Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62010CN0477

    Mål C-477/10 P: Överklagande ingett den 27 september 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 juli 2010 i mål T-111/07, Agrofert Holding a.s. mot Europeiska kommissionen

    EUT C 328, 4.12.2010, p. 22–23 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    4.12.2010   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 328/22


    Överklagande ingett den 27 september 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 juli 2010 i mål T-111/07, Agrofert Holding a.s. mot Europeiska kommissionen

    (Mål C-477/10 P)

    ()

    2010/C 328/39

    Rättegångsspråk: engelska

    Parter

    Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Smulders, P. Costa de Oliveira och V. Bottka)

    Övriga parter i målet: Agrofert Holding s.a., Konungariket Sverige, Republiken Finland, Konungariket Danmark, Polski Koncern Naftowy Orlen SA

    Klagandens yrkanden

    Klaganden yrkar att domstolen ska

    upphäva tribunalens dom (första avdelningen av den 7 juli 2010 i mål T-111/07 Agrofert Holding a.s. mot kommissionen,

    avgöra målet slutligt i de avseenden som omfattas av detta överklagande och

    förplikta sökanden i mål T-111/07 att ersätta kommissionens rättegångskostnader i det överklagade målet och i förevarande mål om överklagande.

    Grunder och huvudargument

    Förevarande överklagande rör tolkningen av undantagen vad avser tillträde till handlingar som rör i) skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner (nedan kallat undantaget för utredningar), ii) skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen (nedan kallat undantaget för affärsintressen), iii) skyddet för kommissionens beslutsförfarande (nedan kallat undantaget för beslutsförfarandet) och iv) skyddet för juridisk rådgivning (nedan kallat undantaget för juridisk rådgivning). Dessa undantag framgår av artikel 4.2 tredje strecksatsen, 4.2 första strecksatsen, 4.3 andra stycket och 4.2 andra strecksatsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (nedan kallad förordning nr 1049/2001).

    Överklagandet rör närmare bestämt tillämpningen av dessa undantag på handlingar som ingår bland kommissionens handlingar i ett ärende rörande kontroll av företagskoncentrationer i enlighet med rådets förordning (EG) nr 139/2004 (nedan kallad koncentrationsförordningen).

    Kommissionen anser att tribunalen i den överklagade domen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin tolkning av ovannämnda undantag genom att inte beakta de särdrag som kännetecknar konkurrensärenden och de garantier som genom koncentrationsförordningen ges till företag i koncentrationsärenden. Tribunalen har i sin dom inte försökt uppnå en genuin och harmonisk balans mellan de två tillämpliga ordningarna i förevarande fall. Den har istället tolkat reglerna om tillgång till handlingar på ett felaktigt sätt och på så sätt gjort koncentrationsreglerna verkningslösa.

    Den första frågan som kommissionen vill att domstolen ska pröva är omfattningen av skyldigheten att skydda affärshemligheter, såsom denna framgår av koncentrationsförordningen och artikel 339 FEUF, vid en tolkning av undantagen från rätten till tillgång till handlingar, särskilt vad rör undantagen för utredningar respektive affärsintressen.

    Den andra frågan som kommissionen vill att domstolen ska pröva är tribunalens slutsats att det inte förelåg några särskilda omständigheter i fallet som motiverar att tillgång till handlingar ska vägras, utan att kommissionen konkret och individuellt måste ta ställning vad avser varje enskild handling och ge en detaljerad motivering vad avser avslaget på begäran om tillgång vad avser innehållet i varje enskild handling som berörs.

    Den tredje frågan som kommissionen vill att domstolen ska pröva är tribunalens restriktiva tolkning av undantaget för utredningar, vilken innebär att detta undantag endast kan tillämpas efter det att kommissionen har antagit ett beslut som innebär att koncentrationsärendet avslutas.

    Den fjärde frågan som kommissionen vill att domstolen ska pröva rör omfattningen av motiveringsskyldigheten vad avser frågan huruvida tillgång till de begärda handlingarna innebär en risk för skyddet för affärsintressen, beslutsförfarandet och juridisk rådgivning.

    Den femte och sista frågan som kommissionen vill att domstolen ska pröva rör tolkningen av regler om delvis tillträde. Kommissionen anser att den för att på ett effektivt sätt ska kunna genomföra utredningar rörande företagskoncentrationer måste uppfylla sina skyldigheter enligt koncentrationsförordningen, särskilt de som rör affärssekretess, oavsett om den har fattat ett slutgiltigt beslut eller inte. När det dessutom är så att förfaranderegler som reglerar en viss verksamhet, såsom dessa har tolkats i rättspraxis, ger skydd för vissa handlingar, såsom kommissionens interna handlingar, måste sådana handlingar anses omfattas av en allmän presumtion om att tillgång ska vägras enligt förordning nr 1049/2001. Tribunalens dom försvagar kommissionens möjlighet att genomföra utredningar på detta område och försvagar även rättsskyddet för personer som har ingett handlingar till kommissionen. Syftet med överklagandet är att domstolen ska fastställa vad som är det korrekta sättet att förfara på detta område.

    Kommissionen har därför överklagat tribunalens dom i syfte att domstolen ska ta ställning i dessa viktiga frågor och ge en sammanhängande och harmonisk tolkning av de två aktuella förordningarna.


    Top