61994J0336

Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Likabehandling - Prövning av rätten till sociala förmåner - Företeende av personbevis - Skyldighet för den behöriga medlemsstaten att godta personbevis som har utfärdats av myndigheterna i en annan medlemsstat - Undantag - Konkreta uppgifter i det enskilda fallet som gör att det finns skäl att ifrågasätta huruvida uppgifterna i personbevisen är korrekta

(EG-fördraget, artikel 48)

ven om förvaltningsmyndigheterna och domstolarna i en medlemsstat inte är skyldiga enligt gemenskapsrätten att anse att korrigeringar av personbevis som har företagits av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat är likvärdiga dem som har företagits av de behöriga myndigheterna i deras egen medlemsstat, kvarstår det faktum att det inte är möjligt att utöva de rättigheter som följer av principen om fri rörlighet för arbetstagare utan att förete intyg om personuppgifter. Sådana intyg utfärdas vanligen av myndigheterna i arbetstagarens ursprungsland. Följaktligen är de nationella institutioner som är behöriga att handlägga frågor rörande social trygghet och de nationella domstolarna i en medlemsstat skyldiga att i förfaranden angående prövningen av rätt till sociala förmåner för migrerande arbetstagare som är medborgare i gemenskapen godta personbevis och liknande handlingar avseende personuppgifter, som har utfärdats av behöriga myndigheter i andra medlemsstater, såvida det inte på grund av konkreta uppgifter i det enskilda fallet finns särskilda skäl att ifrågasätta huruvida uppgifterna i handlingarna är korrekta.

I mål C-336/94,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Sozialgericht Hamburg (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Eftalia Dafeki

och

Landesversicherungsanstalt Württemberg,

angående tolkningen av artiklarna 48 och 51 i EG-fördraget med avseende på tyska bestämmelser som tillmäter personbevis olika bevisvärde beroende på om de har utfärdats i Tyskland eller i ett annat land,

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden på den fjärde och den sjätte avdelningen H. Ragnemalm, tillförordnad ordförande, samt domarna G.F. Mancini, J.C. Moitinho de Almeida, J.L. Murray, D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet, G. Hirsch, P. Jann (referent) och L. Sevón,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Eftalia Dafeki, genom advokaten Johann S. Politis, Aten,

- Tysklands regering, genom Ernst Röder, Ministerialrat vid förbundsekonomiministeriet, och Bernd Kloke, Oberregierungsrat vid samma ministerium, båda i egenskap av ombud,

- Greklands regering, genom biträdande juridiska rådgivaren Panagiotis Kamarineas vid statens rättsliga råd, Kyriaki Grigoriou, juridiskt ombud vid statens rättsliga råd, och chefsjuristen Ioanna Galani-Maragkoudaki, juridisk rådgivare med förordnande vid utrikesministeriets avdelning för gemenskapsrättsliga tvister, samtliga i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Jörn Sack, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 22 oktober 1996 av: Eftalia Dafeki, företrädd av Johann S. Politis, Landesversicherungsanstalt Württemberg, företrädd av Eberhard Graner, Regierungsdirektor, Tysklands regering, företrädd av Sabine Maaß, Regierungsrätin zur Anstellung vid förbundsekonomiministeriet, Greklands regering, företrädd av biträdande juridiska rådgivaren Fokion Georgakopoulos vid statens rättsliga råd, i egenskap av ombud, och Ioanna Galani-Maragkoudaki samt kommissionen, företrädd av Jörn Sack,

och efter att den 3 december 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Sozialgericht Hamburg har genom beslut av den 12 september 1994, som inkom till domstolen den 28 december samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt ett förhandsavgörande angående en fråga om tolkningen av artiklarna 48 och 51 i EG-fördraget avseende tyska bestämmelser som tillmäter personbevis olika bevisvärde beroende på om de har meddelats i Tyskland eller i ett annat land.

2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan Eftalia Dafeki och Landesversicherungsanstalt Württemberg (tysk pensionskassa, nedan kallad pensionskassan).

3 Eftalia Dafeki är född i Grekland och är grekisk medborgare. Hon arbetar i Tyskland sedan maj 1966. Enligt hennes identitetshandlingar är hon född den 3 december 1933. Den 4 april 1986 korrigerade domstolen i Trikala, vid sammanträde med ensamdomare, detta datum med tillämpning av det förfarande som föreskrivs för fall då folkbokföringens arkiv och register har förkommit. Enligt folkbokföringsregistret och Eftalia Dafekis personbevis är hennes födelsedatum nu den 20 februari 1929. Hon erhöll därför ett nytt födelsebevis.

4 Den 19 december 1988 ansökte Eftalia Dafeki hos pensionskassan om förtidspension som i Tyskland kan beviljas kvinnor som har fyllt sextio år. Hon företedde därvid först det nya utdraget ur folkbokföringsregistret, vilket hade utfärdats av de behöriga grekiska myndigheterna och därefter, på begäran, den korrigerande domen. Trots att hon uppfyllde alla andra förutsättningar för att erhålla nämnda pension, avslog försäkringskassan ansökan på grundval av hennes födelsedatum sådant det var före korrigeringen. Sedan Eftalia Dafekis klagomål över avslagsbeslutet hade förkastats, överklagade hon beslutet vid Sozialgericht Hamburg.

5 I artikel 66 i den tyska Personenstandsgesetz (lag om personuppgifter) föreskrivs att personbevis har samma bevisvärde som folkbokföringsregister. Enligt artikel 60.1 i denna lag utgör dessa register i princip, om de förs enligt föreskrifterna, bevis för äktenskap, födelse och andra sådana uppgifter. Emellertid kan bevis företes om att uppgifterna i registren inte är korrekta. Enligt Bundessozialgerichts rättspraxis och uppfattningen i doktrinen är artikel 66 i Personenstandsgesetz tillämplig endast på tyska handlingar och således inte på utländska handlingar, däri inbegripna senare tillkomna rättelser. Det följer härav att intyg som har upprättats i ett annat land inte omfattas av presumtionen för att de är korrekta, utan den domstol vid vilken talan har väckts bedömer de handlingar som har företetts för den enligt regeln om fri bevisprövning. Vid denna prövning måste domstolen i fråga särskilt ta hänsyn till den i rättspraxis etablerade regeln enligt vilken det i allmänhet vid konflikt mellan flera handlingar som har upprättats efter varandra i allmänhet är den handling som i tidshänseende har upprättats närmast händelsen som har företräde, det vill säga i förevarande fall det första födelsebeviset.

6 Sozialgericht Hamburg ansåg att en tillämpning av regeln om fri bevisprövning på bevisvärdet av personbevis skulle kunna strida mot gemenskapsrätten, särskilt mot artiklarna 48 och 51 i fördraget, på grund av att den innebär en indirekt diskriminering på grund av nationalitet. Om Eftalia Dafeki hade företett handlingar som härrörde från det tyska folkbokföringsregistret, hade korrigeringen av hennes födelsedatum accepterats utan vidare prövning.

7 Sozialgericht Hamburg har därför beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

"Är de tyska institutioner som är behöriga att handlägga frågor rörande social trygghet och de tyska domstolarna skyldiga enligt gemenskapsrätten, och i så fall i vilken omfattning, att anse utländska intyg om personuppgifter och utländska domstolsavgöranden som fastställer eller ändrar sådana uppgifter som bindande i förfaranden om prövning av rätt till sociala förmåner?"

8 Den hänskjutande domstolen vill genom sin fråga i huvudsak få klarhet i huruvida artikel 48 i fördraget kräver att de nationella institutioner som är behöriga att handlägga frågor rörande social trygghet och de nationella domstolarna i en medlemsstat är skyldiga att, i förfaranden angående rätt till sociala förmåner för migrerande arbetstagare som är medborgare i gemenskapen, godta personbevis och liknande intyg om personuppgifter, som har utfärdats av behöriga myndigheter i andra medlemsstater.

9 Det skall först erinras om att, enligt artikel 48.2, den fria rörligheten för arbetstagare innebär att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

10 Eftalia Dafekis situation omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse, eftersom hon är medborgare i en medlemsstat, har varit arbetstagare i en annan medlemsstat och i denna medlemsstat begär att hon skall erhålla ålderspension med anledning av anställningen där.

11 Det skall påpekas att de arbetstagare som gör gällande att de har rätt till en social förmån med anledning av utövandet av den fria rörligheten för personer, vilken säkerställs genom fördraget, nödvändigtvis måste bevisa vissa uppgifter som förekommer i folkbokföringsregistren.

12 Enligt de tyska bestämmelserna, sådana som de har beskrivits av den hänskjutande domstolen, har personbevis som har utfärdats av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat lägre bevisvärde än personbevis som har utfärdats av de tyska myndigheterna.

13 Även om dessa bestämmelser tillämpas oberoende av arbetstagarens nationalitet missgynnar de således i praktiken arbetstagare som är medborgare i andra medlemsstater.

14 Den tyska regeringen har emellertid gjort gällande att det föreligger avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller bestämmelserna om förande av folkbokföringsregister och om ändring av sådana. Anledningen till detta skulle vara att de faktiska situationer och rättsliga skäl som ligger till grund för lagstiftarens val överallt är olika. I synnerhet är bestämmelserna om bestyrkande inte identiska i Republiken Grekland och Förbundsrepubliken Tyskland. I den förstnämnda staten är det till exempel inte sällsynt att födelsedatum ändras av domstolar som sammanträder med ensamdomare. Ett stort antal migrerande arbetstagare av grekisk nationalitet har använt sig av denna möjlighet. Det behöriga tyska försäkringsorganet har i hundratals fall konstaterat att det födelsedatum som uppgavs vid anställningens början avsevärt skilde sig från det som uppgavs när ansökan om pension gjordes. I allmänhet har ändringen skett till förmån för arbetstagaren.

15 Kommissionen har likaledes påpekat att frågor om personuppgifter avsevärt skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna, eftersom kulturella aspekter och även vissa yttre händelser, såsom krig och avträdanden av territorier, starkt har påverkat de olika systemen. Därför är det enligt kommissionen svårt att utgå från principen att de faktiska och rättsliga situationerna är identiska eller jämförbara i olika medlemsstater. Ingen gemensam åtgärd har vidtagits på gemenskapsnivå. För övrigt har gemenskapen inte någon allmän behörighet att reglera frågor om personuppgifter eller folkbokföringshandlingars bevisvärde. Kommissionen anser att gemenskapsrätten under dessa omständigheter inte utgör hinder för ifrågavarande tyska rättspraxis.

16 För det första skall beaktas att det finns avsevärda skillnader mellan de nationella rättsordningarna vad gäller förutsättningarna och förfarandena för att erhålla beslut om korrigering av ett födelsedatum. För det andra skall beaktas att medlemsstaterna hittills varken har harmoniserat ämnet eller har åstadkommit någon ordning för ömsesidigt erkännande av sådana beslut efter förebild av den ordning som föreskrivs beträffande beslut som omfattas av tillämpningsområdet för konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32).

17 Möjligheten att med framgång ifrågasätta huruvida ett sådant personbevis som det i målet vid den nationella domstolen är korrekt beror i stor utsträckning på vilket förfarande som tillämpas och på vilka förutsättningar som måste uppfyllas för att födelsebevis skall kunna ändras. Dessa kan skilja sig åt betydligt från den ena medlemsstaten till den andra.

18 Därför är inte förvaltningsmyndigheterna och domstolarna i en medlemsstat skyldiga enligt gemenskapsrätten att anse att korrigeringar av personbevis som har företagits av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat är likvärdiga dem som har företagits av de behöriga myndigheterna i deras egen medlemsstat.

19 Det skall emellertid framhållas att det inte är möjligt att de utöva rättigheter som följer av principen om fri rörlighet för arbetstagare utan att förete intyg om personuppgifter. Sådana intyg utfärdas vanligen av myndigheterna i arbetstagarens ursprungsland. Följaktligen måste förvaltningsmyndigheterna och domstolarna i en medlemsstat godta personbevis och liknande handlingar avseende personuppgifter som har utfärdats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater, såvida det inte på grund av konkreta uppgifter i det enskilda fallet finns särskilda skäl att ifrågasätta huruvida uppgifterna i handlingarna är korrekta.

20 Under dessa förhållanden kan en nationell bestämmelse enligt vilken det, vid konflikt mellan flera efter varandra utfärdade handlingar och om det inte finns andra tillräckliga bevis, föreligger en allmän och abstrakt presumtion för att den handling som i tidshänseende har upprättats närmast den händelse som skall bevisas, har företräde, inte motivera att en korrigering som har företagits av en domstol i en annan medlemsstat lämnas utan avseende.

21 Frågan skall följaktligen besvaras på så sätt att de nationella institutioner som är behöriga att handlägga frågor rörande social trygghet och de nationella domstolarna i en medlemsstat är skyldiga att i förfaranden angående prövningen av rätt till sociala förmåner för migrerande arbetstagare som är medborgare i gemenskapen godta personbevis och liknande handlingar avseende personuppgifter, som har utfärdats av behöriga myndigheter i andra medlemsstater, såvida det inte på grund av konkreta uppgifter i det enskilda fallet finns särskilda skäl att ifrågasätta huruvida uppgifterna i handlingarna är korrekta.

Rättegångskostnader

22 De kostnader som har förorsakats den tyska och den grekiska regeringen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående den fråga som genom beslut av den 12 september 1994 ställts av Sozialgericht Hamburg - följande dom:

De nationella institutioner som är behöriga att handlägga frågor rörande social trygghet och de nationella domstolarna i en medlemsstat är skyldiga att i förfaranden angående prövningen av rätt till sociala förmåner för migrerande arbetstagare som är medborgare i gemenskapen godta personbevis och liknande handlingar avseende personuppgifter, som har utfärdats av behöriga myndigheter i andra medlemsstater, såvida det inte på grund av konkreta uppgifter i det enskilda fallet finns särskilda skäl att ifrågasätta huruvida uppgifterna i handlingarna är korrekta.