EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62017TN0696

Mål T-696/17: Talan väckt den 9 oktober 2017 – Havenbedrijf Antwerpen en Maatschappij van de Brugse Zeehaven mot kommissionen

EUT C 412, 4.12.2017, p. 37–38 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

201711170461556072017/C 412/536962017TC41220171204SV01SVINFO_JUDICIAL20171009373821

Mål T-696/17: Talan väckt den 9 oktober 2017 – Havenbedrijf Antwerpen en Maatschappij van de Brugse Zeehaven mot kommissionen

Top

C4122017SV3710120171009SV0053371382

Talan väckt den 9 oktober 2017 – Havenbedrijf Antwerpen en Maatschappij van de Brugse Zeehaven mot kommissionen

(Mål T-696/17)

2017/C 412/53Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Havenbedrijf Antwerpen NV (Antwerpen, Belgien) en Maatschappij van de Brugse Zeehaven NV (Zeebrugge, Belgien) (ombud: advokaterna P. Wytinck, W. Panis och I. Letten)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning,

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2017) 5174 final av den 27 juli 2017 om den stödordning nr SA.38393 (2016/C, ex 2015/E) som Belgien har genomfört – hamnbeskattningen i Belgien,

alternativt förordna om en övergångsperiod som ska fortgå till och med den tidpunkt då kommissionen har avslutat sin undersökning av beskattningsreglerna för de olika hamnarna inom EU, och minst under ett helt år, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: åsidosättande av artikel 107 FEUF och av artikel 296 FEUF

Kommissionen har åsidosatt artikel 107 FEUF genom den felaktiga bedömningen att det är fråga om en ”marknad” på vilken hamnmyndigheterna erbjuder sina tjänster.

Hamnmyndigheternas kärnverksamhet, nämligen beviljandet av tillgång till hamnen och tillhandahållandet av mark genom koncession, utgör verksamhet som till sin art inte är ekonomisk verksamhet. Kommissionen har i vart fall inte på ett tillfredsställande sätt rättfärdigat den motsatta slutsatsen, och har därigenom åsidosatt artikel 296 FEUF.

2.

Andra grunden: åsidosättande av artikel 107 FEUF genom kommissionens felaktiga kvalificering av åtgärden som selektiv

Den omständigheten att hamnmyndigheterna påförs skatt för juridiska personer utgör inget avsteg från ”referenssystemet” eftersom skatten för juridiska personer i sig utgör ett referenssystem. Att hamnmyndigheterna påförs skatt för juridiska personer låter sig förklaras av att förvaltningen av hamnar, som är allmän egendom, utgör ett offentligt uppdrag som inte är underkastat bolagsskatt. Hamnmyndigheterna tillhandahåller fortfarande i huvudsak en offentlig tjänst, utan vinstintresse, i enlighet med lagstiftarens villkor och under administrativ tillsyn.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av artikel 107 FEUF eftersom avsteget från referenssystemet i vart fall är berättigat

Även om bolagsskatten var att betrakta som det belgiska referenssystemet (vilket inte är fallet), skulle det vara berättigat att inte göra hamnmyndigheterna till föremål för den skatten. Detta följer av den allmänna koherensen i skattesystemet, liksom av det faktum att sökandena inte befinner sig i en likadan faktisk och rättslig situation som de företag som är föremål för den skatten. Ett påförande av bolagsskatt skulle dessutom få en bestraffande effekt.

4.

Fjärde grunden: avseende ett alternativt yrkande om en övergångsperiod som ska fortgå till och med den tidpunkt då kommissionen har avslutat sin undersökning av beskattningsreglerna för de olika hamnarna inom EU, och som ska fortgå under minst ett helt år.

I ärendet mot Nederländerna har kommissionen gett den nederländska lagstiftaren ett helt år på sig för att anpassa sin lagstiftning, och således har även de berörda hamnarna fått ett år på sig för att förbereda sig inför den nya situationen. Det finns ingenting som motiverar varför sökanden skulle få kortare tid på sig för att förbereda sig inför den nya situationen.

Att åtgärden förbjuds i den ena medlemsstaten, samtidigt som hamnarna i andra medlemsstater fortfarande kan dra fördel av den, är inte till godo för de likvärdiga förutsättningarna (level playing field) mellan hamnarna (inte hamnmyndigheterna). I stället för att undanröja en diskrepans, innebär detta tvärtom att det just skapas en diskrepans mellan hamnarna i de olika medlemsstaterna.

Top