EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 18.5.2022

COM(2022) 230 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Planen REPowerEU

{SWD(2022) 230 final}

Inledning

Rysslands oprovocerade och omotiverade militära aggression mot Ukraina har allvarligt stört världens energisystem. Den har orsakat svårigheter till följd av höga energipriser och har förvärrat oron för energitryggheten, något som visar EU:s alltför stora beroende av import av gas, olja och stenkol från Ryssland. De höga priser som betalats för ryska fossila bränslen hjälper Ryssland att fortsätta kriget mot Ukraina.

I mars 2022 enades EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet 1 om att fasa ut EU:s beroende av rysk energiimport så snart som möjligt. Med utgångspunkt i kommissionens meddelande 2 uppmanade de kommissionen att snabbt lägga fram en detaljerad REPowerEU-plan. Import av stenkol och olja ska nu omfattas av sanktionssystemet. Den senaste tidens avbrott i gasförsörjningen till Bulgarien och Polen visar att det brådskar med att åtgärda bristen på tillförlitlighet i den ryska energiförsörjningen.

REPowerEU handlar om att snabbt minska vårt beroende av ryska fossila bränslen genom att gå vidare med den rena omställningen och samarbeta för ett mer resilient energisystem och en verklig energiunion. 

Vi kan redan i år avsevärt minska vårt beroende av ryska fossila bränslen och påskynda energiomställningen. Med utgångspunkt i 55 %-paketet och färdigställandet av åtgärderna för trygg energiförsörjning och energilagring föreslås i den här REPowerEU-planen ännu fler åtgärder för att 3  

·spara energi,

·diversifiera källorna,

·snabbt ersätta fossila bränslen genom att påskynda EU:s övergång till ren energi,

·på ett smart sätt kombinera investeringar och reformer.

Sammantaget kommer åtgärderna att förändra strukturen i EU:s energisystem. De kräver en effektiv samordning mellan EU:s reglerings- och infrastrukturåtgärder samt nationella investeringar och reformer och en samordnad energidiplomati. De kräver också samordning mellan åtgärder på efterfrågesidan, för att minska energiförbrukningen och ställa om industriprocesser för att ersätta gas, olja och kol med förnybar el och fossilfri vätgas, med åtgärder på utbudssidan för att skapa kapacitet och lägga grunderna för utbyggnad och produktion av förnybar energi.

Allmänheten förväntar sig att EU och medlemsstaterna följer upp sina åtaganden att minska beroendet av ryska fossila bränslen. I en opinionsundersökning ansåg 85 % av de tillfrågade att EU bör minska sitt beroende av rysk gas och olja så snart som möjligt. 84 % instämmer i att Rysslands aggression mot Ukraina gör det mer angeläget för EU:s medlemsstater att investera i förnybar energi 4 .

Vissa medlemsstater har redan meddelat sin avsikt att stoppa importen av fossila bränslen från Ryssland, men ingen medlemsstat kan hantera utmaningen på egen hand. Genom gemensamma behovsbedömningar och gemensam planering, gemensamma inköp och ökad samordning kan vi se till att utfasningen av vårt beroende av ryska fossila bränslen blir både möjlig och ekonomiskt överkomlig för alla medlemsstater. Lagstiftning om förnybar energi och energieffektivitet bidrar till att uppnå de ambitiösa målen. Ett verkligt sammanlänkat och resilient energinät i EU skapar energitrygghet för alla. De här åtgärderna utgör vår plan för att ge EU ny energi.

1.Energisparande

Energisparande är det snabbaste och billigaste sättet att hantera dagens energikris. Minskad energiförbrukning driver ned hushållens och företagens höga energikostnader på kort och lång sikt och minskar importen av ryska fossila bränslen. Minskad energiförbrukning tack vare ökad effektivitet är en viktig del av omställningen till ren energi, som ökar resiliensen i EU:s ekonomi och skyddar konkurrenskraften mot höga priser på fossila bränslen.

Energisparande hjälper oss att få energin att räcka längre under de kommande kritiska månaderna, när investeringarna görs. I det åtföljande EU-meddelandet om energibesparing presenteras en tvådelad strategi: stärka strukturförändringarna med energieffektivitetsåtgärder på medellång till lång sikt och uppnå energibesparingar i närtid genom beteendeförändringar.

55 %-paketet ska minska vår gasförbrukning med 30 % fram till 2030, och mer än en tredjedel av besparingarna uppstår i och med att EU:s energieffektivitetsmål nås. I uppdaterade modeller bedöms effekterna av utfasningen av beroendet av ryska fossila bränslen 5 i form av högre energipriser och lägre användning av naturgas. En ytterligare minskning av energiförbrukningen jämfört med det tidigare förslaget till direktiv om energieffektivitet 6 och högre mål för förnybar energi gör det möjligt för EU att helt nå målen för REPowerEU, medan andra delar av 55 %-paketet kvarstår oförändrade.

·Kommissionen föreslår därför att det bindande målet i energieffektivitetsdirektivet höjs till 13 %.

Dessutom uppmanar kommissionen parlamentet och rådet att möjliggöra ytterligare besparingar och energieffektivitetsvinster i byggnader genom direktivet om byggnaders energiprestanda, och att upprätthålla ambitionen i kommissionens förslag till förordning om ekodesign för hållbara produkter 7 , vars snabba införande skulle innebära ytterligare energibesparingar genom förbättrad energi- och resurseffektivitet för en lång rad produkter.

I avvaktan på en överenskommelse om lagstiftningen kan vi spara energi omedelbart genom att ändra vårt beteende. Europeiska kommissionen har i samarbete med Internationella energiorganet (IEA) lagt fram en niopunktsplan (Playing my part) för att minska energiförbrukningen i EU. På grundval av synpunkter från de berörda parterna uppskattar IEA att dessa typer av energisparåtgärder på kort sikt kan minska efterfrågan på gas med 5 % (cirka 13 miljarder kubikmeter) och på olja med cirka 16 miljoner ton oljeekvivalenter.

Medlemsstaterna bör också fullt ut utnyttja stödåtgärder som sänkt moms på högeffektiva uppvärmningssystem och isolering i byggnader och andra energiprissättningsåtgärder som uppmuntrar byte till värmepumpar och inköp av effektivare apparater. Sådana åtgärder bör dämpa sociala och fördelningspolitiska effekter, t.ex. genom att fokusera på utsatta hushåll som har svårt att betala sina energiräkningar och hantera de potentiella effekterna av den påskyndade energiomställningen på arbetsmarknaden, med omedelbara behov av kompetenshöjning och omskolning.

Ett intensifierat genomförande och en ambitiös uppdatering av de nationella energi- och klimatplanerna är avgörande för att uppnå målen för REPowerEU. De här planerna spelar en avgörande roll för att öka investerarnas förtroende och förutsägbarheten för investeringar. De utgör en god grund för planering och främjande av minskad användning av fossila bränslen.

·Kommissionen avser att senare i år lägga fram riktlinjer för medlemsstaternas uppdateringar av sina nationella energi- och klimatplaner under 2024 och kommer att rapportera om framstegen med REPowerEU, bl.a. i rapporterna om tillståndet i energiunionen och om klimatåtgärder.

Regioner och städer spelar en ledande roll för att utveckla energisparåtgärder som är anpassade till deras lokala förhållanden. De bör lansera informations- och stödsystem, energibesiktningar och energiförvaltningsplaner, göra utfästelser om sparmål och säkerställa allmänhetens engagemang, t.ex. genom det europeiska uppdraget för klimatneutrala och smarta städer och Europeiska stadsinitiativet inom ramen för sammanhållningspolitiken.

2.Diversifiering av energiimporten

EU har arbetat intensivt med partnerländer i omvärlden i flera månader för att diversifiera försörjningen 8 och motverka de stigande energipriserna. 

Efter att ha fått ett uppdrag av Europeiska rådet i mars har kommissionen och medlemsstaterna inrättat en EU-energiplattform för frivilliga gemensamma inköp av gas, flytande naturgas (LNG) och vätgas. Den 5 maj inrättade kommissionen och Bulgarien en första regional arbetsgrupp som en del av EU:s energiinköpsplattform i samordning med grannländerna i sydöstra Europa.

EU:s energiplattform har tre funktioner som stöder gemensamma inköp av gas:

·Aggregering och strukturering av efterfrågan: Efterfrågepoolen ska kartlägga och aggregera öppna volymer baserade på långfristiga kontrakt som är på väg att löpa ut samt flexibla volymer enligt befintliga långfristiga gasavtal, vilket kan leda till en efterfrågan på omkring 30–70 miljarder kubikmeter på kort sikt. Dessutom avser kommissionen att uppmuntra diversifiering av utbudet och överväga lagstiftning för att kräva en sådan diversifiering med tiden. Poolningen av efterfrågan ska stödjas av elektroniska verktyg, vilket gör processen säker, automatiserad och användarvänlig. 

·Optimerad och transparent användning av infrastruktur för import, lagring och transport av gas för att maximera försörjningstryggheten och lagerhållningen.

En mekanism och ett it-verktyg ska införas för att förbättra insynen i infrastrukturbokningar, dvs. återstående tillgänglighet, andrahandsmarknader, omdirigering och befintliga flaskhalsar. Informationsutbytet ska ske i överensstämmelse med konkurrensreglerna.

·Internationella kontakter: samordnade internationella kontakter inriktas på långsiktiga samarbetsramar med betrodda partner genom bindande eller icke-bindande överenskommelser som stöder utvecklingen av projekt för gas, väte och ren energi, samtidigt som EU kollektiva styrka tillvaratas.

Som nästa steg avser kommissionen att överväga att utveckla en frivillig operativ gemensam inköpsmekanism som på de deltagande medlemsstaternas vägnar förhandlar om och ingår avtal om aggregerad efterfrågan på gas och ett konkurrenspräglat utsläppande på marknaden. En sådan mekanism kan utformas som ett samriskföretag eller en enhet som ägs av företag, som utnyttjar den europeiska marknadens styrka. En sådan konstruktion behöver granskning med avseende på hur den påverkar konkurrensen.

Plattformen kommer också att arbeta genom regionala arbetsgrupper, som kartlägger behov och diversifiering av försörjningsalternativ och samordnar avtalsfrågor 9 . Plattformen kommer att inrätta ett särskilt arbetsflöde med medlemsstaterna om gemensamma inköp av väte 10 .

Näringslivets sakkunskap om den globala energimarknaden kommer att vara viktig för att plattformen ska lyckas. En rådgivande grupp ska informera plattformen i frågor som LNG-handel, finansiering, risksäkring och andra delar av värdekedjan. Informationsutbytet måste överensstämma med konkurrensreglerna.

I överensstämmelse med Europeiska rådets slutsatser står EU:s energiplattform öppen för energigemenskapens fördragsslutande parter (västra Balkan, Ukraina, Moldavien och Georgien). Plattformen bör också gynna EU:s partner i dess nära grannskap, partner som sluter upp bakom EU:s regler för den inre marknaden och gemensam försörjningstrygghet. Plattformen kommer att ha ett nära samarbete med energigemenskapens sekretariat för att hjälpa parterna att utnyttja plattformen på bästa sätt.

Den akuta synkroniseringen av Ukrainas och Moldaviens elnät med EU-nätet i mitten av mars visar beslutsamheten att säkerställa Ukrainas och Moldaviens sammanlänkning med EU:s elnät. Så snart de nödvändiga tekniska förbättringarna är färdiga kommer synkroniseringen att göra det möjligt för medlemsstaterna i regionen att köpa överskottsel från Ukraina och därmed kompensera en del av den minskade gasimporten.

Med ett fullständigt genomförande av REPowerEU-planen, höga priser, alternativ till naturgas (hållbar biometan, förnybar vätgas), ytterligare utbyggnad av förnybara energikällor och strukturella efterfrågeåtgärder som energieffektivitet, förväntas EU:s efterfrågan på gas minska snabbare än vad som förutsågs i 55 %-paketet. EU avser att ge sina internationella partner långsiktiga utsikter till ömsesidigt fördelaktigt samarbete genom att integrera utveckling och handel med väte och förnybar energi samt samarbete om strategier för att minska metanutsläppen i insatserna för diversifiering av gasförsörjningen, i enlighet med den externa strategin för energiengagemang 11 .

Möjligheter till diversifiering är också viktiga för medlemsstater som för närvarande är beroende av Ryssland för kärnbränsle för reaktorer för elproduktion 12 och andra ändamål 13 . Detta kräver samarbete inom EU och med internationella partner för att säkra alternativa urankällor och öka den kapacitet för omvandling, anrikning och bränsletillverkning som finns tillgänglig i EU och hos EU:s globala partner. Förutom att diversifiera den externa försörjningen kan en fortsatt inhemsk naturgasproduktion i medlemsstater där detta är möjligt bidra till att stärka försörjningstryggheten.

3. Ersättning av fossila bränslen och påskyndad omställning i EU till ren energi

En massiv farthöjning och uppskalning av förnybar energi inom elproduktion, industri, byggnader och transporter kommer att påskynda utfasningen av ryska fossila bränslen. Det sänker också vartefter elpriserna och minskar importen av fossila bränslen.

Satsa på förnybart

·På grundval av modeller av konsekvenser och genomförbarhet 14 föreslår kommissionen att målet i direktivet om förnybar energi höjs till 45 % senast 2030, vilket är en ökning från 40 % i fjolårets förslag. Då hamnar den totala kapaciteten för förnybar energiproduktion på 1 236 GW år 2030, vilket kan jämföras med 55 %-paketets mål på 1 067 GW år 2030.

·Solpaneler är en av de tekniker som går snabbast att bygga ut. Därför sätter kommissionen inom REPowerEU ett mål på över 320 GW nyinstallerade solpaneler fram till 2025, mer än dubbelt så mycket som i dag, och det ska 2030 ha blivit knappt 600 GW. Som en del av den höjda ambitionsnivån för solenergi

·presenterar kommissionen EU:s solenergistrategi 15 ,

·introducerar kommissionen European Solar Rooftop Initiative, som bygger på ett rättsligt bindande EU-krav på solpaneler på taket för vissa kategorier av byggnader.

Vindenergi, särskilt till havs, utgör en viktig möjlighet för framtiden: resurserna är stabila och rikliga och allmänhetens acceptans är högre. Europa är världsledande inom havsbaserad vindenergi. För att ytterligare stärka den globala konkurrenskraften för vindenergisektorn i EU och nå REPowerEU-målet med en snabb utbyggnad av vindenergi, måste leveranskedjorna stärkas och tillståndsgivningen måste påskyndas drastiskt.

Europeiska unionen ha som mål att fördubbla dagens installationstakt för enskilda värmepumpar, dvs. sammanlagt 10 miljoner enheter under de kommande fem åren. Medlemsstaterna kan påskynda utbyggnaden och integreringen av storskaliga värmepumpar, geotermisk energi och solvärmeenergi på ett kostnadseffektivt sätt genom

·utveckling och modernisering av fjärrvärmesystem som kan ersätta fossila bränslen i uppvärmning av hushåll,

·ren gemensam uppvärmning, särskilt i tätbefolkade områden,

·utnyttjande av industrivärme när den finns tillgänglig.

För att stärka leveranskedjorna för sol-, vind- och värmepumpsteknik och göra den mer hållbara avser kommissionen att göra följande:

·Förbättra regelverket och säkerställa hållbarhet under hela livscykeln genom att under första kvartalet 2023 lägga fram ekodesign- och energimärkningskrav för solpaneler och genom att se över befintliga krav för värmepumpar.

·Stödja medlemsstaternas insatser för att poola sina offentliga resurser i viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse för banbrytande teknik och innovation längs värdekedjorna för sol- och vindenergi samt värmepumpar.

För att främja utvecklingen av lagringskapacitet för el föreslår kommissionen att lagren ska anses ligga i det överordnade allmänintresset så att det blir lättare att få tillstånd för dem.

Satsa på väte

Förnybart väte blir avgörande för att ersätta naturgas, stenkol och olja i industrier och transporter, där det ju är svårt att fasa ut fossila bränslen. I REPowerEU fastställs ett mål på 10 miljoner ton inhemsk produktion av förnybart väte och 10 miljoner ton import av förnybart väte fram till 2030. Kommissionen

·uppmanar Europaparlamentet och rådet att anpassa delmålen för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung enligt direktivet om förnybar energi för industri och transport till målet i REPowerEU (75 % för industrin och 5 % för transporter) 16 och att snabbt slutföra översynen av marknadspaketet för väte och gas.

·kommer att komplettera Horisont Europas investeringar i det gemensamma företaget för vätgas (200 miljoner euro) med målet att fördubbla antalet Hydrogen Valleys,

·inhämtar allmänhetens synpunkter på två delegerade akter om definition och produktion av förnybart väte,

·avser att slutföra bedömningen av de första viktiga projekten av gemensamt europeiskt intresse för väte till sommaren, 

·uppmanar näringslivet att påskynda arbetet med de vätgasstandarder som saknas, särskilt för väteproduktion, infrastruktur och utrustning för slutanvändning,

·ska i nära samarbete med medlemsstaterna och med början 2025 regelbundet rapportera om vätgasanvändningen och användningen av förnybart väte i tillämpningar som är svåra att undvika inom industri och transport.

Det krävs snabbare insatser för att bygga ut vätgasinfrastruktur för produktion, import och transport av 20 miljoner ton väte senast 2030. Gränsöverskridande vätgasinfrastruktur befinner sig fortfarande i sin linda, men grunden för planering och utveckling har redan fastställts genom att vätgasinfrastruktur inkluderas i de reviderade transeuropeiska energinäten. De totala investeringsbehoven för central infrastruktur för väte är uppskattningsvis 28–38 miljarder euro för rörledningar inom EU och 6–11 miljarder euro för lagring.

För att underlätta importen av upp till 10 miljoner ton förnybart väte tänker kommissionen stödja utvecklingen av tre stora importstråk för väte via Medelhavet, Nordsjön och, så snart förhållandena tillåter det, Ukraina. Partnerskapen för grön vätgas kommer att underlätta importen av grönt väte och samtidigt stödja utfasningen av fossila bränslen i partnerländerna. Andra former av fossilfritt väte, särskilt sådan som produceras med hjälp av kärnkraft, spelar också en roll när det gäller att ersätta naturgas (se karta).

För att bidra till att nå de här målen kommer kommissionen att göra följande:

·Kartlägga preliminära behov av vätgasinfrastruktur till i mars 2023, på grundval av förordningen om transeuropeiska energinät, i en process där medlemsstaterna, nationella tillsynsmyndigheter, Acer, Entsog, projektansvariga och andra berörda parter deltar.

·Mobilisera EU-finansiering inom Fonden för ett sammanlänkat Europa, sammanhållningspolitiken och Faciliteten för återhämtning och resiliens.

·Inrätta ett särskilt arbetsflöde för gemensamma inköp av förnybart väte inom EU:s energiplattform.

Satsa på biometan

Att öka produktionen av hållbar biometan till 35 miljarder kubikmeter fram till 2030 är ett kostnadseffektivt sätt att nå vår ambition att minska importen av naturgas från Ryssland. För att öka biogasproduktionskapaciteten i EU och främja omvandling till biometan beräknas investeringsbehovet till 37 miljarder euro under den här perioden.

I enlighet med handlingsplanen för biometan i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar föreslår kommissionen att de största hindren för ökad hållbar produktion och användning av biometan ska åtgärdas och att integreringen av biometan i EU:s inre marknad för gas ska underlättas

·genom inrättande av ett partnerskap för industribiogas och biometan för att stimulera värdekedjan för förnybara gaser,

·genom ytterligare åtgärder för att uppmuntra biogasproducenter att skapa energigrupper,

·genom incitament för uppgradering av biogas till biometan,

·genom främjande av anpassning av befintlig infrastruktur och utbyggnad av ny infrastruktur för transport av mer biometan genom EU:s gasnät,.

·genom åtgärder mot brister inom forskning, utveckling och innovation,

·genom enklare tillgång till finansiering och mobilisering av EU-medel från Fonden för ett sammanlänkat Europa, sammanhållningspolitiken, Faciliteten för återhämtning och resiliens och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Fokus bör ligga på hållbar produktion, så att biometan produceras från organiskt avfall och skogs- och jordbruksavfall, för att undvika påverkan på markanvändning och trygg livsmedelsförsörjning.

Bioenergi utgör 60 % av den förnybara energin i EU. Det är en inhemsk tillgänglig och stabil energikälla, men hållbar anskaffning är avgörande. Aktuella skattningar tyder på en måttlig men stadig ökning av användningen av biomassa fram till 2030. Genom att prioritera användning av icke återvinnbart avfall från biomassa och restprodukter från jord- och skogsbruk säkerställs en hållbar energiproduktion som kan bidra till REPowerEU:s mål.

Minskad förbrukning av fossila bränslen i industri- och transportsektorer där minskningar är svåra

Att ersätta stenkol, olja och naturgas i industriprocesser kommer inte bara att minska koldioxidutsläppen, utan kommer också att stärka industrins konkurrenskraft genom att industriproduktionen skyddas från volatila marknader för fossila bränslen och det internationella teknikledarskapet stöds.

Energieffektivitet, nya bränslen, elektrifiering och ökad användning av förnybar vätgas, biogas och biometan inom industrin kan spara upp till 35 miljarder kubikmeter naturgas fram till 2030 utöver vad som planeras i förslagen i 55 %-paketet. Produktion av icke-metalliska mineraler, cement, glas och keramik, kemikalieproduktion och raffinaderier har störst möjligheter att minska efterfrågan på fossil gas – nästan 22 miljarder kubikmeter. 

Det finns också en stor potential att elektrifiera industrin. Befintlig teknik gör det möjligt för industriföretagen att redan nu minska sitt fossilberoende. Möjligheterna att införa elteknik fortsätter att öka i takt med att tekniken förbättras och förnybar energi tas i drift.

För att stödja spridning av väte och elektrifiering i industrin gör kommissionen följande:

·Kommissionen avser att införa koldioxidkontrakt och särskilda REPowerEU-delar i innovationsfonden för att stödja en fullständig övergång av den befintliga vätgasproduktionen i industriprocesser från naturgas till förnybara energi och övergången till vätgasbaserade produktionsprocesser i nya industrisektorer, som stålproduktion 17 .

·Kommissionen publicerar vägledning för medlemsstaterna om avtal om förnybar energi och energiköpsavtal 18 .

·Kommissionen kommer i samarbete med EIB att utveckla en teknisk rådgivningsfacilitet inom InvestEU:s rådgivningscentrum för att stödja projekt för förnybar energi som finansieras med energiköpsavtal. För att frigöra industriinvesteringar kommer kommissionen i höst att fördubbla den finansiering som finns tillgänglig för innovationsfondens storskaliga ansökningsomgång 2022 till omkring 3 miljarder euro. En särskild del av REPowerEU ska stödja 1) innovativa elektrifierings- och vätgastillämpningar inom industrin, 2) innovativ tillverkning av ren teknik (t.ex. elektrolysanläggningar, bränsleceller, innovativ förnybar utrustning, energilagring och värmepumpar för industriellt bruk) och 3) medelstora pilotprojekt för validering, testning och optimering av mycket innovativa lösningar. 

Inom transportsektorn kan elektrifiering kombineras med fossilfri vätgas som ersättning för fossila bränslen. För att öka energibesparingarna och energieffektiviteten i transportsektorn och påskynda omställningen till utsläppsfria fordon

·kommer kommissionen att överväga lagstiftning för att öka andelen utsläppsfria fordon i offentliga fordonsparker och företags fordonsparker över en viss storlek,

·uppmanar kommissionen parlamentet och rådet att snabbt anta de lagda förslagen om alternativa bränslen och andra transportrelaterade ärenden som stöder grön rörlighet,

·kommer kommissionen under 2023 att lägga fram ett lagstiftningspaket om gröna godstransporter.

Resultat med REPowerEU – kvalificerad arbetskraft, råvaror och ett fullständigt regelverk

För att nå målen för REPowerEU krävs en diversifiering av tillgången på utrustning för förnybar energi och råvaror av avgörande betydelse, minskat beroende i enskilda sektorer, avhjälpande av flaskhalsar i leveranskedjan och utökad tillverkningskapacitet i EU för ren energiteknik. EU är visserligen världsledande inom elektrolys-, vind- och värmepumpsteknik, men på EU:s marknad för solpaneler och värmepumpar har importen från Asien ökat under de senaste åren.

För värmepumpar bör en fördubbling av utbyggnaden motsvaras av en snabb ökning av produktionen av nödvändig utrustning, vid behov genom förenklad tillgång till finansiering.

Utöver diversifiering av leverantörerna måste modellerna för den cirkulära ekonomin stärkas. Stöd till forskning och innovation, bl.a. genom Horisont Europa, ska ges för att minska materialförbrukningen, öka återvinnbarheten för utrustning för förnybar energi och ersätta råvaror av avgörande betydelse.

För att öka industrins bidrag till REPowerEU och stärka dess konkurrenskraft

·kommer kommissionen att starta en allians för solenergiindustrin i EU,

·kommer kommissionen att samarbeta med industrin för att öka elektrolysanläggarnas tillverkningskapacitet, i enlighet med elektrolysdeklarationen 19 ,

·kommer kommissionen att intensifiera arbetet med försörjningen av råvaror av avgörande betydelse och utarbeta ett lagstiftningsförslag. Kommissionen kommer att intensifiera EU:s pågående politiska insatser och åtgärder (t.ex. genomförande och förhandlingar om frihandelsavtal, samarbete med likasinnade partner), stärka EU:s övervakningskapacitet och bidra till att trygga försörjningen av råvaror av avgörande betydelse. Initiativet syftar till att stärka den europeiska värdekedjan genom kartläggning av mineralresurser och kritiska råvaruprojekt i EU:s strategiska intresse, samtidigt som en hög miljöskyddsnivå säkerställs, inbegripet projekt som främjar en cirkulär ekonomi och resurseffektivitet.

Att påskynda och öka användningen av förnybar energi och öka energieffektiviteten förutsätter kvalificerad arbetskraft och starka leveranskedjor som kan tillgodose den ökade efterfrågan på ren teknik och sättas in i byggsektorn. Omställningen till ren energi erbjuder stora möjligheter på arbetsmarknaden och bidrar till omkvalificerade arbetstillfällen för sektorer i förändring.

För att komma till rätta med kompetensbristen gör kommissionen följande:

·Uppmuntrar aktörer inom produktion av förnybar energi (solenergi, vind, geotermisk energi, biomassa, värmepumpar osv.) och tillståndsmyndigheterna att inrätta ett storskaligt kompetenspartnerskap inom kompetenspakten 20 .

·Stöder kompetens genom Erasmus+ och det gemensamma företaget för rent väte, med lanseringen av ett stort projekt för att utveckla kompetens för vätgasekonomin.

Snabbare tillståndsgivning och innovation

Långsamma och komplexa tillståndsprocesser är ett stort hinder för förnybar energi och för konkurrenskraften i branschen för förnybar energi. Tillstånd kan ta upp till nio år för vindenergiprojekt och upp till fyra och ett halvt år för markbaserade solenergiprojekt. Olika tillståndstider i olika medlemsstater visar att nationella regler och administrativ kapacitet komplicerar och fördröjer tillståndsgivningen.

·För att hjälpa medlemsstaterna att ta vara på alla möjligheter till påskyndande som lagstiftningen erbjuder lägger kommissionen fram en rekommendation om tillståndsgivning 21 . 

Kommissionen föreslår åtgärder för att effektivisera nationella processer, ta itu med oklarheter i tillämpningen av EU-lagstiftningen och kartlägga god praxis i medlemsstaterna. Kommissionen rekommenderar deltagandebaserade strategier som involverar lokala och regionala myndigheter och ger myndigheterna de resurser som krävs för att underlätta ett snabbt genomförande av lokalt anpassade investeringar. 

·För att rivstarta genomförandet av rekommendationen avser kommissionen att den 13 juni sammankalla experter på förnybar energi och miljöbedömningsexperter från medlemsstaterna.

Toppmöten på hög nivå som anordnas av medlemsstaterna, t.ex. Nordsjötoppmötet i Danmark, stärker argumenten för investeringar i gränsöverskridande vindenergiparker och projekt för förnybar energi.

Medlemsstaterna bör prioritera genomförandet av de tillståndsrelaterade landsspecifika rekommendationerna i den europeiska planeringsterminen och de redan antagna återhämtnings- och resiliensplanerna. På samma sätt är det viktigt att alla medlemsstater fullständigt och snabbt införlivar direktivet om förnybar energi 22 för att förenkla tillståndsförfarandena.

·För att stödja påskyndad tillståndsgivning för projekt för förnybar energi och tillhörande infrastruktur ändrar kommissionen sitt förslag till direktiv om förnybar energi 23 och uppmanar Europaparlamentet och rådet att snabbt enas som en del av 55 %-paketet.

I det reviderade förslaget tillämpas principen om förnybar energi som ett överordnat allmänintresse. Dessutom införs utpekande av prioriterade områden 24 och andra sätt att förkorta och förenkla tillståndsgivningen samtidigt som potentiella risker och negativa effekter på miljön minimeras. Den ger också möjlighet att skapa särskilda regleringsområden för att främja innovation inom sektorn.

Kommissionen uppmanar också medlemsstaterna att påskynda införlivandet av eldirektivet för att i praktiken göra det möjligt för konsumenterna att delta på energimarknaderna (enskilt eller via energisamhällen eller system för kollektiv egenförbrukning) för att producera, egenförbruka, sälja eller dela med sig av förnybar energi.

4. Smarta investeringar

Kommissionens analys visar att REPowerEU förutsätter ytterligare investeringar på 210 miljarder euro fram till 2027, utöver vad som krävs för att uppnå målen för 55 %-förslagen. De här investeringarna lönar sig. Genomförandet av 55 %-paketet och REPowerEU-planen kan spara EU 80 miljarder euro i gasimport, 12 miljarder euro i oljeimport och 1,7 miljarder euro i kolimport per år fram till 2030.

Under omställningen kan den snabba utfasningen av rysk energiimport leda till högre och mer volatila energipriser. Riktade åtgärder behövs för att minimera volatiliteten, hålla priserna under kontroll och skydda dem som befinner sig i eller riskerar att drabbas av fattigdom eller energifattigdom så att omställningen blir rättvis för alla 25 . Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att anta förslaget om en social klimatfond för att stödja utsatta hushåll och småföretag i omställningen.

4.1 Sammanlänkningar och infrastruktur i EU

REPowerEU-planen innebär en betydande omläggning av energisystemet och energiflödenas mängd och riktning. Nu är det dags att genomföra många aviserade projekt, särskilt gränsöverskridande sammanlänkningar för att bygga upp en integrerad energimarknad som tryggar försörjningen i en anda av solidaritet.

De transeuropeiska energinäten (TEN-E) har bidragit till en mer resilient europeisk gasinfrastruktur som möjliggör mer diversifierade leveranser. När de pågående projekten av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse har genomförts kommer alla medlemsstater och grannländer att ha tillgång till minst tre gaskällor eller till den globala marknaden för flytande naturgas (LNG). Enbart under 2022 har gasprojekt av gemensamt intresse med en total ytterligare gasöverföringskapacitet på 20 miljarder kubikmeter per år tagits i drift eller kommer att tas i drift 26 . Nu senast har ett antal viktiga delvis EU-finansierade projekt färdigställts eller inletts, däribland Gas Interconnector Poland-Lithuania (GIPL) 27  som har stor betydelse för Östersjöregionen, och en ny LNG-terminal i norra Grekland som hjälper Europa, särskilt Balkan, att minska sitt beroende av ryska bränslen 28  .

De kartor och projektlistor som visas här är resultatet av de regionala gruppernas analys av de ytterligare behov som är nära kopplade till REPowerEU. De kompletterar befintliga listor på projekt av gemensamt intresse, varav några, t.ex. de iberiska sammanlänkningarna och förbindelserna för ömedlemsstater, har förberetts i många år. Dessa projekt bör nu också påskyndas för att färdigställa den europeiska infrastrukturen. De gasprojekt som ska ingå i REPowerEU-delen i återhämtnings- och resiliensplanerna bör bygga på behovsanalysen enligt nedanstående kartor.

Den regionala behovsbedömningen för ytterligare gasinfrastruktur i REPowerEU visar att det är möjligt att helt kompensera för bortfallet av rysk gasimport genom en kombination av minskad efterfrågan, ökning av den inhemska produktionen av biogas/biometan och vätgas samt en begränsad utbyggnad av gasinfrastrukturen. De största behoven rör efterfrågan i Central- och Östeuropa 29 och i norra Tyskland 30 samt utbyggnaden av den södra gaskorridoren. Denna begränsade ytterligare infrastruktur (se bilaga 3) torde tillgodose behoven under det kommande årtiondet, utan att leda till en inlåsning i fossila bränslen och icke återvinnbara tillgångar som bromsar den långsiktiga omställningen till en klimatneutral ekonomi.

Lagring är avgörande för att förbättra försörjningstryggheten. Lämpligt stöd, bl.a. ekonomiskt, bör ges till projekt som syftar till att öka lagrings- och uttagskapaciteten i syfte att säkerställa en högre beredskaps- och insatsnivå för risker i samband med försörjningstrygghet för gas. För att importera tillräckligt med LNG och rörledningsgas från andra leverantörer kommer det att krävas investeringar på uppskattningsvis 10 miljarder euro fram till 2030 för tillräckligt med gasinfrastruktur, däribland importterminaler för LNG, rörledningar för att ansluta underutnyttjade LNG-terminaler till EU:s nät samt kapacitet för omvända flöden. Ytterligare investeringar för att sammanlänka LNG-terminaler på Iberiska halvön och EU:s nät genom vätgasfärdig infrastruktur kan ytterligare bidra till att diversifiera gasförsörjningen på den inre marknaden och bidra till att utnyttja den långsiktiga potentialen för förnybart väte. Dessutom kommer det att krävas vissa mycket begränsade investeringar för att säkerställa försörjningstryggheten i de medlemsstater som nästan helt och hållet är beroende av olja i rörledning från Ryssland.

Beroendet av ryska fossila bränslen omfattar även råolja och petroleumprodukter. I de flesta fall möjliggör världsmarknaden snabb och effektiv substitution, men vissa medlemsstater är mer beroende av rysk rörledningsolja. Leveransstoppet från Druzjba-ledningen, som levererar råolja till EU direkt från centrala Ryssland, ökar trycket på alternativa försörjningsvägar som hamnar (t.ex. Gdansk, Rostock, Trieste och Omisalj) och alternativa rörledningar, som för närvarande inte är förberedda för att hantera de ytterligare volymerna, som betjänar samma regioner.

I detta sammanhang behövs mycket begränsade och riktade investeringar för försörjningstrygghet för olja. Projekt som bygger på och utvidgar den befintliga infrastrukturens kapacitet och åtgärdar befintliga flaskhalsar (särskilt i de transalpina oljeledningarna (TAL), Adria och SPSE) är avgörande för att ge de hårdast drabbade medlemsstaterna realistiska alternativ. De här alternativa försörjningsvägarna måste åtföljas av riktade investeringar i omstrukturering och uppgradering av oljeraffinaderier, eftersom det måste till tekniska förändringar när man ersätter råolja från Ural med andra oljekvaliteter. Det totala investeringsbehovet för att trygga oljeförsörjningen förväntas bli 1,5–2 miljarder euro.

Det behövs ytterligare 29 miljarder euro i ytterligare investeringar i kraftnätet fram till 2030 för att rusta det för ökad användning och produktion av el. Alla projekt om detta står redan på den femte listan över projekt av gemensamt intresse 31 . Ett påskyndat genomförande av elprojekt av gemensamt intresse är avgörande för ett sammanlänkat system med en ökad andel förnybar energi. De nuvarande höga elpriserna på Iberiska halvön belyser vikten av att förbättra gränsöverskridande elsammanlänkningar som ett kostnadseffektivt sätt att säkerställa en trygg elförsörjning till rimliga priser. Kommissionen kommer att fortsätta att stödja och uppmuntra de spanska och franska myndigheterna att påskynda genomförandet av de tre befintliga projekten av gemensamt intresse genom högnivågruppen för Sydvästra Europa, i syfte att öka sammanlänkningskapaciteten mellan Iberiska halvön och Frankrike. EU har redan agerat för att synkronisera de baltiska staternas elnät med det kontinentaleuropeiska nätet. När detta är färdig, senast 2025, kan varken elhandel eller systemdrift användas för att hota energitryggheten i regionen. 

Energilagring spelar en viktig roll för flexibilitet och försörjningstrygghet i energisystemet genom att underlätta integreringen av förnybar energi, stödja nätet och flytta energi till den tid då den behövs mest. I slutändan minskar energilagringen användningen av gasenergiverk i energisystemet.

Kommissionen avser också att uppmuntra en snabb utveckling av viktiga havsbaserade nät och gränsöverskridande vätgasinfrastruktur.

Gasinfrastruktur i Europa – projekt av gemensamt intresse och ytterligare projekt i REPowerEU, inklusive vätgaskorridorer

Europeisk infrastruktur för el

4.2 Nationella reformer och investeringar

Även om de flesta målen är europeiska och kräver stark samordning, kvarstår ansvaret för genomförandet av många av åtgärderna på medlemsstaterna och kräver riktade reformer och investeringar. 

Planerna för återhämtning och resiliens har visat sig vara mycket lämpliga för att genomföra brådskande prioriteringar inom en gemensam EU-ram, på grundval av medlemsstaternas behov och med en stark resultatorientering. De tillhandahåller redan nu en rad ambitiösa reformer och investeringar för att genomföra den gröna och digitala omställningen. Deras delmål och mål är mer giltiga än någonsin.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att till sina befintliga planer för återhämtning och resiliens lägga ett särskilt kapitel med nya åtgärder för att uppnå REPowerEU:s mål att diversifiera energiförsörjningen och minska beroendet av fossila bränslen. Tekniskt stöd till medlemsstaterna finns att tillgå från instrumentet för tekniskt stöd 32 . Gränsöverskridande investeringar är avgörande för att stärka sammanlänkningarna och trygga energiförsörjningen på den inre marknaden. Vid bedömningen av de särskilda REPowerEU-kapitlen avser kommissionen att beakta bidraget till försörjningstryggheten för EU som helhet. De landsspecifika rekommendationerna för 2022 är vägledande för de nya kapitlen i planerna för återhämtning och resiliens. Tillsammans med det här meddelandet utfärdar kommissionen skräddarsydda rekommendationer till alla medlemsstater om en energipolitik i överensstämmelse med REPowerEU:s mål.

Planerna för återhämtning och resiliens bör säkerställa komplementaritet mellan åtgärder som finansieras av faciliteten för återhämtning och resiliens och åtgärder som stöds av andra nationella medel eller EU-fonder. Bland annat måste synergin ökas mellan sammanhållningspolitiken, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) samt REPowerEU-kapitlen i planerna för återhämtning och resiliens. För gas kan exempelvis mogna projekt för nät, lagring eller LNG som är belägna i en medlemsstat men har europeisk betydelse tas med i REPowerEU-kapitlet för Faciliteten för återhämtning och resiliens. Planerna för återhämtning och resiliens kan t.ex. stödja energiinfrastrukturprojekt som väljs ut regionala TEN-E-grupper för deras gemensamma intresse, eftersom de kopplar samman medlemsstaternas energinät, sammankopplar regioner som för närvarande är isolerade från de europeiska energimarknaderna, stärker befintliga gränsöverskridande sammanlänkningar, bidrar till att integrera förnybar energi och svarar mot målen om marknadsintegration, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Detta gör det möjligt att frigöra energianslag från Fonden för ett sammanlänkat Europa för sammanlänkningar av el, havsbaserade projekt, vätgasprojekt och andra infrastrukturprojekt av gemensamt intresse som kräver gränsöverskridande planering och regionalt samarbete enligt TEN-E-politiken.

Planerna för återhämtning och resiliens tillhandahåller ett snabbt och effektivt sätt att tidigarelägga investeringar för REPowerEU-behoven, i kombination med reformer för att maximera deras genomslag. Eftersom REPowerEU-kapitlet och de sammanhållningspolitiska fonderna båda stöder omställningen till grön energi kan investeringar i energieffektivitet och förnybar energi få stöd från dem bägge. För att öka synergieffekterna mellan dessa politikområden har medlemsstaterna möjlighet att planera sina investeringar under programperioden på ett samordnat sätt, med beaktande av befintliga tidplaner för finansiering och genomförande.

4.3 Finansiering

För att få fram finansiering till REPowerEU:s investeringsbehov i närtid föreslår kommissionen en riktad och snabb ändring av förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Enligt ändringsförslaget ska ytterligare medel anslås från utauktioneringen av utsläppsrätter i systemet för handel med utsläppsrätter, i begränsad omfattning. Kommissionen föreslår också att medlemsstaterna ska få större flexibilitet att överföra medel som tilldelats dem både enligt förordning (EU) 2021/1060 om gemensamma bestämmelser och förordning (EU) 2021/2115 om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa anslag kompletterar återstående 225 miljarder euro i lån från Faciliteten för återhämtning och resiliens, så slutsumman blir nära 300 miljarder euro. Det föreslås att om en del av återstående 225 miljarder euro i lån från Faciliteten för återhämtning och resiliens inte begärs ut av de medlemsstater som för närvarande har rätt till dem inom 30 dagar efter att den ändrade förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens träder i kraft, ska pengarna göras tillgängliga för andra medlemsstater.

Medlemsstaterna får möjlighet att överföra upp till 12,5 % av sina sammanhållningspolitiska anslag till Faciliteten för återhämtning och resiliens genom en ny överföringsmöjlighet på 7,5 % för REPowerEU-mål, baserat på styrkta behov och förutsatt att medlemsstaterna har utnyttjat den tillgängliga överföringsmöjligheten på 5 %. Denna nya överföringsmöjlighet gör det möjligt för medlemsstaterna att i sina planer för återhämtning och resiliens ta med nya investeringar och reformer som bidrar till en snabb minskning av importen av fossila bränslen från Ryssland. En sådan överföringsmöjlighet motiveras av skyndsamheten och karaktären hos vissa av de investeringar som krävs.

Dessutom får medlemsstaterna möjlighet att överföra upp till 12,5 % av sina anslag från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling till Faciliteten för återhämtning och resiliens. Att en del av finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken ges inom Faciliteten för återhämtning och resiliens påskyndar genomförandet av relevanta projekt, vilket gör det möjligt för jordbrukare att få det ekonomiska stöd som krävs för att minska användningen av konstgödsel och öka produktionen av hållbar biometan och förnybar energi.

Processen för medlemsstaternas frivilliga överföringar av sammanhållningspolitiska och jordbrukspolitiska medel till REPowerEU-delarna i återhämtnings- och resiliensplanerna har utformats för att säkerställa ett snabbt antagande, och bör inte försena antagandet och genomförandet av de strategiska planerna och programmen.

Framför allt är det viktigt att medlemsstaterna deltar i en bred samrådsprocess när de utarbetar sina REPowerEU-delar, särskilt med lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter och jordbrukssektorns intressenter, för att säkerställa bred förankring som är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av åtgärderna.

De sammanhållningspolitiska fonderna och deras goda resultat när det gäller att stödja energirelaterade investeringar fortsätter att komplettera och stärka målen för REPowerEU och den europeiska gröna given. Inom den nuvarande fleråriga budgetramen ska sammanhållningspolitiken stödja projekt för minskade koldioxidutsläpp och grön omställning med upp till 100 miljarder euro. För snabba utbetalningar kommer kommissionen att lägga fram ett flexibelt instrument för att hjälpa medlemsstaterna att mobilisera privata resurser och avser att före slutet av 2022 anta en delegerad akt för att påskynda utformningen och återbetalningen av energieffektivitetsprojekt och projekt för förnybar energi genom standardersättningssystem inom sammanhållningspolitiken. Kommissionen tänker också samarbeta med medlemsstaterna för att främja utvecklingen av regionala och lokala energiorgan som samlade kontaktpunkter för energiprojekt.

Reglerna om statligt stöd gäller fullt ut för de reformer och investeringar som ingår i REPowerEU-delarna. Det är varje medlemsstats ansvar att se till att sådana åtgärder är förenliga med EU:s regler om statligt stöd och följer tillämpliga förfaranden för statligt stöd. Mot bakgrund av det unika behovet av att minska beroendet av ryska fossila bränslen kommer kommissionen att undersöka sätt att underlätta statsstödskontrollerna av REPowerEU-åtgärder och samtidigt begränsa snedvridningen av konkurrensen. Kommissionen kommer särskilt att ge vägledning om hur åtgärder kan utformas i enlighet med statsstödsreglerna och påskynda beslut när den har fullständig information. Kommissionen kommer också att hjälpa medlemsstaterna att utforma åtgärder som kan undantas från anmälningsskyldigheten enligt den allmänna gruppundantagsförordningen. Slutligen kommer kommissionen att fortlöpande se över den tillfälliga krisramen för statligt stöd för att se till att den är lämplig för att låta medlemsstaterna att hantera effekterna av den nuvarande geopolitiska situationen, bl.a. på energiområdet, och den kommer att fortsätta att se till att statsstödsreglerna i allmänhet är ändamålsenliga.

Fonden för ett sammanlänkat Europa – energi (FSE-E) ska stödja projekt av gemensamt intresse som inte genomförs av marknaden eller som inte genomförs på annat sätt inom den tid som krävs för att uppnå REPowerEU-målen. Tillsammans med detta meddelande inleder kommissionen en ny ansökningsomgång för FSE-energi för projekt av gemensamt intresse med en beräknad total budget på omkring 800 miljoner euro. Framgångsrika projekt kommer att väljas ut under andra halvåret 2022 för att stödja de mest brådskande infrastrukturprojekt som behövs för att omsätta REPowerEU-målen i praktiken. I början av 2023 kommer kommissionen att utlysa ytterligare en ansökningsomgång för projekt av gemensamt intresse som kanske inte är klara för årets ansökningsomgång.

Medlemsstaterna kan överväga skatteåtgärder till stöd för REPowerEU-målen för att ge incitament till energibesparingar och minska förbrukningen av fossila bränslen. Medlemsstaterna uppmanas att överväga ytterligare skatteåtgärder som nedsättningar och undantag från fordonsskatter för inköp och användning av el- och vätgasfordon, skatteavdrag för energibesparingar samt utfasning av miljöskadliga subventioner. Kommissionens framlagda förslag till översyn av energiskattedirektivet bidrar till målen för REPowerEU genom att ge prissignaler för att minska förbrukningen av fossila bränslen och spara energi, och kommissionen uppmanar medlemsstaterna att komma överens om förslaget.

InvestEU-programmet ska få fram privat finansiering för att stödja ett brett spektrum av investeringar som bidrar till att uppnå REPowerEU:s politiska mål, genom att sprida riskerna på genomförandepartner. Kommissionen kommer att ha ett nära samarbete enligt Team Europe-upplägget med EIB-gruppen, andra genomförandepartner för InvestEU-programmet och EU:s medlemsstater för att påskynda utlåning, blandfinansiering och rådgivningsprodukter för förnybar energi, energieffektivitet och elnät.

För att Innovationsfonden ska kunna täcka 100 % av de berörda kostnaderna vid konkurrensutsatta anbudsförfaranden bör Europaparlamentet och rådet snabbt behandla den föreslagna ändringen av direktivet om handel med utsläppsrätter för innovationsfonden, varefter kommissionen avser att snabbt anta den nödvändiga ändringen av den delegerade akten om inrättande av innovationsfonden.

5. Skärpt beredskap

EU måste vara redo för allvarliga försörjningsavbrott. Även om risken för otillgodosedd efterfrågan på gas i sommar torde vara begränsad, kan det finnas en risk för att lagerhållningen inte är tillräcklig för nästa vinter utan ytterligare åtgärder under de kommande månaderna.

Tillsammans med ett snabbt antagande av lagringsförordningen så att lagren kan börja fyllas på i sommar uppmanar kommissionen medlemsstaterna att göra följande:

· I förväg genomföra EU:s meddelande om att spara energi Gas som sparas nu kan bland annat användas för att fylla på underjordslager inför nästa vinter.

· Uppdatera sina beredskapsplaner med beaktande av rekommendationerna i kommissionens översyn av beredskapen. I de uppdaterade beredskapsplanerna bör man kartlägga väsentliga kunder som spelar en nyckelroll för kritiska leveranskedjor i EU.

·Be systemansvariga för överföringssystem att påskynda de tekniska åtgärderna, som kan öka kapaciteten för omvända flöden från väst till öst till nästa vinter, bl.a. när det gäller tekniska krav på gasens sammansättning.

·Ingå kvarvarande bilaterala solidaritetsarrangemang mellan grannländerna.

I EU:s befintliga rättsliga ram föreskrivs redan att medlemsstaterna kan begära solidaritetsåtgärder av sina grannmedlemsstater i händelse av extrema kriser. Solidaritetsåtgärderna är avsedda som en sista utväg i händelse av extrem gasbrist för att säkerställa försörjning till hushåll, fjärrvärmesystem och grundläggande sociala anläggningar i det drabbade landet.

Kommissionen kommer att utfärda riktlinjer om prioriteringskriterierna för oprioriterade kunder, särskilt inom industrin. Vägledningen ska dels inriktas på att kartlägga nationella och gränsöverskridande värdekedjor av central och avgörande betydelse, som om de störs kan inverka negativt på trygghet, livsmedel, hälsa och säkerhet på europeisk och global nivå. Kommissionen tänker också bedöma konsekvenserna för de olika regionernas konkurrenskraft. Kommissionen kommer också att underlätta upprättandet av en samordnad EU-plan för minskning av efterfrågan med förebyggande frivilliga begränsningsåtgärder som ska kunna aktiveras innan en verklig nödsituation uppstår. Planen är tänkt att omfatta frivilliga marknadsbaserade åtgärder för att minska företagens förbrukning och därmed garantera att prioriterade kunder får leveranser. Dessutom håller kommissionen på att se över medlemsstaternas riskberedskapsplaner i elsektorn för att minimera effekterna av eventuella gasavbrott på elproduktionen.

Slutsatser

Nu är det dags att minska EU:s strategiska energiberoende. REPowerEU påskyndar diversifieringen och innebär mer förnybar gas, tidigarelägger energibesparingar och elektrifiering med potential att så snart som möjligt ersätta de fossila bränslen som EU nu importerar från Ryssland varje år. Detta görs med samordnad planering, i gemensamt intresse och med stark europeisk solidaritet.

Det är mycket angeläget att minska EU:s energiberoende av två skäl: klimatkrisen, som i hög grad förvärras av Rysslands angrepp på Ukraina, och EU:s beroende av fossila bränslen, som Ryssland använder som ett ekonomiskt och politiskt tillhygge.

Den gröna omställningen av EU:s energisystem stärker den ekonomiska tillväxten, befäster EU:s industriella ledarskap och för EU vidare på vägen mot klimatneutralitet till 2050.

Kommissionen uppmanar stats- och regeringscheferna, medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna och alla enskilda och företag att minska EU:s beroende av rysk energi genom att genomföra den här planen REPowerEU.

(1)    Europeiska rådets slutsatser (24 och 25 mars 2022).

(2)    Meddelandet REPowerEU:  Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris, COM(2022) 108 final, 8.3.2022.

(3)    Se den fullständiga förteckningen över åtgärder i bilaga 1

(4)      Flash Eurobarometer 506: EU:s svar på kriget i Ukraina, 5 maj 2022.

(5)      Scenariot för REPowerEU i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Implementing the REPowerEU Action Plan: Investment Needs, Hydrogen Accelerator and Achieving the Bio-methane Targets, som åtföljer detta meddelande.

(6)      COM(2021) 558 final, 14.7.2021

(7)      COM(2022) 142 final, 30.03.2022

(8)       EU-US_LNG_2022_2.pdf (europa.eu)

(9)    Den 5 maj inrättade kommissionen och Bulgarien en första regional arbetsgrupp som en del av EU:s energiinköpsplattform i samordning med grannländerna i sydöstra Europa. Ytterligare regionala arbetsgrupper som omfattar Central- och Östeuropa, nordväst och Baltikum kommer snart att föreslås. Här är det viktigt att EU:s största energimarknader, med tillgång till diversifieringsinfrastruktur som LNG-terminaler, aktivt deltar i plattformens insatser för diversifiering och försörjningstrygghet.

(10)      Det särskilda arbetsflödet för inköp av väte ska göra den europeiska globala vätgasfaciliteten operativ, med utgångspunkt i erfarenheterna från H2Global och Euratoms försörjningsbyrå, och ska inrättas inom EU:s energiplattform.

(11)      EU:s externa energiengagemang i en föränderlig värld, JOIN (2022) 23, 18.5.2022.

(12)      Fem medlemsstater (Bulgarien, Tjeckien, Finland, Ungern och Slovakien) har för närvarande VVER-reaktorer i drift på sitt territorium, och alla är för närvarande helt beroende av bränsle från en rysk leverantör.

(13)      Medeleffektsreaktorer för forskning (MPRR), som finns i Tjeckien, Ungern och Polen, är av sovjetisk konstruktion och är fortfarande beroende av den ryska monopoltillverkaren för bränsle.

(14)    Arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Implementing the REPowerEU Action Plan: Investment Needs, Hydrogen Accelerator and Achieving the Bio-methane Targets, som åtföljer detta meddelande.

(15)      EU solenergistrategi, COM(2022) 221 (18.5.2022)

(16)    Arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Implementing the REPowerEU Action Plan: Investment Needs, Hydrogen Accelerator and Achieving the Bio-methane Targets, som åtföljer detta meddelande.

(17)      Med utgångspunkt i REPowerEU räknar kommissionen med att omkring 30 % av den primära stålproduktionen i EU ska ha blivit fossilfri 2030, [vilket kräver 1,4 miljoner ton förnybart väte och investeringar på [18–20] miljarder euroför att ersätta masugnar med processer för direktreduktion av järn där förnybart väte används som bränsle.] 

(18)    Kommissionens rekommendation om påskyndande av tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi och underlättande av energiköpsavtal, C (2022) 3219, SWD (2022) 149, 18.5.2022.

(19)       Electrolyser Summit Joint Declaration . Elektrolystillverkarna i Europa åtog sig att tiofaldigt öka sin kapacitet att tillverka elektrolysanläggningar till 17,5 GW fram till 2025.

(20)      Kompetenspakten stöder storskaliga kompetenspartnerskap i olika industriella ekosystem, bl.a. energiintensiva industrier, byggverksamhet och förnybar energi. Pakten samlar och uppmuntrar åtaganden från enskilda företag, utbildare och arbetsmarknadsparter om att kompetenshöja eller omskola människor i arbetsför ålder, t.ex. utveckla kvalificerad arbetskraft och omskola installatörer av gaspannor i ny teknik som värmepumpar och solpaneler. 

(21)      Kommissionens rekommendation om påskyndande av tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi och underlättande av energiköpsavtal, C(2022) 3219, SWD(2022) 149, 18.5.2022.

(22)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning).

(23)      Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, COM(2022) 222, 18.5.2022

(24)  Med prioriterade områden för förnybar energi menas en särskild plats på land eller till havs som av en medlemsstat har utsetts som särskilt lämplig för installation av anläggningar för produktion av energi från förnybara källor, med undantag för förbränningsanläggningar för biomassa.

(25)      Se t.ex. förslaget till rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet (COM(2021) 801 final). 

(26)      Enbart under 2022 har projekt driftsatts eller kommer att tas i drift med en total ytterligare gaskapacitet på 20 miljarder kubikmeter per år, t.ex. GIPL, sammanlänkningen Polen-Slovakien, Baltic Pipe mellan Polen och Danmark och gasledningen mellan Grekland och Bulgarien (IGB). LNG-terminaler på Cypern (2 miljarder kubikmeter per år) och Alexandroupolis i Grekland (5 miljarder kubikmeter per år) ska tas i drift 2023. Dessutom förväntas flera gasprojekt bli färdiga de kommande åren, bl.a. lagringsprojekt i sydöstra Europa (Grekland, Rumänien och Bulgarien) samt LNG-terminalen i Gdansk i Polen (minst 6 miljarder kubikmeter per år). Dessutom spelar stödet till utökningen av den södra gaskorridoren till 20 miljarder kubikmeter per år en viktig roll för att trygga gasförsörjningen till sydöstra Europa (inledningsvis Grekland och Italien) och västra Balkan.

(27)      GIPL togs i drift den 5 maj och är ett stort EU-projekt som utvecklats inom ramen för den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (BEMIP). Den 508 km långa rörledningen kopplar samman Estland, Finland, Lettland och Litauen med EU:s gasmarknad. Av de cirka 500 miljoner euro som gick till projektet bidrog EU med ca 300 miljoner euro.

(28)      LNG-terminalen i Alexandropoulis (en flytande lagrings- och återförgasningsenhet) ska vara klar i slutet av 2023 och får en kapacitet på 153 500 kubikmeter, med en årlig potentiell omsättning på 5,5 miljarder kubikmeter. Budgeten uppgår till ca 364 miljoner euro, varav 167 miljoner euro från sammanhållningspolitiken 2014–2020.

(29)      Två gaskorridorer är av stor betydelse för försörjningstryggheten i Central- och Östeuropa: Trans-Balkankorridoren (Turkiet-Bulgarien-Rumänien) och den vertikala korridoren (sammanlänkningen Grekland-Bulgarien, sammanlänkningen Rumänien-Bulgarien och BRUA) kommer att underlätta gasförsörjningen från tredjeländer i regionen.

(30)      Se den vägledande projektlistan i bilaga 3.

(31)       https://ec.europa.eu/energy/sites/default/files/fifth_pci_list_19_november_2021_annex.pdf  

(32)       Instrumentet för tekniskt stöd: Landsfaktablad 2022| Europeiska kommissionen (europa.eu)  

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 18.5.2022

COM(2022) 230 final

BILAGOR

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Planen REPowerEU

{SWD(2022) 230 final}

BILAGA 1

BILAGA 2 – kartor     BILAGA 3

Behov av gasinfrastruktur

De transeuropeiska energinätens (TEN-E) bidrag till resilienta europeiska el- och gasnät

I TEN-E-förordningen fastställs en ny strategi för EU-omfattande infrastrukturplanering som bygger på regionalt samarbete med medlemsstaterna och berörda parter för att identifiera projekt av gemensamt intresse som bidrar till utvecklingen av prioriterade korridorer och tematiska områden för energiinfrastruktur. I förordningen anges även att medlemsstaterna ska effektivisera tillståndsförfarandena för projekt av gemensamt intresse. Projekten finansieras genom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE).

Sedan TEN-E-förordningen inrättades 2013 har gasprojekt av gemensamt intresse bidragit till att skapa en mer resilient europeisk gasinfrastruktur som bygger på mer diversifierade försörjningskällor. Gasprojekt av gemensamt intresse har bidragit till att minska flaskhalsarna i den europeiska gasinfrastrukturen och att diversifiera försörjningskällor, leverantörer och tillförselvägar. När de pågående projekten av gemensamt intresse har genomförts kommer alla medlemsstater att ha tillgång till minst tre gaskällor eller till den globala marknaden för flytande naturgas (LNG).

Enbart under 2022 har eller kommer projekt av gemensamt intresse med en sammanlagd ytterligare gasöverföringskapacitet på 20 miljarder kubikmeter per år att tas i drift, t.ex. gassammanlänkningen mellan Polen och Litauen (GIPL), sammanlänkningen mellan Polen och Slovakien, sammanlänkningen mellan Danmark och Polen (Baltic Pipe) och gasledningen mellan Grekland och Bulgarien (IGB). LNG-terminaler i Cypern (2 miljarder kubikmeter per år) och Alexandroupolis i Grekland (5 miljarder kubikmeter per år) ska tas i drift 2023. Dessutom förväntas flera gasprojekt av gemensamt intresse slutföras under de kommande åren, däribland flera lagringsprojekt i sydöstra Europa (Grekland, Rumänien och Bulgarien) samt LNG-terminalen i Gdansk i Polen (minst 6 miljarder kubikmeter per år).

Det är tack vare dessa projekt, varav många har fått ekonomiskt stöd genom Fonden för ett sammanlänkat Europa, som medlemsstaterna kan svara solidariskt på den senaste tidens försörjningsstopp.

Utöver betydande förbättringar av den europeiska gasinfrastrukturen har viktiga elsammanlänkningar inletts även genom FSE-bidrag, t.ex. elsammanlänkningen i Biscayabukten mellan Frankrike och Spanien som ökar sammanlänkningskapaciteten med Iberiska halvön, Celtic Interconnector mellan Frankrike och Irland och EuroAsia Interconnector mellan Grekland och Cypern, som båda kommer att bryta isoleringen från unionens elnät i Irland respektive Cypern, stödja integreringen av förnybara energikällor och öka försörjningstryggheten. Synkroniseringen av elnäten i Baltikum, de sista medlemsstaterna med elsystem som fortfarande är beroende av tredjeländer, är dessutom på god väg att slutföras senast 2025. Stöd inom ramen för TEN-E och ekonomiskt stöd inom ramen för FSE på över 1,2 miljarder euro har varit avgörande för projektets genomförande.

Projekt av gemensamt intresse med fokus på el 2 kommer att behöva påskyndas för ett bättre sammanlänkat system som gör det möjligt att öka andelen förnybara energikällor och minska begränsningarna av förnybar energi betydligt snabbare i linje med REPowerEU-målen.

Entso-G:s bedömning av ytterligare behov av gasinfrastruktur

I REPowerEU-meddelandet tillkännagavs att kommissionen med hög prioritet ska bedöma om åtgärder och investeringar i sammanlänkningar och gasinfrastruktur med beredskap för vätgas krävs för att åtgärda flaskhalsar som hindrar EU från att utnyttja sin LNG-kapacitet till fullo. Kommissionen har uppmanat Entso-G att stödja denna bedömning i syfte att identifiera eventuella återstående luckor i gasinfrastrukturen som måste åtgärdas omedelbart inom ramen för REPowerEU-planen.

I Entso-G:s bedömning 3 analyserades i vilken utsträckning flaskhalsar förekommer i EU:s gasinfrastruktur om ryska gasflöden till Europa avbryts, med hjälp av två olika efterfrågescenarier (nuvarande efterfrågan och efterfrågan 2030 under förutsättning att förslagen i 55 %-paketet genomförs fullt ut med 27 % lägre efterfrågan än i dag, vilket förväntas bli ännu lägre i och med genomförandet av REPowerEU) och med olika utvecklingsnivåer i infrastrukturen 4 .

Bedömningen visar att det kommer att vara möjligt att till fullo kompensera för den ryska gasimporten genom en kombination av minskad efterfrågan i enlighet med kommissionens 55 %-paket 5 , en ökning av den inhemska produktionen av biogas och i synnerhet fossilfri vätgas, och begränsade kompletteringar av gasinfrastruktur utöver det som redan finns med på den femte listan över projekt av gemensamt intresse. Om man mildrar effekten av de få flaskhalsar som återstår blir det europeiska gassystemet också mer resilient och flexibelt.

När det gäller den geografiska fördelningen av behoven står det klart att den största utmaningen skulle vara att tillgodose efterfrågan i Central- och Östeuropa, men även i norra Tyskland, om gasimporten från Ryssland upphör. Bedömningen, som därefter diskuterades med medlemsstaterna i ett regionalt sammanhang, har visat att det finns olika möjliga lösningar för att hantera det ryska importberoendet, främst i geografisk närhet till behoven och där två eller flera medlemsstater behöver samarbeta.

Ytterligare behov av gasinfrastruktur per region

Östersjöområdet

De tre baltiska staterna och Finland är i hög grad beroende av rysk gas, medan Polen är mindre beroende av sådan import.

Projekt som Balticconnector mellan Estland och Finland, förbättrad sammanlänkning mellan Lettland och Estland samt LNG-terminalerna Klaipeda och Świnoujście har redan säkerställt marknadsintegration och minskat beroendet av rysk gas i en region som historiskt sett förlitar sig på en enda leverantör. Situationen förväntas förbättras avsevärt i och med lanseringen av sammanlänkningen mellan Polen och Litauen (GIPL) och det nära förestående slutförandet av utbyggnaden av LNG-terminalen Świnoujście, Baltic Pipe, som för första gången transporterar gas från haven i norr till regionen via Polen, förstärkningen av sammanlänkningen mellan Litauen och Lettland och förbättringen av Inčukalns UGS. Förbindelsen mellan Östersjöregionen och Central- och Östeuropa kommer att slutföras under andra halvåret 2022 med sammanlänkningen mellan Polen och Slovakien. Regionen har också i störst utsträckning fått energistöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa.

På kort sikt visade bedömningen att det tillfälligt hyrda fartyget för transport, lagring och återförgasning (FSRU) som ska installeras i antingen Estland eller Finland senare under 2022 kan minska beroendet av rysk gas avsevärt. Lettland har också bjudits in att delta i projektutvecklingen.

På medellång till lång sikt har bedömningen tydligt visat att regionen runt Östersjön skulle gynnas av en andra LNG-terminal i Gdansk i Polen (färdigställs 2026 men skulle kunna påskyndas till 2025) – ett projekt som ingår i den femte listan över projekt av gemensamt intresse. Projektet kan också minska eventuella ytterligare behov i de baltiska staternas genom att frigöra kapacitet i LNG-terminalen Klaipeda i Litauen för att tillgodose eventuella ytterligare behov i de baltiska staterna och Finland.

Västeuropa

De flesta västeuropeiska länder är redan i dag antingen helt oberoende eller minimalt beroende av rysk gas. Tyskland är dock i hög grad beroende av rysk gas, särskilt i den norra delen av marknaden där efterfrågan är koncentrerad. I avsaknad av gasimport från Ryssland är flaskhalsarna i infrastrukturen kopplade till otillräcklig rörledningskapacitet från väst till öst samt otillräcklig importkapacitet, inbegripet LNG-infrastruktur.

Till skillnad från de flesta europeiska länder tillsätter Spanien och Frankrike doft i gasen i överföringssystemet. Infrastruktur- och regleringsbegränsningar hindrar därför sydvästliga länder från att samarbeta med länder i nordvästra samt Central- och Östeuropa. Ingen betydande gaskapacitet finns tillgänglig från Frankrike till Tyskland.

På kort sikt har bedömningen tydligt visat att ett ytterligare FSRU i Eemshaven i Nederländerna, ett FSRU i Wilhelmshaven i Tyskland och en ytterligare LNG-terminal i Brunsbüttel i Tyskland kommer att minska infrastrukturbegränsningarna i nordvästra Europa. I allmänhet blir det viktigt att undvika överkapacitet i infrastruktur för LNG-import som kan bli strandade tillgångar i framtiden.

På medellång sikt har utvärderingen och diskussionerna lett till slutsatsen att en deodoriseringsenhet som möjliggör gasflöden från väst till öst mellan Frankrike och Tyskland skulle undanröja en stor flaskhals för att minska beroendet av rysk gas i Centraleuropa. I kombination med förstärkningar av gasinfrastrukturen för att öka exportkapaciteten från Belgien till Tyskland skulle detta möjliggöra ett fullständigt utnyttjande av LNG-kapaciteten i Västeuropa för att hantera beroendet av rysk gas även i de central- och östeuropeiska regionerna.

Ytterligare ett gränsöverskridande infrastrukturprojekt på Iberiska halvön bör utvärderas ytterligare med tanke på dess långsiktiga potential att utnyttja den viktiga förnybara vätgasen på Iberiska halvön och i Nordafrika, och huruvida det kan bli det första elementet i stomnätet för vätgas med tanke på acceleratorn för vätgas.

Central- och Sydösteuropa

I Central- och Sydösteuropa, inklusive energigemenskapen, uppvisar de flesta länder ett betydande beroende av rysk gas med hänsyn till dagens efterfrågan.

I Sydösteuropa togs viktiga prioriterade gasinfrastrukturprojekt i drift under 2020–2021, bland annat den transadriatiska gasledningen, den första fasen av BRUA-ledningskorridoren och LNG-terminalen på ön Krk. De återstående prioriterade infrastrukturinvesteringarna i regionen, som ska slutföras 2022, utgörs av saneringen, moderniseringen och utbyggnaden av det bulgariska överföringssystemet samt den nya sammanlänkningen mellan Grekland och Bulgarien (IGB), som i den första etappen möjliggör en dubbelriktad kapacitet på 3 miljarder kubikmeter per år. Sammanlänkningen Serbien–Bulgarien (IBS) som siktar på en dubbelriktad kapacitet på 1,8 miljarder kubikmeter per år, och uppförandet av ett FSRU i Alexandroupolis, som får en importkapacitet på 5,5 miljarder kubikmeter per år, förväntas för närvarande slutföras under andra halvåret 2023. Dessutom planeras en utbyggnad av den underjordiska gaslagringsanläggningen i Chiren i Bulgarien under 2025.

Bedömningen har visat att Sydösteuropa på medellång sikt i viss utsträckning skulle gynnas av FSRU-terminalen i Polen (ett projekt på den femte listan över projekt av gemensamt intresse), medan de största fördelarna kommer att åtnjutas i Östersjöregionen. Transport av naturgas från Gdansk till Sydösteuropa och Ukraina skulle kräva ett påskyndat uppförande av den nord-sydliga gaskorridoren i östra Polen. Entso-G:s bedömning har också visat att en utbyggnad av kapaciteten i LNG-terminalen på Krk på medellång sikt kommer att bidra ytterligare till att minska importberoendet av Ryssland, men för att dra nytta av fördelarna skulle det kroatiska överföringsnätet till Slovenien och Ungern behöva förbättras. Mer gas skulle kunna levereras till regionen genom en fullskalig utbyggnad av TAP, men en uppgradering av TAP kräver påskyndade ytterligare infrastrukturinvesteringar i det italienska överföringsnätet (rörledningarna Adriatica Line och Mattagiola–Massafra, som står på den femte listan över projekt av gemensamt intresse). Om det italienska överföringsnätet förstärks möjliggörs ökade flöden från söder till norra Italien, vilket skulle vara relevant för ytterligare flöden från TAP, EastMed och Nordafrika. Dessutom skulle en utvidgning av sammanlänkningen mellan Grekland och Bulgarien (IGB etapp II) kunna minska beroendet ytterligare, särskilt i Bulgarien och i hela Sydösteuropa, genom att man ökar flödena från TAP och LNG-terminaler i Grekland.

Dessutom har Entso-G:s bedömning visat att projekt av gemensamt intresse och ytterligare projekt som erkänns i REPowerEU-planen, om de genomförs, skulle ge ytterligare fördelar även för de avtalsslutande parterna i energigemenskapen, vars behov då skulle tillgodoses fullt ut. I och med slutförandet av projekt i flaggskeppsinitiativ 5 i den ekonomiska investeringsplanen för västra Balkan (EIP-projekt) kommer de avtalsslutande parterna i energigemenskapen att få tillgång till olika alternativa källor och tillförselvägar. Genomförandet av EIP-projekten behöver bedömas från fall till fall för att undvika risken för strandade tillgångar.

Medlemsstaterna bör se till att de identifierade projekten genomförs så snabbt som möjligt i enlighet med behoven och tidsplanen för REPowerEU. I synnerhet bör identifierade projekt, tillsammans med projekt av gemensamt intresse, ges status som projekt av största nationella betydelse och prioriteras för att säkerställa ett snabbt genomförande. Kommissionen står beredd att underlätta detta.

(1) I scenariot uppnås cirka 12 miljarder kubikmeter genom ytterligare 4 miljoner ton inhemsk vätgasproduktion och 9 miljarder kubikmeter genom ytterligare ersättning av gas i elkraftsystemet. Dessa besparingar på miljarder kubikmeter fördelas i tabellen till andra sektorer.

(2)    Den aktuella femte listan över projekt av gemensamt intresse innehåller totalt 67 projekt med fokus på el.

(3)    Omfattar alla EU-medlemsstater och flera tredjeländer, nämligen Nordmakedonien, Bosnien och Hercegovina, Serbien och Storbritannien.

(4)    Nivå 0 = nuvarande infrastruktur, nivå 1 = avancerade projekt (FID + avancerade projekt av gemensamt intresse), nivå 2 = nivå 1 + ytterligare LNG- och TAP-utbyggnad.

(5)    Även med nuvarande nivåer på efterfrågan och inhemskt utbud skulle de identifierade projekten minska beroendet av Ryssland nästan helt och hållet, med ett fortsatt beroende på 5 % i Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien.