1

Förevarande tvist avser två förfaranden om kringgående i den mening som avses i artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51, rättelse EUT L 7, 2010, s. 22) (nedan kallad antidumpningsgrundförordningen) respektive artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 188, s. 93) (nedan kallad antisubventionsgrundförordningen) (nedan gemensamt kallade antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna).

2

I artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen föreskrivs följande: ”Om gällande åtgärder kringgås får de antidumpningstullar som införts i enlighet med denna förordning utvidgas till att omfatta import av den likadana produkten från tredjeländer, oavsett om den obetydligt ändrats, import av den obetydligt ändrade likadana produkten från det land som omfattas av åtgärder eller import av delar av denna produkt.”Enligt denna bestämmelse definieras ”[k]ringgående … som en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och [Europeiska unionen], eller mellan enskilda företag i det land som omfattas av åtgärder och [europeiska unionen], som härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen, om det finns bevisning för skada eller för att verkningarna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och om det finns bevisning för dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i artikel 2 [i antidumpningsgrundförordningen], fastställts för den likadana produkten”. Artikel 23.1 och 23.3 i antisubventionsgrundförordningen har liknande lydelse med undantag för kravet på bevis för att dumpning föreligger. Detta har ersatts med ett krav på bevisning för att ”den importerade likadana produkten eller delar av den fortsatt subventioneras”.

3

I artikel 13.1 andra stycket i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen föreskrivs att till det bruk, de processer eller den bearbetning som avses med kringgående hör bland annat obetydliga ändringar av den berörda produkten för att den ska omfattas av nomenklaturnummer som normalt inte omfattas av åtgärder, under förutsättning att dessa ändringar inte påverkar produktens grundläggande egenskaper.

4

I artikel 1.4 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 2 c i antisubventionsgrundförordningen föreskrivs att i dessa förordningar ”avses med … likadan produkt en produkt som är identisk med, det vill säga i alla avseenden likadan som, den berörda produkten, eller, i avsaknad av en sådan produkt, en annan produkt som har egenskaper som i hög grad liknar den berörda produktens egenskaper även om den inte i alla avseenden är likadan”.

5

Den 29 april 2008 ingav European Biodiesel Board (EBB) två klagomål till Europeiska kommissionen för en stor del av de europeiska biodieselproducenternas räkning. I klagomålen begärde EBB att kommissionen skulle inleda ett antidumpningförfarande och ett antisubventionsförfarande mot import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater på grundval av artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, s. 1) i ändrad lydelse (EUT L 340, 2005, s. 17) (nu artikel 5 i antidumpningsgrundförordningen) respektive artikel 10 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 288, s. 1) (nu artikel 10 i antisubventionsgrundförordningen).

6

Biodiesel är ett alternativ till mineraldiesel. Biodiesel säljs oblandad eller blandad med mineraldiesel. För entydig identifiering av de olika typerna av biodieselblandningar används ett internationellt erkänt system med ”B-faktorer”som anger den exakta andelen biodiesel i en blandning. En blandning med x procent biodiesel betecknas därför med ”B” åtföljt av halten i procent biodiesel, medan ren biodiesel betecknas med B100.

7

EBB angav att omfattande subventioner lämnades i Förenta staterna för tillverkning av biodiesel och att det fanns ett federalt program för skattekredit (blender’s credit) på en amerikansk dollar (USD) per gallon ren biodiesel i biodieselblandningar som var avsedda att användas som drivmedel. Enligt EBB hade dessa subventioner lett till en omfattande och artificiell ökning av importen till unionen av biodiesel med ursprung i Förenta staterna. EBB angav att det var vanligt att de nordamerikanska producenterna, för att få så höga subventioner som möjligt, tillsatte en minimal mängd mineraldiesel, i storleksordningen 0,1 procent eller mindre, i en blandning som innehöll 99,9 procent ren biodiesel (nedan kallade B99,9-blandningar). Den import från Förenta staterna som avsågs i EBB:s klagomål omfattade därför huvudsakligen B99,9-blandningar.

8

Enligt EBB var denna import föremål för dumpning och vållade skada för biodieselproducenterna i unionen, eftersom de nordamerikanska B99,9-blandningarna konkurrerade direkt med den biodiesel som producerades inom unionen. Det framgår av handlingarna i målet att den aktuella europeiska industrin i huvudsak producerade ren biodiesel (B100).

9

I klagomålen angav EBB att slutprodukten, i förevarande fall drivmedel avsett för konsumenter i Förenta staterna, i de flesta fallen motsvarade B20-blandningar. Enligt lagstiftningen i unionen var det emellertid endast tillåtet att sälja B5 och B7-blandningar till konsumenterna.

10

Genom ett tillkännagivande som publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 13 juni 2008 inledde kommissionen beträffande import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna dels ett antidumpningsförfarande (EUT C 147, s. 5), dels ett antisubventionsförfarande (EUT C 147, s. 10) (nedan gemensamt kallade den inledande undersökningen).

11

Den produkt som var föremål för den inledande undersökningen ”[bestod] av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling av icke fossilt ursprung (vanligtvis kallad biodiesel) som, antingen i ren form eller i blandningar, används huvudsakligen men inte enbart som förnybart bränsle med ursprung i Amerikas förenta stater … vanligtvis deklarerade enligt KN-nummer 3824 90 91, ex3824 90 97, ex2710 19 41, ex 1516 20 98, ex 1518 00 91 och ex 1518 00 99”. Undersökningsperioden omfattade tiden från den 1 april 2007 till den 31 mars 2008 (nedan kallad den inledande undersökningsperioden).

12

Den 11 mars 2009 antog kommissionen förordning (EG) nr 193/2009 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 67, s. 22) (nedan kallad den provisoriska antidumpningsförordningen) och förordning (EG) nr 194/2009 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 67, s. 50) (nedan kallad den provisoriska antisubventionsförordningen). De båda förordningarna kallas nedan gemensamt de provisoriska förordningarna och de tullar som infördes enligt dessa förordningar kallas nedan de provisoriska tullarna.

13

I de provisoriska förordningarna angav kommissionen att ”[d]efinitionen på berörd produkt enligt tillkännagivandet om att inleda förfarandet … [borde] förtydligas, så att det går att identifiera de produkter som undersökningen skulle omfatta” (skäl 23 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 25 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

14

Kommissionen preciserade vad ovan angetts efter att ha angett att biodieselblandningar med en halt på 20 procent eller lägre (nedan kallade ≤B20-blandningar), huvudsakligen B20-blandningar, men även B6, B5 och B2-blandningar, var avsedda för direkt förbrukning i Förenta staterna. Kommissionen angav att alla dieselmotorer i Förenta staterna kan köras på ≤B20-blandningar med bibehållen garanti från biltillverkaren (skäl 24 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 26 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

15

”[F]ör att möjliggöra en klar åtskillnad mellan de olika typer av blandningar som finns på marknaden i USA”ansåg kommissionen att det var ”lämpligt” att definiera den produkt som den inledande undersökningen gällde som ren biodiesel eller biodiesel i blandningar med mer än 20 viktprocent biodiesel (nedan kallade ≤B20-blandningar) (skäl 26 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 28 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

16

Efter att ha definierat den berörda produkten preciserade kommissionen i de provisoriska förordningarna att ”[d]et [hade] framkommit att alla typer av biodiesel och biodiesel i blandningar som [omfattades] av undersökningen [hade] samma eller mycket liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper samt [användes] för samma ändamål, trots eventuella skillnader när det gäller den råvara som används för tillverkningen eller variationer i tillverkningsprocessen”. Kommissionen angav vidare att ”[d]e eventuella variationerna hos den berörda produkten [påverkade] inte den grundläggande definitionen, egenskaperna eller den uppfattning som de olika parterna [hade] om den berörda produkten” (skäl 27 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 29 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

17

Beträffande definitionen av ”likadan produkt”i den mening som avses i artikel 1.4 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 2 c i antisubventionsgrundförordningen, angav kommissionen att ”de produkter som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i USA och som [omfattades] av undersökningen [hade] liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper samt används för samma ändamål som de produkter som exporteras från USA till … marknaden [i unionen]”. Kommissionen angav vidare att ”[l]ikaså [hade] de produkter som tillverkas av … industrin [i Europa] och som säljs på … marknaden [i unionen] liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper samt används för samma ändamål som de produkter som [exporterades] till [unionen] från det berörda landet”(skäl 29 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 31 i den provisoriska antisubventionsförordningen). Kommissionen angav dessutom att ”de olika typerna av den berörda produkten som tillverkas i USA och exporteras till [unionen] är utbytbara mot de typer som [europeiska] biodieseltillverkare tillverkar och säljer i [unionen]” (skäl 31 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 33 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

18

När kommissionen antog de provisoriska förordningarna tillämpade den den stickprovsmetod som föreskrivs i artikel 17.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 27 i antisubventionsgrundförordningen. När de provisoriska tullarna fastställdes skilde kommissionen därför mellan tre olika kategorier av företag.

19

I den första kategorin ingick företag som valts ut genom stickprov och som var samarbetsvilliga. För vart och ett av dessa företag, som anges i artikel 1 i var och en av de provisoriska förordningarna, gjorde kommissionen en individuell beräkning av dumpningsmarginalen, subventionsgraden och skademarginalen genom att fastställa individuella tullsatser (skäl 55 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 158 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

20

Den andra kategorin omfattade företag som var samarbetsvilliga, men som inte valts ut genom stickprov. Dessa företag angavs i en förteckning som bifogades de provisoriska förordningarna. Dumpningsmarginalerna, subventionsgraden och skademarginalen med avseende på dessa företag motsvarade de vägda genomsnittliga värden som fastställts för de företag som ingick i urvalet (skäl 56 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 159 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

21

Den tredje kategorin avsåg slutligen alla övriga företag som påförts övrig tull. För att fastställa dumpningsmarginalerna, subventionsgraden och skademarginalen med avseende på dessa företag, slog kommissionen först fast hur samarbetsvilliga aktörerna totalt hade varit under den inledande undersökningen. För att göra detta jämförde kommissionen de totala kvantiteter av den berörda produkten som de samarbetsvilliga aktörerna hade exporterat med den totala importen från Förenta staterna enligt exportstatistiken. Den totala samarbetsgraden fastställdes till 81 procent, vilket ansågs vara högt. På grundval av detta ansåg kommissionen det lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen, subventionsgraden och skademarginalen med avseende på dessa företag till en nivå motsvarande den som konstaterats för den samarbetsvilliga exporterande producent i stickprovet som hade de högsta marginalerna (skäl 57 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 160 i den provisoriska antisubventionsförordningen).

