1

Företagsrådet för Société nationale maritime Corse Méditerranées (SNCM) (nedan kallad företagsrådet) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 7 juli 2015, SNCM/kommissionen (T‑1/15, EU:T:2015:489) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom det överklagade beslutet avslog tribunalen företagsrådets ansökan om att få intervenera till stöd för de yrkanden som framställts av sökanden i första instans i mål T‑1/15 om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2014/882/EU av den 20 november 2013 om det statliga stöd SA. 16237 (C 58/02) (f.d. N118/02) som Frankrike genomfört till förmån för SNCM (EUT L 357, 2014, s.1) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

Företagsrådet har dessutom yrkat att domstolen ska bifalla dess interventionsansökan.

3

Europeiska kommissionen inkom med sitt yttrande över överklagandet den 7 september 2015.

4

Enligt artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol får varje person intervenera inför unionens domstolar om den kan motivera att den har ett intresse av utgången av den tvist som underställs någon av dem.

5

Enligt fast rättspraxis ska begreppet ”intresse av utgången av … tvist[en]”, i den mening som avses i ovannämnda artikel 40 andra stycket definieras med utgångspunkt i själva saken i målet och förstås som ett direkt och faktiskt intresse av huruvida yrkandena som sådana vinner bifall, och inte som ett intresse i förhållande till de åberopade grunderna och argumenten. Uttrycket ”utgången av … tvist[en]” hänvisar nämligen till det slutgiltiga avgörande som följer av att yrkandena bifalls, såsom det skulle vara utformat i domslutet i den påföljande domen (se beslut av domstolens ordförande kommissionen/EnBW Energie Baden-Württemberg, C‑365/12 P, EU:C:2013:83, punkt 7 och där angiven rättspraxis).

6

Det ska i detta hänseende bland annat kontrolleras att interventionssökanden direkt berörs av den angripna rättsakten och att det står klart att denne har ett intresse av utgången av tvisten (se beslut av domstolens ordförande Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:135, punkt 7 och där angiven rättspraxis). En interventionssökandes intresse av utgången av tvisten kan i princip endast anses vara tillräckligt direkt om utgången kan påverka interventionssökandens rättsliga ställning (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande National Power och PowerGen, C‑151/97 P(I) och C‑157/97 P(I), EU:C:1997:307, punkt 61, beslut av domstolens ordförande Schenker/Air France, C‑589/11 P(I), EU:C:2012:332, punkterna 14 och 15, och beslut av domstolens ordförande Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:135, punkterna 4 och 11).

7

Genom sitt överklagande har företagsrådet gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av artikel 40 andra stycket i domstolens stadga. Företagsrådet har anfört följande fyra grunder till stöd för sitt överklagande:

8

Inledningsvis ska den andra grunden för överklagandet prövas.

9

Genom den andra grunden har företagsrådet gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den i punkt 14 i det överklagade beslutet, i allt väsentligt fann att det faktum att företagsrådet eventuellt kunde anses vara en berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF inte var tillräckligt för att ge upphov till ett direkt och faktiskt intresse av utgången i den tvist som underställts tribunalen i den mening som avses i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga. Företagsrådet har dessutom fråntagits möjligheten att delta i det administrativa förfarandet, eftersom det omtvistade beslutet antogs utan att det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF dessförinnan hade återupptagits efter tribunalens ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2009/611/EG av den 8 juli 2008 om de åtgärder C 58/02 (f.d. N 118/02) som Frankrike har genomfört till förmån för [SNCM] (EUT 2009, L 225, s. 180), genom dom Corsica Ferries France/kommissionen (T‑565/08, EU:T:2012:415).

10

I detta hänseende följer det av domstolens praxis att en berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen angående statligt stöd om parten genom sin ogiltighetstalan mot beslutet avser tillvarata de processuella rättigheter som vederbörande åtnjuter enligt denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

11

En berörd part, i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF, som avser intervenera i en sådan talan om ogiltigförklaring till stöd för sökandens yrkanden har ett intresse av utgången i tvisten av den mening som avses i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga. Det slutgiltiga avgörandet som följer av att yrkandena bifalls, såsom det skulle vara utformat i domslutet i den påföljande domen, kan nämligen påverka interventionssökandens rättsliga ställning, dels eftersom det skulle medföra en skyldighet för kommissionen att inleda eller, i förekommande fall, återuppta det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF, dels eftersom det skulle ge interventionssökanden rätt att, i egenskap av berörd part, delta i detta granskningsförfarande.

12

I förevarande fall framgår det av punkt 13 i det överklagade beslutet att företagsrådet representerar det kollektiva intresset hos SNCM:s anställda. I bedömningen av förenligheten av ett statligt stöd inom sjötransportsektorn, inbegriper kommissionen ett stort antal överväganden som hänger samman med bland annat skydd för konkurrensen, unionens havspolitik, främjande av unionens sjötransport, samt med skapandet av arbetstillfällen. Det kan därför inte utselutas att företagsrådet kan yttra sig till kommissionen angående sociala frågor som kommissionen i förekommande fall kan komma att beakta vid det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkterna 64 och 70).

13

Under dessa omständigheter ska företagsrådet anses vara en berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF.

14

Det ska framhållas att SNCM i sin ansökan har åberopat ett åsidosättande av dess processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF, bestående i att kommissionen inte återupptagit det formella granskningsförfarandet efter tribunalens ogiltigförklaring av beslut 2009/611.

15

Av de skäl som anförts i punkt 11 ovan kan det således konstateras att företagsrådet, som är en berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF och som avser att stödja de yrkanden som framställts av en annan berörd part, som också har åberopat ett åsidosättande av processuella rättigheter enligt denna bestämmelse, har ett direkt och faktiskt intresse av utgången av den tvist som underställts tribunalen i den mening som avses i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga.

16

Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning då den, i punkt 19 i det överklagade beslutet, avslog företagsrådets ansökan om att få intervenera till stöd för SNCM:s yrkanden.

17

Överklagandet ska följaktligen bifallas och det överklagade beslutet upphävas, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som företagsrådet åberopat till stöd för sitt överklagande.

18

Enligt artikel 61 första stycket i domstolens stadga kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, själv slutligt avgöra ärendet om detta är färdigt för avgörande.

19

I förevarande fall förfogar domstolen över de upplysningar som krävs för att slutligt pröva företagsrådets interventionsansökan.

20

Det framgår av punkterna 12–15 i förevarande beslut att företagsrådet har ett direkt och faktiskt intresse av utgången i den tvist som underställts tribunalen i den mening som avses i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga.

21

Följaktligen ska företagsrådets ansökan om att få intervenera till stöd för SNCM:s yrkanden i mål T‑1/15 vinna bifall.

22

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen själv avgör saken slutgiltigt. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Eftersom företagsrådet emellertid inte framställt något yrkande om rättegångskostnader, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolens vice ordförande följande: