This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62010CN0134
Case C-134/10: Action brought on 15 March 2010 — European Commission v Kingdom of Belgium
Mål C-134/10: Talan väckt den 15 mars 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien
Mål C-134/10: Talan väckt den 15 mars 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien
EUT C 161, 19.6.2010, p. 18–18
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
19.6.2010 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 161/18 |
Talan väckt den 15 mars 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien
(Mål C-134/10)
(2010/C 161/25)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Nijenhuis och C. Vrignon)
Svarande: Konungariket Belgien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
|
— |
fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (1) och artikel 56 FEUF genom att inte på ett korrekt sätt ha införlivat direktivets artikel 31, och |
|
— |
förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Europeiska kommissionen har åberopat tre grunder till stöd för talan angående den angripna nationella lagstiftningens bristande proportionalitet när det bland annat gäller förfarandet och kriterierna för att utse sådana radio- och TV-kanaler som omfattas av sådan sändningsplikt som kallas ”must carry”.
För det första har kommissionen kritiserat sökanden för att inte på ett tydligt och förutsebart sätt ha fastställt de mål av allmänt intresse som ligger till grund för denna sändningsplikt. Organen för radio- och televisionsutsändning saknar således i förväg kännedom om arten och tillämpningsområdet för de villkor som ska uppfyllas och de public service-skyldigheter som åligger dem.
För det andra har kommissionen kritiserat såväl bristen på insyn i tillståndsförfarandet, myndigheternas utökade utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till att den nationella lagstiftningen tycks ålägga de berörda organen en sändningsplikt för samtliga kanaler som de sänder och inte endast de kanaler som uppfyller de eftersträvade målen av allmänt intresse, samt den diskriminerande föreskriften att dessa organ ska vara etablerade inom det nationella territoriet.
För det tredje har sökanden slutligen åberopat ett åsidosättande av tillämpningsområdet för artikel 31 i direktivet om samhällsomfattande tjänster när det gäller villkoret för utsändningen att kommunikationsnäten ska ha ett betydande antal slutanvändare.
(1) EGT L 108, s. 51.