22

I enlighet med regeln om lägsta tull fastställdes de provisoriska tullarna för var och en av de tre företagskategorierna till en nivå motsvarande den som var lägst av dumpningsmarginalen, subventionsgraden och skademarginalen (skäl 166 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skäl 271 i den provisoriska antisubventionsförordningen). De provisoriska antidumpnings- och utjämningstullarna slogs samman endast då det var nödvändigt för att undanröja skadan (skäl 167 i den provisoriska antidumpningsförordningen).

23

De provisoriska tullar som hade införts på >B20-blandningar infördes i huvudsak i förhållande till den totala halten biodiesel i dessa blandningar (skäl 169 och artikel 1.2 sista stycket i den provisoriska antidumpningsförordningen samt skäl 273 och artikel 1.2 sista stycket i den provisoriska antisubventionsförordningen).

24

Den 7 juli 2009 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 598/2009 om införande av en slutgiltig utjämningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 179, s. 1) (nedan kallad den ursprungliga antisubventionsförordningen) och förordning (EG) nr 599/2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 179, s. 26) (nedan kallad den ursprungliga antidumpningsförordningen). De båda förordningarna kallas nedan de ursprungliga förordningarna och de slutgiltiga tullar som infördes genom dessa kallas nedan de ursprungliga tullarna.

25

Den definition av den berörda produkten och av likadan produkt som den berörda produkten som kommissionen hade fastställt i de provisoriska förordningarna bibehölls i de ursprungliga förordningarna. Rådet betonade att ”[u]ndersökningen [hade visat] att B20[-blandningar] och potentiellt låghaltigare blandningar, faktiskt såldes direkt till kunder i USA”. Undersökningen visade också ”att marknaden för blandningar och marknaden för konsumentprodukter var olika marknader med olika kunder: en marknad där biodiesel och biodieselblandningar [var] avsedda att blandas ytterligare av aktörer som handlar eller blandar med biodiesel och en marknad där blandningarna [var] avsedda för distributionsnätverket och därmed för kunder”. Enligt rådet möjliggjorde en fastställelse av ”tröskelvärdet för den berörda produkten över B20 … en klar åtskillnad och hindrade en förväxling mellan produkterna, marknaderna och de olika parterna i [Förenta staterna] (skäl 33 i den ursprungliga antidumpningsförordningen och skäl 34 i den ursprungliga antisubventionsförordningen).

26

De ursprungliga tullarna fastställdes i förhållande till de tre företagskategorier som angetts ovan i punkterna 19–21. Såsom framgår av skälen 8–12 i de ursprungliga förordningarna, lade rådet till vissa aktörer i den andra företagskategorin, vilka inte var kända när den inledande undersökningen inleddes och vilka hade gett sig till känna efter det att de provisoriska förordningarna hade antagits. De ursprungliga antidumpningstullarna varierade mellan 0 och 198 euro per ton biodiesel och de ursprungliga utjämningstullarna varierade mellan 211,2 och 237 euro per ton biodiesel. Enligt artikel 1.2 i var och en av de ursprungliga förordningarna ålades de tullar som infördes på >B20-blandningar i proportion till deras halt av biodiesel.

27

De ursprungliga förordningarna trädde i kraft dagen efter det att de offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, vilket skedde den 10 juli 2009.

28

Den 30 juni 2010 lämnade EBB in ett klagomål till kommissionen och begärde att två förfaranden om kringgående skulle inledas på grundval av artikel 13.3 i antidumpningsgrundförordningen respektive artikel 23.4 i antisubventionsgrundförordningen.

29

I EBB:s klagomål angavs två slags kringgående av de ursprungliga tullarna, nämligen att den berörda produkten omlastats via Kanada och Republiken Singapore respektive att biodiesel med ursprung i Förenta staterna importerats i ≤B20-blandningar.

30

På grundval av EBB:s klagomål inledde kommissionen två förfaranden om kringgående den 11 augusti 2010. Den gjorde detta genom att anta dels förordning (EU) nr 720/2010 om inledande av en undersökning rörande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 599/2009 beträffande import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater genom import av biodiesel som avsänts från Kanada och Republiken Singapore, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada och Republiken Singapore eller inte, och genom import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater samt om registrering av sådan import (EUT L 211, s. 1) och förordning (EU) nr 721/2010 om inledande av en undersökning rörande eventuellt kringgående av de utjämningsåtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 598/2009 beträffande import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater genom import av biodiesel som avsänts från Kanada och Republiken Singapore, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada och Republiken Singapore eller inte, och genom import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater samt om registrering av sådan import (EUT L 211, s. 6). De två förfaranden som inleddes genom dessa förordningar kallas tillsammans nedan förfarandena om kringgående.

31

Enligt artikel 2 i förordning nr 720/2010 respektive förordning nr 721/2010 uppmanades tullmyndigheterna i medlemsstaterna att från den dag då dessa förordningar trädde i kraft, det vill säga den 13 augusti 2010, registrera den import till unionen som avsågs med förfarandena om kringgående.

32

Undersökningen avseende förfarandena om kringgående avsåg tiden mellan den 1 april 2009 och den 30 juni 2010 (nedan kallad tiden för undersökningen av kringgående).

33

Sökanden, BP Products North America Inc., hade under tiden för undersökningen av kringgående exporterat blandningar till unionen med ursprung i Förenta staterna som innehöll mindre biodiesel än 15 procent (nedan kallade <B15-blandningar), och särskilt blandningar mellan B10,1 och B14,8. Sökanden samarbetade med kommissionen genom att lämna upplysningar om verksamheten. Sökanden besvarade framför allt frågeformuläret till exportörerna den 21 september 2010. Sökandens närstående importör BP France SA och andra importföretag i BP-koncernen besvarade frågeformuläret till importörerna den 22 december 2010. Besiktning gjordes i sökandens lokaler den 7 och den 8 december 2010 och i Förenade kungariket den 1 februari 2011. Den 28 mars 2011 riktade sökandens ombud en promemoria till kommissionen beträffande de handlingar med upplysningar som denna hade sänt den 16 mars 2011.

34

Den 5 maj 2011 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 443/2011 om utvidgning av den slutgiltiga utjämningstull som genom förordning (EG) nr 598/2009 infördes på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, om utvidgning av den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom förordning (EG) nr 598/2009 till att omfatta import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater, och om avslutande av undersökningen rörande import som avsänts från Republiken Singapore (EUT L 122, s. 1) (nedan kallad den angripna antisubventionsförordningen). Samma dag antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 444/2011 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom förordning (EG) nr 599/2009 infördes på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 599/2009 till att omfatta import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater, och om avslutande av undersökningen rörande import som avsänts från Republiken Singapore (EUT L 122, s. 12) (nedan kallad den angripna antidumpningsförordningen). De båda förordningarna kallas tillsammans nedan de angripna förordningarna.

35

Beträffande importen av ≤B20-blandningar med ursprung i Förenta staterna anmärkte rådet i de angripna förordningarna först och främst att fem nordamerikanska producenter av biodiesel, och däribland sökanden, hade varit samarbetsvilliga i samband med förfarandena om kringgående och att det bland dessa fem producenter endast var sökanden som hade exporterat ≤B20-blandningar med ursprung i Förenta staterna till unionen under tiden för undersökningen av kringgående (skälen 52 och 54 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 57 och 59 i den angripna antidumpningsförordningen). Rådet anmärkte att sökanden inte hade samarbetat under den inledande undersökningen, eftersom detta företag inledde sin verksamhet med biodiesel först i början av år 2009 och började exportera biodiesel till unionen först i december 2009, det vill säga efter det att de ursprungliga tullarna hade införts (skäl 62 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 67 i den angripna antidumpningsförordningen).

36

Rådet angav att sökanden inom unionen hade sålt blandningar innehållande högst 15 procent biodiesel i Förenade kungariket, Frankrike och Nederländerna. I samtliga fall blandades produkten ytterligare i enlighet med den gällande lagstiftningen i vissa medlemsstater (skäl 63 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 68 i den angripna antidumpningsförordningen). Rådet preciserade vidare att sökanden hade hävdat att <B15-blandningar inte är en likadan produkt som den berörda produkten (skäl 64 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 69 i den angripna antidumpningsförordningen).

37

Rådet anmärkte härvid att ”[s]yftet med undersökningen av kringgående [var] att fastställa om de gällande åtgärderna kringgås med biodiesel ≤B20”. Enligt rådet kan det ”mycket väl vara så att blandningar med lägre koncentration [var] billigare att transportera”. Rådet noterade emellertid att ”en [≤]B20-blandning … i praktiken bara [var] en annan sammansättning av blandningen jämfört med processen för att framställa biodiesel i en [>B20]-blandning …”. Rådet tillade att ”[d]et är enkelt att ändra en blandnings sammansättning” och ”[a]tt framställa B20 eller lägre anses vara en endast obetydlig ändring av den berörda produkten, eftersom den enda skillnaden är biodieselhalten i blandningen”. Rådet noterade dessutom att ”den berörda produkten och [≤]B20[-blandningar] i slutändan [var] avsedda för samma användningsområden i unionen” och att ”biodiesel i [≤]B20-blandningar … och biodiesel i [>B20]-blandningar [hade] samma grundläggande egenskaper” (skäl 65 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 70 i den angripna antidumpningsförordningen).

38

Rådet slog därefter fast att övriga villkor enligt artikel 13.1 första stycket i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen för att styrka att ett kringgående förelåg var uppfyllda.

