Mål C‑120/08

Bavaria NV

mot

Bayerischer Brauerbund eV

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Förordningarna (EEG) nr 2081/92 och (EG) nr 510/2006 – Tillämpning i tiden – Artikel 14 – Registrering enligt det förenklade förfarandet – Förhållandet mellan varumärken och skyddade geografiska beteckningar”

Sammanfattning av domen

1.        Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 2081/92 – Konflikt mellan geografiska beteckningar och varumärken – Artikel 14.1 – Tillämpningsområde

(Rådets förordningar nr 2081/92, artiklarna 14.1 och 17, och nr 692/2003)

2.        Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 2081/92 – Konflikt mellan geografiska beteckningar och varumärken – Beteckning registrerad som geografisk beteckning enligt det förenklade förfarandet

(Rådets förordningar nr 2081/92, artiklarna 6.2, 13, 14.1 och 17, och nr 692/2003)

1.        Artikel 14.1 i rådets förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska [beteckningar] och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel är tillämplig på en konflikt som uppstått mellan en beteckning som är giltigt registrerad som en skyddad geografisk beteckning, genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i denna förordning, och ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i densamma och som avser samma slags produkt, om ansökan om registrering av varumärket lämnades in såväl innan beteckningen registrerades som innan förordning nr 692/2003 om ändring av förordning nr 2081/92 trädde i kraft.

Artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 avser nämligen ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som registrerats ”i enlighet med denna förordning”, utan att det görs någon åtskillnad beroende på vilket förfarande som tillämpades vid registrering. Vidare var ändamålet med artikel 17 i förordning nr 2081/92 att enligt ett förenklat förfarande registrera befintliga beteckningar i medlemsstaterna, vilka redan lagligen skyddades eller var inarbetade genom användning, samtidigt som de uppfyllde de materiella villkor som uppställdes i förordningen.

Det system som infördes genom förordning nr 2081/92, och särskilt dess artikel 17, var avsett att ge beteckningar som registrerades enligt det förenklade förfarandet samma skydd som beteckningar som registreras enligt det normala förfarandet.

(se punkterna 53–55, 57, 68 och domslutet)

2.        Referensdatumet för att, med tillämpning av artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska [beteckningar] och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, reglera en konflikt som rör dels en beteckning som är giltigt registrerad som en skyddad geografisk beteckning genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92, dels ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i densamma och som avser samma slags produkt är, om ansökan om registrering av varumärket lämnades in såväl innan beteckningen registrerades som innan förordning nr 692/2003 om ändring av förordning nr 2081/92 trädde i kraft, den tidpunkt då registreringen av beteckningen börjar gälla.

Den tidpunkt då registreringen börjar gälla stämmer nämligen överens med såväl ändamålet med den referenstidpunkt som föreskrivs i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 som med dess systematik.

Inom ramen för det normala förfarandet fastställs referensdatumet med tillämpning av ovannämnda bestämmelse i förhållande till ett offentliggörande på unionsnivå, såsom föreskrivs i artikel 6.2 i förordning nr 2081/92, vilket uppfyller rättssäkerhetsprincipens krav. Inom ramen för det förenklade förfarandet sker emellertid det första offentliggörandet på unionsnivå av de beteckningar som registrerats när de registrerades.

Med hänsyn till att det nationella skydd för de beteckningar som hade registrerats enligt det förenklade förfarandet bibehölls fram till tidpunkten för registreringen, stämmer det således med systematiken i det system som införts genom förordningen att den tidpunkt då registreringen börjar gälla fastställs som referenstidpunkt för när det skydd som ges genom artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 börjar gälla med avseende på beteckningarna. I den mån som offentliggörandet av registreringen även innefattar den tidpunkt då registreringen börjar gälla, uppfyller den följaktligen rättssäkerhetsprincipens krav.

(se punkterna 60–66, 68 och domslutet)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 22 december 2010 (*)

”Begäran om förhandsavgörande – Förordningarna (EEG) nr 2081/92 och (EG) nr 510/2006 – Tillämpning i tiden – Artikel 14 – Registrering enligt det förenklade förfarandet – Förhållandet mellan varumärken och skyddade geografiska beteckningar”

I mål C‑120/08,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) genom beslut av den 20 december 2007, som inkom till domstolen den 20 mars 2008, i målet

Bavaria NV

mot

Bayerischer Brauerbund eV,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna D. Šváby, R. Silva de Lapuerta (referent), E. Juhász och T. von Danwitz,

generaladvokat: J. Mazák,

justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 juni 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Bavaria NV, genom G. van der Wal, advocaat, och H. Kunz-Hallstein, Rechtsanwalt,

–        Bayerischer Brauerbund eV, genom R. Knaak, Rechtsanwalt,

–        Tysklands regering, genom J. Möller och J. Kemper, båda i egenskap av ombud,

–        Greklands regering, genom I. Chalkias och S. Papaïoannou, båda i egenskap av ombud,

–        Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av F. Arena, avvocato dello Stato,

–        Nederländernas regering, genom C. Wissels och J. Langer, båda i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom N. Rasmussen, G. von Rintelen och T. van Rijn, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 16 september 2010 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska [beteckningar] och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym, 43 s. 153) och av artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, s. 12), vad gäller skydd av geografiska beteckningar som registrerades enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92.

