EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 15.12.2021

COM(2021) 804 final

2021/0424(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas
(omarbetning)

{SEC(2021) 431 final} - {SWD(2021) 455 final} - {SWD(2021) 456 final} - {SWD(2021) 457 final} - {SWD(2021) 458 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

1.1 Inledning

Europeiska unionen har fastställt ett ambitiöst mål om att bli den första klimatneutrala kontinenten senast 2050. För att uppnå detta har medlemsstaterna och Europaparlamentet i den europeiska klimatlagen enats om att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 % fram till 2030. För att uppnå dessa mål och samtidigt bidra till konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning behöver energisystemet en systemförändring: vi måste minska användningen av fossila bränslen – inklusive fossil gas – och öka användningen av förnybara energikällor. Därför måste vi i dag utforma en ambitiös omställning av gassektorn till koldioxidsnåla och förnybara gaser.

Fossil gas utgör omkring 95 % av de gasformiga bränslen som i dag förbrukas i EU. Gasformiga bränslen står i dag för omkring 22 % av EU:s totala energiförbrukning (däribland cirka 20 % av EU:s elproduktion och 39 % av värmeproduktionen). Enligt de relevanta scenarier som används i konsekvensbedömningen för klimatmålsplanen skulle gasformiga bränslens andel av EU:s totala energiförbrukning 2050 uppgå till omkring 20 %. Gasformiga bränslen kommer att spela en viktig roll i energimixen senast 2050, vilket kräver att fossila bränslen fasas ut från gassektorn genom en framåtblickande utformning av konkurrenskraftiga marknader för gas med minskade koldioxidutsläpp. Trots deras ringa bidrag till EU:s nuvarande energimix skulle biogas, biometan, förnybar och koldioxidsnål vätgas samt syntetiskt metan (vilka samtliga utgör förnybara och koldioxidsnåla gaser) utgöra cirka två tredjedelar av de gasformiga bränslena i energimixen 2050, medan fossil gas förenad med avskiljning, lagring och användning av koldioxid skulle utgöra återstoden. Detta initiativ ingår också i 55 %-paketet. Det täcker utformningen av marknader för gas, inklusive vätgas. Det undanröjer befintliga rättsliga hinder och skapar förutsättningar för att detta ska ske på ett kostnadseffektivt sätt. Detta är en viktig del av övergången till ett integrerat energisystem som minimerar kostnaderna för omställningen till klimatneutralitet, särskilt för konsumenter, och skapar nya möjligheter för att de ska kunna sänka sina energikostnader och delta aktivt på marknaden.

Vätgas väntas främst användas i sektorer där elektrifiering inte är ett alternativ, inbegripet dagens energiintensiva industri (t.ex. raffinaderier, gödselmedel, ståltillverkning) och vissa tunga transportsektorer (sjöfart, luftfart, tunga fordon för långa avstånd). Det är nödvändigt att utveckla en särskild vätgasinfrastruktur för att frigöra den fulla potentialen hos denna energibärare för specifika slutanvändartillämpningar. Syftet med att främja förnybara och koldioxidsnåla gaser är att få minskade koldioxidutsläpp i dessa sektorer, öka elsystemets flexibilitet tack vare kraft-till-X-teknik, stärka försörjningstryggheten genom att minska beroendet av importerad naturgas och göra det möjligt att lagra (och producera) el. Detta gör det möjligt att koppla samman olika ekonomiska sektorer och sprida olika former av lagring och flexibilitet, såsom batterier och efterfrågeflexibilitet. Likaledes kommer det att stödja egenproduktion och smart användning av decentraliserad energiförsörjning, vilket bidrar till större konsumentinflytande. Konsumenterna behöver också tydlig och lättillgänglig information, vilket underlättar ändrade energiförbrukningsmönster och övergången till förnybara och koldioxidsnåla lösningar, i likhet med vad som är möjligt på elmarknaden.

Samtidigt som man strävar efter en maximal andel förnybar vätgas från och med 2030 kan andra former av koldioxidsnåla gaser, särskilt koldioxidsnål vätgas, på kort och medellång sikt spela en roll, främst för att snabbt minska utsläppen från befintlig vätgasproduktion och stödja en parallell och framtida ökad användning av förnybar vätgas. I linje med EU:s vätgasstrategi bör produktionen av förnybar vätgas i EU uppgå till en miljon ton 2024 och upp till tio miljoner ton 2030. Därefter bör förnybar vätgas byggas ut i stor skala och ersätta koldioxidsnål vätgas.

En effektiv och hållbar utveckling av förnybara och koldioxidsnåla gaser samt av vätgasmarknaden kräver en anpassning av marknadsramarna. Detta beror på att förnybara och koldioxidsnåla gaser i dag stöter på rättsliga hinder för marknads- och nättillträde som innebär en komparativ nackdel jämfört med naturgas. För att en marknad för gas med minskade koldioxidutsläpp ska kunna inrättas och bidra till energiomställningen krävs dessutom betydligt högre andelar förnybara energikällor i ett integrerat energisystem med ett aktivt konsumentdeltagande på konkurrensutsatta marknader. Detta bör göra det möjligt för konsumenterna att dra nytta av överkomliga priser, god kvalitet på tjänsterna och ett ändamålsenligt urval av erbjudanden som återspeglar den tekniska utvecklingen.

Utbyggnaden av olika typer av förnybara och koldioxidsnåla gaser kommer sannolikt att växa fram parallellt och förväntas ske i olika takt i EU:

·En vätgasbaserad infrastruktur kommer successivt att komplettera nätet för naturgas.

·När det gäller gasinfrastrukturen kommer fossil gas successivt att ersättas av andra metankällor.

Dessutom påminner oss utvecklingen med stigande energipriser om att betydelsen av resiliens hos det europeiska energisystemet blir allt större i takt med att EU:s energisystem integrerar mer decentraliserad förnybar energi och att fossila bränslen gradvis fasas ut. Arrangemangen för försörjningstrygghet och riskberedskap inom gassektorn måste vara lämpade för omställningen till ren energi. I kommissionens meddelande Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd 1 framhålls samspelet mellan försörjningstrygghet, optimal användning av lagringskapacitet och volatila energipriser.

1.2 Förslagets syften

Detta initiativ syftar till att underlätta en ökad användning av förnybara och koldioxidsnåla gaser i energisystemet, möjliggöra en övergång från naturgas och göra det möjligt för dessa nya gaser att spela sin nödvändiga roll så att EU:s mål om klimatneutralitet 2050 uppnås.

I detta sammanhang tar initiativet itu med följande områden:

Låg grad av kunddelaktighet och kundskydd på kundmarknaden för grön gas. För att nya gaser ska kunna spela en fullständig roll i energiomställningen bör reglerna för kundmarknaden ge kunderna makt att göra förnybara och koldioxidsnåla val. Detta är för närvarande inte fallet. Dessutom finns det på EU-nivå ingen gemensam terminologi och inget gemensamt certifieringssystem för koldioxidsnåla bränslen och gaser. Dessutom kännetecknas kundmarknaderna för gas av marknadskoncentration och låga nivåer av nya aktörer och innovation. Detta hindrar kunderna från att dra nytta av konkurrensen genom att göra koldioxidsnåla val.

För att kunna göra hållbara energival behöver kunderna tillräcklig information om sin energiförbrukning och energins ursprung samt effektiva verktyg för att kunna delta på marknaden. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda utsatta och energifattiga kunder. En marknad för gas med minskade koldioxidutsläpp bör inte utvecklas utan att de fullt ut kan dra nytta av den och genom att ta hänsyn till alla generationers behov, från de yngsta till de äldsta.

