☐

Produktens namn

☒

Produktbeskrivning

☒

Geografiskt område

☒

Bevis på ursprung

☒

Produktionsmetod

☒

Samband

☒

Märkning

☒

Annat: Förpackning, införande av uppgifter om kontrollorgan.

☒

Ändring av produktspecifikationen för en registrerad SUB eller SGB som inte kan anses som en mindre ändring i enlighet med artikel 53.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1151/2012.

☐

Ändring av produktspecifikationen för en registrerad SUB eller SGB, för vilken det inte har offentliggjorts något sammanfattande dokument (eller motsvarande), som kan anses som en mindre ändring i enlighet med artikel 53.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1151/2012.

—

Denna ändring rör artikel 6 i produktspecifikationen (Konsumtionsegenskaper), punkt 4.2 i sammanfattningen och punkt 3.2 i det sammanfattande dokumentet

Den befintliga texten har följande lydelse:

När extra jungfruolja som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Monte Etna” släpps ut på marknaden ska den ha följande egenskaper:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

När extra jungfruolja som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Monte Etna” släpps ut på marknaden ska den ha följande egenskaper:

Kemisk bedömning

Organoleptisk bedömning

Inga organoleptiska defekter är tillåtna (medianvärdet för defekter ska vara lika med noll). För värden som inte anges uttryckligen är kraven i gällande EU-lagstiftning tillämpliga.

De föreslagna ändringarna görs huvudsakligen till följd av att terminologin och hänvisningarna har uppdaterats t.ex. i fråga om hänvisningar till den organoleptiska bedömningen av jungfruoljor i bilaga V till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2013.

—

Den föreslagna ändringen av avsnittet om kemisk bedömning utgörs av justeringar av K232- och K270-värdena så att de motsvarar gränsvärdena enligt den gällande lagstiftningen.

—

Under de senaste åren har en ökning av K270-värdet observerats – dock utan att gränsvärdet enligt den gällande lagstiftningen överskrids – till följd av att många aktörer tidigarelägger skörden för att förbättra oljans kvalitet.

Ett stort antal forskningsresultat visar att ökningen på denna marknad inte enbart orsakas av förekomsten av oxiderade former av omättade fettsyror, utan även kan drivas av ökade fenolföreningar, vilket är skälet till att skörden har tidigarelagts under de senaste åren.

Ändringen av gränsvärdet för K232 beror på att de kemiska provningarna under årens lopp har visat att några av de mindre förekommande sorter som ”Monte Etna” framställs av kan påverka K-värdet under oljans livstid på 18 månader, och att K-värdet ibland överskrider det nuvarande gränsvärdet i produktspecifikationen (men dock inte det lagstadgade gränsvärdet).

—

Den högsta syrahalten uttryckt som oljesyra sänks från 0,6 % till 0,5 %.

Under de senaste åren har producenterna kontinuerligt arbetat för att förbättra kvaliteten på den extra jungfruolja som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Monte Etna” genom att finslipa sina skörde-, bearbetnings- och lagringstekniker. Det har därför beslutats att sänka gränsen för syrahalten.

—

Linol- och linolensyratalen ska ändras

Dessa två markörer behöver ändras eftersom alltfler oljepartier från det område som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Monte Etna” inte har kunnat certifieras under de senaste åren eftersom de har haft en högre halt av linolsyra och linolensyra än de värden som för närvarande anges i produktspecifikationen.

Undersökningar visar detta har samband med ökade genomsnittstemperaturer och betydligt mindre nederbörd under de senaste åren, vilket har ändrat syraprofilen för olja som omfattas av ”Monte Etna” SUB.

En följd av detta är att andelen av linolen- och linolsyra har ökat, särskilt hos olja som pressas av oliver som odlas på sluttningar på lägre höjder än 600 meter över havet. Denna effekt påträffas ofta och verkar stå i direkt relation med en annan inverkande faktor: en genomsnittlig dagstemperatur på över 25 oC under tiden från blomningen till dess att oliverna utvecklar sitt oljeinnehåll. Under dessa förhållanden minskar oljeinnehållet i direkt proportion till detta, vilket skapar en obalans i fettsyrasammansättningen eftersom oljesyrahalten minskar medan halter av andra mindre syror som linol- och linolensyror ökar. Detta fenomen påverkar sorterna i olika grad men ”Nocellara Etnea”, den sort som huvudsakligen används för att framställa SUB ”Monte Etna”, är särskilt mottaglig för det. De föreslagna värdena överensstämmer fullständigt med Internationella olivrådets standarder.

—

Ett totalt polyfenolvärde läggs till.

Detta värde införs i syfte att tillgodose behovet av information såväl hos producenter som konsumenter om denna viktiga markör för oljans kvalitet.

—

Denna ändring rör artikel 3 i produktspecifikationen (Produktionsområde), punkt 4.3 i sammanfattningen och punkt 4 i det sammanfattande dokumentet

Den befintliga texten har följande lydelse:

De oliver som används för att framställa den extra jungfruolja som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckning som avses i artikel 1 måste odlas i olivodlingar som är lämpade för att framställa olivolja som uppfyller de kvalitetskrav som fastställs i denna produktspecifikation, vilka ska ligga i någon av följande kommuner inom regionen Siciliens administrativa gränser:

Det specifika området, såsom det anges på en karta i skala 1:25000, avgränsas på följande sätt: Gränsen börjar i syd, vid korsningen mellan motorväg 121 och vägen till Motta Sant’Anastasia. Den följer därefter stadens västra gräns och fortsätter sedan i sydvästlig riktning längs vägen från Motta Sant’Anastasia till järnvägsstationen i Rotondella. Därifrån löper den norrut fram till höjdkurvan 100 m, som den följer i nordlig riktning fram till Ponte la Barca. Därefter fortsätter den i samma riktning längs floden Simeto fram till Pietralunga-bron, varifrån den fortsätter att följa floden Simeto norrut, genom Piano Mandarano, Cavalera, Piano Trinità och Piano d’Aragona fram till Bolo-bron på motorväg 120. Därifrån löper gränsen österut längs motorväg 120, för att sedan följa Gurrida-strömmen till floden Alcantara, vars bädd den följer (norrut) i 800 meter för att sedan svänga i östlig riktning, bort från floden, i 400 meter fram till vattenmagasinet San Giacomo, som den följer söderut i 650 meter till motorväg 116. Därefter sammanstrålar gränsen återigen med floden Alcantara, som den följer fram till Favoscuro-strömmen, för att sedan löpa österut genom Feudo Amato, Rocca Pizzicata, Rustica, Serra Bardella, Pecoraro och Buon Vassallo (som alla ligger mellan Favoscuro-strömmen och Passo Mojo-berget). Gränsen fortsätter österut genom distrikten mellan Passo Mojo-berget och Fondachello-strömmen innan den återigen sammanstrålar med floden Alcantara, som den följer i sydöstlig riktning till dess att den löper samman med vägen från järnvägsstationen i Castiglione di Sicilia till motorväg 120. Gränsen följer den vägen söderut, längs Castiglione di Sicilias västra gränser, fortsätter därefter söderut längs motorväg 120, svänger av nära Catena och fortsätter söderut till dess att den möter höjdkurvan 1 000 m. Därefter går den västerut fram till utkanterna av kommunen Maletto och söderut längs samma höjdkurva till Maugeri och sedan söderut längs den östra gränsen till kommunerna Belpasso och S. Pietro.

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

De oliver som används för att framställa den extra jungfruolja som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckning som avses i artikel 1 måste odlas i olivodlingar som är lämpade för att framställa olivolja som uppfyller de kvalitetskrav som fastställs i denna produktspecifikation, vilka ska ligga i någon av följande kommuner inom regionen Siciliens administrativa gränser:

—

Hela kommunerna (området inom deras administrativa gränser) Adrano, Belpasso, Biancavilla, Bronte, Camporotondo Etneo, Castiglione di Sicilia, Maletto, Maniace, Motta Sant’Anastasia, Paternò, Ragalna, Randazzo, Santa Maria di Licodia, San Pietro Clarenza, Misterbianco, Acireale, Aci Sant’Antonio, Aci Bonaccorsi, Aci Catena, Aci Castello, Calatabiano, Catania, Fiumefreddo di Sicilia, Giarre, Gravina di Catania, Linguaglossa, Mascali, Mascalucia, Milo, Nicolosi, Pedara, Piedimonte Etneo, Sant’Agata li Battiati, Sant’Alfio, San Giovanni La Punta, San Gregorio di Catania, Santa Venerina, Trecastagni, Tremestieri Etneo, Valverde, Viagrande, Zafferana Etnea och Riposto.

—

Punkten om bevis på ursprung, som finns med i sammanfattningen men inte i den nuvarande versionen av produktspecifikationen, har skrivits om. En del av punkt 4.4 i sammanfattningen (Bevis på ursprung) bestod dessutom av information om ursprungsbeteckningens historia, som nu har flyttats till avsnittet om samband. Särskilda bestämmelser för förpackning har lagts till i punkt 3.5 i det sammanfattande dokumentet.

Vad gäller texten om bevis på ursprung bör därför de sista tio meningarna i punkt 4.4 i den offentliggjorda sammanfattningen jämföras med den föreslagna nya artikeln i produktspecifikationen.

Den befintliga texten har följande lydelse:

”Olivodling infördes på östra Sicilien av fenicierna under 1000-talet f. Kr. och delvis av grekerna i början av 800-talet f. Kr. I detta område har vulkanen med sina utbrott närt myten om detta bruk: cyklopen Polifemo som personifierar vulkanen med sitt enda eldsprutande öga blev mottagen av Ulysses och hans följeslagare med en olivkvist. Under seklernas lopp har denna odling genomgått en betydande utveckling och blivit mycket viktig för områdets ekonomi.

Redan under tredje århundradet f. Kr. belade romarna oljan från ön med höga skatter för att undvika konkurrensen som den utgjorde för produktionen från Kampanien och Latium. De skickliga araberna gav därefter, under sitt herravälde av Sicilien, ett uppsving åt bruket och rationaliserade odlingen. Vittnesmål om produktionen av olivoljan Etnea och dess betydelse möter man redan i Pietro Bembos verk De Aetna, där han talar om olivoljans godhet och förtjänst kring Etna. Under den följande perioden skildras denna lokala produktion av naturalisten Lazzaro Spallanzanis, författarna Stoppani, Goethe, de Maupassant, med flera.

Ett mycket entusiastiskt betraktande gör Tocqueville i mars 1827 under sin resa till Sicilien, där han berättar om välståndet och överflödet som finns i området kring Etna tack vare jordmånens speciella egenskaper som bidrar till att göra odlingarna särskilt bördiga.

Under hela 1800-talet och i början av 1900-talet blev olivoljan från Etna känd och uppskattad av många italienska och europeiska konsumenter, och betydande kvantiteter av denna produkt salufördes i Ripostos hamn, det vill säga Etnas hamn.

Produktionen, bearbetningen och buteljeringen sker i enlighet med traditionen inom det avgränsade området. Orsaken till att även buteljeringen sker i det avgränsade geografiska området är att detta är nödvändigt för att oljan skall behålla sin kvalitet och särskilda egenskaper och att detta även ger garantier för att producenterna kan närvara när kontrollorganet gör sina kontroller.

Den skyddade ursprungsbeteckningen är av avgörande betydelse för producenterna i området, och i linje med förordningens mål och inriktning ger den en möjlighet till ökade inkomster.

Dessutom har den här processen av tradition alltid genomförts i det avgränsade geografiska området.

Oliverna kommer från odlingar i produktionsområdet som är inskrivna i ett register som regelbundet uppdateras.

Oljan utvinns, förpackas och tappas på flaska på registrerade anläggningar i samma område.

Kontrollorganet kontrollerar att de tekniska kraven anges i en särskild checklista.

Kontrollorganet kontrollerar att alla krav i produktspecifikationen uppfylls och att alla skyldigheter iakttas i samtliga led. På så sätt kan man garantera produktens spårbarhet.”