39

Rådet konstaterade först och främst en förändring i handelsmönstret mellan unionen och Förenta staterna. Rådet anmärkte att även om blandning av B5 var obligatoriskt i unionen under den inledande undersökningen, började ≤B20-blandningar exporteras från Förenta staterna till unionen först efter införandet av de ursprungliga tullarna. Rådet preciserade att under den inledande undersökningen exporterades, enligt uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande producenter som ingick i urvalet, främst B99,9-blandningar till unionen (skäl 67 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 72 i den angripna antidumpningsförordningen). Med stöd av uppgifter från Eurostat avseende import till unionen av biodiesel med en proportion biodiesel på minst 96,5 procent under tiden för undersökningen av kringgående, konstaterade rådet att exporten av B99,9-blandningar med ursprung i Förenta staterna i praktiken hade upphört (skälen 18, 19 och 66 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 18, 19 och 71 i den angripna antidumpningsförordningen). Rådet konstaterade samtidigt att Förenta staterna under samma tidsperiod hade deklarerat export av 358291 ton blandningar med en andel biodiesel på högst 96,5 procent (nedan kallade ≤B96,5-blandningar) till unionen och att sökanden hade genomfört en ”betydande andel” av denna export i form av ≤B20-blandningar (skälen 20, 21, 54, 60 och 61 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 20, 21, 59, 65 och 66 i den angripna antidumpningsförordningen).

40

Rådet ansåg för det andra att det inte fanns någon tillräcklig motivering eller andra ekonomiska skäl för importen av ≤B20-blandningar än att undvika att betala de ursprungliga tullarna (skäl 71 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 76 i den angripna antidumpningsförordningen).

41

Rådet angav för det tredje att med tanke på nivån på de icke-skadevållande priser som fastställdes i den ursprungliga undersökningen, var priserna för ≤B20 med ursprung i Förenta staterna lägre både avseende försäljningspriser och målpriser. Rådet konstaterade att ≤B20 började importeras först efter införandet av de ursprungliga tullarna och att mängderna inte var obetydliga. Rådet drog därför slutsatsen att de ursprungliga tullarna undergrävdes i fråga om kvantiteter och priser (skälen 72 och 73 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 77 och 78 i den angripna antidumpningsförordningen).

42

I skäl 74 i den angripna antisubventionsförordningen konstaterade rådet för det fjärde att det huvudsakliga subventionssystemet i samband med den ursprungliga undersökningen hade återinförts retroaktivt i december 2010. I skäl 79 i den angripna antisubventionsförordningen angav rådet att det hade undersökts ”om det fanns bevisning för dumpning i förhållande till det normalvärde som fastställts i den ursprungliga undersökningen”och att det hade konstaterats att ”[j]ämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga … priset [vid export av ≤B20-blandningar] visade att dumpning [hade] förekom[mit]”.

43

I skäl 77 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 82 i den angripna antidumpningsförordningen avslog rådet slutligen sökandens ansökningar om befrielse i enlighet med artikel 23.6 i antisubventionsgrundförordningen respektive artikel 13.4 i antidumpningsgrundförordningen.

44

Under dessa förhållanden utvidgade rådet, i artikel 2.1 i var och en av de angripna förordningarna, de ursprungliga tullarna till import av ≤B20-blandningar med ursprung i Förenta staterna (nedan kallade de utvidgade tullarna).

45

De utvidgade tullarna definierades i artikel 1.2 i var och en av de ursprungliga förordningarna (se ovan punkt 26) och fastställdes för de tre kategorier av företag som angetts ovan i punkterna19–21.

46

I enlighet med artikel 2.2 i var och en av de angripna förordningarna togs de utvidgade tullarna ut retroaktivt från och med den dag då importen av ≤B20-blandningar registrerades, vilket blev obligatoriskt den 13 augusti 2010 (se ovan punkt 31).

47

Det framgår av handlingarna i målet att sökanden retroaktivt ålades tullsatserna för den tredje kategorin företag (se ovan punkt 21) från och med den dag då viss import registrerades som hade skett innan de angripna förordningarna antogs.

48

Kommissionen besvarade sökandens promemoria av den 28 mars 2011, som anges ovan i punkt 33, i en skrivelse av den 6 maj 2011.

49

I en skrivelse av den 20 juni 2011 meddelade sökanden kommissionen att detta företag inte instämde i resultatet av förfarandena avseende kringgående. Sökanden angav sig även ha för avsikt att väcka talan vid tribunalen mot de angripna förordningarna och föreslog ett möte med kommissionen för att diskutera möjligheten att bevilja sökanden antingen individuell behandling som ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 20 i antisubventionsgrundförordningen, eller delvis befrielse från de utvidgade tullarna som ansågs vara orimliga. Detta möte ägde rum den 15 juli 2011. Kommissionen avslog sökandens ansökningar.

50

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 juli 2011 väckte sökanden förevarande talan.

51

Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 3 oktober och den 11 november 2011 ansökte kommissionen och EBB om att få intervenera i detta mål till stöd för rådets yrkanden.

52

Ordföranden på tribunalens fjärde avdelning beslutade den 22 november 2011 att bifalla kommissionens interventionsansökan.

53

Som en åtgärd för processledning i enlighet med artikel 64 i rättegångsreglerna, ställde tribunalen skriftliga frågor till sökanden, rådet och kommissionen i skrivelse av den 24 november 2011. Tribunalen uppmanade dessa att besvara frågorna i repliken, dupliken respektive interventionsinlagan. Tribunalen uppmanade vidare rådet att inge vissa handlingar. Parterna ingav dessa handlingar och efterkom inom utsatt tidsfrist vad tribunalen begärt.

54

Ordföranden på tribunalens fjärde avdelning beslutade den 9 februari 2012 att bifalla EBB:s interventionsansökan.

55

Som en åtgärd för processledning i enlighet med artikel 64 i rättegångsreglerna, ställde tribunalen skriftliga frågor till EBB i skrivelse av den 13 februari 2012 och uppmanade EBB att besvara frågorna i sin interventionsinlaga. EBB ingav denna inlaga och besvarade frågorna inom utsatt tidsfrist.

56

Rådet och sökanden ansökte den 26 mars och den 5 juni 2012 om att EBB skulle hindras från att ta del av vissa konfidentiella delar av dupliken och sökandens yttrande över EBB:s interventionsinlaga samt vissa bilagor till dessa. De lämnade in en icke konfidentiell version av dessa olika inlagor. EBB tillställdes endast den icke konfidentiella versionen av dessa inlagor. EBB anförde inga invändningar häremot.

57

Eftersom två av avdelningens ledamöter var förhindrade att delta, utsåg tribunalens ordförande, med stöd av artikel 32.3 i rättegångsreglerna, två andra domare för att göra sammansättningen fullständig.

58

På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen att inleda det muntliga förfarandet och vidtog åtgärder för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna, genom att ställa vissa skriftliga frågor till samtliga parter. Tribunalen uppmanade vidare EBB att inge vissa handlingar. Parterna besvarade frågorna och ingav handlingarna inom utsatt tidsfrist.

59

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 14 maj 2013.

60

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

61

Rådet har yrkat att tribunalen ska

62

Vid förhandlingen har rådet dessutom yrkat att talan inte ska tas upp till sakprövning.

63

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

64

EBB har yrkat att tribunalen ska

65

Utan att framföra en formell invändning om rättegångshinder i den mening som avses i artikel 114 i rättegångsreglerna, har rådet under förhandlingen hävdat att talan inte kan upptas till sakprövning på grund av att sökanden inte berördes personligen av de angripna förordningarna i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

66

Rådet har betonat att sökanden inte producerar biodiesel, utan är handlare och kan likställas med en importör. Rådet har härvid anmärkt att sökanden vare sig under förfarandena om kringgående eller vid tribunalen har påstått sig producera biodiesel. I punkt 46 i repliken har sökanden tvärtom medgett att vare sig detta företag eller dess dotterbolag hade några biodieselinstallationer. Enligt tribunalens dom av den 19 april 2012 i mål T‑162/09, Würth och Fasteners (Shenyang) mot rådet, befinner sig importörer och handlare, i likhet med sökanden, i en annan situation än producenterna och kan normalt inte anses vara personligen berörda av en förordning om antidumpningstullar och utjämningstullar, inte ens om de deltagit i det förfarande som lett till att förordningen antagits.

67

Till svar på en muntlig fråga från tribunalen preciserade rådet att det inte hade ifrågasatt huruvida talan kunde tas upp till sakprövning under det skriftliga förfarandet, eftersom det ovan i punkt 66 nämnda målet Würth och Fasteners (Shenyang) mot rådet då ännu inte hade avgjorts. Rådet har emellertid anmärkt att frågan huruvida en part har rätt att väcka talan vid tribunalen är en fråga om tvingande rätt som tribunalen ska pröva ex officio.

68

Under förhandlingen har sökanden begärt att tribunalen ska undanröja rådets reservationer beträffande huruvida talan kan upptas till sakprövning. Sökanden har uppgett att detta företag inte importerade de ifrågavarande produkterna, utan exporterade dessa, vilket rådet medgav i punkt 66 i den angripna antidumpningsförordningen. Sökanden har dessutom preciserat att detta företag inte producerade ren biodiesel (B100) eller B99,9-blandningar, utan att det i egenskap av raffinaderi köpte produkter för att därefter späda ut dem med mineraldiesel och producera blandningar med en lägre koncentration än den som exporterades. Det är således så, att sökanden delvis producerar och delvis exporterar biodieselblandningar. Sökanden har dessutom anmärkt att företaget hade deltagit i förfarandena om kringgående och uttryckligen nämndes i de angripna förordningarna. Sökanden har slutligen anmärkt att rådet först i ett sent skede av förfarandet har ifrågasatt att talan kan upptas till sakprövning.

69

Artikel 263 fjärde stycket FEUF har följande lydelse: ”Alla fysiska eller juridiska personer får på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder”.

70

Rekvisitet i artikel 263 fjärde stycket FEUF att en talan som en fysisk eller juridisk person väcker mot en rättsakt som inte riktar sig till denne kan upptas till sakprövning under förutsättning att rättsakten direkt och personligen berör denna person, utgör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas och som unionsdomstolarna kan pröva när som helst och även ex officio (domstolens beslut av den 5 juli 2001 i mål C-341/00 P, Conseil national des professions de l’automobile m.fl. mot kommissionen, REG 2001, s. I-5263, punkt 32, och domstolens dom av den 29 november 2007 i mål C‑176/06 P, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 18).