2        Begäran har framställts i ett mål mellan Bavaria NV (nedan kallat Bavaria) och Bayerischer Brauerbund eV (nedan kallat Bayerischer Brauerbund) angående Bavarias rätt att använda varumärken som innehåller ordet Bavaria, med hänsyn till den skyddade geografiska beteckningen Bayerisches Bier som registrerades genom rådets förordning (EG) nr 1347/2001 av den 28 juni 2001 om komplettering av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (EGT L 182, s. 3).

 Tillämpliga bestämmelser

 Förordning nr 2081/92

3        I artikel 6 i förordning nr 2081/92 föreskrivs följande:

”1.      Inom sex månader skall kommissionen genom en formell granskning kontrollera att registreringsansökningen innehåller alla de uppgifter som föreskrivs i artikel 4.

Kommissionen skall underrätta den berörda medlemsstaten om vad den därvid har funnit.

2.      Om kommissionen med beaktande av vad som har framkommit vid den granskning som avses i punkt 1 finner att namnet är skyddsberättigat, skall den i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra sökandens namn och adress, produktens benämning, ansökningens huvudsakliga innehåll, hänvisningar till de nationella föreskrifter som kan finnas om produktens framställning och beredning och när så behövs motiveringen för sina slutsatser.

3.      Om ingen invändning framställs till kommissionen i enlighet med artikel 7 skall namnet införas i ett register, ’Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar’, som kommissionen skall föra och som skall uppta namn på de grupper och kontrollorgan som berörs.

4.      Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra

–        de namn som införts i registret,

–        de ändringar i registret som företagits i enlighet med artikel 9 och 11.

5.      Om kommissionen på basis av den granskning som föreskrivits i punkt 1 finner att namnet inte är skyddsberättigat, skall kommissionen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 besluta att inte företa det offentliggörande som föreskrivs i punkt 2 i denna artikel.

Innan offentliggörande enligt punkt 2 och 4 och registrering enligt punkt 3 sker, får kommissionen inhämta yttrande av den kommitté som föreskrivs i artikel 15.”

4        I artikel 13.1 i förordningen föreskrivs följande:

”Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande:

a)      Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av den skyddade beteckningen för produkter som inte omfattas av registreringen i den mån dessa produkter är jämförbara med de produkter som har registrerats under beteckningen i fråga eller detta bruk av den skyddade beteckningen innebär att dennas anseende exploateras.

b)      Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ’stil’, ’typ’, ’metod’, ’sådan som tillverkas i’, ’imitation’ eller dylikt.

c)      Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av produkten i behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung.

d)      Annat beteende som är ägnat att vilseleda allmänheten om produktens verkliga ursprung.

När det i en registrerad beteckning ingår en benämning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel och denna benämning anses generisk, skall det inte anses strida mot reglerna i punkt a eller b ovan att använda denna generiska benämning om jordbruksprodukten eller livsmedlet i fråga.”

5        I artikel 14 i förordningen föreskrivs följande:

”1.      När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning registrerats i enlighet med denna förordning, skall ansökan om registrering av ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 och som avser samma slags produkt, avslås om ansökningen ingivits efter dagen för det offentliggörande som avses i artikel 6.2.

Varumärkesregistrering som har skett i strid med vad som sägs i föregående stycke skall förklaras ogiltig.

Denna punkt skall också tillämpas när ansökan om registrering av varumärke ingivits före dagen för offentliggörande av den registreringsansökan som föreskrivs i artikel 6.2 under förutsättning att detta offentliggörande skedde innan varumärket registrerades.

2.      Med vederbörlig hänsyn till gemenskapslagstiftning får ett varumärke i något av de fall som nämns i artikel 13, om det registrerats i god tro före den dag då ansökan om registrering av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning ingavs, trots registreringen av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen fortsätta att brukas om det inte finns skäl att ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt reglerna i artikel 3.1 c och g respektive i artikel 12.2 b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar [EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178].

3.      En ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning skall inte registreras när detta med hänsyn till ett varumärkes anseende och renommé och den tid som det har använts är ägnat att vilseleda konsumenten om produktens rätta identitet.”

