EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 9.6.2022
COM(2022) 283 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
Lägesrapport om EU:s bioekonomistrategi
EU:s bioekonomipolitik: genomgång och framtida utveckling
{SWD(2022) 162 final}
SAMMANFATTNING
I den europeiska gröna given stakar EU ut ambitionen att bli klimatneutralt senast 2050 och skydda människorna, planeten och välståndet. Omställningen till en modern, resurseffektiv, blomstrande och konkurrenskraftig ekonomi, där miljö, hälsa och välbefinnande är prioriteringar, kräver djupgående och omfattande åtgärder inom alla sektorer av ekonomin. Mot bakgrund av detta nya politiska sammanhang uppmanade Europeiska rådet kommissionen
att senast 2022 lägga fram en lägesrapport om genomförandet av EU:s bioekonomistrategi från 2018 och vid behov uppdatera handlingsplanen och/eller strategin.
Med sitt systemperspektiv spelar bioekonomistrategin en viktig roll för att uppnå klimatneutralitet och miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.
Denna lägesrapport visar att åtgärderna är på rätt spår för att uppnå bioekonomistrategins huvudsakliga syften:
·Alltfler nationella och regionala bioekonomistrategier främjar sektorsövergripande samarbete och hållbarhetsprinciper och omfattar investeringar i bioekonomisk innovation.
·Länderna i Central- och Östeuropa har med hjälp av betydande EU-fondbidrag och nya forum och nätverk gjort framsteg med införandet av bioekonomin.
·Mobiliseringen av privata investeringar och forskning och innovation i livsmedelsindustrier och andra biobaserade industrier ökar och utvecklingen ser lovande ut. Europa har en stark ställning på den globala marknaden för biobaserade kemikalier och material.
Denna granskning har dock även visat på luckor i den nuvarande handlingsplanen som kräver ytterligare åtgärder. För det första måste EU bli bättre på att hantera efterfrågan på mark och biomassa för att uppnå de miljömässiga och ekonomiska målen i ett klimatneutralt Europa. För det andra krävs insatser för mer hållbara konsumtionsmönster för att säkerställa miljöintegritet.
Bioekonomin är i dag viktigare än någonsin för att bidra till EU:s gröna och rättvisa omställning. EU:s bioekonomistrategi har visat sig vara lyckosam, men det fortsatta genomförandet av handlingsplanen bör mer inriktas på bättre förvaltning av biologiska resurser och hållbara konsumtionsmönster.
1.Inledning
Vår nuvarande fossilbaserade ekonomi har nått sin gräns och omställningen till en ny modell för våra samhällen och ekonomier som baseras på hållbar och cirkulär användning av resurser har blivit en av unionens viktigaste uppgifter.
För att möta denna utmaning antog kommissionen en bioekonomistrategi 2012. Strategin uppdaterades 2018 (se figur 1). De fem ursprungliga målen bekräftades på nytt i den uppdaterade strategin: i) säkerställa livsmedels- och nutritionstryggheten, ii) förvalta naturresurserna på ett hållbart sätt, iii) minska beroendet av icke-förnybara, ohållbara resurser, iv) mildra klimatförändringen och anpassa sig till den, och v) skapa arbetstillfällen och öka den europeiska konkurrenskraften. I linje med den europeiska gröna givens mål är strategins mål nu mer relevanta än någonsin till följd av Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina och behovet av snabbare framsteg för att uppnå energioberoende och stärka livsmedelstryggheten. EU:s bioekonomistrategi möjliggör en grön och rättvis omställning och täcker samtliga tre hållbarhetsdimensioner: miljön, samhället och ekonomin.
För att uppnå dessa mål åtföljs den uppdaterade bioekonomistrategin av handlingsplan som inriktas på tre huvudsakliga åtgärdsområden: 1) att stärka och utöka de biobaserade sektorerna och öppna för investeringar och marknader, 2) att snabbt genomföra lokala bioekonomier i hela Europa. och 3) att förstå bioekonomins ekologiska gränser.
Europeiska unionens råd erkände bioekonomins betydelse som en av de viktigaste byggstenarna i genomförandet av den europeiska gröna given i ett Europa med regional mångfald. Rådet uppmanade kommissionen att lägga fram en lägesrapport om genomförandet av bioekonomistrategin senast 2022, med anledning av tioårsjubileet för EU:s första bioekonomistrategi. Detta dokument syftar till att hörsamma rådets begäran.
Bild 1: Utvecklingen av EU:s bioekonomistrategi och rapportens struktur.
2.Vad är bioekonomi?
Viktiga budskap:
·Bioekonomin är en naturlig stödresurs och resultatet av den europeiska gröna givens omställning.
·Styrningen av bioekonomin är avgörande för att maximera synergier och motverka målkonflikter.
·Bioekonomipolitik bör bygga på samtliga tre hållbarhetsdimensioner: 1) förvaltning av mark och biologiska resurser inom de ekologiska gränserna, 2) hållbara värdekedjor och hållbar konsumtion, och 3) social rättvisa och rättvis omställning.
Begreppen bioekonomi och bioekonomipolitik har utvecklats från EU:s första bioekonomistrategi 2012 till den uppdaterade bioekonomistrategin 2018 (se bild 1). Bioekonomin omfattar alla sektorer och system som förlitar sig på biologiska resurser (djur, växter, mikroorganismer och biomassa från dessa samt organiskt avfall), deras funktioner och principer. EU:s bioekonomistrategi kan bidra till att upptäcka, bedöma och lösa konflikter mellan politiska målsättningar och konkurrerande användning av mark, hav och biomassa för att optimera användningen av materiella resurser och tjänster, däribland ekosystemtjänster. Detta gör det möjligt att hitta lösningar som alla vinner på, lösningar som bidrar till att skapa ekonomiska vinster, bevara miljön och öka motståndskraften och återhämtningsförmågan.
Styrningen av bioekonomin är avgörande för att maximera synergieffekterna av sektorspolitik
, skapa lika möjligheter och ta fram enhetliga hållbarhetskriterier för de olika politikområdena. Bioekonomins potential kan förverkligas genom främjande av samarbete mellan ministerier, politisk samstämmighet och vertikal samordning på lokal och nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå.
Bioekonomipolitiken bidrar till uppbyggnaden av en bioekonomi som är baserad på alla hållbarhetsdimensioner. Den gör att alla människor kan leva en ”biobaserad” livsstil och ge dem tillgång till biobaserat material (livsmedel, fibrer, biobaserade material, biobaserad energi) och icke-materiella produkter och tjänster (ren luft och rent vatten, biologisk mångfald, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, rekreation), vilket således bidrar till uppnåendet av Bauhausinitiativets mål och dess värderingar om hållbarhet, inkludering och erfarenhetskvalitet.
2.1.Miljömässig hållbarhet: Förvaltning av mark och biologiska resurser inom de ekologiska gränserna
Bioekonomin optimerar användningen av biologiska resurser från marken och havet och bidrar på så sätt till att maximera sidovinster, t.ex. produktion av biomassa, begränsning av klimatförändringar och ökad biologisk mångfald, samtidigt som den skyddar och gynnas av andra ekosystemtjänster. Bioekonomi handlar om att använda mark- och vattenområden för att bevara och återställa ekosystem och om att uppnå de mål som ställs upp i EU:s strategi för biologisk mångfald och en hållbar blå ekonomi, klimatanpassningsplaner på EU-nivå och nationell nivå och bestämmelserna om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) samt avskogningsfria produkter. Naturbaserade lösningar och hållbar förvaltning av ekosystem på land och till havs bidrar till att återskapa naturliga ekosystem och respektera den maximala hållbara avkastningen, skydda skogarnas mångfunktionalitet, undvika skadliga föroreningar och förbättra ekosystemens motståndskraft.
2.2.Ekonomisk hållbarhet: hållbara värdekedjor och hållbar konsumtion
Användning av biomassa och andra biologiska resurser som utvinns på land och till havs måste tillgodose människors behov och respektera deras rättigheter, t.ex. rätten till tillräcklig och näringsrik mat och markförvaltares och primärproducenters rätt till anständiga levnads- och arbetsvillkor
. Bioekonomin bidrar till de flesta av målen för hållbar utveckling, bl.a. mål 2 (Ingen hunger), mål 12 (Hållbar konsumtion och produktion) och mål 13 (Klimatåtgärder). Hållbara konsumtionsmönster säkerställer välbefinnande för alla inom planetens gränser.
Genom bioekonomipolitiken främjas hållbar innovation och lösningar skapas för hållbara livsmedel och biobaserade produkter, biologiskt härledda kemikalier, avancerade biobränslen och framtidens bioenergi. Flera projekt inom Horisont 2020, det gemensamma företaget för biobaserade industrier och regionala projekt främjar modernisering av industrin och hållbara värdekedjor (arbetsdokumentet, kapitel 7). Resurs- och energieffektivitet uppnås genom principer som den cirkulära ekonomin, kaskadprincipen, avfallshierarkin och Avoid-Shift-Improve-metoden.
2.3.Samhällelig hållbarhet: social rättvisa och rättvis omställning
Genom bioekonomipolitiken möjliggörs en grön och socialt rättvis omställning på så sätt att hållbara affärsmodeller utvecklas baserat på principerna om tillbörlig aktsamhet och att hållbar handel och social rättvisa främjas både inom och utanför Europa. På så sätt minskas skillnaderna och nya gröna jobb skapas inom framväxande cirkulära, biobaserade industrier och livsmedelsindustrier och tjänster, vilket skapar mervärde för regionala ekonomier. Exempel som koldistrikten i det tyska Rhenlandet (BioeconomyREVIER) eller regionen Stara Zagora i Bulgarien (BE-RURAL) visar att bioekonomin bidrar till utvecklingen av landsbygds- och kustområden och till en rättvis omställning.
3.Allmänna trender i bioekonomins utveckling i Europa
Viktiga budskap:
·Alltfler nationella bioekonomistrategier tas fram i Europa.
·Biomassa används främst för livsmedel och foder. Träbiomassa (biomassa från skog) används i allt högre grad.
·Kaskadprincipen ska tillämpas på användning av all biomassa.
·Viktiga innovationer inom livsmedelsindustrin och andra biobaserade industrier visar på bioekonomins potential.
·Den offentliga sektorns deltagande i forskning och innovation har visat goda resultat hittills och bör stärkas.
I detta avsnitt används de senaste uppgifterna från Europeiska kommissionens kunskapscentrum för bioekonomin för att beskriva situationen för bioekonomin i Europa. I avsnitt 3.1 ges en översikt av befintliga nationella och regionala bioekonomistrategier i Europa. I avsnitt 3.2 beskrivs utvecklingen av försörjning och användning av biomassa fram till 2017. Avsnitt 3.3 innehåller en översikt av de ekonomiska siffrorna för bioekonomin och en beskrivning av den biobaserade forskningens och innovationens nuvarande roll.
3.1.Utvecklingen av bioekonomistrategier på nationell och regional nivå
Lokala miljömässiga, sociala och ekonomiska möjligheter och problem är avgörande faktorer för ett framgångsrikt införande av bioekonomier. Handlingsplanen för 2018 års bioekonomistrategi innehåller särskilda åtgärder för att främja införande och uppdatering av enhetliga nationella och regionala bioekonomistrategier i EU. Betydande framsteg har gjorts sedan handlingsplanen infördes. För närvarande har tio medlemsstater särskilda bioekonomistrategier och sju medlemsstater arbetar med att ta fram sina strategier (bild 1, för mer information se arbetsdokumentet, kapitel 2.1). Sedan 2018 har således ytterligare tre medlemsstater tagit fram en nationell strategi och fem fler medlemsstater har påbörjat arbetet.
Många medlemsstater deltar även i tre initiativ på makroregional nivå: Bioeast-initiativet, som sammanför elva medlemsstater i Central- och Östeuropa, programmet Nordic Bioeconomy och initiativet Bioeconomy in the Baltic Sea Region.
Dessa strategier omfattar vanligen samma sektorer som EU-strategin. Åtgärderna inriktas på att
ofrämja genomförandet av kaskadprincipen för biomassa samt principerna om cirkularitet och resurseffektivitet, investeringar i forskning, innovation och marknadsutveckling på bioekonomiområdet,
ointegrera bioekonomiska koncept eller prioriteringar i befintliga regelverk,
ounderlätta mellanstatligt samarbete och samarbete mellan berörda aktörer,
ofrämja offentlig upphandling av biobaserade produkter, nationella märkningar och normer samt åtgärder för att öka kunskapen och främja utbildning i bioekonomi (se arbetsdokumentet, tabell 1).
Dessutom har 28 regioner i EU infört egna särskilda bioekonomistrategier och ytterligare en region arbetar med att ta fram en sådan strategi, 69 andra EU-regioner är i färd med eller har redan infört strategier där bioekonomin är ett av de viktigaste inslagen, och 96 EU-regioner har strategier med ett minimalt bioekonomiskt inslag (se arbetsdokumentet, bild 1). Sektorsspecifika regionala strategier som vägleder förvaltningen av särskilda biologiska resurser och/eller bioekonomisektorer samt bredare och övergripande strategier, t.ex. den cirkulära ekonomin, forskning och innovation) har också införts och stöder införandet av regionala bioekonomier.
