52023PC0369

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Digitalisering och ny teknologi formar européernas liv och den europeiska ekonomin allt mer. Med den europeiska ekonomin som blir mer digitaliserad, använder även européer också privata digitala betalningsmedel för att genomföra ett köp.

Sedlar och mynt – som är de enda formerna av centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel som är tillgängliga för allmänheten. inklusive människor myndigheter och företag) – kan inte ensamt stödja EU:s ekonomi i den digitala tidseran. Dess användning av betalningar minskar därmed medan onlineköp ökat och betalningsvanorna ändras mot det stora utbudet av privata stora digitala betalningsmedel som erbjuds inom EU. Detta hotar den önskvärda balansen mellan centralbankspengar och privat utgivna digitala betalningsmedel. Denna trend kan även förstärkas i framtiden, med uppstigande av tredje lands centralbanks digitala valutor (CBDC) och stablecoin 1 utgivna av privata företag, vilket kan utmana eurons roll när det gäller betalningar, inom och utom EU.

Bristen på en allmän tillgång och användbar form av centralbankspengar som är anpassad teknologiskt till den digitala eran kan även minska förtroendet för affärsbanksmedel och i slutändan till själva euron. Förtroende för affärsbankspengar åberopar möjligheten för insättare att konvertera sina insättningar till centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel, som för närvarande endast är tillgänglig i form av kontanter. Avsaknad av form för centralbankspengar som kan användas i en digital ekonomi och är konvertibla nominellt tillsammans med affärsbankinsättningar kan underminera rollen för det monetära ankaret för centralbankspengar, vilket försvagar finansiell stabilitet och penningpolitisk suveränitet inom EU.

I detta sammanhang har utgivningen av en CBDC för allmänt bruk under de senaste åren fått alltmer uppmärksamhet och stöd 2 . Liksom kontanter har detaljhandel inom CBDC blivit en allmän form av centralbankspengar som direkt är tillgängliga för allmänheten, i tillräcklighet som ställning lagligt betalningsmedel. Därmed skulle den alltså anpassa sig till de allmänna former av valuta till den tekniska utvecklingen och komplettera med kontanter.

I ett euroområde med inrättande av CBDC – den digitala euron – är det viktigt att komplettera kontanter och anpassa de allmänna formerna för valutan till tekniska utvecklingar, så att euron kan användas som en enda valuta i en enhetlighet på ett effektivt sätt över hela euroområdet. Den digitala euron kommer även erbjudas som offentligt digitalt betalningsmedel vid sidan av privat utgivna befintliga digitala betalningsmedel, främja en starkare och konkurrenskraftig, effektiv och innovativ europeisk marknad för massbetalningar och en digitaliserad finanssektor samt bidra till att ytterligare stärka den europeiska massbetalningsmarknadens motståndskraft. Som sådan kommer den digitala euron att underlätta utvecklingen av paneuropeiska och interoperabla betallösningar, inbegripet fullständig utrullning av omedelbara betalningar.

Föremål för detta förslag är att säkerställa att centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel ska förbli tillgängliga för allmänheten och erbjuda ett toppmodernt kostnadseffektivitet som betalningsmedel, vilket i sig säkerställer ett starkt integritetsskydd för digitala betalningar, upprätthållande av finansiell stabilitet, främja tillgänglighet och finansiell integration. Syftet med detta förslag fastställer att den digitala euron som kan utfärdas av europeiska centralbanken och nationella centralbanker i de medlemsstater som har euro som valuta som en del av Eurosystemet och tillhandahåller det nödvändiga regelverk som bör säkerställa användningen av effektivitet av digital euro som en gemensam valuta inom alla euroområden och även tillgodose behovet hos användarna i den digitala eran och främja konkurrensen, effektiviteten, innovationen och motståndskraft inom EU:s digitaliserande ekonomi. Den digitala euron skulle inte kunna bli programmerbara pengar och därmed inte kunna användas för att begränsa utgifterna till eller rikta sig till specifika varor eller tjänster. som en digital form av gemensam valuta bör den vara fullt utbytbar.

•Överensstämmelse med befintliga bestämmelser inom detta område

Utöver de relevanta bestämmelserna fördragen (artikel 3.1 c i EUF-fördraget och artikel 127 till 133), kommissionens rekommendation av den 22 mars 2010 om omfattningen och effekterna av eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel 3 och Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om omfattningen och effekterna av, samt tillgång till, eurosedlar och euromynt som lagliga betalningsmedel (antas tillsammans med nuvarande förslag) 4 saknas bestämmelser inom det relevanta politikområdet, dvs. penningrätt som en del av euroområdets penningpolitik.

Föreliggande förslag är förenligt med de bestämmelser i primärrätten. För att säkerställa samstämmighet mellan de två formerna av centralbankspengar (digital euro och eurokontanter) ska även kontanters ställning som lagligt betalningsmedel regleras på samma sätt som den digitala eurons ställning som lagligt betalningsmedel, utan att detta påverkar skillnaderna mellan dessa former av euro.

Förslaget bygger på den inre marknadsfriheten som tillhandahåller betaltjänster, oavsett var betaltjänsten är etablerad. För att säkerställa att EU:s betaltjänstleverantörer distribuerar den digitala euron över hela euroområdet, åtföljs detta initiativ av ett förslag till förordningen [infoga hänvisning – förslag till förordning om tillhandahållande av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta - COM/2023/368 final].

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

De strategier för digitalisering av finanssektorn och för massbetalningar 5 som kommissionen antog i september 2020 stöder utvecklingen av konkurrenskraftiga paneuropeiska betalningslösningar och utforskningen av en digital euro som ett möjligt komplement till eurokontanter, vilket ska erbjudas vid sidan om privat utgivna digitala betalningsmedel.

Införandet av den digitala euron skulle bli vara avgörande i sammanhang med fortlöpande ansträngningar för att minska upplösning av den europeiska massbetalningsmarknaden, främja konkurrens, effektivitet, innovation och motståndskraft på denna marknad. För att uppmuntra branschinitiativ att erbjuda paneuropeiska betallösningar, särskilt stödja en fullständig utrullning av omedelbara betalningar.

den digitala euron kommer stödja nyckelpolitik som utförs av unionen, i synnerhet skyddet mot personuppgifter, tillgänglighet till finansiell integration.

–Detta initiativ stödjer målen för att säkerställa ett starkt integritetsskydd vid betalningar i linje med unionens dataskyddslagar. i synnerhet, kommer förordning (EU) 2016/679 (GDPR) 6 och förordning (EU 2018/1715 (EUDPR) 7 att gälla vid distribuering och användning av digital euro när personuppgifter ska behandlas. Den digitala euron utformas för att minimera behandlingen av personuppgifter av betaltjänstleverantörer och Europeiska centralbanken till den grad som anses nödvändig för att säkerställa en korrekt funktion av den digitala euron. Den digitala euron kommer att vara tillgänglig offline och omfattas av ett integritetsskydd i förhållande till betaltjänstleverantörer som är jämförbart med uttag av sedlar i uttagsautomater och användning av kontanter. Omfattningen av digitala eurotransaktioner utformas på ett sådant sätt att varken Europeiska centralbanken eller nationella centralbanker kan tillskriva data till en identifierad eller identifierbar användare av digital euro.

–Dessutom ska en säkerställning utföras för överensstämmelse med direktiv (EU) 2019/882 EAA (Europeiska tillgänglighetsakten) 8 , så den digitala euron utformas på ett sätt som maximerar dess förutsägbara användning av personer med funktionsnedsättningar, begränsande digitala kunskaper och äldre personer.

–Beträffande finansiell inkludering inspireras initiativet av tillvägagångssättet i direktiv (EU) 2014/92 (betalkontodirektivet) 9 , vars syfte är att säkerställa en allmän tillgång till betalkonton med grundläggande funktioner för alla kunder, inklusive finansiellt utsatta personer. Den digitala euron kommer att erbjudas enligt liknande tillvägagångssätt men kräver anpassningar. För att säkerställa en allmän tillgång till grundläggande digitala betaltjänster av euro. För det första skulle kreditinstitut tillhandahålla betalkontotjänster och vara skyldiga att tillgodose grundläggande digitala betaltjänster av euro på begäran av sina kunder. För det andra, ska konsumenter som inte är kunder på kreditinstitut, enligt kapitel IV i betalkontodirektivet ha tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner och tjänster som ska gälla i relation till tillgången av bankkonto för digital euro, till fysiska personer utan kostnad. För det tredje, säkerställer detta initiativ att allmänna organ (lokala eller regionala myndigheter eller postkontor) även bör distribuera den digitala euron till fysiska personer som inte är av intresse av att öppna ett konto för digital euro hos kreditinstitut eller andra betaltjänstleverantörer. Detta yttrande anförtror dessutom åt Europeiska bankmyndigheten och myndigheten för bekämpning av penningtvätt att tillsammans utveckla riktlinjer som specificerar relationen mellan kraven när det gäller bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism och tillgång till grundläggande betaltjänster i digital euro.

–Direktiv (EU) 2015/2366 (PSD2) 10 reglerar tillhandahållande av betaltjänster från betaltjänstleverantörer (inklusive kreditinstitut, institut för elektroniska pengar och betalningsinstitut) med rättigheter och skyldigheter för de parter som är involverade i en betalningstransaktion. Kommissionen har föreslagit ett nytt lagstiftningspaket som består av både nya direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och en förordning som antagits den 28 juni 2023 11 . Detta paket utvidgar definitionen av medel till att även omfatta alla former av centralbankspengar utgivna för allmänt bruk (sedlar, mynt och digital centralbankvaluta). Den 22 oktober 2022, inrättade kommissionen ett förslag om lagstiftning om att göra omedelbara betalningar i euro tillgängligt för alla invånare och företag som innehar ett bankkonto i EU och EES-länder.

–Genom att respektera det riskbaserade tillvägagångssätt som ligger till grund för unionens regler för bekämpning av penningtvätt och genom att exkludera fullständig anonymitet är initiativet förenligt med målet för det paket för bekämpning av penningtvätt 12 som kommissionen antog i juli 2021. Samtidigt föreskrivs i initiativet ett starkt integritetsskydd för betalningar i digital euro offline, som är kontantliknande kontaktlösa betalningar. betalningstransaktioner i digital euro online skulle följa samma regler för dataskydd, integritetsskydd och regler för bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism som privat utgivna e-betalningsmedel i enlighet med EU:s ramverk för bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism och andra betaltjänstdirektivet samt i överensstämmelse med GDPR och kommissionens strategi för öppna data.

–Den EU-omfattande interoperabla europeiska digitala identitetsplånboken 13 låter användare på frivillig basis att gå med och utföra en stark kundautentisering vid betalningar i enlighet med artikel 97 i PSD2. Samma funktioner bör erbjudas till användare av digital euro.

Den digitala euron har även identifierats som ett element av kommissionens strategi för att stödja EU:s öppna strategiska autonomi. Förslaget överensstämmer i synnerhet med kommissionens meddelande "Mot en starkare internationell roll för euro" 14 och "Det europeiska ekonomiska finansiella system: främja öppenhet, styrka och motståndskraft” 15 .

Syftet med förordningen om digitala marknader 16 , som antogs i september 2022, är att förbättra marknadernas öppenhet inom den digitala sektorn. I detta syfte ålägger den sig ett antal skyldigheter för företag som är utsedda gatekeepers för uppräknade kärnplattformstjänster av Europeiska kommissionen, med målet om att främja användarnas valmöjligheter och förse företagsanvändare med möjligheter. Gatekeepers omfattas fortfarande av de specifika bestämmelserna i rättsakten om digitala marknader, med införandet av den digitala euron, som blir tillgänglig för offlinebetalningar, medan effektiv interoperabilitet och rättvis, rimlig och icke-diskriminerande tillgång till hård- och mjukvarukomponenter i mobila enheter krävas för att säkerställa tillgång till tjänsten för användare av digital euro på den inre marknaden.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Som ny form av centralbankspengar tillgängligt för allmänheten, långsides av eurosedlar och euromynt ska etableras och regleras med nödvändiga funktioner genom en EU-förordning baserad på artikel 133 i EUF-fördraget. Enligt artikel 133 i EUF-fördraget "ska det fastställa åtgärder utan att påverka Europeiska centralbankens befogenheter, Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet som anses nödvändiga för användning av euro som en gemensam valuta. Sådana åtgärder ska antas efter samråd med Europeiska centralbanken".

Förklaring enligt ovan och kommer att utvecklas i sektion 3, är införandet och reglering av den digitala euron en åtgärd som är nödvändig för att säkerställa eurons användning som en gemensam valuta i den digitala eran. Denna förordning måste se till att den digitala euron kan användas i samma enlighet med regler och villkor, utan upplösning, i hela euroområdet.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Artikel 5.3 i FEU-fördraget tillämpas inte subsidiaritetsprincipen på områden som faller inom unionens befogenhet. I enlighet med artikel 3.1 c i EUF-fördraget har unionen exklusiv befogenhet vad gäller den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta. Inom detta område är euroområdets medlemsstater åtgärder inte möjliga och subsidiaritetsprincipen är således inte tillämplig.

•Proportionalitetsprincipen

Med respekt för proportionalitetsprincipen har konsekvensbedömningen granskats i detalj och åtföljer förslaget och alla föreslagna alternativ som bedömts i detta mål.

I synnerhet kommer mikroföretag som inte godkänner elektroniska betalningsmedel, såsom icke-vinstdrivande juridiska personer och individer som inte är verksam inom kommersiell verksamhet bli ett undantag från skyldigheten att godkänna betalningar i digital euro.

Beträffande distribution av den digitala euron, medan betaltjänstleverantörer kan distribuera den digitala euron, ska endast kreditinstitut som bedriver betalkonton vara skyldiga att distribuera det digitala eurokontot på begäran av sina kunder. Att kräva att alla betaltjänstleverantörer ska distribuera den digitala euron skulle inte vara proportionerligt med målet att säkerställa en effektiv användning av den digitala euron som lagligt betalningsmedel.

•Val av instrument

En förordning som lämpligt instrument för att bidra till skapandet av en enda regelbok med en allmän applikation och blir bindande i sin helhet och direkt lämplig för alla medlemsstater inom euroområdet, som i sig avlägsnar möjligheten till olikheter i applikationen hos de olika medlemsstaterna och säkerställer målets användning av euro som en gemensam valuta, i enlighet med artikel 133 i EUF-fördraget.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Samråd med berörda parter

Den 2 oktober 2020, publicerade Europeiska centralbanken en "rapport om en digital euro", vilket undersökte fördelar och utmaningar att utföra en digital euro och möjliga utformade alternativ, vars mål är att söka efter bredare synpunkter på dessa aspekter från en allmän publik. När rapporten publicerats, lanserade Europeiska centralbanken den 12 oktober 2020 en "Allmänt samråd om en digital euro" som pågick fram till den 12 januari 2021. Samrådet inkluderade 18 frågor med syftet att samla in synpunkter från individer och branschkunniga. Den första delen riktade sig främst till individer och deras roll som massbetalningsanvändare, medan den andra delen riktade sig till yrkesverksamma inom finans, betalning och teknik med specifik kunskap inom ekonomi, förordning och teknologi för detaljhandelsbetalningar. Svarande uppmanades oavsett att ge feedback på hela uppsättningen av frågor. Sekretessen ansågs vara den viktigaste funktionen av en digital euro av både invånare och yrkesverksamma som deltog i samrådet. Europeiska centralbanken beställde även senare ytterligare undersökningar om digitala betalningsmedel och plånböcker som används av konsumenter.

Kommissionens samrådsstrategi som stödjer detta förslag byggs på flera initiativ:

–Kommissionen angav en uppmaning om bevis och ett målinriktat samråd gällande den digitala euron, den 5 april 2022, som sedan avslutades den 16 juni 2022. Det riktade samrådet kompletterade ECB:s offentliga samråd med ytterligare insamlad information från branschspecialister, betaltjänstleverantörer (inklusive kreditinstitut, betalnings- och e-penninginstitut), leverantörer av betalningsinfrastruktur, utvecklare av betalningslösningar, handlare , handelsorganisationer, tillsynsmyndigheter för massbetalningar, tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt, finansiella underrättelseenheter, Europeiska dataskyddsstyrelsen och andra relevanta myndigheter och experter samt konsumentorganisationer för att kunna beaktas i den konsekvensbedömning som kommissionen gjorde inför förslaget till en förordning om den digitala euron. Huvudsakliga resultat av de riktade samråden är följande: EU-medborgare enades om att målet är att ge tillgång till allmänna pengar i en digital form för alla, inklusive för människor utan bank. Branschrespondenter ansåg att den digitala euron kan vara positiv för företag/handlare i alla betalningssituationer. Människor föredrog snabb, privat, kostnadsfri och allmän tillgänglighet till digital euro. De flesta yrkesverksamma svaranden övervägde en bred tillgänglighet och enkel introduktion, lätt att använda och möjlighet till att betala när som helst, till vem som helst med omedelbar avveckling som de viktigaste aspekterna att erbjuda allmänheten. En bred tillgänglighet till digital euro ansågs stödja EU:s öppna strategi för självständighet. De flesta yrkesverksamma svaranden stöttade att den digitala euron skulle få ställning som lagligt betalningsmedel. De flesta svarande stöttade förslaget till att digital euro främst skulle bli tillgänglig för transaktioner för invånare som är bosatta och etablerade företag i euroområdet.

–Experter från medlemsstaterna och nationella centralbankerna, samt representanter från Europeiska centralbanken fick möjligheten att ge sina synpunkter i kontexten för expertgruppen för bankverksamhet, betalning och försäkran (EGBP) som inrättades av kommissionen från september 2022 till februari 2023. Diskussionerna stöttades av riktade samråd adresserat till länderna. Medlemsstaterna uttryckte även sina synpunkter som en del av eurogruppens möten från och med 2021. Medan medlemsstaternas experter endast hade preliminära synpunkter vid EGBPI-möten, varvid de flesta av dem stöttade den potentiella utgivningen av en digital euro med ställning som lagligt betalningsmedel i euroområdet.

–Den 7 november 2022 anordnade kommissionen en högnivåkonferens som samlade företrädare från nationella myndigheter och EU, medlemmar inom Europaparlamentet, privata sektorn och företrädare för det civila samhället och akademin.

–Kommissionen organiserade rundabordskonferenser med representanter från handlare/företag, konsumenter och betaltjänstleverantörer i februari och mars 2023.

–Kommissionen deltog i Europaparlamentets plenardebatt i april 2023 och i politiska debatter som anordnades av Europaparlamentets ekonomiska och monetära kommitté i januari 2023 och mars 2023.

Sedan januari 2021 har Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionens avdelningar tillsammans på teknisk nivå granskat ett brett spektrum av politiska, juridiska och tekniska frågor som uppstått vid ett eventuellt införande av den digitala euron med hänsyn till dess respektive mandat och oberoende enligt bestämmelserna i fördrag.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Ett antal uppgifter och expertkällor användes vid utarbetandet av detta initiativ, bland annat följande:

–Uppgifter som lämnats under de olika samråd som anges ovan.

–Fokusgruppsanalyser utförda av ECB 2021, 2022 och 2023.

–Studie om nya digitala betalningsmetoder, rapport från Kantar i mars 2022.

–Deltagande från kommissionens avdelningar som observatör i ECB:s marknadsrådgivningsgrupp för den digitala euro i European Retail Payments Board.

–Arbetsdokument från ECB och dess personal, samt undersökningar och statistik.

–Kommissionen och gemensamma forskningscentrums simuleringar och forskning.

•Konsekvensbedömning

Detta förslag åtföljs av en konsekvensbedömning. Rapporten om konsekvensbedömningen lämnades in till tillynsnämnden för lagstiftningskontroll den 14 oktober 2022. Tillsynsnämnden granskade konsekvensbedömningen den 16 november 2022 och gav ett negativt yttrande den 18 november 2022. Konsekvensbedömningsrapporten återlämnades till RSB den 23 mars 2023 och RSB lämnade då positivt yttrande den 25 april 2023. Nämnden för lagstiftningskontroll (RSB) angav två yttranden om rapporten: Det första yttrandet begärde förbättringar i frågor om problemdefinition och specifika mål efterfrågade en mer konsekvent interventionslogik. Nämnden för lagstiftningskontroll bad även om ytterligare förklaringar gällande funktionalitet och påverkan av vissa väsentliga krav och utformande funktioner av digital euro, inklusive begränsningar av dess värdelager, reglering av handlares avgifter, cybersäkerhetsrisker, samt bredare säkerhetshänsyn. Det andra yttranden begärde mer bedömning av de potentiella fördelarna och kostnaderna i förhållande till handlares avgifter och fler analyser på den förväntade påverkan av föredragna alternativ på den existerande marknaden och hos marknadsaktörerna. Den slutliga rapporten av konsekvensbedömningen tog hänsyn till RSS:s kommentarer och förbättringar av analyser och beskrivningarna i enlighet med detta.

Konsekvensbedömningenn anser att huvudproblemet och huvudskälet till nödvändighet av att skapa den digitala euron är att centralbankspengar i fysisk form, dvs. kontanter ensamma, inte räcker i den digitala eran för att stödja den europeiska ekonomin.

Två problemfaktorer identifierades:

–I en digital ekonomi som går snabbt framåt är centralbankspengar i fysisk form, dvs kontanter inte tillgängliga för betalningar i en växande del av ekonomin, speciellt inom e-handel och kan inte möta framtidens behov hos industri 4.0 (t.ex. M2M-betalningar,villkorsbetalningar).

–Tredjeländers CBDC och andra innovativa betalningsmedel(t.ex. stablecoins) som inte är denominerade i euro kan gradvis förvärva marknadsandelar på euroområdets betalningsmarknader och minska eurons roll.

Flera alternativ övervägdes för att reglera väsentliga delar av en digital euro. Föreslagna alternativ undersöktes hur den digitala euron kan regleras för att uppnå de politiska mål och samtidigt balansera handelsavvägningar: i) möjliggör en bred användning samtidigt som man säkerställer en konkurrens mot privata betalningslösningar, ii) skydda integriteten iii) säkerställa spårbarheten och kreditgivning och iv) stötta internationell användning medan förmildrande risker för länder utan euro och Eurosystemet.

Konsekvensbedömningen presenterar ett paket med föredragna alternativ:

–Genom att ge den digitala euron ställning som lagligt betalningsmedel med en skyldighet för alla betalningsmottagare att godkänna den, kan dock med motiverande och proportionella undantag och distributionsarrangemang. För att säkerställa samstämmighet mellan alla former av centralbankspengar, förslås det en vidare reglering av kontanternas ställning och lagligt betalningsmedel i ett parallellt lagförslag.

–ECB bör offentliggöra nivån på högsta avgifter och inter-PSP-avgifter.

–Ett starkt integritetsskydd och dataskydd för små kontaktlösa betalningar offline genom att personuppgifter gällande användarnas identitet behandlas vid den tidpunkt då de öppnar konton för digital euro hos betaltjänstleverantörer, utan att transaktionsdata avslöjas för betaltjänstleverantörerna, medan onlinebetalningar skulle behandlas som privat utgivna digitala betalningsmedel i överensstämmelse med kraven på bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism (alternativ 2c, 2d).

–Minskning av risken för finansiell disintermediering och finansiell stabilitet genom att låta Europeiska centralbanken fastställa och använda verktyg för att inom rimliga gränser begränsa den digitala eurons funktion som värdebevarare.

–Genom att först göra den digitala euron tillgänglig för fysiska och juridiska personer bosatta eller etablerade i euroområden och besökare och eventuellt öka dess användning vid ett senare skede till tredje länders medlemsstater, med mål om avtal och/eller arrangemang för att mildra riskerna för finansiell stabilitet och penningpolitisk suveränitet.

Denna kombination av alternativ medför flera fördelar som motiverar behovet av att introducera den digitala euron för att säkerställa den fortsatta användningen av euro som en gemensam valuta i den digitala eran 17 . Allmänheten kan gynnas av ökade valmöjligheter eftersom de skulle kunna använda centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel i hela euroområdet, utöver digitala betalningsmedel baserade på affärsbankspengar. Allmänheten skulle även dra nytta av det ökade förtroendet inom det monetära systemet som tillhandahålls av ett digitalt monetärt ankare. En lättanvänd och bred tillgänglighet av digital euro för allmänheten skulle även stödja ytterligare ekonomisk integration i ett digitaliserat samhälle. Handlare skulle också ånjuta ett ökat val av att ta emot betalningar och dra nytta av konkurrensen på en alleuroperiska betalningsmarknaden, vilket i sin tur leder till mer effektivitet.

Betaltjänstleverantörer skulle distribuera den digitala euron till deras kunder och skulle dessutom kunna generera avgifter för ytterligare innovativa tjänster som är länkade till den digitala euron och andra tjänster.

Därutöver skulle en digital euro stödja en öppen strategisk autonomi genom att skapa ett nytt betalningssystem som kan vara motståndskraftigt mot eventuella externa störningar. En digital euro skulle även stödja europeiska företag för framtida användningsfall inom Industri 4.0 och Web 3 (dvs. decentraliserat internet) genom att ge dem ett offentligt alternativ till programmerbara betalningar som potentiellt erbjuds av främmande länders CBDC och stablecoins från teknikföretag. Kostnaderna för att genomföra initiativet skulle huvudsakligen falla på Europeiska centralbanken, handel och betaltjänstleverantörer. Av proportionalitetsskäl innehåller det föredragna alternativet undantag från det godtagandeskyldigheten för vissa kategorier av handlare, varvid gäller att handlare som godtar privat utgivna elektroniska betalningsmedel även behöva godta betalningar i digital euro. Det kan även tillkomma utbildningskostnader för kunder, likt utbildningskostnader förknippat med onlinebanker och nya applikationer. Initiativet skulle även utlösa vissa driftkostnader (återkommande). Människor kan använda grundläggande betaltjänster i digital euro utan kostnad och betala avgifter för ytterligare betaltjänster i digital euro, vilket även förväntas att bli konkurrenskraftiga i jämförelse med existerande betalningsmedel. Införandet av den digitala euron förvänts att ha inverkan på både EU:s massbetalningsmarknad och insättningar. Å ena sidan kan den digitala euron minska marknadsandelen för befintliga privata elektroniska betalningsmedel, vilket resulterat i lägre intäkter för vissa betaltjänstleverantörer. Å andra sidan, kan distributionen av den digitala euron även innebära intäkter för både distribution och förvärvande av betaltjänstleverantörer. Dessutom kan den potentiella konverteringen av medel placeras hos betaltjänstleverantörer (särskilt kreditinstitut) för digital euro och minska betaltjänstleverantörernas likviditetssituation, ränteintäkter och kan påverka kreditgivningen.

Eftersom den digitala euron sannolikt kommer använda samma infrastruktur som redan tillgängliga betalningsmedel, förväntas energiförbrukningen och dess miljöpåverkan vara likt befintliga betalningar. Sociala konsekvenser gällande den digitala euron innebär att den finansiella integrationen kommer förbättras genom att säkerställa tillgången till betaltjänster i digital euro för personer vars kontanter kommer bli mindre och mindre användbara i en digitaliserad ekonomi.

Sammantaget dras slutsatsen av bedömningen till de långsiktiga fördelarna med en väl utformad digital euro med lämpliga skyddsåtgärder väger upp till kostnaderna. Dessutom kan kostnaderna utan vidtagna åtgärder potentiellt vara mycket höga.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Nuvarande initiativ är inte ett initiativ från REFIT-programmet. När det kommer en ny form av centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel till allmänheten tillsammans med eurosedlar och euromynt ska detta skapas och regleras i sina väsentliga aspekter genom en ny EU-förordning baserad på artikel 133 i EUF-fördraget. Därför baseras den inte på en utvärdering av befintlig förordning.

Initiativet om den digitala euron kommer i storhet vara ett neutralt en-in-en-ut-perspektiv. Det finns för närvarande inget färdigt ramverk för en digital euro och därmed finns inga befintliga administrativa kostnader som kan sparas in på detta område.

Även om initiativet innebär anpassningskostnader, vilket kommer hållas till en så låg kostnad som möjligt och kompenseras av fördelarna, men medför inga nya och betydande administrativa kostnader, dvs. krav på specifika märkningar, rapportering eller registrering som skulle behöva kompenseras av kostnadsbesparingar på annat håll.

•Grundläggande rättigheter

Initiativet till fullo respekterar de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den respekterar berörda frihetsrättigheter (artikel 6 i stadgan) frihet att bedriva verksamhet (artikel 16 i stadgan) egendomsrättigheten (artikel 17 i stadgan) äldres rättigheter (artikel 25i stadgan), integrationen av personer med funktionshinder (artikel 26 i stadgan) och en hög nivå av konsumentskydd (artikel 38 i stadgan).

Behandling av personuppgifter kan krävas för att utföra uppgifter som berör användning av distribution av en digital euro. Detta kommer påverka de grundläggande rättigheterna till privatlivet för att skydda personuppgifter som anges i artikel 7 och 8 i stadgan. Eventuella begränsningar av skydd av personuppgifter och integritet gäller endast om den är absolut nödvändigt i enlighet med artikel 52 i stadgan. Mer specifikt krävs behandling av personuppgifter endast för uppgifter som är relaterade till distribution och användning av digital euro som fastställs i denna förordning, samt för befintliga uppgifter som utförs i allmänhetens intresse eller samtycke med rättsliga skyldigheter som fastställdes i Unionlagstiftning som gäller medel enligt definitionen i direktiv (EU) 2015/2366. Sådana uppgifter inkluderas för att förebygga och upptäcka bedrägeri, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, fullgörande av skyldigheter relaterade till beskattning och skatteundandragande, samt hantering av inom operativa- och säkerhetsrisker. Detta förslag säkerställer att uppgiftsbehandlingen respekterar EU:s dataskyddslagstiftningskrav genom att fastställa ansvarsområden för en personuppgiftsansvarig ur ett dataskyddsperspektiv, i synnerhet för Europeiska centralbanken, nationella centralbanker och betaltjänstleverantörer. När Europeiska centralbanken och nationella centralbanker beslutar att behandlingen som kontrollant, kommer de senaste säkerhets- och integritetsbevarande åtgärderna att säkerställa att personuppgifter pseudonymiseras eller krypteras på ett sådant sätt där personuppgifter som behandlas inte direkt kan härledas till en identifierad eller identifierbar användare av digital euro. I förslaget fastställs vidare ett förfarande för att kontrollera om någon av betaltjänstleverantörernas kunder är uppförda på förteckningen över personer eller enheter som är föremål för EU-sanktioner. I förslaget fastställs tydliga regler för hur ofta sådana kontroller ska utföras och vem som ska ansvara för dem. Initiativet säkerställer att alla personuppgifter som behövs för att utföra sådana kontroller är adekvata, relevanta och begränsade till vad som är nödvändigt.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Denna förordning har inga budgetkonsekvenser.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Målet att säkerställa att centralbankspengarna – euron – kan stödja EU genom att tillgodose betalningsbehoven i den digitala eran och övervakas på en regelbunden basis, baserat på data från betaltjänstleverantörer, handlare och ECB. Mängden av digital euro i cirkulation och dess relativa och dess värde inom massbetalningar i digital euro och dess relativa andel jämfört med andra betalningar med digital euro kan innebära huvudindikationer för övervakning av användandet av digital euro i en digitaliserad ekonomi inom EU.

Det kommer endast finnas begränsade rapporteringskrav för betaltjänstleverantörer.

Förslaget innehåller en allmän plan för övervakning och utvärdering av effekterna på de specifika målen, enligt vilken kommissionen ska göra en första översyn fem år efter den dag då förordningen började tillämpas (och därefter vart tredje år) och rapportera till Europaparlamentet och rådet om sina viktigaste slutsatser. Översynen ska genomföras i enlighet med kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Innehåll, inrättande och utgivning av av den digitala euron (artiklarna 1–4)

Syftet med denna förordning är att upprätta den digitala euron och reglera dess huvudsakliga aspekter för att säkerställa att användningen av euro som en gemensam valuta i hela euroområdet. den digitala euron är tillgänglig för fysiska och juridiska personer för massbetalningar. Det är Europeiska centralbanken som har ansvar för att godkänna utgivning av den digitala euron av Europeiska centralbanken eller nationella centralbanker i euroområdets medlemsstater.

Tillämplig lag och behöriga myndigheter (artiklarna 5 och 6)

Artikel 5 klargör att Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ändrat genom direktiv (EU) [ infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 98/26/EG och om upphävande samt om upphävande av direktiven 2015/2366/EU och 2009/110/EG - COM(2023) 366 final] är tillämpligt på den digitala euron. Genom direktivet utvidgas definitionen av medel till att även omfatta centralbankspengar utgivna för allmänt bruk, vilket inkluderar digitala centralbanksvalutor.

Likaså, ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU), [infoga hänvisning – förslag till förordning om tillhandahållande av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta – COM/2023/368 final], Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om förebyggande av användning av det finansiella systemet för penningtvätt eller finansiering av terrorism (med undantag för offlinebetalningar), ersatt av [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt – COM/2021/421 final) och förslag till direktiv om bekämpning av penningtvätt – COM/2021/423] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om information som åtföljer överföringar av medel som gäller den digitala euron.

Medan behöriga myndigheter i enlighet med direktiv 2015/2366 och 2015/849 skulle ansvara för övervakning och genomdriva alla skyldigheter som fastställts i dessa unionsakter, baserat på artikel 114 i EUF-fördraget, skulle även myndigheter med befogenhet även ansvara för att respektera relevanta bestämmelserna i denna förordning.

Tillsynsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna för hemmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten i enlighet med direktiv 2015/2366 och 2015/849 bör även gälla för den digitala euron.

Ytterligare behöriga myndigheter bör utses av medlemsstaterna för att övervaka och upprätta skyldigheterna kring lagliga betalningsmedel i enlighet med denna förordning.

Denna förordning reglerar endast tillsynen av behöriga myndigheter och sanktionssystemet för betaltjänstleverantörer som är etablerade i medlemsstater vars valuta är euro. Betaltjänstleverantörer som etablerats i medlemsstaterna vars valuta inte är euro kan distribuera den digitala euron som föremål till övervaknings- och sanktionssystemet i medlemsstater vars valuta inte är euro. För detta ändamål ska denna förordning åtföljas av ett lagstiftningsförslag grundat på artikel 114 i EUF-fördraget.

Lagligt betalningsmedel (artiklarna 7–12)

den digitala euron beviljas ställning som lagligt betalningsmedel, vilket bland annat innebär att betalningsmottagare accepterar den (artikel 7) om inget annat föreskrivs i förordningen. Artikel 9 definierar en uppsättning undantag från skyldigheten att godkänna digital euro. Denna uppsättning av undantag inkluderar rättigheten för mikroföretag som inte godkänner digital euro, såvida de inte accepterar jämförbara digitala betalningsmedel. På liknande sätt har en fysisk person som agerar i samband med rent personlig verksamhet inga skyldigheter att godkänna den digitala euron. Skyldigheter att godkänna den digitala euron respekterar parternas avtalsrättsliga frihet till fullo, eftersom betalningsmottagare inte behöver godkänna den digitala euron om både betalningsmottagare och betalare uttryckligen kommit överens om att annat betalningsmedel innan betalning sker. Oavsett kommer betalningsmottagare att vara förbjudna att använda avtalsvillkor som inte individuellt förhandlats (artikel 10) eftersom detta skulle underminera betalningsmottagarens obligatoriska acceptans och betalarens avtalsmässiga frihet. Artikel 11 erkänner ytterligare undantag för den digitala euron av penningrättslig natur som kommissionen har befogenheter att anta genom delegerad akt. Kommissionens befogenheter att anta delegerade akter gäller utan påverkan hos medlemsstaternas möjlighet att anta nationell lagstiftning med undantag för obligatoriskt godkännande som härrör från ställning som lagligt betalningsmedel i enlighet med villkoren som fastställts av EG-domstolen i förenade mål C-422/19 och C-423/19. Artikel 12 kräver konvertibilitet av kontanter och den digitala euron till varandra till pari. För att det inte ska råda någon tvekan ger artikel 12 dessutom betalaren rätt att välja att betala kontant eller med digital euro i fall där båda måste godtas enligt denna förordning, i inbegripet i synnerhet de bestämmelser som påverkar det obligatoriska godtagandet (dvs. artiklarna 7, 8, 9, 10 och 11), samt enligt förordningen om digital euro.

Distribution (artiklarna 13–14)

I enlighet med berättigande som beviljats att tillhandahålla betaltjänster under direktiv 2015/2366, kan alla betaltjänstleverantörer som är auktoriserade i EU tillhandahålla digital euro som betaltjänst, inklusive ytterligare betaltjänster i digital euro, utöver grundläggande betaltjänster med digital euro. Betaltjänstleverantörer behöver inte något ytterligare tillstånd från behöriga myndigheter för att tillhandahålla digitala betaltjänster i euro. För att distribuera den digitala euron måste betaltjänstleverantörer ingå avtal med användare av digital euro. Ett avtalsförhållande mellan användare av digital euro och Europeiska centralbanken är uteslutet. Användare av digital euro kan ha ett eller flera betalkonton för digital euro hos samma eller olika betaltjänstleverantörer.

Tillhandahållande av digitala eurotjänster hos betaltjänstleverantörer är begränsade till i) fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i de medlemsstater vars valuta är euron, ii) fysiska eller juridiska personer som öppnade ett konto för digital euro vid den tidpunkt då de var bosatta eller var etablerade i de medlemsstater vars valuta är euron, men inte längre är bosatta eller etablerade i sådana medlemsstater, iii) besökare, iv) fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater vars valuta inte är euron, föremål för villkoren i artikel 18, och v) fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjeländer, inklusive territorier enligt ett monetärt avtal med Europeiska unionen, med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 19 och 20. Betaltjänstleverantörer som är auktoriserade utanför euroområdet får tillhandahålla dessa tjänster med fri etablering eller kostnadsfritt tillhandahållande av tjänster enligt direktiv 2015/2366.

Artikel 13 fastställer även specifika uppgifter som en betaltjänstleverantör ska eftersträva för att euron ska användas som en gemensam valuta i hela unionen. Detta inkluderar att tillhandahålla insättnings- och uttagsfunktioner för användare av digital euro så de kan ha sin innehav av digital euro som kan överstiga eventuella begränsningar som ECB kan anta (t.ex. innehavsgränser) automatiska uttag till ett betalkonto för icke-digital euro såsom ett konto hos en affärsbank när en betalningstransaktion i digital euro tas emot (automatiskt uttag). Detta inkluderar även möjliggörande för digitala användare att göra betalningstransaktioner i digital euro där transaktionsbeloppet överstiger deras innehav av digital euro. ("omvänd vattenfallsmodell").

Artikel 14 kräver att kreditinstitut som driver ett betalkonto ska distribuera alla grundläggande betaltjänster i digital euro till fysiska personer som är bosatta i en medlemsstat vars valuta är euro, på begäran av sina kunder. För fysiska personer som inte har något icke-digitalt eurobetalkonto hos ett kreditinstitut, eller som inte vill öppna ett betalkonto för digital euro hos ett kreditinstitut eller hos andra betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron, bör medlemsstaterna utse särskilda enheter (dvs. lokala eller regionala myndigheter eller postkontor) som skulle behöva tillhandahålla grundläggande betaltjänster i digital euro. Därtill bör rätten till tillgång av betalkonto med grundläggande funktioner under direktiv (EU) 2014/92 (Betalkontodirektivet) gälla i relation till grundläggande betaltjänster i digital euro med grundläggande tjänster för digital euro som tillhandahålls utan kostnad i motsats till "utan kostnad eller skäliga avgifter" enligt artikel 18 i betalkontodirektivet. Distributionen av den digitala euron från andra betaltjänstleverantörer skulle ske på initiativ från betaltjänstleverantörerna själva. Alla betaltjänstleverantörer som är skyldiga att tillhandahålla grundläggande tjänster för digital euro enligt artikel 14 och tillhandahålla digitalt integrationsstöd till personer med funktionshinder, funktionsbegränsningar eller begränsade digitala färdigheter och äldre personer.

Begränsningar för användandet av den digitala euron som värdebevarare (artikel 16)

Europeiska centralbanken bör utarbeta instrument för att begränsa användningen av den digitala euron som värdelager, inklusive innehavsgränser. Artikel 16 definierar en uppsättning kriterier som parametrar och användning av instrument utvecklade av Europeiska centralbanken bör uppfylla för att värna om den finansiella stabiliteten. I synnerhet bör dessa instrument inte förhindra acceptans och initiering av en betalningstransaktion i digital euro. Ämnet för dessa kriterier specificeras under artikel 16, och bör beslutas om huruvida och när sådana instrument bör användas, liksom kalibrering som helt och hållet ligger hos Europeiska centralbanken. Inom denna förordnings ramverk bör den digitala euron inte innefatta ränta.

Avgifter för digitala betaltjänster i euro (artikel 17)

Handelns serviceavgift eller avgifter mellan betaltjänstleverantörer regleras för att säkerställa att de inte överstiger det lägsta av följande belopp: i) relevanta kostnader för betaltjänstleverantörer, inklusive en rimlig vinstmarginal och att ii) avgifter eller pålagor som begärs för jämförbara betalningsmedel. För detta ändamål bör Europeiska centralbanken regelbundet övervaka relevanta kostnader, avgifter och pålagor och regelbundet offentliggöra och revidera dessa belopp. Behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna är ansvariga för att säkerställa efterlevnaden av denna artikel.

Tillgång till och användning av den digitala euron utanför euroområden (artiklarna 18–21)

Kapitel V fastställer reglerna för tillgång till och användning av den digitala euron utanför euroområdena, vilket beror på om fysiska och juridiska personer är bosatta eller etablerade i en medlemsstat utanför euroområdet eller i ett tredjeland. Tillgång till och användning av den digitala euron i en medlemsstat utanför euroområdet är möjligt under två villkor: 1) medlemsstaten utanför euroområdet gör en förfrågan åt denna riktningen och åtar sig att uppfylla ett antal villkor. 2) Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken utanför ett euroområde ingår i en uppläggning som specificeras nödvändiga genomförandeåtgärder Tillgång till och användning av digital euro i ett tredjeland är också möjlig, även under två villkor: 1) Unionen och tredjelandet sluter ett internationellt avtal som förbinder tredjelandet att uppfylla ett antal villkor. 2) Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken utanför ett euroområde ingår i en uppläggning som specificeras nödvändiga genomförandeåtgärder I synnerhet, om tillgång till och användning av den digitala euron i ett territorium enligt ett monetärt avtal med unionen är möjlig, med förutsättning att det monetära avtalet föreskriver det. Kapitel V fastställer även regler för betalningar mellan den digitala euron och lokal valuta, vilka bär vara föremål för ett förhandsavtal mellan Europeiska centralbanken och centralbankerna utanför euroområdet.

Tekniska egenskaper (artiklar 22–24)

den digitala euron bör utformas på ett sådant sätt för att underlätta användningen av allmänheten, inklusive ekonomiskt utsatta personer eller personer som riskerar ekonomisk tillhörighet, begränsade digitala kunskaper och äldre människor.

den digitala euron kommer inte behöva ett icke-digitalt eurobetalkonto. Vissa funktioner av den digitala euron kräver ändå ett icke-digitalt eurobetalkonto. I synnerhet ska användare av digital euro ange ett betalkonto för icke-digital euro för att länkas till betalkontot för digital euro för nyttjande av vattenfalls- och omvänd vattenfallsmodellens funktioner för betalningstransaktioner i digital euro online.

den digitala euron bör vara tillgänglig för betalningstransaktioner i digital euro både offline och online från och med den första utgivningen av den digitala euron och bör möjliggöra villkorsstyrda betalningstransaktioner. den digitala euron bör inte vara programmerbara pengar, vilket innebär enheter som, på grund av i sig definierade utgiftsvillkor, endast kan användas för att köpa specifika typer av varor eller tjänster, eller är föremål för tidsgränser efter vilka de inte längre är användbara: som en digital form av gemensam valuta bör den digitala euron vara fullt utbytbar.

Distributionsmetoder (artiklarna 25–33)

Användare kan använda de europeiska digitala identitetsplånböckerna som upprättats enligt förordning [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 när det gäller upprättande av ett ramverk för en europeisk digital identitet – COM( 2021) 281 final] för att gå ombord och göra betalningar.

Europeiska centralbanken bör säkerställa att den digitala euron är, i möjligaste mån kompatibel med privata digitala betalningslösningar för att möjliggöra samverkan mellan den digitala euron och privata digitala betalningslösningar, inklusive med delade infrastrukturer och terminaler vid interaktionspunkten.

Europeiska centralbanken bör tillhandahålla support för handläggning av tvister, inklusive tekniska och bedrägerikonflikter relaterade till den digitala euron, på euroområdesnivå. Europeiska centralbanken bör inte agera som en part i något av dessa tvister. Europeiska centralbanken kan besluta att tilldela uppgiften av utveckling och hantering av tvistmekanismens funktion, liksom funktionen att förebygga bedrägerier till leverantörer av stödtjänster.

Medan Europeiska centralbanken tillhandahåller gränssnitt mellan användare av digital euro och betaltjänstleverantörers betalningsinfrastruktur, kan betaltjänstleverantörer utveckla sina egna gränssnittstjänster. Användaren av den digitala euron bör kunna välja mellan de olika tillgängliga lösningarna.

den digitala euron bör göra det möjligt för digitala användare att byta sina digitala betalkonton i euro till en annan betaltjänstleverantör på begäran av den digitala användaren av euro. Vid exceptionella omständigheter, inklusive när en betaltjänstleverantör har förlorat relevant data, kan Europeiska centralbanken stötta byte av det digitala betalkontot till en annan betaltjänstleverantör som utsetts av användaren av den digitala euron.

Integritet och dataskydd (artiklarna 34–36)

Artikel 35 definierar utförligt de uppgifter för vilka ECB och de nationella centralbankerna får behandla personuppgifter, vilket inkluderar avveckling av betalningstransaktioner i digital euro . Behandling av personuppgifter bör bygga på användningen av de bästa säkerhets- och integritetsbevarande åtgärder, såsom pseudonymisering eller kryptering för att säkerställa att data inte kan hänföras direkt till en identifierad användare av euro av ECB och nationella centralbankerna. Kommissionen har befogenhet att införa delegerade akter i kategorier av betaltjänstleverantörer som behandlas med personuppgifter, ECB och nationella centralbanker och leverantörer av stödtjänster.

Ramverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 37)

I artikel 37 föreskrivs ett anpassat ramverk för bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism för betalningstransaktioner i digital euro offline som ska omfattas av ett starkare integritetsskydd än onlinebetalningar. För betalningar med offline digital euro kommer Europeiska centralbanken, de nationella centralbankerna och betaltjänstleverantörerna inte att få tillgång till personlig transaktionsdata. Betaltjänstleverantörer kommer endast att få tillgång till uppgifter om insättningar och uttag relaterade till användarens identitet och det belopp som betalats och återbetalats, likt behandlade personuppgifter av betaltjänstleverantörer när användare sätter in eller tar ut kontanter. Betaltjänstleverantörer kan överföra data om insättningar och uttag till finansunderrättelseenheter eller andra behöriga myndigheter när en användare misstänkts för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Kommissionen har befogenheter att införa genomförandeakter för att fastställa gränser för innehav och transaktioner.

Slutbestämmelser (artiklarna 38–42)

Europeiska centralbanken kommer att rapportera om den digitala euron inom ramen för sin regelbundna rapportering Vidare kommer en särskild rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen om instrumenten för att begränsa användningen av digital euro som värdebevarare liksom parametrar i förhållande till målet för att skydda ekonomisk stabilitet, senast 6 månader före den planerade utgivningen av den digitala euron och därefter med jämna mellanrum. Kommissionen bör även rapportera om effekterna av parametrarna och dess användning av instrument, särskilt i rollen som finansiell mellanhand inom finansieringen av ekonomin.

Denna förordning bör träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. När förordningen har godkänts av Europaparlamentet och rådet kommer Europeiska centralbanken att besluta när och för vilket belopp den digitala euron bör utfärdas, i enlighet med artikel 4 i denna förordning.

202320232023/0212 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättandet av den digitala euron

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 133,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande 18 ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 19 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Kommissionen betonade i sin strategi för digitalisering av finanssektorn och sin massbetalningsstrategi 20 , som antogs i september 2020, att en digital euro som en digital centralbanksvaluta för allmänt bruk skulle fungera som en katalysator för innovation inom betalningar, finans och handel som ett led i det fortsatta arbetet för att minska fragmenteringen på unionens massbetalningsmarknad. Eurotoppmötet i mars 2021 efterlyste en starkare och mer innovativ digital finanssektor och mer effektiva och motståndskraftiga betalningssystem. Eurogruppen erkände även i sitt uttalande av den 25 februari den digitala eurons potential att främja innovation inom det finansiella systemet. I detta sammanhang välkomnade både Europaparlamentet 21 och Ekofinrådet 22 i februari och mars 2022 Europeiska centralbankens beslut att inleda en tvåårig utredningsfas om en digital euro med start oktober 2021.

(2)Den 2 oktober 2020 offentliggjorde Europeiska centralbanken en rapport om en digital euro 23 . Rapporten låg till grund för att få in synpunkter på fördelar och utmaningar med att ge ut en digital euro, och på hur den skulle kunna utformas.

(3)Centralbankspengar i form av sedlar och mynt kan inte användas vid onlinebetalningar. Idag är onlinebetalningar helt beroende av affärsbankspengar. Att affärsbankspengar är fullt godtagbara och utbytbara förutsätter att de kan konverteras till centralbankspengar för ett lika värde, med ställning som lagligt betalningsmedel, vilket fungerar som ett monetärt ankare. Detta monetära ankare är centralt för de monetära och finansiella systemens funktion. Det ligger till grunden för användarnas förtroende för affärsbankspengar och för euron som valuta och är därför avgörande för att bevara stabiliteten i det monetära systemet i en digitaliserad ekonomi och ett digitaliserat samhälle. Eftersom de fysiska centralbankspengarna inte är tillräckliga för att tillgodose behoven hos en snabb digitalisering av ekonomin skulle detta på sikt kunna innebära att det monetära ankaret för affärsbankspengar går förlorat. Det är därför nödvändigt att införa en ny form av officiell valuta med ställning som lagligt betalningsmedel, som är riskfri och som tydliggör att pengar som ges ut av olika affärsbanker kan konverteras till pari.

(4)För att tillgodose behoven i samband med den snabba digitaliseringen av ekonomin bör den digitala euron stödja många olika användningsfall inom massbetalningar. Dessa användningsfall omfattar person till person, person till företag, person till myndighet, företag till person, företag till företag, företag till myndighet, myndighet till person, myndighet till företag och myndighet till myndighet. Dessutom bör den digitala euron kunna tillgodose framtida betalningsbehov, särskilt maskin-till-maskin-betalning inom ramen för den fjärde industriella revolutionen och betalningar på det decentraliserade internet (web3). Den digitala euron bör inte kunna användas vid betalningar mellan finansförmedlare, betaltjänstleverantörer och andra marknadsaktörer (stora betalningar), för vilka det finns system för avveckling i centralbankspengar och för vilka olika typer av teknik håller på att undersökas av Eurosystemet.

(5)I en situation där kontanter inte är tillräckliga för att tillgodose behoven i en digitaliserad ekonomi är det viktigt att stödja finansiell inkludering genom att säkerställa att privatpersoner i euroområdet har allmän, överkomlig och smidig tillgång till den digitala euron, och att den godkänns generellt för betalningar. Finansiell exkludering i den digitaliserade ekonomin kan komma att öka eftersom privata digitala betalningsmedel möjligen inte är specifikt anpassade till sårbara grupper i samhället, eller inte är lämpliga i vissa landsbygdsområden eller avlägsna områden som saknar ett (stabilt) kommunikationsnät. Enligt Världsbanken och Banken för internationell betalningsutjämning är effektiva, tillgängliga och säkra system och tjänster för massbetalningar avgörande för ökad finansiell inkludering 24 . Denna slutsats styrktes ytterligare av en studie om nya digitala betalningsmetoder som beställts av Europeiska centralbanken, där man kom fram till att för personer som saknar bankkonto, har begränsad tillgång till banktjänster eller inte har tillgång till internet, är de viktigaste egenskaperna hos nya betalningsmetoder att de är användarvänliga, inte kräver tekniska färdigheter, och att de är säkra och kostnadsfria 25 . En digital euro skulle erbjuda ett offentligt alternativ till privata digitala betalningsmedel och stödja finansiell inkludering eftersom den skulle utformas i enlighet med dessa mål, och på så sätt säkerställa fri tillgång, användarvänlighet och bred tillgänglighet och godtagbarhet.

(6)Den digitala euron bör komplettera eurosedlar och euromynt och bör inte ersätta den gemensamma valutan i dess fysiska form. Som lagliga betalningsmedel är både kontanter och digitala euro lika viktiga. Förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till förordning om eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel – COM/2023/364] syftar till att harmonisera de kontanta medlens ställning som lagligt betalningsmedel och säkerställa att kontanter distribueras och får en verklig utbredd användning.

(7)Den framtida utvecklingen av digitala betalningar kan påverka eurons roll på marknaderna för massbetalningar både i Europeiska unionen och internationellt. Många centralbanker runt om i världen undersöker för närvarande utgivningen av digitala centralbanksvalutor, och vissa länder har redan emitterat en centralbanksvaluta. Dessutom skulle så kallade stablecoins från tredjeländer som inte är denominerade i euro, om de får omfattande användning vid betalningar, kunna tränga ut eurodenominerade betalningar i unionens ekonomi genom att tillgodose efterfrågan på programmerbara betalningar (som i denna förordning kallas villkorsstyrda betalningar), inbegripet inom e-handel, på kapitalmarknaderna och för den fjärde industriella revolutionen. En digital euro skulle därför vara viktig för att upprätthålla eurons roll i den digitala tidsåldern.

(8)Det är därför nödvändigt att fastställa en rättslig ram för inrättande av en digital form av euron med ställning som lagligt betalningsmedel, som kan användas av människor, företag och myndigheter i euroområdet. Den digitala euron är en ny form av euro som är tillgänglig för allmänheten och kommer att leda till betydande konsekvenser för samhället och ekonomin. Det är därför nödvändigt att inrätta den digitala euron och att reglera dess centrala egenskaper som en penningrättslig åtgärd. Europeiska centralbanken är behörig att ge ut den digitala euron och att tillåta att de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta att ge ut den, inom ramen för sina befogenheter enligt fördragen. På grundval av dessa befogenheter och i enlighet med den rättsliga ram som fastställs i denna förordning bör Europeiska centralbanken således kunna besluta om huruvida den ska ge ut den digitala euron, vid vilka tidpunkter och i vilka belopp, och andra särskilda åtgärder som är nära kopplade till utgivningen, utöver sedlar och mynt.

(9)Precis som när det gäller eurosedlar och euromynt bör den digitala euron ge upphov till en direkt skuld för Europeiska centralbanken eller de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta i förhållande till användarna av digital euro. Den digitala euron bör ges ut till ett belopp som motsvarar det nominella värdet av motsvarande skuld i den konsoliderade balansräkningen för Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, särskilt genom att omvandla betaltjänstleverantörernas centralbanksreserver till innehav av digital euro, för att möta efterfrågan från användare av digital euro. För att inneha och använda digital euro bör användare endast behöva upprätta ett avtalsförhållande med betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron för att öppna betalkonton för digital euro. Det upprättas inte något konto eller annat avtalsförhållande mellan användaren av digital euro och Europeiska centralbanken eller de nationella centralbankerna. Betaltjänstleverantörer bör förvalta användarnas konton för digital euro för deras räkning och erbjuda dem betaltjänster i digital euro. Eftersom betaltjänstleverantörer inte är parter i det direkta anspråk som användare av digital euro har gentemot Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, och agerar på användarnas vägnar, påverkar insolvens hos betaltjänstleverantörer inte användare av digital euro.

(10)Den digitala euron bör regleras av bestämmelserna i denna förordning. De kan kompletteras med delegerade akter som kommissionen har befogenhet att anta enligt artiklarna 11, 34, 35, 36 och 38 och av genomförandeakter som kommissionen har befogenhet att anta enligt artikel 37. Dessutom får Europeiska centralbanken, inom ramen för denna förordning och dess delegerade akter, anta närmare bestämmelser, regler och standarder i enlighet med sina egna befogenheter. Om sådana åtgärder, regler och standarder påverkar skyddet av enskildas fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter bör Europeiska centralbanken samråda med Europeiska datatillsynsmannen. För att säkerställa rättslig säkerhet klargörs i förordningen också att den digitala euron omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel, utan att det påverkar tillämpningen av den anpassade ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som fastställs i den här förordningen för betalningstransaktioner i digital euro offline. Betalningstransaktioner i digital euro och tillhörande betaltjänster omfattas också av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ändrat genom direktiv [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 98/26/EG samt om upphävande av direktiven 2015/2366/EU och 2009/110/EG – COM(2023) 366 final], där det föreskrivs att medel omfattar centralbankspengar som ges ut för allmänt bruk (dvs. sedlar, mynt och digitala centralbanksvalutor), och av förordning (EU) 2021/1230 om gränsöverskridande betalningar.

(11)För att säkerställa ett gott skydd av den digitala eurons ställning som lagligt betalningsmedel och som gemensam valuta i hela euroområdet, och godtagande av betalningar i digital euro, bör medlemsstaterna införa och tillämpa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser.

(12)De relevanta bestämmelserna i direktiv (EU) 2015/2366, ersatt av direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 98/26/EG samt om upphävande av direktiven 2015/2366/EU och 2009/110/EG – COM(2023) 366 final], direktiv (EU) 2015/849 ersatt av direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till penningtvättsdirektiv – COM/2021/423 final] och förordning (EU) 2016/679 bör reglera de behöriga myndigheternas tillsyn samt sanktionssystemet och tillsynsarrangemangen mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna och i värdmedlemsstaterna, när det gäller verksamhet som bedrivs av betaltjänstleverantörer som är etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta. För att säkerställa effektiv tillsyn över betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron bör de behöriga myndigheter som enligt direktiv (EU) 2015/2366 ansvarar för tillsynen över betaltjänster också samarbeta med Europeiska centralbanken för att övervaka tillämpningen av de betalningsrelaterade skyldigheter som fastställs i förordning (EU) nr XXX om inrättande av den digitala euron. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning måste vara förenlig med förordning (EU) 2016/679 och förordning (EU) 2017/1725 i den mån de omfattas av deras respektive tillämpningsområde. Tillsynsmyndigheterna enligt förordning (EU) 2016/679 och förordning (EU) 2018/1725 ansvarar därför för tillsynen av den behandling av personuppgifter som sker inom ramen för den här förordningen.

(13)Medlemsstaterna, deras relevanta myndigheter och betaltjänstleverantörerna bör genom information och utbildning säkerställa att det finns tillräcklig medvetenhet och kunskap om den digitala eurons olika aspekter.

(14)Enligt EU-domstolens praxis 26 innebär begreppet ”lagligt betalningsmedel” vad rör betalningsmedel i en valutaenhet, i vanligt språkbruk, att detta betalningsmedel i allmänhet inte kan nekas, till dess nominella värde och med befriande verkan, när en skuld ska betalas, om denna skuld uttrycks i samma valutaenhet.

(15)Ställning som lagligt betalningsmedel är en grundläggande egenskap hos centralbankspengar. I euroområdet är eurosedlar och euromynt hittills de enda betalningsmedel som har ställning som lagliga betalningsmedel, i enlighet med artikel 128.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 10 och 11 i rådets förordning (EG) nr 974/98 27 om införande av euron 28 .

(16)Den digitala euron, som är en digital valuta med ställning som lagligt betalningsmedel denominerat i euro och utgiven av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, som en del av Eurosystemet, bör vara allmänt tillgänglig, användbar och godtagen som betalningsmedel. Att ge den digitala euron ställning som lagligt betalningsmedel bör göra den mer användbar vid betalningar i hela euroområdet och därmed också stödja arbetet för att säkerställa fortsatt tillgång och tillgänglighet till centralbankspengar i dess roll som monetärt ankare, eftersom enbart kontanter inte är tillräckligt för att tillgodose behoven i samband med den snabba digitaliseringen av ekonomin. Dessutom säkerställer skyldigheten att godta betalningar i digital euro, som ett av de viktigaste kraven vid ställning som lagligt betalningsmedel, att människor och företag får fördelarna av att den är allmänt bruklig och att de ges en verklig valmöjlighet att betala med centralbankspengar digitalt och på ett sätt som är enhetligt i hela euroområdet.

(17)Den digitala euron bör ha ställning som lagligt betalningsmedel för betalningstransaktioner i digital euro offline inom euroområdet, i likhet med eurosedlar och euromynt som har ställning som lagliga betalningsmedel i euroområdet. Den digitala euron bör också ha ställning som lagligt betalningsmedel för betalningstransaktioner i digital euro online som görs till en betalningsmottagare som är bosatt eller etablerad i euroområdet, där betalaren också är bosatt eller etablerad i euroområdet. På samma sätt bör den digitala euron ha ställning som lagligt betalningsmedel för betalningstransaktioner i digital euro online som görs till en betalningsmottagare som är bosatt eller etablerad i euroområdet, där betalaren inte är bosatt eller etablerad i euroområdet.

(18)Eftersom den digitala euron kräver kapacitet att godta digitala betalningsmedel skulle det kunna vara oproportionerligt att göra alla betalningsmottagare skyldiga att godta betalningar i digital euro. Därför bör undantag från skyldigheten att godta betalningar i digital euro föreskrivas för fysiska personer som agerar i ett helt privat sammanhang eller i ett hushållssammanhang. Undantag från godtagandeskyldigheten bör också föreskrivas för mikroföretag, som är särskilt viktiga i euroområdet för skapandet av arbetstillfällen och innovation inom entreprenörskap och spelar en avgörande roll för ekonomins utveckling. Unionens politik och åtgärder bör leda till minskad regelbörda för företag av denna storlek. Undantag från godtagandeskyldigheten bör också föreskrivas för icke-vinstdrivande juridiska enheter som främjar allmänintresset och tjänar det allmännas bästa och som arbetar för en rad olika mål av samhällsintresse, som jämställdhet, utbildning, hälsa, miljöskydd och mänskliga rättigheter. För mikroföretag och icke-vinstdrivande juridiska enheter skulle anskaffning av den nödvändiga infrastrukturen och kostnaderna för godtagande vara oproportionerliga. De bör därför undantas från skyldigheten att godta betalningar i digital euro. I sådana fall bör det fortfarande finnas möjlighet att reglera penningskulder på andra sätt. Mikroföretag och icke-vinstdrivande juridiska enheter som godtar jämförbara digitala betalningsmedel från betalare bör dock vara skyldiga att även godta betalningar i digital euro. Med jämförbara digitala betalningsmedel bör avses betalningar med betalkort och omedelbara betalningar vid interaktionspunkten, men undantaget kreditöverföringar och autogireringar som inte initieras vid interaktionspunkten. Mikroföretag och icke-vinstdrivande juridiska enheter som inte godtar jämförbara digitala betalningsmedel från sina betalare för reglering av en skuld (om de exempelvis endast godtar eurosedlar och euromynt), men som kan använda digitala betalningar för att reglera en skuld till sina betalningsmottagare (om de till exempel betalar genom överföring), bör inte vara skyldiga att godta betalningar i digital euro. Slutligen kan en betalningsmottagare också vägra en betalning i digital euro om vägran görs i god tro och om betalningsmottagarens skäl för vägran är legitima och temporära, i proportion till konkreta omständigheter som ligger utanför dennes kontroll, vilka leder till att det vid den relevanta tidpunkten för transaktionen är omöjligt att godta betalningar i digital euro, till exempel ett strömavbrott vid betalningstransaktioner i digital euro online, eller en defekt utrustning vid betalningstransaktioner i digital euro offline eller online.

(19)För att säkerställa att ytterligare undantag från skyldigheten att godta digital euro kan införas i ett senare skede om så krävs, till exempel på grund av tekniska särdrag som kan tillkomma i framtiden, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att införa ytterligare undantag av penningrättslig karaktär från skyldigheten att godta betalningstransaktioner i digital euro, som är giltiga på ett harmoniserat sätt i hela euroområdet, med beaktande av eventuella förslag från medlemsstaterna i detta syfte. Kommissionen kan endast anta sådana undantag om de är nödvändiga, motiverade med hänsyn till allmänintresset, proportionerliga och leder till en fortsatt faktisk ställning som lagligt betalningsmedel för den digitala euron. Kommissionens befogenhet att anta delegerade akter för att införa ytterligare undantag från skyldigheten att godta digital euro bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att i enlighet med sina egna befogenheter inom områden med delad befogenhet anta nationell lagstiftning om införande av undantag från den godtagandeskyldighet som följer av ställningen som lagligt betalningsmedel i enlighet med de av Europeiska unionens domstolen fastställda villkoren i domen i de förenade målen C-422/19 och C-423/19.

(20)För att säkerställa att människor och företag åtnjuter fördelarna av ett brett nätverk som godtar den digitala euron och att de verkligen kan använda den i sina vardagliga betalningar, bör betalningsmottagare som är skyldiga att godta betalningar i digital euro inte gör ensidiga förbehåll om att inte godta betalningar i digital euro genom avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling eller genom affärspraxis.

(21)Huvudsyftet med inrättandet av den digitala euron är att den ska kunna användas som en form av den gemensamma valutan med ställning som lagligt betalningsmedel i euroområdet. För detta ändamål och i linje med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i euroområdet, inklusive konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som nekats uppehållstillstånd men som inte kan utvisas av rättsliga eller sakmässiga skäl, erbjudas betaltjänster i digital euro av betaltjänstleverantörerer som är etablerade i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Fysiska och juridiska personer som redan har tagit emot betaltjänster i digital euro på grund av att de har öppnat ett betalkonto för digital euro vid en tidpunkt då de var bosatta eller etablerade i en medlemsstat som har euron som valuta, men som inte längre är bosatta eller etablerade i en sådan medlemsstat, kan fortfarande ta emot betaltjänster i digital euro från betaltjänstleverantörer som är etablerade i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i enlighet med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, med förbehåll för eventuella tidsbegränsningar i fråga om dessa personers bosättnings- eller etableringsstatus som Europeiska centralbanken kan fastställa.

(22)I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/2366 avses med medel sedlar och mynt, kontotillgodohavanden eller elektroniska pengar. I egenskap av ny form av centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel bör den digitala euron betraktas som medel enligt direktiv 2015/2366. Det bör säkerställas att betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron omfattas av de krav som fastställs i det direktivet, såsom det har införlivats av medlemsstaterna och övervakas för detta ändamål av de behöriga myndigheter som avses i samma direktiv. Vid utgivningen av den digitala euron agerar Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, som en del av Eurosystemet, i egenskap av monetär myndighet och bör därför inte omfattas av direktiv 2015/2366 i enlighet med artikel 1 e i det direktivet.

(23)Betalkonton för digital euro är en typ av betalkonton som är denominerade i euro och genom vilka användare av digital euro kan utföra bland annat följande transaktioner: placera medel, ta ut kontanter och genomföra och ta emot betalningstransaktioner till och från tredje part, oberoende av använd teknik och struktur för liggaren eller uppgifterna (till exempel om digitala euro bokförs som innestående saldon eller värdeenheter). Om dessa aktiviteter kräver behandling av personuppgifter bör betaltjänstleverantörerna vara personuppgiftsansvariga.

(24)Kontoförvaltande betaltjänstleverantörer enligt direktiv 2015/2366 bör tillhandahålla sina kunder insättnings- och uttagstjänster, oavsett om de kan tillhandahålla likviditetskällan för dessa medel i centralbankspengar. På kundens begäran bör kontoförvaltande betaltjänstleverantörer som tillåts ha ett konto hos centralbanken, för att korrekt kunna utföra insättnings- och uttagstjänster, på ett objektivt, proportionellt och icke-diskriminerande sätt tillhandahålla tillgång till betalningssystem till kontoförvaltande betaltjänstleverantörer som inte tillåts ha ett konto hos centralbanken, och på samma sätt bör de sända överföringsuppdrag genom avvecklingsinfrastrukturen från de kontoförvaltande betaltjänstleverantörer som inte tillåts ha ett konto i centralbanken.

(25)För att på ett korrekt sätt tillämpa eventuella begränsningar för innehav av digital euro som beslutats av Europeiska centralbanken, bör betaltjänstleverantörer med ansvar för distribution av den digitala euron, när användare av digital euro introduceras, eller vid efterhandskontroller där så är lämpligt, kontrollera om deras presumtiva eller befintliga kunder redan har betalkonton för digital euro. Europeiska centralbanken kan stödja betaltjänstleverantörer i deras uppgift att tillämpa eventuella tak för innehav, bland annat genom att själv eller tillsammans med de nationella centralbankerna inrätta en gemensam åtkomstpunkt med identifiering av användare av digital euro, och relaterade begränsningar för innehav av digital euro. Europeiska centralbanken bör genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att identiteten på enskilda användare av digital euro inte kan kopplas till informationen i den gemensamma åtkomstpunkten, av några andra enheter än de betaltjänstleverantörer som har användaren av digital euro som kund eller presumtiv kund. Europeiska centralbanken bör vara personuppgiftsansvarig i den mån denna verksamhet kräver behandling av personuppgifter. När Europeiska centralbanken inrättar den gemensamma åtkomstpunkten tillsammans med de nationella centralbankerna bör de vara gemensamt personuppgiftsansvariga.

(26)För att stödja en bred tillgång till den digitala euron för allmänheten i euroområdet och främja innovation och en hög konkurrensnivå på marknaden för massbetalningar, bör alla relevanta mellanhänder kunna distribuera den digitala euron. Alla kontoförvaltande betaltjänstleverantörer enligt direktiv 2015/2366, inbegripet kreditinstitut, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut, postgiroinstitut som enligt nationell lagstiftning har rätt att tillhandahålla betaltjänster, Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i medlemsstater som har euron som valuta, som en del av Eurosystemet, när de inte agerar i egenskap av monetär myndighet eller andra offentliga myndigheter, samt medlemsstater eller deras regionala eller lokala myndigheter när de inte agerar i egenskap av offentliga myndigheter, bör kunna erbjuda betalkonton för digital euro och tillhörande betaltjänster i digital euro, oavsett var de är lokaliserade i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 29 och som är kontoförvaltande betaltjänstleverantörer enligt direktiv (EU) 2015/2366 bör också tillåtas att distribuera den digitala euron. I enlighet med direktiv (EU) 2015/2366 bör kontoförvaltande betaltjänstleverantörer vara skyldiga att ge leverantörer av betalningsinitierings- och kontoinformationstjänster tillgång till uppgifter om betalkonton på grundval av gränssnitt för tillämpningsprogram (API), så att de kan utveckla och tillhandahålla innovativa ytterligare tjänster.

(27)Om tillgången till den digitala euron skulle styras av betaltjänstleverantörernas fria affärsbeslut finns det risk för att den digitala euron skulle marginaliseras eller till och med inte godtas av betaltjänstleverantörerna. Då kan användarna hindras från att göra och ta emot betalningar i en valuta som har ställning som lagligt betalningsmedel. I så fall skulle den användning som gemensam valuta av den digitala euron i hela euroområdet som krävs enligt artikel 133 i EUF-fördraget inte garanteras. Det är därför viktigt att utsedda betaltjänstleverantörer åläggs att distribuera bastjänster i digital euro.

(28)Ett krav på att distribuera den digitala euron bör stå i proportion till målet att säkerställa den digitala eurons faktiska användning som lagligt betalningsmedel. Att begränsa denna skyldighet till kreditinstitut som redan är verksamma inom massbetalningstjänster skulle säkerställa en faktisk ställning som lagligt betalningsmedel, samtidigt som man undviker att lägga en oproportionerlig börda på betaltjänstleverantörer med specialiserade affärsmodeller som inte riktar sig till konsumenter. Skyldigheten att distribuera den digitala euron begränsas därför till kreditinstitut som tillhandahåller betalkontotjänster på begäran av sina kunder. Detta påverkar inte tillämpningen av kapitel IV i betalkontodirektivet om betalkonton med grundläggande funktioner när det gäller tillgång till konton i digital euro med grundläggande funktioner för konsumenter som inte är kunder till ett kreditinstitut.

(29)För att säkerställa en utbredd användning av den digitala euron, även för personer som inte har ett betalkonto för icke-digital euro, personer som inte vill öppna ett betalkonto för digital euro hos ett kreditinstitut eller hos en annan betaltjänstleverantör som kan distribuera digitala euro, eller personer med funktionsnedsättning, funktionsbegränsningar eller begränsade digitala färdigheter samt äldre personer, är det viktigt att offentliga organ, inbegripet lokala eller regionala myndigheter och postkontor, distribuerar digitala euro. För detta ändamål bör medlemsstaterna utse enheter som utför denna uppgift på sitt territorium. Sådana enheter, i egenskap av betaltjänstleverantörer enligt direktiv (EU) 2015/2366, bör följa bestämmelserna i denna förordning, och även direktiv (EU) 2015/2366 och direktiv (EU) 2015/849.

(30)För att möjliggöra en utbredd användning av den digitala euron och hålla jämna steg med innovationen inom digitala betalningar bör betaltjänster i digital euro omfatta både grundläggande och ytterligare betaltjänster i digital euro. Grundläggande betaltjänster i digital euro är betal-, konto- eller stödtjänster som anses vara centrala för fysiska personers användning av den digitala euron. Här ingår bland annat tillhandahållande av minst ett betalningsinstrument till fysiska personer. Endast kontoförvaltande betaltjänstleverantörer enligt direktiv 2015/2366 bör tillhandahålla samtliga grundläggande tjänster för digital euro. Utöver dessa grundläggande betaltjänster i digital euro kan kontoförvaltande betaltjänstleverantörer och andra betaltjänstleverantörer enligt direktiv 2015/2366 utveckla och tillhandahålla ytterligare betaltjänster i digital euro. Ytterligare betaltjänster i digital euro omfattar till exempel villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro, såsom tjänster för betalning per användning eller betalningsinitieringstjänster. Infrastrukturen för digital euro bör underlätta sådana valfria tjänster.

(31)I enlighet med sina befogenheter enligt fördragen och i linje med bestämmelserna i denna förordning bör Europeiska centralbanken kunna fastställa begränsningar för användningen av den digitala euron som värdebevarare. För att den digitala euron verkligen ska kunna användas som lagligt betalningsmedel bör användningen skyddas genom begränsningar av avgifter betaltjänstleverantörer emellan och serviceavgifter för handeln.

(32)En obegränsad användning av digital euro som värdebevarare skulle kunna äventyra den finansiella stabiliteten i euroområdet, med negativa effekter på kreditinstitutens kreditgivning till ekonomin. Detta kan kräva att Europeiska centralbanken, i syfte att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet och i linje med proportionalitetsprincipen, sätter gränser för den digitala eurons användning som värdebevarare. De policyverktyg som skulle kunna användas för detta ändamål innefattar, men är inte begränsade till, kvantitativa gränser för enskilda innehav av digital euro och gränser för konvertering av andra kategorier av medel till digital euro inom en angiven tidsram. När Europeiska centralbanken beslutar om parametrar för och användning av de instrument som avses i punkt 1 bör den respektera principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens, i enlighet med artikel 127.1 i EUF-fördraget.

(33)Gränser bör inte användas som ersättning för tidiga insatser eller andra tillsynsåtgärder. Gränser bör inte heller sättas för att hantera enskilda kreditinstituts belägenheter som behöriga resolutionsmyndigheter eller andra relevanta myndigheter normalt skulle hantera med hjälp av verktyg och befogenheter som står till deras förfogande, inklusive betalningsinställelse, moratorium, åtgärder tillgängliga enligt direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/59/EU eller förordning (EU) nr 806/2014 eller andra liknande åtgärder som syftar till att återställa bärkraften, genomföra resolution av det berörda institutet eller på annat sätt avhjälpa de ekonomiska svårigheterna.

(34)Användare av digital euro bör ha valet att använda den digitala euron antingen online eller offline, eller båda, inom de gränser som sätts av Europeiska centralbanken respektive av kommissionen i en genomförandeakt. Betaltjänstleverantörerna bör registrera och avregistrera sina kunders lokala lagringsenheter för betalningstransaktioner i digital euro offline. Betaltjänstleverantörerna bör lagra identifieraren för den lokala lagringsenhet som används för digital euro offline endast så länge som de underlättar tillhandahållande av digital euro offline till sina kunder. Betaltjänstleverantörerna bör vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att identifieraren för en enskild användares enhet inte kan användas för andra ändamål än att tillhandahålla digital euro offline.

(35)Betaltjänstleverantörerna bör registrera och avregistrera sina kunders lokala lagringsenheter för betalningstransaktioner i digital euro offline. Betaltjänstleverantörerna bör lagra identifieraren för den lokala lagringsenhet som används för digital euro offline endast så länge som de underlättar tillhandahållande av digital euro offline till sina kunder. Betaltjänstleverantörerna bör vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att identifieraren för en enskild användares enhet inte kan jämföras med informationen om användaren av digital euro för att identifiera den registrerade, utom för tillämpningen av artikel 37.

(36)Den digitala euron bör möjliggöra en smidig betalningsupplevelse. Alla instrument som Europeiska centralbanken kan använda för att begränsa den digitala eurons funktion som värdebevarare bör ta hänsyn till detta mål. Automatiserade mekanismer som länkar ett betalkonto för digital euro till ett betalkonto för icke-digital euro bör möjliggöra en oinskränkt betalningsfunktion för den digitala euron, genom att säkerställa att transaktioner genomförs framgångsrikt vid förekomst av individuella gränser för innehav av digital euro som kan bli bindande för betalaren eller betalningsmottagaren. Användare av digital euro bör kunna initiera en betalningstransaktion i digital euro, även om beloppet av deras innehav av digital euro är lägre än transaktionsbeloppet, genom att automatiskt mobilisera medel från ett betalkonto för icke-digital euro för att komplettera transaktionsbeloppet (automatisk insättning). Omvänt bör användare av digital euro kunna ta emot betalningstransaktioner i digital euro även om transaktionsbeloppet överskrider gränsen för deras innehav av digital euro, genom att automatiskt överföra medel som överskrider gränsen till ett betalkonto för icke-digital euro (automatiskt uttag). Sådana betalningsfunktioner bör kräva uttryckligt godkännande av användaren av digital euro. Om ett betalkonto för digital euro hos en betaltjänstleverantör är länkat till ett betalkonto för icke-digital euro hos en annan betaltjänstleverantör bör betaltjänstleverantörerna ingå en överenskommelse som specificerar deras respektive roller och ansvar i enlighet med dataskyddsreglerna samt komma överens om säkerhetsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa en säker överföring av personuppgifter dem emellan.

(37)Även om instrument som används av Europeiska centralbanken för att begränsa en alltför omfattande användning av den digitala euron som värdebevarare syftar till att skydda finansiell stabilitet och finansförmedling, kan de ändå påverka och samverka med Europeiska centralbankens penningpolitiska hållning. Sådana instrument behöver därför tillämpas enhetligt i hela euroområdet för att säkerställa användningen av den digitala euron som en gemensam valuta och enhetligheten i penningpolitiken. Dessutom är en enhetlig tillämpning nödvändig för att säkerställa lika villkor för betaltjänstleverantörer på den europeiska inre marknaden och undvika en alltför komplicerad tillämpning av instrument via betaltjänstleverantörer på grundval av hemvisten för användare av digital euro. För att säkerställa att den digitala euron i första hand används som ett betalningsmedel och begränsa dess användning som värdebevarare bör den digitala euron inom ramen för denna förordning inte bära ränta.

(38)Gränserna för användningen av den digitala euron för användare av digital euro som är bosatta eller etablerade utanför euroområdet bör inte vara gynnsammare än för användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i euroområdet, även för att ta hänsyn till penningpolitisk självständighet och finansiell stabilitet både inom och utanför euroområdet.

(39)Eventuella gränser för funktionen som värdebevarare vilka Europeiska centralbanken beslutat om bör vara bindande för och genomföras av de betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron. Även om fysiska eller juridiska personer kan ha ett eller flera betalkonton för digital euro hos samma betaltjänstleverantör eller hos olika betaltjänstleverantörer bör de vara föremål för en individuell innehavsgräns som en användare av digital euro kan fördela mellan olika betaltjänstleverantörer. Betaltjänstleverantörer kan erbjuda användare av digital euro möjligheten att lagligt ha ett gemensamt betalkonto för digital euro. I detta fall bör varje innehavsgräns som tillämpas på det gemensamma betalkontot för digital euro vara lika med summan av de fastställda innehavsgränserna för användarna av digital euro. Om ett betalkonto för digital euro lagligt innehas av bara en användare av digital euro, men flera personer tekniskt kan få åtkomst till och använda det med stöd av ett faktiskt eller rättsligt mandat som beviljats av användaren av digital euro, bör den eventuella innehavsgräns som tillämpas på betalkontot för digital euro vara densamma som den innehavsgräns som fastställts för ett betalkonto för digital euro som innehas av en ensam användare av digital euro för att undvika att innehavsgränserna kringgås.

(40)För att säkerställa allmän tillgång till och användning av digital euro i enlighet med dess ställning som lagligt betalningsmedel, och för att stödja dess roll som penningpolitiskt ankare i euroområdet, bör fysiska personer bosatta i euroområdet, fysiska personer som öppnat ett konto för digital euro när de var bosatta i euroområdet men inte längre bor där samt besökare inte debiteras för grundläggande betaltjänster i digital euro. Det innebär att sådana användare av digital euro inte bör bära några direkta avgifter för sin grundläggande tillgång till och grundläggande användning av den digitala euron, ej heller transaktionsavgifter eller andra avgifter som är direkt kopplade till tillhandahållande av tjänster relaterade till den grundläggande användningen av den digitala euron. Användare av digital euro bör inte vara skyldiga att ha eller öppna ett betalkonto för icke-digital euro eller ta emot andra produkter i icke-digital euro. Om användaren av digital euro samtycker till ett tjänstepaket som omfattar tjänster i icke-digital euro och grundläggande betaltjänster i digital euro bör betaltjänstleverantören kunna debitera för det tjänstepaketet efter eget godtycke. I så fall bör det inte tas ut en differentierad avgift för tjänsterna i icke-digital euro när de erbjuds separat eller som en del av ett paket som inkluderar grundläggande betaltjänster i digital euro. Om användaren av digital euro ber om att endast få grundläggande betaltjänster i digital euro hos en betaltjänstleverantör bör avgift inte tas ut för dessa tjänster, inbegripet automatiskt uttag och automatisk insättning när användaren av digital euro även har ett betalkonto för icke-digital euro hos en annan betaltjänstleverantör. Betaltjänstleverantörer bör kunna debitera användare av digital euro för ytterligare betaltjänster i digital euro utöver de grundläggande betaltjänsterna i digital euro.

(41)Betaltjänstleverantörerna debiteras inte för de kostnader som Europeiska centralbanken och Eurosystemet ådrar sig för att stödja deras tillhandahållande av tjänster för digital euro till användare av digital euro.

(42)Eftersom den digitala euron är en form av den gemensamma valutan med ställning som lagligt betalningsmedel bör betaltjänstleverantörer inte ta ut alltför höga avgifter för betalningstransaktioner i digital euro. Att den digitala euron beviljas ställning som lagligt betalningsmedel, vilket gör godtagandet av den obligatoriskt, innebär i synnerhet att handeln inte har något annat val än att godta betalningstransaktioner i digital euro. Dessutom urholkar varje avgift per transaktion eller period direkt eller indirekt det nominella värdet av mottagna betalningar, vilket är en väsentlig del av ställningen som lagligt betalningsmedel. Det är därför väsentligt att en avgift, som en begränsning av den digitala eurons nominella värde, är objektivt motiverad och står i proportion till målet att säkerställa att den digitala euron faktiskt används som lagligt betalningsmedel.

(43)För att säkerställa att avgifterna är proportionerliga och enhetliga i euroområdet bör Europeiska centralbanken regelbundet övervaka deras nivå och på grundval av detta offentliggöra motsvarande belopp tillsammans med en förklarande rapport. En högsta avgift bör möjliggöra fri konkurrens mellan mellanhänder under den nivån. Avgifter bör inte överstiga de relevanta kostnader som betaltjänstleverantörer ådrar sig för tillhandahållande av betaltjänster i digital euro i samband med betalningstransaktioner i digital euro, som är objektiva element, och får innefatta en rimlig vinstmarginal. För detta ändamål bör Europeiska centralbanken använda en uppskattning av den representativa genomsnittliga kostnad som betaltjänstleverantörer ådrar sig i euroområdet och bör därför ha möjlighet att samla in relevanta uppgifter från betaltjänstleverantörer. De relevanta kostnaderna för tillhandahållande av betaltjänster i digital euro i samband med betalningstransaktioner i digital euro bör baseras på de kostnader som en representativ grupp av de mest effektiva betaltjänstleverantörerna ådrar sig under ett givet år. Behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna bör vara ansvariga för att säkerställa att betaltjänstleverantörer följer reglerna om högsta tillåtna avgifter.

(44)För att säkerställa att den digitala euron faktiskt används är det dessutom viktigt att avgifterna inte är högre än de som tas ut för jämförbara privata digitala betalningsmedel. Internationella kortsystem som regleras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 30 , nationella kortsystem och omedelbara betalningar vid interaktionspunkten som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer bör betraktas som jämförbara betalningsmedel.

(45)Eftersom betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron inte skulle ha möjlighet att ta ut avgifter från fysiska personer för grundläggande betaltjänster i digital euro kan en avgift mellan betaltjänstleverantörer behövas för att ge dessa betaltjänstleverantörer ersättning för distributionskostnaderna. Avgiften mellan betaltjänstleverantörer bör ge tillräcklig ersättning för distributionskostnaderna för både distribuerande och inlösande betaltjänstleverantörer, inklusive en rimlig vinstmarginal.

(46)Distributionen av den digitala euron av fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade utanför euroområdet skulle bidra till att främja den internationella användningen av euron. Detta skulle även ge fördelar för euroområdet och andra ekonomier genom att underlätta gränsöverskridande betalningar i samband med handel eller remitteringar, i linje med G20-agendan.

(47)En överdriven distribution av den digitala euron utanför euroområdet skulle kunna få oönskade effekter på storleken på och sammansättningen av Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas konsoliderade balansräkning. Effekterna på penningpolitisk självständighet och finansiell stabilitet i länder utanför euroområdet kan också variera beroende på användningen av den digitala euron utanför euroområdet. Dessa effekter skulle kunna vara skadliga om den digitala euron ersätter den lokala valutan i ett stort antal inhemska transaktioner. Särskilt en situation där den digitala euron blir dominerande i en medlemsstat som inte har euron som valuta, och därmed de facto ersätter den nationella valutan, skulle kunna störa de kriterier och den process för införande av euron som anges i artikel 140 i EUF-fördraget. För att undvika oönskade effekter och förebygga risker för penningpolitisk självständighet och finansiell stabilitet, både inom och utanför euroområdet, är det nödvändigt att föreskriva en möjlighet för unionen att ingå avtal med tredjeländer, och för Europeiska centralbanken att ingå överenskommelser med de nationella centralbankerna i medlemsstater som inte har euron som valuta och med de nationella centralbankerna i tredjeländer, för att specificera villkoren för regelbundet tillhandahållande av betaltjänster i digital euro till användare av digital euro bosatta eller etablerade utanför euroområdet. Sådana avtal och överenskommelser bör inte omfatta besökare i euroområdet, till vilka betaltjänstleverantörer som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 31 , i enlighet med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, direkt kan tillhandahålla betaltjänster i digital euro.

(48)Tillhandahållande av betaltjänster i digital euro till användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta bör vara föremål för en förhandsöverenskommelse mellan Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken i den medlemsstat som inte har euron som valuta, efter en begäran från den medlemsstat som inte har euron som valuta. I enlighet med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i medlemsstater utanför euroområdet tillhandahållas betaltjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

(49)Tillhandahållande av betaltjänster i digital euro till användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i tredjeländer, med undantag för tredjeländer eller tredjeterritorier som omfattas av ett monetärt avtal med unionen, bör vara föremål för ett förhandsavtal mellan unionen och tredjelandet. Detta bör även gälla i fråga om stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller konventionen om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen. Ett sådant avtal bör kompletteras med en överenskommelse mellan Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken i tredjelandet. Mellanhänder som är etablerade i samma bosättningsland eller etableringsland som användare av digital euro och betaltjänstleverantörer som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får tillhandahålla betaltjänster i digital euro till användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i tredjeländer. Mellanhänder som tillhandahåller betaltjänster i digital euro i tredjeländer bör omfattas av lämpliga reglerings- och tillsynskrav, med syftet att säkerställa att den digitala euron, som är en centralbanksvaluta, distribueras på ett säkert och lämpligt sätt och inte missbrukas. Reglerings- och tillsynskrav bör fastställas som en del av ingåendet av det internationella avtalet, baserat på proportionerliga, objektiva och enhetliga kriterier. Avtal och överenskommelser med högrisktredjeländer som identifierats i enlighet med förordning [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt – COM/2021/421 final] bör begränsas, tillfälligt upphävas eller avslutas.

(50)Tillhandahållande av betaltjänster i digital euro till användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i tredjeländer eller tredjeterritorier, i enlighet med ett monetärt avtal med unionen, bör regleras av monetära avtal. Mellanhänder som är etablerade i samma bosättningsland eller etableringsland som användare av digital euro och betaltjänstleverantörer som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får tillhandahålla betaltjänster i digital euro till användare av digital euro som är bosatta eller etablerade i tredjeländer eller tredjeterritorier, i enlighet med ett monetärt avtal med unionen.

(51)Användningen av den digitala euron vid valutaöverskridande betalningar skulle dessutom bidra till att främja den internationella användningen av euron. Detta skulle även ge fördelar för euroområdet och andra ekonomier genom att underlätta gränsöverskridande betalningar i samband med handel eller remitteringar, i linje med G20-agendan.

(52)Användare av digital euro, oavsett om de har sin hemvist eller är etablerade inom euroområdet eller inte, kan också ha kapacitet att ta emot eller initiera valutaöverskridande betalningar mellan digital euro och lokal valuta. Överenskommelser som ingåtts mellan Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i medlemsstater som inte har euron som valuta och i tredjeländer bör ange villkoren för tillgång till och användning av interoperabla betalningssystem för valutaöverskridande betalningar som involverar den digitala euron.

(53)Avtal och överenskommelser relaterade till tillhandahållande av betaltjänster i digital euro eller valutaöverskridande betalningar som involverar den digitala euron bör ingås på frivillig basis, i första hand med medlemsstater utanför euroområdet. Europeiska centralbanken bör samarbeta med nationella centralbanker i medlemsstater som inte har euron som valuta när det gäller valutaöverskridande betalningar som involverar den digitala euron.

(54)Den tekniska utformningen av den digitala euron bör göra den allmänt tillgänglig och möjlig att använda för allmänheten. Denna utformning bör särskilt stödja tillgång för finansiellt exkluderade personer eller personer som riskerar finansiell exkludering, personer med funktionsnedsättning genom att säkerställa att tillgänglighetskraven i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 32 (den europeiska rättsakten om tillgänglighet) är uppfyllda, personer med funktionsbegränsningar som också skulle ha nytta av tillgänglighet samt personer med begränsad digital kompetens och äldre personer. För detta ändamål bör den digitala euron ha användningsfunktioner som är enkla och lätta att hantera och bör vara tillräckligt tillgänglig via ett brett utbud av hårdvaruenheter för att tillgodose olika befolkningsgruppers behov. Dessutom bör betaltjänstleverantörer förse användare av digital euro med betaltjänster i digital euro, oavsett om dessa användare har betalkonton för icke-digital euro. Dessa användare bör också ha rätt att ha betalkonton för digital euro hos andra betaltjänstleverantörer än de betaltjänstleverantörer hos vilka de har betalkonton för icke-digital euro.

(55)Den digitala euron bör stödja betaltjänstleverantörernas programmering av villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro. Den digitala euron bör dock inte vara ”programmerbara pengar”, dvs. enheter som på grund av inbyggda definierade utgiftsvillkor endast kan användas för att köpa specifika typer av varor eller tjänster eller som omfattas av tidsgränser efter vilka de inte längre kan användas. Villkorsstyrda betalningstransaktioner är betalningar som automatiskt utlöses av programvara baserat på fördefinierade och överenskomna villkor. Villkorsstyrda betalningar bör varken syfta till eller leda till att digital euro används som programmerbara pengar. Betaltjänstleverantörer skulle kunna utveckla olika typer av logik för att erbjuda en rad villkorsstyrda betalningstransaktioner till användare av digital euro, inklusive automatiserade betalningstransaktioner för att placera eller ta ut digital euro, stående betalningsordrar som utlöser automatiska betalningar av ett visst belopp vid ett visst datum samt betalningar mellan maskiner som är programmerade att automatiskt utlösa betalningar för sina egna reservdelar vid beställning av dem, för laddning och betalning av el till de mest gynnsamma marknadsvillkoren och för att betala försäkringar och leasing- och underhållsavgifter på användningsbasis.

(56)För att underlätta användningen av digital euro och tillhandahållandet av innovativa tjänster bör Eurosystemet stödja tillhandahållandet av villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro. För det första skulle vissa typer av villkorsstyrda betaltjänster kunna stödjas genom detaljerade åtgärder, regler och standarder som kan hjälpa betaltjänstleverantörer att utveckla och driva interoperabla applikationer som exekverar villkorsstyrd logik. Detta kan inkludera en uppsättning tekniska verktyg som programmeringsgränssnitt. För det andra skulle Eurosystemet kunna tillhandahålla ytterligare funktioner i avvecklingsinfrastrukturen för digital euro som är nödvändiga för att tillhandahålla villkorsstyrda betaltjänster till användare av digital euro. Detta skulle kunna underlätta reservationen av medel i avvecklingsinfrastrukturen för framtida genomförande av vissa villkorsstyrda betalningar. Betaltjänstleverantörer bör anpassa affärslogiken för villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro i enlighet med de standarder och programmeringsgränssnitt som Eurosystemet kan anta för att underlätta sådana transaktioner.

(57)Europeiska e-identitetsplånböcker skulle kunna underlätta digitala transaktioner genom att möjliggöra autentisering, identifiering och utbyte av attribut inklusive licenser och certifikat. Europeiska e-identitetsplånböcker bör bidra till en faktisk universell tillgång till och användning av den digitala euron. Medlemsstaterna bör utfärda europeiska e-identitetsplånböcker baserade på gemensamma standarder och praxis som anges i genomförandelagstiftningen. Den europeiska e-identitetsplånboken bör ha starka och specifika skyddsåtgärder för att säkerställa dataskydd och integritetsskydd och säkerhetscertifiering på hög nivå. De frontendlösningar som kommer att utvecklas av Europeiska centralbanken bör därför ta vederbörlig hänsyn till de tekniska specifikationer som styr de europeiska e-identitetsplånböckerna. Detta skulle möjliggöra relevant interoperabilitet med de europeiska e-identitetsplånböckerna vilket skulle göra det möjligt att dra nytta av dessa fördelar. Baserat på användarens val bör interoperabilitet med den europeiska e-identitetsplånboken också möjliggöra åtgärder för kundkännedom enligt förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt – COM/2021/421 final]. För att uppnå en enhetlig kundupplevelse kan mellanhänder dessutom välja att helt integrera sina frontendtjänster för digital euro i specifikationerna för de europeiska e-identitetsplånböckerna.

(58)Användare bör, om de så önskar, kunna börja använda och auktorisera betalningar med den digitala euron med hjälp av de europeiska e-identitetsplånböckerna. Betaltjänstleverantörer bör därför vara skyldiga att godta de europeiska e-identitetsplånböckerna för verifiering av både potentiella och befintliga kunders identitet, i linje med förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt – COM/2021/421 final]. För att underlätta öppnandet av konton för digital euro i hela unionen bör betaltjänstleverantörer också kunna förlita sig på kvalificerade intyg som tillhandahålls av de europeiska e-identitetsplånböckerna, inklusive för fjärrutförande av åtgärder för kundkännedom. Betaltjänstleverantörer bör även godta användningen av europeiska e-identitetsplånböcker om betalaren vill använda plånboken för betalningsauktorisering av betalningstransaktioner i digital euro. För att underlätta kontaktlösa betalningar i digital euro offline bör det dessutom vara möjligt att använda europeiska e-identitetsplånböcker för lagring av digital euro i betalningsenheten.

(59)För att underlätta en harmoniserad användarupplevelse bör de regler, standarder och processer för digital euro som Europeiska centralbanken kan anta i enlighet med sina egna befogenheter säkerställa att alla användare av digital euro kan utföra betalningstransaktioner i digital euro till och från vilken annan användare av digital euro i hela euroområdet som helst oavsett vilka betaltjänstleverantörer som är inblandade och vilka frontendtjänster som används. För att minska fragmenteringen av den europeiska massbetalningsmarknaden och att stödja konkurrens, effektivitet och innovation på den marknaden och utvecklingen av betalningsinstrument i hela unionen, i enlighet med målet för kommissionens strategi för massbetalningar, bör den digitala euron i möjligaste mån vara kompatibel med privata digitala betalningslösningar och bygga på funktionella och tekniska synergier. Europeiska centralbanken bör i synnerhet sträva efter att säkerställa att den digitala euron är kompatibel med privata digitala betalningslösningar vid interaktionspunkten och vid betalningar från person till person, där fragmenteringen av unionens massbetalningsmarknad för närvarande är betydande. Användning av öppna standarder, gemensamma regler och processer och eventuellt delad infrastruktur skulle kunna stödja sådan kompatibilitet. Även om befintliga lösningar kan utnyttjas när lösningarna anses lämpliga för att säkerställa sådan kompatibilitet, särskilt i syfte att minimera de totala anpassningskostnaderna, bör sådana befintliga lösningar inte skapa otillbörliga beroenden som skulle kunna förhindra att den digitala euron anpassas till ny teknik eller vara oförenliga med den digitala eurons funktioner. För att uppnå dessa mål, och utan att detta ger marknadsoperatörer några verkställbara rättigheter, bör Europeiska centralbanken efter bästa förmåga och där det anses lämpligt sträva efter att säkerställa att den digitala euron är kompatibel med privata digitala betalningslösningar.

(60)För att underlätta tvistlösning bör Europeiska centralbanken förse betaltjänstleverantörer och användare av digital euro med tekniskt och funktionellt stöd för tvistlösning, i samband med åtminstone tekniska och bedrägerirelaterade tvister (eller innan de uppstår). Tekniska tvister kan bland annat gälla situationer där transaktionsbeloppet inte överensstämmer, där det finns dubbletter eller där tillstånd eller förhandsvalidering saknas. Bedrägerirelaterade tvister kan bland annat gälla situationer med identitetsstöld, bedrägeri med handlarens identitet och förfalskade varor.

(61)För att få tillgång till och använda den digitala euron som en del av betaltjänster i digital euro bör användare av digital euro tillhandahållas frontendtjänster. Dessa användare bör ha möjlighet att få tillgång till och använda betaltjänster i digital euro via de frontendtjänster som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer och av Europeiska centralbanken. Betaltjänstleverantörer bör kunna välja att förlita sig på frontendtjänster som tillhandahålls av andra intressenter, inklusive Europeiska centralbanken, särskilt i de fall då kostnaderna för att utveckla och driva frontendtjänster, inklusive applikationer, är oproportionerliga. När användare av digital euro kan välja mellan olika frontendtjänster bör beslutet att välja en viss frontendtjänst i slutändan ligga hos dessa användare och bör inte påtvingas av betaltjänstleverantörer eller Europeiska centralbanken. I detta avseende bör betaltjänstleverantörer ha kapacitet att ge användare av digital euro möjlighet att få tillgång till och använda betaltjänster i digital euro via de frontendtjänster som tillhandahålls av Europeiska centralbanken. Europeiska centralbanken och betaltjänstleverantörerna ska införa lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att identiteten för enskilda användare av digital euro inte kan fastställas av Europeiska centralbanken via dess frontendlösning.

(62)För att undvika inblandning i betaltjänstleverantörernas kundrelationer och deras roll i distributionen av den digitala euron bör de frontendlösningar som tillhandahålls av Europeiska centralbanken begränsas till tillhandahållande av ett gränssnitt mellan användare av digital euro och betaltjänstleverantörernas betalningsinfrastruktur. I synnerhet skulle Eurosystemet inte ha ett avtalsförhållande med användare av digital euro även om dessa användare använder de frontendtjänster som tillhandahålls av Europeiska centralbanken. Europeiska centralbanken och betaltjänstleverantörerna bör införa lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att identiteten för enskilda användare av digital euro inte kan fastställas av Europeiska centralbanken via dess frontendlösning.

(63)För att möjliggöra en smidig användarupplevelse bör betaltjänstleverantörer som förser användare av digital euro med frontendtjänster för tillgång till och användning av den digitala euron se till att användare av digital euro snabbt och enkelt kan få tillgång till och använda den digitala euron. I synnerhet bör betalkonton för digital euro vara tydligt märkta med den officiella logotypen för digital euro. Betalkonton för digital euro bör nås via en av huvudsidorna på webbplatsen eller via en applikation, eller andra frontendtjänster, på samma villkor som betalkonton för icke-digital euro.

(64)För att möjliggöra omedelbar avveckling bör både online- och offlinetransaktioner i digital euro, inklusive i samband med insättningar och uttag och som automatiskt uttag och automatisk insättning, under normala omständigheter avvecklas omedelbart, inom loppet av några sekunder. Avvecklingen av betalningstransaktioner i digital euro online bör utföras i den avvecklingsinfrastruktur för digital euro som antagits av Eurosystemet. Betalningstransaktioner i digital euro online bör avvecklas inom loppet av några sekunder enligt de funktionella och tekniska krav som antagits av Europeiska centralbanken. Slutlig avveckling av betalningstransaktioner i digital euro online bör ske i det ögonblick då betalarens och betalningsmottagarens berörda digitala euro registreras i den avvecklingsinfrastruktur för digital euro som godkänts av Europeiska centralbanken, oavsett om digitala euro registreras som innehavssaldon eller värdeenheter och oavsett vilken teknik som används. Det bör eftersträvas att avvecklingsinfrastrukturen för digital euro säkerställer anpassning till ny teknik, inklusive distribuerad databasteknik.

(65)Eftersom de görs utan nätuppkoppling bör avveckling av kontaktlösa betalningar i digital euro offline utföras på betalarens och betalningsmottagarens respektive lokala lagringsenheter. Kontaktlösa betalningar i digital euro offline bör avvecklas inom loppet av några sekunder i enlighet med de funktions- och teknikkrav som antas av Europeiska centralbanken. Slutgiltig avveckling bör ske i samma ögonblick som de innehav av digital euro som är registrerade på betalarens och betalningsmottagarens respektive lokala lagringsenhet uppdateras, oavsett om den digitala euron registreras som saldon eller värdeenheter, och oberoende av den teknik som används.

(66)Eftersom betaltjänstleverantörer inte är parter i betalningstransaktioner i digital euro som sker mellan två användare av digital euro medför betalningstransaktioner i digital euro inga systemrisker och behöver därför inte klassificeras som ett system enligt definitionen i artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG 33 . Betalningstransaktioner i digital euro bör avvecklas inom loppet av några sekunder, varför inga möjligheter till nettning bör tillåtas.

(67)Av skäl som hänför sig till avtalsfrihet och för att säkerställa konkurrens bör användare av digitala euro i fråga om sina betalkonton för digital euro ha möjlighet att byta till en annan betaltjänstleverantör. På begäran av användare av digital euro bör betaltjänstleverantörer möjliggöra byten när det gäller betalkonton för digital euro under det att samma konto-id bibehålls. Under exceptionella omständigheter där en betaltjänstleverantör inte kan utföra denna uppgift, till exempel på grund av att relevanta uppgifter om betalkontot för digital euro har gått förlorade, bör Europeiska centralbanken kunna godkänna bytet när det gäller betalkonton för digital euro, så att den nya betaltjänstleverantör som valts av användaren av digital euro kan hämta informationen om användarens innehav av digitala euro och slutföra bytet utan att vara beroende av den otillgängliga betaltjänstleverantören. Denna process bör göra det möjligt för en användare av digital euro att ha fortsatt tillgång till sitt innehav av digital euro hos den nya betaltjänstleverantören. Europeiska centralbanken skulle inte ha någon operativ roll i bytet när det gäller konton i vare sig fortlevnadssituationer eller under exceptionella omständigheter.

(68)Betaltjänstleverantörer måste förebygga bedrägerier för att skydda medborgare som använder den digitala euron och integritetsskyddet för de personuppgifter som behandlas i samband med betalningar i digital euro samt för att säkerställa den digitala eurons effektiva funktion. Förebyggandet av bedrägerier är av grundläggande betydelse för att bevara förtroendet för den gemensamma valutan. Europeiska centralbanken kan för detta ändamål inrätta en allmän mekanism för upptäckt och förebyggande av bedrägerier som kan utgöra ett stöd för det bedrägerihanteringsarbete som utförs av betaltjänstleverantörer i samband med betalningstransaktioner i digital euro online. En allmän mekanism för upptäckt och förebyggande av bedrägerier kan erbjuda flera grundläggande funktioner för att upptäcka bedrägerimönster som en enskild betaltjänstleverantör inte kan upptäcka på egen hand. En betaltjänstleverantör har ofta inte den helhetsbild som krävs för att snabbt upptäcka bedrägerier. Den kan dock få bättre möjligheter om den får information från andra betaltjänstleverantörer om potentiell bedrägeriaktivitet. En sådan allmän funktion för att upptäcka bedrägerier finns i jämförbara betalningssystem och är nödvändig för att uppnå de påvisbart låga bedrägerinivåer som krävs för en digital euro som är säker för både konsumenter och handel. Överföring av information mellan betaltjänstleverantörer och mekanismen för upptäckt och förebyggande av bedrägerier bör omfattas av den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder för att säkerställa att enskilda användare av digital euro inte kan identifieras genom den centrala mekanismen för upptäckt och förebyggande av bedrägerier.

(69)För att förmedla betalningar i digital euro online eller offline är det viktigt att leverantörer av frontendtjänster för digitala euro och utgivare av europeiska e-identitetsplånböcker får tillgång till teknik för närfältskommunikation (NFC) på mobila enheter. Sådana komponenter omfattar i synnerhet, men inte enbart, NFC-antenner och s.k. säkra element i mobila enheter (t.ex. UICC (universalkort med integrerade kretsar), inbäddat SE (eSE) och microSD etc. Det är därför nödvändigt att säkerställa att tillverkare av mobila originalenheter eller leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster inte nekar åtkomst till NFC-antenner och säkra element när en sådan tillgång är nödvändig för att tillhandahålla tjänster för digital euro. Centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel bör vara allmänt tillgängliga. För att säkerställa detta även i den digitala ekonomin bör leverantörer av frontendtjänster för digital euro och operatörer av europeiska e-identitetsplånböcker ha rätt att lagra programvara på relevanta mobila enheters maskinvara för att möjliggöra transaktioner i digital euro både online och offline. Tillverkare av mobila originalenheter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster bör därför vara skyldiga att ge alla maskin- och programvarukomponenter åtkomst på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor när detta krävs för transaktioner i digital euro online och offline. Sådana operatörer skulle i samtliga fall vara skyldiga att tillhandahålla tillräcklig kapacitet i relevanta maskin- och programvarufunktioner i mobila enheter för att behandla betalningstransaktioner i digital euro online och för att lagra digitala euro på mobila enheter för betalningstransaktioner i digital euro offline. Denna skyldighet bör inte påverka artikel 6.7 i förordning (EU) 2022/1925, enligt vilken grindvakter är skyldiga att kostnadsfritt ge möjlighet till effektiv interoperabilitet med, och för interoperabilitetsändamål ge tillgång till, operativsystem och maskinvaru- och programvarufunktioner i mobila enheter, vilken är tillämplig på befintliga och nya digitala betalningsmedel, inbegripet den digitala euron.

(70)Integritetsskydd och personuppgiftsskydd är grundläggande rättigheter som fastställs i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Som Europeiska dataskyddsstyrelsen har framhållit 34 är ett starkt integritets- och dataskydd avgörande för att säkerställa européernas förtroende för en framtida digital euro. Detta ligger även helt i linje med G7:s offentliga policyprinciper för digitala centralbanksvalutor för allmänt bruk. Behandling av personuppgifter i samband med efterlevnadskontroll och i samband med denna förordning skulle utföras i enlighet med förordning (EU) 2016/679 35 och förordning (EU) 2018/1715 36 , samt, i förekommande fall, även direktiv 2002/58/EG 37 .

(71)Den digitala euron bör därför utformas på ett sätt som minimerar betaltjänstleverantörers och Europeiska centralbankens behandling av personuppgifter till vad som är nödvändig för att säkerställa den digitala eurons korrekta funktion. Den digitala euron bör vara tillgänglig offline och omfattas av ett integritetsskydd i förhållande till betaltjänstleverantörer som är jämförbart med integritetsskyddet i samband med uttag av sedlar från uttagsautomater. Avvecklingen av transaktioner i digital euro bör utformas på ett sådant sätt att varken Europeiska centralbanken eller nationella centralbanker kan hänföra data till en identifierad eller identifierbar användare av digital euro.

(72)Inbyggt dataskydd och dataskydd som standard bör ingå i alla databehandlingssystem som utvecklas och används inom ramen för denna förordning. Behandlingen av personuppgifter bör omfattas av lämpliga skyddsåtgärder för att skydda den registrerades fri- och rättigheter. Dessa skyddsåtgärder bör säkerställa att det finns tekniska och organisatoriska åtgärder för att i synnerhet säkerställa respekt för de dataskyddsprinciper som fastställs i förordning (EU) 2016/679 och förordning (EU) 2018/1715, inbegripet uppgiftsminimering och ändamålsbegränsning.

(73)Betaltjänstleverantörer bör kunna behandla personuppgifter i den utsträckning det är nödvändigt för att utföra uppgifter som är väsentliga för den digitala eurons korrekta funktion. I enlighet med artikel 6.1 c i förordning (EU) 2016/679 bör behandling anses vara laglig när det gäller den digitala euron om och i den mån den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige i enlighet med denna förordning. Behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning som sker i syfte att kontrollera efterlevnad av innehavsgränser, initiering av insättningar och uttag avseende en användares innehav och hantering av lokala lagringsenheter för betalningar i digital euro offline är uppgifter av allmänt intresse som är nödvändiga för att skydda medborgare som använder den digitala euron samt stabiliteten och integriteten i unionens finansiella system. Betaltjänstleverantörer kommer att vara personuppgiftsansvariga beträffande dessa uppgifter. Betaltjänstleverantörer får dessutom behandla personuppgifter för att fullgöra befintliga uppgifter av allmänt intresse eller för att fullgöra en i unionsrätten fastställd rättslig skyldighet avseende medel enligt definitionen i direktiv (EU) 2015/2366. Dessa uppgifter gäller tillhandahållandet av betaltjänster och förebyggande och upptäckt av bedrägerier i enlighet med direktiv (EU) 2015/2366, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med direktiv (EU) 2015/849, fullgörande av skyldigheter avseende beskattning och skatteflykt och hantering av operativa risker och säkerhetsrisker i enlighet med förordning (EU) 2022/255.

(74)All behandling av personuppgifter i syfte att kontrollera om användarna är personer eller enheter som omfattas av restriktiva åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget bör ske i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Behandling av fysiska personers namn och betalkontonummer är proportionell och nödvändig för att säkerställa efterlevnad av restriktiva åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget, enligt vilken det är möjligt att frysa tillgångar eller förbjuda att tillgångar eller ekonomiska resurser görs tillgängliga.

(75)Betalningstransaktioner i digital euro offline är fysiska betalningar (”ansikte mot ansikte”). De har likheter med transaktioner i kontanter och bör behandlas på liknande sätt vad gäller integritetsskydd. Betaltjänstleverantörer bör därför inte behandla personuppgifter som rör betalningstransaktioner i digital euro offline, utan endast personuppgifter som rör insättningar på eller uttag av digitala euro från betalkonton för digital euro i syfte att ladda lokala lagringsenheter, eller från lokala lagringsenheter till betalkonton för digital euro. Sådana uppgifter omfattar identifierare för lokala lagringsenheter som betaltjänstleverantörer hänför till en användare av digital euro som innehar digital euro offline. Ett sådant integritetsskydd skulle vara jämförbart med integritetsskyddet i samband med uttag av sedlar från uttagsautomater när betaltjänstleverantörer behandlar personuppgifter om en användares identitet och uppgifter om hur insättnings- och uttagstransaktioner har genomförts. Det betyder att ingen övervakning av transaktionsuppgifter bör ske för betalningstransaktioner i digital euro offline.

(76)Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får behandla personuppgifter i den utsträckning det är nödvändigt för att utföra uppgifter som är väsentliga för den digitala eurons korrekta funktion. Behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning i samband med avveckling av betalningstransaktioner i digital euro och hantering av säkerhet och integritetsskydd avseende infrastrukturen för digital euro är uppgifter av allmänt intresse som är nödvändiga för att skydda medborgare som använder den digitala euron samt stabiliteten och integriteten i unionens finansiella system. Uppgiften att upprätthålla säkerhet och integritetsskydd avseende infrastrukturen för digital euro omfattar åtgärder för att säkerställa den digitala eurons stabilitet och operativa resiliens. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna skulle vara personuppgiftsansvariga när det gäller dessa uppgifter. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna skulle behandla personuppgifter för dessa ändamål med hjälp av den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, till exempel pseudonymisering eller kryptering, för att säkerställa att uppgifter inte kan användas för att direkt identifiera en specifik användare av digital euro.

(77)För att upprätthålla innehavsgränserna och säkerställa exceptionellt byte när det gäller betalkonton för digital euro på begäran av användare av digital euro i en krissituation måste det finnas en gemensam åtkomstpunkt för användar-id för användare av digital euro och därmed sammanhängande gränser för innehav av digital euro för att säkerställa den digitala eurons effektiva funktion i hela euroområdet, eftersom användare av digital euro kan ha betalkonton för digital euro i olika medlemsstater. När den gemensamma åtkomstpunkten inrättas bör Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna säkerställa att behandlingen av personuppgifter minimeras till vad som är absolut nödvändigt och åtkomstpunkten ha inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna bör i lämpliga fall och för att minimera risken för dataintrång överväga att använda decentraliserad datalagring.

(78)Med sitt paket för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (paketet för bekämpning av penningtvätt), som antogs av kommissionen den 21 juli 2021 38 , har kommissionen för avsikt att kraftigt skärpa reglerna för bekämpning av penningtvätt i hela unionen. I linje med detta mål och för att säkerställa att kraven på bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism tillämpas när det gäller den digitala euron bör i denna förordning föreskrivas att betalningstransaktioner i digital euro online omfattas av kraven för bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism i direktiv (EU) 2015/849.

(79)För att främja en bred användning av den digitala euron är det viktigt att potentiella användare av digital euro enkelt kan få tillgång till betaltjänster i digital euro som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer på ett harmoniserat sätt i hela euroområdet. Det är därför lämpligt att utan att det påverkar den riskbaserade metod som ligger till grund för paketet för bekämpning av penningtvätt att unionens myndighet för bekämpning av penningtvätt (AMLA) behandlar öppnande av betalkonton för digital euro i sina tekniska tillsynsstandarder om åtgärder för kundkännedom. För transaktioner eller affärsförhållanden som innebär låg risk bör AMLA fastställa relevanta förenklade åtgärder för kundkännedom som betaltjänstleverantörer bör vidta. AMLA bör prioritera utarbetandet av dessa tekniska tillsynsstandarder.

(80)Till skillnad från betalningstransaktioner i digital euro offline är betalningstransaktioner i digital euro online inte begränsade till fysiska kontaktlösa transaktioner, utan kan användas för att överföra medel på distans mellan användare av digital euro. För betalningstransaktioner i digital euro online kan digitala centralbanksvalutor utgöra en större risk för penningtvätt/finansiering av terrorism än kontanter, eftersom de skulle vara ett instrument med liknande likviditet som kontanter men utan kontanters begränsningar i fråga om portabilitet. Det bör därför fastställas att en betalningstransaktion i digital euro online bör omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 39 .

(81)För att säkerställa en enhetlig tillämpning av kraven avseende ställningen som lagligt betalningsmedel och hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen, så att kommissionen kan komplettera denna förordning genom att anta delegerade akter om ytterligare undantag från skyldigheten att godta lagliga betalningsmedel och de typer av personuppgifter som behandlas av betaltjänstleverantörer, Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna samt leverantörer av stödtjänster. Det är särskilt viktigt att kommissionen under sitt förberedande arbete genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den säkerställa att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(82)Även om betalningstransaktioner i digital euro offline har likheter med transaktioner i kontanter och bör behandlas på liknande sätt i fråga om integritetsskydd är det nödvändigt att fastställa särskilda innehavs- och transaktionsgränser för kontaktlösa betalningar offline för att minska risker för penningtvätt/finansiering av terrorism,

(83)För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av innehavs- och transaktionsgränser för kontaktlösa betalningar offline bör genomförandebefogenheter tilldelas kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 40 . Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter som specificerar transaktions- och innehavsgränser för användning av digital euro offline, med tanke på att dessa akter bidrar till bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism.

(84)I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt för att uppnå det grundläggande målet om att säkerställa att euron används som gemensam valuta i en digitaliserad ekonomi att det fastställs regler om dess ställning som lagligt betalningsmedel och om dess distribution, användning och grundläggande funktioner. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(85)Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen har hörts i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 41 och avgav ett gemensamt yttrande den [XX XX 2023].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I
INNEHÅLL OCH DEFINITIONER

Artikel 1
Innehåll

För att anpassa euron till den tekniska utvecklingen och säkerställa dess användning som gemensam valuta inrättas genom denna förordning en digital euro och det fastställs regler om i synnerhet dess ställning som lagligt betalningsmedel och om dess distribution, användning och grundläggande tekniska funktioner.

Artikel 2
Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.digital euro: den digitala formen av den gemensamma valutan som är tillgänglig för fysiska och juridiska personer.

2.kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 42 .

3.betalningstransaktion i digital euro: en åtgärd som initieras av en betalare eller för dennes räkning, eller av betalningsmottagaren, och som innebär placering, överföring eller uttag av digital euro, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren.

4.användare av digital euro: någon som använder en betaltjänst i digital euro i egenskap av betalare, betalningsmottagare eller båda.

5.betalkonto för digital euro: ett konto som innehas av en eller flera användare av digital euro hos en betaltjänstleverantör för att få tillgång till digitala euro som är registrerade i avvecklingsinfrastrukturen för digital euro eller i en offline-enhet för digital euro i syfte att initiera eller ta emot betalningstransaktioner i digital euro både offline och online, oavsett teknik och datastruktur.

6.europeiska e-identitetsplånböcker: de plånböcker som anges i artikel 6a i förordning (EUDIWR) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet – COM(2021) 281 final].

7.betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4, punkt 11 i direktiv 2015/2366.

8.betaltjänst i digital euro: någon av de affärsverksamheter som anges i bilaga I.

9.betalare: någon som har ett betalkonto för digital euro och som godkänner ett betalningsuppdrag från detta betalkonto för digital euro.

10.betalningsmottagare: någon som är avsedd mottagare av medel som har varit föremål för en betalningstransaktion i digital euro.

11.insättning: den process genom vilken en användare av digital euro får tillgång till digital euro i utbyte mot antingen kontanter eller andra medel och som skapar en direkt skuld för Europeiska centralbanken eller en nationell centralbank i förhållande till denna användare av digital euro.

12.uttag: den process genom vilken en användare av digital euro växlar in digital euro mot kontanter eller andra medel.

13.nationell centralbank: en nationell centralbank i en medlemsstat som har euron som valuta.

14.betalningstransaktion i digital euro online: en betalningstransaktion i digital euro där avvecklingen sker i avvecklingsinfrastrukturen för digital euro.

15.betalningstransaktion i digital euro offline: en betalningstransaktion i digital euro som görs i fysisk närhet, där godkännande och avveckling sker på både betalarens och betalningsmottagarens lokala lagringsenheter.

16.bosättningsort: den plats där en fysisk person är lagligen bosatt i unionen enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU 43 .

17.villkorsstyrd betalningstransaktion i digital euro: en betalningstransaktion i digital euro som genomförs automatiskt när villkor som betalaren och betalningsmottagaren kommit överens om på förhand är uppfyllda.

18.programmerbara pengar: enheter av digitala pengar med en inneboende logik som begränsar varje enhets fulla utbytbarhet.

19.avvecklingsinfrastruktur för digital euro: den avvecklingsinfrastruktur för digital euro som antagits av Eurosystemet.

20.frontendtjänst: alla komponenter som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster till användare av digital euro som interagerar via definierade gränssnitt med backendlösningar och andra frontendtjänster.

21.tredjeland: ett land utanför Europeiska unionen.

22.besökare: en fysisk person som inte har sin hemvist eller är bosatt i en medlemsstat som har euron som valuta och som reser till, och vistas i, en sådan medlemsstat som turist, i arbetet eller i utbildningssyfte.

23.medlemsstat som inte har euron som valuta: en medlemsstat för vilken rådet inte har beslutat att den uppfyller de nödvändiga villkoren för att införa euron i enlighet med artikel 140 i EUF-fördraget.

24.serviceavgift för handeln: en avgift som betalningsmottagaren betalar till en betaltjänstleverantör vid mottagandet av en betalningstransaktion i digital euro.

25.jämförbart digitalt betalningsmedel: ett digitalt betalningsmedel, inbegripet betalningar med betalkort och omedelbara betalningar vid interaktionspunkten, men undantaget kreditöverföringar och autogireringar som inte initieras vid interaktionspunkten.

26.byte: överföring på begäran av en användare av digital euro från en betaltjänstleverantör till en annan av antingen information om alla eller vissa betaltjänster i digital euro, inbegripet återkommande betalningar, som utförs för ett betalkonto för digital euro, eller av innehav av digital euro från ett betalkonto för digital euro till ett annat, eller både och, med eller utan avslutande av det tidigare betalkontot för digital euro, under det att samma konto-id bibehålls.

27.användar-id: en unik identifierare skapad av en betaltjänstleverantör som distribuerar den digitala euron som när den digitala euron används online otvetydigt skiljer användare av digital euro från varandra, men som Europeiska centralbanken och nationella centralbanker inte kan hänföra till en identifierbar fysisk eller juridisk person.

28.användaralias: en unik pseudonym identifierare som används för att skydda användarens identitet vid behandling av betalningar i digital euro som endast kan hänföras till en identifierbar fysisk eller juridisk person av den betaltjänstleverantören som distribuerar den digitala euron eller av användaren av digital euro.

29.användarautentisering: unik information skapad av den betaltjänstleverantör som distribuerar den digitala euron och som tillsammans med användar-id gör det möjligt för en användare av digital euro att bevisa äganderätten till innehav av digital euro online som är registrerade i avvecklingsinfrastrukturen för digital euro.

30.leverantörer av stödtjänster: en eller flera av Europeiska centralbanken utsedda enheter som tillhandahåller tjänster till alla betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron i syfte att främja problemfria betalningstransaktioner i digital euro.

31.mobil enhet: en enhet som gör det möjligt för användare av digital euro att godkänna betalningstransaktioner i digital euro online eller offline, inbegripet i synnerhet smarta telefoner, pekplattor, smarta klockor och alla typer av kroppsburna datorer.

KAPITEL II
INRÄTTANDE OCH UTGIVNING AV DEN DIGITALA EURON

Artikel 3
Inrättande av den digitala euron

Den digitala euron inrättas härmed som den digitala formen av den gemensamma valutan.

Artikel 4
Utgivning av den digitala euron

1.I enlighet med fördragen ska Europeiska centralbanken ha ensamrätt att tillåta utgivning av den digitala euron, och Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får ge ut den digitala euron.

2.Den digitala euron ska ge upphov till en direkt skuld för Europeiska centralbanken eller de nationella centralbankerna i förhållande till användarna av digital euro.

Artikel 5
Tillämplig rätt

1.Den digitala euron ska regleras av bestämmelserna i denna förordning, kompletterade med de delegerade akter som kommissionen har befogenhet att anta enligt artiklarna 11, 33, 34, 35 och 38, och av de genomförandeakter som kommissionen har befogenhet att anta enligt artikel 37.

2.Inom ramen för denna förordning ska den digitala euron också regleras av de detaljerade åtgärder, regler och standarder som Europeiska centralbanken kan komma att anta i enlighet med sina egna befogenheter. Om dessa detaljerade åtgärder, regler och standarder har en inverkan på skyddet av enskildas rättigheter och friheter vid behandlingen av personuppgifter, ska Europeiska centralbanken samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan de antas.

3.I enlighet med artikel 4.25 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ersatt av direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden – COM(2023) 366 final] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till förordning om betaltjänster på den inre marknaden – COM(2023) 367 final] av den XX.XX.2023 ska bestämmelserna i det direktivet vara tillämpliga på betalningstransaktioner i digital euro.

4.I enlighet med artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen, ändrad genom förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till förordning om tillhandahållande av tjänster för digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta – COM/2023/368 final] ska bestämmelserna i den förordningen vara tillämpliga på betalningstransaktioner i digital euro.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37 i denna förordning ska Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel vara tillämpliga på betalningstransaktioner i digital euro.

Artikel 6
Behöriga myndigheter

1.Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska säkerställa efterlevnaden av kapitel III och artikel 17 på deras territorium. De ska underrätta kommissionen om detta och ange varje fördelning av funktioner och uppgifter.

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av kapitel III och artikel 17 och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa regler genomförs, inklusive behöriga myndigheters befogenhet att få tillgång till nödvändiga uppgifter. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen och ska utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar som berör dem.

2.Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ersatt av direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden – COM(2023) 366 final] ska reglera de behöriga myndigheternas tillsyn, sanktionssystem och tillsynsarrangemangen mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna och värdmedlemsstaterna när det gäller betaltjänstleverantörers efterlevnad av sina skyldigheter enligt kapitlen IV, V, VI och VII i denna förordning.

3.Direktiv (EU) 2015/849 som ersatts av direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om bekämpning av penningtvätt - COM/2021/423 final] ska reglera de behöriga myndigheternas tillsyn, sanktionssystem samt tillsynsarrangemangen mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna och värdmedlemsstaterna, beträffande betaltjänstleverantörernas verksamhet i samband med den digitala euron, i syfte att säkerställa efterlevnad av kapitel IX i förordning (EU) nr. [x ] om inrättandet av den digitala euron.

4.Vid övervakning av efterlevnaden av kapitlen IV, V och VII i denna förordning ska de behöriga myndigheter som avses i punkt 2 samarbeta med Europeiska centralbanken.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att öka medvetenheten bland allmänheten om den digitala eurons tillgänglighet och de olika inslagen i dess utformning samt om möjligheterna att få tillgång till den digitala euron.

KAPITEL III
LAGLIGA BETALNINGSMEDEL

Artikel 7
Ställning som lagligt betalningsmedel

1.Den digitala euron ska ha ställning som lagligt betalningsmedel.

2.Den digitala eurons ställning som lagligt betalningsmedel ska medföra en skyldighet att godta den till dess fulla nominella värde och dess förmåga att infria en betalningsförpliktelse.

3.I enlighet med skyldigheten att godta den digitala euron ska betalningsmottagaren inte vägra att ta emot digitala euro som lämnas som betalning för att infria en sådan förpliktelse.

4.I enlighet med skyldigheten att godta den digitala euron till dess fulla nominella värde ska penningvärdet hos digitala euro som lämnas som betalning för att reglera en skuld motsvara värdet på penningskulden. Det ska vara förbjudet att tillämpa tilläggsavgifter när den digitala euron används för att reglera en skuld.

5.I enlighet med den digitala eurons förmåga att infria en betalningsförpliktelse ska en betalare kunna infria en betalningsförpliktelse genom att överlämna digitala euro till betalningsmottagaren.

Artikel 8
Territoriell omfattning av ställning som lagligt betalningsmedel

1.Den digitala euron ska ha ställning som lagligt betalningsmedel för betalningar offline av en penningskuld denominerad i euro som görs inom euroområdet.

2.Den digitala euron ska ha ställning som lagligt betalningsmedel för betalningar online av en penningskuld denominerad i euro till en betalningsmottagare som är bosatt eller etablerad i euroområdet.

Artikel 9
Undantag från skyldigheten att godta den digitala euron

Genom undantag från artikel 7.3 och artikel 8 ska en betalningsmottagare ha rätt att vägra att ta emot digitala euro i följande fall:

a)När betalningsmottagaren är ett företag med färre än tio anställda eller vars årliga omsättning eller balansomslutning inte överstiger 2 miljoner euro, eller är en icke-vinstdrivande rättslig enhet enligt definitionen i artikel 2.18. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 44 , såvida den inte accepterar jämförbara digitala betalningsmedel.

b)Om en vägran görs i god tro och grundar sig på legitima och tillfälliga skäl i enlighet med proportionalitetsprincipen som avser konkreta omständigheter utanför betalningsmottagarens kontroll.

c)Om betalningsmottagaren är en fysisk person som agerar i samband med en rent privat verksamhet eller hushållsverksamhet.

(d)Om betalaren och betalningsmottagaren före betalning har kommit överens om ett annat betalningsmedel, med förbehåll för artikel 10.

Vid tillämpning av led b ska bevisbördan för att fastställa att sådana legitima och tillfälliga skäl förelåg i det specifika fallet och att vägran är proportionell vila på betalningsmottagaren.

Artikel 10
Förbud mot ensidigt förbehåll om betalningar i digital euro

Betalningsmottagare som omfattas av skyldigheten att godta den digitala euron får inte använda avtalsvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling eller affärsmetoder som har till syfte eller verkan att utesluta att betalare använder den digitala euron vid betalning av penningskulder denominerade i euro. Sådana avtalsvillkor eller affärsmetoder ska inte vara bindande för betalaren. Ett avtalsvillkor ska anses inte ha varit föremål för individuell förhandling när det har utarbetats i förväg och betalaren därför inte har kunnat påverka villkorets innehåll, särskilt i samband med ett i förhand utformat standardavtal.

Artikel 11
Ytterligare undantag av penningrättslig karaktär

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 38 för att komplettera denna förordning genom att fastställa ytterligare undantag av penningrättslig karaktär från principen om en skyldighet att godta digitala euro. Sådana undantag ska vara motiverade av hänsyn till ett mål av allmänt intresse och stå i proportion till detta mål, de ska inte undergräva den digitala eurons faktiska ställning som lagligt betalningsmedel och de ska bara vara tillåtna under förutsättning att det finns andra betalningsmedel för att reglera penningskulder. Kommissionen ska vid utarbetandet av sådana delegerade akter samråda med Europeiska centralbanken.

Artikel 12
Samspel mellan den digitala euron och eurosedlar och euromynt

1.Den digitala euron ska vara konvertibel med eurosedlar och euromynt till pari.

2.Betalningsmottagare av en penningskuld denominerad i euro ska godkänna betalningar i digital euro i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, oavsett om de godkänner betalningar i eurosedlar och euromynt i enlighet med förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag om eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel – COM (2023)364 final] När det föreligger en skyldighet att godta eurosedlar, euromynt och den digitala euron i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och förordning (XXX om eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel) ska betalaren ha rätt att välja betalningsmedel.

KAPITEL IV
DISTRIBUTION

Artikel 13
Betaltjänstleverantörer

1.Inom ramen för direktiv 2015/2366 får betaltjänstleverantörer tillhandahålla sådana betaltjänster i digital euro som anges i bilaga I till

a)fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta,

b)fysiska eller juridiska personer som öppnat ett konto för digital euro vid en tidpunkt då de var bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, men som inte längre är bosatta eller etablerade i sådana medlemsstater,

c)besökare,

(d)fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta, enligt de villkor som i artikel 18,

(e)fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjeländer, inklusive territorium som omfattas av ett monetärt avtal med unionen, enligt de villkor som anges i artiklarna 19 och 20.

Europeiska centralbanken får tidsbegränsa tillgång till och användning av den digitala euron för användare av digital euro som avses i b och c enligt de villkor som anges i artikel 16.2. Dessa tidsramar ska fastställas i förhållande till status som bosatt eller besökande för användarna av digital euro.

Vid tillämpning av led a ska bosatta omfatta både unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som åtnjuter uppehållsrätt enligt unionslagstiftningen eller nationell rätt.

2.Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller kontoförvaltande betaltjänster i den mening som avses i direktiv 2015/2366 ska göra det möjligt för användare av digital euro att manuellt eller automatiskt göra insättningar på eller uttag från sina betalkonton för digital euro från eller till betalkonton för icke-digital euro, eller att göra insättningar eller uttag av eurosedlar och euromynt när en betaltjänstleverantör tillhandahåller kontanttjänster, med förbehåll för eventuella begränsningar som Europeiska centralbanken kan anta i enlighet med artikel 16 i denna förordning.

3.Betaltjänstleverantörer ska göra insättnings- och uttagsfunktioner tillgängliga för användare av digital euro

a)vid alla tidpunkter, utan avbrott, när insättningar och uttag sker via betalkonton för icke-digital euro,

b)när en betaltjänstleverantör tillhandahåller kontanttjänster och insättningar och uttag görs med eurosedlar och euromynt.

4.Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller kontoförvaltande betaltjänster i den mening som avses i direktiv 2015/2366 ska möjliggöra för användare av digital euro

a)att, utöver eventuella begränsningar som Europeiska centralbanken kan anta i enlighet med artikel 16, få sina digitala euro automatiskt överförda till ett betalkonto för icke-digital euro i det fall en betalningstransaktion online i digital euro tas emot,

b)att göra en betalningstransaktion online i digital euro där transaktionsbeloppet överstiger deras innehav av digital euro.

Vid tillämpning av leden a och b, och efter förhandsgodkännande från användaren av digital euro, ska betaltjänstleverantörer länka varje betalkonto för digital euro till ett enda betalkonto för icke-digital euro som utsetts av användaren av digital euro. Användare av digital euro ska ha rätt att ha detta utsedda betalkonto för icke-digital euro hos en annan betaltjänstleverantör än den hos vilken ett visst betalkonto för digital euro innehas.

5.Digitala euro som distribueras av betaltjänstleverantörer ska vara konvertibla till pari med kontotillgodohavanden och elektroniska pengar som denominerade i euro.

6.För betaltjänster i digital euro ska användare av digital euro endast ingå ett avtalsförhållande med betaltjänstleverantörer. Användare av digital euro får inte ha något avtalsförhållande med Europeiska centralbanken eller de nationella centralbankerna.

7.Användare av digital euro får ha ett eller flera konton för digital eurohos samma eller olika betaltjänstleverantörer.

8.Betaltjänstleverantörer ska tillhandahålla allmänheten åtkomlig och kostnadsfri information om de särskilda egenskaperna hos digitala betaltjänster i euro och villkoren för distribution av dessa tjänster.

Artikel 14
Tillgång till den digitala euron i medlemsstater som har euron som valuta

1.I syfte att distribuera den digitala euron till fysiska personer som avses i artikel 13.1 a, kreditinstitut som tillhandahåller betaltjänster enligt punkterna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv (EU) 2015/2366 ska, på begäran av sina kunder, förse dessa personer med alla grundläggande betaltjänster i digital euro enligt vad som avses i bilaga II.

2.För fysiska personer som avses i artikel 13.1 a och som inte innehar ett konto för icke-digital euro ska kapitel IV i direktiv (EU) 2014/92 om tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner, med undantag för artiklarna 17 och 18, vara tillämpligt på konsumenters tillgång till konton för digital euro med grundläggande tjänster.

3.Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som avses i artikel 1 f i direktiv (EU) 2015/2366 eller postgiroinstitut enligt artikel 1 c i direktiv (EU) 2015/2366 som ska

a)tillhandahålla grundläggande betaltjänster i digital euro till fysiska personer som avses i artikel 13.1 a som inte innehar eller inte önskar inneha ett betalkonto för icke-digital euro,

b)tillhandahålla grundläggande betaltjänster i digital euro och bistå med stöd för digital delaktighet som ska ges ansikte mot ansikte i fysisk närhet till personer med funktionshinder, funktionsbegränsningar eller begränsade digitala färdigheter samt äldre personer.

4.De betaltjänstleverantörer som avses i punkt 1–3 ska bistå med stöd för digital delaktighet till personer med funktionshinder, funktionsbegränsningar eller begränsade digitala färdigheter och äldre personer. Utan att det påverkar tillämpning av punkt 3 b ska stödet för digital delaktighet omfatta en särskild introduktion till att hantera ett konto för digital euro och att använda alla grundläggande tjänster för digital euro.

5.Unionens myndighet för bekämpning av penningtvätt (AMLA), inrättad genom förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till förordning om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism(AMLA) – COM/2021/421 final ] och Europeiska bankmyndigheten ska gemensamt utfärda riktlinjer som specificerar samspelet mellan kraven på bekämpning av penningtvätt/av finansiering av terrorism och tillhandahållandet av grundläggande betaltjänster i digital euro med särskilt fokus på finansiell inkludering av sårbara grupper som asylsökande eller personer som står under internationellt skydd, personer utan fast adress eller tredjelandsmedborgare som inte beviljas uppehållstillstånd men vars utvisning är omöjlig att verkställa av juridiska eller faktiska skäl.

KAPITEL V
ANVÄNDNING AV DEN DIGITALA EURON SOM VÄRDEBEVARARE OCH SOM BETALNINGSMEDEL

Artikel 15
Principer

1.I syfte att göra det möjligt för fysiska och juridiska personer att få tillgång till och använda den digitala euron, att definiera och genomföra penningpolitiken och för att bidra till stabiliteten i det finansiella systemet, får användningen av den digitala euron som värdebevarare vara föremål för begränsningar.

2.För att säkerställa att den digitala euron faktiskt används som lagligt betalningsmedel, och för att undvika alltför höga avgifter för handlare som är skyldiga att godta den digitala euron enligt kapitel II samtidigt som betaltjänstleverantörer ges ersättning för relevanta kostnader som de ådrar sig vid tillhandahållande av betalningar i digital euro, ska nivån på de avgifter som ska betalas av fysiska personer eller handlare till betaltjänstleverantörer eller mellan betaltjänstleverantörer omfattas av begränsningar.

Artikel 16
Begränsningar av användningen av den digitala euron som värdebevarare

1.Vid tillämpning av artikel 15.1 ska Europeiska centralbanken utarbeta instrument för att begränsa användningen av den digitala euron som värdebevarare och ska besluta om parametrar för och användning av dessa, i enlighet med den ram som anges i denna artikel. Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller kontoförvaltande betaltjänster i den mening som avses i direktiv 2015/2366 till fysiska och juridiska personer som avses i artikel 12.1 ska tillämpa dessa gränser på betalkonton för digital euro.

2.Parametrarna för och användningen av de instrument som avses i punkt 1, ska

a)värna målen i artikel 15.1, särskilt finansiell stabilitet.

b)säkerställa att den digitala euron faktiskt används och godtas som lagligt betalningsmedel,

c)respektera proportionalitetsprincipen.

3.Parametrarna för och användningen av de instrument som avses i punkt 1 ska tillämpas på ett icke-diskriminerande och enhetligt sätt i hela euroområdet.

4.Eventuella innehavsgränser för betalkonton för digital euro som antagits i enlighet med punkt 1 ska tillämpas på både offline- och onlineinnehav. Om en användare av digitala euro använder dem både offline och online ska gränsen för innehav av digitala euro online vara lika med den totala gräns som fastställts av Europeiska centralbanken minus den gräns för innehav av digitala euro offline som har fastställs av användare av den digital euron. En användare av digital euro kan fastställa sin offlineinnehavsgräns till ett valfritt belopp mellan noll och den innehavsgräns som fastställts i enlighet med artikel 37.

5.Besökare i euroområdet som avses i artikel 13.1 c och fysiska och juridiska personer som avses i artikel 13.1 b, d och e ska omfattas av begränsningar när det gäller användningen av euron som värdebevarare som inte är högre än de som faktiskt genomförs i euroområdet för fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta. Parametrarna för och användning av instrumenten ska tillämpas på ett icke-diskriminerande och enhetligt sätt i de medlemsstater som inte har euron som valuta. När Europeiska centralbanken fattar beslut om användningen av instrumenten i dessa medlemsstater och fastställer parametrarna, ska Europeiska centralbanken samråda med nationella centralbanker i medlemsstater som inte har euron som valuta.

6.Om en användare av digital euro har flera betalkonton för digital euro ska användaren av digital euro specificera för de betaltjänstleverantörer hos vilka betalkonton för digital euro innehas, hur den individuella innehavsgränsen ska fördelas mellan de olika betalkontona för digital euro.

7.Om ett betalkonto för digital euro innehas av mer än en användare av digital euro, ska varje innehavsgräns på det relaterade betalkontot för digital euro som antagits i enlighet med punkt 1 uppgå till summan av de individuella innehavsgränser som tilldelats dess användare.

8.Inom ramen för denna förordning ska den digitala euron inte vara räntebärande.

Artikel 17
Avgifter för betaltjänster i digital euro

1.Vid tillämpning av artikel 15.2, och utan att det påverkar eventuella avgifter som tas ut för andra betaltjänster i digital euro, ska betaltjänstleverantörer inte ta ut avgifter av fysiska personer enligt artikel 13.1 a, b och c för tillhandahållande av de grundläggande betaltjänster i digital euro som avses i bilaga 2.

2.Vid tillämpning av artikel 15.2 ska varje serviceavgift för handeln eller avgift mellan betaltjänstleverantörer i samband med betalningstransaktioner i digital euro vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Ingen serviceavgift för handeln eller avgift mellan betaltjänstleverantörer får överstiga det lägsta av följande två belopp:

a)De relevanta kostnader som uppstått för betaltjänstleverantörer för tillhandahållande av betalningar i digital euro, inklusive en rimlig vinstmarginal.

b)Avgifter eller kostnader som begärs för jämförbara digitala betalningsmedel.

3.Europeiska centralbanken ska regelbundet övervaka den information som är relevant för de belopp som avses i punkt 2 och regelbundet offentliggöra de belopp som följer av denna övervakning, tillsammans med en förklarande rapport.

4.Europeiska centralbanken får begära att betaltjänstleverantörer tillhandahåller all information som är nödvändig för tillämpningen av denna artikel och för kontrollen efterlevnaden av den. All begärd information ska skickas in av betaltjänstleverantörer inom den tidsfrist som fastställts av Europeiska centralbanken. Europeiska centralbanken får kräva att sådan information attesteras av en oberoende revisor.

5.Den metod som Europeiska centralbanken ska utarbeta för övervakning och beräkning av de belopp som avses i punkterna 2 och 3 ska baseras på följande parametrar:

a)Storleken på avgiften mellan betaltjänstleverantörer och serviceavgiften för handeln enligt punkt 2 a ska baseras på de relevanta kostnader för att tillhandahålla betaltjänster i digital euro som uppstår för de mest kostnadseffektiva betaltjänstleverantörerna, vilka tillsammans står för en fjärdedel av det totala beloppet av alla digitala euro som distribueras inom euroområdet under ett givet år, enligt betaltjänstleverantörernas rapportering till Europeiska centralbanken, inklusive en rimlig vinstmarginal.

b)Den rimliga vinstmarginal som ska ingå i det maximibelopp som avses i punkt 2 a ska beräknas på grundval av vinstmarginalen för de betaltjänstleverantörer som tar ut den lägsta vinstmarginalen och som tillsammans står för en fjärdedel av det totala beloppet av alla digitala euro som distribueras i euroområdet under ett givet år, enligt betaltjänstleverantörernas rapportering till Europeiska centralbanken.

c)Beloppet för avgiften mellan betaltjänstleverantörer och serviceavgiften för handeln enligt punkt 2 b ska baseras på en representativ grupp av betaltjänstleverantörer som tillhandahåller jämförbara digitala betalningsmedel i euroområdet.

(d)De belopp som avses i punkt 2 ska vara enhetliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt i hela euroområdet.

6.Serviceagiften för handeln ska vara den enda avgift per transaktion som betaltjänstleverantörer får ta ut från handlare. Betaltjänstleverantörer ska inte debitera handlare för insättningar och uttag av digitala euro, inbegripet de betalningstransaktioner i digital euro som avses i artikel 13.4. Betaltjänstleverantörer ska inkludera kostnader i samband med insättningar och uttag i de relevanta kostnader som avses i punkt 2 a.

7.Ingen avgift mellan betaltjänstleverantörer ska tillämpas på insättningar och uttag av digital euro, inbegripet de betalningstransaktioner i digital euro som avses i artikel 13.4.

KAPITEL VI
DISTRIBUTION AV DEN DIGITALA EURON UTANFÖR EUROOMRÅDET

Artikel 18
Distribution av den digitala euron till fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta

1.Betaltjänstleverantörer får endast distribuera den digitala euron till fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta om Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken i den medlemsstaten har undertecknat en överenskommelse i detta syfte.

2.Undertecknandet av den överenskommelse som avses i punkt 1 ska omfattas av samtliga följande villkor:

a)Den medlemsstat som inte har euron som valuta har anmält en begäran till de andra medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska centralbanken om att få ge tillgång till och tillåta användning av den digitala euron för fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i den medlemsstaten.

b)I sin begäran har den medlemsstat som inte har euron som valuta åtagit sig

(i)att säkerställa att den nationella centralbanken ska följa alla regler, riktlinjer, instruktioner eller begäranden som utfärdas av Europeiska centralbanken i samband med den digitala euron,

(ii)att säkerställa att den nationella centralbanken ska tillhandahålla all information om tillgång till och användning av den digitala euron i den medlemsstaten som Europeiska centralbanken kan kräva.

c)Den medlemsstat som inte har euron som valuta har antagit all nationell lagstiftning som är nödvändig för att säkerställa efterlevnaden av de relevanta kraven i denna förordning eller de regler och standarder som antagits i enlighet med artikel 5.2.

3.Den överenskommelse som avses i punkt 1 ska innehålla nödvändiga genomförandeåtgärder och förfaranden och ange de fall i vilka överenskommelsen får begränsas, tillfälligt upphävas eller sägas upp.

4.Betaltjänstleverantörer ska genomföra de gränser som Europeiska centralbanken i enlighet med artikel 16.4 fastställt för användning av den digitala euron av fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta, och vilka gränser är tillämpliga i dessa medlemsstater.

Artikel 19
Distribution av den digitala euron till fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjeländer

1.Den digitala euron får endast distribueras till fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjeländer om unionen och det berörda tredjelandet har undertecknat ett tidigare avtal om detta.

2.Rådet ska på rekommendation från kommissionen och efter samråd med Europeiska centralbanken besluta om arrangemangen för förhandlingen och ingåendet av det avtal som avses i punkt 1, förutsatt att alla följande villkor är uppfyllda:

a)Tredjelandet säkerställer att

(i)Dess nationella centralbank och, i förekommande fall dess nationella behöriga myndighet ska följa alla regler, riktlinjer, instruktioner eller framställningar som utfärdas av Europeiska centralbanken i samband med den digitala euron.

(ii)Dess nationella centralbank och, i förekommande fall dess nationella behöriga myndighet ska tillhandahålla all information om användningen av digital euro i det tredjelandet som Europeiska centralbanken kan kräva.

b)tredjelandet har antagit all nationell lagstiftning som är nödvändig för att säkerställa respekt för de regler och standarder som fastställs i denna förordning eller antas i enlighet med artikel 5.2,

c)Tredjelandet säkerställer att mellanhänder som är etablerade eller verksamma i det tredjeland som distribuerar den digitala euron omfattas av tillsyns- och regleringskrav, som åtminstone är likvärdiga med dem som tillämpas på betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen.

3.Avtalet mellan unionen och tredjelandet ska specificera nödvändiga genomförandeåtgärder och förfaranden och de fall under vilka avtalet får begränsas, tillfälligt upphävas eller sägas upp, särskilt när tredjelandet har identifierats som ett tredjeland med betydande strategiska brister i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism enligt artikel 23 i förordningen [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt – COM/2021/420 final] eller som ett tredjeland med brister i efterlevnaden i sitt nationella system för bekämpning av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism enligt artikel 24 i förordningen [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt - COM/2021/420 final]. Det avtalet ska kompletteras med en överenskommelse mellan Europeiska centralbanken och den nationella centralbanken och i förekommande fall, den nationella behöriga myndigheten i tredjelandet.

4.Förhandlingar med tredjeländer får avbrytas på grund av de skäl som avses i punkt 3.

5.Mellanhänder som är etablerade eller verksamma i tredjelandet ska genomföra de begränsningar som fastställts av Europeiska centralbanken i enlighet med artikel 16.5 om användning av den digitala euron av fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjelandet, och som är tillämpliga i det landet.

Artikel 20
Distribution av den digitala euron till fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i ett tredjeland eller territorium som har ingått ett monetärt avtal med unionen

1.Fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten, de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Saint-Barthélemy och Saint-Pierre-et-Miquelon, eller i något annat tredje land eller territorium enligt ett monetärt avtal som har ingåtts för att ge det berörda tredjelandet eller territoriet rätt att använda euron som sin officiella valuta i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1103/97 45 och rådets förordning (EG) nr 974/98 46 , kan få den digitala euron distribuerad till sig efter en ändring av respektive monetära avtal för detta ändamål.

2.Med förbehåll för ytterligare villkor som kan komma att avtalas mellan unionen och det berörda tredjelandet eller territoriet, ska distributionen av den digitala euron till fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjeländer eller territorier som omfattas av det monetära avtal som avses i punkt 1, uppfylla kraven i denna förordning.

Artikel 21
Valutaöverskridande betalningar

1.Valutaöverskridande betalningar mellan den digitala euron och andra valutor ska omfattas av tidigare överenskommelser mellan å ena sidan Europeiska centralbanken och å andra sidan de nationella centralbankerna i de medlemsstater som inte har euron som valuta samt tredjeländer.

2.Europeiska centralbanken ska samarbeta med nationella centralbanker i medlemsstater som inte har euron som valuta för att möjliggöra interoperabla betalningar mellan den digitala euron och andra valutor.

KAPITEL VII
TEKNISKA FUNKTIONER

Avsnitt 1
Den digitala eurons funktioner

Artikel 22
Tillgänglighet och användning

1.Den digitala euron ska

a)ha användnings- och servicefunktioner som är enkla och lätta att hantera, inklusive för personer med funktionshinder, funktionsbegränsningar eller begränsade digitala färdigheter, och äldre personer,

b)vara tillgänglig för personer med funktionshinder genom att uppfylla de tillgänglighetskrav som fastställs i bilaga I till direktiv 2019/882,

2.I förbindelser med sina betaltjänstleverantörer för tillhandahållande av betaltjänster i digital euro ska användare av digital euro inte behöva ha eller öppna betalkonton för icke-digital euro eller godkänna andra icke-digitala europrodukter.

3.Varje betalkonto för digitala euro ska ha ett unikt betalkontonummer för digital euro.

4.Varje betalkonto för digitala euro får kopplas till ett eller flera betalkonton för icke-digitala euro som ska väljas av användaren av digitala euro. Vid tillämpning av artikel 13.4 får varje betalkonto för digitala euro kopplas till endast ett betalkonto för icke-digitala euro.

5.Betaltjänstleverantörer ska tillåta att mer än en användare av digitala euro använder betalkonton för digitala euro.

Artikel 23
Betalningstransaktioner i digital euro offline och online

1.Den digitala euron ska vara tillgänglig för betalningstransaktioner i digital euro både online och offline från och med den första utgivningen av den digitala euron.

2.Digitala euro ska, oavsett om de innehas online eller offline, kunna konverteras sinsemellan till pari, på begäran av användarna av den digitala euron.

3.Innan en betalningstransaktion i digital euro påbörjas i en kontaktlös betalning ska betalningsmottagaren och betalaren informeras om huruvida betalningstransaktionen i digital euro kommer att vara offline eller online.

Artikel 24
Villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro

1.För att säkerställa att betaltjänstleverantörer och användare av digitala euro kan använda villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro får Europeiska centralbanken

a)anta detaljerade åtgärder, regler och standarder i enlighet med artikel 5.2 som betaltjänstleverantörer kan använda för att säkerställa interoperabla villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro.

b)tillhandahålla de funktioner i avvecklingsinfrastrukturen för digital euro som krävs för att genomföra villkorsstyrda betalningstransaktioner i digital euro, inklusive för reservation av medel.

2.Den digitala euron ska inte utgöras av programmerbara pengar.

Sektion 2
Distributionsvillkor

Artikel 25
Europeiska e-identitetsplånböcker

1.Frontendtjänster ska vara interoperabla med eller integrerade i de europeiska e-identitetsplånböckerna.

2.På begäran från användare av digitala euro ska betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron se till att dessa användare kan lita på funktionerna i sina europeiska e-identitetsplånböcker i enlighet med artikel 6a i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 när det gäller upprättandet av en ram för en europeisk digital identitet – COM(2021)281 final].

Artikel 26
Interoperabilitet

Europeiska centralbanken ska sträva efter att i möjligaste mån säkerställa interoperabilitet mellan standarder för betaltjänster i digital euro och relevanta standarder för privata digitala betalningsmedel. Europeiska centralbanken ska sträva efter att möjliggöra för privata digitala betalningsmedel att, i den utsträckning det är möjligt och lämpligt, använda regler, standarder och förfaranden som styr betaltjänsterna i digital euro.

Vid tillämpning av första stycket kan interoperabilitet stödjas bland annat genom användning av öppna standarder.

Artikel 27
Tvistlösningsmekanism

1.Utan att det påverkar tvister om lagligheten av personuppgiftsbehandling, ska tvister regleras av direktiv 2015/2366. Direktiv (EU) 2020/1828 ska tillämpas på grupptalan som väcks mot överträdelser av bestämmelser i denna förordning som skadar eller kan skada konsumenters kollektiva intressen.

2.Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna kan göra mekanismer tillgängliga för betaltjänstleverantörer för att underlätta utbyte av meddelanden i samband med tvistlösning. Dessa mekanismer får drivas direkt av Europeiska centralbanken eller av de leverantörer av stödtjänster som utsetts av Europeiska centralbanken.

3.Europeiska centralbanken ska inte agera som part i någon av de tvister som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 28
Frontendtjänster för åtkomst till och användning av den digitala euron

1.Betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron ska ge användare av digitala euro valet att använda följande digitala frontendtjänster för att ge dessa användare att tillgång till och möjlighet att använda betaltjänster i digital euro:

a)Frontendtjänster utvecklade av betaltjänstleverantörer.

b)Frontendtjänster utvecklade av Europeiska centralbanken.

Om en betaltjänstleverantör inte erbjuder en frontendtjänst för digital euro, ska betaltjänstleverantören i fråga använda en tjänst som tillhandahålls av Europeiska centralbanken.

2.Sådana frontendtjänster som tillhandahålls av den europeiska centralbanken i enlighet med punkt 1 b ska inte omfatta kundhantering; kundhantering ska tillhandahållas av betaltjänstleverantörer i deras roll i samband med distributionen av den digitala euron enligt artikel 13 och direktiv 2015/2366. Europeiska centralbanken ska inte ha tillgång till några personuppgifter i samband med de frontendtjänster som utvecklats av Europeiska centralbanken och som används av betaltjänstleverantörerna.

3.Betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron ska se till att

a)betaltjänster i digital euro använder den officiella logotypen för digital euro,

b)betalkonton för digitala euro snabbt och enkelt kan nås och användas av användare av digitala euro.

Artikel 29
Efterlevnad av unionens sanktioner som antagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget

1.Betaltjänstleverantörer som genomför betalningstransaktioner i digital euro ska kontrollera om någon av deras användare av digitala euro är listade personer eller enheter. Betaltjänstleverantörer ska utföra sådana kontroller omedelbart efter ikraftträdandet av alla nya eller ändrade restriktiva åtgärder som antagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget och som föreskriver frysning av tillgångar eller förbud mot att göra medel eller ekonomiska resurser tillgängliga, minst en gång varje kalenderdag.

2.Under genomförandet av en betalningstransaktion i digital euro ska betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör som är involverade i genomförandet av transaktionen inte kontrollera om betalaren eller betalningsmottagaren vars betalkonto för digitala euro används för att utföra den digitala betalningen och betalningstransaktioner i digital euro är listade personer eller enheter utöver att utföra verifikationer enligt punkt 1.

3.En betaltjänstleverantör som har underlåtit att utföra de kontroller som avses i punkt 1 och som utför en betalningstransaktion i digital euro som gör att en annan betaltjänstleverantör som är involverad i utförandet av betalningstransaktionen i digital euro underlåter att frysa tillgångar hos listade personer eller enheter, eller att göra tillgångar eller ekonomiska resurser tillgängliga för sådana personer eller enheter, ska ersätta den ekonomiska skada som orsakats den andra betaltjänstleverantören till följd av sanktioner som ålagts denne enligt restriktiva åtgärder som antagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget som föreskriver frysning av tillgångar eller förbud mot att göra medel eller ekonomiska resurser tillgängliga.

Artikel 30
Avveckling av betalningstransaktioner i digital euro

1.Betalningstransaktioner i digital euro online och offline ska avvecklas omedelbart.

2.Slutlig avveckling av betalningstransaktioner i digital euro online ska ske vid den tidpunkt då överföringen av de berörda beloppet digitala euro från betalaren till betalningsmottagaren registreras i den avvecklingsinfrastruktur för digital euro som godkänts av Eurosystemet.

3.Slutlig avveckling av betalningstransaktioner i digital euro offline ska ske vid den tidpunkt då uppgifterna om de berörda innehaven i digital euro på betalarens och betalningsmottagarens lokala lagringsenheter uppdateras.

Artikel 31
Byte av betalkonton för digital euro

1.Betaltjänstleverantörer ska göra det möjligt för användare av den digitala euron att på egen begäran byta sina betalkonton för digital euro till konton hos andra betaltjänstleverantörer utan att behöva byta betalkontonummer.

2.Om en betaltjänstleverantör i undantagsfall inte är i stånd att tillhandahålla betaltjänster i digital euro till användare av digital euro under en längre tid, eller har förlorat de berörda kontouppgifterna om betalkonton för digital euro, ska Europeiska centralbanken och nationella centralbanker tillåta att betalkontot för digital euro hos den betaltjänstleverantören byts ut mot ett konto hos en annan betaltjänstleverantör som utsetts av användaren av digital euro. Bytet ska göra det möjligt för den nya betaltjänstleverantören att slutföra bytet utan att behöva förlita sig på den icke tillgängliga betaltjänstleverantören.

Artikel 32
Allmän mekanism för upptäckt och förebyggande av bedrägerier

1.Europeiska centralbanken kan underlätta de åtgärder för att upptäcka och förebygga bedrägerier som betaltjänstleverantörer ska vidta enligt direktiv 2015/2366 genom att inrätta en allmän mekanism för upptäckt och förebyggande av bedrägerier avseende transaktioner i digitala euro online för att säkerställa att den digitala euron fungerar smidigt och effektivt. Denna allmänna mekanism för upptäckt och förebyggande av bedrägerier får drivas direkt av Europeiska centralbanken eller av de leverantörer av stödtjänster som utsetts av Europeiska centralbanken.

2.Europeiska centralbanken ska samråda med Europeiska datatillsynsmannen innan den mer i detalj utvecklar de operativa delarna av mekanismen för upptäckt och förebyggande av bedrägerier.

3.Mekanismen för upptäckt och förebyggande av bedrägerier ska

a)ge en bedömning i realtid av risken för bedrägerier vid transaktioner i digital euro online, för användning uteslutande av betaltjänstleverantörer innan transaktionerna införs i avvecklingsinfrastrukturen för digitala euro,

b)stödja betaltjänstleverantörer när det gäller att upptäcka bedrägliga transaktioner i samband med betalningstransaktioner i digitala euro online som har avvecklats.

4.Vid tillämpning av denna artikel ska betaltjänstleverantörer tillföra mekanismen för upptäckt och förebyggande av bedrägerier den information som avses i bilaga 5. Betaltjänstleverantörer ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att stödtjänsten inte direkt ska kunna identifiera användare av digital euro på grundval av den information som lämnas till mekanismen för upptäckt och förebyggande av bedrägerier.

Artikel 33
Rättvis, rimlig och icke-diskriminerande tillgång till mobila enheter

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om konkurrensutsatta och rättvisa marknader i den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) ) 2020/1828, ska tillverkare av mobila originalenheter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1972 47 tillförsäkra leverantörer av frontendtjänster och leverantörer av europeiska e-identitetsplånböcker effektiv interoperabilitet med, och tillgång för interoperabilitetsändamål till de hårdvarufunktioner och mjukvarufunktioner som krävs för att lagra och överföra data och bearbeta digitala eurotransaktioner online eller offline på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor.

2.Tillverkare av mobila originalenheter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som avses i punkt 1 ska inte hindras från att vidta strikt nödvändiga och proportionerliga åtgärder för att säkerställa att interoperabilitet inte äventyrar integriteten hos de hård- och mjukvarufunktioner som berörs av interoperabilitetskravet, förutsatt att sådana åtgärder är vederbörligen motiverade.

3.I syfte att tillämpa rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor i enlighet med punkt 1 ska de tillverkare av mobila originalenheter och de leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som avses i punkt 1 offentliggöra allmänna villkor för effektiv interoperabilitet och åtkomst. Sådana allmänna villkor ska innefatta en alternativ tvistlösningsmekanism baserad i Europeiska unionen. Tvistlösningsmekanismen ska inte påverka rätten att begära prövning vid rättsliga myndigheter i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

KAPITEL VIII
INTEGRITETS- OCH DATASKYDD

Artikel 34
Uppgiftsbehandling som utförs av betaltjänstleverantörer

1.Betaltjänstleverantörer utför en uppgift i allmänhetens intresse när de behandlar personuppgifter för följande ändamål:

a)Upprätthållande av begränsningar, inklusive kontroll av om potentiella eller befintliga användare av digitala euro har konton för digitala euro hos en annan betaltjänstleverantör, enligt artikel 16.

b)Insättningar och uttag enligt artikel 13.2 och 13.3 och betalningstransaktioner med digital euro enligt artikel 13.4.

c)Tillhandahållande av digital euro offline, inklusive registrering och avregistrering av de lokala lagringsenheter som avses i punkt b i bilaga I.

(d)Efterlevnad av unionens sanktioner enligt artikel 29.

(e)Betaltjänstleverantörers skyldigheter enligt direktiv (EU) 2015/2366 i samband med genomförandet av transaktioner och förebyggande och upptäckt av bedrägerier, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt direktiv (EU) 2015/849, efterlevnad av beskattning enligt rådets direktiv 2006/ 112/EG, direktiv (EU) 2011/16/EU och relevant nationell lagstiftning, hanteringen av drifts- och säkerhetsrisker enligt förordning (EU) 2022/2554 och skyldigheter enligt direktiv (EU) 2014/92/EU, i den mån de gäller den digitala euron.

För tillhandahållande av digitala euro offline är betaltjänstleverantörers personuppgiftsbehandling begränsad till insättningar och uttag i enlighet med artikel 37.3, 37.4 och 37.5.

2.För de ändamål som avses i punkt 1 a–c i denna artikel fastställs typerna av personuppgifter i bilaga III.

3.Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 38 för att uppdatera de typer av personuppgifter som förtecknas i bilaga III.

Betaltjänstleverantörer ska anses vara personuppgiftsansvariga för de ändamål som avses i punkt 1 i denna artikel. Om ett betalkonto för digitala euro som innehas av en betaltjänstleverantör är kopplat till ett betalkonto för icke-digitala euro som innehas av en annan betaltjänstleverantör i enlighet med artikel 13.4, ska dessa betaltjänstleverantörer vara gemensamt personuppgiftsansvariga.

4.Betaltjänstleverantörer ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att alla uppgifter som överförs till Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna eller till leverantörer av stödtjänster inte möjliggör direkt identifiering av enskilda användare av digitala euro.

Artikel 35
Behandling av personuppgifter som utförs av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna

1.Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utför en uppgift i allmänhetens intresse eller utövar officiell myndighet när de behandlar personuppgifter för följande ändamål:

a)Tillhandahållande av tillgång för betaltjänstleverantörer till avvecklingsinfrastrukturen för digitala euro och understöd till utbytet av meddelanden mellan betaltjänstleverantörer.

b)Avveckling av betalningstransaktioner i digital euro online.

c)Tillvaratagande av säkerhet och integritet för avvecklingsinfrastrukturen för digital euro och för lokala lagringsenheter.

(d)Stöd till betaltjänstleverantörers kontroll av huruvida en potentiell användare redan har betalkonton för digitala euro hos andra betaltjänstleverantörer, för att förhindra kringgående av begränsningar i enlighet med artikel 16.

(e)I undantagsfall enligt definitionen i artikel 31.2 ska betaltjänstleverantörer tillåtas att byta betalkonto för digitala euro hos en betaltjänstleverantör till ett konto hos en annan betaltjänstleverantör som utsetts av användaren av digitala euro.

2.För de ändamål som avses i punkt 1 fastställs typerna av personuppgifter i bilaga IV.

3.Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 38 för att uppdatera de typer av personuppgifter som förtecknas i bilaga IV.

4.Personuppgifter som behandlas för sådana ändamål som avses i punkt 1 ska stödjas av lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder. Detta ska inbegripa tydlig åtskillnad mellan personuppgifter för att säkerställa att Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna inte direkt kan identifiera enskilda användare av digitala euro.

5.Europeiska centralbanken ska anses vara personuppgiftsansvarig för de ändamål som avses i punkterna 1 och 8 i denna artikel. När Europeiska centralbanken utför en uppgift som avses i punkterna 1 och 8 tillsammans med de nationella centralbankerna, ska de gemensamt fungera som personuppgiftsansvariga för den uppgiften.

6.Denna artikel påverkar inte personuppgiftsbehandling som ingår i utförandet av Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas övriga uppgifter och befogenheter, inbegripet vad gäller tillsyn över kreditinstitut och betalningssystem.

7.Om Europeiska centralbanken beslutar att inte tilldela leverantörer av stödtjänster de uppgifter som avses i artiklarna 27 och 32, får Europeiska centralbanken behandla de typer av personuppgifter som avses i bilaga 5 med förbehåll för de krav som avses i punkt 4 i denna artikel.

8.För ändamål för att stödja uppgiften för betaltjänstleverantörer att upprätthålla innehavsgränserna i enlighet med artikel 16.1 och säkerställa byte på begäran av användaren i en krissituation i enlighet med artikel 31.2, kan ECB ensam eller tillsammans med nationella centralbanker upprätta en gemensam åtkomstpunkt för användar-id för användare av digital euro och de relaterade gränser för innehav av digital euro som avses i punkt 4 i bilaga 4. Europeiska centralbanken ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, för att säkerställa att identiteten för enskilda användare av digital euro inte kan härledas från den information som nås via den enda åtkomstpunkten av andra enheter än betaltjänstleverantörer vars kund eller presumtiva kund är användaren av digital euro.

Artikel 36
Behandling som utförs av leverantörer av stödtjänster

1.Om Europeiska centralbanken beslutar tilldela de uppgifter som avses i artiklarna 27 och 32 till leverantörer av stödtjänster ska dessa tillhandahålla betalningsrelaterade tjänster till alla betaltjänstleverantörer. I en sådan situation utför betaltjänstleverantörer en uppgift av allmänt intresse när de behandlar personuppgifter för följande ändamål:

a)Främja förebyggande och upptäckt av bedrägerier mellan betaltjänstleverantörer i enlighet med artikel 32.

b)Stödja utbyte av meddelanden för tvistlösning i enlighet med artikel 27.

2.När det gäller de ändamål som avses i punkt 1 fastställs typerna av personuppgifter i bilaga V.

3.Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 38 för att uppdatera de typer av personuppgifter som förtecknas i bilaga V.

4.Behandling av personuppgifter för de ändamål som avses i punkt 1 ska endast äga rum om lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, inbegripet den allra senaste tekniken i fråga om säkerhets- och integritetsskyddsåtgärder, vidtas i syfte att säkerställa att leverantörerna av stödtjänster inte direkt kan identifiera individuella användare av digital euro.

5.Leverantörerna av stödtjänster ska anses vara personuppgiftsansvariga när det gäller de ändamål som avses i punkt 1 i denna artikel. Denna punkt påverkar inte Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas möjligheter att utse leverantörer som tillhandahåller betalningsrelaterade tjänster till alla betaltjänstleverantörer och att granska servicenivån utan någon behandling av personuppgifter.

KAPITEL IX
BEKÄMPNING AV PENNINGTVÄTT

Artikel 37
Regler om bekämpning av penningtvätt som är tillämpliga på betalningstransaktioner i digital euro offline

1.Betaltjänstleverantörer ska tillämpa punkterna 2–6 på betalningstransaktioner i digital euro offline.

2.Transaktionsuppgifter ska inte lagras av betaltjänstleverantörer eller av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna.

3.Betaltjänstleverantörer ska bevara uppgifter om insättningar och uttag för lagring av digital euro på betalningsinstrument i enlighet med artikel 40 i direktiv (EU) 2015/849 och de nationella bestämmelser genom vilka den artikeln införlivas. Betaltjänstleverantörer ska på begäran göra dessa uppgifter tillgängliga för den finansiella underrättelseenhet och de andra behöriga myndigheter som avses i artikel 2.31 i förordning [infoga hänvisning – förslag till förordning om bekämpning av penningtvätt – COM(2021) 420 final].

4.Vid tillämpning av punkt 3 ska uppgifter om insättningar och uttag omfatta följande:

a)Insättnings- eller uttagsbelopp.

b)Identifierare för den lokala lagringsenheten för betalningar i digital euro offline.

c)Datum och tidpunkt för insättningar och uttag.

d)Kontonummer som använts för insättningar och uttag.

5.Kommissionen har befogenhet att anta genomförandeakter som fastställer gränser för betalningstransaktioner i digital euro offline och innehavsgränser. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 39.

6.Transaktions- och innehavsgränser ska ta hänsyn till behovet av att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, men inte i olämplig utsträckning begränsa användningen av den digitala euron som betalningsmedel offline. Kommissionen ska vid utformningen av de genomförandeakter som avses i punkt 5 särskilt beakta följande:

a)En bedömning av de hot, sårbarheter och risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som den digitala euron medför vid insättningar på och uttag från betalningsinstrument.

b)Relevanta rekommendationer och rapporter från internationella organisationer och standardiseringsorgan med behörighet inom bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

c)Målet att säkerställa att den digitala euron används och godtas som lagligt betalningsmedel.

Vid tillämpning av a får kommissionen begära att AMLA antar ett yttrande med en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i samband med användning av den digitala euron offline och av den digitala eurons sårbarheter. Kommissionen kan samråda med Europeiska dataskyddsnämnden.

KAPITEL X
SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 38
Delegerade akter

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11, 33, 34 och 35 ska ges till kommissionen tills vidare från och med [datum för denna förordnings ikraftträdande].

3.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11, 33, 34 och 35 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 11, 33, 34 och 35 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av en månad från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 39
Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 40
Rapporter

1.Ansvarsordningen i artikel 15.1 och 15.3 i stadgan för ECBS och Europeiska centralbanken ska gälla för utgivning och användning av den digitala euron.

Europeiska centralbanken ska därför rapportera om utvecklingen och användningen av den digitala euron. Rapporten ska omfatta Europeiska centralbankens bidrag till genomförandet av bestämmelserna i denna förordning, inbegripet vad gäller följande:

a)Nivån på de avgifter som handeln ska betala till betaltjänstleverantörer, eller som betaltjänstleverantörer ska betala till varandra.

b)Den digitala eurons interoperabilitet med andra valutor i medlemsstater som inte har euron som valuta och i tredjeländer.

c)Utvecklingen av andra digitala centralbanksvalutor än den digitala euron i medlemsstater som inte har euron som valuta och i relevanta tredjeländer, samt denna utvecklings betydelse för euroområdet.

d)Marknadstrender när det gäller betalningar och sådana trenders betydelse för innovativa användningsfall.

2.Före den planerade utgivningen av den digitala euron och före genomförandet av eventuella ändringar av parametrar hos och användning av de instrument som avses i artikel 16, eller åtminstone vart tredje år efter utgivningen av den digitala euron, ska Europeiska centralbanken tillhandahålla Europaparlamentet, rådet och kommissionen följande:

a)Information om instrument för att begränsa den användning av den digitala euron som avses i artikel 16 och de parametrar som Europeiska centralbanken planerar att anta mot bakgrund av det rådande finansiella och monetära läget.

b)En analys av hur de instrument och parametrar som avses i a förväntas uppfylla målet om att skydda den finansiella stabiliteten.

3.Ett år efter den första utgivningen av den digitala euron och vart tredje år därefter ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en analys av effekterna av de parametrar och den användning av instrument som avses i artikel 16 på

a)finansförmedlares roll i finansieringen av ekonomin,

b)likviditetskraven i Europaparlamentets och rådets förordning 575/2013.

4.Medlemsstaterna ska ett år efter den första utgivningen av den digitala euron och vartannat år därefter ge kommissionen information om följande:

a)Sanktioner som tillämpas i enlighet med artikel 6.1.

b)Antal konton för digital euro som har öppnats.

c)Antal betaltjänstleverantörer som tillhandahåller grundläggande tjänster för digital euro till de fysiska personer som avses i artiklarna 14.2 och 14.3.

d)Antal betalkonton för digital euro som har öppnats av de betaltjänstleverantörer som avses i artiklarna 14.2 och 14.3.

Andel ansökningar som har avslagits av de betaltjänstleverantörer som avses i artiklarna 14.2 och 14.3.

Artikel 41
Översyn

1.Senast ett år efter den första utgivningen av den digitala euron och vart tredje år därefter ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska vid upprättandet av sin rapport ta hänsyn till de rapporter från Europeiska centralbanken som avses i artikel 40 och eventuella yttranden och synpunkter som framförts av Europeiska centralbanken.

2.Senast ett år efter det att denna förordning börjat tillämpas ska kommissionen överlämna en rapport om utvecklingen av digitala centralbanksvalutor för allmänt bruk i medlemsstater som inte har euron som valuta och effekterna av denna förordning på den inre marknaden till Europaparlamentet och rådet, i lämpliga fall åtföljd av förslag till ändring av lagstiftningsakter som reglerar användningen av digitala centralbanksvalutor för allmänt bruk i hela unionen.

3.Senast tre år efter den första utgivningen av den digitala euron ska kommissionen överlämna en rapport om huruvida det finns en tillräcklig faktisk tillgång till den digitala euron och om den godtas i euroområdet till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 42
ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ett stablecoin är en kryptotillgång som refererar till en fiat-valuta eller en portfolio av likvida tillgångar för att stabilisera dess marknadsvärde.

(2) Nyligen genomförde Eurobarometern en undersökning gällande "detaljhandel, finansiella tjänster och produkter". en av tre svarande inom EU berättade att de hört diskussoner pågå gällande ett eventuellt införande av en digital euro. Enkät tillgänglig via länken: Retail Financial Services and Products - October 2022 - - Eurobarometer survey (europa.eu)

(3) EUT L 83, 30.3.2010, s. 70-71.

(4) Kommissionens rekommendation av den 22 mars 2010 om omfattningen och effekterna av eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel (europa.eu)

(5) COM(2020) 591 final och COM(2020) 592 final

(6) EUR-Lex - 02016R0679-20160504 - EN - EUR-Lex (europa.eu)

(7) EUR-Lex - 32018R1725 - SV - EUR-Lex (europa.eu)

(8) EUR-Lex - 32019L0882 - EN - EUR-Lex (europa.eu)

(9) EUR-Lex - 32014L0092 - SV - EUR-Lex (europa.eu)

(10) EUR-Lex - 02015L2366-20151223 - SV - EUR-Lex (europa.eu)

(11) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden om ändring av direktiv 98/26/EG och om upphävande av direktiv 2015/2366/EU och 2009/110/EG (COM(2023) 366 final) och förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av förordning (EU) nr 1093/210 (COM(2013) 367 final)

(12) Anti-money laundering and countering the financing of terrorism legislative package (europa.eu)

(13) EUR-Lex - 52021PC0281 - SV - EUR-Lex (europa.eu)

(14) https://ec.europa.eu/info/publications/towards-stronger-international-role-euro-commission-contribution-european-council-13-14-december-2018_en .

(15) COM(2021) 32 final

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn .

(17) Det är viktigt att understryka att stödet för euro förblir på en väldigt hög nivå inom EU (71 %, den näst högsta nivån som någonsin registrerats), och ännu mer inom euroområden (79 %). Källa: Standard Eurobarometer 98 (vintern 2022-2023), undersökning tillgänglig via länken: Standard Eurobarometer 98 - Winter 2022-2023 - February 2023 - - Eurobarometer survey (europa.eu)

(18) EUT C [...], [...], s. [...].

(19) EUT C […], […], s. […].

(20) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en strategi för digitalisering av finanssektorn i EU (COM/2020/591 final).

(21) Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2022 om Europeiska centralbanken – årsrapport 20212021/2063(INI)

(22) https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-6301-2022-INIT/en/pdf

(23) Europeiska centralbanken, Report on a digital euro , oktober 2020.

(24) https://documents1.worldbank.org/curated/en/806481470154477031/pdf/Payment-Aspects-of-Financial-Inclusion.pdf

(25) Study on New Digital Payment Methods (europa.eu) , mars 2022. Enligt Världsbanken innebär finansiell inkludering att enskilda personer har tillgång till användbara och billiga finansiella produkter och tjänster som tillgodoser deras behov – transaktioner, betalningar, sparande , lån och försäkringar.

(26) Se dom av den 26 januari 2021 i de förenade målen C-422/19 och C-423/19, Hessischer Rundfunk, EU:C:2021:63, punkt 46.

(27) Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (EGT L 139, 11.5.1998, s. 1).

(28) EGT L 139, 11.5.1998, s. 1.

(29) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 40).

(30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1).

(31) Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 3.1.1994, s. 3).

(32) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).

(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper.

(34) Uttalande om val beträffande utformningen av en digital euro ur ett integritets- och dataskyddsperspektiv av den 10 oktober 2022.

(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG, EUT L 295, 21.11.2018, s. 39.

(37) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation, EGT L 201, 31.07.2002, s. 37.

(38) Förslag till förordning om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av (COM/2021/420 final). Förslag till direktiv om fastställande av mekanismer som medlemsstaterna bör inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849 (COM/2021/423 final). Förslag till förordning om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism (AMLA) (COM/2021/421 final) och förslag till omarbetning av förordning (EU) 2015/847 så att kravet på att transaktioner ska kunna spåras även omfattar kryptotillgångar (COM/2021/422 final).

(39) Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

(40) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(41) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(42) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(43) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).

(44) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (EUT L 170, 12.5.2021, s. 1).

(45) Rådets förordning (EG) nr 1103/97 av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron (EGT L 162, 19.6.1997, s. 1).

(46) Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (EGT L 139, 11.5.1998, s. 1).

(47) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, EUT L 17.12.2018, s. 36.

Choose the experimental features you want to try