EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62019CA0243
Case C-243/19: Judgment of the Court (Second Chamber) of 29 October 2020 (request for a preliminary ruling from the Augstākā tiesa (Senāts) — Latvia) — A v Veselības ministrija (Reference for a preliminary ruling — Social security — Regulation (EC) No 883/2004 — Article 20(2) — Directive 2011/24/EU — Article 8(1), (5) and (6)(d) — Health insurance — Hospital care provided in a Member State other than the Member State of affiliation — Refusal of prior authorisation — Hospital treatment which can be provided effectively in the Member State of affiliation — Article 21 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union — Difference in treatment based on religion)
Mål C-243/19: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – A mot Veselības ministrija (Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 20.2 – Direktiv 2011/24/UE – Artikel 8.1, 8.5 och 8.6 d – Sjukförsäkring – Sjukhusvård i en annan medlemsstat än den medlemsstat där personen är försäkrad – Förhandstillstånd har nekats – Sjukhusvård som kan utföras effektivt i den medlemsstat där personen är försäkrad – Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Skillnad i behandling grundad på religion)
Mål C-243/19: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – A mot Veselības ministrija (Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 20.2 – Direktiv 2011/24/UE – Artikel 8.1, 8.5 och 8.6 d – Sjukförsäkring – Sjukhusvård i en annan medlemsstat än den medlemsstat där personen är försäkrad – Förhandstillstånd har nekats – Sjukhusvård som kan utföras effektivt i den medlemsstat där personen är försäkrad – Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Skillnad i behandling grundad på religion)
EUT C 433, 14.12.2020, p. 9–9
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
14.12.2020 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 433/9 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – A mot Veselības ministrija
(Mål C-243/19) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 20.2 - Direktiv 2011/24/UE - Artikel 8.1, 8.5 och 8.6 d - Sjukförsäkring - Sjukhusvård i en annan medlemsstat än den medlemsstat där personen är försäkrad - Förhandstillstånd har nekats - Sjukhusvård som kan utföras effektivt i den medlemsstat där personen är försäkrad - Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Skillnad i behandling grundad på religion)
(2020/C 433/08)
Rättegångsspråk: lettiska
Hänskjutande domstol
Augstākā tiesa (Senāts)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: A
Motpart: Veselības ministrija
Domslut
|
1) |
Artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, jämförd med artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att den försäkrades bosättningsmedlemsstat nekar att bevilja den försäkrade det tillstånd som föreskrivs i artikel 20.1 i denna förordning när viss sjukhusvård, vars medicinska effektivitet inte ger upphov till några tvivel, är tillgänglig i denna medlemsstat men den använda behandlingsmetoden strider mot denna persons religiösa övertygelse. |
|
2) |
Artikel 8.5 och 8.6 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, jämförd med artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för att den medlemsstat där patienten är försäkrad vägrar att bevilja patienten ett sådant tillstånd som föreskrivs i artikel 8.1 i direktivet, när sjukhusvård, vars medicinska effektivitet inte ger upphov till tvivel, är tillgänglig i den medlemsstaten men när den behandlingsmetod som används strider mot patientens religiösa övertygelser, om inte denna vägran är objektivt motiverad av det legitima syftet att upprätthålla en kapacitet för hälso- och sjukvård och en medicinsk kompetens, och utgör ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå detta mål, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma. |