EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 16.3.2023

COM(2023) 165 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

En säker och hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse till stöd för den gröna och den digitala omställningen

I.Inledning

EU har inlett en långtgående industriell omvandling för att åstadkomma en grön och digital omställning. Att garantera en säker och hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse (avgörande råvaror) står i centrum för EU:s politiska prioriteringar för den gröna och den digitala omställningen. Detta är också viktigt för ökad säkerhet på försvars- och rymdsektorn 1 .

Kommissionen har offentliggjort en framtidsstudie där den bedömer EU:s framtida behov av avgörande råvaror och potentiella flaskhalsar i leveranskedjan för viktig och strategisk teknik och sektorer. Den förutser en ökning utan motstycke av efterfrågan på de viktiga material som är nödvändiga för att lyckas med den gröna och den digitala omställningen. När det till exempel gäller landbaserade och havsbaserade vindkraftverk förväntas efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller öka med 4,5 gånger till 2030 respektive 5,5 gånger till 2050, medan de batterier som driver våra elfordon förväntas öka efterfrågan på litium med 11 gånger till 2030 respektive 17 gånger till 2050. Analysen visar också att EU i hög grad är beroende av ett mycket begränsat antal leverantörer för all strategisk teknik i flera steg i sina leveranskedjor och för viss teknik, genom hela värdekedjan.

Efterfrågan på avgörande råvaror har aldrig varit större och skulle kunna öka tiofaldigt under det kommande årtiondet. Försörjningen av dem är dock förknippad med ökade geopolitiska, miljömässiga och sociala risker och utmaningar.

Industrin för råvaror av avgörande betydelse är komplex och vissa typer av projekt anses utgöra en hög risk för investeringar, särskilt projekt i prospekterings- och utvinningsfaserna. Förutom geologiska faktorer finns det stora inträdeshinder, höga kapitalkostnader och motsvarande risker. Framför allt är utdragna och osäkra tillståndsförfaranden i hög grad avskräckande. Det kan ta mycket lång tid mellan det att ett projekt inleds och när materialen finns tillgängliga på marknaden.

För de flesta avgörande råvaror är produktionen starkt koncentrerad till ett fåtal leverantörer, och EU är starkt beroende av import. Ett alltför stort beroende av enskilda leverantörer skulle kunna störa hela leveranskedjor, särskilt eftersom exportrestriktioner och andra handelsbegränsande åtgärder i allt högre grad tillämpas till följd av den ökade globala konkurrensen. Rysslands olagliga angrepp mot Ukraina har visat att otillförlitliga leverantörer kan försöka utnyttja och använda sådant beroende som ett vapen till egen fördel.

Det är inte bara EU som kämpar med dessa problem. Att gå mot en digital ekonomi med nettonollutsläpp är av gemensamt intresse för världssamfundet. Länder som Kina, Japan, USA och Sydkorea har vidtagit åtgärder för att säkra sina leveranser och för att bearbeta och raffinera avgörande råvaror för att minska sitt strategiska beroende. Resursrika länder som producerar råvaror av avgörande betydelse försöker också locka till sig partner som de kan arbeta med för att lokalt utveckla sina värdekedjor för råvaror av avgörande betydelse på ett hållbart sätt.

I kommissionens råvaruinitiativ 2 från 2008 fastställdes redan en strategi för att ta itu med problemet med tillgång till råvaror i EU. Handlingsplanen 2020 3 byggde vidare på detta och innehöll konkreta åtgärder för att öka EU:s motståndskraft och öppna strategiska oberoende 4 . I REPowerEU-planen föreslog EU:s externa energiengagemang konkreta åtgärder för att säkerställa tillgång till råvaror av avgörande betydelse och därmed påskynda energiomställningen 5 .

Spelreglerna har dock förändrats och vi måste göra mer. Kommissionen föreslår därför i dag en övergripande strategi som syftar till att skala upp och påskynda försörjningen av primära och sekundära råvaror i EU. Genom ett stärkt internationellt engagemang kommer vi att samarbeta med våra partner för att diversifiera och integrera hållbara försörjnings- och värdekedjor. För att bygga upp ömsesidigt fördelaktiga och långsiktiga förbindelser med resursrika länder kommer EU att sträva efter partnerskap som alla parter vinner på i full överenskommelse med Global Gateway. Dessa partnerskap bör bidra till diversifieringen av EU:s leveranskedja för råvaror. De bör likaså stärka hållbarheten och öka mervärdet i produktionen i dessa resursrika utvecklingsländer och tillväxtekonomier.

EU bör utnyttja sina reserver på bästa sätt och utveckla prospekterings-, utvinnings-, raffinerings-, bearbetnings- och återvinningsverksamhet på hemmaplan med full respekt för våra miljöekosystem. Det kommer att göra det möjligt för Europa att stärka den industriella kapaciteten på ett öppet och handelsvänligt sätt, med höga miljömässiga och sociala normer, skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, stimulera tillväxten och samtidigt öka vårt öppna strategiska oberoende.

I linje med handlingsplanen för den cirkulära ekonomin från 2020 6 intensifierar EU sina åtgärder för att främja resurseffektivitet och gå från en linjär till en cirkulär ekonomi som inriktas på ekodesign, återvinning och ersättning, med målet att göra produkterna så resurs- och energieffektiva som möjligt. Detta kommer att bidra till att minska behovet av råvaror av avgörande betydelse, utan att äventyra produkternas prestanda och prismässiga överkomlighet, och möjliggöra återvinning av råvaror av avgörande betydelse så att de kan användas igen i nya produkter.

EU kommer dock aldrig att vara självförsörjande i fråga om avgörande råvaror och kommer fortsatt att vara beroende av import för större delen av sin förbrukning.

Följaktligen behöver EU stärka sitt globala engagemang, utveckla och diversifiera investeringar, produktion och handel med pålitliga partner och samtidigt arbeta för att minska sitt beroende av starkt koncentrerade leveranser samt åtgärda de sårbara punkter som följer av detta. EU kommer att eftersträva dessa mål i samarbete med tredjeländer för att säkerställa ömsesidigt fördelaktiga partnerskap så att de kan främja sin egen ekonomiska utveckling på ett hållbart sätt, samtidigt som säkra, motståndskraftiga, prismässigt överkomliga och tillräckligt diversifierade värdekedjor skapas för EU. Detta ligger också i EU:s partners intresse eftersom det stärker EU:s mervärde i partnerskapet. Vid störningar i partnerländerna skulle till exempel en ökad kapacitet hos EU göra det möjligt för EU att bättre stödja sina partner och minska de globala försörjningsutmaningarna.

Våra initiativ för avgörande råvaror avspeglar denna föresats och bygger på följande tre pelare som samarbetar på ett ömsesidigt stödjande sätt:

(1)Utveckla värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse i EU.

(2)Främja diversifiering av försörjningen och partnerskap på ett sätt som gynnar båda parter till stöd för den globala produktionen 

(3)Främja hållbar anskaffning och cirkularitet.

II.Utveckla värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse i EU.

II.1 En särskild förordning om råvaror av avgörande betydelse

I den föreslagna förordningen 7 fastställs det allmänna målet att säkerställa EU:s tillgång till en säker och hållbar försörjning av avgörande råvaror. Förordningen innehåller även åtgärder för att stärka EU:s kapacitet genom hela värdekedjan. För att säkerställa att de åtgärder som fastställs i förordningen inriktas på de mest relevanta materialen har en förteckning över strategiska råvaror upprättats. Förordningen innehåller åtgärder genom hela värdekedjan så att EU:s kapacitet senast 2030 kan närma sig eller nå till minst 10 % av den inhemska efterfrågan på strategiska råvaror för gruvdrift och utvinning (när EU:s reserver tillåter detta), minst 40 % för bearbetning och raffinering och minst 15 % för återvinning. Om dessa nivåer uppnås skulle de bidra avsevärt till de diversifieringsinsatser som krävs i syfte att säkerställa att högst 65 % av unionens årliga förbrukning av varje strategisk råvara i varje relevant skede av bearbetningen kommer från ett enda tredjeland senast 2030.

De föreslagna förteckningarna över råvaror av avgörande betydelse och strategiska råvaror 8 som bifogas förordningen kommer att ses över och vid behov uppdateras minst vart fjärde år. Förteckningarna kommer att vara vägledande för EU:s åtgärder. Ett första steg i utvecklingen av EU:s interna kapacitet är att förbättra förståelsen av vilka resurser som finns tillgängliga genom att ta fram prospekteringsprogram i EU minst vart femte år och uppdatera de geologiska kunskaperna.

EU:s värdekedja för strategiska råvaror kommer att stärkas genom att man väljer ut och genomför strategiska projekt som omfattar hela värdekedjan, däribland återvinning, och som kommer att bidra till att öka EU:s kapacitet. De strategiska projekten kommer framför allt att gynnas av förenklade tillståndsförfaranden. Sådana strategiska projekt skulle också kunna genomföras i tredjeländer.

Vissa medlemsstater har redan sett över och moderniserat sina ramar för råvaror, gruvdrift och tillståndsgivning. Kommissionen uppmanar alla medlemsstater att bedöma om deras nationella och regionala ramar behöver uppdateras för att stödja en säker och hållbar värdekedja för råvaror av avgörande betydelse. Medlemsstaterna uppmanas likaså att effektivisera sina förfaranden för tillståndsgivning avseende projekt för avgörande råvaror utöver de projekt som anses vara strategiska projekt. Medlemsstaterna uppmanas också att anta nationella program som är utformade för att öka cirkulariteten i värdekedjorna för råvaror av avgörande betydelse, däribland återvinning av råvaror av avgörande betydelse från gruvavfall.

Medlemsstaterna får också vidta åtgärder för kompetenshöjning och utbildning av sin administrativa personal för att hantera de rationaliserade tillståndsförfarandena genom att utnyttja möjligheter till EU-stöd för administrativ kapacitet, t.ex. instrumentet för tekniskt stöd 9 . Andra åtgärder för att förbättra den administrativa kapaciteten, t.ex. digitala verktyg och rationaliserade arbetsflöden, behöver också övervägas. För att underlätta informationsutbytet skulle medlemsstaterna kunna överväga att inrätta frivilliga plattformar för tillståndsgivande myndigheter genom att tillhandahålla bästa praxis eller tekniskt stöd.

Det krävs fortsatta ansträngningar för att lösa frågor som rör allmänhetens medvetenhet och acceptans. Effektiva och omfattande offentliga samrådsprocesser och öppen och kontinuerlig kommunikation med berörda parter, bl.a. med urbefolkningar och allmänheten i stort, i förekommande fall, kan bidra till att bemöta dessa utmaningar.

Genom förordningen inrättas också en mekanism för samordning av övervakningen av leveranskedjor för råvaror av avgörande betydelse. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att utföra stresstester av strategiska leveranskedjor för råvaror.

Förordningen innehåller åtgärder för att minska försörjningsrisker som skulle kunna påverka den inre marknadens funktion, bland annat genom samordning av strategiska lager av strategiska råvaror och underlätta för unionens företag, till exempel genom gemensamma inköp av strategiska råvaror. Dessa åtgärder kommer att samordnas nära med kommissionens framsynsanalyser och detaljerade bedömningar av teknikleveranskedjan.

En styrelse som sammanför bästa tillgängliga expertis inom kommissionen och medlemsstaterna kommer att ha ansvaret för att analysera och övervaka marknaderna, bedöma risker, ge råd om begränsningsstrategier, bistå med strategiska projekt, underlätta strategisk lagerhållning och regelbundet diskutera strategiska partnerskap.

II.2 Finansiellt stöd

De strategiska projekten kommer också att behöva tillräckliga finansiella medel. I enlighet med konkurrensreglerna föreslås i förordningen att medlemsstaterna och kommissionen ska ha kontakt med relevanta finansinstitut för att diskutera privata finansieringskällor, befintliga finansieringsinstrument och EU-medel, och för att underlätta avtal om övertaganden.

Kommissionen kommer att samarbeta med InvestEU:s genomförandepartner för att hitta sätt att skala upp stödet till investeringar i linje med de gemensamma mål som fastställs i förordning (EU) 2021/523 10 och i förordningen, bland annat genom att inrätta blandfinansieringsinsatser. InvestEU:s rådgivningscentrum kan bidra till uppbyggnaden av bärkraftiga projekt. Privata investeringar från företag, finansiella investerare och avknoppningsföretag är av avgörande betydelse. 

Enligt taxonomiförordningen 11 har kommissionen befogenhet att sammanställa en förteckning över miljömässigt hållbara verksamheter genom att fastställa tekniska granskningskriterier för varje miljömål genom delegerade akter. Som en uppföljning av den kommande delegerade akten på miljöområdet, som kommer att omfatta återvinning, kommer kommissionen att be plattformen för hållbar finansiering 2.0 att utarbeta taxonomikriterier för gruvdrift och raffinering, på grundval av det arbete som inletts inom ramen för plattform 1.0, som ska övervägas och senare antas av kommissionen.

Privat finansiering är kanske inte tillräcklig i sig och ett effektivt genomförande av projekt längs värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse kan kräva offentligt stöd, även i form av statligt stöd. När det gäller nationella medel ger ramen för statligt stöd stora möjligheter att mobilisera privata investeringar och att effektivt genomföra projekt med anknytning till råvaror av avgörande betydelse. Dessutom har kommissionen nyligen anpassat reglerna för statligt stöd för att ge medlemsstaterna ytterligare flexibilitet att bevilja stöd, även när det gäller produktion och återvinning av råvaror av avgörande betydelse i samband med viktig teknik för nettonollutsläpp. Syftet är att ytterligare påskynda och förenkla processen, med enklare beräkningar, enklare förfaranden och snabbare godkännande, samtidigt som snedvridningen av den inre marknaden begränsas och sammanhållningsmålen bevaras.

Kommissionen avser att göra följande:

ØArbeta med EIB och andra av InvestEU:s genomförandepartner för att efterforska möjligheter till uppskalning av stödet till investeringar i leveranskedjan för avgörande råvaror, bl.a. genom blandfinansieringsinsatser och genom att uppmuntra dem att bygga upp intern kompetens att främja finansiering av investeringar i råvaror och att göra bedömningar av investeringshindren inom denna sektor.

ØBe plattformen för hållbar finansiering 2.0 att ta fram taxonomikriterier för gruvdrift och raffinering.

II.3 Standardisering

I februari 2023 antog kommissionen unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering. En av dess strategiska prioriteringar är att utveckla europeiska standarder för prospektering, utvinning, raffinering och återvinning av råvaror av avgörande betydelse, vilket stärker EU:s värdekedja och resiliens. Dessutom måste de tekniska kraven för behandling, däribland återvinning, materialåtervinning och förberedelse för återanvändning av råvaror av avgörande betydelse, understödjas av standardiseringsåtgärder. Därigenom skulle de tekniska reglerna tillämpas på ett enhetligt sätt i hela EU.