Infrastruktur och marknader för vätgas. Det nuvarande regelverket för gasformiga energibärare behandlar inte utbyggnaden av vätgas som en oberoende energibärare via särskilda vätgasnät. Det finns inga regler på EU-nivå om tariffbaserade investeringar i nät eller om ägande och drift av särskilda vätgasnät. Dessutom finns det inga harmoniserade regler för (ren) vätgaskvalitet. Följaktligen finns det hinder för utvecklingen av en kostnadseffektiv, gränsöverskridande vätgasinfrastruktur och en konkurrensutsatt vätgasmarknad, vilket är en förutsättning för ökad produktion och förbrukning av vätgas. Syftet med detta förslag är att åtgärda dessa brister. Det innefattar ett förslag till ett system för terminologi i fråga om och certifiering av koldioxidsnål vätgas och koldioxidsnåla bränslen.

Förnybara och koldioxidsnåla gaser i befintlig gasinfrastruktur och på befintliga gasmarknader samt energitrygghet. I dag har förnybara och koldioxidsnåla gaser en liten andel av EU:s energimix. Tillträde till grossistmarknaden för gas, dvs. virtuella handelspunkter, är en viktig förutsättning för att deras potential ska kunna utnyttjas. Att avskaffa kostnaderna för gränsöverskridande handel med dessa gaser och underlätta anslutningen av produktionsanläggningar kommer också att höja deras kommersiella värde. Skillnader i gaskvalitetsparametrar och i den mängd vätgas som blandas in i naturgassystemet kan påverka utformningen av gasinfrastruktur, slutanvändartillämpningar och gränsöverskridande driftskompatibilitet i systemen, vilket riskerar att fragmentera den inre marknaden. De nuvarande reglerna för gaskvalitet är dock inte anpassade till den framtida utvecklingen. När det gäller LNG (kondenserad naturgas) skulle man genom att ta itu med återstående hinder för tillträde till LNG-terminaler kunna öppna vägen för import av förnybara och koldioxidsnåla gaser från utlandet till stöd för en EU-marknad för gas med minskade koldioxidutsläpp För att bevara och stärka resiliensen i omställningen krävs slutligen lämpliga arrangemang för försörjningstrygghet.

Nätplanering. Såsom anges i kommissionens strategi för integrering av energisystem är en samordnad planering och drift av hela EU:s energisystem, innefattande flera energibärare, infrastrukturer och förbrukningssektorer, en förutsättning för att uppnå klimatmålen för 2050. Nuvarande system och praxis för nätplanering är bristfälliga eftersom det finns skillnader mellan den EU-omfattande tioårsplanen för nätutveckling och de nationella nätutvecklingsplanerna. En bättre koppling mellan tioårsplanen för nätutveckling och de nationella nätutvecklingsplanerna skulle möjliggöra ett gränsöverskridande informationsutbyte om användningen av överföringssystem.

Försörjningstrygghet och lagring. Som reaktion på de betydande och EU-omfattande energiprisökningarna hösten 2021 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att snabbt överväga åtgärder på medellång och lång sikt som ökar resiliensen i EU:s energisystem, inbegripet åtgärder som stärker försörjningstryggheten. För att bidra till ett snabbt svar på denna kris och eventuella nya kriser på unionsnivå innehåller detta förslag särskilda åtgärder för att förbättra samarbetet och resiliensen, särskilt för att säkerställa en mer ändamålsenlig och samordnad användning av lagringsarrangemang och operativa solidaritetsarrangemang. Åtgärderna är inriktade på att i god tid stärka resiliensen i EU:s energisystem mot framtida chocker. De inbegriper åtgärder i denna förordning och förordning (EU) 2017/1938 om tryggad gasförsörjning. För att uppnå ett enhetligt svar ingår åtgärderna för försörjningstrygghet i detta lagstiftningsförslag och föreslås inte som ett separat lagstiftningsförslag. Såsom anges i meddelandet om energipriser av den 13 oktober 2021 med titeln Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd, är en samordnad försörjningstrygghet över gränserna avgörande för resiliensen mot framtida chocker.

Enligt de föreslagna åtgärderna ska medlemsstaterna uttryckligen inbegripa lagring i sina riskbedömningar av försörjningstryggheten på regional nivå, innefattande risker i samband med kontroll av den lagring som utförs av enheter från tredjeland. Medlemsstaterna bör överväga lagringsåtgärder genom regionalt samarbete i samband med risker som inte har åtgärdats. I förslaget fastställs villkor som möjliggör införandet av en frivillig gemensam upphandling av strategiska gaslager, som ska användas i krissituationer. Åtgärder införs också för att förbättra öppenheten avseende och tillträdet till lager, hantera cybersäkerhetsrisker i samband med gas och underlätta bilaterala solidaritetsarrangemang mellan medlemsstaterna i händelse av kris. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att ofördröjligen utarbeta solidaritetsarrangemang, så att hushållen även i en allvarlig kris får den gas de behöver.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom detta politikområde

Det föreslagna initiativet är starkt kopplat till och kompletterar de lagstiftningsförslag som lagts fram inom ramen för 55 %-paketet för att genomföra den europeiska gröna given, bland annat följande:

Det reviderade direktivet om förnybar energi, som är det viktigaste EU-instrumentet för att främja energi från förnybara energikällor. Det syftar till att påskynda användningen av förnybar energi, inklusive förnybara gaser, i energisystemet. Den ändring som föreslagits ökar målet för förnybara energikällor i EU:s energimix till 40 % och främjar användningen av förnybara bränslen, såsom förnybar vätgas inom industri och transport, med ytterligare mål. När det gäller detta initiativ definieras förnybar vätgas i det reviderade direktivet om förnybar energi som ”förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung” och ”biomassabränslen” som uppnår en minskning av växthusgasutsläppen med 70 % jämfört med fossila bränslen och fastställs specifika delmål för förbrukningen av förnybar vätgas (50 % av den totala vätgasförbrukningen för energi- och bränsleråvaruändamål inom industrin senast 2030 och 2,6 % av den energi som levereras till transportsektorn).

Energieffektivitetsdirektivet och det relaterade direktivet om byggnaders energiprestanda, inklusive förslagen till ändring av dem, samverkar med detta initiativ eftersom de påverkar nivån och strukturen på efterfrågan på gas. Energieffektivitetsåtgärder kan mildra energifattigdomen och minska konsumenternas sårbarhet. Eftersom gasformiga bränslen för närvarande dominerar Europas värme- och kylförsörjning och kraftvärmeverk, förblir en effektiv användning av dem kärnan i energieffektivitetsåtgärderna. Gasdirektivet och gasförordningen är förenliga med principen om energieffektivitet först: en öppen och konkurrensutsatt EU-marknad med priser som återspeglar energibärarnas produktionskostnader, koldioxidkostnader och externa kostnader och fördelar skulle på ett effektivt sätt erbjuda förnybar och säker vätgas till de slutanvändare som värderar den högst.

TEN-E-förordningen, i dess lydelse enligt kommissionens förslag i december 2020, syftar till att bättre stödja moderniseringen av Europas gränsöverskridande energiinfrastruktur med tanke på den europeiska gröna given. Det inför vätgasinfrastruktur som en ny infrastrukturkategori för den europeiska nätutvecklingen. Detta initiativ kompletterar förslaget till TEN-E-förordning eftersom det inriktas på att anpassa de nationella planerna till kraven i den EU-omfattande tioårsplanen för nätutveckling.

Som det tillkännages i EU-strategin för att minska metanutsläppen kommer kommissionen att föreslå lagstiftning för att minska metanutsläppen i energisektorn. Initiativet syftar till att förbättra informationen om alla energirelaterade metanutsläpp. Föreliggande initiativ kompletterar det initiativet eftersom det syftar till att underlätta en ökad användning av förnybara och koldioxidsnåla gaser och möjliggöra en övergång från naturgas.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Utsläppshandelssystemet ökar priserna för att använda fossila bränslen i förhållande till förnybara och koldioxidsnåla gaser och främjar därmed efterfrågan på sådana gaser och investeringar i relaterad produktionsteknik. Kommissionen har föreslagit en skärpning av systemet, inbegripet skärpning och utvidgning för luftfart, sjöfart och vägtransporter samt byggnader. I detta system ingår alla anläggningar för vätgasproduktion, liksom elektrolysanläggningar med en produktionskapacitet som överstiger 25 ton/dygn. Innovationsfonden, som inrättades genom direktivet om EU:s utsläppshandelssystem för perioden 2021–2030, är ett av de finansieringsinstrument som stöder omställningen till ett klimatneutralt Europa senast 2050. Innovationsfonden, som inrättades genom direktivet om EU:s utsläppshandelssystem för perioden 2021–2030, är ett av de finansieringsinstrument som stöder omställningen till ett klimatneutralt Europa senast 2050.

