EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 28.10.2021

SWD(2021) 301 final

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR

SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGSRAPPORTEN

Följedokument till

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning

om ändring av bilagorna IV och V till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 om långlivade organiska föroreningar

{COM(2021) 656 final} - {SEC(2021) 379 final} - {SWD(2021) 299 final} - {SWD(2021) 300 final}

Bakgrund

Långlivade organiska föroreningar (POP) är kemikalier som stannar kvar i miljön, bioackumuleras och kan orsaka betydande negativa effekter på människors hälsa eller miljön. I denna konsekvensbedömning behandlas alternativ för att ändra de tröskelvärden som gäller för vissa långlivade organiska föroreningar i avfall och som anges i bilaga IV till POP-förordningen. Om långlivade organiska föroreningar förekommer i avfall i koncentrationer som är lika med eller högre än dessa tröskelvärden kan avfallet inte materialåtervinnas. I de flesta fall bör det bortskaffas på ett sätt som gör att de långlivade organiska föroreningar som det innehåller förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt.

Vad är problemet?

POP-förordningen omfattar totalt 26 POP-ämnen (eller grupper av ämnen), men i denna konsekvensbedömning undersöks ett begränsat antal långlivade organiska föroreningar som antingen

·redan finns förtecknade i POP-förordningen, och för vilka det kan vara motiverat att skärpa gränsvärdena i bilaga IV, för att anpassa gränsvärdena till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen: PBDE, HBCDD, SCCP, dioxiner och furaner samt dioxinlika PCB 1 .

·nyligen har förtecknats som långlivade organiska föroreningar enligt Stockholmskonventionen och därför måste återspeglas i unionslagstiftningen (dvs. POP-förordningen): PFOA, dikofol och pentaklorfenol (PCP) 2 .

Dessa långlivade organiska föroreningar används i allmänhet inte längre i nya produkter i Europa, med några få undantag, men tidigare användning innebär att de fortfarande kan finnas i avfall. Om de avfallsmaterial i vilka långlivade organiska föroreningar ingår (t.ex. plast, trä, papper) materialåtervinns kan de åter komma in i ekonomin och skada miljön och människors hälsa.

De gränsvärden som fastställs för dessa ämnen avgör hur avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar ska hanteras. Det slutliga målet är att se till att detta avfall hanteras på ett miljömässigt godtagbart sätt. I allmänhet innebär detta att avfall som överskrider gränsvärdena för POP-innehåll måste förstöras eller omvandlas på ett irreversibelt sätt genom förbränning eller annat tillåtet bortskaffande, vilket hindrar långlivade organiska föroreningar från att åter komma in i ekonomin.

Denna åtgärd kan begränsa användningen av returråvaror som annars skulle kunna erhållas från avfall, vilket minskar dessa materials potential att bidra till en cirkulär ekonomi. Detta kan dock också bidra till att öka förtroendet för returråvaror när det gäller deras nivå av föroreningar. Att ersätta returråvaror med nya råvaror kan också ha negativa effekter och bidrar ofta till utsläpp av växthusgaser.

Vad vill vi uppnå?

Initiativets särskilda mål är att fastställa eller revidera gränsvärden för detta begränsade antal långlivade organiska föroreningar i avfall, på ett sätt som gör det möjligt att uppnå bästa möjliga avvägning mellan tre allmänna mål:

·övergången till högkvalitativa, giftfria materialkretslopp,

·ökad materialåtervinning och cirkularitet,

·minskade utsläpp av växthusgaser.

Genom att hitta rätt avvägning säkerställs en miljömässigt godtagbar hantering av avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar. Detta kommer att uppfylla det övergripande målet för POP-förordningen, nämligen att skydda människors hälsa och miljön, och säkerställa att åtgärden i möjligaste mån också bidrar till klimatmålen och målen för den cirkulära ekonomin i den europeiska gröna given.

Vilka alternativ finns?

·Alternativ 1: Referensscenario – utgår ifrån att förteckningen över ämnen inte ändras och att inga nya gränsvärden fastställs.

·Alternativ 2: Medelhögt värde – fastställer gränsvärden enligt bilaga IV för de nya ämnen och även för långlivade organiska föroreningar som redan finns förtecknade i förordningen, där det kan vara motiverat att skärpa dessa gränsvärden.

·Alternativ 3: Lågt värde – fastställer strängare gränsvärden enligt bilaga IV.

·I alternativ 4 övervägs ett fjärde, ännu lägre gränsvärde i bilaga IV för dioxiner, furaner och dioxinlika PCB.

Vilket är det rekommenderade alternativet och varför?

I konsekvensbedömningen analyseras hur man uppnår bästa avvägning mellan målet att eliminera långlivade organiska föroreningar från miljön och målet att öka cirkularitet och materialåtervinning och minska växthusgasutsläppen. Ju strängare (dvs. ju lägre) gränsvärdet är, desto mer avfall kommer att förstöras i stället för att vara tillgängligt för materialåtervinning.

Följande miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser är bland de som beaktats:

·Förändringar i massflödena av långlivade organiska föroreningar – mängd som avlägsnats/destruerats för att på så sätt undvika hälso- och miljöpåverkan.

·Åtgärdens effektivitet – jämförelse av prognoser för utsläppsminskningar och andra befintliga utsläpp/exponeringskällor.

·Förändringar i mängden avfall som skickas till olika behandlingsalternativ (materialåtervinning, förbränning, deponering osv.).

·Kostnader och fördelar för avfallsproducenter och avfallsoperatörer (särskilt för små och medelstora företag) till följd av olika behandlingsresultat. Betydelsen av ny teknik för sortering och dekontaminering av avfall.

·Administrativa bördor för ekonomiska aktörer och offentliga förvaltningar.

·Förändringar i tillgången på returråvaror från materialåtervinning.

·Förändringar i växthusgasutsläpp i de olika alternativen.

Det rekommenderade alternativet är en kombination av alternativ 2 och alternativ 3, beroende på den specifika långlivade organiska föroreningen. För HBCDD och SCCP är det rekommenderade alternativet på medelhög nivå. För övriga ämnen är det rekommenderade alternativet de lägre värdena, i vissa fall något ändrade jämfört med det initiala värdet, för att möjliggöra ökad effektivitet eller bättre genomförande. Exempelvis för PBDE är det rekommenderade alternativet ett initialt gränsvärde på 500 mg/kg, följt av en sänkning till 200 mg/kg fem år efter det att åtgärden trätt i kraft.

Vissa av åtgärderna medför ekonomiska kostnader. För de flesta ämnen kommer dessa inte att vara betydande vare sig för avfallshanteringstjänster eller för ekonomiska aktörer i allmänhet. Exempelvis kan nettokostnaden för PBDE uppgå till omkring två miljoner euro per år. För HBCDD och för dioxiner och furaner kan merkostnaderna för avfallshantering till följd av att det berörda avfallet styrs bort från materialåtervinning/deponering för icke-farligt avfall till bortskaffande av farligt avfall överstiga 135 respektive 55 miljoner euro per år, men uppskattningarna är osäkra. Det kommer också att ske en liten ökning av den administrativa bördan i samband med ytterligare testkostnader.

I samtliga fall är de uppskattade fördelarna betydligt större än kostnaderna. De föreslagna värdena kommer att minska utsläppen av långlivade organiska föroreningar med inneboende farliga egenskaper för miljön och människors hälsa.

(1) PBDE är polybromerade difenyletrar, HBCDD är hexabromcyklododekan, SCCP är klorparaffiner med kort kolkedja, PCB är polyklorerade bifenyler.

(2) PFOA används här som samlingsnamn för perfluoroktansyra, dess salter och PFOA-besläktade föreningar.