71

Det följer av artikel 13.1 första stycket i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.1 i antisubventionsgrundförordningen att förordningarna om utvidgning av tullar i fråga om kringgående endast syftar till att utvidga tillämpningsområdet för de ursprungliga förordningarna. En förordning som syftar till att utvidga en antidumpningstull eller utjämningstull har således samma rättsverkningar i förhållande till de företag som omfattas av den utvidgade tullen som en förordning, genom vilken en slutgiltig tull har införts, har i förhållande till de företag som omfattas av en sådan tull (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 26 september 2000 i de förenade målen T-74/97 och T-75/97, Büchel mot rådet och kommissionen, REG 2000, s. II-3067, punkt 52).

72

Rådet har inte bestritt att sökanden är direkt berörd av de angripna förordningarna. Medlemsstaternas tullmyndigheter har nämligen inte något utrymme för eget skön, utan är skyldiga att ta ut de genom de angripna förordningarna utvidgade tullarna på import av ≤B20-blandningar med ursprung i Förenta staterna (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 25 september 1997, i mål T-170/94, Shanghai Bicycle mot rådet, REG 1997, s. II-1383, punkt 41).

73

Beträffande rekvisitet personligen berörd erinrar tribunalen om att det – även om det med avseende på rekvisiten i artikel 263 fjärde stycket FEUF är riktigt att förordningarna om införande av antidumpningstullar och utjämningstullar genom sin art och räckvidd faktiskt har normativ karaktär, eftersom de är generellt tillämpliga på samtliga berörda ekonomiska aktörer – för den skull inte är uteslutet att vissa bestämmelser i dessa förordningar kan beröra vissa ekonomiska aktörer personligen (domstolens dom av den 21 februari 1984 i de förenade målen 239/82 och 275/82, Allied Corporation m.fl. mot kommissionen, REG 1984, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 7, s. 519, punkt 11, tribunalens dom av den 20 juni 2000, i mål T-597/97, Euromin mot rådet, REG 2000, s. II-2419, punkt 43, och av den 28 februari 2002 i mål T-598/97, BSC Footwear Supplies m.fl. mot rådet, REG 2002, s. II-1155, punkt 43).

74

Unionsdomstolarna har slagit fast att vissa bestämmelser i förordningar genom vilka antidumpningstullar och utjämningstullar införs kan beröra sådana producenter och exportörer av den berörda produkten personligen, vilka, på grundval av uppgifter om deras näringsverksamhet, påstås ha ägnat sig åt dumpning. Detta är i allmänhet fallet med producent- och exportföretag som kan visa att de har utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller att de har berörts av de förberedande undersökningarna (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 73 nämnda förenade målen Allied Corporation m.fl. mot kommissionen, punkterna 11 och 12, tribunalens dom i det ovan i punkt 73 nämnda målet Euromin mot rådet, punkt 45, och av den 19 september 2001 i mål T-58/99, Mukand m.fl. mot rådet, REG 2001, s. II-2521, punkt 21).

75

I förevarande mål medgav rådet i de angripna förordningarna att sökanden var producent. I skälen 52 och 54 i den angripna antisubventionsförordningen samt skälen 57 och 59 i den angripna antidumpningsförordningen angav rådet nämligen att sökanden var en av de fem ”amerikanska tillverkare av biodiesel eller biodieselblandningar” som var samarbetsvilliga i förfarandena om kringgående. Såsom framgår av punkt 46 i repliken och av sökandens preciseringar under förhandlingen är detta företag och dess dotterbolag inte inblandade i produktionen av ren biodiesel (B100) eller B99,9-blandningar, utan köper produkter från producenter och utomstående och blandar dem med mineraldiesel för att producera blandningar med en lägre koncentration än den som exporteras. Sökanden köper även biodieselblandningar från utomstående. Det är således så, att sökanden delvis producerar och delvis exporterar biodieselblandningar.

76

Sökanden spelade även en betydande roll i samband med förfarandena om kringgående. Rådet anmärkte nämligen i skäl 52 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 57 i den angripna antidumpningsförordningen att det av de fem producenter av biodiesel som var etablerade i Förenta staterna och som var samarbetsvilliga, endast var sökanden som hade exporterat ≤B20-blandningar med ursprung i Förenta staterna till unionen under tiden för undersökningen om kringgående (se ovan punkt 35). I skäl 61 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 66 i den angripna antidumpningsförordningen medgav rådet att sökandens export utgjorde en ”betydande andel” av den import av ≤B96,5-blandningar med ursprung i Förenta staterna som hade konstaterats under den perioden. Rådet har inte bestritt att sökanden samarbetade till fullo med institutionerna under förfarandena om kringgående genom att tillhandahålla uppgifter om sin näringsverksamhet och att dessa uppgifter beaktades för att fastställa räckvidden för de angripna förordningarna. I skäl 77 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 82 i den angripna antidumpningsförordningen avslog rådet uttryckligen sökandens ansökningar om befrielse enligt artikel 23.6 i antisubventionsgrundförordningen respektive artikel 13.4 i antidumpningsgrundförordningen.

77

Under dessa förhållanden föreligger det, med hänsyn till de rekvisit som följer av rättspraxis och som tribunalen erinrat om ovan i punkt 74, inga tvivel om att sökanden är personligen berörd av de angripna förordningarna.

78

De reservationer som rådet gav uttryck för under förhandlingen beträffande huruvida sökanden har talerätt kan således inte godtas och talan ska tas upp till sakprövning.

79

Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan. Enligt den första grunden åsidosatte rådet antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna samt rättssäkerhetsprincipen och gjorde sig vidare skyldigt till maktmissbruk genom att utvidga de ursprungliga tullarna med hjälp av förfarandena om kringgående. Den andra grunden avser en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna beträffande sökanden. Den tredje grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Den fjärde grunden gäller åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och principen om god förvaltningssed.

80

I den första grunden har sökanden bestritt att ≤B20- och >B20-blandningar kan anses utgöra ”obetydligt ändrade likadana produkte[r]” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.1 i antisubventionsgrundförordningen. Sökanden har hävdat att dessa förordningar och rättssäkerhetsprincipen åsidosatts samt att maktmissbruk förekommit.

81

Denna grund består av två delar.

82

I den första delgrunden har sökanden betonat skillnaderna mellan å ena sidan >B20-blandningar och å andra sidan ≤B20-blandningar. Sökanden har anfört att de sistnämnda uttryckligen är uteslutna från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde.

83

I den andra delgrunden har sökanden bestritt att den berörda produkten hade ändrats i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen. Det har nämligen alltid funnits ≤B20-blandningar och dessa skapades inte särskilt för att undvika tull.

84

I den första grundens första del har sökanden i huvudsak gjort gällande fyra invändningar.

85

Sökanden anser för det första att skillnaderna mellan >B20- och ≤B20-blandningar innebär att de sistnämnda inte kan anses vara en ”obetydligt ändrad likadan produkt” – i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.1 i antisubventionsgrundförordningen – i förhållande till >B20-blandningar.

86

Sökanden har för det andra hävdat att de tillämpliga bestämmelserna inte innebär att unionens institutioner har möjlighet att med hjälp av ett förfarande om kringgående utvidga definitionen av en produkt som avses med en antidumpningstull eller utjämningstull och i synnerhet inte när det som i förevarande fall är fråga om produkter som uttryckligen är uteslutna från den ursprungliga definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten. Under dessa förhållanden innebar utvidgningen av de ursprungliga tullarna till de ≤B20-blandningar som sökanden hade importerat att antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna samt rättssäkerhetsprincipen åsidosattes.

87

Sökanden har för det tredje hävdat att unionens institutioner gjorde sig skyldiga till maktmissbruk, eftersom de med hjälp av förfarandena om kringgående utvidgade de ursprungliga tullarna i stället för att inleda en ny undersökning av importen av ≤B20-blandningar. I sin replik har sökanden tillagt att kommissionen åtminstone borde ha inlett en interimsöversyn i den mening som avses i artikel 11.3 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 19 i antisubventionsgrundförordningen.

88

Sökanden har för det fjärde anmärkt att utvidgningen av de ursprungliga tullarna med hjälp av förfarandena om kringgående innebar att sökanden fråntogs möjligheten att åberopa sina processuella rättigheter enligt antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna. I repliken har sökanden även angett att företaget bland annat fråntogs möjligheten att få individuella tullsatser fastställda och att kommissionens beräkning av dumpningen i de angripna förordningarna, vilken fastställdes av rådet, var alltför förenklad. Enligt sökanden förfogade kommissionen inte över tillräckliga uppgifter om ≤B20-blandningar för att göra en riktig bedömning av marknadsvillkoren och dumpningsmarginalen. Till svar på EBB:s interventionsinlaga har sökanden gjort gällande att företaget inte hade bedrivit dumpning och att det stöd som företaget erhållit var mycket lägre än de belopp som EBB har angett. Sökanden har vidare gjort gällande att den skada som åsamkats industrin i unionen inte har undersökts. Under förhandlingen har sökanden dessutom hävdat att importen inte hade undergrävt de ursprungliga tullarnas korrigerande verkan.

89

Rådet har, med stöd av kommissionen och EBB, bestritt sökandens argument.

90

Sökanden har inte ifrågasatt att kommissionen och rådet, med avseende på sökanden, iakttog de processuella rättigheter som föreskrivs i samband med förfarandena om kringgående i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen. Under sken av att det är fråga om åsidosättande av sökandens processuella rättigheter som anges i den fjärde invändningen, har sökanden i realiteten invänt mot att nya förfaranden inte inleddes, under vilka sökanden hade kunnat tillgodogöra sig individuella satser, fastställda på grundval av en exakt beräkning av dumpningsmarginalen, subventionsgraden och den skademarginal som kan tillskrivas den aktuella importen. Den fjärde invändningen är således endast en följd av den tredje invändningen, vilken avser maktmissbruk.

91

Sökandens kritik i samband med den fjärde invändningen – beträffande det sätt på vilket kommissionen fastställde dumpningen, skadan och frågan huruvida de ursprungliga tullarnas korrigerande verkan hade undergrävts – har gjorts gällande först i repliken, i sökandens yttrande över EBB:s interventionsinlaga och under förhandlingen. Sökanden har under förhandlingen medgett att rådets bedömning i de angripna förordningarna – nämligen att importen av ≤B20-blandningar varit föremål för dumpning och hade undergrävt de ursprungliga tullarnas korrigerande verkan – inte påtalades i ansökan. Sökandens argument i detta avseende måste därför anses utgöra en ny grund som enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna inte kan upptas till sakprövning, eftersom den har åberopats för sent.

92

Beträffande bedömningen av de tre övriga invändningarna erinrar tribunalen om att unionens institutioner enligt fast rättspraxis, med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder (se förstainstansrättens dom av den 28 oktober 2004 i mål T-35/01, Shanghai Teraoka Electronic mot rådet, REG 2004, s. II-3663, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Härav följer att unionsdomstolens prövning av institutionernas bedömningar endast ska avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se domen i det ovannämnda målet Shanghai Teraoka Electronic mot rådet, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

93

Tribunalen ska pröva sökandens första invändning först. För det fall tribunalen, på grundval av en objektiv bedömning av de aktuella blandningarnas särskilda kännetecken, finner att unionsinstitutionerna gjorde en uppenbart oriktig bedömning när de drog slutsatsen att de ≤B20-blandningar som sökanden importerade utgjorde en obetydlig ändring av >B20-blandningarna, ska talan bifallas utan att sökandens övriga invändningar och grunder behöver undersökas. Om tribunalen däremot finner att någon sådan uppenbart oriktig bedömning inte gjordes när de angripna förordningarna antogs, ska den undersöka huruvida kommissionen kunde inleda förfarandena om kringgående med avseende på sökandens import utan att åsidosätta antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna samt rättssäkerhetsprincipen, trots att ≤B20-blandningarna uttryckligen hade uteslutits från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde.

94

Sökanden har hävdat att låghaltigare biodieselblandningar, och särskilt <B15-blandningar som sökanden hade exporterat till unionen, inte tillhör samma marknad som höghaltigare blandningar och att de har andra kännetecken. Sökanden har anfört tre grupper av argument till stöd för den uppfattningen. Den första gruppen av argument avser de särskilda kännetecknen för biodieselmarknaden i Förenta staterna. Den andra gruppen av argument avser de objektiva skillnaderna mellan blandningarna i förhållande till biodieselhalten. Den tredje gruppen av argument grundar sig på att kommissionen medgav att >B20- och ≤B20-blandningarna var olika när den inte beviljade sökanden behandling som ny exportör enligt artikel 11.4 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 20 i antisubventionsgrundförordningen.

95

Rådet har, med stöd av kommissionen och EBB, tillbakavisat sökandens argument.

96

Med hänsyn till att unionsinstitutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder (se ovan punkt 92), ska tribunalen undersöka huruvida sökanden har visat att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det drog slutsatsen att de ≤B20-blandningar som sökanden exporterade utgjorde en obetydlig ändring av den berörda produkten och att dessa blandningar därför kunde anses vara en ”obetydligt ändrad likadan produkt”i förhållande till >B20-blandningarna, och ha ”samma grundläggande egenskaper” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen. Tribunalen ska undersöka de tre grupperna av argument i en annan ordning än den i vilken dessa har anförts.

97

Vad först avser de objektiva skillnaderna mellan blandningarna i förhållande till biodieselhalten, har sökanden först och främst anfört att biodieselhalten enligt dieselindustrin är avgörande för om biodieselblandningar ska klassificeras som mineralprodukter, petroleumprodukter eller kemiska produkter. I Kombinerade nomenklaturen görs åtskillnad även beroende på blandningarnas sammansättning och biodieselhalten. KN-nummer 2710 i kapitlet om mineraloljor i Kombinerade nomenklaturen ska till exempel inte tillämpas på 〉B30-blandningar. I avtal och fakturor använder sökanden olika beskrivningar beroende på biodieselhalten.

98

Sökanden har anmärkt att blandningar med en proportion biodiesel på minst 15 procent (nedan kallade ≥B15-blandningar), i bilaga II till den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol) av den 2 november 1973, ur logistisk synpunkt klassificeras som kemiska produkter som måste transporteras i särskilda fartyg. Detta gäller inte för <B15-blandningar, vilka anses utgöra mineralprodukter eller petroleumprodukter. Enligt sökanden skiljde sig åtminstone en del av ≤B20-blandningarna, nämligen <B15-blandningarna som sökanden exporterade, från >B20-blandningarna. Sökanden har vidare anmärkt att höghaltigare blandningar kan lagras under kortare tid samt att det är nödvändigt att lagra ren biodiesel och B99,9-blandningar i cisterner som är anpassade för ”Fatty acid methyl esters” (fettsyrametylestrar) (nedan kallade FAME). Sådana cisterner är mindre och kostsammare än de som används för låghaltigare blandningar. Sökanden har tillagt att det är lättare att fortsätta att späda ut en låghaltigare blandning än en höghaltigare för att erhålla B7- och B5-blandningar.

99

I repliken har sökanden slutligen angett att höghaltigare biodieselblandningar inte används för samma ändamål, och inte har samma effekt eller verkningsgrad som låghaltigare biodieselblandningar.

100

Tribunalen anmärker härvid för det första att industrins kommersiella klassificeringar av de aktuella produkterna och klassificeringen enligt Kombinerade nomenklaturen är formella och inte med nödvändighet betyder att produkter som klassificeras på olika sätt inte har samma grundläggande egenskaper i den mening som avses i artikel 13.1 andra stycket i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen (se ovan punkt 3). I likhet med vad rådet har anfört anser tribunalen att vissa kringgåendemetoder just syftar till att exportera en obetydligt ändrad produkt som inte omfattas av ett visst nummer i Kombinerade nomenklaturen som avsågs med de ursprungliga tullarna.

101

Med undantag för de argument som grundar sig på lagstiftningen på sjötransportområdet, hänför sig sökandens argument om skillnaderna mellan blandningarna ur logistisk synpunkt för det andra inte till särskilda procentsatser biodiesel i blandningarna. I dessa argument anges olika skillnader mellan olika höghaltiga och låghaltiga blandningar, men den väsentliga frågan huruvida ≤B20-blandningarna har samma grundläggande egenskaper som >B20-blandningarna i den mening som avses i den aktuella antidumpnings- och antisubventionslagstiftningen behandlas inte.

102

Beträffande de argument som grundar sig på lagstiftningen på sjötransportområdet, berör den enda klassificeringsskillnaden mellan ≥B15- och <B15-blandningarna enligt Marpol inte i sig de grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaperna hos ≤B20-blandningarna eller deras kommersiella användning. I den aktuella sjöfartslagstiftningen görs dessutom inte någon åtskillnad i förhållande till procentsatsen 20 procent, som står i fokus i förevarande talan, utan i förhållande till procentsatsen 15 procent.

103

Sökanden har för det tredje inte styrkt påståendet i repliken att hög- och låghaltiga biodieselblandningar inte har samma effekt eller verkningsgrad. Beträffande användningen av olika blandningar beroende på vilken koncentration de har, har sökanden inte bestritt att det i tekniskt avseende är relativt enkelt att späda ut biodiesel med mineraldiesel. Sökanden har inte heller bestritt att de <B15-blandningar som sökanden exporterade, i likhet med >B20-blandningarna var avsedda att blandas med mineraldiesel för att framställa drivmedel i unionen. Oavsett om det var fråga om B99,9-blandningar, som var de som i högst grad avsågs med de ursprungliga tullarna, eller <B15-blandningarna som sökanden exporterade, måste samtliga blandningar förädlas för att uppnå de proportioner som är tillåtna för försäljning till slutkonsumenter i unionen, det vill säga B7- och B5-blandningar (se ovan punkt 36). Detta innebär att alla importerade biodieselblandningar måste förädlas på samma sätt, omfattas av samma efterfrågan och av den anledningen vara till skada för den europeiska industrin.

104

Beträffande de särskilda kännetecknen för biodieselmarknaden i Förenta staterna är det för det andra ostridigt mellan parterna att alla dieselmotorer kan köras på ≤B20-blandningar med bibehållen garanti från biltillverkaren. Där säljs därför ≤B20-blandningar direkt till konsumenterna (se ovan punkt 14). Sökanden har emellertid inte lämnat en tillräcklig förklaring till av vilken anledning detta enda konstaterande skulle utgöra hinder för rådet och kommissionen att komma till slutsatsen att de ≤B20-blandningar som sökanden exporterade var ”obetydligt ändrade likadana produkter” i förhållande till >B20-blandningarna. Att det förhåller sig på detta sätt på marknaden i Förenta staterna påverkar inte rådets konstaterande i skäl 65 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 70 i den angripna antidumpningsförordningen. Enligt detta var de grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaperna hos >B20-blandningarna och ≤B20-blandningarna tillräckligt lika för att dessa skulle kunna spädas ut på samma sätt för att bli lämpliga för slutkonsumenterna i unionen (se ovan punkt 37).

105

Vad för det tredje beträffar kommissionens beslut att inte bevilja sökanden individuell behandling som ny exportör enligt artikel 11.4 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 20 i antisubventionsgrundförordningen, är det fråga om rättsliga överväganden som inte kan inverka på vad som slagits fast i föregående punkt i tekniskt avseende. Enligt dessa bestämmelser är översyn för en ny exportör förbehållen aktörer som börjar importera den produkt som avses i en antidumpningsförordning eller en antisubventionsförordning efter det att denna antagits. I förevarande mål avsågs ≤B20-blandningar emellertid inte i de ursprungliga förordningarna. Den omständigheten ger emellertid inte någon ledning för bedömningen av frågan huruvida dessa blandningar kunde anses vara ”obetydligt ändrade likadana produkter” i förhållande till >B20-blandningarna.

106

Av vad som anförts följer att sökanden inte har visat att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det slog fast att de ≤B20-blandningar som sökanden exporterade utgjorde en obetydlig ändring av den berörda produkten och att dessa blandningar därför kunde anses vara en ”obetydligt ändrad likadan produkt”i förhållande till >B20-blandningarna, eftersom de hade ”samma grundläggande egenskaper” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen.

107

Sökandens första invändning kan således inte godtas.

