Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62014TN0661

    Mål T-661/14: Talan väckt den 11 september 2014 – Republiken Lettland mot Europeiska kommissionen

    EUT C 395, 10.11.2014, p. 56–57 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    10.11.2014   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 395/56


    Talan väckt den 11 september 2014 – Republiken Lettland mot Europeiska kommissionen

    (Mål T-661/14)

    (2014/C 395/69)

    Rättegångsspråk: lettiska

    Parter

    Sökande: Republiken Lettland (ombud: Inguss Kalniņš och Dace Pelše)

    Svarande: Europeiska kommissionen

    Yrkanden

    Sökanden yrkar att tribunalen ska

    ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2014) 4479 (1) av den 9 juni 2014 i den mån som det påverkar Republiken Lettland och undantar utgifter på 739 393,95 euro från EU-finansieringen, vilka det ackrediterade betalande organet i Lettland har haft under åren 2009–2012 i samband med fastställandet av tvärvillkor, och

    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

    1.

    Första grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av artikel 5.1 i förordning nr 1782/2003 (1) och av artikel 6.1 i förordning nr 73/2009, (2) med anledning av följande:

    Av artikel 5 i förordning nr 1782/2003 och av domstolens rättspraxis följer att medlemsstaterna, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, har ett utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa kraven för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

    De frågor som berörs i bilagan till förordning nr 1782/2003 kan lösas genom att undersöka varje problem och införa de bestämmelser som är bäst lämpade (effektiva) av de som anges i förordningen, utifrån det nationella sammanhanget.

    Med beaktande av proportionalitetsprincipen är det så att om införandet av ett krav enbart påverkar de små jordbruksföretagen, och därigenom skapar administrativa bördor och kostnader som är betydligt större än vinsterna, kan medlemsstaterna införa väsentliga krav, under förutsättning att dessa gör det möjligt att uppnå målen i förordning nr 1782/2003.

    Kommissionen har inte antagit en konsekvent strategi beträffande den obligatoriska och väsentliga karaktären hos de krav som anges i bilaga III till förordning nr 1782/2003, vilket gör att principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosätts, på grund av brist på åtgärder från kommissionens sida fram till hösten 2009.

    2.

    Andra grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en felaktig tillämpning av förordning nr 1290/2005 (2) och kommissionens riktlinjer nr VI/5330/97 (Riktlinjer för utvärderingen av budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ) när den beräknade den finansiella korrigeringen för Lettland, med anledning av följande:

    Den tog inte hänsyn till proportionalitetsprincipen, då den inte angav vad som var risken för fonderna och inte beaktade de uträkningar som Lettland presenterade, vilka visade att risken var liten.

    Den åsidosatte riktlinjerna, enligt vilka kriteriet för schablonmässig korrigering endast får användas om man utifrån den tillgängliga informationen inte kan beräkna förlusterna. I förevarande fall hade dock Lettland lämnat adekvat information till kommissionen som gjorde det möjligt att beräkna riskerna för fonderna.


    (1)  2014/458/EU: Kommissionens genomförandebeslut av den 9 juli 2014 om undantagande av vissa betalningar från EU-finansiering som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 205, s. 62).

    (1)  Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1).

    (2)  Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16).

    (2)  Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1).


    Top