1

Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) är ett interinstitutionellt organ som upprättats genom Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut 2002/620/EG av den 25 juli 2002 om upprättande av Epso (EGT L 197, 2002, s. 53). Med tillämpning av artikel 2 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän inom Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), i deras tidigare lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna (EUT L 124, 2004, s. 1), har de institutioner som undertecknat beslutet, enligt artikel 2.1 i beslutet, anförtrott Epso de urvalsbefogenheter som genom artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna och genom bilaga III till tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheterna vid dessa institutioner. Enligt artikel 2.2 i nämnda beslut får Epso dessutom, om befogenheterna enligt punkt 1 har tilldelats tillsättningsmyndigheten vid ett organ, kontor eller en byrå som upprättats genom fördragen eller på grundval av dessa, utöva samma befogenheter, på begäran från den myndigheten. I artikel 4 i samma beslut föreskrivs att frågor och klagomål rörande utövandet av de befogenheter som tilldelats Epso, med tillämpning av artikel 91a i tjänsteföreskrifterna, ska lämnas till Epso och eventuell talan inom detta område ska föras mot Europeiska kommissionen.

2

Epso offentliggjorde den 1 mars 2014 i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 60 A, 2014, s. 1) allmänna bestämmelser för allmänna uttagningsprov (nedan kallade de allmänna bestämmelserna).

3

I punkt 1.3 i de allmänna bestämmelserna, med rubriken ”Behörighetskrav”, anges följande under rubriken ”Språkkunskaper”:

”Beroende på uttagningsprov kommer du att få visa dina kunskaper i officiella EU-språk. I allmänhet krävs att du har fördjupade kunskaper i ett av EU:s officiella språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av dessa språk, men högre krav kan anges i meddelandet om uttagningsprov (detta gäller särskilt för befattningar inom språkområdet). Om inget annat anges i meddelandet om uttagningsprov kommer valet av andraspråk normalt sett att begränsas till engelska, franska eller tyska.”

4

I fotnot 7 i de allmänna bestämmelserna anges att ”[i] enlighet med [domstolens dom] i mål C‑566/2010 P, [Italien/kommissionen], ska EU-institutionerna ange orsakerna till att valet av andraspråk begränsas till ett visst antal av EU:s officiella språk”.

5

I samma punkt 1.3 i de allmänna bestämmelserna anges vidare följande:

”När Epso anordnar allmänna uttagningsprov tillämpas de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändning i Epsos uttagningsprov, som antogs av alla chefer inom administrationen den 15 maj 2013.

Enligt långvarig praxis inom EU-institutionerna när det gäller intern kommunikation är det engelska, franska och tyska som används mest. Det är också dessa språk som oftast behövs i extern kommunikation och i handläggning av ärenden.

Valet av andraspråk för uttagningsproven har fastställts i tjänstens intresse, som kräver att nyanställda omedelbart ska kunna börja utföra sina arbetsuppgifter och kommunicera väl i sitt dagliga arbete. Om så inte är fallet, är det stor risk för att institutionerna inte fungerar effektivt.

För att alla ska behandlas lika måste alla sökande, även de som har engelska, franska eller tyska som första officiella språk, göra vissa delprov på sitt andraspråk, som ska väljas bland dessa tre språk. Genom att på detta sätt bedöma de sökandes särskilda kompetens kan institutionerna bilda sig en uppfattning om deras förmåga att omedelbart kunna börja arbeta i en omgivning som nära liknar den som de skulle arbeta i. Dessa bestämmelser påverkar inte möjligheterna till fortbildning i språk för att kunna arbeta på ett tredje språk i enlighet med artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna.

…”

6

De i punkt 5 ovan omnämnda allmänna riktlinjerna återfinns som en bilaga till de allmänna bestämmelserna (bilaga 2), såsom framgår av fotnot 8 till de allmänna bestämmelserna.

7

I punkt 2.1.4 i de allmänna bestämmelserna, med rubriken ”Fyll i webbansökan” preciseras att ”[a]lla delar av webbansökan, även talent screener, ska fyllas i på engelska, franska eller tyska, om inte annat anges i meddelandet om uttagningsprov”.

8

I punkt 3.1.1 i de allmänna bestämmelserna, med rubriken ”Så här kontaktar Epso dig”, anges följande i första stycket:

”Alla resultat och kallelser skickas uteslutande via ditt Epsokonto på engelska, franska eller tyska.”

9

I punkt 3.1.2 i de allmänna bestämmelserna, med rubriken ”Hur kan du kontakta Epso?”, anges följande:

”Innan du kontaktar Epso ber vi dig att kontrollera att du noggrant har läst all information i meddelandet om uttagningsprov, i de här allmänna bestämmelserna och på Epsos webbplats, även under Vanliga frågor …

Kontaktuppgifter hittar du på webbplatsen … I all korrespondens som rör din ansökan ska du uppge det namn som du har angett i ansökan, uttagningsprovets nummer och ditt ansökningsnummer.

Epso tillämpar principerna i reglerna om god förvaltningssed … I enlighet med dessa principer förbehåller sig Epso dock rätten att inte besvara sådana brev från de sökande som enbart upprepar innehållet i tidigare brev eller är förolämpande eller meningslösa.”

