Som första grund anges att rådet inte var behörigt att agera enligt artikel 108.2 tredje stycket FEUF då stödet det godkände var ett befintligt stöd som Republiken Litauen hade åtagit sig att eliminera innan slutet av år 2009 när den accepterade kommissionens förslag om lämpliga åtgärder.

Som andra grund vidhålls att rådet missbrukade sin makt när det satte åt sidan beslutet om att Republiken Litauen kunde använda sig av stödåtgärderna fram till slutet av år 2009, men inte efter detta datum, och gav tillstånd till att stödet fick bibehållas fram till 31 december 2013.

Som tredje grund anges att det omtvistade beslutet antagits i strid mot principen om lojalt samarbete, vilken gäller såväl medlemsstater som mellan institutionerna. Genom rådets beslut har Republiken Litauen befriats från sina förpliktelser om samarbete med kommissionen vad gäller de lämpliga åtgärder medlemsstaten accepterat beträffande det befintliga stödet för köp av statligt ägd jordbruksmark, inom ramen för samarbetet i enlighet med artikel 108.1 FEUF.

Slutligen hävdar kommissionen att rådet gjort en uppenbart oriktig bedömning med avseende på frågan huruvida det förelåg sådana exceptionella omständigheter som motiverade beslutet om att godkänna stödet. Kommissionen anger att i den utsträckning några exceptionella omständigheter ändå existerade, är det godkända stödet i det omtvistade beslutet antingen oförmöget att svara mot dessa omständigheter eller går utöver vad som är nödvändigt för detta, i strid med proportionalitetsprincipen.