1.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 279/17

1)

Är artiklarna 6.1 d och 7.2 i direktiv 2005/29/EG (1) tillämpliga på fall där en näringsidkares taxor regleras i lag? Om denna fråga besvaras jakande, ska då direktiv 2005/29 tolkas på så sätt att det utgör hinder för en bestämmelse som den i artikel 36 i lag 1/1996, som föreskriver att det är obligatoriskt att tillämpa det lagreglerade taxesystemet, även om näringsidkaren har underlåtit att lämna information eller agerat vilseledande när det gäller priset på sina tjänster?

2)

Ska artikel 101 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en bestämmelse som den i artikel 36 i lag 1/1996, enligt vilken ersättning till advokater som tillhandahåller tjänster inom ramen för systemet för rättshjälp – om klienten vinner framgång med sin talan – ska utgå enligt en arvodestaxa som fastställts på förhand av advokaterna, utan att myndigheterna i den aktuella medlemsstaten har möjlighet att avvika från nämnda taxa?

Uppfyller en sådan bestämmelse villkoren om nödvändighet och proportionalitet i artikel 15.3 i direktiv 2006/123/EG (2)?

3)

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den utgör hinder för en bestämmelse som den i artikel 36 i lag 1/1996, som innebär att rättshjälpsberättigade personer, om de vinner framgång med sin talan utan att motparten förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, blir skyldiga att betala advokatens arvode enligt en arvodestaxa som fastställts av en yrkessammanslutning, vilket med mer än 50 % överstiger en social trygghetsförmåns årsbelopp?