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Genom denna ändring tas endast relevant information med i avsnittet om bevis på ursprung, och produktspecifikationen bringas i överensstämmelse med förordningen.

—

Denna ändring rör artikel 2 i produktspecifikationen (Olivsorter), punkt 4.5 i sammanfattningen och punkt 3.3 i det sammanfattande dokumentet.

Den befintliga texten har följande lydelse:

”Olivsorterna som kan användas för produktion av extra jungfruolja med beteckningen Monte Etna är, förutom sorten Nocellara Etnea som skall ingå med minst 65 %, Moresca, Tonda Iblea, Ogliarola Messinese, Biancolilla, Brandofino och L’Olivo di Castiglione. Dessa sorter kan ingå med varierande procentsatser, men får inte överstiga 35 %.”

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

”Den skyddade ursprungsbeteckningen ’Monte Etna’ får endast användas för extra jungfruolja som framställts av oliver som odlas i olivodlingar där sorten ’Nocellara Etnea’ utgör minst 65 % av odlingen. Återstående 35 % får utgöras av andra inhemska sicilianska sorter.”

Denna ändring är nödvändig eftersom andra inhemska sorter ibland förekommer i olivodlingarna, särskilt traditionella sorter. Detta har lett till flera kontrollproblem och har orsakat mycket merarbete för odlarna eftersom de tvingas att förvara sorter som inte uttryckligen anges i specifikationen separat – hur små mängderna än är. Eftersom de typiska särdragen hos ”Monte Etna”’ beror på att sorten ”Nocellara Etnea” utgör minst 65 % försvagar förekomsten av andra inhemska sorter inte oljans grundläggande egenskaper. Det har därför beslutats att förenkla specifikationen och tillåta att andra inhemska sicilianska sorter ingår upp till en andel på högst 35 %.

—

De sista meningarna i artikel 4 (Odlingsförhållanden) ska strykas. Denna ändring påverkar även beskrivningen av området i punkt 4.6 i sammanfattningen (Samband) och punkt 5 i det sammanfattande dokumentet.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Syftet med denna ändring är att ta bort höjdkraven, eftersom tendensen i hela territoriet under de senaste tio åren har varit att tidigarelägga skörden, oavsett höjd. Användningen av modern oljeutvinningsteknik – huvudsakligen tvåstegssystem eller heltäckande system – har dessutom blivit allt vanligare inom det geografiska området under de senaste åren.

Dessa två faktorer har bidragit till att uppväga de skillnader som tidigare påträffades hos oliver från olivträd som odlats på olika höjder.

Punkten har även förenklats genom att en del av beskrivningen av det geografiska området har tagits bort, eftersom denna information redan ges i artikeln om samband.

—

Denna ändring rör artikel 4.3 i produktspecifikationen med avseende på skördeperioden.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Ändringen motiveras av att producenterna alltmer koncentrerar sig på att framställa olja av hög kvalitet, och skörd vid denna tidpunkt ökar fenolhalten.

—

Denna ändring rör artikel 4.5 och 4.6 i produktspecifikationen och punkt 4.5 tredje stycket i sammanfattningen.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Erfarenheten från det senaste årtiondet har visat att det inte finns något negativt samband mellan olivavkastningen per hektar och de kemiska och organoleptiska krav som fastställs i artikel 6 i produktspecifikationen och punkt 4.2 i sammanfattningen. Med dessa nya avkastningar blir det också möjligt att bättre möta de alltmer oförutsägbara väderförhållandena, som de senaste åren har lett till större variationer i avkastningen.

—

Denna ändring rör artikel 5.3 i produktspecifikationen (Oljeutvinningstekniker).

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Denna ändring motiveras av att producenterna nu i stor utsträckning använder handböcker för god praxis, vilket har föranlett beslutet att ta bort de fuktighets- och temperaturvärden som för närvarande anges i specifikationen.

Under årens lopp har detta krav både medfört merarbete vid kontroller och ökat producenternas efterlevnadsbörda.

—

Denna ändring rör artikel 9 i produktspecifikationen och punkt 5 i det sammanfattande dokumentet.

Det samband som beskrivs i den sammanfattning som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning innehåller information som dels anges i punkt 4.4 och dels i punkt 4.6. Den föreslagna nya versionen bör därför granskas med beaktande av de första styckena i punkterna 4.4 och 4.6 i sammanfattningen.

Texten om sambandet har formulerats om. Inga ändringar görs i den första delen av punkt 4.4, dvs. styckena om den historiska bakgrunden, medan den andra delen, dvs. punkt 4.6 om jordmåns- och klimategenskaper och produktens särskilda egenskaper, har formulerats om.

Texten om sambandet (artikel 9 i specifikationen och punkt 5 i det sammanfattande dokumentet) har således formulerats om så att den överensstämmer med Europeiska kommissionens vägledning om utformning av det sammanfattande dokumentet.

I den nya versionen beaktas i synnerhet de föreslagna ändringarna av det geografiska området. Hänvisningarna till att Etnas sluttningar används för olivodling är inte längre relevanta eftersom texten om utvidgningen av det avgränsade geografiska området har strukits.

Den befintliga texten har följande lydelse:

”Olivodling infördes på östra Sicilien av fenicierna under 1000-talet f. Kr. och delvis av grekerna i början av 800-talet f. Kr. I detta område har den aktiva vulkanen närt myten om detta bruk: cyklopen Polifemo som personifierar vulkanen med sitt enda eldsprutande öga blev mottagen av Ulysses och hans följeslagare med en olivkvist. Under seklernas lopp har denna odling genomgått en betydande utveckling och blivit mycket viktig för områdets ekonomi.

Redan under tredje århundradet f. Kr. belade romarna oljan från ön med höga skatter för att förhindra att den konkurrerade med olja från Kampanien och Latium.

De skickliga araberna gav därefter, under sin ockupation av Sicilien, ett uppsving åt bruket och rationaliserade odlingen. Vittnesmål om produktionen av olivoljan ’Etnea’ och dess betydelse möter man redan i Pietro Bembos verk De Aetna, där han talar om den goda kvaliteten på och värdet av olivodlingen kring Etna. Senare skildrades denna lokala produktion av naturalisten Lazzaro Spallanzanis, författarna Antonio Stoppani, Johann Wolfgang von Goethe, Guy de Maupassant och många fler.

Ett mycket entusiastiskt betraktande gör Alexis de Tocqueville i mars 1827 under sin resa till Sicilien, där han berättar om välståndet och överflödet som finns i området kring Etna tack vare jordmånens speciella egenskaper som bidrar till att göra odlingarna särskilt bördiga.

Under hela 1800-talet och i början av 1900-talet blev olivoljan från Etna känd och uppskattad av många italienska och europeiska konsumenter. Betydande kvantiteter salufördes i Ripostos hamn, den hamn som ligger närmast Etna.

Det avgränsade området är ett bergsområde med höjder som varierar från 100 till 1 000 meter över havsnivån. Det tillhör Etnas vulkaniska bergsterräng, i synnerhet den norra, västra och södra sluttningen. På den östra sluttningen finns det inga olivodlingar. Mikroklimatet i det avgränsade området kan jämföras med bergigt medelhavsklimat. Tillsammans med jordtypen som är vulkanisk med en berggrund som bildats av Etnas gamla och nya utbrott, med en sandstruktur med rik stomme, ger detta produkten dess unika egenskaper som fysikaliska, kemiska och organoleptiska analyser har visat. Nyligen utförd forskning har påvisat viktiga skillnader i sammansättningen av de fria fettsyrorna hos ’Monte Etna’ som kan spåras tillbaka till oljans ursprungsområde. Detta har också påvisats vid provningar när ’Monte Etna’ jämförts med oljor som kommer från närliggande områden.

Dessa skillnader är tillräckligt tydliga för att oljans kemiska egenskaper ska kunna tillskrivas dess geografiska ursprung.

Växtarterna har anpassat sig till jordmånens och klimatets egenskaper och har utvecklats till särpräglade lokala arter och ekotyper. Så är fallet med sorten ’Nocellara Etnea’ som dominerar i området.

Olivodlingen var huvudsakligen viktig för jordbruket i detta område för olivträdens förmåga att bära frukt i den vulkaniska jorden på grund av dess motståndskraft i halvtorr miljö och för dess framstående roll i den typiska lantfamiljens ekonomi.

Enligt de lokala traditionerna blev oljan som kom från dessa områden känd som ’bergsolja’ (’olio di montagna’) för att särskilja den från produkter från de närliggande områdena.

Produkten är eftersökt av konsumenterna som känner till dess kvalitativa och organoleptiska egenskaper och därför betalar priser som överstiger marknadspriset med 20–25 % för den.”

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

”Olivodling infördes på östra Sicilien av fenicierna under 1000-talet f. Kr. och delvis av grekerna i början av 800-talet f. Kr. I detta område har den aktiva vulkanen närt myten om detta bruk: cyklopen Polyfemos som personifierar vulkanen med sitt enda eldsprutande öga förblindades av Odysseus och hans följeslagare med en olivkvist. Under seklernas lopp har denna odling blivit mycket viktig för områdets ekonomi.

Redan under tredje århundradet f. Kr. belade romarna oljan från ön med höga skatter för att förhindra att den konkurrerade med olja från Kampanien och Latium.

De skickliga araberna gav därefter, under sin ockupation av Sicilien, ett uppsving åt bruket och rationaliserade odlingen. Vittnesmål om produktionen av olivoljan ’Etnea’ och dess betydelse möter man redan i Pietro Bembos verk De Aetna, där han talar om den goda kvaliteten på och värdet av olivodlingen kring Etna. Senare skildrades denna lokala produktion av naturalisten Lazzaro Spallanzanis, författarna Antonio Stoppani, Johann Wolfgang von Goethe, Guy de Maupassant och många fler.

Ett mycket entusiastiskt betraktande gör Alexis de Tocqueville i mars 1827 under sin resa till Sicilien, där han berättar om välståndet och överflödet som finns i området kring Etna tack vare jordmånens speciella egenskaper som bidrar till att göra odlingarna särskilt bördiga.

Under hela 1800-talet och i början av 1900-talet blev olivoljan från Etna känd och uppskattad av många italienska och europeiska konsumenter. Betydande kvantiteter salufördes i Ripostos hamn, den hamn som ligger närmast Etna.

Sambandet med det geografiska området beror huvudsakligen på användningen av inhemska sorter – främst ’Nocellara Etnea’ – som ger en extra jungfruolja med organoleptiska egenskaper som inte kan reproduceras i andra jordmåns- och klimatförhållanden.

’Nocellara Etnea’ är ett viktigt inslag i jordbrukslandskapet i en stor del av det produktionsområde som har avgränsats för den skyddade ursprungsbeteckningen ’Monte Etna’. Mindre förekommande sorter i det avgränsade området motiveras både av att de är pollinatörer för huvudsorten och att de bidrar till att diversifiera tillgången som ett alternativ till ’Nocellara Etnea’. Med tiden har vissa av dessa mindre förekommande sorter genomgått en fenotypisk förändring, som gör dem unika och helt olika de sorter som förekommer inom närliggande områden. Allt detta har bidragit till att förbättra den biologiska mångfalden i det avgränsade området.

Det geografiska området kännetecknas av vulkanisk jordmån med geologiska underlag som formats av basalt substrat, en vulkanisk bergart som efter århundraden av erosion och urlakning, kombinerat med uppkomsten av vildväxande flora och mikrobiell fauna, har omvandlat ytskiktet ovanpå detta modermaterial till bördig grund, med alla särskilda egenskaper hos den ursprungliga berggrunden.

Jordmånen är grov, något alkalisk, väldränerad och mycket genomsläpplig, en idealisk livsmiljö för olivträden att växa och utvecklas i. Dessa förhållanden ger den olja som omfattas av SUB ’Monte Etna’ dess unika egenskaper, en särpräglad doft- och smakprofil som återspeglar alla egenskaper hos ursprungsområdet, bland annat framträdande grästoner av kronärtskocka och grön tomat och tydliga toner av bittermandel, förenat med en harmonisk kombination av beska och skärpa som gör oljan angenäm för smaklökarna.

På Etnas sluttningar kan skillnaden mellan dag- och nattemperaturerna vara större än 20–25 grader. Kombinerat med den unika vulkanjorden ger detta den extra jungfruolja som omfattas av SUB ’Monte Etna’ en viss kryddighet. Flugangrepp är ytterst sällsynta i denna miljö och oliverna har ett krispigt och fast fruktkött. Dessa egenskaper är unika för det lokala området. Oljorna får vissa sensoriska egenskaper till följd av klimatförhållandena i Etnaområdet.

Det finns därför ett starkt samband mellan produktionsområdet och egenskaperna hos SUB ’Monte Etna’. Många forskningsresultat påvisar viktiga skillnader i sammansättningen av de fria fettsyrorna hos ’Monte Etna’ som kan spåras tillbaka till oljans ursprungsområde. Detta har också påvisats vid provningar när ’Monte Etna’ jämförts med oljor som kommer från närliggande områden.

Dessa skillnader är tillräckligt tydliga för att oljans kemiska egenskaper ska kunna tillskrivas dess geografiska ursprung. Växtarterna har anpassat sig till jordmånens och klimatets egenskaper och har utvecklats till särpräglade lokala arter och ekotyper. Så är fallet med sorten ’Nocellara Etnea’ som dominerar i området.

Socioekonomiskt sett har olivodling alltid varit en viktig inkomstkälla för lokala jordbrukare. Även om de blandas med andra grödor har olivträden spelat en ledande roll i jordbruksekonomin. Olivodlingen utvecklas ständigt och blir allt viktigare tack vare många entreprenörers och odlares engagemang. De investerar sina resurser för att skapa arbetstillfällen och inkomster och bidrar samtidigt till återhämtningen och bevarandet av ett område som tidigare var dömt till fattigdom och avfolkning.

Kombinerat med förbättrade odlings- och bearbetningstekniker har detta lett till att olivodlingen i Etnaregionen har utvecklats från en marginell gröda i blandade jordbrukssystem till en specialiserad gröda som har blivit viktig för regionen och ger en olja med utmärkta organoleptiska och kemiska egenskaper som uppskattas av såväl lokala som nationella och internationella konsumenter.

De oliver som används för att framställa extra jungfruolja som omfattas av SUB ’Monte Etna’ måste skördas efter det att de börjar ändra färg från matt grön till glansigt grön. Oliver som skördas i detta skede av den fenologiska utvecklingen har en ökad fenolhalt, vilket förstärker egenskaperna hos ’Monte Etna’, t.ex. oljans tydliga och markerade grästoner, dess balanserade beska i kombination med en angenäm skärpa, dess låga surhetsgrad och dess anmärkningsvärda polyfenolinnehåll.

Oliver odlas i hela Etnaområdet och olivträd finns överallt i landskapet, dock särskilt på medelhöga sluttningar.

Under de två senaste årtiondena har ett omfattande generationsskifte ägt rum. Många nya aktörer från andra industrier och yrken har inspirerats av den skyddade ursprungsbeteckningens stora framgångar och har investerat i produktion av extra jungfruolja som omfattas av SUB ’Monte Etna’.”

Det görs inga större ändringar i delen om samband, eftersom de viktigaste faktorerna i den nuvarande versionen inte ändras i den föreslagna nya versionen. De mest relevanta faktorerna för sambandet, såsom särdragen hos marken kring Etna, områdets typiska klimat och den utbredda användningen av sorten ”Nocellara Etnea”, som är avgörande för produktens särskilda egenskaper, är fortfarande grundläggande för sambandet mellan SUB ”Monte Etna” och det geografiska området.

—

Denna ändring rör artikel 7.3 (Beteckning och presentation) i produktspecifikationen, för närvarande punkt 3.6 i det sammanfattande dokumentet.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Syftet med denna ändring är att förenkla hänvisningar till namn på jordbruksföretag i märkningen. Enligt den föreslagna nya versionen kan även små jordbruksföretag som inte har egna oljeutvinnings- och förpackningsanläggningar anges på oljans märkning om alla oliver har odlats på det berörda jordbruksföretaget.

—

Denna ändring rör artikel 7.8 i produktspecifikationen (Beteckning och presentation) och punkt 4.8 i sammanfattningen, för närvarande punkt 3.6 i det sammanfattande dokumentet.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Eftersom skörden får pågå till den andra tiodagarsperioden i januari sträcker sig olivodlingssäsongen alltid över två år. För tydlighetens skull måste därför odlingssäsongen för de oliver som oljan har framställts av anges på etiketten.

—

Denna ändring rör artikel 7.7 i produktspecifikationen om tillåtna materialtyper, för närvarande punkt 3.5 i det sammanfattande dokumentet.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Syftet med denna ändring är att producenterna ska kunna använda andra behållare än de behållare som för närvarande anges i specifikationen, så att de kan tillgodose efterfrågan på marknaden.

—

Buteljeringsreglerna har ändrats.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

Detta krav är nödvändigt för att säkerställa att råvaran och oljan flyttas så lite som möjligt. Även transporter av olja i lös vikt i tankar har vid mer än ett tillfälle orsakat mindre kemiska förändringar som sedan har lett till betydligt mer märkbara organoleptiska förändringar. Olivolja är ytterst känslig för de doftförändringar som kan orsakas av insidan av de tankar som används för att transportera oljan.

Detta ger även kontrollorganet möjlighet att säkerställa att lämpliga kontroller kan göras under produktions- och förpackningsprocessen, vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla den skyddade ursprungsbeteckningens typiska egenskaper och garantera spårbarhet.”

Genom denna ändring motiveras behovet av att begränsa buteljeringen till det avgränsade området.

—

En särskild artikel om kontrollorganet har lagts till i produktspecifikationen eftersom den saknades där. Eftersom kontrollorganet har ändrats har punkt 4.7 i sammanfattningen korrigerats för att avspegla detta.

Den befintliga texten har följande lydelse:

Den nuvarande lydelsen ska ersättas med följande:

—

Syrahalt (uttryckt i oljesyra): högst 0,5 %

—

Peroxidtal på högst 12 mEq O2 per kg.

—

Högsta tillåtna halt av linolsyra: 13,50 %.

—

Högsta tillåtna halt av linolensyra: 0,9 %.

—

Totala polyfenoler > 120 ppm.

Medianintervall Minst Högst

Moget fruktig > 2 < 6

Grönt fruktig> 2 < 6

Toner av gräs och/eller tomat och/eller kronärtskocka > 2 < 5

Bitter > 2 < 6

Skarphet > 2 < 6.

Inga organoleptiska defekter är tillåtna (medianvärdet för defekter ska vara lika med noll).

Provinsen Catania:

Hela kommunerna (området inom deras administrativa gränser) Adrano, Belpasso, Biancavilla, Bronte, Camporotondo Etneo, Castiglione di Sicilia, Maletto, Maniace, Motta Sant’Anastasia, Paternò, Ragalna, Randazzo, Santa Maria di Licodia, San Pietro Clarenza, Misterbianco, Acireale, Aci Sant’Antonio, Aci Bonaccorsi, Aci Catena, Aci Castello, Calatabiano, Catania, Fiumefreddo di Sicilia, Giarre, Gravina di Catania, Linguaglossa, Mascali, Mascalucia, Milo, Nicolosi, Pedara, Piedimonte Etneo, Sant’Agata li Battiati, Sant’Alfio, San Giovanni La Punta, San Gregorio di Catania, Santa Venerina, Trecastagni, Tremestieri Etneo, Valverde, Viagrande, Zafferana Etnea och Riposto.

Provinsen Enna:

Kommunen Centuripe.

Provinsen Messina:

Malvagna, Mojo Alcantara, Roccella Valdemone och Santa Domenica Vittoria.