Översynen av energiskattedirektivet eftersträvar att beskattningen av energiprodukter ska anpassas till EU:s energi- och klimatpolitik, att ren teknik ska främjas och att föråldrade undantag och lägre skattesatser som i nuläget uppmuntrar användning av fossila bränslen ska avskaffas. Enligt det reviderade direktivet ska de produkter som omfattas av direktivet grupperas och rangordnas efter sin miljöprestanda. Enligt detta fastställs en förmånlig minimiskattenivå på 0,15 euro/GJ (jämfört med 10,75 euro/GJ för fossila bränslen) för förnybara och koldioxidsnåla vätgasbränslen som används som motorbränslen. För förnybara och koldioxidsnåla vätgasbränslen som används för uppvärmning anges en förmånlig minimiskattenivå på 0,15 euro/GJ (jämfört med 0,6 euro/GJ för naturgas).

Den reviderade förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen, som enligt kommissionens förslag i juli 2021 kommer att upphäva direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen, syftar till att ta itu med de ökande utsläppen från vägtransporter i syfte att stödja omställningen till en bilpark med nära nollutsläpp senast 2050. Enligt förordningen ska medlemsstaterna utöka sitt nät av laddnings- och tankningsinfrastruktur i linje med försäljningen av bilar med nollutsläpp och installera laddnings- och tankningspunkter med regelbundna avstånd på större motorvägar. Den reviderade förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen kommer att kräva en tankningsstation (minst 2 ton/dygn, 700 bar) var 150:e km längs TEN-T-stomnätet och i varje urban knutpunkt senast 2030, vilket skulle resultera i omkring 700 HRS längs transportknutpunkter och 88 HRS i urbana knutpunkter.

Ändringen av förordningen om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon syftar till att säkerställa en tydlig färdplan till transporter med nollutsläpp från och med 2025. I förordningen definieras i synnerhet fordon med nollutsläpp som batterielfordon, bränslecellsfordon och andra vätgasdrivna fordon, och fastställs ett mål om att nya fordonsparker senast 2030 i genomsnitt ska ha nollutsläpp.

Förslaget FuelEU Maritime syftar till att öka andelen hållbara koldioxidsnåla och koldioxidfria alternativa bränslen i den internationella sjöfartens bränslemix, däribland följande bränslen: flytande biobränslen, e-vätskor, gas med minskade koldioxidutsläpp (inklusive flytande biogas och e-gas), vätgas med minskade koldioxidutsläpp och vätgasbaserade bränslen med minskade koldioxidutsläpp (inklusive metan och ammoniak). Fokuset på bränslen och kraftteknik bör möjliggöra betydande och snabba utsläppsminskningar, med fullt utnyttjande av befintlig teknik och infrastruktur i kombination med incitament från andra åtgärder som kommer att föreslås. Det kommer också att underlätta fastställandet av färdplaner för minskade koldioxidutsläpp för hela sjöfartsklustret.

Möjligheterna enligt Förslaget REFuel EU Aviation, som syftar till att främja hållbara flygbränslens potential att minska luftfartens växthusgasavtryck, är ännu till stor del outnyttjade. För att avsevärt minska sina utsläpp kommer luftfartssektorn att behöva minska sitt nuvarande beroende av fossila flygbränslen och i allt högre grad använda hållbara flygbränslen under de kommande åren. I förslaget anges att ”syntetiska flygbränslen” ska uppnå en minimiandel på 0,7 % av de flygbränslen som levereras till luftfartygsoperatörer, där ”syntetiska flygbränslen” är förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung enligt definitionen i direktivet om förnybar energi.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Målen för detta initiativ kan inte uppnås på nationell nivå. De planerade åtgärderna i detta initiativ syftar till att främja de fyra mål som anges i artikel 194 i EUF-fördraget och samtidigt bidra till minskade koldioxidutsläpp i EU:s ekonomi. De planerade åtgärderna ska antas på grundval av artikel 194.2 i EUF-fördraget samt artikel 114.1 i EUF-fördraget. På energiområdet har EU delad befogenhet i enlighet med artikel 4.2 i i EUF-fördraget.

Detta initiativ bygger också på en omfattande uppsättning rättsakter som har antagits och uppdaterats under de två senaste årtiondena. Med målet att skapa en inre energimarknad har EU antagit fyra på varandra följande lagstiftningspaket mellan 1996 och 2019, med det övergripande syftet att integrera marknader och avreglera nationella el- och gasmarknader. Dessa bestämmelser innefattar ett brett sortiment av aspekter, från marknadstillträde till öppenhet, konsumenträttigheter, ökad likviditet på gasmarknaderna och tillsynsmyndigheternas oberoende.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

I nuläget finns det inga regler på EU-nivå som reglerar särskilda vätgasnät eller vätgasmarknader och koldioxidsnål vätgas och koldioxidsnåla bränslen. Med tanke på de nuvarande insatserna på EU-nivå och nationell nivå för att främja användningen av förnybar vätgas som ersättning för fossila bränslen, skulle medlemsstaterna få incitament att anta regler för särskild infrastruktur för vätgas på nationell nivå. Detta skapar en risk för ett splittrat regelverk i EU, vilket skulle kunna hämma integrationen av nationella vätgasnät och vätgasmarknader och därigenom förhindra eller avskräcka från gränsöverskridande handel med vätgas.

En harmonisering av reglerna för vätgasinfrastruktur i ett senare skede (dvs. efter det att nationell lagstiftning har införts) skulle leda till ökade administrativa bördor för medlemsstaterna, högre regleringskostnader och ökad osäkerhet för företag, särskilt när det gäller långsiktiga investeringar i vätgasproduktion och transportinfrastruktur för vätgas.

Inrättandet av ett regelverk på EU-nivå för särskilda vätgasnät och vätgasmarknader skulle främja integration och sammanlänkning av nationella vätgasmarknader och vätgasnät. EU-regler för planering, finansiering och drift av sådana särskilda vätgasnät skulle skapa långsiktig förutsägbarhet för potentiella investerare i denna typ av långsiktig infrastruktur, särskilt för gränsöverskridande sammanlänkningar (som annars skulle kunna omfattas av olika och potentiellt skiljaktiga nationella lagar).

När det gäller biometan är det sannolikt att det, utan ett initiativ på EU-nivå, fortfarande kommer att finnas ett lapptäcke av regler 2030 när det gäller tillträde till grossistmarknader, anslutningsskyldigheter och samordningsåtgärder mellan systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem. Utan en viss harmonisering på EU-nivå kommer producenter av förnybara och koldioxidsnåla gaser likaledes att drabbas av mycket olika anslutnings- och injektionskostnader i EU, vilket kommer att leda till ojämlika konkurrensvillkor.

Utan ytterligare lagstiftning på EU-nivå skulle medlemsstaterna fortsätta att tillämpa olika gaskvalitetsstandarder och regler för vätgasinblandningsnivåer, med risk för gränsöverskridande flödesbegränsningar och marknadssegmentering. Standarder för gaskvalitet skulle även i fortsättningen främst fastställas utifrån kvalitetsparametrarna för naturgas, vilket skulle begränsa integreringen av förnybara gaser i nätet.

Alla dessa aspekter kommer sannolikt att minska den gränsöverskridande handeln med förnybara och koldioxidsnåla gaser, vilket då skulle kunna kompenseras av ökad import av naturgas. Användningen av LNG-terminaler och import skulle kunna fortsätta att vara begränsad till naturgas, trots att det inte skulle krävas någon anpassning av LNG-terminaler om konkurrenskraftigt biometan eller syntetiskt metan från källor utanför EU fanns att tillgå.

Nationell nätplanering kommer endast att behöva utvecklas i medlemsstater där certifierade oberoende systemansvariga för överföring (ITO) och oberoende systemansvariga (ISO) är verksamma. Även om de flesta medlemsstater har en enda nationell utvecklingsplan för gas inom vilken gasoperatörerna samarbetar, finns det fortfarande ett begränsat sektorsövergripande samarbete.

En på EU-nivå samordnad krisberedskap för den befintliga gassektorn har visat sig vara effektivare än åtgärder endast på nationell nivå.

•Proportionalitetsprincipen

Initiativet överensstämmer med proportionalitetsprincipen. Det omfattas av artikel 194 i EUF-fördraget. De politiska åtgärderna står i proportion till de fastställda problemens omfattning och art och till uppnåendet av de fastställda målen.

Förslaget går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det allmänna mål som eftersträvas, nämligen att på ett konkurrenskraftigt sätt och till lägsta ekonomiska kostnader underlätta minskade koldioxidutsläpp från gasformiga bränslen, samtidigt som energitryggheten säkerställs och konsumenterna sätts i centrum på energimarknaderna. De rekommenderade handlingsalternativen anses vara proportionerliga och bygger i möjligaste mån på befintliga strategier. Balansen mellan medlemsstaters och privata enheters skyldigheter och hänsyn till deras olika handlingsförmåga anses lämplig med tanke på att det är absolut nödvändigt att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

•Val av instrument

Med utgångspunkt i den övergripande utvärderingen av det nuvarande regelverket för gasmarknaden har man valt ett direktiv om omarbetning av direktiv 2009/73/EG och en förordning om omarbetning av förordning (EG) nr 715/2009. En omarbetning av dessa befintliga rättsakter kommer att öka den rättsliga klarheten. En ändringsakt hade förmodligen varit otillräcklig för att hantera en bred uppsättning nya bestämmelser. Valet av instrument kräver därför en översyn av de bestämmelser som redan antagits och genomförts, som en naturlig utveckling av den nuvarande lagstiftningen och med tanke på dessa förändringar. Ytterligare rättsakter kommer att behöva ändras genom gasförordningen, t.ex. förordning (EU) 2017/1938 om en tryggad gasförsörjning, Acer-förordning (EU) 2019/942 och Remit-förordning (EU) nr 1227/2011.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Ikraftträdandet av det tredje energipaketet har bidragit positivt till konkurrensen och resultaten på de inre energimarknaderna. Det nuvarande regelverket för gas är dock inriktat på fossilbaserad naturgas och beaktar inte fullt ut framväxten av alternativ till metangas (inklusive naturgas och biometan), såsom vätgas.

Det behövs en översyn av det nuvarande regelverket för gasmarknaden, vilket redan har tillkännagetts i Europeiska kommissionens meddelande om en vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa. Med tanke på EU-medlemsstaternas olika potential för att producera förnybar och koldioxidsnål vätgas skulle en lämplig marknadsram kunna göra det lättare för vätgas att spela en roll som energibärare och utgöra en drivkraft för integrering av energisystem.

På grundval av detta har fyra huvudsakliga faktorer identifierats inom problemområde I i konsekvensbedömningen: i) en utfasning av fossila bränslen kommer att leda till framväxten av en europeisk värdekedja för vätgas som bygger på en gränsöverskridande vätgasmarknad; ii) bristen på investeringar i vätgasinfrastruktur hindrar marknadsutvecklingen; iii) vätgasinfrastrukturen kommer sannolikt att utgöra ett naturligt monopol, vilket leder till icke-konkurrensutsatta marknadsstrukturer; iv) skiljaktiga regler för vätgaskvalitet kan hindra gränsöverskridande flöden och medföra ytterligare kostnader.

De befintliga gasreglerna, som är inriktade på fossilbaserad naturgas som främst importeras från länder utanför EU, hanterar inte särdragen hos decentraliserad produktion av förnybara och koldioxidsnåla gaser inom EU. De ökande volymerna av biometan och vätgas, men även LNG, påverkar dessutom gaskvaliteten och därmed utformningen av gasinfrastruktur och slutanvändarutrustning. I konsekvensbedömningen anges särskilt fem huvudfaktorer i samband med detta problemområde: i) ett begränsat marknads- och nättillträde för lokala producenter av biometan som är anslutna till distributionsnäten och skillnader i fråga om regler om anslutningsskyldighet, kostnader för nätanslutning för förnybara och koldioxidsnåla gaser och entry- och exittariffer inom EU hindrar upprättandet av en fullständigt integrerad, likvid och driftskompatibel inre gasmarknad i EU; ii) skillnader i gaskvalitet och vätgasinblandningsnivåer kan ha en negativ inverkan på gränsöverskridande flöden och slutanvändare, samtidigt som de nuvarande reglerna för gaskvalitet inte är anpassade till den framtida utvecklingen; iii) LNG-terminaler är utrustade för att främst ta emot naturgas, vilket begränsar tillträdet för nya gaser till LNG-terminaler; iv) långsiktiga leveransavtal för naturgas utan inslag av koldioxidminskning kan låsa in naturgas och hindra försörjningen med förnybara gaser fram mot 2050; v) de nuvarande arrangemangen för energitrygghet behandlar endast risker i samband med försörjningen med naturgas och inte förnybara och koldioxidsnåla gaser.

När det gäller nätplanering behöver samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem och tillsynsmyndigheter utvecklas ytterligare. Den ökande andelen intermittenta energikällor kräver att hela energisystemet integreras bättre och att infrastrukturen blir mer sammanlänkad, på grundval av en mer holistisk och inkluderande strategi. I konsekvensbedömningen beskrivs tre huvudfaktorer för detta problemområde: i) nätplaneringen varierar mellan medlemsstater och systemansvariga för överföringssystem, och el och gas planeras separat; ii) insyn saknas i den befintliga infrastrukturens potential för ändrad användning eller avveckling; iii) systemansvariga för distributionssystem ingår inte uttryckligen i den planering som görs av de systemansvariga för överföringssystemen. Dessutom skulle en mer harmoniserad strategi för systemutveckling ytterligare öka kopplingarna mellan el- och gassystem, inklusive vätgas.

Utvärderingen visade att konkurrensen måste stärkas för att se till att alla fördelar med marknadsintegrationen kommer EU:s konsumenter till godo. Vidare saknar konsumenterna fortfarande de verktyg som krävs för att aktivt engagera sig på marknaden. Konsumentskyddsbestämmelserna i den analyserade lagstiftningen visar sig endast delvis vara ändamålsenliga. Särskilt skyddet för utsatta kunder varierar fortfarande mellan medlemsstaterna och energifattigdomen är fortfarande betydande i hela EU. I överensstämmelse med detta identifierades tre problemfaktorer i problemområde IV: i) outnyttjad konkurrenspotential på kundmarknaderna; ii) bristande kundinflytande när det gäller byte, prisjämförelseverktyg, faktureringsinformation, energigemenskaper och tillgång till data; iii) otillräckligt konsumentskydd, särskilt för utsatta och energifattiga personer.

•Samråd med berörda parter

I enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning genomförde kommissionen ett omfattande och inkluderande samråd baserat på en samrådsstrategi som innefattade en rad metoder och verktyg. Syftet med denna strategi var att säkerställa att alla relevanta bevis beaktades, inbegripet uppgifter om kostnader, samhällseffekter och fördelar med initiativet. Flera samrådsverktyg användes: ett samråd om den inledande konsekvensbedömningen (färdplanen), ett offentligt samråd på nätet på grundval av ett frågeformulär, en presentation av kommissionen och återkoppling från berörda parter, inklusive forumet för tillsynsmyndigheter på gasområdet, diskussioner med medlemsstaterna, ledamöter av Europaparlamentet och nationella tillsynsmyndigheter samt diskussioner med berörda parter i en stor workshop med berörda parter.

Kommissionen fick in 263 svar under det öppna offentliga samrådet. I allmänhet bekräftade de svarande att de ser ett behov av att se över gasdirektivet och gasförordningen för att bidra till att uppnå målen om minskade koldioxidutsläpp. Dessutom förväntar sig över 60 % av de svarande att de tekniska och rättsliga förändringar som krävs för att skapa en gasmarknad med minskade koldioxidutsläpp har potential att skapa nya arbetstillfällen senast 2030.

När det gäller utvecklingen av vätgasinfrastruktur och vätgasmarknader stöder en majoritet av de svarande införandet av lagstiftning i ett tidigt skede för att främja en välfungerande och konkurrensutsatt vätgasmarknad och vätgasinfrastruktur. De svarande förespråkade en EU-rättslig ram som fastställer centrala regleringsprinciper och följer ett stegvist tillvägagångssätt. En stor majoritet stöder t.ex. tillträde för tredje part, regler för tillträde till vätgasrörledningar, importterminaler och lagring, och förespråkar att nätverksamheten ska vara åtskild. De flesta av de svarande anser att det är viktigt att tidigt definiera privata parters roll i utvecklingen av vätgasinfrastruktur. En stor majoritet av de svarande anser också att befintliga och framtida privata nät (tillfälligt) kan undantas från vissa lagstadgade krav, men att konvergens till ett enda regelverk måste säkerställas. Det stora flertalet av de svarande anser att rättigheter och tillståndskrav för ny vätgasinfrastruktur bör likna dem som gäller för metangasrörledningar i dag.

När det gäller främjandet av förnybara och koldioxidsnåla gasers tillträde till den befintliga gasmarknaden och gasinfrastrukturen är de berörda parterna överens om att det nuvarande regelverket behöver ses över för att bidra till att målen för minskade koldioxidutsläpp uppnås. En majoritet av de berörda parterna anser att det är viktigt att säkerställa ett fullständigt marknadstillträde för förnybara och koldioxidsnåla gaser och underlätta injektion av sådana gaser i gasnätet. Många av de svarande förespråkar en skyldighet för nätoperatörer att ansluta producenter av förnybar och koldioxidsnål gas och införa en reduktion av injektionsavgiften. En majoritet av de svarande stöder också en förbättring av transparensramen för LNG-terminaler. Det finns också ett starkt stöd för en harmoniserad tillämpning av gaskvalitetsstandarder i hela EU, för förstärkt gränsöverskridande samordning och ökad öppenhet. De svarande har skilda uppfattningar om vätgasinblandning, men majoriteten håller med om att den kan utgöra ett kostnadseffektivt och snabbt första steg, trots de höga tekniska kostnaderna, för att uppnå minskade koldioxidutsläpp i energisystemet. Få berörda parter stöder avskaffandet av gränsöverskridande tariffer inom EU. Majoriteten av de svarande anser att gasspecifika säkerhetsproblem och cybersäkerhetsåtgärder är viktiga.

När det gäller att integrera nätplaneringen stöder majoriteten av de berörda parterna en anpassning av tidsplanen för de nationella nätutvecklingsplanerna till tioårsplanen för nätutveckling och en enda gasplan oavsett vilken modell för åtskillnad som valts. En majoritet av de svarande uttrycker ett ännu starkare stöd för ett gemensamt el- och gasscenario. Ett stort antal berörda parter vill att vätgasprojekt ska ingå i nationella nätutvecklingsplaner. De flesta berörda parter är överens om den roll som systemansvariga för distributionssystem har när det gäller att tillhandahålla och utbyta information, och flera svarande stöder också att systemansvariga för distributionssystem tillhandahåller sin egen plan, inbegripet systemoptimering inom olika sektorer. De svarande föredrar också en gemensam gas- och elplan framför gemensamma scenarier med separata planer. Flera berörda parter påpekar att en gemensam plan för metan och vätgas, med en separat elplan, skulle vara att föredra.

När det gäller kunddelaktighet och kundskydd på kundmarknaden för grön gas efterlyser de flesta berörda parter högre ambitioner i fråga om medborgar-/konsumentrelaterade bestämmelser genom att återspegla bestämmelserna på elmarknaden. Bestämmelser om energifattigdom bör också bidra till att säkerställa att konsumenterna inte betalar kostnaderna för att byta till alternativ baserade på ren gas. Företrädare för den privata sektorn stöder planerna på att fasa ut reglerade priser, medan vissa konsumentorganisationer skulle vilja behålla dem för att skydda energifattiga och utsatta konsumenter. Nästan hälften av alla svarande vill att bestämmelserna om jämförbarhet i fråga om erbjudanden och tillgång till uppgifter, öppenhet, smarta mätarsystem och byte ska skärpas. Ingen av de svarande ställer sig bakom en metod som baseras på annat än reglering.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Det föreslagna initiativet och den konsekvensbedömning som ligger till grund för det bygger på underlag som berörda parter lämnat i de omfattande samråd som genomförts i detta avseende, liksom litteraturgenomgång och modellering. Litteraturgenomgången innefattade resultaten av en serie aktuella studier om viktiga aspekter, såsom den roll som vätgas och gasinfrastruktur, gasmarknader och gasproduktion för minskade koldioxidutsläpp har, vilka genomfördes för konsekvensbedömningen eller som bidrog till dess tillämpningsområde, samt bedömningar som gjorts för andra relevanta kommissionsinitiativ. I analysen beaktades också slutsatser som antagits inom ramen för flera forum för berörda parter, framför allt det om gasreglering (Madridforumet) och det om elreglering (Florensforumet). Likaledes beaktades diskussioner med medlemsstaterna, ledamöter av Europaparlamentet, nationella tillsynsmyndigheter, Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och andra intressenter.

•Konsekvensbedömning

I enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning gjorde kommissionen en konsekvensbedömning för flera policyalternativ. Detta arbete stöddes av ett samråd inom kommissionen genom en avdelningsövergripande styrgrupp.

Konsekvensbedömningen presenterades för och diskuterades med nämnden för lagstiftningskontroll. Nämnden för lagstiftningskontroll avgav ett ”positivt yttrande med reservationer”. Reservationerna åtgärdades framför allt genom att i) integrera slutsatserna från utvärderingen i problembeskrivningen, ii) precisera initiativets roll som en del av den möjliggörande ram som 55 %-paketet utgör, iii) klargöra referensscenariot för policyalternativens effekter, iv) göra större åtskillnad mellan olika aktörer, särskilt mellan producenter och konsumenter av naturgas och vätgas, v) tillhandahålla en bedömning av hur initiativet kan få olika konsekvenser för små och medelstora företag jämfört med andra (större) företag, vi) bättre återspegla avvikande åsikter och minoritetsuppfattningar i hela rapporten, inbegripet i problemdefinitionen, utformningen av handlingsalternativen, effektanalysen och valet av det alternativ som föredras, vii) förbättra beskrivningen i rapporten och viii) fylla i tabellerna över kostnad och nytta i lämpligt format.

Under hela konsekvensbedömningsarbetet övervägdes en rad åtgärder på fyra problemområden för att behandla de identifierade problemen och orsakerna till dessa, i syfte att uppnå initiativets mål. Efter en bedömning av deras ändamålsenlighet, effektivitet, samstämmighet och proportionalitet har ett paket av rekommenderade alternativ ansetts vara bäst lämpat att bidra till de fastställda målen.

Problemområde I: Infrastruktur och marknader för vätgas

Inom problemområde I behandlas följande policyalternativ: att upphandla rättigheterna till drift av vätgasnät (alternativ 1); att införa centrala regleringsprinciper som inspireras av de principer som för närvarande gäller för naturgasmarknaden men som är anpassade till vätgasmarknadernas utvecklingsfas (alternativ 2); och att inrätta ett fullt utvecklat regelverk för vätgas (liknande det som för närvarande gäller för naturgassektorn) utan att det behövs en övergång till en mer mogen vätgasmarknad (alternativ 3). Det rekommenderade alternativet är att redan från början införa centrala regleringsprinciper och samtidigt klargöra det slutliga (framtida) regelverket. (Alternativ 2b ”Centrala regleringsprinciper med en vision”). Den största fördelen med detta alternativ är att det främjar marknadsintegration, skapar klarhet för investerare och undviker uppkomsten av icke-konkurrensutsatta marknadsstrukturer och kostnader för efterhandsjusteringar av regler när marknaden väl är mogen, men lämnar utrymme för flexibilitet att anpassa regleringen till den stegvisa uppbyggnaden av vätgassektorn.

Problemområde II: Förnybara och koldioxidsnåla gaser i befintlig gasinfrastruktur och på befintliga gasmarknader samt energitrygghet

Problemområde II innehåller alternativ som främjar förnybara och koldioxidsnåla gasers tillträde till den befintliga marknaden och infrastrukturen för gas. Samtliga alternativ omfattar även progressivt ökande insatser för att ta itu med frågor kring energitrygghet, särskilt en utvidgning av befintliga verktyg, standarder och förfaranden till att omfatta förnybara och koldioxidsnåla gaser, effektiv solidaritet och hantering av risker kopplade till cybersäkerhet inom gassektorn. Alternativ 3 ”Att bevilja och främja ett fullständigt marknadstillträde för förnybara och koldioxidsnåla gaser” är det alternativ som föredras för problemområde II. Detta alternativ innehåller åtgärder för att stödja förnybara och koldioxidsnåla gasers tillträde till grossistmarknaden, LNG-terminaler och överföringsnätet (oavsett platsen för anslutning), inbegripet tariffrabatter för injektion i nätet och gränsöverskridande transport. Gaskvaliteten skulle regleras genom en harmoniserad EU-strategi för gränsöverskridande sammanlänkningspunkter, samtidigt som medlemsstaterna ges flexibilitet. Det tillåtna taket för vätgasinblandningar fastställs till 5 % för alla gränsöverskridande punkter – en nivå som är kostnadseffektiv när det gäller anpassnings- och minskningskostnader.

Att bevilja och främja ett fullständigt marknadstillträde för förnybara och koldioxidsnåla gaser: De planerade åtgärderna är förenliga med unionens insatser för att bekämpa klimatförändringarna och nödvändiga för att uppnå målen i den europeiska gröna given. Den största fördelen är att åtgärderna kommer att minska produktionskostnaderna för producenter av förnybar och koldioxidsnål gas, öka konkurrensen, likviditeten och handeln med förnybara gaser och samtidigt uppmuntra till en minskning av utsläppen av växthusgaser. På så sätt kommer konsumenterna och skattebetalarna att gynnas eftersom stödet skulle kunna sänkas. Detta kommer också att begränsa riskerna för energitryggheten och spara tid och resurser, minska osäkerheter, förbättra krisåtgärdernas effektivitet och stärka säkerhetsspecifika krav för gasföretag.

Problemområde III: Nätplanering

Inom problemområde III behandlas alternativ för integrerad nätplanering. Det rekommenderade alternativet för problemområde III är alternativ 2 ”Nationell planering baserad på europeiska scenarier”. Alternativet möjliggör nationell planering men kräver att den baseras på gemensamma scenarier för gas och el, anpassas till tioårsplanen för nätutveckling och kopplas till den relevanta nationella energi- och klimatplanen. Den innefattar alla relevanta aktörer (systemansvariga för distributionssystem) och gör det möjligt att identifiera rörledningar som kan bli föremål för ändrad användning från metan till H2 på en detaljnivå som inte är lätt att uppnå på europeisk nivå.

Upprätta nationell planering baserad på europeiska scenarier: Den största fördelen är att alternativet undanröjer riskerna för att de systemansvariga för överföringssystemen för el och gas planerar utvecklingen av sina system på grundval av oförenliga antaganden. Det möjliggör sektorsintegration och en konceptuell systemplan samtidigt som fördelarna med mer detaljerade sektorsspecifika nätutvecklingsplaner bibehålls. Det säkerställer en gemensam vision hos de olika intressenterna, vilket innebär att nätplaneringen tar hänsyn till strategierna för minskade koldioxidutsläpp på nationell nivå och EU-nivå och minskar risken för potentiella inlåsningseffekter eller strandade tillgångar.

Problemområde IV: Låg grad av kunddelaktighet och kundskydd på kundmarknaden för grön gas

Problemområde IV innehåller alternativ som utgår från en icke-reglerande strategi för att ta itu med konkurrens och konsumenters delaktighet eller som i stället kräver att problemen behandlas genom ny lagstiftning, som mestadels återspeglar vad som redan har fastställts inom elsektorn. Mot bakgrund av analysen föredras alternativ 2 ”Flexibel lagstiftning”, som återspeglar konsumentskyddet på elmarknaden och bestämmelserna om inflytande. Detta alternativ är mest sannolikt det mest ändamålsenliga och effektiva och förenligt med andra problemområden.

Den största fördelen är att det erbjuder en betydande besparingspotential, hjälper nya handlare och tjänsteleverantörer att komma in på marknaden och utvecklar innovativa produkter, vilket leder till ökad konkurrens, ökad konsumentdelaktighet och ekonomiska fördelar. Det skulle också göra det möjligt för privatpersoner och gemenskaper att öka den sociala acceptansen, mobilisera privat kapital och underlätta en utbyggnad av förnybara och koldioxidsnåla gaser. Att minska risken för överinvesteringar kommer att få positiva miljöeffekter.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Förslagen till ändring av den befintliga lagstiftningen är utformade i enlighet med de mest kostnadseffektiva policyalternativ som granskats i konsekvensbedömningen. Vissa av de rekommenderade alternativen väntas öka kostnaderna för administration, genomförande och tillsyn för regleringsorgan och marknadsaktörer. De föreslagna åtgärderna kan till exempel leda till mer administrativa kontakter mellan nationella tillsynsmyndigheter och naturgasleverantörer, ökade samordningsinsatser mellan systemansvariga för distributionssystem och systemansvariga för överföringssystem samt ytterligare reglerings- och genomförandeinsatser för medlemsstater och nationella myndigheter. Det ändrade regelverket väntas dock också leda till lägre och effektivare regleringskostnader.

Dessutom visar konsekvensbedömningen att de föreslagna åtgärderna erbjuder de mest kostnadseffektiva regleringsalternativen för att uppnå initiativets övergripande mål, nämligen att fastställa regler för överföring, distribution, leverans och lagring av metan och vätgas som kan stödja minskade koldioxidutsläpp i energisystemet och samtidigt säkerställa säker och överkomlig energi.

De regleringskostnader på kort sikt som vissa av de rekommenderade åtgärderna medför måste bedömas mot bakgrund av de kostnader och insatser som en sen integrering och sena åtgärder för minskade koldioxidutsläpp i energisystemet skulle kräva på lång sikt. De fördelar som alternativen väntas ge i form av stöd till förnybara energikällor, integrering av energisystem, konsumentskydd och energitrygghet kommer i hög grad att uppväga de omedelbara administrativa kostnaderna och genomförandekostnaderna.

Förslaget bidrar vidare till att förenkla det nuvarande regelverket genom att harmonisera bestämmelserna om gasinfrastruktur och gasmarknader med den nya regleringsstruktur som utformats i paketet om ren energi för elsektorn. Ökad överensstämmelse mellan sektorer väntas gynna många regleringsområden, särskilt konsumentinflytande och konsumentskydd, styrning och tillsyn. Liknande fördelar väntas också i samband med ett tidigt införande av ett regelverk för vätgasinfrastruktur och vätgasmarknader. Även om dessa regler sannolikt kommer att öka de omedelbara administrativa kostnaderna och regelbördorna för nationella myndigheter och marknadsaktörer, väntas en tidig harmonisering av regleringsprinciperna för vätgas avsevärt minska de framtida efterlevnadskostnaderna och förhindra risken för stora regleringsskillnader och genomförandekostnader.

•Grundläggande rättigheter

Att skydda EU:s värden och medborgarnas grundläggande rättigheter och säkerhet i en framväxande grön och digital energimiljö är av yttersta vikt. De föreslagna policyåtgärderna för uppgiftshantering har utarbetats med detta i åtanke och syftar till att säkerställa en bred tillgång till och användning av digital teknik och datadrivna tjänster samtidigt som man garanterar en hög nivå på rätten till privatliv och skyddet av personuppgifter, i enlighet med artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den allmänna dataskyddsförordningen.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Budgetkonsekvenserna för EU:s budget i samband med förslaget i detta paket rör personalresurserna vid Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för energi, vilka beskrivs i den finansieringsöversikt som åtföljer kommissionens förslag till omarbetning av [gasförordningen]. I huvudsak kräver de nya uppgifter som ska utföras av Acer, särskilt när det gäller regler som underlättar utvecklingen av en konkurrensutsatt vätgassektor, men även gasmarknadernas ökande komplexitet på grund av en ökande andel för andra gaser än naturgas, en infasning av ytterligare 21 heltidsekvivalenter i Acer från och med 2023. För att genomföra de föreslagna nya reglerna för en ny och växande sektor, för att integrera nya typer av gaser i gasmarknaden och gasinfrastrukturen samt för att se till att de skärpta konsumentbestämmelserna efterlevs, måste även personalresurserna vid GD Energi förstärkas med ytterligare fem heltidsekvivalenter.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Framstegen kommer att övervakas genom en tvåstegsmetod med årlig rapportering från Acer och en utvärdering av kommissionen.

Acers uppdrag att årligen övervaka och rapportera om marknadsresultat i sin årliga marknadsövervakningsrapport (skyldighet enligt förordning (EG) nr 715/2009) kommer att behållas, och dess tillämpningsområde kommer att utvidgas till att omfatta vätgas. Inom ett år efter antagandet av förslagen kommer kommissionen att uppmana Acer att se över och uppdatera sina nuvarande övervakningsindikatorer (med deltagande av berörda intressenter), för att säkerställa deras fortsatta relevans för övervakningen av framstegen mot de mål som ligger till grund för dessa förslag. Acer kommer att fortsätta att använda de redan etablerade datakällor som används vid utarbetandet av marknadsövervakningsrapporten, utvidgade till relevanta uppgifter om vätgas.

Acers årliga rapportering kommer att ersätta kommissionens rapporteringsskyldigheter enligt det befintliga gasdirektivet. De detaljerade förslagen kommer att säkerställa att Acers övervakning kompletterar annan övervakning (särskilt övervakning inom ramen för styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder), så att överlappningar undviks.

Kommissionen kommer att göra en fullständig utvärdering av de föreslagna initiativens effekter, inbegripet förslagens ändamålsenlighet, effektivitet, fortsatta samstämmighet och relevans, inom en viss tidsfrist efter det att de antagna åtgärderna har trätt i kraft (preliminärt fem år). Senast den 31 december 2030 ska kommissionen se över direktivet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet.

•Förklarande dokument (för direktiv)

Till följd av domstolens dom i målet kommissionen mot Belgien (mål C-543/17) måste medlemsstaterna i sina underrättelser om nationella införlivandeåtgärder lämna tillräckligt klara och precisa uppgifter om vilka nationella bestämmelser som införlivar respektive bestämmelser i ett direktiv. Detta måste anges för varje skyldighet, inte endast på ”artikelnivå”. Om medlemsstaterna fullgör denna skyldighet behöver de i princip inte skicka förklarande dokument om införlivandet till kommissionen.

Förordningen kommer att genomföras direkt och enhetligt i medlemsstaterna och därmed krävs inte något förklarande dokument.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Förslaget till reviderat direktiv består av tio kapitel som innehåller 91 artiklar.

Kapitel 1 – Innehåll, tillämpningsområde och definitioner

I detta kapitel anges innehållet i och tillämpningsområdet för reglerna för överföring, distribution, leverans och lagring av gaser med hjälp av naturgassystemet samt reglerna för transport, leverans och lagring av vätgas med hjälp av vätgassystemet. Där definieras också de huvudsakliga begrepp som används i förslaget till direktiv.

Kapitel 2 – Allmänna regler för organisation av marknaderna

I detta kapitel fastställs regler för att säkerställa konkurrensutsatta, konsumentcentrerade, flexibla och icke-diskriminerande gasmarknader. Det innehåller bestämmelser om marknadstillträde såsom fritt val av leverantör, marknadsbaserade leveranspriser, skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, hållbarhet, certifiering av förnybara och koldioxidsnåla gaser, främjande av regionalt samarbete samt tekniska regler och förfaranderegler.

Kapitel 3 – Konsumentinflytande, konsumentskydd och kundmarknader

I detta kapitel föreskrivs i synnerhet en uppsättning rättigheter för konsumenter: Det behandlar grundläggande avtalsrättigheter, bytesrättigheter och bytesavgifter, regler om jämförelseverktyg, aktiva kunder och medborgarenergigemenskaper. Det innehåller också bestämmelser om fakturering, smarta och traditionella mätare och uppgiftshantering.

Bestämmelser om gemensamma kontaktpunkter, rätt till tvistlösning utanför domstol, utsatta kunder och kundmarknader ingår också.

Kapitel 4 – Tredje parts tillträde till infrastruktur

Detta kapitel är indelat i tre avsnitt som täcker följande: tillträde till naturgasinfrastruktur, tillträde till vätgasinfrastruktur och vägran av tillträde och anslutning. 

Kapitel 5 – Regler för systemansvariga för överförings-, lagrings- och LNG-anläggningar för naturgas

I detta kapitel behandlas uppgifter för systemansvariga för överförings-, lagrings- och LNG-anläggningar, konfidentiell behandling och beslutanderätter.

Kapitel 6 – Systemansvariga för distributionssystem för naturgas

I detta kapitel behandlas utseende av systemansvariga för distributionssystem, deras uppgifter, beslutanderätter när det gäller anslutning av nya produktionsanläggningar för förnybara och koldioxidsnåla gaser till distributionssystemet, åtskillnad av systemansvariga för distributionssystem, skyldigheter för systemansvariga för distributionssystem när det gäller konfidentiell behandling, bestämmelser om slutna distributionssystem och kombinerat systemansvar.

Kapitel 7 – Regler för särskilda vätgasnät

I detta kapitel föreskrivs särskilt uppgifter för operatörer av vätgasnät, lagringsanläggningar för vätgas och vätgasterminaler, tillhandahållande av befintliga vätgasnät, geografiskt avgränsade vätgasnät, slutna vätgassystem, sammanlänkningar med tredjeländer samt konfidentiell behandling när det gäller operatörer.

Kapitel 8 – Integrerad nätplanering

I detta kapitel behandlas nätutveckling och befogenheter att fatta investeringsbeslut, rapportering om utvecklingen av vätgasnät samt finansiering av ny gränsöverskridande vätgasinfrastruktur.

Kapitel 9 – Åtskillnad av systemansvariga för överföringssystem

Detta kapitel är indelat i sex avsnitt som täcker följande: åtskilt ägande, oberoende systemansvariga, oberoende systemansvariga för överföring, åtskillnad av särskilda operatörer av vätgasnät och utseende av dem, certifiering av systemansvariga för naturgassystem och systemansvariga för vätgassystem samt särredovisning och transparens i bokföringen.

Kapitel 10 – Tillsynsmyndigheter

Detta kapitel är inriktat på utnämning av tillsynsmyndigheter och deras oberoende, tillsynsmyndighetens allmänna mål, deras skyldigheter och befogenheter, regelverket för gränsöverskridande frågor, efterlevnad av nätföreskrifter, riktlinjer samt bevarande av information.

Kapitel 11 – Slutbestämmelser

Det sista kapitlet är inriktat på slutbestämmelser och innehåller särskilt artiklar om skyddsåtgärder, lika villkor, tekniska avtal, undantag, bemyndigande, utövande av delegering, kommittéförfarande, rapportering, upphävande, införlivande, ikraftträdande och adressater.

Bilaga I handlar om minimikrav för fakturering och faktureringsinformation.

Bilaga II handlar om smarta mätare för naturgas.

Bilaga III förtecknar datum för tillämpning och tidsfrister för införlivande av det upphävda direktivet och dess bilagor.

