(se punkterna 59, 61–64 och 66)

(se punkterna 82 och 83)

(se punkterna 112, 115–117, 120 och 121)

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 29 april 2004(1)

Överklagande – Gemensam jordbrukspolitik – Livsmedelsbistånd – Anbudsförfarande – Beslut av kommissionen att i efterhand ändra anbudsvillkoren – Betalning till anbudsgivarna med andra frukter än dem som angavs i anbudsinfordran

I mål C-496/99 P,

Europeiska gemenskapernas kommission, inledningsvis företrädd av F. Ruggeri Laderchi, i egenskap av ombud, därefter av T. van Rijn och L. Visaggio, båda i egenskap av ombud, biträdda av A. Dal Ferro, avvocato, med delgivningsadress i Luxemburg,

klagande,

angående överklagande av dom meddelad den 14 oktober 1999 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) i de förenade målen T-191/96 och T-106/97, CAS Succhi di Frutta mot kommissionen (REG 1999, s. II-3181), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom,

i vilket den andra parten är:

CAS Succhi di Frutta SpA, med säte i Castagnaro (Italien), inledningsvis företrätt av A. Tizzano, G.M. Roberti och F. Sciaudone, därefter av G.M. Roberti och F. Sciaudone, avvocati,

sökande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen),

sammansatt av domarna V. Skouris, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, J.N. Cunha Rodrigues, J.-P. Puissochet, R. Schintgen (referent) och F. Macken,

generaladvokat: S. Alber,
justitiesekreterare: R. Grass,

och efter att den 24 oktober 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

”1

Den 4 augusti 1995 antog rådet förordning (EG) nr 1975/95 om gratisleveranser av jordbruksprodukter till befolkningen i Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgizistan och Tadzjikistan (EGT L 191, s. 2) (nedan kallad förordning nr 1975/95). I de två första övervägandena anges följande: ’Det är tillrådligt att förse Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgizistan och Tadzjikistan med jordbruksprodukter i syfte att öka tillgången på livsmedel och detta med hänsyn tagen till skillnader i de lokala situationerna utan att detta hindrar utvecklingen mot försörjning på marknadsekonomiska villkor. Gemenskapen förfogar över lager av jordbruksprodukter efter interventionsåtgärder, och det är lämpligt att som en undantagsåtgärd främst ta av dessa för att genomföra åtgärden.’

’I enlighet med de villkor som anges i denna förordning skall åtgärder [vidtas] för att förse Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgizistan och Tadzjikistan med gratis jordbruksprodukter vilka närmare skall anges och som är tillgängliga på grund av interventionsåtgärder. [Om] det för tillfället inte finns interventionsprodukter tillgängliga kan produkter anskaffas på gemenskapsmarknaden för att uppfylla gemenskapens åtaganden.’

’1. Produkterna skall levereras i [o]bearbetad eller i bearbetad form.

2. Åtgärderna kan även gälla tillgängliga livsmedel eller sådana som kan erhållas på marknaden mot betalning i form av produkter ur interventionslager och som hänför sig till samma grupp av produkter.

3. Leveranskostnaderna, som omfattar transport- och i tillämpliga fall även förädlingskostnader, skall fastställas genom anbudsinfodran eller i brådskande fall eller vid transportsvårigheter, genom underhandsöverenskommelser.

...’

4

Därefter antog kommissionen förordning (EG) nr 2009/95 av den 18 augusti 1995 om tillämpningsföreskrifter för gratis leverans av jordbruksprodukter från interventionslager till Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgizistan och Tadzijkistan enligt rådets förordning (EG) nr 1975/95 (EGT L 196, s. 4) (nedan kallad förordning nr 2009/95).

’Gratisleveranserna skall bestå av obearbetade jordbruksprodukter från interventionslager och av produkter som inte är tillgängliga där men som tillhör samma produktgrupp. Särskilda bestämmelser för leverans av bearbetade produkter bör fastställas. Det bör särskilt fastställas att sådana leveranser skall betalas med råvaror från interventionslager.’

’Anbudsinfordringarna får avse den produktkvantitet som faktiskt skall tas ut från interventionslagren som betalning för leverans av bearbetade produkter som hör till samma produktgrupp vid leveransstadium som skall fastställas i anbudsinfordran.’

7

Enligt artikel 6.1 e [punkt 1] i förordning nr 2009/95 skall ett giltigt anbud vid tillämpning av artikel 2.2 innehålla följande uppgift: ’Den föreslagna produktkvantitet uttryckt i ton (nettovikt) som skall bytas ut mot ett ton (netto) av den färdiga produkten på de villkor och det leveransstadium som föreskrivs i anbudsinfordran.’

’Anbud som inte lämnas i enlighet med denna artikel, och som endast delvis uppfyller villkoren i förordningen om anbudsförfarande eller som innehåller andra villkor än de som föreskrivs i denna förordning kan komma att förkastas.’

9

Enligt artikel 15.1 i förordning nr 2009/95 skall anbudsinfordran särskilt innehålla

’? kompletterande föreskrifter och villkor,

? uppgift om partierna som lagrens namn och adresser,

…

? uppgift om de olika partiernas viktigaste fysiska och tekniska egenskaper,

…’

10

Enligt artikel 15.2 i förordning nr 2009/95 skall i fråga om anbudsförfarande enligt artikel 2.2 infordran särskilt innehålla

’? uppgift om det parti eller den grupp av partier som skall tas över som betalning för leveransen,

? en beskrivning av den bearbetade produkt som skall levereras vad avser art, kvantitet, kvalitet, förpackning etc.’

11

Kommissionen antog därefter förordning (EG) nr 228/96 av den 7 februari 1996 om leverans av fruktsaft och fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan (EGT L 30, s. 18) (nedan kallad förordning nr 228/96).

12

I första och andra övervägandena i förordning nr 228/96 anges följande:

’Förordning (EG) nr 1975/95 föreskriver att leveranser av jordbruksprodukter kan gälla tillgängliga livsmedel eller sådana som kan erhållas på marknaden mot betalning i form av produkter tillgängliga efter interventionsåtgärder.

För att besvara mottagarländernas begäran om fruktsaft och fruktsylt är det lämpligt att inleda ett anbudsförfarande för att fastställa de mest fördelaktiga förhållandena för leveranser av sådana produkter och för att föreskriva anbudsgivarens betalning genom återköp av frukter som undandragits från marknaden i enlighet med artikel 15 och 15a i rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker [EGT L 118, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162], senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1363/95 [EGT L 132, s. 8].’

’Ett anbudsförfarande inleds härmed avseende leverans av högst 1 000 ton fruktsaft, 1 000 ton koncentrerad fruktsaft och 1 000 ton fruktsylt som angivet i bilaga I, i enlighet med föreskrifterna i förordning … nr 2009/95, särskilt artikel 2.2 i denna, och i överensstämmelse med bestämmelserna i gällande förordning.’

14

I bilaga I till förordning nr 228/96 anges följande:

Leveransdatum var den 20 mars 1996 för samtliga partier.

15

Den 15 februari 1996 lämnade sökanden ett skriftligt anbud på partierna 1 och 2 i vilket bolaget erbjöd sig att leverera produkterna mot betalning i form av 12 500 ton respektive 25 000 ton äpplen.

16

Bolagen Trento Frutta SpA (nedan kalla[de] Trento Frutta) och Loma GmbH (nedan kallat Loma) erbjöd sig att dra tillbaka 8 000 ton äpplen för parti nr 1 och 13 500 ton äpplen för parti nr 2. Trento Frutta uppgav dessutom att bolaget var berett att ta emot persikor, om det inte fanns tillräckligt med äpplen.

17

Den 6 mars 1996 informerade kommissionen genom meddelande nr 10663 Azienda di Stato per gli Interventi nel Mercato Agricolo (det italienska interventionsorganet, nedan kallat AIMA) om att den hade tilldelat Trento Frutta partierna nr 1, 3, 4, 5 och 6. En kopia av detta meddelande skickades till Trento Frutta. Enligt meddelandet skulle Trento Frutta erhålla betalning, i första hand, i följande kvantiteter av frukter som dragits tillbaka från marknaden:

Parti nr 1 8 000 ton äpplen eller 8 000 ton persikor,

Parti nr 3 20 000 ton apelsiner eller 8 500 ton äpplen eller 8 500 ton persikor,

Parti nr 4 32 000 ton apelsiner eller 13 000 ton äpplen eller 13 000 ton persikor,

Parti nr 5 18 000 ton äpplen eller 18 000 ton persikor,

Parti nr 6 45 000 ton apelsiner eller 18 000 ton äpplen eller 18 000 ton persikor.

18

Den 13 mars 1996 informerade kommissionen genom meddelande nr 11832 AIMA om att den hade tilldelat Loma parti nr 2 mot tillbakadragande av 13 500 ton äpplen.

19

AIMA vidtog i enlighet med förordning nr 228/96 nödvändiga åtgärder för att genomföra kommissionens meddelanden nr 10663 och [nr] 11832 genom cirkulär nr 93/96 av den 21 mars 1996, vilket återgav innehållet i meddelandena.

20

Den 14 juni 1996 fattade kommissionen beslut C (96) 1453 om leverans av fruktsaft och fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan enligt förordning nr 228/96 (nedan kallat beslutet av den 14 juni 1996). Enligt andra övervägandet i detta beslut hade alldeles för små produktkvantit[et]er dragits tillbaka från marknaden sedan anbudsförfarandet, trots att tiden för tillbakadragande nästan hade gått ut. För att avsluta transaktionen var det därför nödvändigt att tillåta anbudsgivare som så önskade att i stället för äpplen och apelsiner få betalt i andra produkter som dragits tillbaka från marknaden i på förhand fastställda mängder som avspeglade förhållandet mellan produkterna i fråga i bearbetat skick.

21

I artikel 1 i beslutet av den 14 juni 1996 angavs att anbudsgivarna (det vill säga Trento Frutta och Loma) skulle kunna begära att erhålla de produkter som dragits tillbaka från marknaden enligt följande utjämningskoefficienter:

a)

1 ton persikor för 1 ton äpplen,

b)

0,667 ton aprikoser för 1 ton äpplen,

c)

0,407 ton persikor för 1 ton apelsiner,

d)

0,270 ton aprikoser för 1 ton apelsiner.

22

Detta beslut var riktat till Republiken Italien, Republiken Frankrike, Republiken Grekland och Konungariket Spanien.

23

Den 22 juli 1996 fattade kommissionen beslut C (96) 1916 om leverans av fruktsaft och fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan enligt förordning nr 228/96 (nedan kallat beslutet av den 22 juli 1996). Enligt tredje övervägandet i beslutet fanns det inte tillräckligt med persikor och aprikoser för att avsluta transaktionen, varför det var lämpligt att ersätta de äpplen som anbudsgivarna skulle ta emot med nektariner.

24

I artikel 1 i beslutet av den 22 juli 1996 angavs att Trento Frutta och Loma skulle kunna begära att erhålla de produkter som dragits tillbaka från marknaden enligt utjämningskoefficienten 1,4 ton nektariner för 1 ton äpplen.

25

Detta beslut var riktat till Republiken Italien.

26

Den 24 juli 1996 underrättades AIMA om att sökanden hade väckt talan vid Tribunale amministrativo regionale del Lazio om ogiltigförklaring av AIMA:s ovannämnda cirkulär nr 93/96.

27

Vid ett möte den 26 juli 1996 mellan sökanden och kommissionens generaldirektorat för jordbruk (GD VI), som anordnats på sökandens begäran, invände sökanden mot att kommissionen medgav att äpplen och apelsiner ersattes med andra frukter och erhöll en kopia av beslutet av den 14 juni 1996.

28

Den 2 augusti 1996 skickade sökanden teknisk rapport nr 94, som utarbetats av Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-Forestali vid universitetet i Padua, till kommissionen. Rapporten behandlade de ekonomiska utjämningskoefficienterna för vissa frukter vid juicetillverkning.

29

Den 6 september 1996 fattade kommissionen beslut C (96) 2208 om ändring av kommissionens beslut av den 14 juni 1996 om leverans av fruktsaft och fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan enligt förordning nr 228/96 (nedan kallat beslutet av den 6 september 1996). Enligt andra övervägandet i beslutet var det lämpligt att ändra de utjämningskoefficienter som fastställts i beslutet av den 14 juni 1996 för att under hela tiden för tillbakadragandet av persikor få till stånd en bättre avvägd ersättning mellan å ena sidan äpplen och apelsiner som användes för leveranser av fruktsaft till befolkningen i Kaukasus och å andra sidan persikor som drogs tillbaka från marknaden för betalningen av dessa leveranser. De nya utjämningskoefficienterna skulle enbart vara tillämpliga på produkter som anbudsgivarna ännu inte hade dragit tillbaka som betalning för leveranserna.

30

Enligt artikel 1 i beslutet av den 6 september 1996 ändrades artikel 1 a och 1 c i beslutet av den 14 juni 1996 på följande sätt:

’a)

0,914 ton persikor för 1 ton äpplen,

...

c)

0,372 ton persikor för 1 ton apelsiner.’

31

Detta beslut var riktat till Republiken Italien, Republiken Frankrike, Republiken Grekland och Konungariket Spanien.

32

Sökanden väckte genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli den 25 november 1996, talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 6 september 1996. Målet registrerades under nummer T-191/96.

33

Genom beslut av den 26 februari 1997 i mål T-191/96 R, CAS Succhi di Frutta mot kommissionen (REG 1997, s. II-211), avslog förstainstansrättens ordförande sökandens ansökan av den 16 januari 1997 om uppskov med verkställigheten av beslutet av den 6 september 1996.

34

Sökanden väckte genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli den 9 april 1997, talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 22 juli 1996. Sökanden gjorde gällande att bolaget hade erhållit en kopia av beslutet först den 30 januari 1997, i förfarandet om interimistiska åtgärder. Detta mål registrerades under nummer T-106/97.

35

Genom beslut av den 20 mars 1998 avslog ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning en ansökan från Allione Industria Alimentare SpA om att få intervenera till stöd för sökandens yrkanden i mål T-191/96 (REG 1998, s. II-57[3]).

36

Den 14 oktober 1998 beslutade ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning att förena målen T-191/96 och T-106/97 vad gällde det muntliga förfarandet och domen.

37

På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (andra avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet utan att vidta några föregående åtgärder för bevisupptagning. Den anmodade dock kommissionen att före förhandlingen skriftligen redogöra för interventionsorganens lager av äpplen vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målen. Kommissionen svarade på denna anmodan inom den föreskrivna fristen. Förhandlingen ägde rum den 10 februari 1999.”

”50

Enligt artikel 173 … i EG-fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse) får fysiska och juridiska personer väcka talan om ogiltigförklaring av beslut som är riktade till dem eller som, även om de utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör dem.

51

Enligt fast rättspraxis kan andra personer än de som ett beslut är riktat till göra anspråk på att vara personligen berörda, i den mening som avses i denna bestämmelse, endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem [från] alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (domstolens dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen, REG 1963, s. 199; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181. Se exempelvis förstainstansrättens dom av den 11 februari 1999 i mål T-86/96, Arbeitsgemeinschaft Deutscher Luftfahrt-Unternehmen och Hapag Lloyd Fluggesellschaft mot kommissionen, REG 1999, s. II-179, punkt 42, och nämnd rättspraxis).

52

Det är i detta fall ostridigt att sökanden deltog i anbudsförfarandet för partierna nr 1 och [nr] 2 och att parti nr 1 tilldelades Trento Frutta.

53

För övrigt har kommissionen inte bestritt att dess ovannämnda meddelande nr 10663 av den 6 mars 1996 innehåller uppgifter som inte överensstämmer med villkoren i anbudsinfordran enligt förordning nr 228/96, eftersom det bland annat anges att betalningen för Trento Fruttas leveranser skulle ske i persikor i stället för i äpplen och apelsiner. Genom meddelandet ändras därmed de angivna betalningsvillkoren för de olika partierna.

54

Ändringen av de angivna betalningsvillkoren för de olika partierna bekräftades för samtliga anbudsgivare genom beslutet av den 14 juni 1996. Därefter begärde sökanden att kommissionen skulle ompröva det beslutet. Ett möte mellan tjänstemän från GD VI och sökanden ägde därför rum den 26 juli 1996, efter vilket sökanden skickade den tekniska rapporten nr 94 (ovan punkterna 27 och 28) till kommissionen.

55

Mot bakgrund av de nya omständigheter som kommissionen därmed fick kännedom om och en omprövning av hela situationen, i synnerhet det pris på persikor på gemenskapsmarknaden som dess tjänstemän konstaterat i mitten av augusti 1996 (se arbetsdokumentet från GD VI, bilaga 11 till svaromålet), fattade kommissionen det omtvistade beslutet den 6 september 1996 om nya utjämningskoefficienter för persikor och äpplen/apelsiner.

56

Följaktligen skall det omtvistade beslutet anses som ett självständigt beslut, vilket fattats på begäran av sökanden och på grundval av nya omständigheter. Beslutet ändrar villkoren för anbudsförfarandet genom att det anges att anbudsgivarna skall få betalt i persikor i stället för i äpplen och apelsiner och enligt andra utjämningskoefficienter. Detta trots de kontakter som parterna hade haft under tiden.

57

Mot denna bakgrund måste det anses att sökanden berörs personligen av det omtvistade beslutet. Sökanden berörs för det första såsom anbudsgivare som inte tilldelades något kontrakt, i och med att ett av de väsentliga villkoren i anbudsförfarandet – betalningsvillkoren för leveranserna i fråga – senare ändrades av kommissionen. En anbudsgivare i den situationen berörs inte enbart personligen av kommissionens bedömning av de anbud som inkommit efter en anbudsinfordran (domstolens dom av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenthal mot kommissionen (REG 1979, s. 777), punkt 25). Han har också fortfarande ett personligt intresse av att övervaka att villkoren i anbudsinfordran iakttas när kontrakten genomförs. Det förhållandet att kommissionen inte i anbudsinfordran nämnde att det var möjligt att anbudsgivarna kunde erhålla andra frukter än de angivna som betalning för sina leveranser, medförde att sökanden inte hade möjlighet att lämna ett annat anbud än det som den lämnade och därmed ha samma möjligheter som Trento Frutta.

58

För det andra berörs sökanden, under de särskilda omständigheterna i detta fall, personligen av det omtvistade beslutet på grund av att det fattades efter det att sökanden begärt en omprövning av hela situationen och mot bakgrund av bland annat ytterligare uppgifter som sökanden lämnade till kommissionen.

59

Sökanden berörs även direkt av det omtvistade beslutet, eftersom kommissionen inte givit de nationella myndigheterna något utrymme för skönsmässig bedömning av villkoren för beslutets genomförande (se exempelvis domstolens dom av den 13 maj 1971 i de förenade målen 41/70, 42/70, 43/70 och 44/70, International Fruit Company mot kommissionen, REG 1971, s. 411, punkterna 25–28).

60

Argumentet att sökanden inte inom föreskriven tid har väckt talan mot beslutet av den 14 juni 1996 måste underkännas, eftersom det omtvistade beslutet inte kan anses vara en ren bekräftelse av det beslutet. Såsom har konstaterats ovan gick kommissionen med på sökandens begäran att ompröva beslutet av den 14 juni 1996, och det omtvistade beslutet fattades efter denna omprövning. Dessutom innehåller det omtvistade beslutet andra utjämningskoefficienter och grundas på nya omständigheter. Mot denna bakgrund kan sökandens talan inte avvisas av detta skäl (se förstainstansrättens dom av den 3 mars 1994 i mål T-82/92, Cortes Jimenez m.fl. mot kommissionen, REGP 1994, s. II-237, punkt 14, av den 15 oktober 1997 i mål T-331/94, IPK mot kommissionen, REG 1997, s. II‑1665, punkt 24, av den 8 juli 1998 i mål T-130/96, Aquilino mot rådet, REGP 1998, s. II-1017, punkt 34, och av den 21 oktober 1998 i mål T‑100/96, Vicente-Nuñez mot kommissionen, REGP 1998, s. II-1779, punkterna 37–42).

61

Argumentet att sökanden inte skulle ha något berättigat intresse av att få saken prövad på grund av att en ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet endast skulle medföra att de tidigare utjämningskoefficienterna i beslutet av den 14 juni 1996, vilka var mindre fördelaktiga för sökanden, återigen började gälla måste också underkännas.

62

Vid bedömningen av om förevarande talan kan upptas till sakprövning kan det nämligen inte presumeras att en ogiltigförklaring av beslutet av den 6 september 1996 endast skulle medföra att utjämningskoefficienterna i beslutet av den 14 juni 1996 återigen började gälla, med hänsyn till bland annat att kommissionen enligt artikel 176 i EG-fördraget (nu artikel 233 EG) skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna dom (se domstolens dom av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris mot kommissionen, REG 1988, s. 2181, punkterna 27–32).

63

I vart fall framgår det av punkt 32 i domen i det ovannämnda målet Simmenthal mot kommissionen att även om ett beslut i ett anbudsförfarande att tilldela konkurrenter kontrakt har genomförts helt och hållet, har en anbudsgivare fortfarande ett intresse av att få ett sådant beslut ogiltigförklarat för att få kommissionen att återställa hans situation på lämpligt sätt eller för att förmå kommissionen att göra erforderliga ändringar i framtida anbudsförfaranden, om det skulle fastställas att de i sin nuvarande utformning strider mot vissa rättsliga krav. Denna rättspraxis är tillämplig på det förevarande målet, i synnerhet som det är ostridigt att de transaktioner som anbudsinfordran avsåg ännu inte hade genomförts helt och hållet när det omtvistade beslutet fattades.

64

Av det ovan anförda följer att talan kan upptas till sakprövning.”

”72

I samband med tillämpningen av rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 185, s. 5) har domstolen fastslagit att om en upphandlande enhet har fastställt föreskrifter i kontraktshandlingarna innebär principen om likabehandling av anbudsgivare ett krav på att alla anbud skall överensstämma med kontraktshandlingarna, så att en objektiv jämförelse av anbuden garanteras (domstolens dom av den 22 juni 1993 i mål C-243/89, kommissionen mot Danmark, REG 1993, s. I-3353, punkt 37, svensk specialutgåva, volym 14, och av den 25 april 1996 i mål C-87/94, kommissionen mot Belgien, REG 1996, s. I-2043, punkt 70). Dessutom har den fastslagit att vid jämförelsen av anbuden måste i alla skeden både principen om likabehandling av anbudsgivare och principen om insyn iakttas, så att alla anbudsgivare har samma möjligheter när de utformar sina anbud (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 54).

73

Denna rättspraxis är tillämplig i förevarande fall. Således var kommissionen tvungen att i anbudsinfordran klart ange föremålet och villkoren för anbudsförfarandet och att noggrant följa de angivna villkoren, så att alla anbudsgivare hade samma möjligheter när de utformade sina anbud. I synnerhet kunde kommissionen inte i efterhand ändra villkoren för anbudsförfarandet, särskilt inte de som avsåg anbudet, på ett sätt som inte angavs i anbudsinfordran, utan att åsidosätta principen om insyn.

74

Såsom har konstaterats ovan medgav det omtvistade beslutet att anbudsgivarna, det vill säga Trento Frutta och Loma, kunde få betalt för sina leveranser i form av andra produkter än dem som angavs i anbudsinfordran. Bland annat kunde äpplen och apelsiner ersättas med persikor.

75

Ett sådant ersättande anges inte i anbudsinfordran enligt förordning nr 228/96. Det framgår nämligen av bilaga I till denna förordning, tolkad enligt artikel 15.1 och 15.2 i förordning nr 2009/95 (se ovan punkterna 9 –13), att anbudsgivarna endast kunde dra tillbaka de angivna produkterna, det vill säga äpplen i fråga om partierna 1, 2 och 5 och apelsiner i fråga om partierna 3, 4 och 6, som betalning för leveranserna.

76

För övrigt framgår det av artikel 6.1 e 1 i förordning nr 2009/95 (se ovan punkt 7) att ett giltigt anbud skulle innehålla en uppgift om den produktkvantitet som anbudsgivaren begärde som betalning för att leverera de bearbetade produkterna på de villkor som föreskrevs i anbudsinfordran.

77

Ersättandet av äpplen och apelsiner med persikor som betalning för de ifrågavarande leveranserna samt fastställandet av utjämningskoefficienter för dessa frukter utgör således en betydlig ändring av ett väsentligt villkor i anbudsinfordran, det vill säga betalningsvillkoren för de produkter som skulle levereras.

78

I motsats till vad kommissionen har uppgivit medger ingen av de texter som denna nämnt, bland annat första och andra övervägandena i förordning nr [2] 28/96 och artikel 2.2 i förordning nr 1975/95 (ovan punkterna 3 och 12), inte ens underförstått, ett sådant ersättande. Det finns inte heller några bestämmelser om ersättande för det fall att, som kommissionen gjort gällande, det inte skulle finnas tillräckligt med frukt i interventionslagren och den frukt som skall ersätta den tidigare angivna som betalning till anbudsgivarna tillhör ’samma grupp av produkter’ som de som anbudsgivarna levererar.

79

För övrigt innehåller det omtvistade beslutet inte enbart föreskrifter om att äpplen och apelsiner skall ersättas med persikor utan även utjämningskoefficienter, som fastställts med hänvisning till omständigheter som inträffat efter anbudsförfarandet, det vill säga marknadspriset på de ifrågavarande frukterna i mitten av augusti 1996, trots att anbudsinfordran inte innehåller några föreskrifter om att sådana omständigheter som inträffat efter anbudsförfarandet kan beaktas för att bestämma betalningsvillkoren för levereranserna i fråga.

80

Vidare visar inte de uppgifter som kommissionen lämnat i målet (se bilaga 3 till svaromålet och kommissionens svar på förstainstansrättens frågor) att det, när det omtvistade beslutet fattades, saknades tillräckligt med äpplen i interventionslagren, för att de transaktioner som anbudsinfordran avsåg inte skulle kunna genomföras.

81

Även om det antas att det fanns en sådan brist på äpplen i gemenskapen som kunde dras tillbaka, skulle kommissionen ändå i anbudsinfordran ha angivit de exakta villkoren för när de frukter som angavs som betalning för de ifrågavarande leveranserna kunde ersättas med andra frukter, i enlighet med principerna om insyn och likabehandling. I avsaknad av sådana villkor ålåg det kommissionen att inleda ett nytt anbudsförfarande.

82

Av det ovan anförda följer att det omtvistade beslutet strider mot den anbudsinfordran som angavs i förordning nr 228/96 samt mot principerna om insyn och likabehandling och skall därför ogiltigförklaras. Anledning saknas att pröva de andra grunder som sökanden anfört.”

”1)

Kommissionens beslut C (96) 2208 av den 6 september 1996 ogiltigförklaras.

3)

Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna i mål T-191/96.

–

upphäva den överklagade domen och avvisa den talan som väckts av Succhi di Frutta i mål T-191/96,

–

i andra hand, upphäva den överklagade domen i sak och ogilla Succhi di Fruttas talan i mål T-191/96,

–

ytterligare i andra hand, upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till förstainstansrätten för att denna skall döma i sak mot bakgrund av de uppgifter som domstolen ger den,

–

förplikta Succhi di Frutta att ersätta rättegångskostnaderna i det förevarande förfarandet och i första instans i mål T-191/96.

–

avvisa, helt eller delvis, de grunder som kommissionen har åberopat till stöd för sitt överklagande, i vilket den har yrkat att domstolen skall upphäva förstainstansrättens dom av den den 14 oktober 1999 i de förenade målen T‑191/96 och T-106/97, i den del den avser mål T-191/96,

–

i andra hand, ogilla överklagandet,

–

förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

–

Förstainstansrätten tillämpade principen om att anbudsgivare vars anbud inte antagits och anbudsgivare vars anbud antagits skall behandlas lika på ett felaktigt sätt, eftersom den fastställde att Succhi di Fruttas talan kunde tas upp till sakprövning.

–

Den överklagade domens motivering är felaktig och motsägelsefull beträffande de slutsatser som förstainstansrätten drog av den nämnda principen vid sakprövningen.

–

Förstainstansrätten gjorde en felaktig tolkning när den fastställde att Succhi di Frutta var personligen berört av beslutet av den 6 september 1996 på grund av att bolaget hade deltagit i förfarandet då det omtvistade beslutet fattades.

–

Förstainstansrätten gjorde en felaktig tolkning av Succhi di Fruttas intresse av att få saken prövad samt av artikel 233 EG.

–

Förstainstansrätten gjorde en felaktig tolkning av bestämmelserna om tillbakadragande av frukt, som föreskrivs inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, när den fastställde att det inte fanns äpplen som kunde användas som betalningsmedel för de produkter som skulle levereras av de anbudsgivare vars anbud antagits.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)