1

Rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EUT L 11, 2003, s. 1) ger Europeiska kommissionen befogenhet att inrätta genomförandeorgan för att till dessa delegera befogenheten att genomföra hela eller delar av Europeiska unionens program eller projekt för kommissionens räkning och på dennas ansvar.

2

Enligt artikel 4 i förordning nr 58/2003 ska genomförandeorganen vara organ med ett offentligt förvaltningsuppdrag. De ska vara juridiska personer och ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen.

3

Enligt artikel 22.1 och 22.5 i förordning nr 58/2003 får man i samband med varje åtgärd som genomförandeorganet vidtar som går tredje mans intressen emot begära att kommissionen prövar om åtgärden är lagenlig. Kommissionen ska fatta ett skriftligt och motiverat beslut med anledning av det administrativa överklagandet, efter att ha tagit del av de skäl som klaganden och genomförandeorganet har anfört. Om kommissionen beslutar att avslå det administrativa överklagandet får beslutet hänskjutas till domstolen för upphävande.

4

I enlighet med artikel 6 i rådets beslut av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG (EUT L 347, 2013, s. 965) inrättade kommissionen genom beslut av den 12 december 2013 (EUT C 373, 2013, s. 23), ett europeiskt forskningsråd (nedan kallat EFR). EFR består av ett oberoende vetenskapligt råd och en särskild genomförandestruktur.

5

Ovannämnda särskilda genomförandestruktur inrättades genom kommissionens genomförandebeslut av den 17 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet och om upphävande av beslut 2008/37/EG (EUT L 346, 2013, s. 58). Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (Ercea), som angetts som svarande i förevarande mål, har av kommissionen delegerats befogenheten att förverkliga EFR:s särskilda mål inom ramen för ”Horisont 2020”, i enlighet med förordning nr 58/2003. Delegeringen regleras i kommissionens beslut C(2013) 9428 final av den 20 december 2013, om delegering av befogenheter till Ercea för att det ska utföra uppgifter som hänger samman med genomförandet av unionsprogrammen inom området forskning och innovation, vilket särskilt innefattar användning av anslag som tagits upp i unionens allmänna budget.

6

Reglerna för deltagande i bland annat de ansökningsomgångar som anordnas av Ercea anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006 (EUT L 347, 2013, s. 81). Genom bland annat artikel 16 i förordning nr 1290/2013 inrättas ett förfarande för omprövning av bedömningen för de sökande som anser att bedömningen av deras ansökningar inte har gjorts i enlighet med de förfaranden som anges i denna förordning, tillhörande arbetsprogram, arbetsplan eller ansökningsomgång. Enligt artikel 16.2 ska en begäran om omprövning inges av sökanden inom 30 dagar från den dag då kommissionen eller det berörda finansieringsorganet underrättade sökanden om resultatet av bedömningen. Enligt artikel 16.3 ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ansvara för granskningen av begäran om omprövning av bedömningen. Denna granskning ska endast omfatta de formella aspekterna av bedömningen, och inte ansökans värde. I den aktuella artikeln fastställs ingen exakt tidsfrist inom vilken kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska fatta beslut om begäran om omprövning av bedömningen. I artikel 16.5 anges endast att dessa ska fatta sitt beslut utan onödigt dröjsmål. I artikel 16.7 anges slutligen att omprövningsförfarandet inte ska hindra andra åtgärder som en deltagare kan vidta i enlighet med unionsrätten.

7

Den 25 maj 2016 offentliggjorde Ercea en ansökningsomgång beträffande stöd till forskare som bekräftats av EFR inom ramen för 2016 års arbetsprogram för Horisont 2020, rörande genomförandet av EFR:s verksamhet.

8

Den 30 augusti 2016 ansökte sökanden, Nicolae Chioreanu, för universitetet i Oradea (Rumänien), om stöd för ett förslag till projekt nr 741797 NIP – New and Innovative Powertrain (nedan kallat förslag nr 741797-NIP).

9

Uppgiften att bedöma förslag nr 741797-NIP tilldelades en expertpanel, som beslutade att förslaget inte uppfyllde EFR:s kvalitetskriterier och därför inte gick vidare till den andra finansieringsurvalsomgången. Genom skrivelse av den 30 januari 2017 underrättade Ercea sökanden om resultatet av bedömningen. I skrivelsen angavs vilka rättsmedel som fanns att tillgå, det vill säga en begäran om omprövning av bedömningen, ett administrativt överklagande i enlighet med artikel 22 i förordning nr 58/2003 och en talan om ogiltigförklaring av Ercas beslut i enlighet med artikel 263 FEUF. I skrivelsen angavs dessutom tidsfristerna för att använda sig av dessa rättsmedel, de elektroniska adresser som begäran om omprövning och det administrativa överklagandet kunde skickas till och att sökanden endast kunde tillgripa ett formellt rättsmedel åt gången. Bedömningsrapporten, med experternas enskilda kommentarer, slutanmärkningarna och panelens poäng bifogades i en bilaga till den aktuella skrivelsen.

10

Den 14 februari 2017 ingav sökanden en begäran om omprövning av bedömningen.

11

Genom skrivelse av den 23 mars 2017 meddelade Erceas direktör sökanden att Erceas omprövningskommitté hade avslagit sökandens begäran om omprövning (nedan kallat Erceas beslut av den 23 mars 2017). Enligt kommittén hade inga formella fel begåtts i bedömningsprocessen. I skrivelsen informerade direktören sökanden om de båda rättsmedel som återstod, det vill säga dels ett administrativt överklagande i enlighet med artikel 22 i förordning nr 58/2003, som ska inges inom en månad från det att sökanden mottar beslutet och som ska skickas till den angivna elektroniska adressen, dels en talan om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 263 FEUF av beslutet av den 23 mars 2017, som måste inges inom två månader från det att sökanden mottog beslutet. I skrivelsen hänvisades även till förordning nr 58/2003 och angavs att sökanden endast fick tillgripa ett rättsmedel åt gången och att sökanden, om denne valde att inge ett administrativt överklagande med stöd av artikel 22 i förordning nr 58/2003, var tvungen att invänta kommissionens slutliga beslut innan han kunde väcka talan om ogiltigförklaring av det beslutet.

12

Den 3 april 2017 ingav sökanden ett administrativt överklagande till kommissionen i enlighet med artikel 22 i förordning nr 58/2003.

13

Genom beslut C(2017) 5190 final av den 27 juli 2017, som fattades med stöd av artikel 22.1 i förordning nr 58/2003 (nedan kallat kommissionens beslut av den 27 juli 2017), avslog kommissionen sökandens administrativa överklagande som ogrundat och fastställde Erceas beslut av den 23 mars 2017 om att avslå begäran om omprövning av bedömningen av förslag nr 741797-NIP. Detta beslut delgavs sökanden genom en skrivelse av den 16 augusti 2017, undertecknad av generaldirektören för generaldirektoratet för forskning och innovation. I skrivelsen upplystes sökanden om att han i enlighet med artikel 263 FEUF kunde väcka talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut inom två månader från mottagandet av den aktuella skrivelsen.

14

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 13 oktober 2017 väckte sökanden förevarande talan.

15

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 23 januari 2018 framställde svaranden, med stöd av artikel 130 i tribunalens rättegångsregler, en invändning om rättegångshinder. Sökanden yttrade sig över denna invändning den 5 mars 2018.

16

Sökanden har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska

17

I sin invändning om rättegångshinder har Ercea yrkat att tribunalen ska

18

I sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder har sökanden yrkat att tribunalen ska ta upp talan till sakprövning.

19

Enligt artikel 130.1 och 130.7 i tribunalens rättegångsregler får tribunalen, om svaranden begär det, meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan. Enligt artikel 126 i rättegångsreglerna får tribunalen dessutom, om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund, på förslag av referenten när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning.

20

I förevarande fall anser tribunalen att handlingarna i målet ger tillräckligt med upplysningar för att den ska kunna fatta beslut om talan utan att inleda det muntliga förfarandet och utan att meddela ett beslut i sakfrågan.

21

Ercea har gjort gällande att saken i målet och grunderna för talan inte anges tillräckligt exakt i ansökan. Ercea påpekar framför allt att sökanden i punkterna 1 och 21 i ansökan hänvisar till de ”negativa besluten” beträffande omprövningen av förslag nr 741797-NIP, utan att precisera uppgifter som datum och vem som har antagit den rättsakt eller de rätträttsakter som angrips, uppgifter som gör det möjligt att entydigt identifiera den eller de rättsakter som talan avser.

22

I sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder har sökanden gjort gällande att Erceas slutsats är felaktig, eftersom det i ansökan mycket tydligt beskrivs vad som är saken i målet, nämligen att Ercea inte har följt det föreskrivna förfarandet vid bedömningen av förslag nr 741797-NIP. Vad gäller den omständigheten att pluralformen av beslut används i punkt 21 i ansökan har sökanden gjort gällande att det inte är nödvändigt att specificera alla uppgifter för att identifiera de beslut som talan om ogiltigförklaring avser, eftersom dessa beslut återges i bilagorna A.2 och A.3 till ansökan.

23

I enlighet med artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som i enlighet med artikel 53 första stycket i nämnda stadga ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen, och artikel 76 d och 76 e i tribunalens rättegångsregler ska ansökan innehålla en uppgift om saken, de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder och sökandens yrkanden. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och tribunalen kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan endast tas upp till sakprövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan (beslut av den 28 april 1993, De Hoe/kommissionen, T-85/92, EU:T:1993:39, punkt 20, beslut av den 21 maj 1999, Asia Motor France m.fl./kommissionen, T-154/98, EU:T:1999:109, punkt 49, och dom av den 15 juni 1999, Ismeri Europa/revisionsrätten, T-277/97, EU:T:1999:124, punkt 29).

24

Vad gäller parternas yrkanden framhålls att det är dessa yrkanden som definierar vad som är saken i målet. Det är därför viktigt att parterna i yrkandena uttryckligen och otvetydigt anger vad som yrkas. Framför allt måste det vid en talan om ogiltigförklaring tydligt anges vilken rättsakt talan om ogiltigförklaring avser (dom av den 10 juli 1990, Automec/kommissionen, T-64/89, EU:T:1990:42, punkt 67).

25

I förevarande fall är det viktigt att påpeka att sökanden i punkt 1 i ansökan, under rubriken ”Saken i målet”, har begärt att tribunalen ska ogiltigförklara ”avslaget på begäran om omprövning av [förslag nr 741797-NIP], och ålägga [Ercea] att ompröva förslaget med strikt respekt för de principer om öppenhet, skälighet och opartiskhet som anges i EFR:s regler för ingivande och bedömning av förslag” och att sökanden i punkt 21 i ansökan, under rubriken ”Yrkande” har begärt att tribunalen ska ”ogiltigförklara beslutet om avslag på begäran om omprövning av förslag [nr 741797-NIP] och ålägga [Ercea] att ompröva förslaget på grund av att bedömningsförfarandet inte har följts”.

26

Av ovanstående följer att sökanden genom förevarande talan i huvudsak söker ogiltigförklaring av en rättsakt som antagits av Ercea, för att förmå Ercea att ompröva sin bedömning av förslag nr 741797-NIP, i vilket sökanden ansökte om stöd till sitt projekt.

27

Faktum kvarstår dock att sökanden i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder anger att han vill att de handlingar som bifogats bilagorna A.2 och A.3 till ansökan ska ogiltigförklaras. I dessa två bilagor återfinns Erceas beslut av den 23 mars 2017 och kommissionens beslut av den 27 juli 2017.

28

De formuleringar som används i ansökan, särskilt användningen av pluralformen av beslut i punkt 21, för att beskriva de rättsakter som ansökan avser, och den omständigheten att varken rättsakternas upphovsmän eller datum för antagande anges i ansökan, kan förvisso leda till viss förvirring. Eftersom de åsyftade rättsakterna har bifogats ansökan går det trots allt att identifiera dem.

29

Det ska dessutom påpekas att Ercea i sin invändning om rättegångshinder har anfört argument beträffande möjligheten att i sak pröva såväl ett överklagande av dess eget beslut av den 23 mars 2017 som ett överklagande av kommissionens beslut av den 27 juli 2017. Trots bristerna i ansökan har svaranden således själv kunnat identifiera de båda rättsakter som åsyftas i förevarande ansökan och fastställa såväl deras upphovsmän som datum för antagande.

30

Av ovanstående följer att saken i målet, såsom den anges i ansökan, uppfyller de ovan i punkterna 23 och 24 beskrivna kraven. Det kan således slås fast att sökanden i förevarande talan har yrkat att dessa båda rättsakter, det vill säga Erceas beslut av den 23 mars 2017 och kommissionens beslut av den 27 juli 2017, ska ogiltigförklaras. Dessutom har sökanden yrkat att tribunalen ska ålägga Ercea att ompröva förslag nr 741797-NIP.

31

Ercea har gjort gällande att förevarande talan ska avvisas i den del som avser dess beslut av den 23 mars 2017, eftersom ansökan ingavs efter att den tvåmånadersfrist som anges i artikel 263 sjätte stycket FEUF hade löpt ut.

32

Tribunalen ser ett annat skäl till att det är uppenbart att talan ska avvisas i den del som avser Erceas beslut av den 23 mars 2017. Det räcker nämligen att konstatera att sökanden har valt att inge ett administrativt överklagande av beslutet med stöd av artikel 22 i förordning nr 58/2003, och att kommissionen har avgjort det administrativa överklagandet genom sitt beslut av den 27 juli 2017, som också omfattas av förevarande talan.

33

Eftersom sökanden har valt att inge ett administrativt överklagande av kommissions beslut av den 27 juli 2017, och kommissionen är den myndighet som prövar huruvida Erceas rättsakter är lagenliga, kan sökanden inte längre bestrida Erceas beslut genom att väcka en talan i enlighet med 263 FEUF, och det oavsett om tidsfristen för att inge en sådan talan har löpt ut, vilket Ercea har gjort gällande i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder.

34

Härav följer att det är uppenbart att yrkandet om ogiltigförklaring av Erceas beslut av den 23 mars 2017 ska avvisas.

35

Ercea har gjort gällande att förevarande talan ska avvisas i den del som avser kommissionens beslut av den 27 juli 2017, eftersom talan riktas mot en annan enhet än den som har antagit beslutet.

36

Enligt artikel 22.1 och 22.5 i förordning nr 58/2003 får – om ett genomförandeorgan vidtar en åtgärd som går tredje mans intressen emot och det har begärts att kommission ska pröva om åtgärden är lagenlig – kommissionens uttryckligen eller underförstådda beslut att avslå det administrativa överklagandet hänskjutas till domstolen för upphävande.

37

Enligt rättspraxis ska en talan i princip väckas mot den som antagit den angripna rättsakten (se beslut av den 22 juli 2015, European Children’s Fashion Association och Instituto de Economía Pública/kommissionen och EACEA, T-724/14, ej publicerat, EU:T:2015:550, punkt 21 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 15 november 2017, Pilla/kommissionen och EACEA, T-784/16, ej publicerat, EU:T:2017:806, punkt 54). Detta är bland annat fallet när en rättsakt inte kan tillskrivas någon annan av unionens institutioner, organ eller byråer än den som har antagit rättsakten (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 december 2008, Italien/kommissionen och CESE, T-117/08, ej publicerat, EU:T:2008:582, punkterna 16–19, och beslut av den 15 november 2017, Pilla/kommissionen och EACEA, T-784/16, ej publicerat, EU:T:2017:806, punkterna 55–60).

38

Av den omständigheten att det i ansökan av misstag angetts en annan svarande än den som antagit den angripna rättsakten följer dessutom inte att ansökan ska avvisas, så länge ansökan innehåller sådana uppgifter som gör det möjligt att otvetydigt identifiera den part mot vilken den riktar sig, det vill säga uppgifter om vilken rättsakt som angrips och vem som har antagit densamma. I ett sådant fall anses svaranden vara den som antagit rättsakten, även om detta inte angetts i den inledande delen av ansökan. Detta fall ska emellertid särskiljas från det fall då sökanden vidhåller att det är svaranden som angetts i den inledande delen av ansökan som talan riktas mot, fullt medveten om att denne inte har antagit den angripna rättsakten. I det sistnämnda fallet kommer den svarande som angetts i ansökan att beaktas, vilket i förekommande fall påverkar frågan huruvida talan kan upptas till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 1990, Mommer/parlamentet, T-162/89, EU:T:1990:72, punkterna 19 och 20, se även beslut av den 27 mars 2017, Frank/kommissionen, T-603/15, ej publicerat, EU:T:2017:228, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

39

I förevarande fall kan det inledningsvis konstateras att beslutet av den 27 juli 2017 har antagits av kommissionen ensam. Genom att anta detta beslut har kommissionen utövat den befogenhet att pröva lagenligheten av Erceas beslut som den tilldelas i förordning nr 58/2003. Kommissionens beslut av den 27 juli 2017 kan därför inte på något sätt tillskrivas Ercea.

40

Tribunalen erinrar vidare om att möjligheten att väcka talan mot kommissionens beslut samt den rättsliga grunden för en sådan talan anges i Erceas beslut av den 23 mars 2017 (se punkt 11 ovan). I den skrivelse av den 16 augusti 2017 som åtföljde kommissionens beslut av den 27 juli 2017, och som översändes till sökanden av generaldirektoratet för forskning och innovation, anges dessutom uttryckligen kommissionen som den part mot vilken en talan om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 263 FEUF (se punkt 13 ovan) ska väckas när det gäller detta beslut.

41

Tribunalen konstaterar slutligen att sökanden i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder har fortsatt att ange Ercea som svarande, trots att Ercea i invändningen om rättegångshinder angett att det i fråga om kommissionens beslut av den 27 juli 2017 var nödvändigt att rikta förevarande talan mot kommissionen.

42

Av ovanstående följer att yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 27 juli 2017 riktades mot en enhet som inte hade antagit denna rättsakt. Yrkandet kan således inte prövas i sak.

43

Enligt fast rättspraxis ankommer det inte, inom ramen för kontrollen av huruvida rättsakter som antagits av unionens institutioner, organ eller byråer är lagenliga, på tribunalen att rikta förelägganden till institutionerna eller träda i deras ställe (dom av den 10 oktober 2012, Grekland/kommissionen, T-158/09, ej publicerad, EU:T:2012:530, punkt 219, se, även, dom av den 22 april 2016, Italien och Eurallumina/kommissionen, T-60/06 RENV II och T-62/06 RENV II, EU:T:2016:233, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

44

Det är således uppenbart att sökandens yrkande om att tribunalen ska rikta ett föreläggande mot Ercea inte kan prövas i sak.

45

Mot bakgrund av ovanstående ska förevarande talan avvisas i sin helhet.

46

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Ercea har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet ska yrkandet bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen)

följande: