This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62011CN0354
Case C-354/11 P: Appeal brought on 6 July 2011 by Maurice Emram against the judgment of the General Court (Second Chamber) delivered on 10 May 2011 in Case T-187/10 Emram v OHIM
Mål C-354/11 P: Överklagande ingett den 6 juli 2011 av Maurice Emram av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 10 maj 2011 i mål T-187/10, Emram mot harmoniseringsbyrån
Mål C-354/11 P: Överklagande ingett den 6 juli 2011 av Maurice Emram av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 10 maj 2011 i mål T-187/10, Emram mot harmoniseringsbyrån
EUT C 282, 24.9.2011, p. 7–8
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
24.9.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 282/7 |
Överklagande ingett den 6 juli 2011 av Maurice Emram av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 10 maj 2011 i mål T-187/10, Emram mot harmoniseringsbyrån
(Mål C-354/11 P)
2011/C 282/13
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Maurice Emram (ombud: M. Benavï, avocat)
Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Guccio Gucci Spa
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
upphäva tribunalens dom i dess helhet, eftersom tribunalen har ogillat talan om ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnds beslut av den 11 februari 2010, |
|
— |
ogiltigförklara överklagandenämndens beslut, i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga, |
|
— |
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta kostnaderna som uppkommit vid tribunalen och domstolen samt förplikta bolaget Gucci att ersätta rättegångskostnaderna vid harmoniseringsbyrån och tribunalen. |
Grunder och huvudargument
Klaganden åberopar åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1) samt åsidosättande av artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (2).
I detta avseende anför klaganden för det första att tribunalen har gjort bedömningen att det finns en risk för förväxling utan att ha beaktat samtliga relevanta omständigheter, bland annat att de äldre varumärkena inte har använts på marknaden, de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga, den faktiska förekomsten på marknaden av andra produkter av samma typ med olika kännetecken ”G” och hur stor betydelse den typen av kännetecken har för att identifiera ett kommersiellt varumärke hos omsättningskretsen. Dessutom gör klaganden gällande att tribunalen har gjort en felaktig bedömning av likheten mellan varumärkena ifråga, som bland annat beror på en missuppfattning av de faktiska omständigheterna, en felaktig bedömning av de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga och dominans samt en felaktig bedömning av de ifrågavarande produkternas beskaffenhet.
Klaganden gör för det andra gällande att tribunalen har tillämpat rättspraxis felaktigt i den mån den inte har beaktat tidigare nationella beslut, i strid med artikel 17 i ovannämnda förordning 207/2009.
Slutligen gör klaganden gällande att tribunalen har åsidosatt principen om likabehandling i den mån den har gjort en partisk bedömning av likheten mellan kännetecknen genom att inte ta hänsyn till det sökta varumärkets verbala innehåll och genom att ha jämfört kännetecknen med utgångspunkt i alltför vida kriterier.
(1) EUT L 11, 1994, p. 1 (svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).
(2) EUT L 78, s. 1.