1.

Bundesverband Souvenir – Geschenke – Ehrenpreise eV (nedan kallat BSGE) har i sitt överklagande yrkat att tribunalens dom av den 5 juli 2016, Bundesverband Souvenir – Geschenke – Ehrenpreise/EUIPO (T‑167/15, ej publicerad, EU:T:2016:391), ska upphävas. I nämnda dom ogillade tribunalen överklagandet av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 22 januari 2015 (ärende R 28/2014–5) angående ett ogiltighetsförfarande mellan BSGE och Freistaat Bayern (Förbundsstaten Bayern) (nedan kallad den överklagade domen).

2.

Den 22 juli 2011 ingav Förbundsstaten Bayern med stöd av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1) en ansökan om registrering av ordmärket NEUSCHWANSTEIN (nedan kallat det omtvistade varumärket) som EU-varumärke till EUIPO.

3.

Beteckningen ”NEUSCHWANSTEIN” syftar på det berömda slottet Neuschwanstein i kommunen Schwangau (Tyskland). Slottet, som nu tillhör Förbundsstaten Bayern, uppfördes av kung Ludvig II av Bayern under åren 1869–1886 men fullbordades aldrig.

4.

De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 3, 8, 14–16, 18, 21, 25, 28, 30, 32–36, 38 och 44 i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering, med ändringar och tillägg (nedan kallad Niceöverenskommelsen).

5.

Ansökan om EU-varumärke offentliggjordes i tidningen om gemenskapsvarumärken nr 166/2011 av den 2 september 2011, och varumärket registrerades den 12 december 2011 med nr 10144392.

6.

Den 10 februari 2012 ingav BSGE en ansökan om ogiltighetsförklaring av det omtvistade varumärket för samtliga de varor och tjänster som avses i punkt 4 ovan, med stöd av artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009, jämförd med artikel 7.1 b och c, i förordning nr 207/2009.

7.

Den 21 oktober 2013 avslog annulleringsenheten vid EUIPO ansökan om ogiltighetsförklaring och slog fast att det omtvistade varumärket varken bestod av upplysningar som kan användas för att ange det geografiska ursprunget eller beskrev andra egenskaper hos de berörda varorna och tjänsterna, och att artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 därför hade åsidosatts. Eftersom det aktuella varumärket var särskiljande för de berörda varorna och tjänsterna ansåg annulleringsenheten dessutom att artikel 7.1 b i samma förordning inte hade åsidosatts. Slutligen ansåg annulleringsenheten att BSGE inte hade visat att ansökan om registrering av varumärket hade gjorts i ond tro och att artikel 52.1 b i nämnda förordning därför inte hade åsidosatts.

8.

Den 20 december 2013 överklagade BSGE annulleringsenhetens beslut till EUIPO med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.

9.

Genom beslut av den 22 januari 2015 fastställde EUIPO:s femte överklagandenämnd annulleringsenhetens beslut och ogillade överklagandet. Överklagandenämnden fann särskilt att det omtvistade varumärket varken angav geografiskt ursprung i den mening som aves i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, eller saknade erforderlig särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i samma förordning. Överklagandenämnden ansåg dessutom att det inte hade gått att fastställa att Förbundsstaten Bayern hade varit i ond tro i den mening som avses i artikel 52.1 b i nämnda förordning.

10.

Genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 2 april 2015 överklagade BSGE beslutet av den 22 januari 2015 från EUIPO:s femte överklagandenämnd och yrkade att beslutet skulle ogiltigförklaras.

11.

Till stöd för sitt överklagande anförde BSGE tre grunder, nämligen åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009, åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, respektive åsidosättande av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009.

12.

Tribunalen prövade först BSGE:s andra grund, i vilken BSGE gjorde gällande att EUIPO:s femte överklagandenämnd hade åsidosatt artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 genom sitt konstaterande att det omtvistade varumärket inte utgjorde en beskrivning av de berörda varorna och tjänsterna. Tribunalen fann att överklagandet inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den grunden och slog i punkt 27 i den överklagade domen fast att slottet Neuschwanstein framför allt var en museal plats, att den som sådan inte var en plats för tillverkning av varor eller tillhandahållande av tjänster, och att det omtvistade varumärket därför inte kan användas för att ange det geografiska ursprunget för de varor och tjänster som omfattas av varumärket.

13.

