1

Donaldson Filtration Deutschland GmbH (nedan kallat Donaldson Filtration Deutschland) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal i mål T‑396/11, ultra air mot harmoniseringsbyrån – Donaldson Filtration Deutschland (ultrafilter international) (EU:T:2013:284) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen det beslut som hade meddelats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 18 maj 2011 (ärende R 374/2010-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan ultra air GmbH (nedan kallat ultra air) och Donaldson Filtration Deutschland (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

Artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1) har rubriken ”Absoluta registreringshinder”. I artikel 7.1 föreskrivs följande:

”Följande får inte registreras:

…”

3

Artikel 52 i förordning nr 207/2009 har rubriken ”Absoluta ogiltighetsgrunder”. I artikel 52.1 a stadgas följande:

4

Artikel 56 i förordningen har rubriken ”Ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring”. Artikel 56.1 a–c har följande lydelse:

5

ultrafilter GmbH, numera Donaldson Filtration Deutschland, gav den 29 mars 1999 in en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), sedermera ersatt av förordning nr 207/2009.

6

Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet ultrafilter international (nedan kallat det omstridda varumärket).

7

De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 7, 11, 37, 41 och 42 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för var och en av klasserna, följande beskrivning:

8

Harmoniseringsbyrån avslog registreringsansökan den 19 januari 2001 med stöd av artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 (nu artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009) av det skälet att det omstridda varumärket var beskrivande och saknade särskiljningsförmåga. Donaldson Filtration Deutschland överklagade beslutet, och harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd upphävde beslutet den 16 december 2003 (ärende R 375/2001-2). Överklagandenämnden fann att det omstridda varumärket hade förvärvat särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning nr 40/94 (nu artikel 7.3 i förordning nr 207/2009) i de tyskspråkiga och engelskspråkiga medlemsstaterna.

9

Det omstridda varumärket registrerades som gemenskapsvarumärke den 27 september 2005 under nummer 1121839.

10

Den 5 maj 2008 gav ultra air in en ansökan om ogiltighetsförklaring av det omstridda varumärket till harmoniseringsbyrån med stöd av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 (nu artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009). Som grund för ansökan angavs att varumärket hade registrerats i strid med artikel 7.1 b och c och artikel 7.3 i förordning nr 40/94.

11

I beslut av den 29 januari 2010 biföll annulleringsenheten vid harmoniseringsbyrån ansökan och förklarade följaktligen det omstridda varumärket ogiltigt för alla varor och tjänster med stöd av artikel 52.1 a i förening med artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009.

12

Donaldson Filtration Deutschland överklagade den 16 mars 2010 annulleringsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.

13

Harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd biföll överklagandet genom det omtvistade beslutet. Överklagandenämnden upphävde annulleringsenhetens beslut och avvisade ultra airs ansökan om ogiltighetsförklaring på den grunden att den utgjorde rättsmissbruk. Som skäl för beslutet angav överklagandenämnden följande: ultra air har ingett ansökan om ogiltighetsförklaring av den anledningen att bolaget rent faktiskt avser att för egen del använda beteckningen ”ultrafilter” (ensamt eller i kombination med andra termer) som varumärke. De mål som bolaget eftersträvar är således inte sådana mål av allmänintresse som föreskrivs i artikel 7.1 b och c och artikel 7.3 i förordning nr 207/2009. De dolda intentioner som medför att det är fråga om rättsmissbruk framgår även av det faktum att den tidigare ställföreträdaren för det bolag som innehar det omstridda varumärket, vilken numera är ställföreträdare för ultra air, år 2003 själv argumenterade för att varumärket förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning. Eftersom rättsmissbruk utgör ett ”allmänt hinder för ärendets handläggning”, ska ansökningar och andra rättshandlingar som utgör sådant missbruk och som innebär att ett förfarande anhängiggörs i syfte att nå andra mål än de som omfattas av rättsordningen lämnas utan åtgärd. Det finns därvid inte anledning att beakta processrättsliga bestämmelser i medlemsstaterna enligt artikel 83 i förordning nr 207/2009.

14

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 juli 2011 väckte ultra air talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

15

ultra air åberopade till stöd för sin talan två grunder, nämligen att överklagandenämnden hade åsidosatt dels artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009, dels artikel 56.1 a i samma förordning.

16

Överklagandet avser endast tribunalens bedömning av den första grunden. Domstolen kommer därför nedan att endast redogöra för tribunalens bedömning av den grunden.

17

Med hänvisning till domen Lancôme mot harmoniseringsbyrån (C‑408/08 P, EU:C:2010:92) gjorde tribunalen följande bedömning i punkterna 17 och 18 i den överklagade domen. Enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 kan en ansökan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 52.1 a i förordningen ges in av fysiska eller juridiska personer som har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter, utan att de behöver visa att de har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Detta beror på att syftet med de absoluta registreringshindren är att skydda det allmänintresse som ligger till grund för nämnda hinder.

18

I punkt 19 i den överklagade domen angav tribunalen att det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 sammanfaller med varumärkets grundläggande funktion, som är att garantera konsumenten varans eller tjänstens ursprung. Det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 är att säkerställa att kännetecken som beskriver en eller flera egenskaper hos de varor eller tjänster som registreringsansökan avser fritt kan användas av alla de ekonomiska aktörer som tillhandahåller sådana varor eller tjänster.

19

I punkt 20 i den överklagade domen angav tribunalen att det följer av artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009 att det administrativa förfarande som föreskrivs i artikel 56.1 a i förening med artikel 52.1 a syftar till att ge harmoniseringsbyrån möjlighet att ompröva giltigheten av en varumärkesregistrering och fatta det beslut som byrån, i förekommande fall, borde ha fattat på eget initiativ enligt artikel 37.1 i förordning nr 207/2009.

20

I punkt 21 i den överklagade domen angav tribunalen följande. Harmoniseringsbyrån ska i detta sammanhang bedöma huruvida det aktuella varumärket är beskrivande och/eller saknar särskiljningsförmåga. Skälen för att någon ansöker om ogiltighetsförklaring eller tidigare agerande från denna persons sida påverkar inte omfattningen av den prövning som harmoniseringsbyrån har att utföra vad gäller de allmänintressen som ligger bakom artikel 7.1 b och c och artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009. Harmoniseringsbyrån uttalar sig inte i frågan huruvida varumärkesinnehavarens rätt har företräde framför den rätt som tillkommer den som ansöker om ogiltighetsförklaring, utan kontrollerar endast att varumärkesinnehavarens rätt har tillkommit på ett giltigt sätt utifrån de bestämmelser som föreskriver vilka egenskaper ett varumärke ska ha för att kunna registreras. Mot bakgrund härav kan den som ansöker om ogiltighetsförklaring inte anses göra sig skyldig till ”rättsmissbruk”.

21

I punkt 22 i den överklagade domen angav tribunalen följande. Det faktum att den som ansöker om ogiltighetsförklaring möjligen ger in sin ansökan för att senare kunna förse sina varor med det aktuella kännetecknet är helt i överensstämmelse med det allmänintresse som skyddas genom artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, nämligen att kännetecknet ska vara tillgängligt och kunna användas fritt. Ett sådant förhållande kan således aldrig, i motsats till vad fjärde överklagandenämnden slog fast, utgöra rättsmissbruk. Denna bedömning bekräftas i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009. Enligt denna artikel kan ett gemenskapsvarumärke även förklaras ogiltigt på grundval av ett genkäromål i ett mål om varumärkesintrång, vilket förutsätter att svaranden i ett sådant mål kan utverka en ogiltighetsförklaring även om denne har använt det aktuella varumärket och har för avsikt att fortsätta använda det.

22

I punkt 23 i den överklagade domen slog tribunalen fast att en avvisning av en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ”rättsmissbruk” undergräver målen med artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009, eftersom en sådan avvisning förhindrar den prövning i sak som det redogjorts för i punkt 21 i den överklagade domen.

23

Vidare gjorde tribunalen följande bedömning i punkt 24 i den överklagade domen. Det faktum att ställföreträdaren för det bolag som ansökt om ogiltighetsförklaring var ställföreträdare för det bolag som innehade varumärket då ansökan om registrering av varumärket gavs in påverkar på intet sätt rätten för förstnämnda bolag att anhängiggöra ett ärende vid harmoniseringsbyrån med stöd av artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009. Med hänsyn till arten av och ändamålet med det aktuella förfarandet, vilket är att skydda det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009, kan det nämligen konstateras att innehavaren av ett varumärke som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga inte har rätt att behålla registreringen av sitt varumärke endast av det skälet att den som ansöker om ogiltighetsförklaring företräds av en fysisk person som tidigare har vidtagit åtgärder för att få det aktuella kännetecknet registrerat.

24

I punkt 25 i den överklagade domen prövade och underkände tribunalen de argument som framförts av Donaldson Filtration Deutschland om att bolaget utsatts för illojal konkurrens från ultra airs sida. Tribunalen angav därvid att det framgår av artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 att frågan huruvida den som ansöker om ogiltighetsförklaring är i god tro saknar betydelse vid bedömningen av huruvida ansökan om ogiltighetsförklaring kan tas upp till sakprövning och huruvida den är välgrundad. Även om det antas att en ansökan om ogiltighetsförklaring ges in som led i en aggressiv affärsstrategi gentemot varumärkesinnehavaren, vilken även omfattar metoder som kan anses utgöra illojal konkurrens, är avförande av ett beskrivande varumärke eller ett varumärke som saknar särskiljningsförmåga från registret en rättsföljd som föreskrivs i artikel 57.5 och 57.6 i förordning nr 207/2009, och varumärkesinnehavaren har inte rätt att behålla registreringen av sitt varumärke av det skälet att den som ansöker om ogiltighetsförklaring i övrigt gör sig skyldig till illojal konkurrens.

25

Mot denna bakgrund fann tribunalen i punkterna 27 och 28 i den överklagade domen att fjärde överklagandenämnden hade gjort en felaktig rättstillämpning när den avvisade ansökan om ogiltighetsförklaring på den grunden att det ansågs vara fråga om ”rättmissbruk”. Följaktligen ogiltigförklarade tribunalen det omtvistade beslutet.

26

Donaldson Filtration Deutschland och harmoniseringsbyrån har yrkat att domstolen ska

27

ultra air har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta Donaldson Filtration Deutschland att ersätta rättegångskostnaderna.

28

Enligt artikel 181 i rättegångsreglerna får domstolen när som helst, om det är uppenbart att överklagandet helt eller delvis inte kan tas upp till prövning, eller helt eller delvis är ogrundat, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat helt eller delvis avvisa eller ogilla överklagandet.

29

Denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål.

30

Donaldson Filtration Deutschland har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande.

31

Som första grund har Donaldson Filtration Deutschland, med stöd av harmoniseringsbyrån, gjort gällande att tribunalen gjorde fel då den fann att invändningen avseende rättsmissbruk inte är ett allmänt juridiskt begrepp.

32

Donaldson Filtration Deutschland har gjort gällande följande. Tribunalen gjorde en riktig bedömning i punkterna 17 och 18 i den överklagade domen då den slog fast att enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 kan en ansökan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 52.1 a i förordningen ges in av personer som har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter, utan att de behöver visa att de har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Tribunalen drog emellertid, i punkt 21, utifrån detta felaktigt slutsatsen att harmoniseringsbyrån ska bedöma huruvida det aktuella varumärket är beskrivande och/eller saknar särskiljningsförmåga, varvid ”[s]kälen för att någon ansöker om ogiltighetsförklaring eller tidigare agerande från denna persons sida [inte] påverkar … omfattningen av den prövning som harmoniseringsbyrån har att utföra vad gäller de allmänintressen som ligger bakom artikel 7.1 b och c och artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009”.

33

Tribunalen underlät därvid att beakta de argument som framförts av Donaldson Filtration Deutschland. För det första innebär ett ogiltighetsförfarande inte att det inte går att beakta invändningen avseende rättsmissbruk såsom ett allmänt juridiskt begrepp. Invändning mot ansökningar som utgör missbruk kan inte jämställas med skyldigheten att positivt fastställa att sökanden har ett berättigat intresse av att få sin sak prövad. För det andra har unionslagstiftaren utformat ogiltighetsförfarandet som ett ansökningsförfarande, eftersom det inte är möjligt att ex officio häva registreringen av ett gemenskapsvarumärke.

34

Tribunalen angav således endast – utan någon motivering – i punkterna 21–23 i den överklagade domen att invändningen avseende rättsmissbruk inte är relevant i ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 56.1 i förordning nr 207/2009.

35

Vidare underlät tribunalen att beakta domstolens praxis angående rättsmissbruk. Donaldson Filtration Deutschland har därvid hänvisat till domen Budějovický Budvar (C‑482/09, EU:C:2011:605), där domstolen angett att begreppet rättsmissbruk ska iakttas inom unionsrätten. Donaldson Filtration Deutschland har även hänvisat till domen Lancôme mot harmoniseringsbyrån (EU:C:2010:92), som endast anger att allmänintresset kan ha företräde om den som ansöker om ogiltighetsförklaring inte har något eget intresse av att få varumärkesregistreringen hävd. Därmed kan det inte uteslutas att det är möjligt att åberopa rättsmissbruk som grund mot en ansökan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009.

36

ultra air har i denna del gjort gällande följande. Tribunalens bedömning av de villkor som gäller för rättsmissbruk är korrekt. I punkterna 17–20 i den överklagade domen beaktade tribunalen det syfte som eftersträvas med det gemenskapsrättsliga regelverket på området, nämligen att skydda allmänintresset. I punkterna 21–27 prövade tribunalen om de av Donaldson Filtration Deutschland påtalade omständigheterna innebar att detta syfte inte kunde uppnås. Tribunalen gjorde därvid en korrekt bedömning då den fann att dessa omständigheter inte påverkar det faktum att syftet med regelverket uppnåtts.

37

Som första grund har Donaldson Filtration Deutschland påtalat att tribunalen gjorde fel då den endast angav – utan någon motivering och utan beaktande av unionsdomstolens praxis angående rättsmissbruk – att invändningen avseende rättsmissbruk inte är relevant i ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009.

38

Domstolen finner att denna grund är en följd av att Donaldson Filtration Deutschland uppenbarligen har missförstått innehållet i den överklagade domen.

39

I punkterna 17–19 i den överklagade domen angav tribunalen nämligen att det enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 inte krävs att den som med stöd av en absolut ogiltighetsgrund yrkar att ett gemenskapsvarumärke ska ogiltigförklaras visar att denne har ett berättigat intresse av att få sin sak prövad. Syftet med de absoluta registreringshindren är nämligen enligt tribunalen att skydda det allmänintresse som ligger bakom dessa registreringshinder. Detta har för övrigt inte bestritts av Donaldson Filtration Deutschland.

40

Vidare delar domstolen tribunalens bedömning i punkt 20 i den överklagade domen. Däri angav tribunalen att det administrativa förfarande som föreskrivs i artikel 56.1 a i förening med artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009 syftar bland annat till att ge harmoniseringsbyrån möjlighet att ompröva giltigheten av en varumärkesregistrering och fatta det beslut som byrån, i förekommande fall, borde ha fattat på eget initiativ enligt artikel 37.1 i förordning nr 207/2009.

41

I och med att det är de allmänintressen som ligger bakom artikel 7.1 b och c och artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 som ska skyddas, fann tribunalen i punkt 21 i den överklagade domen att harmoniseringsbyrån ska bedöma huruvida det aktuella varumärket är beskrivande och/eller saknar särskiljningsförmåga utifrån de bestämmelser som föreskriver vilka egenskaper ett varumärke ska ha för att kunna registreras. Tribunalen fann därvid att skälen för att någon ansöker om ogiltighetsförklaring eller tidigare agerande från denna persons sida inte påverkar omfattningen av den prövning som harmoniseringsbyrån har att utföra i denna del.

42

Harmoniseringsbyrån ska nämligen göra sin bedömning uteslutande utifrån de allmänintressen som ligger bakom artiklarna 7.1 b och c och 56.1 a i förordning nr 207/2009. De potentiella eller faktiska ekonomiska intressen som den har som ansöker om ogiltighetsförklaring är inte relevanta. Domstolen finner således att tribunalen gjorde en riktig bedömning då den angav att det inte kunde vara fråga om något ”rättsmissbruk” från ultra airs sida.

43

Det faktum att den som ansöker om ogiltighetsförklaring möjligen ger in sin ansökan för att senare kunna förse sina varor med det aktuella kännetecknet kan således aldrig, såsom angetts av tribunalen i punkt 22 i den överklagade domen, utgöra rättsmissbruk. Det allmänintresse som skyddas genom artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 är nämligen just att kännetecknet ska vara tillgängligt och kunna användas fritt.

44

Det finns inte heller någon bestämmelse i förordning nr 207/2009 som säger att den som ansöker om ogiltighetsförklaring inte får ha för avsikt att använda varumärket efter det att det avförts från registret. Domstolen delar nämligen tribunalens bedömning i punkt 22, det vill säga att det i artikel 52.1 i förordningen föreskrivs att ett gemenskapsvarumärke på grund av absoluta registreringshinder kan förklaras ogiltigt på grundval av ett genkäromål i ett mål om varumärkesintrång, vilket förutsätter att svaranden i ett sådant mål kan utverka en ogiltighetsförklaring även om denne har använt det aktuella varumärket och har för avsikt att fortsätta använda det.

45

Såsom tribunalen har påpekat i punkt 23 i den överklagade domen skulle däremot en avvisning av en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av rättsmissbruk kunna undergräva målen med artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009. En sådan avvisning skulle nämligen förhindra den prövning i sak av varumärket som ska ske utifrån de bestämmelser som föreskriver vilka egenskaper ett varumärke ska ha för att kunna registreras. En sådan avvisning skulle även förhindra en prövning av om något absolut registreringshinder är för handen.

46

Mot denna bakgrund finner domstolen att tribunalen gjorde rätt då den slog fast att frågeställningen om rättsmissbruk saknar relevans i ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009.

47

De argument som framförts av Donaldson Filtration Deutschland med hänvisning till domstolens praxis om rättsmissbruk föranleder inte domstolen att göra någon annan bedömning. Det var nämligen bara förslaget till avgörande i målet Budějovický Budvar (EU:C:2011:605) som behandlade frågeställningen om rättsmissbruk. När det sedan gäller domen Lancôme mot harmoniseringsbyrån (EU:C:2010:92), ska det konstateras att domstolen däri avslog det argument som framförts av Lancôme parfums et beauté & Cie SNC, nämligen att det i artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 uppställs krav på att den som ansöker om ogiltighetsförklaring har ett faktiskt eller potentiellt ekonomiskt intresse av att få varumärkesregistreringen hävd. I punkt 43 däri slog domstolen bland annat fast att det allmänintresse som ligger till grund för hindret för att registrera ett varumärke till följd av att det är av beskrivande karaktär inte bara omfattar intresset hos varumärkesinnehavarens konkurrenter, utan intresset hos alla och envar. Det individuella ekonomiska intresse som konkurrenterna till varumärkesinnehavaren kan ha av att det omstridda varumärket avregistreras är således inte relevant vad beträffar en ogiltighetsansökan enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009.

48

När det gäller tribunalens motiveringsskyldighet erinrar domstolen om följande. Tribunalens motiveringsskyldighet innebär enligt fast rättspraxis inte att tribunalen är skyldig att utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Motiveringen kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om vad tribunalen har lagt till grund för att underkänna deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning vid ett överklagande (dom Gogos mot kommissionen, C‑583/08 P, EU:C:2010:287, punkt 30 och däri angiven rättspraxis).

49

Domstolen konstaterar att tribunalens resonemang i punkterna 21–23 i den överklagade domen med nödvändighet innebär ett underförstått underkännande av de argument som framförts av Donaldson Filtration Deutschland. Om man godtog dessa argument, skulle det nämligen innebära att de allmänna intressen som ligger bakom artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009 inte skyddas. Eftersom tribunalen inte är skyldig att på ett uttömmande sätt ta ställning till vart och ett av de argument som framförts av parterna, finns det inte fog för att kritisera tribunalen för att inte ha motiverat sin bedömning.

50

Överklagandet kan således inte bifallas på den första grunden, då den är uppenbart ogrundad.

51

Donaldson Filtration Deutschland har som andra grund, med stöd av harmoniseringsbyrån, gjort gällande följande. Tribunalen gjorde fel då den underlät att pröva de konkreta omständigheter i målet som ger vid handen att ultra airs ansökan om ogiltighetsförklaring utgör rättsmissbruk.

52

Donaldson Filtration Deutschland har som första del av den andra grunden gjort gällande följande. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den i punkt 25 i den överklagade domen slog fast att ultra airs olagliga handlande – som uppenbarligen har som enda syfte att snylta på det goda rykte som ”ultrafilter international” har hos omsättningskretsen samt att vilseleda omsättningskretsen angående varornas ursprung – saknar betydelse i målet.

53

Tribunalen slog fast att det framgår av artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 att frågan huruvida den som ansöker om ogiltighetsförklaring är i god tro saknar betydelse vid bedömningen av huruvida ansökan om ogiltighetsförklaring kan tas upp till sakprövning och huruvida den är välgrundad, och Donaldson Filtration Deutschland medger i och för sig att tribunalens bedömning i denna del är riktig. Dock följer det inte nödvändigtvis därav att artikel 57.5 och 57.6 i förordning nr 207/2009 kräver att ett beskrivande varumärke eller ett varumärke som saknar särskiljningsförmåga ska ogiltigförklaras, även om den som ansöker om ogiltighetsförklaring har ägnat sig åt illojal konkurrens. Ansökan om ogiltighetsförklaring kan nämligen inte ses som en isolerad företeelse, parallell med något annat eventuellt konkurrensbegränsande beteende från ultra airs sida. Det är just själva ansökan som utgör grunden och syftet med detta illojala beteende.

54

Som andra del av den andra grunden har Donaldson Filtration Deutschland vidare gjort gällande följande. Tribunalen gjorde fel då den i punkt 24 i den överklagade domen underlät att i tillräcklig utsträckning undersöka den roll som ställföreträdaren för ultra air hade. Denne hade tidigare varit ställföreträdare för Donaldson Filtration Deutschland, och han var personligen ensam ansvarig för att få det aktuella varumärket registrerat, vilket nu har blivit föremål för en ansökan från densamme om ogiltighetsförklaring.

55

Harmoniseringsbyrån har i denna del gjort gällande följande. Tribunalens resonemang i punkt 24 i den överklagade domen går i cirklar. Tribunalens konstaterande att innehavaren ”inte har rätt att behålla registreringen av sitt varumärke” skiljer sig inte från slutsatsen att rättigheterna för det bolag som ansökt om ogiltighetsförklaring inte påverkas. Dessa beskriver nämligen tribunalens bedömning från en annan synvinkel.

56

Harmoniseringsbyrån har vidare hänvisat till rättspraxis och tysk doktrin. Harmoniseringsbyrån anser att det därav framgår att ett handlande i strid med ens eget tidigare handlande (venire contra factum proprium) kan innebära att ett missbruk identifieras, och en invändning om rättsmissbruk kan inte underkännas av princip i ett ogiltighetsförfarande. Mot denna bakgrund är det av betydelse att den som först låtit registrera ett varumärke med hänvisning till att det förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning därefter agerar i strid med sitt tidigare handlande.

57

ultra air har gjort gällande att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den andra grunden. Tribunalen har nämligen beaktat omständigheterna i målet, vilket framgår av punkterna 21–27 i den överklagade domen.

58

Vad beträffar den första delen av den andra grunden, har ultra air gjort gällande följande. Donaldson Filtration Deutschlands argument att varumärket ”ultrafilter international” är så notoriskt känt att det ska åtnjuta skydd vore förståeligt, om bolaget gjort gällande att varumärket hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning den dag då ansökan om ogiltighetsförklaring gavs in. Så är emellertid inte fallet.

59

När det gäller den andra delen av den andra grunden, har ultra air gjort gällande följande. Rättsfiguren venire contra factum proprium är inte tillämplig i målet, eftersom bolagets ställföreträdare inte låtit registrera det omstridda varumärket för sig själv utan för Donaldson Filtration Deutschland, som är en juridisk person. Således har ställföreträdaren aldrig varit innehavare av varumärket ultrafilter international. Vidare blev den aktuella personen utsedd till ställföreträdare för ultra air först i mars 2008. Om man godtog Donaldson Filtration Deutschlands argument, skulle det innebära att en ansökan om ogiltighetsförklaring ingiven före mars 2008, eller efter ställföreträdarens avgång, inte ska anses som missbruk.

60

När det gäller den första delen av den andra grunden, konstaterar domstolen följande. I punkt 25 i den överklagade domen prövade tribunalen de argument som framförts av Donaldson Filtration Deutschland om att bolaget utsatts för illojal konkurrens från ultra airs sida. Tribunalen fann därvid att ett sådant beteende inte påverkar ultra airs rätt att ansöka om att det omstridda varumärket ska ogiltigförklaras.

61

Vidare anser domstolen att Donaldson Filtration Deutschlands argument utgår från att ultra airs ansökan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009 i sig utgör illojal konkurens.

62

Denna utgångspunkt från Donaldson Filtration Deutschlands sida är emellertid uppenbart felaktig. Att den som ansöker om ogiltighetsförklaring möjligen ger in sin ansökan för att senare kunna använda det omstridda varumärket svarar nämligen just mot det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, nämligen att kännetecknet ska vara tillgängligt och kunna användas fritt (se även punkt 43 i detta beslut). Att denna bedömning är riktig framgår även av artikel 52.1 i förordning nr 207/2009, som anger att ett gemenskapsvarumärke kan förklaras ogiltigt även på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång.

63

Slutligen gjorde tribunalen rätt då den slog fast att avregistreringen av ett varumärke som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga inte är följden av illojal konkurrens, eftersom ett sådant varumärke inte borde ha registrerats på grund av förekomsten av absoluta registreringshinder, utan rättsföljden av det som föreskrivs i artikel 57.5 och 57.6 i förordning nr 207/2009.

64

Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den första delen av den andra grunden, då den är uppenbart ogrundad.

65

När det gäller den andra delen av den andra grunden, gör tribunalen följande bedömning. I punkt 24 i den överklagade domen angav tribunalen att det faktum att ställföreträdaren för det bolag som ansökt om ogiltighetsförklaring (ultra air) var ställföreträdare för det bolag som innehade det omstridda varumärket (Donaldson Filtration Deutschland) när ansökan om registrering av varumärket gavs in på intet sätt påverkar rätten för ultra air att anhängiggöra ett ärende om ogiltighetsförklaring hos harmoniseringsbyrån med stöd av artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009. Tribunalen angav vidare att med hänsyn till arten av och ändamålet med det aktuella förfarandet, vilket är att skydda det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009, kan det konstateras att innehavaren av ett varumärke som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga inte har rätt att behålla registreringen av sitt varumärke endast av det skälet att den som ansöker om ogiltighetsförklaring företräds av en fysisk person som tidigare har vidtagit åtgärder för att få det aktuella kännetecknet registrerat.

66

Tribunalen prövade således det argument som framförts av Donaldson Filtration Deutschland om att ansökan om ogiltighetsförklaring utgjorde missbruk mot bakgrund av hur ultra airs ställföreträdare tidigare agerat. Tribunalen fann därvid att denna omständighet saknar betydelse i ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009.

67

Mot bakgrund av att tribunalen inte är skyldig att på ett uttömmande sätt ta ställning till alla de argument som framförts av parterna (se, för ett liknande resonemang, dom Gogos mot kommissionen, EU:C:2010:287, punkt 30), saknas det vidare fog för att kritisera tribunalen för att inte i tillräcklig utsträckning ha prövat det sätt på vilket ställföreträdaren för ultra air tidigare agerat.

68

Till skillnad från vad som gjorts gällande av harmoniseringsbyrån, finner domstolen vidare att tribunalens resonemang i punkt 24 i den överklagade domen inte går i cirklar. I den första meningen i punkt 24 i den överklagade domen anger tribunalen i huvudsak att de åtgärder som tidigare vidtagits av ställföreträdaren för ultra air (det bolag som ansökt om ogiltighetsförklaring av det omstridda varumärket) inte påverkar ultra airs rätt att anhängiggöra ett ärende om ogiltighetsförklaring vid harmoniseringsbyrån. I den andra meningen i punkt 24 anger tribunalen att detta är motiverat med hänsyn till arten av och ändamålet med det aktuella ogiltighetsförfarandet, vilket är att skydda det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009. Eftersom ett varumärke som inte borde ha registrerats på grund av att det är beskrivande eller saknar särskiljningsförmåga måste kunna avregistreras, kan det inte anses att skyddet för allmänintresset påverkas av de tidigare åtgärder som vidtagits av ställföreträdaren för det bolag som ansökt om ogiltighetsförklaring.

69

Vidare konstaterar domstolen att nämnde ställföreträdare har låtit registrera det omstridda varumärket inte för sin egen räkning, utan för det bolag som innehar detsamma, nämligen Donaldson Filtration Deutschland, som är en juridisk person som ska hållas åtskild från den fysiska person som utgörs av ställföreträdaren. Ställföreträdaren har således aldrig varit innehavare av det omstridda varumärket, vilket innebär att begreppet venire contra factum proprium inte äger tillämpning.

70

Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den andra delen av den andra grunden, då den är uppenbart ogrundad. Överklagandet kan därmed inte bifallas på den andra grunden.

71

Överklagandet ska därför ogillas i sin helhet.

72

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. ultra air har yrkat att Donaldson Filtration Deutschland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Donaldson Filtration Deutschland har tappat målet, ska ultra airs yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande: