EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 16.12.2022

COM(2022) 724 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om ändamålsenligheten i genomförandet av det gemensamma europeiska nödnumret 112

1.Inledning

I denna rapport granskas ändamålsenligheten i genomförandet av det gemensamma europeiska nödnumret 112 i enlighet med artikel 109.4 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation 1 . Rapporten bygger på svaren från medlemsstaterna och Norge på det frågeformulär 2 som skickades till kommunikationskommittén 3 om genomförandet av nödkommunikation och det europeiska nödnumret 112. Det var femtonde gången som kommissionens avdelningar genomförde denna uppgiftsinsamling sedan 2007.

Enligt artikel 109.4 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation ska kommissionen senast den 21 december 2020 och vartannat år därefter lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om ändamålsenligheten i genomförandet av det gemensamma europeiska nödnumret 112. Den första rapporten offentliggjordes den 21 december 2020 4 .

Uppgiftsinsamlingen grundade sig på specifika frågor vars syfte är att bedöma nivån på genomförandet av kraven i EU-lagstiftningen och förbättringen av de nationella systemen för alarmeringscentraler. Rapporteringsperioden för de kvantitativa uppgifterna 5 (t.ex. antal nödsamtal till 112) är från den 1 januari 2021 till den 31 december 2021. Vid bedömningen av ett systems tillgänglighet (t.ex. införande av en samtalslokaliseringslösning, tillämpningsområde etc.) återges den senast tillgängliga informationen i denna rapport. Medlemsstaterna och observatörer vid kommunikationskommitténs möten från kandidatländerna och EES-länderna uppmanades den 4 april att skicka in sina svar senast den 31 maj 2022.

Medlemsstaterna uppmanades att utveckla mätverktyg för övervakning av ett antal indikatorer för att kunna lämna korrekta uppgifter om hur deras nödkommunikationssystem fungerar. När medlemsstater inte nämns i samband med en kvalitativ eller kvantitativ bedömning innebär det i rapporten att inga relevanta uppgifter lämnades till kommissionens avdelningar.

2.Samtal till 112

Under 2021 ökade antalet samtal till det gemensamma europeiska nödnumret 112 med 3 % till 153 miljoner jämfört med 2019. Samtidigt låg det totala antalet nödsamtal, inklusive till de nationella nödnumren, där dessa fortfarande används, kvar på samma nivå, dvs. 270 miljoner samtal. Samtalen till 112 utgjorde 56 % av alla nödsamtal 2021.

Figur 1. Antal samtal till 112

112 är det gemensamma nödnumret i Danmark, Estland, Finland, Malta, Nederländerna, Portugal, Rumänien och Sverige. Endast 23 % av samtalen till 112 i EU rings dock från dessa länder. Merparten av samtalen till 112 rings från medlemsstater där nationella nummer fortfarande används. I dessa medlemsstater varierar användningen av det gemensamma europeiska nödnumret kraftigt, från 5 % i Irland till 97 % i Bulgarien.

Figur 2. Andel samtal till 112

Samtal från mobiltelefoner översteg kraftigt antalet samtal från fasta telefoner. Under 2021 ringdes i genomsnitt 78 % av samtalen från mobiltelefoner. Användningen av mobiltelefoner för nödkommunikationssyften varierar dock kraftigt i medlemsstaterna, från 42 % i Luxemburg och 63 % i Tyskland till 96 % i Cypern och 99 % i Tjeckien.

Förhållandet mellan andelen falska samtal 7 och det totala antalet nödsamtal varierar fortfarande betydligt mellan medlemsstaterna 8 , och uppgick till 76 % i Malta. Vissa medlemsstater tillåter inte samtal från telefoner utan SIM-kort för att minska risken för falska samtal som kan belasta systemet för alarmeringscentraler. Tillgång till alarmeringstjänster från telefoner utan SIM-kort tillåts dock i merparten av medlemsstaterna (20) 9 .

Figur 3. Falska samtal till nödnummer (%)

16 medlemsstater tillät sms-baserad nödkommunikation för alla slutanvändare 10 . I elva medlemsstater 11 skickas nöd-sms till 112. Antalet nödmeddelanden via sms varierar kraftigt beroende på i vilken grad denna typ av nödkommunikation marknadsförs, från ett fåtal till tiotusentals. 13 medlemsstater 12 bekräftar att nöd-sms tillhandahålls kostnadsfritt.

Utöver möjligheten att nå alarmeringstjänster genom att ringa 112 användes i 18 medlemsstater 13 nationella eller regionala applikationer som är tillgängliga för alla slutanvändare 14 och möjliggör nödkommunikation. Med hjälp av dessa lösningar för tillgång kan slutanvändare, beroende på lösningarnas utformning, dela ytterligare information med alarmeringscentralen, lämna lokaliseringsuppgifter från terminalen eller kommunicera i text med alarmeringscentralen. Belgien, Cypern, Tyskland och Polen bekräftade att den datatrafik som genereras av nödappen är kostnadsfri.

eCall-samtal från bilar som kan förmedla nödanrop till 112 bör på ett adekvat sätt dirigeras till den lämpligaste alarmeringscentralen vid en olycka. Sammanlagt rapporterades 421 000 eCall-samtal av 27 medlemsstater och Norge.

Figur 3. Antal eCall-samtal i EU

3.Svarstid 15

25 medlemsstater rapporterade 10 sekunder eller mindre i genomsnitt för den svarstid som behövs för att komma i kontakt med alarmeringstjänsten.

Figur 4. Genomsnittlig svarstid för nödsamtal (sekunder)

4.Andel övergivna samtal

27 av de svarande rapporterade 16 om samtal som visas för alarmeringscentralens växel men avbryts innan en mänsklig operatör besvarar dem. Övergivna samtal kan orsakas av nätverksproblem, överbelastning, tekniska fel, hanteringskapacitet, att uppringaren lägger på (kanske för att ha ringt av misstag) etc. Även om operatörerna på alarmeringscentralerna inte kan kontrollera ofrivilliga samtal och uppringare som lägger på pekar bristen på hanteringskapacitet på underlåtenhet att på ett tillfredsställande sätt besvara och hantera samtal till 112 i det nationella systemet för alarmeringscentraler.

Figur 5. Andel övergivna samtal till nödnummer

5.Tillgång till lokaliseringsuppgifter

Enligt artikel 109 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation är det obligatoriskt att tillgängliggöra både nätbaserade lokaliseringsuppgifter och exaktare sådana från terminalen 17 för den lämpligaste alarmeringscentralen.

I de flesta rapporterande medlemsstater 18 uppstår en brist på nätbaserade lokaliseringsuppgifter i mindre än 3 % av samtalen. Underlåtande att tillhandahålla lokaliseringsuppgifter rapporterades oftare för Nederländerna (3 %), Estland (4 %), Portugal (5 %), Irland (5,5 %), Italien (9,4 %), Spanien (12,3 %), Kroatien (13,8 %) och Lettland (21 %).

14 medlemsstater och Norge 19 , där man framför allt använder lösningen avancerat system för lokalisering av mobiltelefoner (AML, Advanced Mobile Location) 20 , rapporterade in uppgifter om tillgången till lokaliseringsuppgifter från terminaler. Ett betydande antal samtal omfattas fortfarande inte av denna mycket exakta lokalisering, trots att det nationella systemet för alarmeringscentraler har uppgraderats för att ta emot AML. Utöver att lokalisera den slutanvändare som ringer 112 kan medlemsstaterna även aktivera AML för nöd-sms.

Slutanvändare som använder roaming under besök i andra medlemsstater kan vara mer utsatta i en nödsituation, eftersom de kanske inte kan beskriva exakt var de är. AML används i 22 medlemsstater, och i Island och Norge, men endast sex medlemsstater bekräftade att lokalisering som baserar sig på terminaler är tillgänglig för slutanvändare som använder roaming 21 .

6. Korrekthet och tillförlitlighet hos lokaliseringsuppgifter

Enligt artikel 109.6 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation måste medlemsstaterna fastställa kriterier för korrekthet och tillförlitlighet hos lokaliseringsuppgifter. 18 medlemsstater 23 och Norge rapporterade kriterierna för lokaliseringsuppgifter i nationell lagstiftning. Dessutom syftar delegerad förordning (EU) 2019/320 24 till att stödja de politiska mål som fastställs i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation. Enligt förordningen ska tillverkare av smarttelefoner, från och med den 17 mars 2022, se till att data från globala system för satellitnavigering (GNSS), åtminstone från EU:s Galileosystem, och data från wifi tillhandahålls vid nödkommunikation. På så vis blir det möjligt att lokalisera smarttelefonen, och därmed personen som bär på den, med tillfredsställande och effektiv noggrannhet.

Nätbaserad lokalisering

I alla medlemsstater, och i Norge, meddelas lokaliseringen för en person som ringer från ett fast nät med hjälp av adressen för installationen eller uppringarens gatuadress/postadress/faktureringsadress.

Alla medlemsstater rapporterade att för samtal från mobilnät meddelas lokaliseringen med hjälp av lokaliseringsbeteckningen/sektors-id:t, som skapar hög tillförlitlighet hos den data som överförs till operatören på alarmeringscentralen. Den rapporterade noggrannheten sträcker sig från 500 m till 40 km, beroende på nätets täthet, dvs. om det är stad eller landsbygd. Mer exakta mobilnätsbaserade lokaliseringslösningar som används är påskyndande, tur- och returtid eller sektors-id. Dessa positioneringsmetoder förbättrar avsevärt den nätbaserade lokaliseringens noggrannhet, i vissa fall upp till 50 m.

Lösningar för lokalisering som baserar sig på terminaler

När det gäller lösningar för lokalisering som baserar sig på terminaler redovisade medlemsstaterna två typer av genomförande, som beskrivs nedan.

a) Avancerat system för lokalisering av mobiltelefoner (AML)

AML kan förbättra noggrannheten upp till 4 000 gånger och ge en noggrannhet till under 100 m 25 . Lösningen bortser inte från den information om lokaliseringsbeteckning som nätverket ger, utan kompletterar den snarare med antingen GNSS- eller wifi-lokaliseringsuppgifter som fås från terminalen. 22 medlemsstater 26 , Island och Norge rapporterade att AML hade införts på deras territorium.

b) Lokaliseringsuppgifter från terminaler genom en nödapp

Nödappar som införs på nationell eller regional nivå gör det möjligt att ge exaktare lokaliseringsuppgifter, som baseras på smarttelefonens GNSS- eller wifi-kapacitet, än de uppgifter som fås med hjälp av nätbaserade lösningar.

Dessa appar kräver dock att medborgaren agerar i förväg – till skillnad från AML – eftersom de måste laddas ned. Överföringen av lokaliseringsuppgifter är endast möjlig när dataanslutningen är aktiv.

7.Genomsnittlig tid som behövs för att 112-operatören ska ta emot lokaliseringsuppgifterna 

Tack vare genomförandet av ”push-systemet” eller det automatiska ”pull-systemet” rapporterade alla medlemsstater att nätbaserade lokaliseringsuppgifter tillhandahölls nästan omedelbart (upp till tio sekunder).

På grund av sin inneboende struktur är teknik för lokalisering som baserar sig på terminaler beroende av terminalernas hastighet för att få relevanta lokaliseringsparametrar från GNSS- eller wifi-signaler. På grundval av rapporterna från 15 medlemsstater bekräftades att lokaliseringsuppgifter från terminaler kunde tillhandahållas nästan omedelbart till upp till 26 sekunder.

8.Tillgång till alarmeringstjänster vid roaming i EU

Alla medlemsstater rapporterade om tillgången till 112 och nätbaserade lokaliseringsuppgifter vid roamingsamtal.

Elva medlemsstater 27 lämnade uppgifter om antalet samtal till 112 från slutanvändare som använder roaming. Dessa medlemsstater står för en tredjedel av nödsamtalen till 112. På grundval av dessa data kan man extrapolera att 1,06 % av alla samtal till 112 rings av slutanvändare som använder roaming, ungefär 1,5 miljoner samtal till 112 i EU. Det uppskattas att 800 000 samtal ringdes till nationella nödnummer, där dessa används, av slutanvändare som använder roaming. En konsoliderad uppskattning tyder därför på att totalt 2,3 miljoner nödsamtal ringdes av slutanvändare som använder roaming under rapporteringsperioden.

9.Tillgång till alarmeringstjänster för slutanvändare med funktionsnedsättning

I enlighet med artikel 109.5 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation ska medlemsstaterna säkerställa att tillträde för slutanvändare med funktionsnedsättning till alarmeringstjänster är likvärdigt med det tillträde som åtnjuts av andra slutanvändare. De tillgänglighetslösningar som medlemsstaterna genomför ska efterlikna (motsvara) den talkommunikation i båda riktningarna som garanteras vid ett samtal till 112, även vid roaming. Med hänsyn till likvärdigheten bör medlemsstaterna också se till att lokaliseringsuppgifter görs tillgängliga för den lämpligaste alarmeringscentralen, så att alarmeringstjänsten kan ingripa effektivt.

För att fullgöra sina skyldigheter har medlemsstaterna infört ett stort antal tillgänglighetslösningar för slutanvändare med funktionsnedsättning, däribland realtidstext, totalkonversation 29 , sms, nödappar, webbtjänster, samtalsförmedlande tjänster, tillgång från särskilda enheter, e-post och fax.

Den vanligaste tekniken är sms, som säkerställer dubbelriktad, textbaserad interaktion mellan den person som larmar alarmeringstjänsten och alarmeringscentralen. Sms-tekniken finns tillgänglig för slutanvändare med funktionsnedsättning i 22 medlemsstater 30 och Norge.

Nödappar används i 19 medlemsstater 31 och kan, beroende på sin utformning, kräva att användaren ringer ett nödsamtal eller skickar ett sms-meddelande, men kan också fungera som en plattform för att tillhandahålla realtidstext och totalkonversationskommunikation. Dessutom kan appar ge exakta lokaliseringsuppgifter från terminaler baserat på positioneringsdata från GNSS eller wifi (5–100 m).

Samtalsförmedlande tjänster för slutanvändare med funktionsnedsättning kan också förmedla kommunikation för tillträde till alarmeringstjänster. För närvarande är dock användarlokalisering i de flesta fall inte tillgänglig för denna lösning i medlemsstaterna.

Även om fax och e-post fortfarande kan användas för att få tillgång till alarmeringstjänster i vissa medlemsstater kan de knappast betraktas som likvärdiga. De säkerställer inte den snabba tvåvägskommunikation som krävs i en nödsituation, jämfört med hur effektivt ett samtal till 112 är. Vid användning av e-post skickas inte heller användarens automatiska lokaliseringsuppgifter till alarmeringscentralen.

Enligt artikel 109.5 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation ska åtgärder för slutanvändare med funktionsnedsättning stämma överens med unionsrätten om harmonisering av tillgänglighetskraven för produkter och tjänster 32 , säkerställa interoperabilitet mellan medlemsstater och, om detta är möjligt, inte kräva förhandsregistrering för tillträde till alarmeringstjänster genom alternativa nödkommunikationsmedel. Enligt den europeiska rättsakten om tillgänglighet ska dessutom nödkommunikation, utöver talkommunikation, vara tillgänglig genom realtidstext eller, om video tillhandahålls, synkroniseras i en totalkonversation 33 . De relevanta bestämmelserna bör redan ha införts 34 , men de nationella systemen för alarmeringscentraler måste uppfylla dessa krav 35 senast den 28 juni 2025 eller genom undantag senast den 28 juni 2027. 

I enlighet med artikel 109.7 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation ska medlemsstaterna dessutom säkerställa att slutanvändarna får tillräcklig information om att det gemensamma europeiska nödnumret 112 finns, om hur det kan användas och om dess tillgänglighetsfunktioner, bland annat genom initiativ speciellt riktade till personer som reser mellan olika medlemsstater och slutanvändare med funktionsnedsättning.

En översikt över de alternativa former för tillgång för slutanvändare med funktionsnedsättning som för närvarande används i EU finns i bilagan.

10.Slutsatser

I mer än 30 år 38 har unionsmedborgarna fått tillgång till alarmeringstjänster genom att använda det gemensamma europeiska nödnumret 112. De bör kunna fortsätta att göra detta i en digital värld. Medborgarna bör snabbt få tillgång till omfattande och kontextuell information som är nödvändig för att hantera en nödsituation. Europas digitala omställning är inriktad på en hög grad av konnektivitet, vilket återspeglas i Europaparlamentets och rådets beslut av den (... ska uppdateras) om inrättande av 2030-policyprogrammet ”En färdväg för det digitala decenniet”. Detta leder i sin tur till en teknisk migrering till helt IP-baserad teknik för de elektroniska kommunikationstjänster som används av medborgarna, särskilt för personer med funktionsnedsättning. Migreringen från kretskopplad till paketförmedlad teknik inom elektroniska kommunikationsnät leder till ibruktagandet av samtalstjänster via fast (IMS-baserad) och mobil (VoIP) teknik såsom röstsamtal över 4G-nätet (VoLTE), röstsamtal med 5G-teknik (VoNR) och wifi-samtal (VoWiFi). Paketförmedlad teknik möjliggör även text- och videobaserade tjänster såsom realtidstext- och totalkonversationstjänster. Dessa IP-baserade kommunikationstjänster stöds emellertid inte av de befintliga kretskopplade näten, såsom 2G- och 3G-näten som håller på att avvecklas. Det finns därför ett behov av att även övergå till paketförmedlad teknik inom nödkommunikationen. Denna rapport visar att hanteringen av nödkommunikation, tillgången till korrekta lokaliseringsuppgifter, tillgängligheten av likvärdiga former för tillgång för slutanvändare med funktionsnedsättning och tillgången för slutanvändare som använder roaming är viktig för effektiviteten och snabbheten hos den nödhjälp som alarmeringstjänsterna skickar ut. Den digitala teknikens potential kan endast förverkligas till fullo om både nödkommunikationstjänsterna och de nationella systemen för alarmeringscentraler kan utnyttja den tekniska utvecklingen.

Övergången till helt IP-baserad kommunikation kommer också att göra det möjligt att dra största möjliga nytta av användningen av applikationer samt göra att slutanvändare kan använda olika typer av tal-, text- och videokommunikation, samtidigt som alarmeringscentralerna förses med relevant kontextuell information. Även om det redan finns vissa nationella eller regionala applikationer av denna typ är dessa inte interoperabla med alarmeringscentralen i det besökta landet/den besökta regionen vid roaming. I framtiden skulle samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen – såsom föreslås i den delegerade förordning som ska antas senast den 21 december 2022 – kunna möjliggöra interoperabilitet mellan nödappar. På detta vis skulle apparna finnas tillgängliga i hela EU på ett liknande sätt som EU:s digitala covidintyg, vilket infördes genom inrättandet av EU:s nätsluss för sammankoppling av nationella system 39 .

Huvudsakliga slutsatser

·Andelen nödsamtal till det gemensamma europeiska nödnumret 112 utgjorde 56 % av alla nödsamtal. Av sammanlagt 270 miljoner samtal i EU var 153 miljoner samtal till 112. Det uppskattas att 2,3 miljoner nödsamtal ringdes av slutanvändare som använde roaming, varav 1,5 miljoner var samtal till 112.

·Genomförandet av samtalslokalisering som baserar sig på terminaler fortsatte att förbättras i EU. Sedan september 2022 har 22 medlemsstater, Island och Norge säkerställt att deras system för alarmeringscentraler är AML-kompatibla. Endast sex medlemsstater bekräftade dock att lokalisering som baserar sig på terminaler är tillgänglig för slutanvändare som använder roaming. På grund av jurisdiktionsgränser och bristande övervakningskapacitet kan de besökta medlemsstaterna inte garantera att överföringen av lokaliseringsuppgifter är kostnadsfri för slutanvändaren. Den reviderade roamingförordningen 40 syftar till att säkerställa att alla roamingslutanvändare har rätt till avgiftsfri överföring av exakta lokaliseringsuppgifter.

·Slutanvändare med funktionsnedsättning åtnjuter inte helt likvärdig tillgång till alarmeringstjänster, särskilt vid roaming. När dessa slutanvändare inte kan ringa 112 måste de förlita sig på nationellt fragmenterade lösningar. Denna situation står i kontrast till andra slutanvändares tillgång till det harmoniserade gemensamma europeiska nödnumret 112 och utgör en stor lucka i alarmeringstjänsternas tillgänglighet. Den reviderade roamingförordningen garanterar att alla roamingslutanvändare, inklusive slutanvändare med funktionsnedsättning, får information om alternativa metoder för tillgång till alarmeringstjänster i den besökta medlemsstaten.

Framtida åtgärder och delmål

·Medlemsstaterna ska införliva och genomföra de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation, i synnerhet artikel 109 om nödkommunikation och det gemensamma europeiska nödnumret. Alla slutanvändare, inbegripet slutanvändare med funktionsnedsättning, oavsett var i EU de befinner sig, ska kunna begära och ta emot hjälp från alarmeringstjänster på ett effektivt sätt.

·För att säkerställa en effektiv tillgång till alarmeringstjänster via nödkommunikation till det gemensamma europeiska nödnumret 112 har kommissionen föreslagit en delegerad förordning, som ska antas senast den 21 december 2022, i enlighet med mandatet i artikel 109.8 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation. Den delegerade förordningen syftar till att effektivisera nödkommunikationen genom att införa följande åtgärder:

oI förordningen fastställs parametrar som de behöriga regleringsmyndigheterna måste beakta när de fastställer kriterier för korrekthet och tillförlitlighet hos lokaliseringsuppgifter.

oI förordningen fastställs krav på likvärdig funktion avseende nödkommunikation som ska användas av slutanvändare med funktionsnedsättning för att få tillgång till alarmeringstjänster.

oFörordningen innehåller krav med avseende på effektiv dirigering.

oFör att säkerställa att en sömlös tillgång är tekniskt genomförbar i hela EU uppmanas medlemsstaterna i förordningen att samarbeta med kommissionen för att identifiera gemensamma interoperabilitetskrav, som skulle göra det möjligt att dirigera nödkommunikation som baserar sig på mobilapplikationer till den lämpligaste alarmeringscentralen vid roaming.

oFör att, inom ramen för den tekniska migreringen till helt IP-baserade nät, säkerställa tillgången till alarmeringstjänster via nödkommunikation till den lämpligaste alarmeringscentralen ska medlemsstaterna enligt förordningen utarbeta och översända en färdplan till kommissionen för uppgraderingen av det nationella systemet för alarmeringscentraler så att det kan ta emot, besvara och behandla nödkommunikation genom paketförmedlad teknik.

oEnligt förordningen ska medlemsstaterna rapportera och lämna uppdaterad information till kommissionen om de skyldigheter som fastställs i förordningen.

Bilaga – alternativa former för tillgång till alarmeringstjänster i EU:s medlemsstater och EES-länder

*från och med 28.9.2021

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, EUT L 321, 17.12.2018, s. 36.

(2) COCOM22-01.

(3) Kommunikationskommittén inrättades på grundval av artikel 118 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation.

(4) https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/library/2020-report-effectiveness-implementation-european-emergency-number-112.

(5) De kvantitativa uppgifterna samlas in vartannat år, och gäller endast det år som omedelbart föregår rapporten, för att minska den administrativa bördan för de rapporterande myndigheterna.

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), EGT L 108, 24.4.2002, s. 51.

(7) Falska samtal är samtal som inte följs upp med ingripande eller assistans från alarmeringscentralen eller alarmeringstjänsten. Samtal där någon rapporterar en nödsituation som redan har lett till ingripande eller assistans från alarmeringscentralen och därmed inte leder till separat ingripande eller assistans betraktas inte som falska samtal.

(8)

19 medlemsstater lämnade uppgifter om falska samtal.

(9) AT, CY, CZ, DK, EE, EL, ES, FI, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, SE, SK.

(10) I vissa medlemsstater används sms-kommunikation endast av slutanvändare med funktionsnedsättning, såsom framgår av avsnitt 8.

(11) EE, EL, FI, HR, IE, IS, LT, LU, LV, SI, SK.

(12) AT, BE, CY, EE, EL, HR, HU, IE, LT, LU, LV, SI, SK.

(13) AT (regional), BE, CY, CZ, DK, FI, IT, LU, LV, MT, PL, RO, SE, SK.

(14) Appbaserad kommunikation används i vissa medlemsstater endast av slutanvändare med funktionsnedsättning, såsom framgår av avsnitt 8.

(15) Tiden mellan den tidpunkt då nödsamtalet visas hos alarmeringscentralens första växel och den tidpunkt då samtalet besvaras av en mänsklig operatör på alarmeringscentralen.

(16) Österrike lämnade inte dessa uppgifter.

(17) Även om noggrannheten i nätbaserade lokaliseringsuppgifter kan variera från 50 m till 40 000 m ger lokaliseringsuppgifter från terminaler en mycket exaktare lokalisering upp till 5 m.

(18) Följande 18 medlemsstater har lämnat relevanta uppgifter: CZ, BG, DK, EE, ES, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LV, MT, NL, PT, RO, SE och SI.

(19) Lokaliseringsuppgifter från terminaler är inte tillgängliga enligt följande procentsatser: PT (1 %), HR (2 %), HU (2,9 %), SI (5 %), SE (20 %), DK (23,7 %), NO (30 %), RO (33,9 %), LT (38 %), MT (40,4 %), EE (46 %), IE (48 %), CZ (50 %), BG (68,2 %) och IT (94,2 %).

(20) https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/news/112-112-day-locating-emergency-calls-aml-technology-rise.

(21) EL, FI, LU, RO och delvis i BE och SE.

(22) Artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen.

(23) BE, BG, CY, CZ, DE, ES, HU, IT, LT, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK.

(24) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/320 av den 12 december 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU vad gäller tillämpningen av de väsentliga krav som avses i artikel 3.3 g i det direktivet i syfte att säkerställa lokalisering av nödsamtal från mobila enheter, EUT L 55, 25.2.2019, s. 1.

(25) https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/news/112-112-day-locating-emergency-calls-aml-technology-rise.

(26) BE, BG, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LV, MT, NL, PT, RO, SE, SI.

(27) LU, HR, MT, SI, SE, CY, EE, CZ, RO, IT, BG.

(28) Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen.

(29) Enligt artikel 2.35 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation är en totalkonversationstjänst en multimedietjänst för realtidskonversation som tillhandahåller dubbelriktad symmetrisk realtidsöverföring av video, realtidstext och tal mellan användare på två eller flera platser.

(30) AT, BE, CY, CZ, DK, EE, EL, FI, FR, HR, HU, IE, LT, LU, LV, MT, NL, PT, RO, SE, SI, SK.

(31) AT, BE, BG, CY, CZ, DE, DK, ES, FR, HU, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, SK.

(32) Den europeiska rättsakten om tillgänglighet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, EUT L 151, 7.6.2019, s. 70.

(33) Den europeiska rättsakten om tillgänglighet, artikel 4.1 och bilaga I avsnitt IV led a.

(34) Medlemsstaterna var skyldiga att införliva den europeiska rättsakten om tillgänglighet senast den 28 juni 2022.

(35) Den europeiska rättsakten om tillgänglighet, artikel 4.8 och bilaga I avsnitt V.

(36) https://www.etsi.org/deliver/etsi_ts/103400_103499/103478/01.01.01_60/ts_103478v010101p.pdf.

(37) Artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen.

(38) Rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli 1991 om införandet av ett gemensamt europeiskt larmnummer, EGT L 217, 6.8.1991.

(39)    https://joinup.ec.europa.eu/collection/open-source-observatory-osor/news/eu-gateway-eu-digital-covid-certificate.

(40) Artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen.