This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 61994TO0116
Order of the Court of First Instance (Third Chamber) of 11 January 1995.#Cassa Nazionale di Previdenza ed Assistenza a favore degli Avvocati e dei Procuratori Legali v Council of the European Union.#Action for annulment - Regulation (EC) Nº 3604/93 specifying definitions for the application of the prohibition of privileged access referred to in Article 104a of the EC Treaty - Inadmissibility.#Case T-116/94.
Förstainstansrättens beslut (tredje avdelningen) den 11 januari 1995.
Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli avvocati e dei procuratori legali mot Europeiska unionens råd.
Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 3604/93 om fastställande av definitioner för tillämpningen av det förbud mot positiv säkerbehandling som anges i artikel 104a i EG-fördraget - Avvisning.
Mål T-116/94.
Förstainstansrättens beslut (tredje avdelningen) den 11 januari 1995.
Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli avvocati e dei procuratori legali mot Europeiska unionens råd.
Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 3604/93 om fastställande av definitioner för tillämpningen av det förbud mot positiv säkerbehandling som anges i artikel 104a i EG-fördraget - Avvisning.
Mål T-116/94.
Rättsfallssamling 1995 II-00001
ECLI identifier: ECLI:EU:T:1995:2
61994B0116
Förstainstansrättens beslut (tredje avdelningen) den 11 januari 1995. - Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli avvocati e dei procuratori legali mot Europeiska unionens råd. - Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 3604/93 om fastställande av definitioner för tillämpningen av det förbud mot positiv säkerbehandling som anges i artikel 104a i EG-fördraget - Avvisning. - Mål T-116/94.
Rättsfallssamling 1995 s. II-00001
Nyckelord
Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som direkt och personligen berör dem - Förordning om fastställande av definitioner, bland andra begreppet "finansinstitut", för tillämpningen av det förbud som anges i artikel 104a i fördraget
(Artiklarna 104a, 173 fjärde stycket, och 189 i EG-fördraget, artikel 4.2 sista strecksatsen i rådets förordning nr 3604/93)
Sammanfattning
En medlemsstats offentliga organ som förvaltar ett obligatoriskt försäkrings- och stödsystem tillåts inte väcka talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 3604/93 om tillämpningen av det förbud mot att finansinstitut ger myndigheter en positiv särbehandling som anges i artikel 104a i fördraget, vilken i artikel 4.2 sista strecksatsen innehåller en definition av begreppet "finansinstitut", enligt vilken de institutioner som ingår i den "offentliga sektorn" inte räknas som finansinstitut.
Dels är nämligen denna förordning till sin beskaffenhet och räckvidd av normativt slag, och den utgör följaktligen inte ett beslut enligt artikel 189 i fördraget. Det räcker med att konstatera att de definitioner som anges i den är avfattade i generella och abstrakta termer, och därigenom medför rättsliga verkningar för kategorier av generellt och abstrakt bestämda företag och institutioner, samt att en rättsakt som avser objektiva rättsliga eller faktiska förhållanden vilka har definierats mot bakgrund av syftet med rättsakten, inte mister sin normativa beskaffenhet när de objekt på vilka den tillämpas var identifierbara vid tidpunkten för rättsaktens antagande.
Dels är inte de villkor uppfyllda enligt vilka sökanden skulle kunna anses som personligen berörd av denna förordning, eftersom sökanden, trots att denne förpliktas att ställa en del av sina tillgångar till statskassans förfogande, inte påverkas i sin rättsliga ställning på grund av en faktisk situation som utmärker sökanden i förhållande till varje annan person och individualiserar honom på ett sätt som är analogt med vad som gäller för en person till vilken ett beslut riktas. Detta på grund av att sökanden befinner sig i en situation som är jämförbar med den som gäller för alla andra icke-finansiella institutioner eller företag, vilkas tillgångar inte omfattas av det skydd mot statlig uppbörd som följer av artikel 104a.1 i fördraget, och vilka omfattas eller skulle kunna omfattas av en medlemsstats aktuella eller framtida lagstiftning om positiv särbehandling.