Sammanfattning

Konsekvensbedömning för förordningen om acceleration av industrins omställning

A. Behov av åtgärder

Varför? Vilket problem behöver åtgärdas?

Det övergripande problem som detta initiativ är tänkt att åtgärda är behovet av att stärka EU-industrins konkurrenskraft och resiliens mot bakgrund av ökat globalt tryck, samtidigt som man påskyndar avkarboniseringen av industrins processer och produkter. Det består av tre delproblem: Begränsad efterfrågan på europeiska koldioxidsnåla industriprodukter, sårbarheter i leveranskedjan inom strategiska sektorer och nettonollteknik samt otillräcklig användning av teknik för avkarbonisering inom industrin.

EU:s tillverkningssektor är den största arbetsgivaren (18,7 %) och leverantören av mervärde (24,1 %). EU-industrin håller dock på att tappa mark. Tillverkning som andel av EU:s BNP minskade från 17 % år 2000 till 14 % år 2024. EU-industrins konkurrenskraft och nyttokalkylen för att investera i europeisk koldioxidsnål teknik påverkas av låga investeringsnivåer samt utmaningar som långsam ekonomisk tillväxt, illojal internationell handel och konkurrens, behovet av avkarbonisering och teknisk konkurrens. Den globala marknaden för nettonollteknik förväntas nästan tredubblas fram till 2035. Samtidigt som utbyggnaden av nettonollteknik i EU fortskrider minskar EU:s globala marknadsandel, och den inhemska tillverkningskapaciteten är fortfarande begränsad. Dessutom är ekonomisk säkerhet en central pelare i EU:s industripolitik, men viktig teknik som ligger till grund för den gröna och den digitala omställningen är för närvarande utsatt för strategiskt beroende och risker i leveranskedjan. Utan en konkurrenskraftig och avkarboniserad industriell bas kommer EU inte att uppnå målen i given för en ren industri och i strategin för ekonomisk säkerhet.

Vad förväntas initiativet leda till?

Det allmänna målet är att öka den motståndskraftiga och avkarboniserade industriproduktionen i EU:s tillverkningsindustri, med särskild uppmärksamhet på energiintensiva industrier, nettonollteknik och fordonsindustrin och hur dessa bidrar till Europas konkurrenskraft, ekonomiska säkerhet och hållbara ekonomiska tillväxt. Det allmänna målet är uppdelat i fem specifika mål:

1) Göra det enklare att särskilja koldioxidsnåla industriprodukter för att öka deras värde och säljbarhet.

2) Öka efterfrågan på koldioxidsnåla produkter och nettonollteknik från EU.

3) Maximera kvaliteten på och fördelarna med utländska investeringar i EU.

4) Påskynda och förenkla tillstånd för avkarbonisering av industrin.

5) Öka investeringarna i industriella accelerationsområden.

Vad är mervärdet med åtgärder på EU-nivå?

Även om nationella åtgärder kan hantera delar av utmaningen riskerar de att splittra den inre marknaden och undergräva den kollektiva effektiviteten. Med tanke på att leveranskedjorna är djupt integrerade i medlemsstaterna är en samordnad strategi på EU-nivå avgörande för att främja resiliens, avkarbonisering av industrin och lika villkor. En samordnad strategi på EU-nivå möjliggör stordriftsfördelar, erbjuder lösningar som passar problemets omfattning och bidrar till att förebygga ineffektivitet och dubbelarbete.

B. Lösningar

Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför? 

Alternativen är organiserade i tre huvudsakliga uppsättningar politiska åtgärder, där varje åtgärd motsvarar ett specifikt mål.

