EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.7.2021
SWD(2021) 708 final
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR
2021 års rapport om rättsstatsprincipen
Landskapitel om situationen i fråga om rättsstatsprincipen i Estland
Följedokument till
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN
2021 års rapport om rättsstatsprincipen
Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i Europeiska unionen
{COM(2021) 700 final} - {SWD(2021) 701 final} - {SWD(2021) 702 final} - {SWD(2021) 703 final} - {SWD(2021) 704 final} - {SWD(2021) 705 final} - {SWD(2021) 706 final} - {SWD(2021) 707 final} - {SWD(2021) 709 final} - {SWD(2021) 710 final} - {SWD(2021) 711 final} - {SWD(2021) 712 final} - {SWD(2021) 713 final} - {SWD(2021) 714 final} - {SWD(2021) 715 final} - {SWD(2021) 716 final} - {SWD(2021) 717 final} - {SWD(2021) 718 final} - {SWD(2021) 719 final} - {SWD(2021) 720 final} - {SWD(2021) 721 final} - {SWD(2021) 722 final} - {SWD(2021) 723 final} - {SWD(2021) 724 final} - {SWD(2021) 725 final} - {SWD(2021) 726 final} - {SWD(2021) 727 final}
Sammanfattning
Den långt framskridna digitaliseringen av domstolsväsendet visade sig spela en avgörande faktor för tryggandet av det estniska domstolsväsendets motståndskraft mot de utmaningar som covid-19-pandemin har inneburit. E-file, ett system för elektronisk kommunikation inom domstolsväsendet, håller på att utvecklas med nya funktioner följt av en utbildning och systemet har bidragit till att domstolarna effektivt har kunnat klara upp inkommande ärenden. När så behövs för att uppnå god rättsskipning har domstolsordförandenas befogenheter utökats så att de under särskilda omständigheter och under en begränsad tid kan omplacera domare utan deras medgivande, överföra ärenden och begära att domare som samtycker utstationeras. Dessa befogenheter kan användas för att komma till bukt med eventuella eftersläpningar i domstolarna och i nödfall om antalet inkommande migrations- och asylärenden ökar. Insynen i befordringsprocessen för domare har ökat genom en ändring av utvärderingskriterierna för domare i första instans, vilka numera omfattar ett förfarande för insamling av uppgifter om kandidaterna.
Det strategiska regelverket för korruptionsbekämpning har vidareutvecklats sedan förra årets rapport med en nationell handlingsplan för 2021–2025, vilken regeringen antog under 2021. Handlingsplanen innebär en förstärkning av ministeriernas deltagande i samordningen och genomförandet av åtgärder för korruptionsbekämpning och en utveckling av civilsamhällets engagemang i korruptionsfrågor. Vad gäller åtal av korruptionsbrott har det straffrättsliga systemet visat sig effektivt kunna identifiera fall av korruption på hög nivå. Åtgärder för att stärka det förbyggande arbetet omfattar nya, ej bindande riktlinjer för lobbyverksamheter och intressekonflikter, även om dessa riktlinjer saknar tydliga bestämmelser för genomförandet. Lagstiftningsprocessen för att anta heltäckande regler för skydd av visselblåsare har inletts och förväntas vara klart i slutet av detta år. I det uppdaterade systemet för redovisning av tillgångar ska även ministrars politiska rådgivare redovisa sina ekonomiska intressen. Dessutom har regeringen meddelat att de avser skärpa regelverket för finansiering av politiska partier.
Vad gäller mediefrihet och mediepluralism har regeringen lagt fram ett lagförslag om att stärka medietillsynsmyndighetens oberoende och öka insynen i mediernas ägarförhållanden. Rätten till information är generellt sett rättsligt och formellt skyddad i författningen, dock kan reglerna för offentliggörande skilja sig åt mellan olika offentliga organ. Sedan 2020 års rapport om rättsstatsprincipen har det heltäckande ramverket för skyddet av journalister förblivit oförändrat. Den rådande covid-19-pandemin har lett till minskade reklamintäkter, vilket har påverkat mediepluralismen och journalisternas ekonomiska situation genom en försämring av arbetstryggheten, särskilt för frilansare. Regeringen har antagit flera stödåtgärder för att få bukt med dessa frågor.
Estland har fortsatt förbättra sitt välutvecklade system för kontroller och motvikter med nya projekt som syftar till att göra lagstiftningsprocessen mer inkluderande. Justitiekanslern har utökat sin kompetens och ackrediterats med A-status som en institution för mänskliga rättigheter som ett steg i genomförandet av FN:s Parisprinciper. Det nya programmet för civilsamhället har tagits fram av regeringen i samarbete med civilsamhället och det fokuserar på utformandet av strategiska partnerskap mellan civilsamhällets organisationer och offentliga institutioner. Den estniska regeringen utlyste ett nödläge mellan mars och maj 2020. Sedan lagstiftningen ändrats har Hälsonämnden och regeringen haft befogenhet att bekämpa covid-19-pandemin. Alla regeringens beslut med anledning av covid-19-pandemin innehåller information om hur dessa kan bestridas.
I.Domstolsväsendet
Det estniska domstolsväsendet består av tre nivåer: fyra distriktsdomstolar (som handlägger tvistemål, brottmål och mål om mindre brott) och två förvaltningsdomstolar i första instans, två regionala domstolar i andra instans (som prövar överklagade domar från distrikts- och förvaltningsdomstolarna) samt högsta domstolen i högsta instans som fungerar som kassationsdomstol och författningsdomstol. Högsta domstolen förvaltar sin egen budget och sköter sin egen verksamhet, medan domstolarna i första och andra instans förvaltas gemensamt av rådet för domstolsförvaltning och justitieministeriet. Rådet för domstolsförvaltning är ett organ utan löpande verksamhet som bland annat har befogenheter rörande domstolsväsendets struktur och resurser och som deltar i diskussionen om domstolarnas förvaltning. Domarna i domstolarna i första och andra instans utses av republikens president på förslag från högsta domstolen i plenum. Åklagarmyndigheten lyder under justitieministeriet och fullgör sina uppgifter i oavhängighet. Myndigheten leds av riksåklagaren, som framför allt överser utnämningen av åklagare och deras befordringar. Det estniska advokatsamfundet är en oberoende, självstyrande branschorganisation. Disciplinära förfaranden mot advokater kan inledas vid Domarkårens hedersdomstol av samtliga berörda parter eller av advokatsamfundets styrelse. Estland deltar i Europeiska åklagarmyndigheten.
Oberoende
Uppfattningen om domstolsväsendets oberoende har förbättrats markant och ligger nu på en hög nivå bland allmänheten och en genomsnittlig nivå hos företagen. Bland allmänheten upplever 66 % att domstolsväsendets oberoende är ganska eller mycket bra, vilket är en markant ökning jämfört med 2020 (57 %) och trenden är fortsatt positiv. Hos företagen upplever 57 % att domstolsväsendets oberoende är ganska eller mycket bra, vilket utgör en vändning av den tidigare negativa trenden (39 % 2020)
. Uppfattningen om domstolsväsendets oberoende har sedan 2016 ökat både hos allmänheten och hos företagen.
Domstolsordförandenas befogenheter har utökats så att de, under särskilda omständigheter och under en begränsad tid, kan omplacera domare utan deras medgivande samt begära utstationering av domare som samtyckt. De ändringar av lagen om domstolarna som trädde i kraft i juni 2020 har som syfte att åtgärda eventuella eftersläpningar på domstolarna och eventuella nödlägen som kan uppstå om antalet inkommande migrations- och asylärenden ökar och innebär att domare kan omplaceras mot deras medgivande. När så behövs för att uppnå god rättsskipning kan en domare genom ett beslut från domstolens ordförande tillfälligt omplaceras utan domarens medgivande till en förvaltningsdomstol för handläggning av ansökningar om förvar av tredjelandsmedborgare. Omplacering är endast möjligt i nödsituationer
och ska genomgå en domstolsprövning vid högsta domstolen. Att omplaceringen är tillfällig, sker under specifikt fastställda omständigheter och är föremål för en domstolsprövning i kombination med att beslutet om omplacering inte fattas av den verkställande makten utgör viktiga rättsskydd. Europarådet rekommenderar att omplacering av domare utan deras medgivande ska omfattas av sådant rättsskydd. Dessa ändringar har också gett utökade möjligheter att hänskjta ett ärende till en annan domstol utan byte av jurisdiktion. På begäran av ordförande för en distriktsdomstol eller förvaltningsdomstol kan ordförandena för de regionala domstolarna, genom ett gemensamt beslut, hänskjta ett ärende som kan dömas på grundval av de allmänna delarna till en annan domstol i samma instans för avgörande. Denna åtgärd ska endast brukas under extraordinära omständigheter och ska inte användas som en permanent lösning. Dessa ändringar innebär också en utökad möjlighet att utstationera domare med deras medgivande. Ordförande på en domstol kan skicka en domare, om domaren ger sitt medgivande och på begäran av en ordförande på en annan domstol, att pröva ett ärende på en annan domstol i samma eller i en lägre instans när det föreligger en reell risk att en domstol inte kan handlägga inkommande ärenden inom rimlig tid. Utstationeringen är även i dessa fall tidsbegränsad.
Befordringsprocessen för domare har blivit mer transparent. I december 2020 ändrade högsta domstolen i plenum utvärderingskriterierna för domare i första instans som ansöker om en tjänst som domare i andra instans. Kriterierna, som offentliggjordes för första gången 2015, har reviderats så att de omfattar ett förfarande för insamling av uppgifter om kandidaterna, vilket borde bidra till en ökad insyn i befordringsprocessen för domare. Befordran för domare bygger på allmänna uttagningsprov där domare som önskar befordras jämställs med kandidater som innehar andra juridiska yrken. Denna förändring av processen är särskilt relevant med tanke på att ett visst antal domare kommer att gå i pension under kommande år och att dessa måste ersättas med nyutnämnda eller befordrade domare. Utnämningsprocessen för nya domare till domstolar i första och andra instans sköts av kommittén för granskning av domare och bygger på ett muntligt och ett skriftligt prov och en utvärdering av kandidatens lämplighet. Därefter presenteras de godkända kandidaterna för högsta domstolen i plenum som lämnar in ett förslag till utnämning till republikens president. Domare vid domstolar i första instans befordras till domstolar i högre instans genom ett beslut från högsta domstolen i plenum på grundval av en intervju och yttranden från medlemmarna i den domstol som personen har sökt sig till. Beslut om befordran eller om utnämningar kan överklagas hos högsta domstolens författningskammare. Berörda aktörer har uttryckt farhågor om huruvida de domare som deltar i överklagandeförfarandet är opartiska men hittills har ingen sådan överklagan inkommit. Vidare bör det noteras att ledamöter i författningskammaren, vilka har deltagit i beslut om befordran eller beslut om förslag till utnämning, har möjlighet att lämna ifrån sig överklagandeförfarandet för att på så vis bemöta eventuella tvivel som kan ha uppstått gällande överklagandekammarens strukturella opartiskhet. När en domare utses till ämbetet för första gången ska kommittén för granskning av domare utvärdera domaren under dennes första tre år i enlighet med de kriterier som fastställts i lagen.
Kvalitet
Den långt framskridna digitaliseringen av domstolsväsendet har gjort det möjligt för domstolarna att fortsätta sitt arbete utan märkbara avbrott under covid-19-pandemin. Som noterat i 2020 års rapport om rättsstatsprincipen är Estland bland de medlemsländer som kommit längst med digitaliseringen av domstolsväsendet. Detta har möjliggjort för en smidig övergång från ett platsbaserat till ett distansbaserat domstolsväsende under covid-19-pandemin. Redan innan pandemin bröt ut hade Estland infört ett digitalt hanteringssystem för domstolshandlingar, utrustat alla domstolar med videokonferensutrustning och gjort det möjligt för domstolar, åklagarmyndigheter och andra yrkesverksamma jurister att arbeta på distans. En digital rättssal togs fram under 2020 för att göra det möjligt för domare, advokater och åklagare att delta i förhandlingar på distans. Detta nya digitala verktyg nyttjar inga kommersiella molnprodukter. Användarna kan logga in i verktyget utan att installera någon programvara och förhandlingarna kan streamas och spelas in. Alla förhandlingar i digitala rättssalar har ett unikt namn och lösenord som inte kan återanvändas när förhandlingen är avslutad. Till det nya verktyget medföljer det instruktioner för att underlätta användningen. Högsta domstolen håller på att ta fram mer utbildningsmaterial och fler kurser för att ytterligare främja kompetensnivån på det här området. Vidare kommer en ny version av e-File, ett system för elektronisk kommunikation inom domstolsväsendet, att presenteras under 2021, vilket kommer att göra det möjligt att ladda upp stora filer och videofilmer till en onlineplattform.
Effektivitet
Domstolsväsendet har fortsatt att arbeta effektivt trots de utmaningar som covid-19-pandemin har inneburit. Handläggningstiden för förhandlingar och pågående mål är bland de lägsta i hela EU. Under 2020 avslutades civilrättsliga mål i distriktsdomstolarna med samma effektivitet som under 2019 (i genomsnitt inom 95 dagar) medan straffrättsliga mål avslutades långsammare än under 2019 (i genomsnitt inom 255 dagar med det vanliga straffrättsliga förfarandet, inom 34 dagar med det förenklade förfarandet och inom 47 för mindre brott). I domstolarna i första instans avslutades förvaltningsrättsliga mål något långsammare än under 2019 (i genomsnitt inom 126 dagar)
. Den genomsnittliga handläggningstiden för överklaganden var 192 dagar i civilrättsliga mål, 51 dagar i straffrättsliga mål och 197 dagar i förvaltningsrättsliga mål. Domstolarnas handläggningstid i civil-, handels- och förvaltningsrättsliga mål är kortare än genomsnittet i EU (mätt som målgenomströmning) och antalet pågående mål är bland de lägsta i EU
. Jämfört med 2019 sjönk avslutandegraden strax under 100 %, men domstolarna klarade generellt av att hantera inkommande mål.
II.Regelverk för korruptionsbekämpning
De institutionella förutsättningarna för att bekämpa korruption har inte förändrats jämfört med 2020 års rapport om rättsstatsprincipen. Justitieministeriet ansvarar för att ta fram, övervaka och samordna handlingsplanen mot korruption 2021–2025. Det särskilda utskottet för korruptionsbekämpning utövar parlamentarisk kontroll över åtgärderna mot korruption. Tillsynskommittén för finansiering av politiska partier övervakar de politiska partiernas finansiering. Byrån för korruptionsbrott inom den nationella kriminalpolisen är en specialenhet som utreder korruption och säkerhetstjänsten utreder korruptionsbrott som begås av högre statliga tjänstemän och högre kommunala tjänstemän i sex större kommuner. Åklagare vid åklagarmyndigheten leder förundersökningar om korruptionsbrott och företräder det allmänna i domstolar.
Uppfattningen bland sakkunniga och företagsledare är att korruptionsnivån inom den offentliga sektorn i Estland är fortsatt relativt låg. I Transparency Internationals korruptionsindex för år 2020 har Estland fått 75 av 100 och ligger på plats 6 i EU och plats 17 i världen
. Landets placering har förbättrats
under de senaste fem åren
.
Det strategiska regelverket för korruptionsbekämpning har uppdaterats. Den nya heltäckande handlingsplanen mot korruption 2021–2025
antogs av regeringen i februari 2021 och omfattar åtta huvudsakliga prioriteringar
. Handlingsplanen är att betrakta som ett viktigt steg framåt jämfört med den tidigare strategin och syftar till att komplettera det rättsliga regelverket för korruptionsbekämpning med en reglering av lobbyverksamheter och ett rättsligt skydd av visselblåsare. Införandet av den nya handlingsplanen kommer att samordnas av justitieministeriet genom nätverket för korruptionsbekämpning
.
Det befintliga nätverket för korruptionsbekämpning har fått nya ansvarsområden i samband med handlingsplanen 2021–2025. Nätverket för korruptionsbekämpning har som sitt huvudsakliga mål att ta fram och sprida god praxis, stötta samarbete och ömsesidigt lärande samt utbyta erfarenheter. Utöver det övervakar nätverket de verksamheter som föreskrivs i handlingsplanen
. Nätverket, vilket från början bestod av korruptionssamordnare från varje ministerium, har nu utvidgats till att omfatta representanter från polisen, civilsamhället, parlamentet, nationella revisionsmyndigheten och enstaka externa berörda aktörer
. Nätverket är tänkt att samlas fyra till fem gånger per år och, enligt myndigheter och civilsamhället, kommer nätverket att vara en nyckelspelare i genomförandet av handlingsplanen. Med tiden förväntas nätverket utökas och strategiska partnerskap ingås. Samarbetet mellan de myndigheter och organisationer som ingår i nätverket anses gynna både myndigheterna och civilsamhället.
Det straffrättsliga systemet har tillgång till lämpliga resurser för utredning och lagföring av korruptionsbrott och fungerar väl även om specialiserat stöd till åklagare saknas. Under 2020 registrerades 78 anmälningar om korruptionsbrott
och 56 straffrättsliga förfaranden inleddes
. Det straffrättsliga systemet har visat sig effektivt kunna identifiera korruptionsmål: totalt fyra fall av korruption på hög nivå är för närvarande pågående, vilket omfattar ett nytt fall som berör Porto Franco-byggprojektet i Tallinn som ledde till att den tidigare regeringen avgick i januari 2021. På riksåklagarmyndigheten finns det två statsåklagare och en biträdande åklagare som arbetar med korruptionsrelaterade brott. På distriktsåklagarmyndigheten finns det sex specialiserade åklagare och fyra biträdande åklagare med ansvar för korruption
. Det verkar vara en adekvat mängd personer som arbetar särskilt med korruptionsutredningar med tanke på antalet pågående ärenden. Emellertid skulle åklagare behöva få tillgång till specialiserat stöd, så som exempelvis experter på offentliga upphandlingar och revisorer. I handlingsplanen mot korruption anges att åklagarmyndigheten ska utveckla sin processkapacitet och analytiska kapacitet på området för företagskorruption och ekonomisk brottslighet genom att anlita revisorer med tillhörande personal, dock anges ingen tidsplan för detta
. Det har inte skett några nya framsteg i arbetet med en särskild utbildning i korruptionsbekämpning för åklagare och domare.
Det har införts ej bindande riktlinjer för lobbyverksamheter och intressekonflikter. Den 18 mars 2021 antog regeringen två nya uppsättningar med riktlinjer. Riktlinjerna ”God praxis vid kommunikation med lobbyister för offentligt anställda” har som syfte att öka insynen i beslutfattningsprocessen och gäller för ministrar, deras rådgivare, högre tjänstemän på ministerier och statliga myndigheter, vilket innefattar statssekreteraren. Dessa riktlinjer är frivilliga och ej bindande. Riktlinjerna antogs på förslag av Greco som rekommenderade att man skapade ett allmänt och frivilligt register över intresseorganisationer och ett frivilligt lobbyförfarande för parlamentsledamöter
. Emellertid specificeras det inte i dokumentet hur genomförandet ska främjas: de tjänstemän som omfattas av god praxis måste läsa riktlinjerna och chefen för den berörda myndigheten får i uppdrag att kontrollera att de används i praktiken. Den andra uppsättningen, ”Riktlinjer för ministrar och deras rådgivare om hur man undviker intressekonflikter”, gäller endast för ministrar och deras rådgivare och innehåller en förteckning med grundregler
, däribland vad gäller svängdörrar. Enligt grundreglerna är det rekommenderat att avstå från att gå över till någon ledningsposition eller tillsynsorgan på privata företag eller organisationer som är verksamma inom samma verksamhetsområde inom ett år från det att man lämnat politiken. Denna restriktion gäller inte för andra positioner på sådana företag eller organisationer. I bestämmelserna om genomförandet finns krav på att ministern eller rådgivaren bekantar sig med riktlinjerna och de uppmuntras att gå en särskild onlinekurs. Antagandet av dess riktlinjer, tillsammans med en ny e-utbildningsmodul om kommunikation med lobbyister, ingår bland de konkreta resultat som kan väntas av handlingsplanen mot korruption 2021–2025
. Som Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) anmärkt
utgör de regler om svängdörrar som ingår i riktlinjerna ett konkret och positivt steg framåt
.
Lagen mot korruption har ändrats så att även ministrarnas politiska rådgivare omfattas av skyldigheten att redovisa intressen
. Enligt Greco utgör ändringarna så som de har lagts fram inför parlamentet en positiv utveckling
. Vad beträffar skyddet av visselblåsare har lagstiftningsförfarandet inletts för ett nytt övergripande regelverk och arbetet förväntas vara klart i slutet av 2021
.
Diskussioner pågår om tillsyn av partiers finansiering. Ett förslag om att avskaffa tillsynskommittén för finansiering av politiska partier och lägga över kommitténs befogenheter på den nationella revisionsmyndigheten lades fram 2020. Efter regeringsbytet lades förslaget ner och den nya regeringen, vilken förkunnade att ökad tillsyn av politiska partiers finansiering är en huvudprioritet, arbetar på en ny lagändring för att öka kommitténs kompetens. För närvarande är tillsynskommittén för finansiering av politiska partier den myndighet som har huvudansvar för att granska de politiska partiernas konton. Kommittén har befogenhet att utreda och anmäla möjliga överträdelser och att granska att donationerna har gått lagligt till. Vad beträffar kommitténs befogenheter att förelägga sanktioner så får den döma ut böter och kräva att olagliga donationer lämnas tillbaka. Enligt regeringen kan förbättringar göras på flera områden, särskilt vad gäller befogenheten att begära ut handlingar och att genomdriva sanktioner när olagliga donationer inte återbetalas eller överförs till statskassan. Exempelvis kan kommittén för närvarande endast begära ut handlingar från de organ som finns förtecknade i lagen, men inte från någon annan (tredjeparter).
Covid-19-pandemin har haft en begränsad inverkan på risken för korruption. I samband med pandemin har inte antalet utredningar som åklagarmyndigheten inlett påverkats märkbart. För att motverka risken för korruption och för att öka transparensen i samband med pandemin har regeringen antagit särskilda riktlinjer för offentliga upphandlingar under särskilda eller akuta omständigheter. Dessutom har riktlinjer antagits för att motverka risken för korruption och för att öka insynen i vaccinationskampanjen mot covid-19.
III.Mediernas mångfald och mediefrihet
I Estland
är yttrandefriheten rättsligt och formellt skyddad i Republiken Estlands författning
. I sekundärlagstiftningen garanteras uttryckligen journalisters rätt att skydda sina källor och mediefrihet i radio- och tv-sektorn främjas
. Rätten till information är uttryckligen skyddad i författningen, i lagen om offentlig information
och i lagen om personuppgiftsskydd
. Ingen lagstiftning för att införliva det ändrade direktivet om audiovisuella medietjänster i Estland har ännu antagits.
Myndigheten för konsumentskydd och teknisk tillsyn föreslås ges ett stärkt oberoende genom ett lagförslag som kulturministeriet har tagit fram. Lagförslaget
, som införlivar det ändrade direktivet om audivisuella medietjänster
och som var under utarbetande 2020
, har nu godkänts av regeringen och har lämnats in till parlamentet
. I förslaget föreslås ändringar vad gäller den nationella medietillsynsmyndigheten, vilken tidigare har verkat som ett förvaltningsorgan under ministeriet för ekonomi och kommunikation och som förnärvarande saknar kompetens att övervaka medieinnehåll. En särskild bestämmelse föreslås för att säkerställa att medietillsynsmyndigheten är oberoende och opartisk i utförandet av sina uppgifter, vilket syftar till att uppfylla de krav på oberoende som anges i det ändrade direktivet om audiovisuella medietjänster
. Medietillsynsmyndigheten har rapporterats lyckas bibehålla lämpliga resurser för att utföra sina uppgifter och myndigheten har till och med kunnat säkra ytterligare personal
.
Lagändringar förväntas öka insynen i mediernas ägandeförhållanden. Införlivandet av de relevanta bestämmelserna i direktivet om audiovisuella medietjänster, i dess ändrade lydelse
, skulle för första gången införa en särskilda skyldighet för medieföretag att offentliggöra sin ägarstruktur
. Det finns idag inga särskilda lagregler med krav på att uppgifter om ägandeförhållanden måste offentliggöras, även om allmänna uppgifter om företag finns tillgängligt fritt och elektroniskt för alla genom handelsregistret och allmänheten har kännedom om vilka som äger alla större kanaler
. Tillsvidare fortsätter övervakningsverktyget för mediepluralism 2021 att betrakta insyn i mediernas ägandeförhållande som en medelhög risk i väntan på att den nya lagen antas och för att allmänheten inte alltid har möjlighet att veta vem som utgör ett medieföretags verkliga huvudman. En hög grad av mediekoncentration har observerats i Estland.
Journalisters största problem i samband med covid-19-pandemin har varit av ekonomisk art. Enligt berörda aktörer har pandemin framför allt påverkat mediepluralismen och skyddet för journalister i ekonomiska frågor genom en försämrad arbetstrygghet, särskilt för frilansare. För att mildra konsekvenserna av utgivarnas minskade reklamintäkter till följd av covid-19-pandemin har kulturministeriet under 2020 vid två tillfällen öppnat ansökan om krisstöd som stöd till den finansiella bärkraften hos de som ger ut dags- eller veckotidningar, vilket innefattar lokala nyhetstidningar. Vidare har momsen för elektroniska publikationer sänkts från 20 % till 9 %, vilket motsvarar nivån för papperspublikationer. Det ökade antalet digitala prenumeranter har hjälpt utgivarna att mildra konsekvenserna av de minskade reklamintäkterna
.
Rätten till information är rättsligt och formellt skyddad i författningen, men tillämpningen i praktiken varierar. Liksom förra året har berörda aktörer angett att den offentliga förvaltningen i vissa fall tenderar att vägra och/eller förhala tillgången till offentliga uppgifter. Vissa ministerier har rapporterats ha valt att göra en bred tolkning av de undantag som definierats för kraven på att offentliggöra information, så som dataskyddsförordningen
. Detta har lett till att tillgången på information varierar. Påståendet har fått stöd av övervakningsverktyget för mediepluralism 2021 som låter risken ligga kvar på medelhög vad gäller skyddet av rätten till information.
Det har inte rapporterats några större systematiska hot mot journalister. Sedan 2020 års rapport om rättsstatsprincipen har det heltäckande ramverket för skyddet av journalister förblivit oförändrat. Övervakningsverktyget för mediepluralism 2021 betraktar fortfarande det faktum att förtal inte är avkriminaliserat och kan ge böter eller fängelsestraff på upp till två år som en risk. Sedan 2020 års rapport om rättsstatsprincipen har två nya varningar publicerats på Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och journalisters säkerhet. Varningarna berör handlingar som kan ha en hämmande effekt på pressfriheten
. Den första varningen har sedan dess upphävts och vad gäller den andra så har regeringen svarat att det gäller ett civilrättsligt mål i en oberoende domstol där regeringen inte får lov att ingripa.
IV.Andra institutionella problem med koppling till kontroller och motvikter
Estland är en parlamentarisk republik med enkammarsystem, där högsta domstolens författningskammare i efterhand kan pröva författningsenligheten, i vissa fall även utifrån inkomna anmälningar om författningsvidrighet. Utöver rättssystemet har justitiekanslern (ombudsman) en uppgift i systemet med kontroller och motvikter. Allmänheten och berörda aktörer har möjlighet att påverka genom avancerade informations- och kommunikationsverktyg.
Justitieministeriet har arbetat vidare med ett projekt för att ytterligare förbättra lagstiftningsprocessen. Justitieministeriet arbetar med nya sätt att förbättra lagstiftningsprocessen, särskilt vad gäller samråd med berörda aktörer. Projektet för mötesplatser för samskapande har som syfte att förbättra lagstiftningsprocessen och då särskilt berörda aktörers deltagande. Projektet syftar till att säkerställa att lagstiftningen är inkluderande, överskådlig och kunskapsbaserad och till att ge enskilda en god överblick över vad regeringen planerar redan på ett tidigt stadium. Projektet ska också öka insynen och förenkla samordningen med hjälp av moderna, digitala verktyg. Tidsplanen för genomförandet av projektet ingår i de nya ”Riktlinjer för framtagning av lagstiftningsprinciper till 2030” som parlamentet antog i november 2020. I allmänhet har dessa riktlinjer som syfte att säkerställa en enhetlig grund för lagstiftningen och ge berörda aktörer och samhället tydliga förväntningar på sitt deltagande i lagstiftningsprocessen. Slutligen har projektet som mål att öka kvaliteten och minska volymen på ny lagstiftning
.
Ändringar av lagstiftningen gav Hälsonämnden och regeringen befogenhet att bemöta covid-19-pandemin utan att utlysa hälsonödläge. Som noterat i 2020 års rapport om rättsstatsprincipen utlyste Estland ett nödläge från den 12 mars 2020 till den 18 maj 2020 och utsåg premiärministern som ansvarig för att hantera nödläget. Lagdekreten från premiärministern i den här rollen genomgick rättslig prövning i en förvaltningsdomstol men granskades inte av parlamentet eller presidenten. Den 17 maj 2020 röstade parlamentet för ändringar i lagen om förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar som gav hälsonämnden och regeringen befogenhet att vidta åtgärder för att stoppa och kontrollera covid-19-pandemin
. På grundval av denna lagstiftning kan regeringen införa tillfälliga restriktioner där varje restriktion ska motsvara omfattningen på och syftet med det gällande problemet, och restriktionerna ska vara proportionerliga. Enligt den egna arbetsordningen och internreglerna övervakar parlamentet den verkställande maktens verksamheter genom det ordinarie förfarandet. Under pandemin har parlamentet kunnat fortsätta sitt arbete och ett antal åtgärder har vidtagits för att minimera antalet fysiska kontakter och därmed minska risken för smitta.
Alla regeringens beslut med anledning av covid-19-pandemin innehåller information om hur dessa kan bestridas
. Dessutom har högsta domstolen meddelat att en enskild individ kan bestrida ett allmänt beslut inom 30 dagar från det att beslutet börjar gälla individen i fråga
. Under perioden våren 2020 och den 1 mars 2021 har förvaltningsdomstolen i Tallinn tagit emot runt 40 klagomål, varav ungefär hälften har avklarats
. En begäran om att inleda en prövning av författningsenligheten har lämnats in till högsta domstolen. I det här fallet har författningskammaren avkunnat att en klausul i en förordning från kulturministern om fastställande av villkor för statligt stöd till inrättningar för scenkonst inte är förenlig med likabehandlingskravet i författningen
och att den därmed är ogiltig
.
Justitiekanslersämbetet har ackrediterats med A-status som en institution för mänskliga rättigheter. Under 2019 inleddes den globala alliansen av nationella institutioner för mänskliga rättigheter (Ganhri) sitt arbete med ackrediteringsförfarandet, vilket försenats på grund av covid-19-pandemin. I december 2020 avslutades processen och justitiekanslern fick sin ackreditering. Ämbetet fick som beskrivits i 2020 års rapport om rättsstatsprincipen nya uppgifter som en nationell institution för mänskliga rättigheter, vilket innefattar verksamheter med koppling till FN-förordningarna och mekanismer för skyddet av de mänskliga rättigheterna
. Justitiekanslern har med anledning av sitt utökade mandat erhållit mer mänskliga och ekonomiska resurser, vilka verkar vara tillräckliga för att uppdraget ska kunna fullföljas korrekt. Vidare, om resurserna skulle visa sig vara otillräckliga, kan institutionen begära finansiering från parlamentet, vilket oftast beviljas
. Utöver de nya uppgifterna och sitt vanliga uppdrag som ombudsman, har justitiekanslern flera andra befogenheter. Justitiekanslern har rätt att lämna in en begäran om prövning av författningsenligheten och har rätt att inleda disciplinära förfarande mot andra domare och att verka som mellanhand åt enskilda och högsta domstolen. Själva institutionen utgör en filtreringsmekanism för enskilda individers begäran om prövning av författningsenligheten, vilka eventuellt skickas vidare till högsta domstolens författningskammare. På eget initiativ eller på begäran av en enskild individ kan justitiekanslern inleda ett disciplinärt förfarande mot en annan domare, under förutsättning att det endast gäller domarens uppförande och huruvida domaren fullgjort sina plikter och inte riktigheten hos domarens beslut. Denna befogenhet utövas i samarbete med högsta domstolen för att undvika att förfrågningar och förfaranden överlappar.
Programmet för civilsamhället för 2021–2024 togs fram i samarbete med inrikesministeriet och civilsamhället. Enligt Estlands system för utveckling av civilsamhället främjar regeringen civilsamhället genom det nya programmet för civilsamhället för 2021–2024, vilket har ersatt den tidigare planen för utveckling av civilsamhället 2021–2030. I det nya programmet läggs mer vikt på att utveckla strategiska partnerskap mellan civilsamhällets organisationer och offentliga institutioner. Denna typ av samarbete har ända från början utgjort en del av programmet och gjort det möjligt för civilsamhällets organisationer att delta i processen. Berörda aktörer har beskrivit arbetet mellan inrikesministeriet, som ansvarar för projektet, och de civilsamhällets organisationer som ingår i projektet som samskapande.
Bilaga I: Förteckning över källor i alfabetisk ordning*
* Förteckningen över information som inkommit i samband med samrådet för 2021 års rapport om rättsstatsprincipen finns på
https://ec.europa.eu/info/policies/justice-and-fundamental-rights/upholding-rule-law/rule-law/rule-law-mechanism/2021-rule-law-report-targeted-stakeholder-consultation.
.
Riktlinjer för framtagning av lagstiftningsprinciper till 2030 –
https://www.just.ee/sites/www.just.ee/files/oiguspoliitika_pohialused_aastani_2030_sk_luhike_versioon.pdf
Parlaments särskilda utskott för korruptionsbekämpning (2020), Utgångspunkter för utskottets arbete om lobbyreglering, den 11 december 2020. (
https://www.riigikogu.ee/wpcms/wp-content/uploads/2020/12/Riigikogu-korruptsioonivastase-erikomisjoni-lähtepunktid-lobitöö-käsitlemisel.pdf
).
Centrum för mediernas mångfald och mediefrihet (2021), Övervakningsverktyget för mediepluralism 2021.
https://cmpf.eui.eu/media-pluralism-monitor/mpm-2021
Europarådets plattform för att främja skydd för journalistik och journalisters säkerhet,
https://www.coe.int/en/web/media-freedom/the-platform
Europarådet: Ministerkommitténs rekommendation CM/Rec(2010)12 till medlemsstaterna om domares oberoende, effektivitet och ansvar.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden L 303/69.
Generaldirektoratet för kommunikation (2020), Flash Eurobarometer 482 om företagens inställning till korruption i EU.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas dom av den 9 mars 2021, Bilgen mot Turkiet, 1571/07, ECLI:CE:ECHR:2021:0309JUD000157107.
Republiken Estlands regering (2020), Svar från Republiken Estlands regering till plattformen för att främja skydd för journalistik och journalisters säkerhet gällande ”Utredningens resultat förblir oklart under pågående stämning av Estlands statliga tv- och radiobolag och journalisterna Mihkel Kärmas och Anna Pihl” (
https://rm.coe.int/estonia-reply-eng-results-of-investigation-remain-offline-amid-ongoing/1680a134c9
).
Republiken Estlands regering (2021), Regeringens arbetsordning - sammanträde den 11 mars 2021 (
https://valitsus.ee/uudised/valitsuse-113-istungi-kommenteeritud-paevakord
).
Republiken Estlands regering (2021), God praxis vid kommunikation med lobbyister för offentligt anställda, (
https://www.korruptsioon.ee/en/conflict-interests/good-practice-communicating-lobbyists
).
Republiken Estlands regering (2021), Regeringens avtal för 2021–2023, (
https://valitsus.ee/en/governance-agreement-2021-2023
).
Republiken Estlands regering (2021), Riktlinjer för ministrar och deras rådgivare om hur man undviker intressekonflikter, (
https://www.korruptsioon.ee/en/conflict-interests/guidelines-ministers-and-their-advisors-avoid-conflicts-interest
).
Estniska regeringens strategi mot korruption 2013–2020.
Europeiska kommissionen (2019–2021), resultattavlan för rättskipningen i EU.
Europeiska kommissionen (2020), 2020 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i Europeiska unionen.
Förklarande anmärkning till 45.11 § i lagen om domstolarna
Förklarande anmärkning till 452 § i lagen om domstolarna
Förklarande anmärkning till 583 § i lagen om domstolarna
Greco (2013), fjärde utvärderingsomgången – utvärderingsrapport om Estland om förebyggande korruption beträffande parlamentsledamöter, domare och åklagare.
Greco (2021), femte utvärderingsomgången – efterlevnadsrapport om Estland om förebyggande av korruption och främjande av integritet i centralregeringar (höga verkställande funktioner) och brottsbekämpande myndigheter.
Internationella pressinstitutet (2020), Stark tidningstradition och tillit främjar digitala prenumerationer i Estland – den 22 december 2020 (
https://ipi.media/strong-newspaper-traditions-and-trust-advance-digital-subscriptions-in-estonia/
).
KredEx, Extraordinära åtgärder till företag för att minska effekten av coronakrisen. (
https://www.riigikontroll.ee/DesktopModules/DigiDetail/FileDownloader.aspx?FileId=14763&AuditId=2517
).
Finansministeriet (2020), Riktlinjer för upphandling i samband med nödlägen och konsekvenser därav (
https://www.rahandusministeerium.ee/et/juhised-riigihangete-kohta-seoses-eriolukorraga-ja-selle-tagajargedega
).
Justitieministeriet (2020), Statistik över korruption för år 2020 (
https://www.kriminaalpoliitika.ee/kuritegevus2020/korruptsioon-ja-majanduskuriteod/
).
Justitieministeriet, Handlingsplanen mot korruption 2021-2025 (
Anti-Corruption Action Plan 2021-2025
).
The Estonian Patent Office (korruptsioon.ee)
).
Nationella revisionsmyndigheten (2020), KredEx Extraordinära åtgärder till företag för att minska effekten av coronakrisen (
https://www.riigikontroll.ee/tabid/206/Audit/2517/language/en-US/Default.aspx
).
Reportrar utan gränser – Estland (
https://rsf.org/en/estonia
).
Riigikogu (parlamentet), Förordning, lagen om ändring av lagen mot korruption (genomförande av Grecos rekommendationer och förbud mot att chefer på säkerhetsmyndigheter förklarar sina ekonomiska intressen offentligt) 323 SE.
https://www.riigikogu.ee
En utbildningsvideo om lobbyverksamheter, vilken omfattar ett prov som måste göras efter varje modul. Vänligen gå till https://www.youtube.com/watch?v=h5ay5g2dC0U.
Transparency International (2021), korruptionsindex för 2020.
Bilaga II: Besöket i Estland
I mars 2021 höll kommissionen virtuella möten med:
·Det särskilda utskottet för korruptionsbekämpning
·Myndigheten för konsumentskydd och teknisk tillsyn
·Estländska domareförbundet
·Estniska advokatsamfundet
·Estländska säkerhetstjänsten
·Estländska pressrådet och estländska journalistförbundet
·Kulturministeriet
·Finansministeriet
·Utrikesministeriet
·Inrikesministeriet
·Justitieministeriet
·Nätverket för estländska ideella föreningar
·Justitiekanslern
·Tillsynskommittén för finansiering av politiska partier
·Den statliga revisionsmyndigheten
·Polis- och gränsövervakningsmyndigheten
·Åklagarmyndigheten
·Högsta domstolen och rådet för domstolsförvaltning
·Transparency International Estland.
* Kommissionen träffade även följande organisationer i ett antal horisontella möten:
·Amnesty International
·Center for Reproductive Rights
·Civicus
·Civil Liberties Union for Europe
·Civil Society Europe
·Europeiska kyrkokonferensen
·EuroCommerce
·European Center for Not-for-Profit Law
·Europeiskt centrum för press- och mediefrihet
·Europeiska medborgarforumet
·European Federation of Journalists
·European Partnership for Democracy
·Europeiska ungdomsforumet
·Front Line Defenders
·Human Rights House Foundation
·Human Rights Watch
·ILGA-Europa
·Internationella juristkommissionen
·Internationella federationen för mänskliga rättigheter
·International Planned Parenthood Federation European Network (IPPF EN)
·International Press Institute
·Nederländska Helsingforskommittén
·Open Society European Policy Institute
·Philanthropy Advocacy
·Protection International
·Reportrar utan gränser
·Transparency International EU