108

Sökanden har anmärkt att de ursprungliga definitionerna av den berörda produkten och den likadana produkten är av avgörande betydelse för att veta om de ursprungliga tullarna har kringgåtts och att definitionerna ska vara konsekventa. Rättssäkerhetsprincipen och förfarandena om kringgående innebär inte att unionsinstitutionerna har rätt att utvidga den ursprungliga definitionen av en berörd produkt, och i synnerhet inte när utvidgningen avser en produkt som uttryckligen har uteslutits från definitionerna av den berörda produkten och den likadana produkten. Dessa principer bekräftas i förstainstansrättens dom av den 10 september 2008 i mål T‑348/05, JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat mot rådet, ej publicerad i rättsfallssamlingen).

109

Rådet har, med stöd av kommissionen och EBB, bestritt sökandens argument.

110

Förfarandena om kringgående som föreskrivs i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.1 i antisubventionsgrundförordningen avser just de produkter som inte formellt omfattades av den ursprungliga definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten, men som emellertid ändå är ”obetydligt ändrade likadana produkter”, eftersom de har samma ”grundläggande egenskaper” som de produkter som omfattas av den ursprungliga definitionen. Rådet agerade således i överensstämmelse med målen för dessa bestämmelser när det utvidgade de ursprungliga tullarna till ≤B20-blandningarna.

111

I motsats till vad sökanden har gjort gällande bekräftas dessa principer i domen i det ovan i punkt 108 nämnda målet JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat mot rådet. Det målet gällde nämligen inte ett förfarande om kringgående, utan ett förfarande för partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i antidumpningsgrundförordningen. I samband med detta förfarande för översyn hade rådet utvidgat den ursprungliga definitionen av den berörda produkten för att ta ut den ifrågavarande tullen på produkter som inbegrep den ursprungligen berörda produkten som en beståndsdel. Förstainstansrätten fann att rådet inte kunde ändra den ursprungliga definitionen av den berörda produkten i samband med ett förfarande för interimsöversyn enligt artikel 11.3 i antidumpningsgrundförordningen, för att definitionen skulle omfatta nya produkter som inte avsågs i den ursprungliga förordningen (domen i det ovan i punkt 108 nämnda målet JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat mot rådet, punkterna 61–65). Förstainstansrätten angav däremot att unionens institutioner borde ha undersökt om de nya produkterna, vilka inbegrep den berörda produkten som en beståndsdel, kunde anses utgöra ”obetydligt ändrade likadana produkter” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen. Förstainstansrätten fann att rådet inte kunde kringgå kravet på en undersökning enligt den sistnämnda bestämmelsen genom att ändra definitionen av den berörda produkten i samband med tillämpningen av artikel 11.3 i antidumpningsgrundförordningen (domen i det ovan i punkt 108 nämnda målet JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat mot rådet, punkterna 66–70).

112

Vad för det tredje beträffar den omständigheten att ≤B20-blandningarna uttryckligen är uteslutna från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde, erinrar tribunalen om att denna omständighet, i motsats till vad sökanden hävdade i sin replik och sitt svar på kommissionens interventionsinlaga, inte grundade sig på skillnader avseende de grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaperna hos ≤B20-blandningarna eller på situationen i unionen.

113

Såsom tribunalen har angett ovan i punkterna 13–15 och 25, motiverades den omständigheten att ≤B20-blandningarna uteslöts från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde endast av de särskilda förhållandena på marknaden i Förenta staterna, där ≤B20-blandningarna, men inte >B20-blandningarna, var avsedda att säljas direkt till konsumenterna och således inte exporterades. Detta konstaterande ledde till att rådet fastställde tröskelvärdet till >B20-blandningarna för att ”möjlig[göra] en klar åtskillnad och hindra … en förväxling mellan produkterna, marknaderna och de olika parterna i [Förenta staterna]” (skäl 33 i den ursprungliga antidumpningsförordningen och skäl 34 i den ursprungliga antisubventionsförordningen).

114

Härav följer att unionsinstitutionernas ställningstagande i fråga om ≤B20- och >B20-blandningarnas särskilda kännetecken inte var motsägelsefullt och att sökanden därför inte med framgång kan göra gällande att rättssäkerhetsprincipen åsidosattes i förevarande mål.

115

Av skäl som angetts ovan i punkt 104 utgör de särskilda förhållandena på marknaden i Förenta staterna inte hinder för kommissionen och rådet att komma till slutsatsen att de ≤B20-blandningar som sökanden exporterade var ”obetydligt ändrade likadana produkter” i förhållande till >B20-blandningarna i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen.

116

Under dessa förhållanden utgjorde den omständigheten att ≤B20-blandningarna uteslöts från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde på grund av de särskilda förhållandena på marknaden i Förenta staterna inte hinder för att kommissionen och rådet inledde förfaranden om kringgående i fråga om dessa blandningar.

117

Sökandens andra invändning kan således inte godtas.

118

I den tredje invändningen har sökanden gjort gällande att kommissionen och rådet inte utan att göra sig skyldiga till maktmissbruk hade möjlighet att utvidga de ursprungliga tullarna till import av ≤B20-blandningar med hjälp av förfarandena om kringgående. De borde ha inlett nya undersökningar av importen på grundval av artikel 5 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 10 i antisubventionsgrundförordningen. I sin replik har sökanden tillagt att kommissionen åtminstone borde ha inlett en översyn på eget initiativ i den mening som avses i artikel 11.3 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 19 i antisubventionsgrundförordningen.

119

Rådet anser med stöd av kommissionen och EBB att sökandens argument saknar grund. Sökandens argument att kommissionen var skyldig att åtminstone göra en interimsöversyn anfördes vare sig under förfarandena om kringgående eller i ansökan. Detta argument kan därför inte tas upp till sakprövning. Under förhandlingen uppmanade tribunalen sökanden att yttra sig över den sistnämnda frågan.

120

En rättsakt innebär maktmissbruk om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter framgår att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än de som angetts eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget, i syfte att komma till rätta med situationen i det konkreta fallet. (se förstainstansrättens dom av den 8 juli 1999 i mål T-266/97, Vlaamse Televisie Maatschappij mot kommissionen, REG 1999, s. II-2329, punkt 131 och där angiven rättspraxis).

121

I förevarande mål har sökanden, såsom framgår ovan i punkt 106, inte visat att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det slog fast att de ≤B20-blandningar som sökanden exporterade utgjorde en obetydlig ändring av den berörda produkten i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen. På samma sätt utgjorde den omständigheten att ≤B20-blandningarna uteslöts från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde inte hinder för att kommissionen och rådet inledde förfaranden om kringgående i fråga om sökandens import (se ovan punkt 116).

122

Härav följer att kommissionen och rådet inte kringgick det förfarande som särskilt föreskrivs i antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna i syfte att komma till rätta med situationen i det konkreta fallet.

123

Den tredje invändningen kan således inte godtas och det saknas skäl att pröva huruvida sökandens argument att kommissionen var skyldig att åtminstone inleda en interimsöversyn i stället för ett förfarande om kringgående kan tas upp till sakprövning.

124

Av vad som anförts följer att tribunalen inte kan godta den första grundens första del avseende skillnaderna mellan >B20- och ≤B20-blandningarna och den omständigheten att dessa uttryckligen uteslutits från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde.

125

Sökanden har hävdat att ≤B20-blandningarna inte var obetydligt ändrade i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen. Det har nämligen alltid funnits ≤B20-blandningar och dessa skapades inte särskilt för att undvika de ursprungliga tullarna.

126

I likhet med rådet konstaterar tribunalen i detta avseende att bestämmelserna i antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna avseende förfaranden om kringgående inte medför någon skyldighet att visa att ”obetydligt ändrade likadana produkter”, i den mening som avses i dessa bestämmelser, har skapats särskilt för att undvika att betala tull.

127

Såsom framgår ovan i punkterna 13–15, 25 och 39 fanns ≤B20-blandningarna på marknaden i Förenta staterna, men exporterades inte till unionen. ≤B20-blandningarna började importeras till Europa först sedan de ursprungliga tullarna infördes. Eftersom dessa blandningar och >B20-blandningarna har mycket liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper samt används för samma ändamål i unionen (se ovan punkt 104), gjorde rådet en riktig bedömning när det drog slutsatsen i skäl 65 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 70 i den angripna antidumpningsförordningen, att de ≤B20-blandningar som sökanden importerade utgjorde en obetydlig ändring av den berörda produkten.

128

Den första grundens andra del kan således inte godtas och talan kan därför inte vinna bifall på den första grunden.

129

I den andra grunden anges att rådet gjorde flera uppenbart oriktiga bedömningar. Denna grund sönderfaller i tre delgrunder.

130

Den första delgrunden avser frågan huruvida ändringen av den berörda produkten är reversibel och grundar sig på konstaterandet att ≤B20-blandningar inte kan omvandlas tillbaka till >B20-blandningar sedan de importerats.

131

I den andra delgrunden har sökanden bestritt att det – för såvitt angår sökanden – föreligger en förändring i handelsmönstret i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen.

132

I den tredje delgrunden har sökanden gjort gällande att rådet inte gjorde en riktig bedömning av de ekonomiska skäl som sökanden hade gett in avseende sin import av <B15-blandningar.

133

Sökanden har anfört att ≤B20-blandningar inte kan omvandlas tillbaka till >B20-blandningar och att det därför i realiteten är omöjligt att kringgå de ursprungliga tullarna. De angripna förordningarna innehåller uppenbart oriktiga bedömningar, eftersom motsatsen görs gällande i dessa.

134

Rådet har, med stöd av kommissionen, bestritt sökandens argument.

135

Det ska anmärkas att rådet, i motsats till vad sökanden har gjort gällande, inte angav i de angripna förordningarna att ≤B20-blandningarna kunde omvandlas tillbaka till >B20-blandningar.

136

I likhet med rådet erinrar tribunalen om att sökanden, genom att fordra att den förädlade produkten ska omvandlas tillbaka till den berörda produkten efter att ha importerats, har lagt till ett nytt kriterium för huruvida kringgående har skett, vilket inte föreskrivs i antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna. Sökanden förefaller därför ha blandat samman de olika slag av kringgående som föreskrivs i förordningarna. I förevarande mål avser talan bland annat import av ”obetydligt ändrade likadana produkter” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen. Ett sådant kringgående skiljer sig från det kringgående som avses i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen och som innebär att den berörda produkten importeras i delar som sätts samman i unionen för att därigenom undvika att betala tull för hela produkten.

137

Såsom angetts ovan i punkt 104 har de ≤B20-blandningar som sökanden importerade och >B20-blandningarna mycket likartade grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper samt används för samma ändamål i unionen. Dessa konstateranden är tillräckliga för att dessa blandningar ska anses utgöra ”obetydligt ändrade likadana produkter” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och artikel 23.3 a i antisubventionsgrundförordningen.

138

Den andra grundens första del kan således inte godtas.

139

Sökanden har gjort gällande att det – för såvitt angår sökanden – inte har skett någon förändring i handelsmönstret. Sökanden har inte agerat på ett annat sätt och har inte upphört med att importera de produkter som berörs av de ursprungliga tullarna, eftersom sökanden inte importerade dessa produkter före det att de ursprungliga förordningarna antogs. Sökanden kan därför inte anklagas för att kringgå en åtgärd som inte berör detta företag.

140

Rådet har bestritt sökandens argument.

141

I motsats till vad sökanden har gjort gällande, fordras enligt artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen inte att de företag som avses i ett förfarande om kringgående tidigare har importerat de produkter som är belagda med de ursprungliga tullarna för att det ska kunna fastställas att förändringar i handelsmönstret har skett. Ett sådant villkor skulle medföra en avsevärd och omotiverad begränsning av tillämpningsområdet för förfarandena om kringgående.

142

Syftet med dessa förfaranden är nämligen att skydda industrin i unionen mot viss import, oberoende av vilka företag som är inblandade i importen. Förevarande mål avser import av ”obetydligt ändrade likadana produkter”. Det är således fråga om import av ersättningsprodukter för att undvika att betala de ursprungliga tullarna, trots att dessa produkter fortfarande är föremål för dumpning eller subvention och skadar industrin i unionen eller undergräver de ursprungliga tullarnas korrigerande verkan. För att fastställa att förändringar i handelsmönstret har uppstått kan institutionerna därför inskränka sig till att slå fast att en ersättningsprodukt har börjat importeras till förfång för import av produkter som är belagda med de ursprungliga tullarna. Det saknar härvid betydelse om den nya importen genomförts av företag som redan tidigare betalar de ursprungliga tullarna.

143

Det är i förevarande mål obestritt att importen av den ursprungliga berörda produkten praktiskt taget har upphört till följd av de ursprungliga tullarna och att exporten till unionen av ≤B20-blandningar med ursprung i Förenta staterna började samtidigt.

144

Under dessa förhållanden gjorde kommissionen och rådet en riktig bedömning när de slog fast att det uppstått en förändring i handelsmönstret mellan Förenta staterna och unionen i enlighet med artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen.

145

Den andra grundens andra del kan således inte godtas.

146

Sökanden har gjort gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det slog fast att sökanden inte hade någon tillräcklig motivering eller andra ekonomiska skäl för att börja exportera <B15-blandningarna än att kringgå de ursprungliga tullarna.

147

Sökanden har erinrat om att företaget började sin verksamhet inom biodieselsektorn först i början av år 2009 för att stödja BP-koncernens verksamhet och har angett att det var av ekonomiska skäl som det valde att importera <B15-blandningarna till unionen. Enligt sökanden gjorde för det första det slaget av blandning det möjligt att inte utnyttja särskilt utrustade fartyg som är mindre och kostsammare, men som enligt Marpol är obligatoriska vid sjötransport av ≥B15-blandningar (se ovan punkt 98), utan att i stället transportera blandningarna med fartyg utan särskild utrustning som antingen tillhör sökandens egen flotta eller är befraktade för lång tid. För det andra är det lättare att lagra dessa blandningar i vanliga FAME-cisterner i Amsterdam-Rotterdam-Antwerpenområdet (nedan kallat ARA-området). I det området hade sökanden produktionsöverskott av diesel som detta bolag hade för avsikt att använda för produktion av B7- och B5-blandningar. För det tredje har sökanden preciserat att sådana särskilt utrustade fartyg som måste användas för att transportera ≥B15-blandningar inte kunde lägga till vid BP France-terminalen i Frontignan i södra Frankrike, dit sökanden exporterade en ”avsevärd volym” biodiesel. Under förhandlingen har sökanden framhållit det sistnämnda argumentet. Sökanden har förklarat att bolaget hade stor efterfrågan på B7- och B5-blandningar i södra Frankrike och att <B15-blandningarna med ursprung i Förenta staterna späddes ut med överskottsdiesel från ARA-området i terminalen i Frontignan.

148

Rådet har, med stöd av kommissionen och EBB, bestritt sökandens argument.

149

Tribunalen anmärker inledningsvis att sökanden har anfört framför allt logistiska skäl för att importera <B15-blandningar till unionen. Logistiska skäl kan visserligen spela en roll för ett beslut att inleda en ekonomisk verksamhet, men kan inte ensamma motivera ett sådant beslut. Innan en ekonomisk verksamhet inleds görs vanligen en lönsamhetsanalys. I en sådan analys kan undvikande av de ursprungliga tullarna, som obestritt är höga, visa sig vara en viktigare ekonomisk faktor än de logistiska skälen.

150

Sökanden har inte bestritt rådets slutsats att den vinst av att inte använda särskilt utrustade fartyg vid transport av ≥B15-blandningar som sökanden har gjort gällande, motsvarade endast 2,3 procent av de ursprungliga tullar som sökanden undvek under tiden för undersökningen av kringgående. Under dessa förhållanden gjorde rådet en riktig bedömning när det inte godtog den ekonomiska motivering som sökanden gjorde gällande beträffande valet att inte använda särskilt utrustade fartyg vid sjötransporter av biodieselblandningar.

151

Sökandens förklaringar att det är svårt att lagra B100- och B99,9-blandningar i cisterner i ARA-området, att det föreligger ett överskott på mineraldiesel i det området och att terminalen i Frontignan har tekniska begränsningar finner tribunalen vara föga övertygande. Sökanden har i vart fall inte förebringat någon konkret bevisning som gör det möjligt att förstå transaktionernas lönsamhet. Sökanden har inte lämnat några sifferuppgifter eller kvantifierade eller dokumenterade uppgifter till stöd för att det finns en efterfrågan på detta slags blandningar i södra Frankrike. Tribunalen erinrar även om att detta argument har anförts först under förhandlingen. Sökandens komplicerade och obestyrkta uppfattning om efterfrågan på biodiesel i södra Frankrike står för övrigt i strid med de konkreta sifferuppgifter som kommissionen och rådet har lagt fram. Enligt dessa uppgifter har importen av >B20-blandningar praktiskt taget upphört sedan de ursprungliga tullarna infördes, och importen av ≤B20-blandningar började först efter den tidpunkten (se ovan punkt 39). Det är vidare ostridigt att de ursprungliga tullarna ansågs vara relativt höga, varför det var ekonomiskt förmånligt att importera ersättningsprodukter som ≤B20-blandningarna.

152

Mot bakgrund av dessa överväganden gjorde rådet en riktig bedömning när det drog slutsatsen att sökanden inte hade någon tillräcklig motivering eller andra ekonomiska skäl för att importera <B15-blandningar än att de ursprungliga tullarna infördes.

153

Den andra grundens tredje del kan således inte godtas och talan kan därför inte vinna bifall på den andra grunden.

154

Sökanden har hävdat att de angripna förordningarna inte innehåller en tillräcklig motivering för utvidgningen av de ursprungliga tullarna. Enligt sökanden var rådet skyldigt att lämna en mer välunderbyggd motivering, eftersom denna utvidgning hade stora konsekvenser för sökanden.

155

Sökanden har gjort gällande för det första att rådet inte bemötte sökandens argument att ≤B20-blandningarna inte kunde omvandlas tillbaka till höghaltigare blandningar sedan de importerats. Rådet bemötte inte heller sökandens argument att detta företag inte kunde kringgå en åtgärd som det från början inte var berört av. Sökanden anser för det andra att rådet framför allt drog slutsatsen att det enda ekonomiska skälet att exportera ≤B20-blandningar var de subventioner som Förenta staterna lämnade och avsikten att undvika att betala de ursprungliga tullarna. Sökanden har för det tredje gjort gällande att rådet inte förklarade hur det kunde utvidga de aktuella åtgärderna till ≤B20-blandningar, trots att det i den inledande undersökningen uttryckligen hade uteslutit dessa ur definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten. Under förhandlingen har sökanden för det fjärde tillagt att det i skäl 79 i den angripna antidumpningsförordningen inte preciserades hur det i samband med förfarandet om kringgående hade fastställts att dumpning förelåg. Enligt sökanden framgår det av rådets och kommissionens förklaringar vid tribunalen att kommissionen grundade sin bedömning dels på uppgifter om ≤B20-blandningar som en aktör hade lämnat under den inledande undersökningen och dels på det ursprungliga normalvärde som fastställts för >B20-blandningar och som anpassatts till ≤B20-blandningar.

156

Rådet har bestritt sökandens argument.

157

Av motiveringen av en rättsakt från unionens institutioner ska det klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen till den vidtagna åtgärden och kan göra gällande sina rättigheter, och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (tribunalens dom av den 27 september 2005 i de förenade målen T-134/03 och T-135/03, Common Market Fertilizers mot kommissionen, REG 2005, s. II-3923, punkt 156). Bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF ska inte ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen, REG 1996, s. I-723, punkt 86, och förstainstansrättens dom av den 27 november 1997 i mål T-290/94, Kaysersberg mot kommissionen, REG 1997, s. II-2137, punkt 150).

158

I förevarande mål iakttog rådet dessa principer av nedan angivna skäl.

159

Med avseende på att de angripna förordningarna inte innehåller något uttryckligt svar på vissa av sökandens argument erinrar tribunalen om att en förordning om införande av antidumpningstullar eller utjämningstullar behöver motiveras endast i förhållande till samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som är relevanta för bedömningen av den (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 13 september 2010 i mål T‑314/06, Whirlpool Europe mot rådet, REU 2010, s. II‑5005, punkt 116).