6        I artikel 17 i förordning nr 2081/92 föreskrivs följande:

”1.      Inom sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft, skall medlemsstaterna meddela kommissionen vilka hos dem skyddade beteckningar[…] eller, vad gäller medlemsstater som saknar sådant skyddssystem, vilka inarbetade beteckningar de önskar registrera i enlighet med denna förordning.

2.      I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 skall kommissionen registrera de av de beteckningar som avses i punkt 1 vilka uppfyller kraven i artikel 2 och 4. Artikel 7 skall inte vara tillämplig. Generiska beteckningar skall dock inte registreras.

3.      Medlemsstaterna får bibehålla det nationella skyddet för de beteckningar som de har meddelat i enlighet med punkt 1 intill dess att beslut om registrering i enlighet med denna förordning har fattats.”

 Förordning (EG) nr 1107/96

7        I det första och det andra skälet i kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning nr 2081/92 (EGT L 148, s. 1), anges följande:

”I enlighet med artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92 har medlemsstaterna, inom sex månader efter förordningens ikraftträdande, meddelat kommissionen vilka hos dem skyddade beteckningar eller inarbetade beteckningar de önskar registrera.

Efter en granskning av dessa beteckningars överensstämmelse med förordning (EEG) nr 2081/92 har det visat sig att några av dem stämmer överens med bestämmelserna i nämnda förordning och bör registreras och därmed skyddas på gemenskapsnivå som geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning.”

8        I artikel 1 i förordning nr 1107/96 föreskrivs följande:

”De beteckningar som anges i bilagan skall registreras som skyddad geografisk beteckning (SGB) eller skyddad ursprungsbeteckning (SUB) enligt artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92.

De beteckningar som inte anges i bilagan men som det lämnats in meddelande om enligt artikel 17 skall förbli skyddade på nationell nivå tills det fattas beslut om dem.”

 Förordning (EG) nr 2400/96

9        I skälen 1–4 i kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 av den 17 december 1996 om upptagandet av vissa namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” som föreskrivs i förordning nr 2081/92 (EGT L 327, s. 11), anges följande:

”I enlighet med artikel 5 i förordning (EEG) nr 2081/92 har medlemsstaterna till kommissionen lämnat in ansökningar om inregistrering av geografisk eller ursprungsbeteckning för vissa namn.

I enlighet med artikel 6.1 i den förordningen har det konstaterats att dessa är förenliga med den förordningen, särskilt att de innehåller alla de uppgifter som föreskrivs i artikel 4 i den förordningen.

Ingen invändning enligt artikel 7 i den förordningen har framställts till kommissionen efter offentliggörandet av berörda namn i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Följaktligen bör dessa namn tas upp i ’Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar’ och alltså skyddas på gemenskapsnivå i egenskap av geografisk [beteckning] eller ursprungsbeteckning.”

10      I artikel 1 i förordning nr 2400/96 föreskrivs följande:

”De namn som finns upptagna i bilagan skall tas upp i ’Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar’ såsom geografiskt skyddad beteckning [SGB] eller skyddad ursprungsbeteckning [SUB] i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EEG) nr 2081/92.”

 Förordning (EG) nr 692/2003

11      I artikel 1.13 i rådets förordning (EG) nr 692/2003 av den 8 april 2003 om ändring av förordning nr 2081/92 (EUT L 99, s. 1), föreskrivs följande:

”Artikel 14 [i förordning nr 2081/92] ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 skall ersättas med följande:

’1.      När en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning registrerats i enlighet med denna förordning, skall ansökningar om registrering av ett varumärke som svarar mot något av de fall som avses i artikel 13 och som avser samma slags produkt avslås, om de inlämnats till kommissionen efter ansökningsdatum för ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

Varumärkesregistrering som har skett i strid med vad som sägs i föregående stycke skall förklaras ogiltig.

…”

 Förordning nr 510/2006

12      I skälen 19 och 20 i förordning nr 510/2006 anges följande:

”De beteckningar som redan finns registrerade enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 … den dag då den här förordningen träder i kraft bör få fortsatt skydd enligt den här förordningen och automatiskt införas i registret. Det bör antas övergångsbestämmelser för de ansökningar om registrering som har inkommit till kommissionen innan den här förordningen har trätt i kraft.

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör förordning (EEG) nr 2081/92 upphävas och ersättas av den här förordningen.”

13      I artikel 4 i förordning nr 510/2006, med rubriken ”Produktspecifikation”, föreskrivs följande:

”1.      För att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel skall kunna få en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller en skyddad geografisk beteckning (SGB) skall produkten eller livsmedlet överensstämma med en produktspecifikation.

2.      Produktspecifikationen skall åtminstone innehålla följande uppgifter:

…”

14      I artikel 7.6 i förordningen, med rubriken ”Invändningar, beslut om registrering”, föreskrivs följande:

”Kommissionen skall föra ett register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.”

15      I artikel 13.1 i samma förordning, med rubriken ”Skydd”, föreskrivs följande:

”Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande:

a)       Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av den skyddade beteckningen för produkter som inte omfattas av registreringen i den mån dessa produkter är jämförbara med de produkter som har registrerats under beteckningen i fråga eller detta bruk av den skyddade beteckningen innebär att dennas anseende utnyttjas.

b)       Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ’stil’, ’typ’, ’metod’, ’sådan som tillverkas i’, ’imitation’ eller dylikt.

c)       Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av produkten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung.

d)       Annat beteende som är ägnat att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

När det i en registrerad beteckning ingår en benämning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel och denna benämning anses generisk, skall det inte anses strida mot bestämmelserna i första stycket led a eller b att använda denna generiska benämning om jordbruksprodukten eller livsmedlet i fråga.”

16      I artikel 14.1 i förordning nr 510/2006, med rubriken ”Förhållande mellan varumärken, ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar”, anges följande:

”När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning registreras i enlighet med denna förordning, skall en ansökan om registrering av ett varumärke som motsvarar något av de fall som avses i artikel 13, och som avser samma produktklass, avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning överlämnats till kommissionen.

Varumärkesregistrering som har skett i strid med vad som sägs i föregående stycke skall förklaras ogiltig.”

17      I artikel 17 i förordningen, med rubriken ”Övergångsbestämmelser”, föreskrivs följande:

”1.      De beteckningar som den dag förordningen träder i kraft finns förtecknade i bilagan till … förordning (EG) nr 1107/96 … och de som finns förtecknade i bilagan till … förordning (EG) nr 2400/96 … skall automatiskt införas i det register som avses i artikel 7.6 i den här förordningen. De produktspecifikationer som motsvarar dessa skall likställas med produktspecifikationer enligt artikel 4.1. Alla särskilda övergångsbestämmelser i samband med sådana registreringar skall fortsätta att gälla.

2.      Följande skall gälla för icke avgjorda ansökningar, förklaringar och framställningar som kommissionen mottagit före dagen för denna förordnings ikraftträdande:

a)      Förfarandena i artikel 5 skall inte gälla, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 13.3.

b)      Den sammanfattning av produktspecifikationen som utarbetats i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 383/2004 [av den 1 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2081/92 avseende sammanfattningen av de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationerna (EUT L 64, s. 16)] skall ersätta det sammanfattande dokument som avses i artikel 5.3 c.

3.      Kommissionen får vid behov anta andra övergångsbestämmelser i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2.”

18      I artikel 19 i förordning nr 510/2006 föreskrivs följande:

”Förordning (EEG) nr 2081/92 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

19      Bayerischer Brauerbund är en tysk förening, som har till syfte att främja de bajerska bryggeriernas gemensamma intressen. Enligt ett intyg från Amtsgericht München upprättades föreningens stadgar den 7 december 1917. Bayerischer Brauerbund är innehavare av de gemensamma registrerade varumärkena Genuine Bavarian Beer (sedan år 1958), Bayrisch Bier och Bayerisches Bier (sedan år 1968), samt Reinheitsgebot seit 1516 Bayrisches Bier (sedan år 1985).

20      Bavaria är en nederländsk ölproducent, som är verksam på den internationella marknaden. Dess ursprungliga namn var ”Firma Gebroeders Swinkels”. Bolaget började år 1925 att använda namnet Bavaria, som har varit dess officiella firmanamn sedan år 1930. Bavaria har varit och är ägare till flera registrerade varumärken och figurelement som innehåller ordet Bavaria. Datumen för registrering inbegriper åren 1947, 1971, 1982, 1991, 1992 och 1995. Varumärkesskydd nekades i Tyskland för vissa av dessa varumärken åren 1973, 1992 och 1993.

21      Beteckningen Bayerisches Bier har varit föremål för bilaterala avtal om skydd av härkomstbeteckningar, ursprungsbeteckningar och andra geografiska beteckningar som ingåtts mellan å ena sidan Förbundsrepubliken Tyskland och å andra sidan Republiken Frankrike (år 1961), Republiken Italien (år 1963), Republiken Grekland (år 1964), Schweiziska edsförbundet (år 1967) respektive Konungariket Spanien (år 1970).

22      Den 28 september 1993 lämnade Bayerischer Brauerbund, i samförstånd med två andra bajerska föreningar, in en ansökan till den tyska regeringen om registrering som skyddad geografisk beteckning med stöd av artikel 17.1 i förordning nr 2081/92. Den 20 januari 1994 översände denna regering till kommissionen ansökan om registrering av Bayerisches Bier som skyddad geografisk beteckning enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i nämnda bestämmelse.

23      Kommissionen och de tyska myndigheterna utbytte ett stort antal uppgifter i avsikt att komplettera akten. Denna ansågs vara fullständig den 20 maj 1997. Den slutliga produktspecifikationen översändes till kommissionen genom skrivelse av den 28 mars 2000.

24      Kommittén för skyddade geografiska beteckningar och skyddade ursprungsbeteckningar diskuterade vid flera tillfällen kommissionens två utkast till förordning avseende registrering av Bayerisches Bier som skyddad geografisk beteckning. En av de frågor som diskuterades var huruvida det fanns varumärken som också innehöll orden Bayerisches Bier eller översättningar av dessa.

25      Eftersom den majoritet som krävs enligt artikel 15 andra stycket i förordning nr 2081/92 inte uppnåddes i kommittén, kunde den inte avge ett yttrande inom den föreskrivna fristen. Kommissionen omvandlade därför sitt utkast till ett förslag till rådets förordning. Rådet antog sedan förordning nr 1347/2001, varigenom Bayerisches Bier registrerades som skyddad geografisk beteckning och togs upp på förteckningen över beteckningar i bilagan till förordning nr 1107/96.

26      Efter det att motsvarande förfaranden hade inletts i andra medlemsstater, väckte Bayerischer Brauerbund talan vid Landgericht München och yrkade att Bavaria skulle förpliktas att avregistrera ett av de varumärken som nämns i punkt 20 ovan. Det är fråga om det internationella varumärket nr 645 349, som är skyddat i Tyskland, med företrädesrätt från den 28 april 1995.

27      Landgericht München biföll Bayerischer Brauerbunds yrkande. Denna dom fastställdes efter överklagande till Oberlandesgericht München. Bavaria ingav ett överklagade till den hänskjutande domstolen.

28      Bundesgerichtshof beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Är artikel 14.1 i förordning … nr 510/2006 tillämplig när den skyddade beteckningen är giltigt registrerad genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning … nr 2081/92 …?

2)      a) Om den första frågan besvaras jakande: Vilken tidpunkt ska läggas till grund för bedömningen av den skyddade geografiska beteckningens företräde i den mening som avses i artikel 14.1 i förordning … nr 510/2006?

      b) Om den första frågan besvaras nekande: I vilken bestämmelse regleras konflikter mellan en geografisk beteckning, som är giltigt registrerad genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning … nr 2081/92, och ett varumärke, och på vad beror den skyddade geografiska beteckningens företräde?

3)      Kan nationella bestämmelser om skydd av geografiska beteckningar tillämpas när beteckningen Bayerisches Bier (bajerskt öl) uppfyller villkoren för registrering enligt förordning … nr 2081/92 och förordning … nr 510/2006, men förordning … nr 1347/2001 är ogiltig?”

29      Domstolens ordförande beslutade den 8 maj 2008 att vilandeförklara detta mål fram till dess dom avkunnades i målet Bavaria och Bavaria Italia (dom av den 2 juli 2009 i mål C‑343/07, REG 2009, s. I‑5491). Nämnda mål avsåg en begäran om förhandsavgörande som hade framställts av Corte d’appello di Torino (Italien) inom ramen för en tvist, även den mellan Bavaria och Bayerischer Brauerbund, som bland annat rörde frågor avseende giltigheten av förordning nr 1347/2001.

 Prövning av tolkningsfrågorna

30      Det ska inledningsvis erinras om att även om det inom ramen för den första och den andra frågan förutsätts att förordning nr 1347/2001 är giltig, utgår den tredje frågan ifrån antagandet att den är ogiltig.

31      Den tredje frågan ska således prövas före den första och den andra frågan.

 Den tredje frågan

32      Den nationella domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida förordning nr 1347/2001 är giltig, och, om frågan besvaras nekande, huruvida nationella bestämmelser om skydd av geografiska beteckningar kan tillämpas för det fall den skyddade geografiska beteckningen Bayerisches Bier, trots den omständigheten att förordningen eventuellt är ogiltig, uppfyller villkoren för registrering enligt förordningarna nr 2081/92 och nr 510/2006.

33      Av beslutet om hänskjutande framgår att denna fråga avser samma omständigheter som kan påverka giltigheten av förordning nr 1347/2001, som dem som omfattades av den fråga som ställdes av Corte d’appello di Torino i det ovannämnda målet Bavaria och Bavaria Italia, vilket vid ifrågavarande tidpunkt var anhängigt vid domstolen.

34      Eftersom domstolen i det nämnda målet svarade att det vid prövningen av frågan inte hade framkommit några omständigheter som påverkade giltigheten av förordning nr 1347/2001, saknas det anledning att besvara den tredje frågan.

 Den första och den andra frågan

35      Den nationella domstolen har genom sin första och andra fråga, vilka ska prövas tillsammans, bett domstolen att klargöra vilken bestämmelse och vilken referenstidpunkt som ska tillämpas när en beteckning, som är giltigt registrerad som en skyddad geografisk beteckning genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92, och ett varumärke står i konflikt med varandra, om ansökan om registrering av varumärket lämnades in såväl innan beteckningen registrerades som innan förordning nr 692/2003 trädde i kraft.

 Huruvida målet i den nationella domstolen inte omfattas av det tidsmässiga tillämpningsområdet (ratione temporis) för artikel 14.1 i förordning nr 510/2006 eller förordning nr 2081/92, i dess lydelse enligt förordning nr 692/2003

36      Såväl artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 – i dess ursprungliga lydelse liksom i lydelsen enligt förordning nr 692/2003 – som artikel 14.1 i förordning nr 510/2006, syftar till att reglera den konflikt som uppstår mellan en beteckning som registrerats som skyddad geografisk beteckning och en ansökan om registrering av ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i förordning nr 2081/92 respektive förordning nr 510/2006, och som avser samma slags produkt eller produktklass.

37      I händelse av en sådan konflikt föreskrivs att den ska lösas genom att ansökan om registrering av det aktuella varumärket avslås, eller i andra hand att det registrerade varumärket förklaras ogiltigt, om ansökan lämnades in efter den dag som avses i respektive bestämmelse.

38      Det framgår, såväl av artikel 14.1 i förordning nr 510/2006 som av den version av i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 som följer av förordning nr 692/2003, att ansökan om registrering av varumärket ska avslås eller, i förekommande fall, förklaras ogiltig, om ansökan lämnas in efter den dag då ansökan om registrering av den berörda beteckningen som skyddad geografisk beteckning överlämnades till kommissionen.

39      De bestämmelser som nämnts i föregående punkt kan emellertid inte tillämpas retroaktivt för att reglera en sådan konflikt som den i domen i målet vid den nationella domstolen, mellan en beteckning som är giltigt registrerad som skyddad geografisk beteckning, enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92, och ett varumärke för vilket registreringsansökan lämnades in före ikraftträdandet av förordning nr 692/2003.

40      Enligt fast rättspraxis utgör nämligen rättssäkerhetsprincipen i allmänhet hinder för att det fastställs att en unionsrättsakt ska tillämpas från en tidigare tidpunkt än den tidpunkt då den offentliggörs. Det kan dock i undantagsfall förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och de berörda parternas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras. I detta avseende ska de unionsrättsliga materiella bestämmelserna, för att garantera att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas, tolkas så att de endast avser situationer som har uppkommit innan de trädde i kraft, i den mån det tydligt följer av deras ordalydelse, ändamål eller systematik att de ska ha en sådan verkan (se dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C‑74/00 P och C‑75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen, REG 2002, s. I‑7869, punkt 119 och där angiven rättspraxis).

41      Samtidigt som principen om rättssäkerhet utgör hinder mot att en förordning tillämpas retroaktivt, oberoende av vilka fördelar eller nackdelar en sådan tillämpning skulle föra med sig för den berörde, kräver samma princip att alla faktiska omständigheter normalt, om inget uttryckligen talar för motsatsen, ska bedömas mot bakgrund av de rättsregler som gällde när omständigheterna inträffade. Även om en ny lag således endast gäller för framtiden, ska den – om inte annat föreskrivits – emellertid tillämpas även på framtida verkningar av situationer som uppkommit då den tidigare bestämmelsen gällde (se dom av den 6 juli 2006 i mål C‑154/05, Kersbergen-Lap och Dams-Schipper, REG 2006, s. I‑6249, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

42      De omständigheter som ligger till grund för den konflikt som uppstått mellan beteckningen och det aktuella varumärket i det nationella målet inträffade före ikraftträdandet av inte endast förordning nr 510/2006, utan även före ikraftträdandet av förordning nr 692/2003 varigenom förordning nr 2081/92 ändrades. Konflikten avser nämligen för det första den omständigheten att beteckningen Bayerisches Bier, till följd av att den tyska regeringen hade lämnat in en ansökan till kommissionen den 20 januari 1994, registrerades enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i förordning nr 2081/92 som skyddad geografisk beteckning genom förordning nr 1347/2001. Konflikten avser för det andra den omständigheten att varumärket Bavaria, som är föremål för den internationella varumärkesregistreringen nr 645 349, har företrädesrätt, och därmed är skyddat i bland annat Tyskland sedan den 28 april 1995.

43      Eftersom det inte följer av ordalydelsen, ändamålet eller systematiken i förordningarna nr 692/2003 och nr 510/2006, och särskilt inte av de bestämmelser som undersökts ovan, att de ska ha retroaktiv verkan, ska en sådan konflikt som den mellan den skyddade geografiska beteckningen och det varumärke som är i fråga i det nationella målet regleras genom artikel 14.1 i förordning nr 2081/92, i dess ursprungliga lydelse.

44      I detta fall ska det nämligen fastställas huruvida den skyddade geografiska beteckningen Bayerisches Bier, när det aktuella varumärket Bavaria registrerades år 1995, redan hade företrädesrätt som kan motivera att varumärket ogiltigförklaras. Denna fråga ska prövas med tillämpning av den bestämmelse som reglerade den aktuella konflikten vid den tidpunkt då den uppstod.

45      Det har i detta avseende inte någon betydelse att det i skäl 19 och artikel 17 i förordning nr 510/2006 föreskrivs att de beteckningar som registreras som skyddade geografiska beteckningar enligt förordning nr 2081/92 åtnjuter skydd enligt förordning nr 510/2006.

 Huruvida målet i den nationella domstolen omfattas av det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae) för artikel 14.1 i förordning nr 2081/92

46      Enligt det system som infördes genom förordning nr 2081/92 kunde beteckningar registreras antingen enligt det normala förfarande som föreskrivs i artikel 5 och följande artiklar, eller enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordningen. De beteckningar som registrerades enligt det normala förfarandet togs upp i förteckningen i bilagan till förordning nr 2400/96, medan de beteckningar som registrerades enligt det förenklade förfarandet togs upp i förteckningen i bilagan till förordning nr 1107/96.

47      Den konflikt som ligger till grund för det nationella målet regleras i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92.

48      Det är nämligen endast artikel 14.1 som reglerar konflikter som uppstår mellan beteckningar och ansökningar om registreringar som varumärken, eftersom punkterna 2 och 3 i artikeln avser andra situationer.

49      Enligt den kollisionsnorm som föreskrivs i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 ska en ansökan om registrering av det aktuella varumärket avslås eller, om så inte har skett, det registrerade varumärket förklaras ogiltigt, om ansökan ingivits efter dagen för det offentliggörande som föreskrivs i artikel 6.2 i förordningen. Ansökan om registrering ska även avslås eller varumärket förklaras ogiltigt om ansökan ingivits före offentliggörandet men offentliggörandet skedde innan varumärket registrerades.

50      Denna kollisionsnorm utgör således grund för att avslå en ansökan om registrering av det aktuella varumärket, eller i andra hand för att förklara varumärket ogiltigt, med dagen för det offentliggörande som föreskrivs i artikel 6.2 i förordning nr 2081/92 som referenstidpunkt för tillämpningen av den aktuella kollisionsnormen.

51      Enligt kommissionen innebär den omständigheten att en sådan referenstidpunkt fastställts att artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 inte är tillämplig på beteckningar som registrerades enligt det förenklade förfarandet, med hänsyn till att det offentliggörande som föreskrevs i artikel 6.2 i förordningen endast tillämpades på normala registreringsförfaranden.

52      Denna tolkning kan inte godtas.

53      Artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 avser nämligen ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som registrerats ”i enlighet med denna förordning”, utan att det görs någon åtskillnad beroende på vilket förfarande som tillämpades vid registrering.

54      Vidare var ändamålet med artikel 17 i förordning nr 2081/92 att enligt ett förenklat förfarande registrera befintliga beteckningar i medlemsstaterna, vilka redan lagligen skyddades eller var inarbetade genom användning, samtidigt som de uppfyllde de materiella villkor som uppställdes i förordningen.

55      Det system som infördes genom förordning nr 2081/92, och särskilt dess artikel 17, var avsett att ge beteckningar som registrerades enligt det förenklade förfarandet samma skydd som beteckningar som registreras enligt det normala förfarandet.

56      Såsom framgår av skäl 2 i förordning nr 1107/96 och av skäl 4 i förordning nr 2400/96 förutsätts det vid registrering, antingen enligt det förenklade förfarandet eller enligt det normala förfarandet, att de aktuella beteckningarna var förenliga med förordning nr 2081/92 och att de följaktligen var skyddsvärda på unionsnivå.

57      Artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 är följaktligen även tillämplig på konflikter som rör beteckningar som registrerats som skyddade geografiska beteckningar enligt det förenklade förfarandet.

 Den referenstidpunkt som föreskrivs i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 för det fall det uppstår en konflikt som rör en beteckning som registrerats som skyddad geografisk beteckning enligt det förenklade förfarandet

58      Den referenstidpunkt som föreskrivs i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 avser tidpunkten för offentliggörandet enligt artikel 6.2 i förordningen. Något sådant offentliggörande skulle dock inte ske inom ramen för det förenklade förfarandet. Den referenstidpunkt som är relevant för det fall det uppstår en konflikt som rör en beteckning som registrerats som skyddad geografisk beteckning enligt sistnämnda förfarande ska således fastställas.

59      Eftersom det system som införs genom förordning nr 2081/92 är ett enhetligt och uttömmande system (se dom av den 8 september 2009 i mål C‑478/07, Budĕjovický Budvar, REG 2009, s. I‑7721, punkterna 114 och 115), ska det anses utgöra ett komplett system som inte ger medlemsstaterna något utrymme att rätta till en brist med tillämpning av nationell rätt. Lösningen ska således sökas mot bakgrund av systematiken, syftet och målsättningen med den aktuella bestämmelsen och förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 1974 i mål 159/73, Hannoversche Zucker, REG 1974, s. 121, punkt 4).

60      Vad beträffar det normala förfarandet gäller för det första följande. I artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 föreskrivs ett skydd för beteckningar på unionsnivå i förhållande till ett konkurrerande varumärke som börjar gälla före registreringen av beteckningarna.

61      Det uppfyller rättssäkerhetsprincipens krav att fastställa denna tidpunkt i förhållande till ett offentliggörande på unionsnivå, såsom föreskrivs i artikel 6.2 i förordningen.

62      Det första offentliggörandet på unionsnivå av de beteckningar som registrerats enligt det förenklade förfarandet skedde emellertid när de registrerades.

63      För det andra föreskrevs det i artikel 17.3 i förordning nr 2081/92 att medlemsstaterna fick bibehålla de nationella beteckningar som de hade meddelat i enlighet med punkt 1 i artikeln intill dess att beslut om registrering hade fattats. Enligt artikel 1 i förordning nr 1107/96 skulle de beteckningar som det lämnats in meddelande om enligt artikel 17 förbli skyddade på nationell nivå till dess att det fattas beslut om dem.

64      Med hänsyn till att det nationella skydd för de beteckningar som hade registrerats enligt det förenklade förfarandet bibehölls fram till tidpunkten för registreringen, stämmer det således med systematiken i det system som införts genom förordningen att den tidpunkt då registreringen börjar gälla fastställs som referenstidpunkt för när det skydd som ges genom artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 börjar gälla med avseende på beteckningarna.

65      Vad beträffar den aktuella skyddade geografiska beteckningen i det nationella målet gäller dessutom, såsom följer av förordning nr 1347/2001, att offentliggörandet av registreringen även innefattar den tidpunkt då registreringen börjar gälla och uppfyller, följaktligen, rättssäkerhetsprincipens krav.

66      När det gäller de beteckningar som registrerats enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92, stämmer följaktligen den tidpunkt då registreringen börjar gälla överens med såväl ändamålet med den referenstidpunkt som föreskrivs i artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 som med dess systematik.

67      Av detta följer att denna tidpunkt utgör referensdatumet för att, med tillämpning av artikel 14.1 i förordning nr 2081/92, reglera en konflikt som rör en beteckning som registrerats som skyddad geografisk beteckning enligt det förenklade förfarandet.

68      Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första och den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 är tillämplig på en konflikt som uppstått mellan en beteckning som är giltigt registrerad som en skyddad geografisk beteckning, genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92, och ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i densamma och som avser samma slags produkt, om ansökan om registrering av varumärket lämnades in såväl innan beteckningen registrerades som innan förordning nr 692/2003 trädde i kraft. Den tidpunkt då registreringen av beteckningen börjar gälla utgör referenstidpunkt för tillämpning av artikel 14.1.

 Rättegångskostnader

69      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska [beteckningar] och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel är tillämplig på en konflikt som uppstått mellan en beteckning som är giltigt registrerad som en skyddad geografisk beteckning, genom det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i denna förordning, och ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i densamma och som avser samma slags produkt, om ansökan om registrering av varumärket lämnades in såväl innan beteckningen registrerades som innan rådets förordning (EG) nr 692/2003 av den 8 april 2003 om ändring av förordning nr 2081/92 trädde i kraft. Den tidpunkt då registreringen av beteckningen börjar gälla utgör referenstidpunkt för tillämpning av artikel 14.1.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.