På internationell nivå verkar den europeiska standardiseringen i alltmer konkurrensutsatta globala förhållanden. EU-experterna och de nationella standardiseringsorganen är redan viktiga bidragsgivare till Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) arbete och bör spela en ännu mer aktiv roll i arbetet med att fastställa internationella standarder för att se till att EU:s principer och värden som ligger till grund för relevant EU-lagstiftning, liksom internationella åtaganden, återspeglas i internationella tekniska standarder för råvaror av avgörande betydelse. Kommissionen kommer att underlätta utbyte och samordning mellan medlemsstaterna, EU:s standardiseringsorgan och EU:s industrier för att dela resurser till stöd för internationella standardiseringsprocesser.

I linje med EU:s standardiseringsstrategi och unionens arbetsprogram för europeisk standardisering avser kommissionen att göra följande:

ØSäkerställa att högnivåforumet för europeisk standardisering också omfattar ett särskilt arbetsflöde för råvaror av avgörande betydelse för en motståndskraftig inre marknad.

ØStödja utvecklingen av europeiska standarder för industriella processer med anknytning till råvaror av avgörande betydelse som används i den gröna och den digitala omställningen, bl.a. för cirkularitetsaktiviteter.

II.2 Nödvändig kompetens

Såsom anges i kompetensagendan 2020 behöver EU en arbetskraft som är utrustad med rätt kompetens för den gröna och den digitala omställningen för att förbli konkurrenskraftig. Inrättandet av livskraftiga värdekedjor för råvaror av avgörande betydelse i Europa kan inte ske utan lämplig kompetensutveckling (geologer, metallurgister, ingenjörer inom maskinteknik, gruvarbetare, sorterings- och återvinningsföretag och även högteknologiska yrken som är relevanta för sektorn osv.). Med tanke på kompetensomvandlingen, där cirkularitet kommer att spela en mer framträdande roll i till exempel värdekedjan för batterier och bearbetning, blir omskolningsbehoven allt tydligare. Utöver de övergripande åtgärder som anges i kompetensagendan för 2020 kommer framgången för EU:s värdekedjor för råvaror av avgörande betydelse att kräva särskilda sektoriella kompetensstrategier.

Medlemsstaterna uppmanas starkt att använda tillgängliga EU-finansieringsinstrument, t.ex. Europeiska socialfonden + (ESF +), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och mekanismen för en rättvis omställning, för att stödja utbildningsåtgärder i syfte att höja arbetskraftens kompetens i hela värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse och åtgärda den brist på talanger som iakttagits i EU:s regioner 12 . Initiativet ”Deep Tech Talent”, som budgeteras inom ramen för den nya europeiska innovationsagendan, kommer också att bidra till den nödvändiga kompetensomvandlingen med ett pionjärprogram som syftar till att utbilda en miljon människor inom teknikintensiva områden i Europa under de kommande tre åren.

Kommissionen avser att göra följande:

ØInrätta ett storskaligt kompetenspartnerskap om råvaror av avgörande betydelse med berörda parter och offentliga myndigheter inom ramen för EU:s kompetenspakt i syfte att genomföra framgångsrik utbildningsverksamhet i hela värdekedjan.

ØFöreslå att det inrättas en råvaruakademi som en del av Net Zero Academies för att utveckla och erbjuda utbildnings- och fortbildningsprogram för att omskola och fortbilda arbetskraften i syfte att utöka värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse i Europa.

II.6 Forskning och innovation

Forskning och innovation i värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse är mycket viktig för att utveckla kunskap, innovativa lösningar och ytterst hållbara processer för prospektering, utvinning, bearbetning, raffinering, återvinning, resurseffektiv användning och ersättning. I vindkraftverk kan exempelvis permanentmagneter tillverkade av sällsynta jordartsmetaller ersättas med andra komponenter som t.ex. multipolära synkrongeneratorer. På liknande sätt kan platinametaller som används som katalysatorer i bränsleceller helt eller delvis ersättas med andra metaller som nitrider, karbid eller kalkogenider. Utvecklingen av avancerade material spelar en viktig roll, särskilt när det gäller att ersätta råvaror av avgörande betydelse. Forskningsresultat på dessa områden bör också tas med i framtida standarder.

Var och en av dessa delar av värdekedjan har sina utmaningar när det gäller geologiska händelser, mineraliseringsegenskaper, kemiska egenskaper, tillämpningar samt energi-, miljö- och samhällsresultat. I detta avseende behövs forskning för råvaror av avgörande betydelse och råvaror som inte är av avgörande betydelse, för att ta itu med utmaningar i samband med utbudet och för att dämpa efterfrågetillväxten i EU. Åtgärder i alla ovannämnda delar av värdekedjan kommer att bidra till att diversifiera EU:s anskaffning och säkerställa dess hållbarhet.

Inom ramen för Horisont Europas arbetsprogram (2021–2024) har EU budgeterat projekt för prospektering, utvinning, bearbetning och återanvändning, materialåtervinning och återvinning som uppgår till 470 miljoner euro.

Kommissionen avser att göra följande:

ØStärka spridningen och användningen av befintliga och framväxande genombrott inom forskning och innovation genom Europeiska innovationsrådet och Europeiska institutet för innovation och teknik i linje med den nya europeiska innovationsagendan.

ØLägga fram en samordnad handlingsplan tillsammans med medlemsstaterna om avancerade material, bl.a. ersättning av råvaror av avgörande betydelse, i syfte att säkerställa investeringsnivåer inom forskning och innovation som står i proportion till utmaningen.

ØUtarbeta en strategisk genomförandeplan via det befintliga forumet för berörda parter som kommer att vägleda EU:s prioriteringar för forskning och innovation under de kommande åren.

III.Främja diversifiering av försörjningen och partnerskap på ett sätt som gynnar båda parter till stöd för den globala produktionen

EU kommer att fortsätta att förlita sig på import av råvaror för att uppnå den gröna och den digitala omställning och för ökad försvarskapacitet. EU arbetar redan aktivt med ett brett spektrum av verktyg för att underlätta handel, investeringar och samarbete för att öppna möjligheter globalt och därmed öka säkerheten och den prismässiga överkomligheten vad gäller råvaror av avgörande betydelse. Med tanke på de nuvarande utmaningarna bör verktygslådan användas samtidigt med intresserade partnerländer för att ge en verklig effekt. Synergier måste eftersträvas mellan de olika tillgängliga verktygen för att säkerställa en enhetlig strategi och ge effektiva resultat så snart som möjligt, särskilt genom Global Gateway-strategin och dess genomförande, som utnyttjar EU:s och EU-medlemsstaternas finansiella och politiska instrument. En förstärkt samordning av alla EU:s internationella åtgärder kommer att säkerställas genom inrättandet av en särskild arbetsgrupp för externa åtgärder för råvaror av avgörande betydelse i samarbete med befintliga relevanta strukturer, särskilt de som rör Global Gateway.

III.1 Sammanslutningen för råvaror av avgörande betydelse: Samarbete med intresserade partner

Tillgång till en säker, prismässigt överkomlig och hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse är en gemensam angelägenhet för många partner och ett centralt tema i många mellanstatliga forum (t.ex. G7, G20 och Internationella energiorganet) eller initiativ som Mineral Security Partnership 13 eller strategiska partnerskap med tredjeländer. Internationellt samarbete är dessutom viktigt för att motverka marknadsdominans och hantera hållbarhetsutmaningen.

EU bör komplettera och bygga vidare på dessa olika åtgärder för att inrätta en sammanslutning för råvaror av avgörande betydelse som samlar konsumentländer och resursrika länder i syfte att främja en säker och hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse. EU bör också samarbeta med sina partner och främja en tillförlitlig, kommersiellt baserad, öppen och miljövänlig försörjning av råvaror av avgörande betydelse. Sammanslutningen för råvaror av avgörande betydelse bör i synnerhet främja hållbara investeringar i producentländer och se till att de flyttas upp i värdekedjan.

Sammanslutningen skulle vara öppen för berörda parter som är villiga att utveckla följande åtgärder, baserat på en överenskommen uppsättning principer:

·Öka övervakningen av marknadsutvecklingen och kunskapsutbytet.

·Ökade insatser för prospektering.

·Förbättra förhållandena för att skapa en gynnsam miljö som främjar hållbara investeringar.

·Förkorta den tid som behövs för att få ut investeringsprojekt på marknaden.

·Underlätta marknadstillträde genom regleringssamarbete.

·Samarbete till fromma för arbetstagares rättigheter och socialt ansvarsfulla metoder i leveranskedjor för avgörande råvaror.

·Främja en cirkulär och hållbar ekonomi som fungerar över gränserna och återvinningskapacitet av hög kvalitet.

·Driva på innovationen inom sektorn för att frigöra nya varor.

·Ta fram en effektiv och samordnad strategi för krisberedskap och krishantering.

Kommissionen kommer att inleda diskussioner med potentiella partner som är intresserade av att inrätta en sådan sammanslutning. De förhandlingar mellan EU och Förenta staterna om en riktad överenskommelse om mineraler av avgörande betydelse som meddelades den 10 mars 2023, utgör en grund för att arbeta för en bredare sammanslutning för råvaror av avgörande betydelse.

Kommissionen avser att göra följande:

ØInrätta en sammanslutning för råvaror av avgörande betydelse med partner för att stärka leveranskedjorna, diversifiera anskaffningen och nå ut till alla potentiella partner för att upprätta denna allians.

III.2 Handels- och investeringsavtal som utgör ramen för och lanserar andra generationens avtal om underlättande av hållbara investeringar

Med tanke på att utvinnings- och raffineringsverksamheten är kapitalintensiv behöver de ekonomiska aktörerna ett företagsklimat i resursrika länder som är investerarvänligt, förutsägbart och stabilt. Med utgångspunkt i befintliga multilaterala, plurilaterala och bilaterala ramar kommer EU att vidareutveckla åtgärder för att uppnå detta mål.

För det första fastställer Världshandelsorganisationen (WTO) och dess multilaterala och plurilaterala avtal den allmänna ramen som en utgångspunkt som garanterar öppenhet, förutsägbarhet och rättssäkerhet, till exempel genom bestämmelser om tullar, icke-diskriminering eller förbud mot exportrestriktioner. Ett plurilateralt avtal om ”underlättande av investeringar för utveckling” håller för närvarande på att förhandlas fram. Det kommer att främja investeringar i utvecklingsländer, även inom sektorn för råvaror av avgörande betydelse, särskilt genom att göra information om investeringsregler allmänt och enkelt tillgänglig, och minska förseningarna när det gäller att erhålla statliga tillstånd och godkännanden.

För det andra utnyttjar EU sina bilaterala avtal för att fördjupa handels- och investeringsförbindelserna över hela världen och diversifiera leveranskedjorna, även i samband med leveranskedjor för råvaror av avgörande betydelse, för att därmed öka motståndskraften i EU:s ekonomi.

EU har redan det största nätverket av handelsavtal i världen. De senaste avtalen med Mexiko, Förenade kungariket, Nya Zeeland och Chile 14 innehåller ett särskilt kapitel om energi och råvaror. Förhandlingar pågår också med Australien och Indonesien, som båda har betydande reserver av råvaror som är avgörande för energiomställningen, t.ex. sällsynta jordartsmetaller och nickel.

Kommissionen kommer tillsammans med sina partner att undersöka hur deras föresats att utveckla utvinnings-, bearbetnings- och återvinningskapaciteten kan stödjas. Kommissionen avser att behandla råvarurelaterade frågor, exempelvis förutsägbara konsekvensbedömningsförfaranden eller icke-diskriminerande behandling av investerare i tredjeländer i pågående förhandlingar, och kommer att överväga om vissa befintliga avtal ska omförhandlas i syfte att stärka reglerna för råvaruhandel och råvaruinvesteringar. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt länder i Afrika som har stor potential att leverera råvaror och integreras ytterligare i värdekedjorna för råvaror av avgörande betydelse till ömsesidig nytta för de båda parterna, även de som genomför avtal om ekonomiskt partnerskap.

Kommissionen kommer också att ägna särskild uppmärksamhet åt hållbara investeringar och är fast besluten att vidareutveckla avtalen om underlättande av hållbara investeringar 15 . Andra generationens avtal om underlättande av hållbara investeringar kommer också att innehålla bestämmelser om hållbar utveckling och ytterligare bestämmelser om energi och råvaror. Dialoger kommer att upprättas för att stödja industriprojekt och lokalt värdeskapande genom att fastställa en uppsättning sektorsspecifika prioriteringar och metoder för att involvera den privata sektorn. EU har nyligen slutfört förhandlingarna om ett avtal om underlättande av hållbara investeringar med Angola 16 . Sonderande kontakter pågår med Nigeria om ett sådant avtal, och andra länder kan komma att följa.

Slutligen bör det erinras om att merparten av EU:s import av råvaror av avgörande betydelse (92 % i värde) inte omfattas av importtullar, tack vare tullsatser inom ramen för mest gynnad nation, som fastställts till noll, eller på grund av gällande handelsavtal. Den återstående importen av råvaror av avgörande betydelse omfattas av en tullsats på 2–7 % för obearbetade produkter (t.ex. obearbetat magnesium: 5 %) och 3–9 % för ett fåtal bearbetade varor (t.ex. bearbetat gallium: 3 %). Kommissionen kommer att noga följa tullens inverkan på förmågan att importera råvaror av avgörande betydelse och granska ansökningar om tullbefrielse mot bakgrund av målen att underlätta diversifieringen av råvaror av avgörande betydelse och minska vårt beroende.

Kommissionen avser att göra följande:

ØFortsätta sina insatser för att upprätthålla och stärka WTO, bland annat genom att förhandla fram det plurilaterala avtalet om underlättande av investeringar för utveckling.

ØAnvända sitt utvidgade nätverk av avtal om underlättande av hållbara investeringar och frihandelsavtal för att stödja EU:s handelspartners föresats att utveckla bearbetningskapacitet och skapa partnerskap som alla vinner på, t.ex. med Chile och Australien.

ØNoga följa tullens inverkan på förmågan att importera råvaror av avgörande betydelse och granska ansökningar om tullbefrielse.

III.3 Bilaterala strategiska partnerskap för att omvandla investeringsmöjligheter till ekonomisk verklighet

Med tanke på hur brådskande det är att öka produktionen av råvaror av avgörande betydelse i hela världen kommer EU att stärka sitt samarbete med tredjeländer genom att stimulera hållbara investeringar i värdekedjor för råvaror av avgörande betydelse och andra komponenter längs värdekedjan och omvandla ekonomiska möjligheter till ömsesidigt fördelaktiga förhållanden. Strategiska partnerskap i råvaruvärdekedjor är ett viktigt verktyg för att stärka ett sådant samarbete.