Bild 2. Nationella bioekonomistrategier i EU före antagandet av den europeiska bioekonomistrategin (till vänster) och i februari 2022 (till höger).
3.2.Försörjning, omvandling och användning av biomassa
EU:s 27 medlemsstater köper in omkring 1 miljard ton torr biomassa per år. Biomassan kommer främst från jordbruks- och skogsbruket, medan fiske och vattenbruk levererar mindre än 1 % torr biomassa. Biomassa avsedd för livsmedelsbruk utgör ungefär hälften av all biomassa som används i EU-27 (se bild 3 och arbetsdokumentet, bild 2).
Omkring 80 % av den biomassa som produceras för livsmedelsbruk i EU-27 är avsedd för animaliska livsmedel, medan 20 % är avsedd för växtbaserade livsmedel. Den ökade användningen av biomassa under perioden 2009–2017 uppgick till 1 % för livsmedel och till 10 % andra ändamål än livsmedel. Uppgifterna avser de två senaste fyraårsperioderna som det finns uppgifter för (2010–2013 och 2014-2017). Den primära
och sekundära
användningen av träbiomassa har ökat med 25 % respektive 29 % under de senaste 20 åren. Energianvändningen av träbiomassa har ökat med omkring 12 % i EU under de två senaste fyraårsperioderna som det finns uppgifter för (2010–2013 och 2014-2017).
Bild 3. Källor till och användning av biomassa i EU-27 (baserat på uppgifter från 2017
, enheterna anges i ton torr biomassa)
Åtminstone hälften av all träbiomassa som används för energi i EU (49 %) och omkring 19 % av all biomassa som används i industrimaterialprocesser kommer från sekundära källor och återvunnet trä
. Kaskadprincipen betonas i användningen av sekundär träbiomassa i skogsindustrier. Genomförandet av kaskadprincipen
kan dock förstärkas och industrin bör lägga större vikt vid långlivade material och produkter, t.ex. i byggnader och möbler. Denna typ av material och produkter kan göra det möjligt att omvandla bebyggelse till kolsänkor snarare än utsläppskällor, vilket bidrar till att skydda och utvidga biosfären, stabilisera klimatet och säkerställa människors hälsa och välbefinnande, i linje med Bauhausinitiativets mål. För att förbättra cirkulariteten i skogsindustrierna krävs dessutom ökat fokus på materialåtervinning och återanvändning av återvunnet trä (för närvarande 38 mm3 SWE). Enligt beräkningarna kommer det att uppstå en lucka i försörjningen av biomassa till följd av den ökade efterfrågan på biomassa och den begränsade tillgången till hållbar biomassa (se kapitel 4).
3.3.Ekonomi, sysselsättning och forskning och innovation i livsmedelsindustrier och andra biobaserade industrier
Produktion av biomassa och omvandling av biomassa till livsmedel, drycker, tillverkade biobaserade produkter samt flytande biobränslen och bioelektricitet sysselsätter 8,3 % av arbetskraften i EU och svarade för 4,7 % av EU:s BNP 2019 (dvs. 17,42 miljoner arbetstagare respektive 657 miljarder euro i mervärde i EU:s sektorsfördelning efter Brexit (arbetsdokumentet, figur 3). Den biobaserade andelen på omkring 3 % i EU:s inhemska kemikaliemarknad visar en stor tillväxtpotential (arbetsdokumentet, figur 4). EU:s globala marknadsandel för biobaserade kemikalier och material på omkring 31 % är dubbelt så hög som den fossilbaserade sektorn (16 %). Bioekonomisektorernas bidrag till skapandet av ekonomiskt välstånd har förbättrats under det senaste årtiondet (arbetsdokumentet, figur 5). Arbetsproduktiviteten har ökat (räknat i mervärde per arbetstagare) i samtliga länder (arbetsdokumentet, figur 6), Den högsta arbetsproduktiviteten registrerades i produktionen av bioelektricitet, tillverkningen av biobaserade kemikalier, plast och papper.
Den högsta graden av ersättning av fossilbaserade kemiska produkter med biobaserade kemiska produkter registrerades för biobaserade lösningsmedel, polymerer, förpackningar, samt biobränslen och jordbrukskemikalier. Produktionskostnaderna var jämförbara med fossilbaserade produkter (arbetsdokumentet, tabell 2). Ersättningsgraden avseende fossilbaserade insatsvaror för kemiska plattformsprodukter och polymerer för plast är för närvarande låg, men visar en hög framtida potential. Storskaliga bioraffinaderier kan spela en viktig roll i detta sammanhang (se avsnitt 5). Cirkulära lösningar som understöds av bioteknik har haft både direkta och indirekta effekter på lokala ekonomier. Detta framgår bl.a. av en kommunal strategi för återvinning av näringsämnen från avfall som genomfördes i Italien. Strategin visade att ett totalt mervärde på 8,5 miljoner euro och 85 arbetstillfällen kan skapas per 100 000 ton avloppsslam som omvandlas till gödningsmedel.
Totalt sett påverkas arbetskraften av omstruktureringen av EU:s jordbruk. Tillväxten inom livsmedelsindustrier och andra biobaserade industrier i EU-27 var dock högre än i de primära sektorerna. Framställning av livsmedel, drycker, tobak, biobaserade textilier, träprodukter och möbler, papper, biobaserade kemikalier, läkemedel, plast samt bioelektricitet svarar för 7,92 miljoner arbetstillfällen med ett mervärde på 433 miljarder euro. Sektorn för livsmedel, drycker och tobak står för 55 %, vilket utgör den största andelen av mervärdet (237 miljarder euro). Antalet nya livsmedelstillämpningar ökar.
Forskningen och utvecklingen har gått snabbt framåt inom den privata sektorn medan en tillbakagång registreras inom den offentliga sektorn. Detta tyder på att mobiliseringen av privata aktörer i forskning om och demonstration och införande av biobaserade lösningar har gett goda resultat. Den offentliga sektorns deltagande i FoU bör dock bidra till att ytterligare stärka och utöka de biobaserade sektorerna. Ett lyckat exempel på sådana insatser är det gemensamma företaget för biobaserade industrier (och dess efterträdare det gemensamma företaget för ett cirkulärt, biobaserat Europa, se avsnitt 5.1 och arbetsdokumentet, 1.1, ruta 1).
Tjänsteverksamheter, såsom vetenskaplig forskning och utveckling, digitalisering, logistik osv., är en viktig faktor i bioekonomin. Dessa tjänster kan mer än fördubbla sysselsättningen och bioekonomins storlek. Undersökningar visar att bioekonomirelaterade tjänster bidrar med ett mervärde på 400–1 000 miljarder euro i EU. Sektorn har i genomsnitt ökat snabbare mellan 2005 och 2015 jämfört med primärproduktionen inom bioekonomisektorerna
. Den statistik som finns att tillgå för närvarande är dock inte tillräckligt anpassad för att ge tillförlitliga uppgifter. Medlemsstaternas kriterier för vilka tjänstesektorer (arbetsdokumentet, figur 7) som anses ingå i bioekonomin varierar dessutom avsevärt.
4.Samband mellan målen för EU:s bioekonomistrategi i förhållande till den europeiska gröna givens mål
Viktiga budskap:
·EU gör överlag framsteg med målen för sin bioekonomistrategi, men olösta miljöproblem kvarstår
·Det finns ett behov av politisk samordning eftersom marken utsätts för flera olika belastningar till följd av efterfrågan på material, särskilt på känsliga arbetsmarknader.
·Arbetskraften behöver omvandlas och omskolas i hela EU för en rättvis omställning.
·Det fortsatta genomförandet av EU:s bioekonomistrategi och dess handlingsplan bör därför inriktas på de utmaningar som har identifierats i detta sammanhang.
I detta kapitel undersöker vi om EU har gjort framsteg med bioekonomins fem mål. I ett andra steg kopplas målen ihop med relevanta initiativ och politiska åtgärder i den europeiska gröna given.
EU:s övervakningssystem för bioekonomin bedömer framstegen mot en hållbar och cirkulär bioekonomi utifrån de principer som vägleder EU:s bioekonomi
. Samtliga tre hållbarhetsdimensioner ingår i bedömningen. Inom ramen för detta delas bioekonomins fem mål upp i mer detaljerade förklaringar som beskriver hur de ska uppnås. EU:s insatser för att forma sin bioekonomi bedöms med hjälp av särskilda indikatorer som mäter framstegen mot varje mål. Trenderna avspeglar ännu inte effekterna av EU:s bioekonomistrategi från 2018
och är svårbedömda eftersom många andra faktorer spelar in.
Trenderna utifrån uppgifter för åren 2012–2021 visar att EU överlag gör framsteg mot de mål som stakas ut i bioekonomistrategin (se ruta 1). Trenderna visar dock på negativ utveckling inom vissa områden. Trots att EU:s miljö- och klimatpolitik har gett stora fördelar under de senaste årtiondena står Europa inför fortgående miljöutmaningar
. Bedömningar
visar att ekosystemen på land och till havs i Europa är ansträngda, främst på grund av direkta eller indirekta antropogena stressfaktorer, t.ex. föroreningar, fortgående mänskliga ingrepp och klimatförändringar (arbetsdokumentet, figur 8).
Tabell 1 visar förhållandet mellan den europeiska gröna given och bioekonomistrategins fem mål. Varje initiativ inriktas på minst ett av bioekonomistrategins mål (mörkgröna fält) och stöder andra mål (mellangröna fält). Bedömningen föregriper inte initiativens faktiska effekter. I vissa fall är kopplingarna till bioekonomistrategins mål endast indirekta, dvs. initiativet är inte avsett att direkt hantera eller stödja målet (ljusgröna fält), till följd av återkoppling om ekonomiska eller beteendemässiga återkopplingseffekter. Sådana fall kräver extra uppmärksamhet (närmare detaljer om bedömningen återfinns i arbetsdokumentet, kapitel 4).
Tabell 1 visar de olika målkonflikter och problem som måste lösas. a) ökad belastning på marken till följd av begränsningsåtgärder (koldioxidbindning) och anpassningsåtgärder, naturskydd (t.ex. biologisk mångfald) och försörjning av biomassa, b) ökad efterfrågan på material och bioenergi, och c) ett glapp mellan befintlig och erfordrad arbetskraft (t.ex. kompetens) kräver en omvandling och omskolning av EU:s arbetskraft. Enligt undersökningar beräknas det t.ex. Uppstå ett glapp i försörjningen av biomassa 2050 på 40-70 % mellan försörjningen av hållbar biomassa och efterfrågan på biomassa för material och energi.
Den rådande krisen till följd av Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina visar tydligt att EU måste öka sitt energioberoende och stärka livsmedelstryggheten, utan att göra avsteg från vägen mot den hållbara, motståndskraftiga och rättvisa ekonomi som stakas ut i den europeiska gröna given. EU behöver heltäckande och miljömässigt hållbara produktionsmodeller som maximerar synergierna och minimerar målkonflikterna för att undvika ytterligare belastning på naturresurserna och utveckla smarta och hållbara lösningar. Det fortsatta genomförandet av EU:s bioekonomistrategi, dess handlingsplan och fortsatta åtgärder bör därför inriktas på dessa utmaningar.
Ruta 1. Sammanfattning av bedömningen av indikatorer i övervakningsramen för EU:s bioekonomi. De detaljerade indikatorerna aggregeras enligt deras ställning inom den hierarkiska begreppsram som beskrivs i kapitel 3 i arbetsdokumentet.
Säkerställa livsmedels- och nutritionstryggheten
EU har redan en hög nivå av livsmedelstrygghet
och uppvisar på det hela taget en tendens till
ökad tillgång till och utnyttjande av livsmedel. Situationen varierar dock från år till år på grund av extrema väderhändelser, prisvariationer och hushållens ekonomiska villkor. Livsmedels- och nutritionstryggheten skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.
Begränsning av och anpassning till
klimatförändringar.
Anpassningen till klimatförändringarna går framåt
i snabbare takt än begränsningarna av dem. Klimatbegränsningsåtgärderna visar en negativ trend på grund av det minskade antalet skogssänkor, vilket delvis har samband med ökad avverkning. Här ingår även oplanerad avverkning till följd av naturliga störningar och skadedjur.
Stärka EU:s
konkurrenskraft och skapa arbetstillfällen.
Starkt positiva trender observeras hos värdet på
rå och förädlad biomassa, mervärdet inom bioekonomisektorerna och bioekonomins bidrag till den ekonomiska utvecklingen. Måttligt positiva trender observeras för den totala sysselsättningen inom bioekonomisektorerna.
Minska beroendet av icke-förnybara och ohållbara resurser, vare sig
de köps in inom eller utanför EU.
EU gör stora framsteg
med förebyggande av bioavfall, återanvändning/återvinning och materialåtervinning, energieffektivitet samt konsumtion av och efterfrågan på biobaserade produkter. EU har i synnerhet blivit bättre på återvinning av avfall överlag. Perioden 2012–2017 visar dock en stark negativ trend när det gäller materiellt fotavtryck, livsmedelsförluster och minimering av avfall.
Hållbar förvaltning av naturresurser
.
Fler mark- och havsområden
har utsetts till Natura 2000-områden, vilket har lett till att indikatorgruppen för bevarandeområden visar mycket positiva trender. En svagt
positiv trend rapporteras för strukturella och funktionella ekosystemattribut. Belastningarna från primära produktionssystem varierar. Trenderna förbättras för fiske, är neutrala för jordbruk och negativa för skogsbruk. Trenderna för miljökvalitet och artmångfald är stabila. Även om trenderna är positiva överlag för perioden 2012–2017 visar indikatorn för ekosystemens tillstånd fortfarande dåliga resultat.
Tabell 1. Bedömning av den europeiska gröna givens initiativ i förhållande till bioekonomins hållbarhetsmål. Tabellen visar hur den europeiska gröna givens initiativ inriktas på (mörkgröna fält) eller stöder (mellangröna fält) bioekonomistrategins hållbarhetsmål, eller om vissa områden kräver särskild uppmärksamhet för att bibehålla en övergripande samstämmighet (ljusgröna fält).
|
|
Säkerställa livsmedels- och nutritionstryggheten
|
Hållbar förvaltning av naturresurser
|
Minska beroendet av icke-förnybara och ohållbara resurser, vare sig de köps in inom eller utanför EU
|
Begränsning av och anpassning till klimatförändringar
|
Stärka EU:s konkurrenskraft och skapa arbetstillfällen
|
Den cirkulära ekonomin
|
[1]
|
|
|
|
|
|
Industristrategin
|
[2]
|
|
|
|
|
|
Strategin för biologisk mångfald
|
[3]
|
|
|
|
|
|
Från jord till bord-strategin
|
[4]
|
|
|
|
|
|
Renoveringsvågen
|
[5]
|
|
|
|
|
|
Den europeiska klimatlagen
|
[6]
|
|
|
|
|
|
Kemikaliestrategi för hållbarhet
|
[7]
|
|
|
|
|
|
Anpassningsstrategin
|
[8]
|
|
|
|
|
|
Hållbar finansiering
|
[9]
|
|
|
|
|
|
Handlingsplanen för nollförorening
|
[10]
|
|
|
|
|
|
LULUCF
|
[11]
|
|
|
|
|
|
Förnybar energi
|
[12]
|
|
|
|
|
|
Skogsstrategin
|
[13]
|
|
|
|
|
|
Hållbara kretslopp för kol
|
[14]
|
|
|
|
|
|
[1] COM(2020)98. En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa [2] COM(2020)102. Den nya industristrategin för EU COM(2021) 350 final. Uppdatering av industristrategin 2020: En starkare inre marknad för EU:s återhämtning [3] COM(2020)380. EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv Bland målen ingår skydd av minst 30 % och strikt skydd av 10 % av land- och havsområden, vända tillbakagången för pollinatörer, Minska antalet rödlistade arter som hotas av invasiva främmande arter med 50 %. Betydligt minska bifångst av arter. Tre miljarder träd ska planteras i EU. Målen är kopplade till målen för från jord till bord-strategin. [4] COM(2020)381. Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem. De mål som ska uppnås senast 2030 är bl.a. att användningen av och risken med kemiska bekämpningsmedel ska minskas med 50 % och användningen av farligare bekämpningsmedel ska minskas med 50 %. Andra mål omfattar farliga kemikalier, förlust av näringsämnen och försäljning av antimikrobiella medel inom jordbruket. 25 % jordbruksareal med ekologisk odling [5] COM(2020)662. En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv. Se även COM(2021)802, förslag till direktiv om byggnaders energiprestanda (omarbetning). [6] EU(2021)1119. ”En europeisk klimatlag” Målen är bl.a. att uppnå en minskning av utsläppen av växthusgaser med 55 % senast 2030, uppnå klimatneutralitet senast 2050. Se även mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, COM(2021)564 final. [7] COM(2020)667. Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö [8] COM(2021)82. Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning [9] COM(2021)390. Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi och EU:s taxonomiförordning (förordning EU(2020) 852). [10] COM(2021)400. Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark. De mål som ska uppnås senast 2030 är bl.a. att minska antalet förtida dödsfall som orsakas av luftföroreningar med 55 % och minska andelen människor som är kroniskt störda av trafikbuller med 30 %, minska avfallsgenereringen betydligt, minska kommunalt restavfall och plastskräp till havs (med 50 %) och minska mikroplast som släpps ut i miljön med 30 %, minska näringsförlusten och användningen av kemiska bekämpningsmedel med 50 %, minska de ekosystem i EU där luftföroreningar hotar den biologiska mångfalden med 25 %. [11] COM(2021)554. Förslag till ändring av LULUCF-förordningen. Ett mål för upptag av växthusgaser inom EU:s LULUCF-sektor till 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2030, med enskilda mål för medlemsstaterna. [12] COM(2021)557. Ändring av direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Målen är bl.a. att öka andelen förnybar energi till 40 % och skärpa hållbarhetskriterierna, bl.a. kaskadprincipen. [13] COM(2021)572. Ny EU-skogsstrategi för 2030. [14] COM(2021)800. Hållbara kretslopp för kol. Ett mål om att minst 20 % av det kol som används i kemiska produkter och plastprodukter bör komma från hållbara icke-fossila källor senast 2030. En åtgärd för bedömningar av integrerad markanvändning aviseras också i meddelandet.
5.Framsteg med bioekonomiverksamheter inom ramen för bioekonomistrategins handlingsplan
Viktiga budskap:
·Genomförandet av EU:s handlingsplan för bioekonomi framskrider väl överlag och har bidragit till målen för den europeiska gröna given.
·De största framstegen har gjorts inom utveckling av biobaserade lösningar via forskning och innovation och ökade offentliga och privata investeringar (åtgärdsområde 1).
·Förbättrat samarbete med medlemsstaterna och demonstrationsprojekt har lagt grunden för införandet av bioekonomistrategier på regional och nationell nivå, med inriktning på mindre utvecklade länder (åtgärdsområde 2).
·Förståelsen av bioekonomins ekologiska gränser har förbättrats (åtgärdsområde 3). Det finns dock fortfarande kunskapsluckor om hur användningen av biosfären kan förbättras för att uppnå de miljömässiga och ekonomiska kraven i ett klimatneutralt Europa, och mer behöver göras för att främja mer hållbara konsumtionsmönster för att säkerställa miljöns integritet.
I detta kapitel sammanfattas de framsteg som har gjorts med de 14 åtgärderna inom de tre åtgärdsområdena i bioekonomistrategin från 2018 och dess handlingsplan. De flesta åtgärderna genomförs på medellång till lång sikt och de slutliga resultaten kommer först i framtiden. Mer detaljerad information om åtgärderna finns i kapitel 5 i arbetsdokumentet.
5.1.Att stärka och utöka de biobaserade sektorerna och öppna för investeringar och marknader
Det första åtgärdsområdet syftar till att stärka och utöka de biobaserade sektorerna och öppna för investeringar och marknader. Åtgärderna främjar även forskning och innovation inom värdekedjorna och förbättrad samordning av innovationsaktiviteter. Lovande innovationer inom de biobaserade sektorerna är bl.a. analystekniker och bioprospektering, utformning och uppbyggnad av biomolekyler och lösningar för ett mer hållbart utnyttjande av biomassa.
Det gemensamma företaget för biobaserade industrier (BBI JU, 2014–2021) kommer att ha lockat till sig privata investeringar på 2,73 miljarder euro till 2024 (då de sista projekten slutförs), med ett kompletterande stöd på 835 miljoner euro från EU (se närmare information i arbetsdokumentet, ruta 1). Partnerskapet för det nya gemensamma företaget för ett cirkulärt, biobaserat Europa (CBE) (2021–2031) får 1 miljard euro i bidrag från EU för att ytterligare stärka och utöka de biobaserade sektorerna i alla faser av innovationscykeln. Detta kommer att kompletteras med ett minst lika stort bidrag från den privata partnern, konsortiet för biobaserade industrier.
Verktygslådan Bioeconomy Strategy Accelerator Toolkit (BSAT) integrerar bioekonomiverktyg och stöder material som utvecklas inom ramen för Horisont 2020-projektet POWER4BIO, t.ex. katalogen över biobaserade lösningar. Investeringsberedskapen i EU:s regioner stöds av kommissionen via ett självbedömningsverktyg.
EU:s bioekonomistrategi syftade till att underlätta utveckling i stor skala av nya hållbara bioraffinaderier i Europa för att tillhandahålla nya tillämpningar som ersätter fossilbaserade produkter
(arbetsdokumentet, informationsgrafik 1). Bioraffinaderier kan spela en viktig roll för att omvandla industrianläggningar, vilket också bekräftas av en rapport om utsikterna för bioraffinaderier 2030 i Europa. Fler än 300 kemiska och materialbaserade bioraffinaderier är i drift i EU (se t.ex. figur 4, BBI JU:s flaggskeppsinitiativ och deras värdekedjor). Det finns t.ex. 139 bioraffinaderier för träbiomassa i Europa. Ytterligare 28 planeras, vilket kommer att fördubbla deras omsättning 2030. Politiska åtgärder och regler, främst sedan 2018, har varit avgörande för privata företags beslut om att investera i bioraffinaderier. Problemen med marknadstillträde kvarstår dock, eftersom det saknas en enhetlig politisk strategi för att reglera marknaden. Skillnaderna mellan de nuvarande kostnaderna för biobaserade produkter och de priser som konsumenterna är villiga att betala skiljer sig också stort.
Bild 4. Bioraffinaderier och demonstrationsanläggningar som omfattas av BBI-JU:s flaggskeppsinitiativ i Europa.
Forumet för den blå bioekonomin har identifierat flera lösningar som har genomförts i kustområden. Forumets rekommendationer har varit en av utgångspunkterna för EU:s kommande algalternativ, som kommissionen har för avsikt att anta under fjärde kvartalet 2022. Alg- och skaldjursodlingar kan fungera som verktyg för biologisk rening genom att avlägsna näringsämnen, koldioxid och föroreningar från marina vatten. BlueInvest-plattformen och Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden (EHFVF) stöder investeringar i den bredare blå ekonomin, bl.a. investeringar som rör alger. Alltfler projekt inom Horisont 2020 och Horisont Europa, bl.a. uppdraget ”Återställa våra hav och vatten senast 2030”, stöder plastfria hav och algrelaterade projekt.
När det gäller att stimulera investeringar är Europeiska fonden för den cirkulära bioekonomin den första riskkapitalfonden som uteslutande inriktas på bioekonomin och den cirkulära bioekonomin i Europa. Fonden tillhandahåller finansiering från Horisont 2020 och Europeiska investeringsbanken. Fonden har finansierat investeringar på 250 miljoner euro och hade anskaffat ytterligare 206 miljoner euro i kapital vid utgången av 2021. Bedömningar visar att bioekonomiverksamheterna är ojämnt fördelade mellan EU:s makroregioner och medlemsstater (t.ex. fördelningen av kemiska och materialbaserade bioraffinaderier, investeringar i Europeiska fonden för den cirkulära bioekonomin och bristande innovation inom biobaserade sektorer), vilket åtminstone i någon utsträckning motsvarar de resultat som mäts av den europeiska resultattavlan för innovation.
5.2.Snabbt genomföra lokala bioekonomier i hela Europa
Kommissionen har inlett arbete på flera områden med medlemsstaterna för att snabbt införa lokala bioekonomier i EU. Det europeiska forumet för bioekonomipolitik (EBPF) underlättar utbyte av kunskap och bästa praxis mellan medlemsstaterna för utformning och genomförande av nationell och lokal bioteknikpolitik. Samarbetet mellan medlemsstaterna har underlättats med hjälp av stödfaciliteten för EU:s bioekonomipolitik som har gett möjlighet till ömsesidigt lärande. Stödfaciliteten har identifierats tio viktiga politiska budskap som vägledning för utarbetandet av nationella bioekonomistrategier och/eller handlingsplaner. En expertgrupp genomförde Bioeast-prognosen, som är den första av sitt slag i regionen och har bidragit till att öka medvetenheten om vikten av att investera i specifik forskning och innovation i nationella program för utveckling av en bioekonomi
.
Flera pilotåtgärder för att stödja utveckling av en bioekonomi i kust-, landsbygds- och stadsområden lyfter fram bioekonomins möjligheter i praktiken. Pilotåtgärderna har fått stöd från flera EU-instrument, t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Life, Innovationsfonden samt Horisont 2020 och Horisont Europa och deras partnerskap BBI-JU och CBE) och uppdrag (t.ex. rörande mark och hav). Ytterligare investeringar i infrastruktur krävs för att förbättra synergierna och komplementariteten mellan EU-initiativ, regionala politiska åtgärder och deras instrument så att det blir möjligt utnyttja biomassans potential. Ett projekt som rör en strategisk utbyggnadsagenda avser att komma till rätta med fragmenteringen inom forskning och innovation och stärka samspel och komplementaritet mellan initiativ, instrument och politik.
Bioekonomi ingår uttryckligen i ett av den nya gemensamma jordbrukspolitikens särskilda mål. Inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken får medlemsstaterna ta fram initiativ som är anpassade till deras lokala förhållanden för att främja bioekonomin i landsbygdsområden, antingen via enskilda projekt eller med en mer systematisk metod, och stödja primärproducenter i deras arbete med att skapa innovation och driva bioekonomin framåt.
EU:s strukturfonder är en stor källa till finansiering av införandet av bioekonomin, bl.a. Europeiska havs- och fiskerifonden, som anslog 36 miljoner euro till den blå bioekonomin.
Horisont 2020-programmets Hoop-projekt fick 7,9 miljoner i EU-bidrag för att stödja en pilotgrupp av europeiska städer. Med hjälp av projektet lockade städerna till sig 51 miljoner euro i investeringar för genomförandet av cirkulära strategier för en biobaserad ekonomi i städer, skapande av arbetstillfällen samt återvinning/minskning av avfall.
År 2021 inrättade kommissionen initiativet cirkulära städer och regioner. Initiativet kommer att ge ytterligare stöd till projekt för en cirkulär biobaserad ekonomi på lokal och regional nivå via demonstrationer, projektutveckling och tekniskt stöd.
Integreringen av bioekonomin är beroende av nästa generation. Unga människor är viktiga kunskapsspridare och ambassadörer. För ett framgångsrikt införande av bioekonomin krävs även att arbetskraften är väl rustad för omställningen mot ökad hållbarhet och cirkularitet.Som en verksamhet inom ramen för EU:s bioekonomistrategi och i linje med hållbarhetsmål 3 inledde kommissionen en studie för att undersöka utvecklingen av innehåll om bioekonomi i utbildningen.
5.3.Förstå bioekonomins ekologiska gränser
Inom det tredje åtgärdsområdet bygger kommissionens kunskapscentrum för bioekonomi upp en kunskapsbas om viktiga frågor, t.ex. tillgång och efterfrågan på hållbar biomassa, vägledning om förvaltning av sunda och motståndskraftiga ekosystem i bioekonomin och utveckling av ett EU-omfattande övervakningssystem för att bedöma den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarheten hos EU:s bioekonomi (se kapitel 4). Skogsinformationssystemet för Europa (Fise) ger tillgång till data om skogar och fungerar som en drivkraft för ny harmoniserad information om skogar. Kartläggning och bedömning av ekosystem och ekosystemtjänster (MAES) ger information om tillståndet hos ekosystem på land och i sötvatten samt i marina ekosystem. Denna information kommer att ligga till grund för framtida bedömningar och politiska åtgärder.
Viktiga initiativ tas för att inrätta levande laboratorier i syfte att påskynda omställningen till agroekologi, öka förståelsen för mikrobernas biologiska mångfald och utveckla mikrobiombaserade lösningar. Levande laboratorier utvecklas även inom ramen för EU:s uppdrag ”En giv för den europeiska marken” för att återställa jordens bördighet. För att ytterligare fördjupa vår förståelse när det gäller lösningar och tillämpningar för mikrobiomer samarbetar kommissionen med internationella partner i en särskild arbetsgrupp inom ramen för det internationella bioekonomiska forumet som leds av EU. Ett EU-omfattande system för övervakning av pollinatörer är under utarbetande. Biodiversa+, ett nytt partnerskap för biologisk mångfald som samfinansieras av EU, har stöd för övervakning av biologisk mångfald bland sina mål, inklusive ett EU-system för övervakning av pollinatörer.
Verksamheterna inom det tredje åtgärdsområdet har generellt bidragit till en bättre förståelse för bioekonomins ekologiska gränser. Mer behöver dock göras för att förbättra genomförandet av bioekonomin inom planetens gränser. Det finns fortfarande kunskapsluckor om hur användningen av biosfären kan förbättras för att uppnå de miljömässiga och ekonomiska kraven i ett klimatneutralt Europa, och mer behöver göras för att främja mer hållbara konsumtionsmönster för att säkerställa miljöns integritet.
6.Tillvarata bioekonomins möjligheter
Viktiga budskap om möjliga framtida inriktningar för EU:s bioekonomistrategi:
·Genomförandet av bioekonomistrategin måste förbättras för att bidra till den europeiska gröna given.
·Många åtgärder har varit framgångsrika och bör därför stärkas.
·De framtida åtgärderna för bioekonomin kommer att inriktas på att förbättra förståelsen för målkonflikterna i samband med markanvändning och bidra till en konsumtionsbaserad bioekonomi.
6.1.Synpunkter från berörda aktörer
Återkoppling från medlemsstaternas experter, medlemmar i det europeiska formumet för bioekonomipolitik och externa aktörer visar att de ser positivt på EU:s bioekonomistrategi och dess handlingsplan. Många kompletterande verksamheter genomförs på nationell och regional nivå (arbetsdokumentet, kapitel 6). Återkopplingen visade dock att EU bör bli bättre på att hantera och bidra till det nya politiska sammanhanget sedan antagandet av den europeiska gröna given och dess initiativ, t.ex. följande:
·Starkare inriktning på hållbarhetsbedömningar och hållbar förvaltning och användning av biologiska resurser, t.ex. genom att lösa relevanta målkonflikter och överdriven konsumtion.
·Brett engagemang från samtliga berörda aktörer och starkt engagemang hos allmänheten, särskilt unga människor.
·Ett stärkt och mer heltäckande utvärderings- och övervakningssystem.
·Samhällsekonomiska aspekter, t.ex. effekterna på lokalbefolkningar och resurspriser.
6.2.Stärka framgångsrika verksamheter i 2018 års handlingsplan för bioekonomistrategin
Utifrån de berörda aktörernas synpunkter och på grundval av resultaten av bedömningen i kapitel 5 har vi ringat in välfungerande verksamheter som skulle kunna utökas.
Omvandla och omskola EU:s arbetskraft för att skapa kompetens för arbeten i framväxande biobaserade värdekedjor och säkerställa och övervaka arbetenas kvalitet är även fortsatt en viktig uppgift för att gå mot en socialt rättvis och grön omställning i Europas regioner. Forskning och innovation har ända från början varit drivkraften bakom den framgångsrika utvecklingen av bioekonomier och kommer att fortsätta att vara det. En utveckling som sätter människorna och regionerna i centrum förblir ett centralt mål för bioekonomipolitiken.
Det gemensamma företaget för biobaserade industrier och genombrott i forskning och innovation har visat på den enorma potentialen hos biobaserade industrier. Starka hävstångseffekter för biobaserade material och produkter måste skapa lika villkor på marknaden, öka innovationen och samarbetet med initiativ från den privata sektorn och stimulera nyetableringar inom de industriella ekosystemen. Det krävs ytterligare investeringar med stöd från Europeiska fonden för den cirkulära bioekonomin för att överbrygga ”dödens dal”, som är ett särskilt stort problem för bioekonomiska innovationer till följd av brist på finansiering för att omvandla kunskap till innovationer och avsaknad av långsiktig politisk dragkraft.
Nya normer, märkningar och cirkulära biobaserade produkters miljöavtryck är fortfarande en viktig fråga som kan bidra till att informera människor. Diversifiering av biobaserade värdekedjor för att möta utmaningarna när det gäller miljömässig hållbarhet kräver ett mer heltäckande tillvägagångssätt, såväl inom industrin som inom forskningen.
Ett framgångsrikt införande av bioekonomin kräver ökat engagemang från berörda aktörer på samtliga nivåer för att anpassa det politiska arbetet till verkligheten på lokal nivå.Samarbete med medlemsstaterna via det europeiska formumet för bioekonomipolitik kommer att vara en viktig hörnsten i detta engagemang. Stödfaciliteten för EU:s bioekonomipolitik rekommenderade medlemsstaterna att uppdatera sin nationella bioekonomipolitik mot bakgrund av de nya målen och den senaste politiska utvecklingen. Skräddarsydd rådgivning och stödtjänster för medlemsstaterna inom ramen för Bioeast-initiativet kan tillhandahållas via särskilda aktiviteter i det europeiska forumet för bioekonomipolitik. Det internationella samarbetet bör likaså stärkas till stöd för en global hållbar utveckling, t.ex. inom ramen för det internationella bioekonomiska forumet (IBF).
Åtgärderna inom åtgärdsområdena 1 och 2 i bioekonomistrategins handlingsplan från 2018 har framskridit väl, men åtgärdsområde 3 kräver ökad uppmärksamhet. En viktig prioritering för att öka förståelsen för de ekologiska gränserna är att fortsätta arbetet med kommissionens kunskapscentrum för bioekonomin och dess övervakningssystem. Bättre förståelsen behövs av potentiella synergier och målkonflikter mellan teknik och politiska alternativ genom integrerade bedömningar av politiska förändringar inom hela det samhällsekonomiska och miljörelaterade systemet, under beaktade av ömsesidiga kopplingar och återkopplingseffekter, även för att öka motståndskraften vid störningar i handeln, vilket iakttogs under de tidiga skedena av covid-19-krisen.
6.3.Vissa viktiga aspekter av bioekonomistrategin bör uppmärksammas ytterligare
För att uppfylla den europeiska gröna givens långtgående ambitioner är det viktigt att säkerställa miljöns integritet och åtgärda den beräknade luckan mellan tillgång och efterfrågan på biomassa för livsmedel, material och energi. Bioekonomistrategins tre åtgärdsområden syftar till att åtgärda denna lucka, men det krävs ytterligare insatser för att lösa problemen med de många belastningarna på marken när det gäller begränsning, naturskydd och försörjning av biomassa. Det är även nödvändigt att förbättra förståelsen av konsumtionen av biologiska resurser i allmänhet för att bidra till omställningen till mer hållbara konsumtionsmönster.
6.3.1.Fokus på att lösa problemen med de många belastningarna på mark och hav
Ytterligare fokus på målet att uppnå samhällsekonomisk och miljömässig hållbarhet i genomförandet av bioekonomistrategins handlingsplan kan bidra till att bioekonomipolitiken optimerar samhällets fördelar från markresurser, vattenresurser och biologiska resurser, inklusive biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. I linje med åtgärdsområde 3, Att förstå bioekonomins ekologiska gränser, har en integrerad bedömning av EU:s bioekonomiska markanvändning redan förslagits i som en åtgärd meddelandet om hållbara kretslopp för kol. Denna åtgärd och ökat fokus på åtgärderna i bioekonomistrategins åtgärdsområde 3 kommer att utgöra grunden för att minska belastningarna på mark och hav. Utformningen av territoriella strategier för biomassa från mark- och vattensystem, vilket vissa medlemsstater som Tyskland har föreslagit, kommer att bidra ytterligare till att säkerställa en omfattande integrering av politiska behov, tillgång till resurser och innovation. Detta kommer i sin tur att bidra till att identifiera potentiella konflikter, t.ex. om försörjningen av hållbart producerad biomassa i en region inte är tillräcklig för att tillgodose efterfrågan på livsmedel, material och energi. På EU-nivå skulle en begreppsram för att lösa sådana målkonflikter kunna övervägas, med hänsyn till regionala, miljömässiga, tekniska och kompetensmässiga behov och möjligheter. En sådan begreppsram skulle kunna utgå från Johan Rockströms arbete och hans Biosphere stewardship-modell. Begreppsramen ska även omfatta en ekonomisk värdering för fortsatt eller förbättrat tillhandahållande av ekosystemtjänster, såsom ren luft, vattenåterfyllning, biologisk mångfald, bindning och lagring av koldioxid och rekreation. Detta kan även bidra till utvecklingen av hållbara och inkluderande affärsmodeller som främjar primärproducenter och andra aktörer på landsbygden och i leveranskedjan, och till att omvandla miljöproblem till möjligheter, öka och diversifiera inkomsterna och skapa avancerade arbetstillfällen. Säkra gränssnitt mellan natur och människa för friska ekosystem, djur och människor enligt One health-principen måste förankras ytterligare.
6.3.2.Fokus på den totala konsumtionen av biologiska resurser
Baserat på bioekonomins heltäckande strategi och i linje med åtgärdsområde 2, Att snabbt genomföra lokala bioekonomier i hela Europa, måste konsumtionsmönstren bli mer hållbara för att garantera miljöns integritet, eftersom endast tekniska lösningar inte kan åtgärda luckan mellan hållbar tillgång och efterfrågan på biologiska resurser. Ökat fokus på den totala efterfrågan på biologiska resurser möjliggör bättre bedömningar och mätningar av mer hållbara konsumtionsval baserat på verkliga kostnader. Efterfrågestyrda bioekonomiåtgärder kan stimulera stora investeringar i hållbara bioekonomiföretag och driva på en hållbar omställning av medlemsstaterna och deras regioner.
7.Slutsats
Det står klart att behovet av att stärka omställningen mot ren energi och hållbara, motståndskraftiga och rättvisa livsmedelssystem är större än någonsin till följd av Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina. Följderna för livsmedels- och energipriserna, priserna på energiintensiva produkter och globala leveranskedjor måste beaktas i det framtida genomförandet av bioekonomins handlingsplan. De ytterligare belastningar på naturresurserna inom ekosystemens gränser som detta medför kräver också åtgärder.
En stark bioekonomistrategi för EU som inriktas på samtliga tre hållbarhetsdimensioner bidrar till att uppnå de mål som stakas ut i den europeiska gröna given. Framstegen med den uppdaterade bioekonomistrategin från 2018 är lovande och uppmuntrar till fortsatta och förstärkta åtgärder. De krävs dock ytterligare insatser för att fullständigt utnyttja bioekonomistrategins kraft, i synnerhet ytterligare åtgärder för att lösa de många belastningarna på mark och hav och de övergripande mönstren för konsumtionen av biologiska resurser.