—

ogiltigförklara det omtvistade beslutet i sin helhet, så att ingen version av överträdelsebeslutet kan offentliggöras innan tribunalen har avgjort målet om ogiltigförklaring av överträdelsen,

—

i andra hand, delvis ogiltigförklara det omtvistade beslutet och godta de ändringar som Europeiska kommissionen förkastade enligt vad som anges i grunderna 2–4, och

—

förplikta kommissionen att bära sökandenas rättegångskostnader.

1.

Den första grunden avser att kommissionen åsidosatte principen om oskuldpresumtion genom att avslå sökandens begäran om att skjuta upp offentliggörandet av varje icke-konfidentiell version av beslutet av den 7 december 2016 (överträdelsebeslutet) (1) i väntan på att sökandens talan om ogiltigförklaring av överträdelsebeslutet avgjorts av tribunalen. Sökandena hävdar att även överträdelsebeslutet har antagits i strid med oskuldspresumtionen, i enlighet med vad som följer av domen av den 10 november 2017, Icap plc m.fl. mot kommissionen (T-180/15, EU:T:2017:795, punkterna 253–269). Sökandena befinner sig således i samma situation som en part som inte omfattas av beslutet, eftersom de inte kommer i åtnjutande av alla garantier som normalt beviljas vid utövandet av rätten till försvar inom ramen för ett förfarande som handläggs på sedvanligt sätt och som resulterar i ett beslut om huruvida anklagelsen var välgrundad. Sökandena anser att detta utgör hinder mot att överträdelsebeslutet offentliggörs innan tribunalen har avslutat sin prövning av kommissionens slutsatser.

2.

Den andra grunden avser att kommissionen, genom sitt förhörsombud, överskred sina befogenheter enligt artikel 8.2 i beslut 2011/695/EU (förhörsombudets kompetensområde) (2), när denne upphävde ett beslut från generaldirektoratet för konkurrens om att inte offentliggöra delar av överträdelsebeslutet (och genom att lägga detta rättstridiga beslut till grund för att inte hindra offentliggörandet av liknande delar av överträdelsebeslutet). Kommissionen, genom förhörsombudet, saknar befogenhet att agera enligt ovanstående (se domen av den 15 juli 2015, Pilkington Group Ltd mot kommissionen, T-462/12, EU:T:2015:508, punkt 31).

3.

Den tredje grunden avser att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning enligt artikel 8.2 i beslutet om förhörsombudets kompetensområde av sökandenas yrkanden, och underlät därmed att iaktta den tystnadsplikt som föreskrivs i nyssnämnda bestämmelse, i artikel 339 FEUF, samt i artikel 28 i Rådets förordning (EG) nr 1/2003. (3) Sökandena anser att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning när den fastställde att de omtvistade uppgifterna inte uppfyllde de villkor som uppställs för att de ska anses utgöra uppgifter som omfattas av tystnadsplikt (se domen av den 30 maj 2006, Bank Austria Creditanstalt AG mot kommissionen, T-198/03, EU:T:2006:136) och av andra skäl.

4.

Den fjärde grunden avser att kommissionen åsidosatte principen om skydd av enskilda personers identitet, inklusive rätten till skydd för privatliv i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, avseende en tidigare anställd hos sökandebolagen och personer i sökandebolagens ledning. Sökandena anser att kommissionen hade för avsikt att offentliggöra information som kunde eller skulle kunna röja den tidigare anställdes identitet och den uppfattning som sökandebolagens anställda påstods vara av vid tidpunkten för anställningen.