18.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 16/18

1)

Ska artiklarna 49 och [56] [FEUF] samt likabehandlingsprincipen och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning om hasardspel – som föreskriver ett nytt anbudsförfarande (i enlighet med artikel [10.]9 octies i lag nr 44 av den 26 april 2012) för tilldelning av koncessioner enligt vilket uteslutning från upphandlingsförfarandet kan ske om villkoret om ekonomisk och finansiell ställning inte är uppfyllt – till följd av att det saknas andra möjligheter än att lämna in två bankreferenser från två olika finansinstitut?

2)

Ska artikel 47 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (1) av den 31 mars 2004 tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning om hasardspel – som föreskriver ett nytt anbudsförfarande (i enlighet med artikel [10.]9 octies i lag nr 44 av den 26 april 2012) för tilldelning av koncessioner enligt vilket uteslutning från upphandlingsförfarandet kan ske om villkoret om ekonomisk och finansiell ställning inte är uppfyllt – till följd av att det saknas sådana möjligheter att inkomma med annan dokumentation och andra valmöjligheter som föreskrivs i [unions]lagstiftningen?

3)

Utgör artiklarna 49 och [56] [FEUF] hinder för nationell lagstiftning som i praktiken förhindrar all gränsöverskridande verksamhet inom spelsektorn, oberoende av i vilken form denna verksamhet bedrivs (enligt vad som fastställs i dom Biasci m.fl., C-660/11 och C-8/12, EU:C:2013:550) för det fall en fysisk kontroll från polisens sida av företagets mellanmän i landet är möjlig?