—

ogiltigförklara artiklarna 1.4 och 2–4 i Europeiska kommissionens beslut (EU) 2016/287 av den 15 oktober 2014 on statligt stöd SA.26500 - 2012/C (tidigare 2011/NN, tidigare CP 227/2008) som Tyskland beviljat Flughafen Altenburg-Nobitz GmbH och Ryanair Ltd (EUT L 59, 2016, s. 22), och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att det beslutet strider mot artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om god förvaltningssed och sökandenas rätt till försvar, eftersom kommissionen inte gav sökandena tillgång till akten i utredningsärendet och således inte gav sökandena möjlighet att framföra sina synpunkter på ett ändamålsenligt sätt.

2.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 107.1 FEUF eftersom den inte har lyckats styrka selektivitet.

3.

Tredje grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 107.1 FEUF eftersom den felaktigt drog slutsatsen att avtalen mellan flygplatsen och sökandena gav sökandena en fördel. Kommissionen har felaktigt vägrat att godta den jämförande analys som sökandena föreslagit och har gjort uppenbart oriktiga bedömningar och underlåtit att ge en motivering i sin lönsamhetsanalys, genom att underlåta att åsätta marknadsföringstjänsterna som har tillhandahållits enligt avtalen om marknadsföringstjänster ett lämpligt värde. Kommissionen har felaktigt avfärdat syftet bakom flygplatsens beslut att köpa marknadsföringstjänster, felaktigt avfärdat möjligheten att en del av marknadsföringstjänsterna kan ha köpts för allmänna ändamål, grundat sina slutsatser på ofullständiga, otillförlitliga och olämpliga uppgifter vid sin lönsamhetsberäkning och felaktigt bortsett från de vidare fördelarna med flygplatsens avtal om flygplatstjänster med Ryanair.

4.

Fjärde grunden: Sökanden gör i andra hand gällande att kommissionen har åsidosatt artiklarna 107.1 FEUF och 108.2 FEUF genom att göra en uppenbar oriktig bedömning och genom att göra en felaktig rättstillämpning, när den fann att stödet till Ryanair och AMS motsvarade de sammanlagda marginalförluster som flygplatsen gjort (enligt kommissionens beräkning) istället för det den faktiska fördelen för Ryanair och AMS. Kommissionen borde ha undersökt i vilken utsträckning som den påstådda fördelen verkligen hade kommit Ryanairs passagerare till godo. Kommissionen har vidare underlåtit att ange ett belopp motsvarande den konkurrensfördel som Ryanair fick på grund av det påstådda stödet och den har underlåtit att ge en tillfredsställande förklaring till varför det var nödvändigt att återkräva det stödbelopp som angavs i beslutet för att återställa den situation som rådde före det att stödet beviljades.