppgiftsbehandling, under förutsättning att det är fråga om en av de situationer där förordning 2016/679 ger denna tillsynsmyndighet behörighet att anta ett beslut i vilket det konstateras att behandlingen strider mot förordningens bestämmelser och förutsatt att förordningens förfaranden för samarbete och enhetlighet iakttas.

2)

Artikel 58.5 i förordning 2016/679 ska tolkas så, att det för att en tillsynsmyndighet i en medlemsstat som inte är ansvarig tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att väcka talan i den mening som avses i denna bestämmelse, i ett fall som rör gränsöverskridande behandling av personuppgifter, inte krävs att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet som talan har väckts mot, för den gränsöverskridande behandlingen av personuppgifterna, innehar ett huvudsakligt verksamhetsställe eller ett annat verksamhetsställe i den medlemsstat där tillsynsmyndigheten finns.

3)

Artikel 58.5 i förordning 2016/679 ska tolkas så, att en tillsynsmyndighet i en medlemsstat som inte är ansvarig tillsynsmyndighet, vid utövandet av sin befogenhet att upplysa en domstol i den medlemsstaten om påstådda överträdelser av denna förordning och att vid behov inleda eller delta i rättsliga förfaranden, i den mening som avses i denna bestämmelse, får rikta sig mot såväl den personuppgiftsansvariges huvudsakliga verksamhetsställe som är beläget i samma medlemsstat som myndigheten, som mot ett annat av den personuppgiftsansvariges verksamhetsställen, förutsatt att det rättsliga förfarandet avser en uppgiftsbehandling som utförs inom ramen för verksamheten vid det verksamhetsstället, och att myndigheten har rätt att utöva denna befogenhet enligt vad som angetts i svaret på den första tolkningsfrågan.

4)

Artikel 58.5 i förordning 2016/679 ska tolkas så, att när en tillsynsmyndighet i en medlemsstat, som inte är ”ansvarig tillsynsmyndighet” i den mening som avses i artikel 56.1 i förordningen, före den 25 maj 2018 har väckt talan vid domstol avseende en gränsöverskridande behandling av personuppgifter, det vill säga före den tidpunkt då förordningen blev tillämplig, så kan denna talan, unionsrättsligt sett, vidhållas på grundval av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, som fortsätter att vara tillämpligt på sådana överträdelser av direktivets bestämmelser som begåtts före den dag då det direktivet upphävdes. En sådan talan kan dessutom, med stöd av artikel 58.5 i förordning 2016/679, väckas av nämnda myndighet avseende överträdelser som begåtts efter detta datum, under förutsättning att det sker i en av de situationer där denna förordning, undantagsvis, ger en tillsynsmyndighet i en medlemsstat, som inte är ”ansvarig tillsynsmyndighet”, befogenhet att anta ett beslut i vilket det konstateras att den aktuella behandlingen av uppgifter strider mot förordningens bestämmelser om skydd för fysiska personers rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter, och förutsatt att förordningens förfaranden för samarbete och enhetlighet iakttas, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

5)

Artikel 58.5 i förordning 2016/679 ska tolkas så, att denna bestämmelse har direkt effekt, med följden att en nationell tillsynsmyndighet kan åberopa nämnda bestämmelse för att väcka eller återuppta en talan mot enskilda, även om bestämmelsen inte i särskild ordning har genomförts i den berörda medlemsstatens lagstiftning.