17.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/5

1.

Omfattar begreppet ”begagnade varor” som regleras genom artikel 311.1.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) även begagnad lös egendom som inte är individualiserad (genom varumärke, modell, serienummer, tillverkningsår osv.) på ett sådant sätt att den skiljer sig från andra varor av samma kategori utan som fastställs utifrån fungibla kännetecken?

2.

Innebär formuleringen ”enligt medlemsstaternas definition” i artikel 311.1.1 i rådets direktiv 2006/112/EG att medlemsstaterna ges möjlighet att själva definiera begreppet ”begagnade varor” eller måste definitionen av detta begrepp i direktivet återges strikt i den nationella lagstiftningen?

3.

Motsvaras det krav som har införts i den nationella bestämmelsen, nämligen att begagnade varor ska fastställas individuellt, till innehåll och innebörd av den gemenskapsrättsliga definitionen av ”begagnade varor”?

4.

Kan man med hänsyn till de syften som anges i skäl 51 i rådets direktiv 2006/112/EG anta att formuleringen ”om varorna levererats till dem i gemenskapen” i artikel 314.1 i direktiv 2006/112/EG även omfattar import av begagnade varor som beskattningsbara återförsäljare själva har importerat?

5.

Om ordningen för beskattning av vinstmarginal även ska tillämpas på beskattningsbara återförsäljares leveranser av begagnade varor som dessa återförsäljare själva har importerat, måste då den person från vilken beskattningsbara återförsäljare har förvärvat dessa varor tillhöra någon av de personkategorier som anges i artikel 314 a–d?

6.

Är uppräkningen av varor i artikel 320.1 i rådets direktiv 2006/112/EG uttömmande?

7.

Ska artikel 320.1.1 och 320.2 i rådets direktiv 2006/112/EG tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse där det fastställs att den beskattningsbara återförsäljarens avdragsrätt för den mervärdesskatt som han har betalat för importen av begagnade varor ska inträda och utövas under den period då dessa varor levereras inom ramen för en efterföljande beskattningsbar leverans, för vilken den beskattningsbara återförsäljaren tillämpar de normala skattereglerna?

8.

Har artiklarna 314 a–d och 320.1.1 och 320.2 i direktiv 2006/112/EG direkt effekt och kan den nationella domstolen direkt åberopa dem i ett sådant mål som det förevarande?