10.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 233/3

1.

Ska artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 765/2006 (1) av den 18 maj 2006 tolkas så, att den myndighet som är ansvarig för tillämpningen av undantaget som föreskrivs i artikel 3.1 b i denna förordning har ett obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar om huruvida undantaget ska beviljas?

2.

Om första frågan besvaras nekande, vilka kriterier ska myndigheten vägledas av, och vilka kriterier är den bunden av, när den beslutar om huruvida undantaget i artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 765/2006 av den 18 maj 2006 ska beviljas?

3.

Ska artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 765/2006 av den 18 maj 2006 tolkas så, att vid bedömningen av huruvida en ansökan om det ovannämnda undantaget ska beviljas, har den myndighet som är ansvarig för tillämpningen av undantaget rätt, eller skyldighet, att beakta bland annat den omständigheten att de personer som lämnat in ansökan strävar efter att tillvarata sina grundläggande rättigheter (i förevarande mål rätten till rättsmedel), även om den också i det enskilda fallet måste säkerställa att ändamålet med åtgärden inte åsidosätts om undantaget beviljas, och att undantaget inte missbrukas (till exempel om beloppet som är öronmärkt för att säkerställa ett rättsmedel är uppenbart oproportionerligt i förhållande till omfattningen av de juridiska tjänster som tillhandahållits)?

4.

Ska artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 765/2006 av den 18 maj 2006 tolkas så, att den omständigheten att tillgångarna som ska användas vid utnyttjande av undantaget som anges i denna bestämmelse har förvärvats på ett olagligt sätt, kan utgöra skäl till att inte bevilja undantaget?