10

I punkt 4 i reglerna om god förvaltningssed för kommissionens anställda när det gäller deras förhållande till allmänheten, som ingår som en bilaga till kommissionens beslut 2000/633/EG, EKSG, Euratom av den 17 oktober 2000 om ändring av dess arbetsordning (EGT L 267, 2000, s. 63), som det hänvisats till i punkt 9 ovan (nedan kallad kodexen för god förvaltningssed), preciseras följande under rubriken ”Brev”:

”I enlighet med artikel 21 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall kommissionen svara på brev på samma språk som det ursprungliga brevet är skrivet på, förutsatt att det är skrivet på ett av gemenskapens officiella språk.”

11

I bilaga 2 till de allmänna bestämmelserna, med rubriken ”Allmänna riktlinjer från kollegiet av förvaltningschefer avseende språkanvändningen i Epsos uttagningsprov” (nedan kallade de allmänna riktlinjerna) anges följande:

”Det bekräftas att språkanvändningen i samband med Epsos uttagningsprov som regel kommer att se ut enligt följande:

…

Inbjudningar att anmäla intresse för uttagningsförfaranden för kontraktsanställda som anordnas av Epso publiceras på alla officiella språk.

Det finns flera faktorer som motiverar att valet av andraspråk begränsas.

För det första kräver tjänstens intresse att nyanställda direkt kan börja arbeta och utföra de arbetsuppgifter som de anställts för inom det område eller i den roll som uttagningsprovet avsåg.

Engelska, franska och tyska är de språk som används mest vid institutionerna. De är av tradition de språk som används på möten vid institutionerna och dessutom de språk som oftast används både i intern och i extern kommunikation. Detta bekräftas av statistik om källspråken för de texter som översätts vid institutionernas översättningstjänster.

Mot bakgrund av institutionernas faktiska språkkrav för intern och extern kommunikation måste ett kriterium enligt artikel 27.1 i tjänsteföreskrifterna vara tillfredsställande kunskaper i ett av dessa tre språk, vilket måste testas i en simulerad realistisk arbetssituation. Kunskaper i ett tredje språk enligt artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna ändrar inte kravet på att de sökande ska ha kunskaper i ett av dessa tre språk vid rekryteringen.

För det andra motiveras begränsningen av antalet språk i de senare etapperna i uttagningsproven av den typ av prov som används. I linje med artikel 27 i tjänsteföreskrifterna beslutade institutionernas tillsättningsmyndigheter att ändra uttagningsförfarandena genom att från och med 2010 införa utvärderingsmetoder som bygger på kompetens för en bättre bedömning av om de sökande skulle klara av sina arbetsuppgifter.

Enligt flera forskningsresultat är utvärderingar med simulerade realistiska arbetssituationer det bästa sättet att bedöma hur en person klarar en verklig arbetssituation. De används i hela världen och anses vara den bästa utvärderingsmetoden. Med hänsyn till de långa yrkeskarriärerna och rörligheten inom institutionerna är det mycket viktigt att göra en sådan bedömning. Med hjälp av en kompetensram som utarbetas av tillsättningsmyndigheterna väljer man ut lämpliga övningar för att bedöma de kompetenser som eftersöks. För att garantera att de sökande bedöms rättvist och kan kommunicera direkt med bedömarna och övriga sökande som deltar i övningen måste, om en sådan metod används, övningarna vid utvärderingscentrumet ske på ett gemensamt språk (lingua franca), eller, under vissa omständigheter, på ett av huvudspråken för uttagningsprovet. I det första fallet ska det gemensamma språket väljas bland de språk som det är mest troligt att de sökande behärskar.

Under dessa förutsättningar måste allt göras för att undvika diskriminering av sökande, och alla bedöms därför på sitt andraspråk. Men eftersom det språket dessutom måste vara ett gemensamt språk, måste valet av andraspråk begränsas. Som redan nämnts är det av tradition engelska, franska och tyska som används internt och valet måste därför stå mellan dessa språk. Vid utvärderingscentrum bedöms inte de sökandes språkkunskaper. Tillfredsställande kunskaper i ett av dessa tre språk som andraspråk räcker för att kunna göra dessa tester (vilket överensstämmer med minimikraven enligt artikel 28 i tjänsteföreskrifterna). Denna nivå på språkkunskaper är inte orimlig mot bakgrund av tjänstens faktiska behov enligt ovan.

Användningen av engelska, franska eller tyska som andraspråk i de senare etapperna av uttagningsproven innebär inte diskriminering på grund av modersmål, och det innebär inte en begränsning av användningen av modersmålet. Genom att de sökande måste välja ett andraspråk (engelska, franska eller tyska) som inte är detsamma som deras förstaspråk (normalt modersmål eller motsvarande) garanteras att de kan jämföras på lika villkor. Det bör dessutom framhållas att tillräckliga kunskaper i andraspråket främst är ett resultat av de sökandes egna ansträngningar.

Detta krav är under alla omständigheter rimligt mot bakgrund av tjänstens faktiska behov. Begränsningen av valet av andraspråk är bara en återspegling av de språk som människorna i Europa kan i dag. Engelska, franska och tyska är inte bara de språk som talas i flera EU‑medlemsstater, utan är också de vanligaste främmande språken. Det är de språk som man oftast lär sig som främmande språk och de språk som anses mest användbara. Tjänstens faktiska behov framstår alltså som en rimlig återspegling av de språkkunskaper som de sökande kan förväntas ha, särskilt eftersom språkkunskaper i strikt bemärkelse (grammatik, stavning och ordkunskap) inte bedöms i kompetensproven. Att begränsa valet av andraspråk till engelska, franska eller tyska innebär därför inte ett orimligt stort hinder för dem som vill delta i uttagningsproven. Enligt tillgängliga uppgifter verkar det ganska väl motsvara det som människor är vana vid och förväntar sig.

Relevant statistik ger stöd för slutsatsen att begränsningen av valet av andraspråk i vissa etapper av uttagningsproven är proportionerlig och icke- diskriminerande. Exempelvis var engelska, franska eller tyska de språk som oftast valdes när sökande fritt kunde välja sitt andraspråk bland de 11 officiella språken i de stora uttagningsproven för generalister (handläggare och assistenter) i EU-25 år 2005. Statistik för uttagningsproven efter reformen 2010 tyder inte på att medborgare i länder där engelska, franska eller tyska är officiellt språk har gynnats. Och av statistiken för AD-uttagningsproven 2010 framgår att en stor del av de sökande fortfarande valde ett av de tre språken som sitt andraspråk.

Av samma skäl verkar det rimligt att kräva att de sökande ska välja ett av dessa språk för kontakterna med Epso och för att fylla i talent screener.

I strävan att finna en god balans mellan tjänstens intressen och behov och de sökandes kompetens bör därför vissa prov anordnas på ett begränsat antal EU-språk för att garantera dels att de godkända sökande har tillräckliga kunskaper i en språkkombination som gör att de kan utföra sina arbetsuppgifter effektivt, dels att urvalsmetoder som bygger på en bedömning av prestationer kan användas. Eftersom meddelandena om uttagningsprov och handledning för de sökande publiceras på unionens 24 språk och eftersom sökande kan välja att göra den viktiga första etappen av uttagningsproven på vilket som helst av de 24 språken som de anger som modersmål, förefaller det som om man funnit en god balans mellan tjänstens intressen och principerna om flerspråkighet och om icke-diskriminering på grund av språk.

Därför bör man i varje enskilt fall välja språk i överensstämmelse med Epsos styrelses beslut om språkanvändning och institutionernas specifika behov av att rekrytera sökande som direkt kan börja utföra sina arbetsuppgifter.

Det finns alltså två möjliga typfall:

Även om man följer detta tillvägagångssätt bör alla beslut om att begränsa antalet språk i uttagningsprov noga övervägas i varje enskilt fall så att den eller de profiler som söks speglar institutionernas specifika behov.”

12

Den 13 mars 2014 offentliggjorde Epso i Europeiska unionens officiella tidning meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/276/14 för att upprätta en anställningsreserv av handläggare (EUT C 74 A, 2014, s. 4). Den 6 november 2014 offentliggjorde Epso i Europeiska unionens officiella tidning meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/294/14 för att upprätta en reservlista för vakanta tjänster för handläggare vid institutionen Europeiska datatillsynsmannen (EUT C 391 A, 2014, s. 1). Det är dessa meddelanden som talan om ogiltigförklaring i de båda målen avser (nedan tillsammans kallade de angripna meddelandena).

13

I inledningen till vart och ett av de angripna meddelandena anges att de allmänna bestämmelserna ”utgör en del” av meddelandet.

14

Enligt behörighetskraven för de uttagningsprov som de angripna meddelandena avser krävs fördjupade kunskaper i ett av unionens officiella språk. Detta språk benämns som ”Språk 1” för uttagningsprovet. Vidare krävs tillfredsställande kunskaper i engelska, franska eller tyska, vilket benämns som ”Språk 2” för uttagningsprovet. Varje sökande ska välja mellan tyska, engelska och franska som andraspråk och detta andraspråk måste vara ett annat än förstaspråket (del III, punkt 2.3 i de angripna meddelandena).

15

I punkt 2.3 i del III i de angripna meddelandena görs preciseringar angående begränsningen av valet av språk 2 till endast de tre ovannämnda språken. I meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/276/14 anges i detta hänseende följande:

”I enlighet med EU-domstolens dom (stora avdelningen) [av den 27 november 2012] i mål C‑566/10 P, Republiken Italien mot Europeiska kommissionen, [REU, EU:C:2012:752] ska EU-institutionerna i samband med detta uttagningsprov ange orsakerna till att valet av andraspråk begränsas till ett visst antal av EU:s officiella språk.

Vi vill därför informera dig om att andraspråken för det här uttagningsprovet har fastställts i tjänstens intresse, vilket innebär att nyanställda direkt ska kunna börja arbeta och kommunicera väl i sitt dagliga arbete. Om så inte är fallet, är det stor risk för att institutionerna inte fungerar effektivt.

Enligt långvarig praxis inom EU-institutionerna när det gäller intern kommunikation, och med beaktande av avdelningarnas behov i fråga om extern kommunikation och handläggning av ärenden, är det engelska, franska och tyska som används mest. Dessutom är engelska, franska och tyska de vanligaste andraspråken i EU och även de som oftast studeras som andraspråk. Med tanke på den utbildningsnivå och yrkeserfarenhet som i dag krävs av den som söker en EU-tjänst kan de sökande förväntas behärska minst ett av dessa språk. I tjänstens intresse och mot bakgrund av de sökandes behov och kompetens samt med beaktande av det område som uttagningsprovet gäller bör delprov därför anordnas på dessa tre språk för att garantera att alla sökande, oavsett vilket som är deras första officiella språk, behärskar minst ett av dessa tre officiella språk i arbetet. Genom att på detta sätt bedöma de sökandes särskilda kompetens kan institutionerna bilda sig en uppfattning om de sökandes förmåga att i en omgivning som liknar den som de skulle arbeta i, omedelbart börja utföra sina arbetsuppgifter.

Av samma anledningar bör antalet kommunikationsspråk mellan de sökande och institutionen begränsas, vilket också gäller de språk som används för att fylla i ansökningsformulären. Detta krav garanterar dessutom att jämförelsen och kontrollen av de sökandes ansökningar blir mer enhetlig.

För att alla ska behandlas lika ska dessutom alla sökande, även de som har engelska, franska eller tyska som första officiella språk, göra dessa delprov på sitt andraspråk, som ska väljas bland dessa tre språk.

Dessa bestämmelser påverkar inte möjligheterna till fortbildning i språk för att kunna arbeta på ett tredje språk i enlighet med artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna.”

16

Meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/294/14 innehåller i princip samma preciseringar.

17

I del IV i meddelandet om det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/276/14 anges att tillträdesprov ska anordnas och göras på dator. Proven rör läsförståelse (delprov a), tolkning av sifferuppgifter (delprov b), logiskt tänkande (delprov c) och omdömesförmåga (delprov d). I punkt 3 i denna del av meddelandet om uttagningsprov preciseras att det språk som kommer att användas i delproven a–c är språk 1, medan det språk som kommer att användas i delprov d är språk 2.

18

I del IV i meddelandet om det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/294/14 anges även att tillträdesprov ska anordnas. Proven rör läsförståelse (delprov a), tolkning av sifferuppgifter (delprov b) och logiskt tänkande (delprov c). I punkt 3 i denna del av meddelandet om uttagningsprov preciseras att det språk som kommer att användas i delproven a–c är språk 1.

19

I del V i meddelandet om det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/294/14 definieras villkoren för tillträde till uttagningsprovet och för urval efter meriter. Det preciseras att granskningen av om de allmänna och särskilda kraven är uppfyllda och att urvalet efter meriter sker i första omgången på grundval av de uppgifter som de sökande har lämnat i ansökan. Sökandenas svar på frågorna om de allmänna och särskilda kraven ligger till grund för en bedömning av om de uppfyller samtliga behörighetskrav för uttagningsprovet enligt vad som föreskrivs i avsnitt III i meddelandet Epso/AD/294/14. Därefter gör uttagningskommittén ett urval bland de sökande som uppfyller behörighetskraven för uttagningsprovet med utgångspunkt i deras meriter för att välja ut dem vars kvalifikationer (bland annat examensbevis och yrkeserfarenhet) är mest relevanta för de befattningsbeskrivningar och urvalskriterier som anges i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14. Detta urval sker enbart på grundval av de svar som de sökande har lämnat under fliken talent screener/évaluateur de talent/Talentfilter och på grundval av en poängsättning som fastställts i punkt 1 b i del V i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14.

20

Vid urvalet efter meriter tar uttagningskommittén hänsyn till följande kriterier som framgår av punkt 2 i del V i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14:

21

Det sista ledet i det urvalsförfarande som berörs av de angripna meddelandena består i ett ”utvärderingscentrum” (del V i meddelandet Epso/AD/276/14; del VI i meddelandet Epso/AD/294/14).

22

I punkt 3 i del V i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/276/14 preciseras att det språk som kommer att användas av utvärderingscentrumet för uttagningsprovet är språk 2.

23

I punkt 2 i del VI i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14 anges att utvärderingscentrumet kommer att bedöma sökandena i tre delprov, med syfte att utvärdera

24

I punkt 3 i samma del av meddelandet Epso/AD/294/14 anges dessutom att de språk som kommer att användas av utvärderingscentrumet är språk 1 för delproven a–c och språk 2 för delproven d–g.

25

Republiken Italien har, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 maj 2014, väckt talan i mål T‑353/14. Republiken Italien har yrkat att tribunalen ska

26

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

27

Republiken Italien har, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 januari 2015, väckt talan i mål T‑17/15.

28

Republiken Litauen ansökte, genom handling som inkom till tribunalens kansli den 30 april 2015, om att få intervenera till stöd för Republiken Italiens yrkanden. Ordföranden på tribunalens åttonde avdelning beviljade interventionen genom beslut av den 1 juni 2015. Republiken Litauen ingav sin interventionsinlaga den 13 juli 2015.

29

Republiken Italien har i mål T‑17/15 yrkat att tribunalen ska

30

Republiken Litauen stöder Republiken Italiens yrkande om ogiltigförklaring av det angripna meddelandet i mål T‑17/15.

31

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

32

På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (åttonde avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet och att förena målen med avseende på denna del. Inom ramen för de åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i tribunalens rättegångsregler förelade tribunalen kommissionen att skriftligen besvara vissa frågor. Kommissionen efterkom detta föreläggande inom den fastställda fristen.

33

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 17 mars 2015. Republiken Litauen deltog inte i förhandlingen.

34

Efter att parterna utvecklat sin talan vid förhandlingen har tribunalen beslutat att förena de båda målen vad gäller domen i enlighet med artikel 68 i rättegångsreglerna.

35

Republiken Italien har till stöd för sin talan i båda målen åberopat sju grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artiklarna 263, 264 och 266 FEUF. Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 342 FEUF samt artiklarna 1 och 6 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskaperna (EGT 1958, 17, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 16), i dess ändrade lydelse. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 6.3 EU, artikel 18 FEUF, artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 1 och 6 i förordning nr 1, artiklarna 1d.1 och 1d.6, 27 andra stycket och 28 f i tjänsteföreskrifterna samt artikel 1.2 och 1.3 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Den fjärde grunden avser åsidosättande av artikel 6.3 EU och principen om skydd för berättigade förväntningar. Den femte grunden avser maktmissbruk och åsidosättande av väsentliga bestämmelser avseende arten av och syftet med ett meddelande om uttagningsprov (särskilt artiklarna 1d.1, 1d.6, 27 andra stycket, 28 f, 34.3 och 45.1 i tjänsteföreskrifterna) samt åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Den sjätte grunden avser åsidosättande av artikel 18 FEUF, artikel 24 fjärde stycket FEUF, artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 2 i förordning nr 1, samt artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna. Den sjunde grunden avser slutligen åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF, artiklarna 1 och 6 i förordning nr 1, artiklarna 1d.1, 1d.6 och 28 f i tjänsteföreskrifterna, artikel 1.1 f i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, av proportionalitetsprincipen samt en ”missuppfattning av sakomständigheterna”.

36

Republiken Italien har genom sina grunder bestritt lagenligheten av denna tudelning av språkanvändningen som, enligt Italien, gjorts i de angripna meddelandena vad avser de aktuella uttagningsproven. Republiken Italien har således bestritt de bestämmelser i de angripna meddelandena som innebär en begränsning till tyska, engelska och franska dels av valet av andraspråk för nämnda uttagningsprov, dels av valet av det språk som kan användas i kommunikationen mellan de sökande och Epso.

37

Innan tribunalen prövar huruvida tudelningen av språkanvändningen i de angripna meddelandena är lagenlig med utgångspunkt i de av Republiken Italien anförda grunderna, kommer tribunalen först att pröva kommissionens argument för avvisning som framförts i svaromålen, utan att kommissionen för den skull har framställt någon formell invändning om rättegångshinder.

38

Kommissionen har i sina svaromål gjort gällande att Republiken Italien inte har beaktat att allmänna riktlinjer för språkanvändningen offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, och att del III i de angripna meddelandena endast genomför dessa riktlinjer. Republiken Italien har enligt kommissionen aldrig ifrågasatt dessa allmänna riktlinjer, vare sig direkt eller indirekt. Republiken Italiens invändningar ska således avvisas, eftersom ”de allmänna riktlinjerna inte bestritts i rätt tid”.

39

Republiken Italien har i sina repliker angett att både de allmänna riktlinjerna och de allmänna bestämmelserna utgör interna rättsakter, och att de inte utgör rättsakter mot vilka talan kan väckas självständigt, i den mening som avses i artikel 263 FEUF. De allmänna bestämmelserna skiljer sig inte från den ”vägledning för uttagningsprov” som föregick dem. De allmänna bestämmelsernas innehåll har således inte tvingande rättsverkningar förrän de kommit till uttryck i ett meddelande om uttagningsprov. Närmare bestämt har det i de allmänna bestämmelserna, vilka offentliggjorts i serie C av Europeiska unionens officiella tidning, inte angetts vad som utgör den rättsliga grunden för desamma, trots att en sådan uppgift absolut måste finnas med i sekundärrättsliga rättsakter med omedelbara tvingande rättsverkningar. Republiken Italien menar därför att de aktuella bestämmelserna saknar tvingande rättsverkningar, oavsett om det hänvisas till dem i meddelanden om uttagningsprov.

40

Dessutom preciseras det i de allmänna riktlinjerna att det endast är ”som regel” som de sökande måste välja engelska, tyska eller franska som andraspråk. Republiken Italien anser därför att eftersom språkordningen för det aktuella uttagningsprovet fastställts i meddelandet om detsamma, har Italien inte haft möjlighet att ifrågasätta språkordningen genom att yrka att de allmänna riktlinjerna ska ogiltigförklaras.

41

Kommissionen har i duplikerna hävdat att de kriterier som Republiken Italien tagit upp rör rent formella omständigheter och att de helt saknar anknytning till de angripna meddelandena. Kommissionen har understrukit att det endast finns ett enda rättsligt bindande regelverk vad avser språkordningen för uttagningsprov, vilket är helt fristående från de angripna meddelandena, det vill säga de som framgår av de allmänna riktlinjerna och de allmänna bestämmelserna. De angripna meddelandena ”följer strikt” de allmänna riktlinjerna och ”bekräftar endast bestämmelserna i desamma”.

42

Tribunalen finner härvid följande. Kommissionens argument i svaromålen, vilka utvecklats i duplikerna och vid förhandlingen, ger vid handen att kommissionens invändningar om att målen inte kan tas upp till prövning bygger på premissen att de angripna meddelandena antingen är bekräftande rättsakter eller att de innebär rena verkställighetsåtgärder i förhållande till de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna. För att tribunalen ska kunna besvara kommissionens argument, är det således nödvändigt att utreda nämnda texters natur och deras rättsliga betydelse.

43

Republiken Italien har vid förhandlingen gjort gällande att de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna utgör rena meddelanden som endast är bindande för deras upphovsman, det vill säga Epso, i och med att dessa begränsar myndighetens utrymme för eget skön. Republiken Italien har dessutom hävdat att om det anses att de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna föreskriver tvingande rättsregler som på ett allmänt och abstrakt sätt gäller för uttagningsprov som anordnas av Epso, så är det i så fall fråga om rättsakter som antagits av en myndighet som saknar befogenhet att föreskriva sådana regler.

44

Kommissionen, å sin sida, har vid förhandlingen preciserat att Epso genom att anta de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna, i egenskap av företrädare för samtliga unionsinstitutioner, lagt fast klara, objektiva och förutsebara kriterier angående valet av andraspråk i de uttagningsprov som Epso anordnar, i den mening som avses i punkt 91 i dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752). Kommissionen menar att Epso antagit ovannämnda rättsakter med stöd av artiklarna 29 och 30 i tjänsteföreskrifterna och bilaga III till tjänsteföreskrifterna, enligt vilka Epso har befogenhet att anordna uttagningsprov. Nämnda bestämmelser innehåller dessutom en bedömning av institutionernas språkliga behov vid den aktuella tidpunkten.

45

Tribunalen gör – i likhet med kommissionen – följande bedömning. En genomläsning av de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna ger vid handen att det av dessa framgår vilka kriterier som gäller för valet av andraspråk i uttagningsprov som Epso anordnar och vilket språk som ska användas i kommunikationen mellan de sökande och Epso. Det framgår nämligen av de allmänna bestämmelserna att detta val ska göras med beaktande av unionsinstitutionernas praxis avseende intern och extern kommunikation och handläggning av ärenden, tjänstens intresse samt behov som rör anordnandet av uttagningsprov och bedömningen av de sökande (se punkt 5 ovan).

46

Samma sak gäller för de allmänna riktlinjerna. Där hänvisas särskilt till tjänstens intresse, unionsinstitutionernas praxis, deras avdelningars verkliga behov, behovet av att uttagningsproven arrangeras på ett sätt som garanterar en optimal utvärdering av de sökande, hur språkkunskaperna ser ut rent allmänt bland Europas befolkning och slutligen vilka språk som sökande har valt i uttagningsprov som redan anordnats av Epso (se punkt 11 ovan).

47

Tribunalen konstaterar emellertid att de aktuella texterna innehåller mer än dessa kriterier. De allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna innehåller dessutom överväganden som går ut på att valet av andraspråk i uttagningsprov som anordnas av Epso, och av det språk som ska användas i kommunikationen mellan Epso och de sökande, ska begränsas till att endast omfatta tyska, engelska och franska. Kommissionen har hävdat att dessa överväganden resulterar i den språkordning som i princip bör vara språkordningen för dessa uttagningsprov, om de kriterier som angetts i de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna tillämpades vid den tidpunkt när de antogs, utan hänvisning till specifika uttagningsprov.

48

Den fråga som ska besvaras är, med hänsyn till de överväganden som framgår av punkt 47 ovan, således frågan huruvida de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna ska tolkas så, att de innehåller tvingande regler angående vilken språkordning som ska gälla i samtliga uttagningsprov som anordnas av Epso.

49

Det är emellertid inte rimligt att tolka ovannämnda texter på detta sätt. För att bedöma huruvida syftet med de aktuella texterna är att uppställa sådana tvingande regler ska, enligt rättspraxis, hänsyn tas till deras innehåll (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 20 maj 2010, Tyskland/kommissionen, T‑258/06, REU, EU:T:2010:214, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Om ett meddelande inte uppställer några specifika eller nya skyldigheter, är meddelandets offentliggörande nämligen i sig inte tillräckligt för att dra slutsatsen att meddelandet kan medföra tvingande rättsverkningar (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 20 maj 2010, Tyskland/kommissionen, T‑258/06, REU, EU:T:2010:214, punkt 31).

50

Det framgår emellertid redan av ordalydelsen av dessa texter att Epso – genom att offentliggöra dem – inte slutgiltigt bestämt vilken språkordning som ska gälla för samtliga uttagningsprov som Epso har bemyndigats att anordna. Det framgår nämligen, trots de överväganden som det hänvisas till i punkt 47 ovan, att de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna uttryckligen föreskriver att valet av språkordning för varje uttagningsprov ska bestämmas i det meddelande om uttagningsprov som antas när respektive uttagningsförfarande inleds.

51

Det anges visserligen i punkt 1.3 i de allmänna bestämmelserna att valet av andraspråk och det språk som ska användas i ansökningshandlingarna ”normalt sett [kommer] att begränsas till engelska, franska eller tyska”. Det anges emellertid också att detta gäller ”[o]m inget annat anges i meddelandet om uttagningsprov” (se punkterna 3 och 4 ovan).

52

De allmänna riktlinjerna innehåller liknande formuleringar. Även om det där anges att andraspråket i uttagningsprov och det språk som ska användas i kommunikationen mellan Epso och de sökande som regel kommer att vara engelska, franska eller tyska, så preciseras samtidigt att även i ett sådant sammanhang ”bör alla beslut om att begränsa antalet språk i uttagningsprov noga övervägas i varje enskilt fall så att den eller de profiler som söks speglar institutionernas specifika behov” (se punkt 11 ovan). De aktuella texterna kan således inte anses uppställa några specifika eller nya skyldigheter, i den mening som avses i rättspraxis (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 20 maj 2010, Tyskland/kommissionen, T‑258/06, REU, EU:T:2010:214, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

53

Dessutom kan de överväganden som framgår av punkt 47 ovan i vart fall inte tolkas som att det upprättats en språkordning som gäller för samtliga uttagningsprov som anordnas av Epso, eftersom det inte finns någon bestämmelse som ger Epso eller kollegiet av förvaltningschefer befogenhet att upprätta en sådan allmänt giltig språkordning eller att härvid anta principiella regler som endast i undantagsfall får frångås i ett meddelande om uttagningsprov (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 29 november 2011, Birkhoff/kommissionen, T‑10/11 P, EU:T:2011:699, punkterna 30 och 31, och där angiven rättspraxis).

54

Såsom påpekats i punkt 1 ovan framgår det av artikel 2.1 och 2.2 i beslut 2002/620 att Epso ska ha de urvalsbefogenheter som genom artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna och genom bilaga III till tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheterna vid de institutioner som undertecknar beslutet i fråga samt vid unionens organ, kontor eller byråer, på deras begäran.

55

Ingen av dessa bestämmelser eller de av kommissionen åberopade bestämmelserna (se punkt 44 ovan) ger Epso befogenhet att uppställa allmänna och abstrakta tvingande rättsregler som för framtiden reglerar de uttagningsprov som anordnas med stöd av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

56

Det anges visserligen i artikel 7.1 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna att institutionerna, efter samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna, ska bemyndiga Epso att vidta de åtgärder som behövs för att se till att samma krav tillämpas i uttagningsförfarandena för unionens tjänstemän. I artikel 7.2 a och b i samma bilaga preciseras emellertid att Epsos uppgifter, vad avser uttagningsförfarandena för unionens tjänstemän, begränsar sig till att anordna allmänna uttagningsprov och att på en institutions begäran ge tekniskt stöd när institutionen anordnar ett internt uttagningsprov. Tribunalen konstaterar vidare att ovannämnda bestämmelse endast bemyndigar Epso att vidta de åtgärder som behövs för att se till att samma krav tillämpas för alla uttagningsförfaranden, men inte att uppställa allmänna och abstrakta tvingande rättsregler. Även om man skulle anse att så var fallet, har kommissionen under alla omständigheter varken i sina inlagor eller vid förhandlingen hänvisat till någon rättsakt meddelad av institutionerna varigenom dessa, efter samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna, bemyndigat Epso att införa allmänna och abstrakta tvingande regler om en språkordning som gäller för uttagningsprov anordnade av Epso.

57

Även om de i punkterna 54–56 ovan nämnda bestämmelserna inte bemyndigar Epso att uppställa tvingande regler avseende vilken språkordning som ska gälla vid uttagningsprov anordnade av Epso, så finns det inget som hindrar Epso från att – för att säkerställa likabehandling och rättssäkerhet – anta och offentliggöra rättsakter såsom de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna för att visa hur myndigheten avser att i vissa situationer använda sitt utrymme för eget skön enligt dessa bestämmelser. Epso är emellertid bunden av sådana bestämmelser endast i den mån de inte avviker från regler med allmän giltighet som gäller för dess arbetsuppgifter och under förutsättning att Epso, genom att anta dessa bestämmelser, inte har avstått från den befogenhet Epso har att bedöma unionsinstitutionernas och unionsorganens behov, däribland deras behov av språkkunskaper, när Epso anordnar olika uttagningsprov (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 8 mars 2016, Grekland/kommissionen, C‑431/14 P, EU:C:2016:145, punkterna 69 och 71, och där angiven rättspraxis).

58

Mot denna bakgrund finner tribunalen att de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna ska tolkas så, att de på sin höjd utgör meddelanden i den mening som avses i punkt 91 i dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), som anger vilka kriterier Epso avser att tillämpa i valet av språkordning för de uttagningsprov myndigheten har bemyndigats att anordna.

59

Det är mot bakgrund av dessa konstateranden som tribunalen ska bedöma vad de angripna meddelandena har för rättslig natur för att avgöra om talan i respektive mål kan tas upp till sakprövning.

60

Såsom påpekats i punkt 42 ovan anser kommissionen att de angripna meddelandena antingen är bekräftande rättsakter eller att de innebär rena verkställighetsåtgärder i förhållande till de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna.

61

Det ska härvid för det första erinras om följande. Såsom framgår av artikel 263 första stycket FEUF kan en talan om ogiltigförklaring väckas mot alla åtgärder, oavsett art eller form, som har vidtagits av unionsinstitutionerna och som är avsedda att ha rättsverkan (se dom av den 6 april 2000, Spanien/kommissionen, C‑443/97, EU:C:2000:190, punkt 27 och där angiven rättspraxis), det vill säga som medför en förändring av den rättsliga ställningen i förhållande till den situation som rådde innan åtgärderna vidtogs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1995, Spanien/kommissionen, C‑135/93, EU:C:1995:201, punkt 21).

62

Av denna rättspraxis framgår att rättsakter som inte har bindande rättsverkningar som kan påverka de berördas intressen, däribland bekräftande rättsakter och rena verkställighetsåtgärder, inte ska bli föremål för domstolsprövning enligt artikel 263 FEUF (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 maj 2012, Sepracor Pharmaceuticals (Ireland)/kommissionen, C‑477/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:292, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

63

Vad närmare rör bekräftande rättsakter framgår det av fast rättspraxis att en rättsakt anses utgöra en ren bekräftelse av en tidigare individuell rättsakt om den inte innehåller några nya uppgifter jämfört med den tidigare rättsakten och den inte har föregåtts av en ny prövning av den situation som adressaten av denna tidigare rättsakt befinner sig i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 44, dom av den 6 maj 2009, M/EMEA, T‑12/08 P, EU:T:2009:143, punkt 47, och dom av den 15 september 2011, CMB och Christof/kommissionen, T‑407/07, ej publicerad, EU:T:2011:477, punkt 89). Denna rättspraxis kan dessutom överföras på rättsakter som inte kan anses utgöra individuella rättsakter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2014, Spanien/kommissionen, T‑481/11, EU:T:2014:945, punkterna 28 och 29, och där angiven rättspraxis), såsom en förordning eller ett meddelande om uttagningsprov (se dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen, T‑295/13, ej publicerad, EU:T:2015:997, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

64

Vad avser rena verkställighetsåtgärder påpekar att tribunalen att sådana åtgärder inte skapar rättigheter eller skyldigheter för tredje man utan vidtas i samband med genomförandet av en tidigare rättsakt med tvingande rättsverkningar, varvid nämnda rättsakts normativa innehåll redan har definierats och slagits fast i densamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2008, Italien/kommissionen, T‑185/05, EU:T:2008:519, punkterna 51–53, och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang och analogt, generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet kommissionen/parlamentet och rådet, C‑427/12, EU:C:2013:871, punkt 63).

65

Det ska för det andra påpekas att enligt artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna ska ett meddelande om uttagningsprov, såsom de angripna meddelandena, specificera provens art och viktning/poängantal, i de fall uttagningen bygger på prov. Enligt fast rättspraxis anger ett meddelande om uttagningsprov nämligen både det rättsliga ramverket för proven och uttagningskommitténs bedömningskriterier. Det viktigaste med meddelandet om uttagningsprov är för övrigt att de berörda så exakt som möjligt informeras om vad som krävs för att klara av att utföra den tjänst som utlyses, så att de berörda kan avgöra om det är någon mening för dem att söka tjänsten (se dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen, T‑295/13, ej publicerad, EU:T:2015:997, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

66

Således är syftet med varje enskilt meddelande om uttagningsprov att uppställa regler för förfarandet i ett eller flera enskilda uttagningsprov, som därigenom meddelas, samt ett regelverk som överensstämmer med tillsättningsmyndighetens syfte. Det är detta regelverk som i förekommande fall införts med stöd av regler med allmän giltighet för anordnande av uttagningsprov som avgör hur det aktuella uttagningsförfarandet ska genomföras, från det att det aktuella meddelandet om uttagningsprov offentliggörs till dess att det publiceras en förteckning över godkända sökande i det aktuella uttagningsprovet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen, T‑295/13, ej publicerad, EU:T:2015:997, punkt 50).

67

Ett meddelande om uttagningsprov, såsom de angripna meddelandena, som, med beaktande av unionsinstitutionernas och unionsorganens specifika behov, inrättar ett regelverk för ett visst uttagningsprov, bland annat vad avser språkordningen, och som därmed medför självständiga rättsverkningar, kan således i princip inte anses som en bekräftande rättsakt eller som en ren verkställighetsåtgärd i förhållande till tidigare rättsakter. Även om tillsättningsmyndigheten i förekommande fall – inom ramen för sina uppgifter att anta meddelanden om uttagningsprov – måste följa eller tillämpa regler som förekommer i tidigare rättsakter med allmän giltighet, kvarstår faktum att regelverket för varje uttagningsprov upprättas och specificeras i respektive meddelande om uttagningsprov, vilket således preciserar villkoren för att inneha den eller de aktuella tjänsterna.

68

Även om man skulle anse att ett meddelande om uttagningsprincip i princip kan utgöra en bekräftande rättsakt eller en ren verkställighetsåtgärd i förhållande till tidigare rättsakter, framgår det under alla omständigheter av rättspraxis (se punkterna 62 och 63 ovan) att en rättsakt endast kan anses vara en bekräftande om denna är tänkt att ha rättsverkningar. Såsom framgår av punkterna 48–57 ovan är så inte fallet med de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna.

69

Det har nämligen i punkt 58 ovan slagits fast att de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna ska tolkas så, att de på sin höjd utgör meddelanden i den mening som avses i punkt 91 i dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), som anger vilka kriterier Epso avser att tillämpa i valet av språkordning för de uttagningsprov som myndigheten har bemyndigats att anordna.

70

De angripna meddelandena utgör således rättsakter med bindande rättsverkningar vad avser språkordningen för de aktuella uttagningsproven, och därmed rättsakter mot vilka talan kan väckas. Den omständigheten att Epso när den antog de angripna meddelandena beaktade de kriterier som anges i de allmänna bestämmelserna och de allmänna riktlinjerna, till vilka det uttryckligen hänvisas i nämnda meddelanden (se punkt 13 ovan), påverkar inte detta konstaterande.

71

Tribunalen avfärdar därför kommissionens argument för avvisning, och kommer således att ta upp talan i målen till sakprövning.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande: