62000J0302

1. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror - Direktiv 95/59 - Myndigheternas fastställande av ett lägsta detaljhandelspris för tobaksvaror - Lägsta referenspris för samtliga cigaretter som säljs under samma märke - Otillåtet

(Rådets direktiv 95/59, i dess ändrade lydelse enligt direktiv 1999/81, artikel 9.1)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror - Direktiven 92/79 och 95/59 - Olika hög beskattning av cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak - Otillåtet

(Rådets direktiv 92/79, artikel 2, och 95/59, i dess ändrade lydelse enligt direktiv 1999/81, artiklarna 8.2 och 16.5)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter - Interna skatter och avgifter - Förbud mot diskriminering mellan importerade varor och liknande inhemska varor - Olika hög beskattning av cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak - Otillåtet

(EG-fördraget, artikel 95 (nu artikel 90 EG i ändrad lydelse))

1. En medlemsstat åsidosätter sina skyldigheter enligt artikel 9.1 i direktiv 95/59 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, i ändrad lydelse enligt direktiv 1999/81, vari det stadgas att tillverkare och importörer skall vara fria att bestämma det högsta detaljhandelspriset för cigaretter, om medlemsstaten vidmakthåller ett system där ett lägsta referenspris föreskrivs för samtliga cigaretter som säljs under samma märke, även om detta lägsta pris inte fastställs direkt, utan indirekt, med utgångspunkt i priset för en annan produkt av detta märke. Om en myndighet fastställer ett lägsta detaljhandelspris får detta oundvikligen till följd att tillverkarnas och importörernas frihet att bestämma sina högsta detaljhandelspriser begränsas, eftersom dessa under alla omständigheter inte får understiga det bindande lägsta priset.

( se punkterna 14-17 och 35 samt domslutet )

2. En medlemsstat åsidosätter sina skyldigheter enligt artiklarna 8.2 och 16.5 i direktiv 95/59 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, i ändrad lydelse enligt direktiv 1999/81, och enligt artikel 2 i direktiv 92/79 om tillnärmning av skatt på cigaretter, enligt vilka en enda minimipunktskatt skall påföras alla cigaretter med samma skattesats, om medlemsstaten vidmakthåller ett system där cigaretter av ljus tobak beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak.

( se punkterna 20, 34 och 35 samt domslutet )

3. En medlemsstat åsidosätter sina skyldigheter enligt artikel 95 första stycket i fördraget (nu artikel 90 första stycket EG i ändrad lydelse) om den vidmakthåller ett system där cigaretter av ljus tobak, som i huvudsak är importerade varor, beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak, som nästan uteslutande är tillverkade i denna medlemsstat.

( se punkterna 29, 34 och 35 samt domslutet )

I mål C-302/00,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av E. Traversa och C. Giolito, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och S. Seam, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artiklarna 9.1, 8.2 och 16.5 i rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 291, s. 40), i ändrad lydelse enligt rådets direktiv 1999/81/EG av den 29 juli 1999 (EGT L 211, s. 47), som artikel 2 i rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter (EGT L 316, s. 8; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 87) och artikel 95 första stycket i EG-fördraget (nu artikel 90 första stycket EG i ändrad lydelse) samt, i andra hand, enligt andra stycket i den sistnämnda artikeln, genom att vidmakthålla

- ett system där ett lägsta referenspris föreskrivs för samtliga cigaretter och

- ett system där cigaretter av ljus tobak beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak,

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna S. von Bahr (referent) och A. La Pergola,

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 21 juni 2001,

och efter att den 13 september 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 7 augusti 2000, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artiklarna 9.1, 8.2 och 16.5 i rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 291, s. 40), i ändrad lydelse enligt rådets direktiv 1999/81/EG av den 29 juli 1999 (EGT L 211, s. 47, nedan kallat direktiv 95/59), som artikel 2 i rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter (EGT L 316, s. 8; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 87) och artikel 95 första stycket i EG-fördraget (nu artikel 90 första stycket EG i ändrad lydelse) samt, i andra hand, enligt andra stycket i den sistnämnda artikeln, genom att vidmakthålla

- ett system där ett lägsta referenspris föreskrivs för samtliga cigaretter och

- ett system där cigaretter av ljus tobak beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak.

Gemenskapsrättsliga bestämmelser

2 Tobaksvaror är belagda med en punktskatt som är harmoniserad på gemenskapsnivå. I direktiv 95/59 definieras de olika produktkategorier för vilka punktskatt skall utgå samt anges hur skatten skall beräknas. I direktiv 92/79 fastställs minimipunktskattesatsen för varje produktkategori.

3 I artikel 8.1 och 8.2 i direktiv 95/59 stadgas följande:

"1. I varje medlemsstat skall cigaretter som är tillverkade inom gemenskapen och sådana som är importerade från tredje land underkastas en proportionell punktskatt, som beräknas på det högsta detaljhandelspriset inklusive tull, samt en särskild punktskatt, som beräknas per produktenhet.

2. Skattesatsen för den proportionella punktskatten liksom beloppet av den särskilda punktskatten måste vara lika för alla cigaretter."

4 I artikel 9.1 i direktiv 95/59 stadgas följande:

"En fysisk eller juridisk person som är etablerad inom gemenskapen och som bereder tobak till tobaksvaror som är ägnade för detaljhandelsförsäljning skall anses vara tillverkare.

Tillverkare eller, i förekommande fall, deras företrädare eller bemyndigade representanter inom gemenskapen samt importörer av tobak från tredje land skall vara fria att bestämma det högsta detaljhandelspriset för var och en av sina produkter för varje medlemsstat där produkterna i fråga skall släppas för konsumtion.

Bestämmelsen i andra stycket får emellertid inte hindra tillämpningen av nationell lagstiftning om övervakning av prisnivåer eller efterlevnaden av påbjudna priser, förutsatt att dessa är förenliga med gemenskapslagstiftningen."

5 Artikel 16.5 i direktiv 95/59 har följande lydelse:

"Medlemsstaterna får ta ut en minimipunktskatt på cigaretter, förutsatt att denna inte medför en höjning av den totala skattebelastningen till mer än 90 procent av den totala skattebelastningen på den mest efterfrågade priskategorin av cigaretter."

6 Artikel 2 i direktiv 92/79 har följande lydelse:

"Senast den 1 januari 1993 skall varje medlemsstat tillämpa en sammanlagd minimipunktskatt plus värderelaterad skatt exklusive mervärdesskatt som tas ut med 57 procent av detaljhandelspriset inklusive samtliga skatter för cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin.

Den sammanlagda minimipunktskatten på cigaretter skall bestämmas på grundval av priset på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorien enligt uppgifter som sammanställs per den 1 januari varje år, med början den 1 januari 1993."

7 I artikel 95 första och andra stycket i fördraget stadgas följande:

"Ingen medlemsstat skall, direkt eller indirekt, på varor från andra medlemsstater lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande inhemska varor.

Vidare skall ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor."

Nationell lagstiftning

8 Genom artikel 37 i loi no 97-1269, du 30 décembre 1997, portant loi de finances pour 1998 (lag nr 97-1269 av den 30 december 1997 om budget för år 1998, JORF av den 31 december 1997, s. 19261, nedan kallad loi de finances pour 1998), som blev tillämplig den 1 januari 1998, infördes vissa ändringar i artikel 572 och följande artiklar i code général des impôts (allmänna skattelagen, nedan kallad CGI).

9 Genom artikel 37 första stycket punkt 2 i loi de finances pour 1998 har efter artikel 572 första stycket CGI ett stycke med följande lydelse införts:

"För den kategori cigaretter av mörk tobak som definieras i artikel 575 A sista stycket och för kategorin övriga cigaretter skall priset per 1 000 produktenheter av en kategori som säljs under samma märke, oavsett vilka övriga komponenter som registrerats tillsammans med märket och oavsett hur varan har förpackats och i vilken förpackning, inte understiga priset för den mest sålda produkten av detta märke."

10 Genom artikel 37 tredje stycket i loi de finances pour 1998 ersattes artikel 575 A sista stycket CGI med följande tre stycken:

"Den minimiskatt som nämns i artikel 575 skall för cigaretter uppgå till 500 FRF. För cigaretter av mörk tobak skall denna minimiskatt dock uppgå till 400 FRF och från och med den 1 januari 1999 till 420 FRF.

Den nämnda skatten skall uppgå till 230 FRF för finskuren tobak som är avsedd för att rulla cigaretter.

Som cigaretter av mörk tobak skall cigaretter anses vars naturliga tobakssammansättning innehåller minst 60 procent tobak som omfattas av KN-nummer 2401.10.41, 2401.10.70, 2401.20.41 eller 2401.20.70 i Gemensamma tulltaxan."

Det administrativa förfarandet

11 Efter det att Republiken Frankrike givits tillfälle att inkomma med yttrande, tillställde kommissionen genom skrivelse av den 26 januari 1999 den nämnda medlemsstaten ett motiverat yttrande och anmodade denna att inom två månader från delgivningen av yttrandet vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiven 95/59 och 92/79 samt enligt artikel 95 i fördraget. Eftersom kommissionen inte ansåg att de franska myndigheternas svar var tillfredsställande har den väckt den i förevarande mål aktuella talan.

Domstolens bedömning

Den första anmärkningen

12 Kommissionen anser att artikel 572 CGI i ändrad lydelse enligt loi de finances pour 1998 (nedan kallad CGI i ändrad lydelse), enligt vilken priset per 1 000 produktenheter av en kategori cigaretter som säljs under samma märke inte får understiga priset för den mest sålda produkten av detta märke, oavsett hur varan har förpackats och i vilken förpackning, strider mot artikel 9.1 i direktiv 95/59, vari stadgas att tillverkare och importörer skall vara fria att bestämma det högsta detaljhandelspriset för cigaretter.

13 Enligt den franska regeringen åläggs tillverkare och importörer genom artikel 572 CGI i ändrad lydelse endast en skyldighet att visa detaljhandelspriset för cigaretter på ett visst sätt, utan att för den skull fastställa prisnivån för dessa. Denna bestämmelse har varken som verkan eller till syfte att göra det möjligt för de franska myndigheterna att ensidigt och tvingande fastställa det högsta detaljhandelspriset för cigaretter och är därför inte oförenlig med artikel 9.1 i direktiv 95/59.

14 Domstolen noterar i detta hänseende att det förhållandet att det i artikel 572 CGI i ändrad lydelse stadgas att priset per 1 000 produktenheter av en kategori cigaretter som säljs under samma märke inte får understiga priset för den mest sålda produkten av detta märke innebär att det i den ifrågavarande bestämmelsen i realiteten föreskrivs ett lägsta detaljhandelspris för cigaretter, även om detta lägsta pris inte fastställs direkt, utan indirekt, med utgångspunkt i priset för en annan produkt.

15 Domstolen konstaterar emellertid att ett fastställande av lägsta detaljhandelspris från myndigheternas sida oundvikligen får till följd att tillverkarnas och importörernas frihet att bestämma sina högsta detaljhandelspriser begränsas, eftersom dessa under alla omständigheter inte får understiga det bindande lägsta priset (dom av den 19 oktober 2000 i mål C-216/98, kommissionen mot Grekland, REG 2000, s. I-8921, punkt 21).

16 Det är således uppenbart att artikel 572 CGI i ändrad lydelse strider mot artikel 9.1 i direktiv 95/59.

17 Följaktligen har Republiken Frankrike underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 9.1 i direktiv 95/59 genom att vidmakthålla ett system där ett lägsta referenspris föreskrivs för samtliga cigaretter som säljs under samma märke.

Den andra anmärkningen

18 Kommissionen har gjort gällande att artikel 575 A CGI i ändrad lydelse, vari det beträffande påförandet av den konsumtionsskatt som har införts genom artikel 575 i samma lag föreskrivs en högre minimiskatt för cigaretter av ljus tobak, som huvudsakligen är importerade, än för cigaretter av mörk tobak, som nästan uteslutande är tillverkade i Frankrike, strider mot såväl artiklarna 8.2 och 16.5 i direktiv 95/59 som mot artikel 2 i direktiv 92/79 och mot artikel 95 i fördraget.

19 Den franska regeringen har inte bestritt denna anmärkning i den del den avser direktiven 95/59 och 92/79. I den del anmärkningen avser artikel 95 i fördraget har regeringen i fråga gjort gällande att artikel 575 A CGI i ändrad lydelse varken har någon diskriminerande verkan som innebär åsidosättande av första stycket i den ovannämnda fördragsbestämmelsen eller någon skyddande verkan som är förbjuden enligt andra stycket i fördragsbestämmelsen i fråga.

20 Domstolen konstaterar i detta hänseende å ena sidan att tillämpning av olika minimiskattesatser för cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak i enlighet med artikel 575 A CGI i ändrad lydelse innebär åsidosättande av artiklarna 8.2 och 16.5 i direktiv 95/59 samt av artikel 2 i direktiv 92/79, enligt vilka en enda minimipunktskatt skall påföras alla cigaretter med samma skattesats.

21 Vad å andra sidan gäller frågan huruvida en beskattning som inte är densamma för cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak även innebär åsidosättande av artikel 95 i fördraget noterar domstolen att ett beskattningssystem enligt fast rättspraxis endast är förenligt med artikel 95 i fördraget om det är av sådan art att det under alla omständigheter är uteslutet att importerade varor beskattas hårdare än liknande inhemska varor (se särskilt dom av den 15 mars 2001 i mål C-265/99, kommissionen mot Frankrike, REG 2001, s. I-2305, punkt 40).

22 För att kunna pröva huruvida det av kommissionen ifrågasatta beskattningssystemet är förenligt med artikel 95 första stycket i fördraget skall det först och främst klargöras i vilken utsträckning cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak kan anses vara varor som liknar varandra.

23 Enligt domstolens rättspraxis, i vilken begreppet likhet har tolkats extensivt, bör man vid bedömningen av detta begrepp undersöka huruvida de ifrågavarande varorna har liknande egenskaper och fyller samma behov hos konsumenterna, vilket inte skall avgöras på grundval av huruvida varorna är fullständigt identiska utan på grundval av huruvida de används på ett analogt och jämförbart sätt (se dom av den 11 augusti 1995 i de förenade målen C-367/93-C-377/93, Roders m.fl., REG 1995, s. I-2229, punkt 27).

24 Domstolen konstaterar inledningsvis att cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak tillverkas av olika typer av samma basprodukt, tobak, genom jämförbara metoder. Även om de organoleptiska egenskaperna hos cigaretter av mörk tobak respektive cigaretter av ljus tobak, såsom smaken och lukten, inte är identiska, är de analoga.

25 Såsom framgår av artikel 575 A CGI i ändrad lydelse är skillnaden mellan cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak för övrigt endast relativ. Enligt denna bestämmelse skall cigaretter som innehåller minst 60 procent av vissa sorters tobak anses vara cigaretter av mörk tobak, medan alla andra cigaretter skall anses vara cigaretter av ljus tobak.

26 De två varutyperna kan dessutom med hänsyn till sina analoga egenskaper fylla samma behov hos konsumenterna, då de är ägnade att konsumeras i den typiska formen cigaretter, nämligen i förtillverkade tobaksrullar som är inrullade i papper. Det förhållandet att medelåldern för konsumenter av cigaretter av mörk tobak är klart högre än medelåldern för konsumenter av cigaretter av ljus tobak innebär inte att detta konstaterande kan ifrågasättas.

27 För övrigt har likheten mellan cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak erkänts av gemenskapslagstiftaren, som i direktiven 95/59 och 92/79 har föreskrivit att alla cigaretter skattemässigt skall behandlas på samma sätt.

28 Cigaretter av mörk tobak och cigaretter av ljus tobak omfattas även av samma undernummer i kombinerade nomenklaturen, som finns återgiven i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

29 Efter att sålunda ha klarlagt att de båda ifrågavarande varorna liknar varandra i den mening som avses i artikel 95 första stycket i fördraget skall det prövas huruvida artikel 575 A CGI i ändrad lydelse är av diskriminerande karaktär, då det i bestämmelsen i fråga fastställs ett lägsta konsumtionsskatteuttag som är högre för cigaretter av ljus tobak, som i huvudsak är importerade varor, än för cigaretter av mörk tobak, som nästan uteslutande är tillverkade i Frankrike.

30 Även om det i artikel 575 A CGI i ändrad lydelse inte görs någon formell åtskillnad beroende på varornas ursprung regleras i den ifrågavarande bestämmelsen beskattningssystemet på så sätt att cigaretter som ingår i den skattemässigt mest gynnade kategorin nästan uteslutande härrör från den inhemska produktionen, medan nästan samtliga importerade varor ingår i den minst gynnade kategorin. Det förhållandet att en mycket liten del av de importerade cigaretterna ingår i den mest gynnade kategorin, medan en viss del av den inhemska produktionen tvärtom ingår i samma kategori som de importerade cigaretterna, utplånar inte de ovannämnda egenskaperna hos systemet. Det är således uppenbart att beskattningssystemet är utformat på ett sådant sätt att det gynnar en typisk inhemsk produktion och i motsvarande utsträckning missgynnar importerade cigaretter (se för ett liknande resonemang dom av den 27 februari 1980 i mål 171/78, kommissionen mot Danmark, REG 1980, s. 447, punkt 36).

31 Med hänsyn till ovanstående är det inte nödvändigt att pröva huruvida artikel 575 A CGI i ändrad lydelse är förenlig med artikel 95 andra stycket i fördraget.

32 Den franska regeringen har, utan att uttryckligen åberopa artikel 36 i EG-fördraget (nu artikel 30 EG i ändrad lydelse), gjort gällande att artikel 575 A CGI i ändrad lydelse syftar till att skydda människors hälsa och liv.

33 Domstolen konstaterar i detta hänseende att artikel 36 i fördraget skall tolkas restriktivt och inte kan förstås så, att åtgärder av annat slag än de kvantitativa import- och exportrestriktioner och de åtgärder med motsvarande verkan som avses i artiklarna 30 och 34 i EG-fördraget är tillåtna enligt bestämmelsen i fråga (nu artiklarna 28 EG och 29 EG i ändrad lydelse) (se för ett liknande resonemang dom av den 14 december 1972 i mål 29/72, Marimex, REG 1972, s. 1309, punkterna 4 och 5, och av den 25 januari 1977 i mål 46/76, Bauhuis, REG 1977, s. 5, punkterna 12-14; svensk specialutgåva, volym 3, s. 267).

34 Följaktligen har Republiken Frankrike underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artiklarna 8.2 och 16.5 i direktiv 95/59 som artikel 2 i direktiv 92/79 och artikel 95 första stycket i fördraget genom att vidmakthålla ett system där cigaretter av ljus tobak beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak.

35 Domstolen fastställer med hänsyn till ovanstående att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artiklarna 9.1, 8.2 och 16.5 i direktiv 95/59 som artikel 2 i direktiv 92/79 och artikel 95 första stycket i fördraget genom att vidmakthålla

- ett system där ett lägsta referenspris föreskrivs för samtliga cigaretter som säljs under samma märke och

- ett system där cigaretter av ljus tobak beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak.

Rättegångskostnader

36 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall denna stat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

följande dom:

1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artiklarna 9.1, 8.2 och 16.5 i rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, i ändrad lydelse enligt rådets direktiv 1999/81/EG av den 29 juli 1999, som artikel 2 i rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter och artikel 95 första stycket i EG-fördraget genom att vidmakthålla

- ett system där ett lägsta referenspris föreskrivs för samtliga cigaretter som säljs under samma märke och

- ett system där cigaretter av ljus tobak beskattas hårdare än cigaretter av mörk tobak.

2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.