52024DC0700

1.Inledning

De senaste åren har EU genomgått djupgående förändringar och anpassat sina politiska prioriteringar till nya utmaningar. Med förenade krafter har EU framgångsrikt hanterat flera kriser och stärkt medlemsstaternas resiliens. Den ekonomiska aktiviteten förväntas tillta successivt, sysselsättningen torde ligga kvar på en rekordhög nivå och köpkraften tros öka i takt med att inflationen återgår till målet. För att trygga vårt hållbara välstånd på sikt måste dock EU så snart som möjligt ta itu med hindren för tillväxt och konkurrenskraft. Detta förutsätter en konsekvent och ambitiös politisk agenda.

EU är fast beslutet att säkerställa hållbart välstånd och konkurrenskraft och samtidigt stärka den sociala marknadsekonomin och värna suveränitet, ekonomisk trygghet och globalt inflytande, vilket framhölls av EU:s stats- och regeringschefer i Budapestförklaringen och i kommissionsordföranden Ursula von der Leyens politiska riktlinjer 1 . I rapporterna Much more than a market av Enrico Letta 2 och The future of European competitiveness av Mario Draghi 3 avhandlas de strukturella hinder för EU:s ekonomiska tillväxt och produktivitet som äventyrar vårt framtida välstånd. Ett av den nya kommissionens första större initiativ, som ska läggas fram i januari, är en kompass för konkurrenskraft som bygger på de tre pelarna i Draghi-rapporten, nämligen i) hämta in USA:s och Kinas försprång inom innovation, ii) ta fram en gemensam plan för utfasning av fossila bränslen och konkurrenskraft för att påskynda omställningen och sänka energikostnaderna och iii) öka försörjningstryggheten och minska beroendena. Framstegen med dessa pelare är också beroende av övergripande och sammanlänkade möjliggörande faktorer för konkurrenskraft och tillväxt för alla – fördjupning av den inre marknaden, förenkling, kompetensutveckling, arbetstillfällen av hög kvalitet, finansiering av investeringar och förbättrad samordning.

Den europeiska planeringsterminen är en central mekanism för samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik och utgör ramen för nödvändiga investeringar och reformer. Planeringsterminen ska fortsätta att kartlägga socioekonomiska utmaningar och ge vägledning om de politiska åtgärder som krävs för att åtgärda dem och därmed förbättra EU:s konkurrenskraft, hållbarhet och sociala rättvisa.

2. Europeiska planeringsterminen 2025

Den europeiska planeringsterminen 2025 inleddes när höstpaketet offentliggjordes. Den 26 november offentliggjorde kommissionen den första delen av paketet och inledde den första genomförandeomgången inom den nya ramen för ekonomisk styrning. Den bestod av en bedömning av de medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna för 21 medlemsstater, kommissionens yttrande om utkasten till budgetplaner för 2025 för 17 medlemsstater i euroområdet samt steg i förfarandena vid alltför stora underskott för 8 medlemsstater. När rekommendationerna om de medelfristiga planerna har antagits av rådet utgör de en enhetlig politisk grund för medlemsstaternas ekonomiska och finanspolitiska agerande de närmaste åren, vilket bidrar till att göra EU mer konkurrenskraftigt och bättre rustat för framtida utmaningar genom att stödja framsteg mot en grön, digital, inkluderande och resilient ekonomi. Genomförandet av de medelfristiga planerna övervakas genom den europeiska planeringsterminen – med början redan under våren 2025 när medlemsstaterna lämnar in de första årliga lägesrapporterna.

Dagens paket är sista delen av inledningen på den europeiska planeringsterminens omgång 2025. Det omfattar kommissionens rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet, rapporten om förvarningsmekanismen enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser samt den gemensamma sysselsättningsrapporten.

I rekommendationen om den ekonomiska politiken i euroområdet uppmanas medlemsstaterna i euroområdet att agera individuellt och kollektivt i Eurogruppen för att stärka konkurrenskraften och främja produktiviteten. Detta kräver att man stärker innovationen, bl.a. inom kritisk teknik, underlättar företagens, däribland de små och medelstora företagens, tillgång till finansiering, förbättrar företagsklimatet genom att minska den administrativa bördan och lagstiftningens komplexitet, undanröjer investeringshinder och stöder offentliga och privata investeringar på gemensamt prioriterade områden, t.ex. den gröna och den digitala omställningen och uppbyggnaden av försvarskapacitet, samt ytterligare utvecklar arbetskraftens kompetens. I rekommendationen betonas också behovet av att öka deltagandet på arbetsmarknaden, främja arbetstillfällen av hög kvalitet, stärka incitamenten att arbeta och undvika skillnader i konkurrenskraft. Slutligen bör euroländerna se till att det nya finanspolitiska ramverket efterlevs, göra skuldsättningen mer hållbar och övervaka riskerna för den makroekonomiska stabiliteten. Rekommendationen kompletteras med ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om ekonomiska utmaningar som rör konkurrenskraft, resiliens och makroekonomisk stabilitet.

Enligt rapporten om förvarningsmekanismen bör fördjupade granskningar av tio medlemsstater utföras för att se om de påverkas av obalanser. Rapporten inleder den årliga omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser, som ska upptäcka, förebygga och korrigera obalanser som inverkar eller kan inverka negativt på ekonomin i en medlemsstat eller i EU som helhet. På grundval av den ekonomiska tolkningen av resultattavlan identifieras i rapporten de medlemsstater som anses kunna vara eller riskera att vara påverkade av obalanser. Till våren kommer fördjupade granskningar att utarbetas för de här medlemsstaterna. Det gäller Cypern, Grekland, Italien, Nederländerna, Rumänien, Slovakien, Sverige, Tyskland och Ungern som uppföljning av de obalanser eller alltför stora obalanser som konstaterades den 19 juni 2024 4 , medan risken för nya obalanser kommer att bedömas under den fördjupade granskningen av Estland.

I den gemensamma sysselsättningsrapporten granskas genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Rapporten innehåller en uppdatering om framstegen med att nå EU:s överordnade och nationella mål för 2030 för i) sysselsättning, ii) kompetenshöjning och iii) fattigdomsminskning. Rapporten visar att EU är på god väg att nå det första målet, medan det krävs betydligt större ansträngningar för att nå de två andra målen. Liksom under den förra omgången analyseras i rapporten även potentiella risker för den uppåtgående sociala konvergensen på grundval av principerna i ramen för social konvergens 5 . Trots vissa förbättringar kvarstår riskerna för den uppåtgående konvergensen på EU-nivå när det gäller kompetensutveckling. Detta kan förvärra problemen med konkurrenskraft och brist på arbetskraft och kompetens. Även om arbetsmarknaderna fortsätter att uppvisa starka resultat med rekordhög sysselsättning och historiskt låg arbetslöshet släpar vissa befolkningsgruppers deltagande på arbetsmarknaden fortfarande efter. Andelen människor som riskerar fattigdom eller social utestängning minskade något under 2023, men var fortfarande högre än före krisen.

Den europeiska planeringsterminen ska fortsätta att vara drivande för samordningen av EU:s ekonomiska och sociala politik och säkerställa samstämmighet mellan EU-nivån och de nationella och regionala nivåerna. För att uppnå EU:s ekonomiska och socialpolitiska prioriteringar och ta itu med nationella utmaningar kommer betydande åtgärder att krävas av medlemsstaterna på både nationell och regional nivå. Vårpaketet i den europeiska planeringsterminen kommer att innehålla landsspecifika rekommendationer som bygger på en kartläggning av de viktigaste landsspecifika utmaningarna i landsrapporterna. Egenansvaret stärks genom förbättrade strukturerade dialoger med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra intressenter, inbegripet lokala och regionala myndigheter och berörda organisationer i det civila samhället. Detta inkluderar bl.a. diskussioner om genomförandet av befintliga rekommendationer, om nuvarande eller framtida politiska åtgärder mot identifierade utmaningar samt möjligheter till ytterligare ekonomisk tillväxt och sociala framsteg. Därför avser kommissionens avdelningar att utföra besök inom den europeiska planeringsterminen tidigt i processen och följa upp dem med diskussioner inför utarbetandet av landsrapporterna för att underbygga analysen. Den interinstitutionella dialogen med Europaparlamentet och rådet är fortsatt central för att säkerställa demokratiskt ansvarsutkrävande, insyn och samarbete under hela processen med planeringsterminen.

De landsspecifika rekommendationerna för 2025 ska ge heltäckande och sammanhängande politisk vägledning. I och med att faciliteten för återhämtning och resiliens löper ut 2026 innebär europeiska planeringsterminen 2025 en gradvis övergång till mer heltäckande landsspecifika rekommendationer, vilket betyder att den strategi för landsspecifika rekommendationer som infördes under de tidigare faserna av genomförandet av faciliteten fasas ut. Den gradvisa utvecklingen av sådana heltäckande politiska riktlinjer för varje medlemsstat bidrar till att uppnå gemensamt överenskomna mål, med tanke på arbetet med nästa fleråriga budgetram, samtidigt som hänsyn tas till nationella särdrag. Planeringsterminen 2025 ska således fungera som en övergång på grundval av en förbättrad analys för att kartlägga relevanta strukturella utmaningar och ge vägledning om reform- och investeringsprioriteringarna i varje medlemsstat.

Choose the experimental features you want to try