I alternativ 1 föreslås en märkning av koldioxidintensitet för energiintensiva sektorer, i enlighet med specifikt mål 1. Specifikt mål 2 syftar till att skapa pionjärmarknader genom att införa krav på koldioxidsnålhet för energiintensiva material (stål, cement och aluminium) som används i utvalda sektorer i senare led (fordons- och byggindustrin) vid offentlig upphandling och för stödsystem. Det föreslås också att införa krav på tillverkning i EU för batterier, solceller och fordonskomponenter vid offentlig upphandling och för stödsystem. Enligt specifikt mål 3 införs vägledning om frivilliga villkor för utländska direktinvesteringar i batteriförsörjningskedjan. För att effektivisera tillståndsgivningen (specifikt mål 4) föreslås enligt alternativet ett enhetligt digitalt förfarande för alla tillstånd som gäller för hela tillverkningsindustrin. Enligt specifikt mål 5 rekommenderas medlemsstaterna att underlätta offentlig finansiering av prioriterade projekt i industriområden.

Alternativ 2 bygger på det första alternativet med ett utvidgat tillämpningsområde och mer omfattande krav. Enligt specifikt mål 1 föreskrivs en särskild märkning av koldioxidintensitet för stål, med detaljerade regler som senare kan utvidgas till att omfatta andra energiintensiva material. När det gäller pionjärmarknader (specifikt mål 2) införs krav på koldioxidsnålhet och tillverkning i EU för stål, cement och aluminium i utvalda sektorer i senare led (fordons- och byggindustrin) i samband med offentlig upphandling och stödsystem. Villkoren för specifika investeringar enligt specifikt mål 3 är obligatoriska snarare än frivilliga. Specifikt mål 4 ökar stödet till tillståndsprocessen genom att införa ytterligare åtgärder för energiintensiva industrier. Slutligen är utnämningen av industriområden enligt specifikt mål 5 en skyldighet för medlemsstaterna i stället för en rekommendation.

Alternativ 3 utökar de två föregående alternativen ytterligare. Specifikt mål 2 om pionjärmarknader utökar kraven på koldioxidsnålhet och tillverkning i EU för stål, cement och aluminium som används i de utvalda sektorerna i senare led, nämligen de fordons- och byggprodukter som släpps ut på marknaden. Det utvidgar också kraven på tillverkning i EU för batterier, solceller och fordonskomponenter till att omfatta alla produkter som släpps ut på marknaden. Genom specifikt mål 3 om tillståndsgivning införs särskilda åtgärder för industriområden. Enligt specifikt mål 5 krävs att kommissionen utser industriområden enligt urvalskriterierna och ger prioriterade projekt tillgång till medel.

Efter att ha analyserat effekterna av varje alternativ, liksom deras förmåga att uppnå målen och deras samverkan med befintliga och planerade EU-initiativ, anses enligt konsekvensbedömningen att alternativ 2 är det rekommenderade alternativet. Sammantaget uppnås målen på det effektivaste och ändamålsenligaste sättet genom alternativ 2 (eftersom kostnads–nyttoskillnaderna jämfört med alternativ 1 är minimala), och det bidrar till administrativ effektivitet och processeffektivitet. För de kvantifierade elementen ger alternativ 2 totala nettofördelar som är högre än alternativ 3, men något lägre än alternativ 1, och de uppskattade kostnaderna förväntas uppvägas av långsiktiga fördelar kopplade till ekonomisk säkerhet och motståndskraft. En del av effekterna på sektorer i senare led och leveranskedjor – positiva och negativa – kunde dock inte kvantifieras på grund av brist på uppgifter. På det hela taget främjar alternativ 2 nyttokalkylen och driver på investeringsbeslut i EU genom att effektivisera tillståndsförfarandena för hela tillverkningsindustrin, öka efterfrågan på europeiska koldioxidsnåla material och produkter med nettonollteknik i strategiska värdekedjor och säkerställa en investeringsram som stöder mervärdesskapande i EU. Dessutom kommer alternativ 2 på ett effektivare sätt minska riskerna för avbrott i leveranskedjan och importrestriktioner från tredjeländer, vilket är nödvändigt för att bevara den ekonomiska säkerheten i unionen, vilken skulle drabbas av stora förluster till följd av sådana systemiska chocker. Förutsägbarhet, tillgång till insatsvaror och starka leveranskedjor är avgörande för EU-industrins konkurrenskraft och funktionssätt. Andra fördelar omfattar, men är inte begränsade till, skapande av arbetstillfällen och ökat bruttoförädlingsvärde i tidigare led, vilket totalt sett leder till ökad ekonomisk och social stabilitet. Detta alternativ erbjuder den mest balanserade strategin mellan ändamålsenlighet och effektivitet liksom konsekvens och proportionalitet.

Vem stöder vilka alternativ? 

Ett öppet offentligt samråd och flera riktade samråd anordnades för att samla in synpunkter från alla berörda parter. På det hela taget stödde industrin initiativet och bestämmelserna som underlättar tillståndsförfarandena för projekt för industriell tillverkning. Stålsektorn stödde en märkning men ifrågasatte några av dess parametrar och utformningen av klassificeringssystemet. Stål-, cement- och aluminiumsektorn liksom tillverkare av solceller, batterier och fordonskomponenter kan dra direkt nytta av förordningen om acceleration av industrins omställning och stödde kraven på tillverkning i EU och koldioxidsnålt innehåll för att stödja skapandet av europeiska pionjärmarknader för industriprodukter med låga koldioxidutsläpp och nettonollteknik. Vissa andra energiintensiva industrier kan dock ha olika åsikter om införandet av kraven på låga koldioxidutsläpp och tillverkning i EU. Myndigheternas åsikter skiljde sig åt, framför allt när det gällde tillståndsbestämmelserna som omfattas av alternativ 2 och alternativ 3, särskilt beträffande bestämmelserna om pionjärmarknader, eftersom det skulle öka deras administrativa börda.

C. Det rekommenderade alternativets konsekvenser

Vad är nyttan med det rekommenderade alternativet (om det finns ett sådant alternativ, annars anges nyttan med de huvudsakliga alternativen)? 

Alternativ 2 förväntas medföra ekonomisk nytta för de berörda energiintensiva industrierna och sektorerna för nettonollteknik, eftersom det kommer att skapa efterfrågan på europeiska koldioxidsnåla industriprodukter och batterier, solceller och fordonskomponenter. Till exempel beräknas en ökning av bruttoförädlingsvärdet med cirka 445 miljoner euro för cementindustrin och 241 miljoner euro för stål- och aluminiumsektorn 2030. Dessutom förväntas hela värdekedjan för elfordon, inklusive mellanliggande insatsvaror, se en ökning av mervärdet med omkring 10,5 miljarder euro från det att åtgärderna för fordonskomponenter börjar gälla. Tillverkningsindustrin kommer också att dra nytta av tids- och kostnadsbesparingar genom bestämmelserna om e-tillstånd, som potentiellt kan nå upp till 240 miljoner euro på grund av digitaliserade tillståndsförfaranden. Fördelarna för industrin kommer att omfatta sysselsättningsmöjligheter. Det uppskattas till exempel att införandet av bestämmelser om pionjärmarknader kommer att generera och upprätthålla 148 352 arbetstillfällen år 2030. Slutligen kommer förordningen om acceleration av industrins omställning att bidra till EU:s klimatmål genom att påskynda projekt för avkarbonisering, vilket leder till en uppskattad minskning av växthusgasutsläppen med 30,58 miljoner ton koldioxidekvivalenter för alternativ 2 enbart under 2030, vilket motsvarar ungefär 3 058 miljoner euro i besparingar.

Vad är kostnaderna för det rekommenderade alternativet (om det finns ett sådant alternativ, annars anges kostnaderna för de huvudsakliga alternativen)? 

Sektorerna i senare led kommer att få högre produktionskostnader på grund av villkoren för pionjärmarknader. Anpassningskostnader för OEM-tillverkare av fordon på grund av krav på koldioxidsnålhet och tillverkning i EU kan leda till en förlust av bruttoförädlingsvärdet på 291 miljoner euro, medan byggindustrin kan se en förlust av bruttoförädlingsvärdet på 691 miljoner euro. Priset på ett fordon kan exempelvis öka med 0,225 % (69,27 euro) på grund av bestämmelserna om grönt stål och koldioxidsnålt aluminium och på en elbil med 2,2 % (630 euro) på grund av kraven på tillverkning i EU för batterier 2030. Byggkostnaden för en byggnad förväntas stiga med 0,45 % på grund av användning av koldioxidsnåla produkter som stål, aluminium och cement. Kraven på tillverkning i EU för solceller och batterier kommer också att leda till kostnadsökningar för alla konsumenter, uppskattningsvis 685 miljoner euro för solceller och 2 338 miljoner euro för batterienergilagringssystem/elfordon. Offentlig upphandling och subventioner skulle kunna täcka en betydande del, vilket skulle minska kostnadseffekterna för privatpersoner. Företagen kommer att drabbas av återkommande administrativa kostnader, främst för efterlevnad av bestämmelserna om pionjärmarknader, på sammanlagt omkring 1,2 miljoner euro för alternativ 2, vilka kan vägas upp av besparingar på grund av digitaliserad tillståndsgivning. Dessa merkostnader kommer att minska på medellång sikt, eftersom produktionskostnaderna blir lägre till följd av stordriftsfördelar och kostnadsparitet nås med koldioxidintensiva produkter.

Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag?

Företag av alla storlekar i de berörda industrierna kommer att vinna på en större marknad för koldioxidsnåla produkter och dra nytta av kostnads- och tidsbesparingar i samband med en snabbare och enklare tillståndsprocess. Samråden med industrin visade att små och medelstora företag står inför större utmaningar när det gäller tillståndsgivning på grund av begränsade administrativa resurser. Företag i senare led, t.ex. i fordons- och byggindustrin, skulle dock kunna ådra sig merkostnader (se kostnaderna för det rekommenderade alternativet) i samband med krav på koldioxidsnålt innehåll och/eller tillverkning i EU, inklusive ökade materialkostnader. Hur låga de än blir kommer dessa ökade kostnader för sektorer i senare led att bli mer kännbara för små och medelstora företag.

Mer konkret kommer åtgärderna för pionjärmarknader sannolikt att öka de administrativa kostnaderna för att påvisa efterlevnadsrapportering, om de begränsningsåtgärder som planeras för förslaget inte är tillräckliga.

Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad? 

Offentliga förvaltningar förväntas ådra sig högre kostnader vid offentlig upphandling och för stödsystem, tillsammans med ytterligare administrativa utgifter för övervakning, rapportering och efterlevnad. De årliga administrativa kostnaderna kan öka med upp till 8,92 miljoner i hela EU, även om dessa förväntas kompenseras genom besparingar i samband med tillståndsgivning. Kostnaderna för offentlig upphandling beräknas stiga i alla medlemsstater på grund av effekterna av innehållskraven.

Uppstår andra betydande konsekvenser? 

Förordningen om acceleration av industrins omställning förväntas stärka EU:s ekonomiska säkerhet och motståndskraft liksom öka konkurrenskraften hos energiintensiva industrier och industrier som tillverkar solceller, batterier och fordonskomponenter i EU genom att säkerställa efterfrågan på dessa produkter. Internationella handelsflöden skulle påverkas, vilket skulle minska beroendet och gynna utländska investeringar i EU med högre mervärde. Potentiella negativa reaktioner från vissa handelspartner skulle kunna leda till konkurrensutmaningar för EU:s industri på globala marknader.

D. Uppföljning

När kommer åtgärderna att ses över?

En utvärdering bör göras tre år efter ikraftträdandet, med en uttrycklig översynsklausul som ska tillämpas fem år efter ikraftträdandet.