Tribunalen fann vidare att BSGE:s överklagande inte heller kunde vinna bifall såvitt avsåg den första grunden, i vilken BSGE gjorde gällande att EUIPO:s femte överklagandenämnd hade åsidosatt artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 genom sitt konstaterande att det omtvistade varumärket saknade särskiljningsförmåga. I detta avseende fann tribunalen i punkterna 41 och 42 i den överklagade domen att de berörda varorna och tjänsterna utgjordes av konsumtionsvaror och vardagstjänster, vilka skiljer sig från souvenirartiklar och turistrelaterade tjänster med samma beteckning och att det ordmärke som utgör det omtvistade varumärket var ett fantasinamn som inte på något sätt beskriver de varor eller tjänster som saluförs eller erbjuds.

14.

Tribunalen fann slutligen att överklagandet inte heller kunde vinna bifall såvitt avsåg den tredje grunden, i vilken BSGE gjorde gällande att EUIPO:s femte överklagandenämnd hade åsidosatt artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 genom sitt konstaterande att det inte hade gått att fastställa att Förbundsstaten Bayern hade varit i ond tro. I punkt 55 i den överklagade domen slog tribunalen bland annat fast att BSGE inte hade lagt fram några bevis för att styrka att Förbundsstaten Bayern hade känt till att BSGE eller andra tredje parter saluförde vissa av de berörda varorna och tjänsterna.

15.

Följaktligen ogillade tribunalen talan i sin helhet.

16.

I sitt överklagande har BSGE yrkat att domstolen ska

17.

EUIPO har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta BSGE att ersätta rättegångskostnaderna.

18.

Förbundsstaten Bayern har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta BSGE att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dess kostnader.

19.

Under förhandlingen som hölls den 29 november 2017 uppmanades BSGE, EUIPO och Förbundsstaten Bayern att koncentrera sina muntliga anföranden till den första grundens andra del och den andra grundens första del.

20.

I enlighet med domstolens begäran inriktas förevarande förslag till avgörande på den första grundens andra del och den andra grundens första del.

21.

I den första grundens andra del har BSGE kritiserat tribunalen för att ha åsidosatt det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 samt den rättspraxis som följer av domen av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee, (C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230) när den i punkt 27 i den överklagade domen fann att slottet Neuschwanstein som sådant inte är en plats för tillverkning av varor eller tillhandahållande av tjänster, och att det omtvistade varumärket därför inte kan användas för att ange det geografiska ursprunget för de varor och tjänster som omfattas av varumärket.

22.

Enligt BSGE är slottet Neuschwanstein geografiskt lokaliserbart, och följaktligen kan tecknet NEUSCHWANSTEIN användas för att ange det geografiska ursprunget i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, eftersom de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket saluförs på denna plats.

23.

EUIPO och Förbundsstaten Bayern delar tribunalens bedömning i punkt 27 i den överklagade domen.

24.

Enligt EUIPO framgår det av handlingarna i målet att det omtvistade varumärket används för att saluföra specifika souvenirer och erbjuda särskilda tjänster, vilket kan få den relevanta omsättningskretsen att tro att det rör sig om en geografisk ursprungsbeteckning. EUIPO anser att de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket är avsedda att konsumeras, inte har särskilda egenskaper och inte kan bli souvenirer enbart genom att förses med tecknet NEUSCHWANSTEIN.

25.

Förbundsstaten Bayern anser att artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 kan ligga till grund för att undanta namn på geografiskt lokaliserbara platser från registrering såsom EU-varumärke, men endast om det berörda tecknet rent objektivt beskriver de berörda varorna och tjänsterna, vilket inte är fallet med de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket.

26.

De positiva känslor eller positiva associationer som det omtvistade varumärket kan väcka hos den relevanta omsättningskretsen och försäljningsstället för de varor och tjänster som omfattas av varumärket räcker enligt Förbundsstaten Bayern nämligen inte för att anse att tecknet NEUSCHWANSTEIN kan användas för att ange geografiskt ursprung i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009.

27.

Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 utgör hinder för registrering av EU-varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar bland annat det geografiska ursprunget för de varor eller tjänster som registreringsansökan avser.

28.

Enligt fast praxis ”[är f]örbudet i artikel [7].1 c i [förordning nr 207/2009] avsett att främja en målsättning av allmänintresse, nämligen att tecken och upplysningar som beskriver egenskaper hos de varor eller tjänster som registreringsansökan avser kan användas fritt av alla, inbegripet som kollektivmärke eller i sammansatta eller grafiska varumärken. Denna bestämmelse utgör således hinder för att sådana tecken eller upplysningar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke”. ( 2 )

29.

Det rör sig särskilt om tecken eller upplysningar som kan användas för att visa det geografiska ursprunget, och bland annat geografiska namn. Domstolen har slagit fast att det ”föreligger … ett allmänintresse att undvika ensamrätt. Sådana tecken och upplysningar är nämligen lämpliga för att dels eventuellt lyfta fram kvaliteten och andra egenskaper hos de berörda kategorierna av varor, dels att på olika sätt influera konsumenternas preferenser, till exempel genom att förknippa varorna med en plats som kan väcka positiva känslor”. ( 3 )

30.

Grundat på denna bedömning av allmänintresset har domstolen funnit att det är nödvändigt att pröva huruvida ett geografiskt namn utpekar en plats som enligt den berörda omsättningskretsens uppfattning för närvarande har ett samband med den berörda kategorin av varor eller tjänster eller om det i framtiden är troligt att ett sådant samband kan uppstå, och om så är fallet registreringen av det namnet som EU-varumärke ska nekas. ( 4 )

31.

Kravet på att det finns eller kan finnas ett samband mellan den berörda varan eller tjänsten och det geografiska namnet följer nämligen av själva begreppet ”geografiskt ursprung”. För att kunna neka registreringen av ett geografiskt namn som EU-varumärke måste detta namn därför ange ett ursprung, det vill säga visa att det finns ett samband mellan varan och tjänsten och det geografiska namnet, ( 5 ) eftersom ett geografiskt namn inte i sig automatiskt är ett tecken på samma ursprung. Enligt generaladvokaten Cosmas mycket tydliga exempel skulle exempelvis ingen anta att bläckpennor med namnet ”Mont Blanc” härrör från berget med samma namn. ( 6 )

32.

Domstolen har emellertid konstaterat att förekomsten av ett samband mellan en vara och en geografisk plats inte enbart beror på var denna vara har tillverkats eller skulle kunna tillverkas utan även beror på var den har utvecklats och formgetts. ( 7 )

33.

I det avseendet har tribunalen i punkt 27 i den överklagade domen slagit fast att slottet Neuschwanstein inte är en geografisk utan en museal plats, vars främsta funktion är att bevara kulturarvet och inte att tillverka eller saluföra souvenirprodukter eller tillhandahålla tjänster. Enligt tribunalen är slottet Neuschwanstein inte känt för souvenirartiklar, vilka inte tillverkas på slottet, utan endast saluförs till de turister som besöker slottet. Tribunalen har därför funnit att tecknet NEUSCHWANSTEIN inte kan användas för att ange ett geografiskt ursprung i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009.

34.

I ovannämnda punkt i sin dom har tribunalen visserligen fastställt en rad faktiska omständigheter som inte kan bestridas i överklagandet, såvitt inte de faktiska omständigheterna har missuppfattats, vilket BSGE inte har hävdat.

35.

Den rättsliga kvalificeringen av vissa faktiska omständigheter, bland annat huruvida tecknet NEUSCHWANSTEIN anger ett geografiskt ursprung, kan emellertid behandlas inom ramen för förevarande överklagande.

36.

Till skillnad från BSGE anser jag inte att den avgörande frågan är huruvida slottet Neuschwanstein är en geografisk plats eller huruvida det är på denna plats som namnet Neuschwanstein, i omsättningskretsens ögon, går före namnet på den plats där slottet faktiskt är beläget (det vill säga i kommunen Schwangau). Det som har betydelse är i stället att de tecken eller upplysningar som EU-varumärket består av kan användas för att ange ett geografiskt ursprung för de varor eller tjänster som omfattas av varumärket.

37.

Det är just av det skälet som BSGE har kritiserat tribunalen för att inte ha behållit souvenirartiklarnas försäljningsställe som ett tecken på anknytning som kan användas för att visa på ett samband mellan dessa varor och tecknet NEUSCHWANSTEIN och ange ett geografiskt ursprung i den mening som avses i punkt 36 i domen av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee, (C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230).

38.

Skälen till att jag inte delar denna kritik är följande.

39.

För det första ska det konstateras att ur rättslig synvinkel omfattar de varor som omfattas av varumärket inte souvenirartiklar utan de varor som omfattas av de kategorier som anges i punkt 3 i den överklagade domen, exempelvis t-shirts, knivar, gafflar, assietter, tekannor och så vidare. Enligt Niceöverenskommelsen existerar det nämligen inte någon kategori ”souvenirartiklar”, eftersom en sådan kategori, om den hade existerat, hade varit så brokig att den inte hade kunnat peka ut en särskild kategori varor. Eftersom souvenirer är föremål som används för att minnas en person, en plats eller en händelse är souvenirer dessutom föremål som väcker känslor. Människors känslor kan emellertid inte täckas av ett EU-varumärke eftersom dessa inte utgör varor eller tjänster i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Av detta skäl, och tvärtemot vad BSGE har gjort gällande, rör det sig i förevarande överklagande inte om souvenirartiklars geografiska ursprung utan om konsumtionsvarors geografiska ursprung.

40.

Vad gäller frågan huruvida försäljningsstället gör att varan får anknytning till en geografisk plats framgår det av lydelsen av punkt 36 i dom av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee, (C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230), att domstolen inte har begränsat de anknytande omständigheterna till var de berörda varorna har tillverkats eftersom den har slagit fast att ”det inte kan uteslutas att sambandet mellan kategorin varor och den geografiska platsen beror på andra omständigheter, till exempel det faktum att varan har utvecklats och formgetts på den berörda geografiska platsen”.

41.

Detta innebär emellertid inte nödvändigtvis att försäljningsstället kan användas som en omständighet som knyter varan eller tjänsten till den berörda platsen, och detta gäller även souvenirartiklar. I punkt 28 i sitt överklagande har BSGE medgett att det är fullt möjligt att en souvenirartikel som bär det omtvistade varumärket säljs utanför slottet Neuschwansteins omgivningar. Enbart den omständigheten att en sådan möjlighet finns stärker argumentet att försäljningsstället för en artikel som bär det omtvistade varumärket inte nödvändigtvis är en omständighet som gör att denna artikel får en anknytning till slottet Neuschwanstein.

42.

Slutligen kan försäljningsstället som sådant inte användas för att ange geografiskt ursprung eftersom försäljningsstället för en vara inte beskriver varans egenskaper, kvalitet eller andra särdrag ( 8 ) och omsättningskretsen följaktligen inte kan koppla en varas egenskaper, kvalitet eller andra särdrag till den omständigheten att varan säljs inom ett avgränsat geografiskt område. Däremot kan denna omsättningskrets fastställa samma samband mellan en vara och den geografiska plats där den tillverkats eller utvecklats och formgetts på grund av att varan utmärks av egenskaper, kvaliteter eller andra särdrag (bland annat en viss teknik, en viss tradition, ett visst hantverk) genom att anse att den har tillverkats eller utvecklats och formgetts inom ett avgränsat geografiskt område. Omsättningskretsen associerar exempelvis Limogesporslin med en viss kvalitet, och när det gäller porslinsprodukter är tecknet ”Limoges” därför beskrivande för ett geografiskt ursprung.

43.

I förevarande fall har BSGE inte påstått att omsättningskretsen associerar eller skulle kunna associera vissa egenskaper, kvaliteter eller andra särdrag med varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket grundat på den omständigheten att de saluförs på slottet Neuschwanstein. Såsom tribunalen påpekade i punkt 27 i den överklagade domen är ”slottet Neuschwanstein inte känt för de souvenirartiklar som det säljer eller de tjänster som det erbjuder”.

44.

Jag anser därför att tribunalen – genom att i punkt 27 i den överklagade domen konstatera att det omtvistade varumärket inte kan användas för att ange det geografiska ursprunget för de varor och tjänster som omfattas av varumärket – inte har gjort sig skyldig till felaktigt rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

45.

I den andra grundens första del har BSGE i huvudsak gjort gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 7.1 b i förordning 207/2009, genom att i punkterna 41 och 42 i den överklagade domen slå fast att det omtvistade varumärket har särskiljningsförmåga, eftersom enbart den omständigheten att souvenirartiklarna har försetts med tecknet NEUSCHWANSTEIN inte räcker för att särskilja de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket och de varor och tjänster som säljs respektive tillhandahålls i slottet Neuschwansteins omgivningar.

46.

BSGE har dessutom gjort gällande att tribunalen för ett cirkelresonemang eftersom den i punkt 41 i den överklagade domen bekräftar att tecknet NEUSCHWANSTEIN inte enbart pekar ut slottet och dess egenskap som museal plats, utan även själva det omtvistade varumärket. Detsamma gäller punkt 42 i den överklagade domen, i vilken tribunalen har slagit fast att det omtvistade varumärket gör det möjligt att, under detta tecken, saluföra varor och tjänster vars kvalitet kan kontrolleras av Förbundsstaten Bayern, eftersom detta inte är ett tecken på särskiljningsförmåga hos tecknet NEUSCHWANSTEIN utan en följd av registreringen av detta tecken som EU-varumärke. På så sätt föregriper tribunalen avgörandet av huruvida detta tecken kan utgöra ett EU-varumärke eller inte.

47.

EUIPO och Förbundsstaten Bayern anser att den andra grundens första del inte kan tas upp till sakprövning eftersom den inte avser en rättsfråga och syftet är att förmå domstolen att göra en ny bedömning av särskiljningsförmågan hos tecknet NEUSCHWANSTEIN. EUIPO har framhållit att i näringslivet är det vanligt att museer, kulturella sevärdheters distributionsföretag eller turist- eller kulturattraktioner saluför produkter under sitt eget namn. Dessa benämningar används som varumärken.

48.

I andra hand har Förbundsstaten Bayern gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del. Tribunalen har nämligen konstaterat att omsättningskretsen är medveten om att turistattraktioner och museer är företag som inte enbart tillhandahåller en kulturell upplevelse, utan som ett komplement till sin huvudsakliga verksamhet numer även tillverkar och säljer produkter under eget namn. I punkt 43 i den överklagade domen har tribunalen med rätta även konstaterat att omsättningskretsen inte upplever det omtvistade varumärket som enbart en hänvisning till slottet, utan åtminstone ”även som en upplysning om de berörda varornas och tjänsternas kommersiella ursprung”.

49.

I likhet med EUIPO och Förbundsstaten Bayern anser jag att i den mån BSGE kritiserar tribunalen för att ha motiverat särskiljningsförmågan hos tecknet NEUSCHWANSTEIN genom att bekräfta att detta inte enbart pekar ut slottet som museum utan även det omtvistade varumärket självt, söker BSGE uppnå att domstolen gör en ny bedömning av detta tecken som, enligt BSGE, inte har särskiljningsförmåga och som av omsättningskretsen inte bör uppfattas som en hänvisning till slottet. Av domstolens fasta praxis ( 9 ) framgår att ett sådant resonemang inte kan vara föremål för ett överklagande, med undantag av att det åberopats att någon omständighet eller bevisning som förebringats har missuppfattats, vilket inte har hävdats i förevarande fall.

50.

I den mån BSGE kritiserar tribunalen för att på ett otillräckligt sätt ha motiverat konstaterandet att det omtvistade varumärket har särskiljningsförmåga tar BSGE däremot upp en rättsfråga som kan åberopas i ett mål om överklagande. ( 10 )

51.

Det följer av fast rättspraxis att det av motiveringen till en dom klart och tydligt ska framgå hur tribunalen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för beslutet och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin kontroll. ( 11 )

52.

Av följande skäl anser jag att punkterna 41–43 i den överklagade domen inte utgör en otillräcklig motivering.

53.

I punkt 41 i den överklagade domen påpekas i huvudsak att de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket är konsumtionsvaror och vardagstjänster, som endast genom sin benämning skiljer sig från souvenirartiklar och turistrelaterade tjänster, eftersom dessa inte enbart pekar ut slottet i dess egenskap av en museal plats, utan även det omtvistade varumärket självt. Vad gäller de varor och tjänster som omfattas av varumärket har tribunalen funnit att de aktuella varorna inte tillverkas på slottet Neuschwanstein utan endast säljs där och att inte alla tjänsterna i fråga erbjuds på plats.

54.

Beskrivningen av de berörda varorna och tjänsterna som konsumtionsvaror och vardagstjänster som endast till namnet skiljer sig från andra varor (souvenirartiklar) och turistrelaterade tjänster är ett konstaterande av en faktisk omständighet som BSGE inte kan angripa i ett överklagande, utom för att åberopa att det skett en missuppfattning, vilket inte har hävdats. Detsamma gäller konstaterandet att de varor som omfattas av det omtvistade varumärket inte tillverkades på slottet Neuschwanstein utan endast såldes där och att de tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket inte erbjöds på plats.

55.

Tvärtemot vad BSGE har gjort gällande har tribunalen inte fört ett cirkelresonemang genom att anse att tecknet NEUSCHWANSTEIN både utgör det omtvistade varumärket och namnet på det slott där de varor och tjänster som omfattas av varumärket saluförs.

56.

Om, som i förekommande fall, tecknet NEUSCHWANSTEIN inte betecknar det geografiska ursprunget för de varor och tjänster som omfattas av varumärket finns det nämligen inget som på förhand hindrar Förbundsstaten Bayern från att som EU-varumärke registrera namnet på den museala plats som den är ägare till. I så fall är det helt normalt att namnet på platsen är identiskt med varumärket.

57.

I punkt 42 i den överklagade domen har tribunalen vidare slagit fast att tecknet NEUSCHWANSTEIN inte betecknade de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket och grundade detta på att det endast var den omständigheten att de berörda varorna och tjänsterna hade försetts med detta namn som gjorde det möjligt att skilja dem från andra företags varor och tjänster.

58.

Som jag redan påpekat i punkt 39 i förevarande förslag till avgörande innehåller Niceöverenskommelsen för det första inte någon kategori varor eller tjänster som benämns ”souvenirartiklar”. Tribunalen har följaktligen med rätta undersökt huruvida tecknet NEUSCHWANSTEIN betecknade konsumtionsvaror och vardagstjänster och inte souvenirer.

59.

Enligt fast rättspraxis får ett EU-varumärke inte vara beskrivande, men det får lämpa sig ”som identifikationsmedel för att den vara som är föremål för registreringsansökan kommer från ett visst företag och således att denna vara kan särskiljas från varor från andra företag”. ( 12 )

60.

Tribunalen har med rätta funnit att eftersom tecknet NEUSCHWANSTEIN är ett fantasinamn som betyder ”den nya svanstenen” kan tecknet inte användas för att beskriva de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket, eftersom det inte beskriver deras särdrag, till skillnad från exempelvis ordtecknet ”ecoDoor” för energieffektiva produkter. ( 13 )

61.

I förekommande fall är det enda samband som kan finnas mellan tecknet NEUSCHWANSTEIN och de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket enligt BSGE att de saluförs i omgivningarna kring slottet med samma namn. Som jag påpekat i punkt 42 i förevarande förslag till avgörande är försäljningsstället inte ett särdrag för de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket har registrerats. ( 14 )

62.

Jag delar således tribunalens uppfattning att det endast är anbringandet av det icke beskrivande tecknet NEUSCHWANSTEIN (som i den berörda omsättningskretsens ögon inte har något annat samband med de berörda varorna och tjänsterna än att dessa saluförs på slottet med samma namn) som gör det möjligt för omsättningskretsen att särskilja de aktuella varorna och tjänsterna från andra företags varor och tjänster.

63.

I punkt 43 i den överklagade domen har tribunalen avvisat det argument som framförts av BSGE och EUIPO:s femte överklagandenämnd att tecknet NEUSCHWANSTEIN var ett reklammedel eller en slogan. Tribunalen har tvärtom konstaterat att tecknet gjorde det möjligt för den relevanta omsättningskretsen att både särskilja det kommersiella ursprunget för de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket och referera till ett besök på slottet. Denna dubbla effekt är nämligen en oundviklig följd av att ägaren till en museal plats har valt att registrera namnet på denna plats som ett EU-varumärke, vilket inte på något sätt är förbjudet. Såtillvida delar tribunalen uppfattningen att tecknet NEUSCHWANSTEIN har särskiljningsförmåga, eftersom det gör det möjligt för den relevanta omsättningskretsen att associera de varor och tjänster som omfattas av det omtvistade varumärket med Förbundsstaten Bayern.

64.

Av ovanstående skäl kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del.

65.

Mot bakgrund av ovanstående, och utan att det påverkar prövningen av de övriga grunder som anförts till stöd för överklagandet, föreslår jag att domstolen ska förklara att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del och den andra grundens första del.