Strategiska partnerskap främjar hållbar tillväxt och bidrar till motståndskraftiga råvaror och industriella värdekedjor. I slutändan stärker partnerskapen integrationen av industri- och materialvärdekedjorna mellan EU och partnerlandet. Dessa partnerskap har följande syften:

i)    Integrera EU:s råvaruvärdekedjor med partnerlandets värdekedjor, bl.a. genom samarbete för att fastställa enligt förordningen stödberättigade strategiska projekt gällande forskning och innovation och utbyte av kunskap och teknik som rör hållbar prospektering, utvinning, bearbetning och återvinning av råvaror av avgörande betydelse, ersättning av avgörande råvaror och övervakning av försörjningsrisker.

ii)    Förbättra EU:s och partnerlandets regelverk samt kapaciteten att se till att relevanta regler följs.

iii)    Främja ömsesidiga industriella och ekonomiska fördelar genom att öka mervärdet i produktionen i tredjeländer.

iv)    Utveckla och förbättra internationella standarder, bland annat för att säkerställa att de ger en hög nivå av miljöskydd och socialt skydd och stöder deras klimat- och miljöåtaganden.

v)    Mobilisera finansiering för utveckling av den infrastruktur som krävs för värdekedjan för råvaror.

vi)    Samarbeta för att öka motståndskraften och hållbarheten i leveranskedjorna för råvaror av avgörande betydelse.

vii)    Öka utbildning och kompetens med anknytning till värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse.

För utvecklingsländerna bygger partnerskapen på värdeskapande inom landet och hjälper dem att flytta upp i värdekedjan med hjälp av Global Gateway-strategin.

Varje partnerskap vägleds av en färdplan med överenskomna konkreta åtgärder inom varje pelare. Genomförandet av färdplanen övervakas årligen och kan vid behov uppdateras med nya åtgärder. Partnerskapen och respektive färdplaner utvecklas och genomförs inom ramen för en ”Team Europe-strategi” som omfattar medlemsstaterna och deras industri och institutioner.

Det första strategiska partnerskapet inrättades 2021 inom ramen för det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta). Det har redan lett till EU-investeringar i Kanada på områdena katodaktiva material och uttag av litium, nickel och kobolt för batterier samt kanadensiska investeringar med anknytning till råvaror av avgörande betydelse i EU.

Ett partnerskap med Ukraina undertecknades också 2021. Ukraina är en betydande global leverantör av titan och är en potentiell källa till över tjugo råvaror av avgörande betydelse för EU. Inom ramen för partnerskapet undertecknades 2022 ett samförståndsavtal mellan Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Ukrainas geologiska undersökning.

I november 2022 undertecknade kommissionen strategiska partnerskap med Kazakstan och Namibia.

Hittills har strategiska partnerskap ingåtts med länder med vilka EU har förhandlat fram eller ingått ett handels- och investeringsavtal. Sådana avtal och strategiska partnerskap kompletterar i själva verket varandra och ger en politisk ram och ett konkret bilateralt samarbete på det specifika området för råvaror av avgörande betydelse. För länder som inte har gällande handels- och investeringsavtal med EU kommer kommissionen att främja målet om icke snedvriden handel och investeringar i förhandlingarna om samförståndsavtalet om upprättande av partnerskapet. Enligt förordningen ska styrelsen för råvaror av avgörande betydelse regelbundet diskutera strategiska partnerskap i samarbete med Global Gateway-strukturerna.

Kommissionen avser att göra följande:

ØSträva efter att utvidga nätverket av strategiska råvarupartnerskap.

ØFrämja målet om icke snedvriden handel och investeringar i strategiska råvarupartnerskap.

III.4 Global Gateway – den ömsesidigt fördelaktiga strategin där EU har en framträdande plats

EU kommer att stödja investeringar i infrastrukturprojekt som är relevanta för våra leveranskedjor för råvaror av avgörande betydelse för att öka den globala försörjningen, främja internationella värdekedjor och bidra till diversifiering. Global Gateway kommer att vara ett verktyg för att bistå partnerländerna med konkreta projekt inom infrastruktur och konnektivitet, bland annat genom att främja och mobilisera konkreta investeringar från den privata sektorn längs värdekedjan för råvaror av avgörande betydelse.

Många av världens rikaste källor till råvaror av avgörande betydelse finns på tillväxtmarknader och i utvecklingsekonomier. Råvarusektorn är viktig för många av EU:s partnerländer, både ur ett ekonomiskt perspektiv och ett sysselsättningsperspektiv, och EU är fast beslutet att stödja våra partnerländer så att de kan flytta upp i värdekedjan. Vissa projekt med anknytning till råvaror av avgörande betydelse kommer att definieras som prioriteringar inom ramen för Global Gateway-strategin genom en Team Europe-strategi mellan EU, dess medlemsstater och andra relevanta aktörer (t.ex. institutioner för utvecklingsfinansiering, Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling) och synergier med den europeiska privata sektorn 17 . I samarbete med dessa partner kommer råvaruprojekt att utformas på ett sätt som ökar mervärdet i landet. Detta kommer att ge berörda partnerländer ett högkvalitativt och uppskalat EU-utbud som anpassar partnernas intressen till EU:s intressen. Det kommer också att bidra till att minska det globala investeringsgapet i de globala leveranskedjorna för avgörande råvaror och samtidigt främja konkurrenskraft, hållbarhet och säkerhet. De länder med vilka EU har upprättat strategiska partnerskap kommer att prioriteras.

Mot bakgrund av målet att främja hållbarhet och klimatåtgärder i leveranskedjan för råvaror är skapandet av hållbara arbetstillfällen och främjandet av anständigt arbete övergripande mål för Global Gateway. Investeringarna måste aktivt bidra till dessa mål. Detta inbegriper fokus på utsatta grupper som har särskilt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden samt allvarliga problem som barnarbete. Med tanke på de kända känsliga områdena och svårigheterna inom utvinningsindustrin kommer EU att ägna särskild uppmärksamhet åt att ge nödvändigt stöd till myndigheter i tredjeländer som ansvarar för projekt för råvaror av avgörande betydelse för att stärka förmågan till god förvaltning och transparent affärspraxis inom denna sektor. I samband med detta kommer EU att försöka hjälpa dem att stärka sina lagstiftnings- och efterlevnadsramar för att se till att riskreducerande åtgärder vidtas som minimerar eventuellt negativ inverkan från utvinnings-, raffinerings- och/eller bearbetningsverksamheter på lokalsamhällen eller på klimatet och miljön. En annan viktig pelare i EU:s insatser är att inrikta yrkesutbildningsprogram på att utveckla de färdigheter som behövs för att förverkliga de sysselsättningsmöjligheter som insatser i fråga om råvaror av avgörande betydelse skapar.

Kommissionen avser att göra följande:

ØStödja Global Gateway-projekt i värdekedjor för hållbara råvaror med partnerländer, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt ESG-standarder och lokalt mervärde.

III.5 Minska risken att investera utomlands

Utöver de investeringsgarantier som tillhandahålls genom Europeiska fonden för hållbar utveckling plus kommer EU också att sträva efter att förenkla tillgången till handelsfinansiering för investeringar i leveranskedjor för råvaror av avgörande betydelse globalt. Ett antal exportkreditinstitut i medlemsstaterna 18  har riskreducerande system eller verktyg för att stödja investeringar utomlands som säkrar import av råvaror av avgörande betydelse för företag i respektive medlemsstat.

Det pågående arbetet med en övergripande EU-strategi för exportkrediter kan bidra till att stärka medlemsstaternas åtgärder genom att maximera EU:s inflytande och effektiviteten i det statliga stöd som ges, särskilt när EU-aktörer konkurrerar med aktörer i tredjeländer.

Detta kommer att förbättra samordningen mellan externa finansieringsverktyg som förvaltas på EU-nivå, särskilt klimat- och utvecklingsfinansiering, och de verktyg medlemsstaternas relevanta finansinstitut har, däribland exportkreditinstitut – särskilt inom ramen för Global Gateway.

En eventuell EU-exportkreditfacilitet skulle kunna komplettera de befintliga exportkreditinstitutens verksamhet på medlemsstatsnivå, öka EU:s övergripande inverkan på detta område och göra det möjligt att använda offentligt exportkreditstöd för att främja viktig EU-politik, bland annat på området för råvaror av avgörande betydelse. Slutligen stöder EU arbetet med att skapa incitament inom den internationella ram som styr statligt exportkreditstöd i samband med den pågående moderniseringen av reglerna i konsensusöverenskommelsen om statsstödda exportkrediter, som ingår i OECD. Dessa incitament skulle göra det möjligt för exportkreditinstituten att med förmånligare villkor stödja transaktioner som inbegriper råvaror av avgörande betydelse som används i teknik som avsevärt bidrar till att begränsa klimatförändringarna.

Kommissionen avser att göra följande:

ØFrämja ökad samordning mellan institutioner för utvecklingsfinansiering och exportkreditinstitut kring råvaruprojekt för att införa nya kombinerade verktyg och säkerställa synergier, till att börja med pilotprojekt i strategiska partnerländer.

ØArbeta inom OECD för att förbättra arrangemangen och samarbeta med EU:s medlemsstater för att inrätta en EU-exportkreditfacilitet för bland annat stöd till leveranskedjor för råvaror av avgörande betydelse i länder utanför EU.

III.6 Bekämpning av illojala handelsmetoder och hårdare kontroll av efterlevnaden

I dag har många regeringar riktat uppmärksamheten på utvecklingen av sektorn för råvaror av avgörande betydelse, som ofta drivs av industriella och geopolitiska mål. OECD har konstaterat att mer än 18 000 oroande åtgärder påverkar handeln med råvaror av avgörande betydelse i dess olika skeden 19 . Eftersom efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse kommer att öka i framtiden kommer sådana åtgärders frekvens och effekter sannolikt att öka i motsvarande grad, i avsaknad av globala insatser för att förbättra situationen.

Detta kan hota försörjningstryggheten eller skapa ojämlika villkor som undergräver företagens konkurrenskraft, inte bara för EU utan för alla länder som är beroende av import av dessa material. Handelsrestriktioner kan dock också skapa ineffektivitet. Exportrestriktioner som ett verktyg för att stimulera lokal mineralbearbetning lönar sig till exempel inte 20 .

Kommissionen gör därför betydande ansträngningar för att skapa insyn i snedvridande politik för råvaror genom att finansiera OECD:s databas över exportrestriktioner 21 . Detta är ett viktigt första steg för att öka den globala medvetenheten om de politiska problem som denna fråga ger upphov till, särskilt när det gäller råvaror av avgörande betydelse som är nödvändiga för energiomställningen, i syfte att ta itu med dessa frågor inom WTO.

EU har redan använt sig av tvistlösning på området råvaror av avgörande betydelse. Till exempel vann EU 2012 i ett skiljeförfarande mot Kina, som var tvunget att avskaffa sina exportrestriktioner för sällsynta jordartsmetaller 22 . Mer nyligen vann EU också ett tvistlösningsförfarande inom WTO mot Indonesien mot en exportrestriktion för nickel 23 .

EU:s resultat när det gäller att ta itu med otillbörliga affärsmetoder är otvetydigt. Kommissionen kommer att på ett beslutsamt sätt intensifiera kontrollen av efterlevnaden för att lösa de ökande problemen inom denna sektor och kommer att ta itu med exportbegränsande åtgärder som vidtas av handelspartner när det gäller malm, returråvaror eller råvaror av avgörande betydelse som innehåller avfall. Dessutom kommer kommissionen att fortsätta att skydda EU-marknaden genom att använda sina handelspolitiska skyddsinstrument när omständigheterna motiverar det, med full respekt för dess internationella och interna rättsliga skyldigheter.

Detta kan, om kommissionen mottar vederbörligen motiverade klagomål i detta syfte, inbegripa att inleda undersökningar för att undersöka om handelspolitiska skyddsåtgärder bör vidtas för att skydda gruv- och bearbetningsindustrier som skulle kunna hindras från att etablera sig i EU på grund av illojal import. I sådana fall skulle EU:s bredare ekonomiska intresse behöva övervägas noggrant för att säkerställa att handelspolitiska skyddsåtgärder inte oproportionerligt skadar intressena för andra industrier i senare led eller skapar snedvridningar i leveranskedjorna för råvaror av avgörande betydelse.

I vissa fall kan utländska direktinvesteringar som görs av investerare från länder utanför EU utgöra en risk för säkerheten eller den allmänna ordningen i EU, just därför att de kan påverka tillgången på kritiska insatsvaror, bl.a. råvaror. EU:s ram för granskning av utländska direktinvesteringar 24 utgör en EU-omfattande ram genom vilken Europeiska kommissionen och medlemsstaterna kan samordna åtgärder för att skydda EU:s säkerhet och/eller allmänna ordning om dessa hotas av utländska direktinvesteringar. Detta kan inbegripa en granskning av de potentiella effekterna av sådana investeringar på tillgången på kritiska insatsvaror, däribland råvaror.

Genom det arbete som utförs av den ansvarige för efterlevnaden av handelsbestämmelserna avser kommissionen att göra följande:

ØFortsätta sina ökade insatser för att genomföra och kontrollera efterlevnaden av relevanta WTO-regler och EU:s handelsavtal, med särskild uppmärksamhet på åtgärder som begränsar tillgången till råvaror av avgörande betydelse.

ØUndersöka om handelspolitiska skyddsåtgärder bör vidtas för att skydda gruv- och bearbetnings- och återvinningsindustrin.

IV.Främja hållbarhet och cirkularitet i värdekedjan

Förbättrad säkerhet och överkomliga priser på råvaror av avgörande betydelse måste gå hand i hand med ökade insatser för att mildra eventuella negativa konsekvenser, både inom EU och i tredjeländer, när det gäller arbetstagares rättigheter, mänskliga rättigheter och miljöskydd. Insatser för att förbättra en hållbar utveckling av värdekedjorna för råvaror av avgörande betydelse ger också möjlighet att främja mänskliga rättigheter, konfliktlösning och regional stabilitet. Detta ingår i EU:s åtagande att utveckla ömsesidigt fördelaktiga lösningar med partner och stödja deras egna hållbara omställningar. Eftersom de flesta av råvarorna av avgörande betydelse är metaller kan de återvinnas. Detta skapar möjligheter att gå över till en verkligt cirkulär ekonomi inom ramen för den gröna omställningen. Återvinning bör bli allt viktigare, med stora möjligheter vad gäller försörjningstrygghet, minskade negativa konsekvenser i samband med utvinning och skapande av ekonomiskt värde. I dag är återvinningsgraden för de flesta råvaror av avgörande betydelse fortfarande låg. Kapaciteten, systemen och tekniken för återvinning är dessutom inte lämplig för dessa materials särskilda egenskaper.

Internt bör EU därför påskynda åtgärder för resurseffektivitet, särskilt via ekodesignkrav och ett snabbt antagande av förordningen om ekodesign för hållbara produkter.

Insatserna måste också intensifieras för att säkerställa cirkularitet för råvaror av avgörande betydelse i vid bemärkelse, både inom EU och internationellt. Internt bör EU sträva efter att säkerställa att dess egen återvinningskapacitet kan producera sekundära material som täcker minst 15 % av dess årliga förbrukning, enligt definitionen i förordningen.

IV.1 Fortsätta EU:s pågående hållbarhetsarbete

Under de senaste åren har EU spelat en allt viktigare roll när det gäller att stödja och uppmuntra företag att bedriva sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt. EU har infört en omfattande blandning av frivilliga och obligatoriska åtgärder för att främja företagens sociala ansvar/ansvarsfullt företagande och genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

Därför antog EU i juli 2021 vägledning om tillbörlig aktsamhet för att hjälpa EU-företag att hantera risken för tvångsarbete i sin verksamhet och i sina leveranskedjor, i enlighet med internationella normer 25 . Enligt direktivet om företagens hållbarhetsrapportering 26 ska alla stora och alla börsnoterade företag, liksom vissa företag utanför EU som överskrider vissa tröskelvärden för intäkter som genereras i EU, rapportera om sina hållbarhetsrisker och konsekvenser i enlighet med EU:s standarder för hållbarhetsrapportering som ska antas av kommissionen.

Ett annat viktigt exempel på relevanta EU-åtgärder är EU:s principer för hållbara råvaror och batteriförordningen 27 . Dessutom främjar förordningen om konfliktmineraler 28 obligatorisk tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan som ett verktyg för att fastställa vilka risker som kan bidra till väpnade konflikter och andra relaterade allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i värdekedjorna för tenn, tantal, volfram och guld (3TG). Förordningen bygger på de internationella standarder som fastställs i OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet 29 och omfattar EU-importörer av 3TG. Kraven på tillbörlig aktsamhet påverkar också indirekt smältverk och anrikningsverk i EU som är verksamma i leveranskedjorna för EU:s 3TG-importörer.

Kommissionen har också lagt fram flera lagstiftningsförslag som är relevanta för hållbar anskaffning av råvaror av avgörande betydelse. Dessa omfattar förslag till ett direktiv om tillbörlig aktsamhet i fråga om företagens hållbarhet 30 , en förordning om tvångsarbete 31 , en förordning om ekodesign för hållbara produkter, en batteriförordning 32 , ett direktiv om ändring av vattendirektivet, grundvattendirektivet och direktivet om miljökvalitetsnormer 33 samt en översyn av direktivet om industriutsläpp 34 .

På multilateral och plurilateral nivå inser EU vikten av internationellt överenskomna standarder för att säkerställa förutsägbarhet för företagen. Åtgärder för ansvarsfullt företagande ingår i alla kapitel om handel och hållbar utveckling genom hänvisning till internationella standarder. EU är också aktivt i hållbarhetsarbetet inom internationella organ som WTO, OECD, Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Förenta nationerna (FN). Genom kompletterande åtgärder kommer EU att i största möjliga utsträckning stödja respekten för EU:s hållbarhetslagstiftning i våra partnerländer.

Inom ramen för sammanslutningen för råvaror av avgörande betydelse kommer EU att samarbeta med sina medlemmar om utvecklingen av internationella ESG-principer. Dessa ESG-principer skulle sedan kunna bana väg för utvecklingen av internationella normer för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, helst genom internationella organ som ISO, ILO, FN eller OECD och, när så är möjligt, bygga vidare på befintliga internationella initiativ. Detta omfattar mänskliga rättigheter, och även arbetstagares rättigheter enligt FN:s vägledande princip 12.

Det finns också flera industriinriktade internationella initiativ som är inriktade på hållbar gruvdrift och råvaruproduktion 35 .

För avgörande råvaror med ett betydande miljöavtryck nämns i förordningen möjligheten att i framtiden införa krav på transparens i miljöavtryck av specifika råvaror, om detta är nödvändigt för att uppnå EU:s miljömål. Dessa skulle bli föremål för en grundlig konsekvensbedömning, bl.a. samråd med berörda parter och tredjeländer, varvid vetenskapligt sunda bedömningsmetoder, relevanta internationella standarder och eventuella negativa effekter på handelsflödena ska beaktas.

IV.2 Proaktivt använda våra handelsavtal för att stödja hållbar utveckling

På bilateral nivå har alla nyligen ingångna handels- och investeringsavtal ett långtgående kapitel om handel och hållbar utveckling. Dessa kapitel syftar till att säkerställa att den ekonomiska tillväxten går hand i hand med skydd av mänskliga rättigheter, anständigt arbete, klimat och miljö. Kapitlen om handel och hållbar utveckling binder handelspartner till internationella avtal och standarder och upprättar ett nära samarbete mellan partner på området företagens sociala ansvar och ansvarsskyldighet. Kommissionen har nyligen offentliggjort ett meddelande 36 om hur handelsavtalens bidrag till hållbar utveckling kan förbättras ytterligare. Dessutom innehåller vissa nyligen ingångna kapitel om energi och råvaror (ERM) i EU:s frihandelsavtal särskilda hållbarhetsbestämmelser. såsom anges ovan, ställer strategiska partnerskap också upp hållbarhet som ett mål.

IV.3 Cirkularitet

För de flesta avgörande råvaror är återvinningsgraden för närvarande mycket låg. Åtminstone på medellång sikt har en ökad återvinningsgrad för avfall som innehåller avgörande råvaror, men främjande av effektiv användning och ersättning av avgörande råvaror också stor potential att minska beroendet, bygga värdekedjor och skapa arbetstillfällen lokalt (t.ex. inom återvinningsindustrin, forskning om ersättning, reparationsverkstäder).

I likhet med den framväxande industrin för återvinning av batteriråvaror i EU måste annan teknik för återvinning av avgörande råvaror stödjas genom Horisont Europa och i synergi med medlemsstaternas forsknings- och innovationsprogram och genomgå en uppskalning från laboratoriefasen till kommersialisering.

Även om varje råvara och dess tillämpningar är förknippade med specifika faktorer är vissa utmaningar gemensamma som t.ex. det faktum att produkterna ofta inte är utformade på ett sätt som gör det enkelt att avlägsna eller få tillgång till komponenter som är rika på den här aktuella typen av råvaror (exempelvis permanentmagneter av sällsynta jordartsmetaller), och information saknas om vilka komponenter som förekommer och vilken kemiska sammansättning dessa har. Dessutom saknas målinriktad insamling, behandling och återvinning av produkter och komponenter som är rika på råvaror av avgörande betydelse. För att ta itu med ovanstående utmaningar kommer gemensamma lösningar att utvecklas på EU-nivå.

Ekonomisk lönsamhet är en viktig utmaning för vissa återvinningsförfaranden, särskilt när det gäller återvinning av råvaror av avgörande betydelse, där separeringsprocesserna i allmänhet är mer komplexa och de återvinningsbara mängderna mindre än för basmetallerna. Den ökande tillgången på återvinningsbart avfall, framsteg inom återvinningsteknik och nya affärsmodeller bör minska kostnaderna under de kommande årtiondena, samtidigt som stigande priser på primära råvaror och en viss vilja att betala för lägre miljöavtryck bör minska lönsamhetsgapet ytterligare. Det finns dock ett behov av betydande ekonomiskt stöd till återvinningsprojekt, med tanke på deras innovativa karaktär och de externa miljöeffekterna av förbrukningen av primära råvaror.

Det är också viktigt att avfall och returråvaror kan transporteras inom EU utan onödiga bördor. Nya regler om avfallstransporter, som kommissionen föreslog 2021, kommer att underlätta transporter av avfall för återvinning genom digitalisering och förenklade förfaranden.

Cirkularitetsinitiativ bör alltmer genomföras internationellt, tillsammans med våra handelspartner, inom ramen för ett strategiskt partnerskap eller ett frihandelsavtal. Samarbetsområden omfattar regleringssamarbete och skapande av en integrerad marknad för material som ska återvinnas.

Kommissionen avser att göra följande:

ØI juni 2023 föreslå en översyn av direktivet om uttjänta fordon för att inkludera särskilda krav för utformning och hantering av uttjänta fordon, med fokus på återvinning av råvaror av avgörande betydelse.

ØGe rekommendationer till medlemsstaterna om åtgärder som är inriktade på små- och konsumentelektronik som är rik på råvaror av avgörande betydelse, för att förbättra retur- och återtagningen av använda mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer.

ØUnder 2024 föreslå att avfallskoder för litiumjonbatterier och mellanliggande avfallsflöden (svartmassor) införs i den europeiska avfallsförteckningen för att säkerställa att de återvinns på ett korrekt sätt inom EU.

ØSystematiskt överväga att som en del av genomförandet av EU:s lagstiftning om ekodesign 37 , prestanda och informationskrav för nya produkter och ny utrustning främja ersättning av avgörande råvaror och se till att de kan demonteras och återvinnas eller återanvändas.

ØHarmonisera tillämpliga avfallshanteringsregler för vissa avfallsflöden med betydande potential för återvinning av råvaror av avgörande betydelse och bedöma integreringen av produkter som är rika på råvaror av avgörande betydelse i EU:s avfallslagstiftning, som för närvarande inte omfattas, t.ex. vindkraftverk.

ØSe över direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter 38 för att bland annat ta upp utrustning som är rik på råvaror av avgörande betydelse i bestämmelserna om informationskrav och återvinningsmål

ØMobilisera upp till 200 miljoner euro för att inrätta ytterligare tio nav för cirkularitet för att avsevärt öka återvinningen och materialåtervinningen av råvaror i hela unionen.

V.Slutsats

EU måste säkerställa ett hållbart, prismässigt överkomligt och diversifierat utbud av avgörande råvaror för att lyckas i sin gröna och digitala omställning, som går hand i hand med en rättvis omställning, samt för att säkerställa sin säkerhet och sitt försvar. EU måste göra detta för sin långsiktiga konkurrenskraft och upprätthålla sitt öppna strategiska oberoende i en snabbt föränderlig och alltmer utmanande geopolitisk miljö.

Detta kan endast uppnås genom samordnade interna och externa åtgärder, dvs. följande: Stärka de inhemska åtgärderna och stärka det internationella engagemanget för att utveckla partnerskap med tredjeländer som alla vinner på. Det är bara på detta sätt som den gröna och den digitala omställningen kommer att bli verklighet för alla.

(1)

Kommissionen betonade särskilt denna fråga i sitt meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Färdplan för kritisk teknik för säkerhet och försvar (COM(2022) 61 final)

(2)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Råvaruinitiativet: att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa (KOM(2008) 699 slutlig).

(3)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet (COM(2020) 474 final).

(4)

Se även COM(2021) 750 Strategisk framsynsrapport 2021 EU:s handlingsförmåga och handlingsfrihet, där ”Säkerställa och diversifiera tillgången till råvaror av avgörande betydelse” anges som en av de tio pelarna i EU:s öppna strategiska oberoende.

(5)

Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: EU:s externa energiengagemang i en föränderlig värld (SWD(2022) 152 final)).

(6)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin: För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020) 98 final).

(7)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för att säkerställa en trygg och hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse och om ändring av förordningarna (EU) 168/2013, (EU) 2018/858, 2018/1724 och (EU) 2019/1020 (COM (2023) 160 final).

(8)

Strategiska råvaror är av stor strategisk betydelse och kännetecknas av en potentiellt betydande klyfta mellan det globala utbudet och den förväntade efterfrågan. Dessutom är det relativt svårt att öka produktionen av dessa material.

(9)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 (EUT L 57, 18.2.2021, s. 1).

(10)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30).

(11)

   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(12)

 Utnyttja talangen i Europa: en ny satsning på EU:s regioner – se https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_23_145.

(13)

 Minerals Security Partnership (MSP) inleddes av Förenta staterna 2022 som en grupp likasinnade länder för att utbyta information om utvecklingen av råvaror av avgörande betydelse i tredjeländer, identifiera investeringsmöjligheter och saminvestera i gruv-, raffinerings- och återvinningsprojekt som respekterar höga miljömässiga, sociala och styrningsmässiga normer i partnerländer och i ”målländer”.

(14)

Chile är en av världens största litiumproducenter.

(15)

Ett avtal om underlättande av hållbara investeringar omfattar underlättande av alla typer av investeringar, inom alla sektorer av ekonomin, i varje skede av investeringen – från etablering till drift – och syftar till att gynna både företag i EU och lokala företagare genom att fokusera på förutsägbarhet och öppenhet i regelverket, rationalisering av tillståndsförfaranden, inrättande av kontaktpunkter som första kontaktpunkter mellan investerare och förvaltningar samt deltagande av intressenter såsom icke-statliga organisationer, näringslivs- och arbetsgivarorganisationer och handel.

(16)

Se https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_22_6136.

(17)

Se https://www.eeas.europa.eu/eeas/global-gateway_en?etrans=sv .

(18)

 Kända system är Tyskland: (https://www.agaportal.de/en/ufk-garantien/grundlagen-ufk/grundzuege-ufk), Sverige: (https://www.ekn.se/en/magazine/guarantees/sweden-secures-supply-of-strategic-raw-materials/), Frankrike: (https://www.bpifrance.com/products/strategic-project-insurance/), Finland: (https://www.finnvera.fi/swe/produkter/exportgarantier/ravarugaranti).

(19)

Se https://www.oecd.org/trade/topics/trade-in-raw-materials/.

(20)

Fliess, B., E. Idsardi och R. Rossouw (2017), ”Export controls and competitiveness in African mining and minerals processing industries”), OECD Trade Policy Papers, nr 204, OECD Publishing, Paris, https://doi.org/10.1787/1fddd828-en.

(21)

Se https://qdd.oecd.org/subject.aspx?Subject=ExportRestrictions_IndustrialRawMaterials.

(22)

Se WTO DS431 China – Measures Related to the Exportation of Rare Earths, Tungsten and Molybdenum, finns på https://www.wto.org/english/tratop_e/dispu_e/cases_e/ds431_e.htm.

(23)

Se WTO DS 592 Indonesia – Measures Relating to Raw Materials, finns på https://www.wto.org/english/tratop_e/dispu_e/cases_e/ds592_e.htm.

(24)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (EUT L 79 I, 21.3.2019, s. 1).

(25)

Vägledning om tillbörlig aktsamhet för EU-företag för att hantera risken för tvångsarbete i deras verksamhet och leveranskedjor, finns på https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2021/july/tradoc_159709.pdf.

(26)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 av den 14 december 2022 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (EUT L 322, 16.12.2022, s. 15).

(27)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om batterier och förbrukade batterier, om upphävande av direktiv 2006/66/EG och om ändring av förordning (EU) 2019/1020 (COM(2020) 798 final).

(28)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (EUT L 130, 19.5.2017, s. 1).

(29)

OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden, https://www.oecd.org/daf/inv/mne/OECD-Due-Diligence-Guidance-Minerals-Edition3.pdf .

(30)

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937, (COM(2022) 71 final).

(31)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete på unionens marknad (COM(2022) 453 final).

(32)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om batterier och förbrukade batterier, om upphävande av direktiv 2006/66/EG och om ändring av förordning (EU) 2019/1020 (COM(2020) 798 final).

(33)

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring och direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område (COM(2022) 540 final).

(34)

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) och rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, (COM(2022) 156 final).

(35)

Se en översikt av ytterligare initiativ inom ramen för IEA, I. (2021). The role of critical minerals in clean energy transitions. World Energy Outlook Special Report, s. 240.

(36)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén – Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt (COM(2022) 409 final).

(37)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter och kommissionens förslag till förordning om ekodesign för hållbara produkter (COM(2022) 142 final).

(38)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).