10.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 221/8

1)

Ska artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen (1) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, som den som är tvistig i det nationella målet, vilken, i syfte att vidta åtgärder mot ett åsidosättande av den anmälningsplikt som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning, gör det möjligt att ålägga en administrativ sanktionsavgift som kan uppgå till två gånger värdet av de berörda betalningsmedlen?

2)

Ska artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, som den som är tvistig i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att de omständigheter att det inte visats att betalningsmedlen har ett lagligt ursprung och att det saknas samband mellan den berördes verksamhet och det förflyttade beloppet ska anses utgöra försvårande omständigheter vid åsidosättandet av anmälningsskyldigheten?

3)

För det fall de två föregående frågorna besvaras jakande, ska då artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen tolkas på så sätt att det är förenligt med proportionalitetsprincipen att, oberoende av det förflyttade beloppet, ålägga en ekonomisk sanktion som kan uppgå till 25 procent av det belopp som inte anmälts?