160

Såsom tribunalen har angett ovan i punkterna 136 och 141 fordras enligt artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen samt artikel 23.1 och 23.3 i antisubventionsgrundförordningen inte att den förädlade produkten omvandlas tillbaka till den berörda produkten efter att ha importerats. Det fordras inte heller att de företag som avses i ett förfarande om kringgående tidigare har importerat produkter som är belagda med de ursprungliga tullarna. Rådet hade följaktligen inte skyldighet att ta ställning till sökandens argument i detta avseende.

161

Med avseende på de ekonomiska skälen att importera ≤B20-blandningarna syftar sökandens kritik av de angripna förordningarna till att ifrågasätta huruvida rådets slutsats är välgrundad i denna fråga, såsom den återges i skälen 70, 71 och 76 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 75, 76 och 81 i den angripna antidumpningsförordningen. Denna kritik avser således inte att motiveringen är bristfällig med avseende på dessa ekonomiska skäl. Sökandens argument kan därför inte godtas.

162

Beträffande motiveringen för utvidgningen av de ursprungliga tullarna till ≤B20-blandningar, vilka tidigare uttryckligen hade uteslutits från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde, erinrade rådet i skälen 55 och 56 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 60 och 61 i den angripna antidumpningsförordningen om de argument som National Biodiesel Board (NBB), som företräder den amerikanska biodieselindustrin, och andra berörda parter hade anfört i fråga om denna uteslutning. Till svar på dessa argument angav rådet, i skälen 57–59 i den angripna antisubventionsförordningen och skälen 62–64 i den angripna antidumpningsförordningen, att det fanns tillräcklig ”prima facie-bevisning för att åtgärder kringgås” i den mening som avses i artikel 13.1 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen. Rådet angav vidare att förfarandet enligt dessa bestämmelser inte medför någon ändring av definitionen av berörd produkt eller likadan produkt. I skäl 65 i den angripna antisubventionsförordningen och skäl 70 i den angripna antidumpningsförordningen förklarade rådet varför det ansåg att ≤B20-blandningar kunde anses utgöra en obetydlig ändring av den berörda produkten som kunde vara föremål för ett förfarande om kringgående.

163

I motsats till vad sökanden har gjort gällande är denna motivering inte felaktig.

164

Beträffande det sätt på vilket dumpningen fastställdes och som sökanden har åberopat under förhandlingen erinrar tribunalen om att avsaknad av, eller en bristfällig, motivering är en grund som hänför sig till den allmänna ordningen och som kan och till och med måste undersökas ex officio av unionsdomstolarna (se, analogt, domstolens dom av den 20 februari 1997 i mål C-166/95 P, kommissionen mot Daffix, REG 1997, s. I-983, punkt 24). Härav följer att sökandens argument inte kan underkännas på grund av att det har anförts för sent.

165

I skäl 79 i den angripna antidumpningsförordningen preciserade rådet att ”[i] enlighet med artikel 13.1 och 13.2 i [antidumpnings]grundförordningen undersöktes det om det fanns bevisning för dumpning i förhållande till det normalvärde som fastställts i den ursprungliga undersökningen”. Rådet angav dessutom följande: ”Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset visade att dumpning förekom.”

166

Genom denna motivering anser tribunalen det vara styrkt på grundval av vilka omständigheter det slogs fast att dumpning förekommit.

167

Härav följer att talan inte kan bifallas på sökandens tredje grund.

168

I samband med den fjärde grunden har sökanden anmärkt att detta företag samarbetade fullständigt i samband med förfarandena om kringgående men ändå ålades samma skattesats som de företag som inte hade varit samarbetsvilliga eller som inte hade gett sig till känna under den inledande undersökningen, det vill säga den tredje kategorin av företag som angetts ovan i punkt 21. Att sökanden inte deltog i den inledande undersökningen berodde på att detta företag inte exporterade biodiesel vid den tidpunkten.

169

Med hänsyn till sin särskilda situation anser sökanden först och främst att rådet, i enlighet med icke-diskrimineringsprincipen, borde ha ålagt den skattesats som tillämpades på företag som samarbetade under den inledande undersökningen, som inte valts ut genom stickprov och som angavs i den förteckning som bifogades de ursprungliga förordningarna, det vill säga den andra kategorin av företag som angetts ovan i punkt 20. Sökanden anser att dessa företag befinner sig i samma situation som sökanden.

170

Sökanden anser för det andra att de upplysningar som detta företag lämnade under förfarandet om kringgående borde ha varit tillräckliga för att beviljas individuell behandling. Enligt principen om god förvaltningssed borde rådet ha behandlat de företag individuellt som inte berördes av den inledande undersökningen. Rådet borde ha gjort detta innan det vidtog åtgärder på en godtycklig grundval och utan att undersöka huruvida och i vilken mån dessa företag hade gjort sig skyldiga till dumpning. Till svar på EBB:s interventionsinlaga har sökanden angett att kommissionen hade fått sökanden att tro att kommissionen inte ansåg att exporten innebar ett kringgående. Sökanden har emellertid inte uttryckligen gjort gällande att principen om god förvaltningssed åsidosattes och har inte heller dragit några slutsatser av det sistnämnda påståendet.

171

Rådet anser, med stöd av kommissionen, att sökandens argument saknar relevans.

172

Vad för det första gäller argumentet om åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen konstaterar tribunalen i likhet med rådet att sökanden inte befinner sig i samma situation som de företag som samarbetade under den inledande undersökningen och som inte hade valts ut genom stickprov. Trots att sökanden samarbetade med unionsinstitutionerna i samband med förfarandena om kringgående, innebar sökandens import ett kringgående av de ursprungliga tullarna. I motsats till de klassiska antidumpnings- och antisubventionsförfarandena, som kan leda till att samarbetsvilliga företag åläggs lägre tull, leder förfarandena om kringgående inte till att någon tull införs. Dessa förfaranden är begränsade till att utvidga den ursprungliga tull som har kringgåtts.

173

I förevarande fall skulle sökanden, om detta företag inte hade kringgått de ifrågavarande åtgärderna, i princip ha ålagts den tull som ålades de övriga företagen. Detta gäller om sökanden inte hade sökt och beviljats individuell behandling som ny exportör enligt artikel 11.4 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 20 i antisubventionsgrundförordningen före det att detta företag importerade >B20-blandningarna.

174

Rådet åsidosatte under dessa förhållanden inte icke-diskrimineringsprincipen genom att ålägga sökanden övrig tull som tillämpades på alla andra företag som inte hade varit samarbetsvilliga eller som inte hade gett sig till känna i samband med den inledande undersökningen.

175

Den övriga tull som ålades sökanden var i och för sig hög, men fastställdes med beaktande av att företagen i allmänhet hade varit i hög grad samarbetsvilliga (81 procent) under den inledande undersökningen (se ovan punkt 21).

176

Vad för det andra gäller argumentet att principen om god förvaltningssed åsidosatts, eftersom sökanden inte beviljades individuell behandling, finner tribunalen att det inte var möjligt att bevilja en sådan behandling i samband med förfarandena om kringgående. Såsom tribunalen har angett ovan i punkt 172, syftar dessa förfaranden till att den ursprungliga tull som rådet har ålagt i den förordning som kringgåtts ska utvidgas till den ifrågavarande importen. Förfarandena leder däremot inte till att ny tull införs på grundval av en beräkning av dumpningsmarginalen eller subventionsgraden och den skademarginal som kan tillskrivas import som genomförts av aktörer som kringgått åtgärderna. Det var, av de skäl som angetts ovan i punkt 105, för övrigt omöjligt att bevilja sökanden individuell behandling som ny exportör.

177

Det förhållandet att sökanden inte deltog i den inledande undersökningen, eftersom detta företag inte exporterade biodiesel till unionen vid den tidpunkten, motiverar inte att sökanden ska beviljas särskild individuell behandling på grundval av principen om god förvaltningssed. Såsom tribunalen angett ovan i punkt 141 fordras det enligt antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna inte att de företag som avses i ett förfarande om kringgående tidigare har importerat produkter som är belagda med de ursprungliga tullarna. Såsom kommissionen har betonat är det under dessa förhållanden inte ovanligt att producenter eller importörer som inte avsågs i de ursprungliga förordningarna ska betala utvidgad tull till följd av ett förfarande om kringgående. De utvidgade tullarna motsvarar i dessa fall den övriga tull som fastställdes i de ursprungliga förordningarna.

178

Sökandens argument att principen om god förvaltningssed åsidosattes på grund av att sökanden inte beviljades individuell behandling kan således inte godtas.

179

Av vad som anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den fjärde grunden och att talan därför ska ogillas.

180

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

181

Rådet och EBB har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska rådets och EBB:s yrkande bifallas.

182

I enlighet med artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna ska kommissionen bära sina egna rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund till tvisten

De inledande förfarandena

Förfarandena om kringgående

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1. Upptagande till sakprövning

2. Prövning i sak

Den första grunden: huruvida antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna samt rättssäkerhetsprincipen åsidosattes och huruvida maktmissbruk förekommit genom utvidgningen av de ursprungliga tullarna med hjälp av förfarandena om kringgående

Den första grundens första del, avseende skillnaderna mellan >B20-blandningar och ≤B20-blandningar samt huruvida de sistnämnda är uttryckligen uteslutna från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde

– ≤B20- och >B20-blandningarnas särskilda kännetecken

– Huruvida ≤B20-blandningarna är uttryckligen uteslutna från de ursprungliga förordningarnas tillämpningsområde

– Huruvida maktmissbruk förekommit

Den första grundens andra del avseende huruvida den berörda produkten ändrats

Den andra grunden: huruvida bedömningen av omständigheterna beträffande sökanden var uppenbart oriktig

Den andra grundens första del, avseende frågan huruvida det är omöjligt att omvandla tillbaka ≤B20-blandningar till >B20-blandningar

Den andra grundens andra del, avseende huruvida det skett en förändring i handelsmönstret

Den andra grundens tredje del, avseende bedömningen av de ekonomiska skäl som sökanden har anfört

Den tredje grunden: huruvida motiveringsskyldigheten åsidosatts

Den fjärde grunden: huruvida icke-diskrimineringsprincipen och principen om god förvaltningssed åsidosattes

Rättegångskostnader