Bilaga IV innehåller en jämförelsetabell.

Förslaget till reviderad förordning består av åtta kapitel som innehåller 69 artiklar.

Kapitel 1 – Innehåll, tillämpningsområde och definitioner

I detta kapitel fastställs innehållet i och tillämpningsområdet för reglerna om målen för energiunionen, klimat- och energiramen samt konsumenter. Där definieras också de huvudsakliga begrepp som används i förslaget till förordning.

Kapitel 2 – Allmänna regler för organisation av marknaderna och tillträde till infrastruktur

I detta kapitel fastställs allmänna principer samt separering av reglerade tillgångsbaser, tjänster för tredjepartstillträde, marknadsbedömning för förnybara och koldioxidsnåla gaser, principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och förfaranden för hantering av överbelastning, handel med kapacitetsrättigheter, balansregler och obalansavgifter, certifiering och samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem.

Kapitel 3 – Tillträde till nät

I detta kapitel behandlas tariffer för tillträde till nät och rabatter.

Kapitel 4 – Drift av överförings-, lagrings- och LNG-anläggningar samt vätgasterminaler

I detta kapitel fastställs bestämmelser om fast kapacitet för förnybara och koldioxidsnåla gaser, gränsöverskridande samordning av gaskvalitet, vätgasinblandningar, det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas, Acers övervakning, tillsynsmyndigheter, samråd, kostnader, regionalt samarbete, tioårsplaner för nätutveckling, transparenskrav och registerhållning.

Kapitel 5 – Systemansvariga för distributionssystem

I detta kapitel fastställs regler för fast kapacitet för förnybara och koldioxidsnåla gaser, samarbete mellan systemansvariga för distributionssystem och systemansvariga för överföringssystem, krav på transparens och den europeiska enheten för unionens systemansvariga för distributionssystem. Det innefattar förfaranden och uppgifter.

Kapitel 6 – Tillträde till särskilda vätgasnät

Detta kapitel är inriktat på gränsöverskridande samordning av vätgaskvalitet, det europeiska nätverket av systemansvariga för vätgasnät, dess uppgifter, tioårsplaner för nätutveckling för vätgas, kostnader och samråd, Acers övervakning, regionalt samarbete och transparenskrav.

Kapitel 7 – Nätföreskrifter och riktlinjer

I detta kapitel fastställs bestämmelser för antagande av nätföreskrifter och riktlinjer, utarbetande av nätföreskrifter, ändringar av nätföreskrifter, riktlinjer, medlemsstaternas rätt att besluta om mer detaljerade åtgärder, tillhandahållande av information, konfidentiell behandling och sanktioner. Alla tre reglerna är anpassade till vätgas.

Kapitel 8 – Slutbestämmelser

Detta kapitel är inriktat på slutbestämmelser och innehåller särskilt artiklar om ny infrastruktur för naturgas och vätgas, kommittéförfarande, undantag, utövande av delegering, ändringar av förordningar, ändring för att utvidga förordningen om tryggad gasförsörjning till att omfatta förnybara och koldioxidsnåla gaser och för att inkludera åtgärder för cybersäkerhet, solidaritet och lagring, upphävande och ikraftträdande.

Bilaga I innehåller riktlinjer.

Bilaga II innehåller den införda bilaga IX till förordning 2017/1938.

Bilaga III innehåller information om den upphävda förordningen med en förteckning över ändringarna i ordningsföljd.

Bilaga IV innehåller en jämförelsetabell.

🡻 715/2009 (anpassad)

2021/0424 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas
(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ⌦ fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ⌫ , särskilt artikel 95 ⌦ 194.2 ⌫ ,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 2 ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande 3 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

⇩ ny

(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 715/2009 4 har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

🡻 715/2009 skäl 1 (anpassad)

(2)Den inre marknaden för naturgas som steg för steg har genomförts sedan 1999, syftar till att skapa faktiska valmöjligheter för alla kunderkonsumenter i gemenskapen ⌦ unionen ⌫ , både  enskilda medborgare och företag, samt nya affärsmöjligheter och ökad handel över gränserna. Detta ska leda till ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser och högre kvalitet på tjänsterna samt bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

⇩ ny

(3)I den europeiska gröna given och den europeiska klimatlagen fastställs målet att EU till 2050 ska bli klimatneutralt på ett sätt som bidrar till den europeiska konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen. För att en gasmarknad med minskade koldioxidutsläpp ska kunna inrättas och bidra till energiomställningen krävs betydligt högre andelar förnybara energikällor i ett integrerat energisystem med ett aktivt konsumentdeltagande på konkurrensutsatta marknader.

(4)Denna förordning syftar till att främja en ökad användning av förnybara och koldioxidsnåla gaser i energisystemet, möjliggöra en övergång från fossil gas och göra det möjligt för dessa nya gaser att spela en viktig roll för uppnåendet av EU:s klimatmål för 2030 och klimatneutralitet till 2050. Förordningen syftar också till att upprätta ett regelverk som gör det möjligt och skapar incitament för alla marknadsaktörer att ta hänsyn till den fossila gasens övergångsroll när de planerar sin verksamhet, för att undvika inlåsningseffekter och säkerställa en gradvis utfasning av fossil gas i rätt tid, särskilt inom alla berörda industrisektorer och för uppvärmningsändamål.

(5)I EU:s vätgasstrategi konstateras att eftersom EU:s medlemsstater har olika potential att producera förnybar vätgas har en öppen och konkurrensutsatt EU-marknad med obehindrad handel över gränserna stora fördelar för konkurrensen, den ekonomiska överkomligheten och försörjningstryggheten. Där betonas vidare att en utveckling i riktning mot en likvid marknad för råvarubaserad vätgashandel skulle underlätta för nya producenter att komma in på marknaden och gynna en djupare integration med andra energibärare. Det skulle skapa stabila prissignaler för investeringar och operativa beslut. De regler som anges i denna förordning bör därför bidra till att vätgasmarknader, en råvarubaserad vätgashandel och likvida handelsplatser uppstår, och alla onödiga hinder i detta avseende bör undanröjas av medlemsstaterna. Samtidigt som de grundläggande skillnaderna erkänns, bör de befintliga regler som möjliggjort utvecklingen av en effektiv kommersiell verksamhet för el- och gasmarknaderna och handel med el och gas beaktas för en vätgasmarknad.

🡻 715/2009 skäl 2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas 5 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten 6 har i hög grad bidragit till att skapa en sådan inre marknad för naturgas.

🡻 715/2009 skäl 3

Erfarenheterna från tillämpningen och övervakningen av den första versionen av riktlinjerna för god praxis, som forumet för europeiska tillsynsmyndigheter på gasområdet (Madridforumet) antog 2002, visar att de regler som fastställs i dessa riktlinjer måste vara rättsligt bindande för att verkligen tillämpas i alla medlemsstater och för att i praktiken ge en minimigaranti för lika villkor för marknadstillträde.

🡻 715/2019 skäl 4

Madridforumet antog en andra version av de gemensamma reglerna med titeln ”De andra riktlinjerna för god praxis” vid sitt möte den 24 och 25 september 2003, och syftet med denna förordning är att på grundval av dessa riktlinjer fastställa grundläggande principer och bestämmelser för tillträde till nätet och tjänster för tredjepartstillträde, hantering av överbelastning, transparens, balans och handel med kapacitetsrättigheter.

🡻 715/2009 skäl 5 (anpassad)

(6)⌦ Genom [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] ⌫ Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG  av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas 7 medges ett kombinerat systemansvar för överföring och distribution. Enligt reglerna i denna förordning krävs därför ingen ändring av uppbyggnaden av de nationella överförings- och distributionssystem som överensstämmer med tillämpliga bestämmelser i det direktivet.

🡻 715/2019 skäl 6

Högtrycksrörledningar som kopplar lokala distributörer till gasnätet och som inte huvudsakligen används i samband med lokal distribution ingår i förordningens tillämpningsområde.

🡻 715/2009 skäl 7

⇨ ny

(7)Det måste anges enligt vilka kriterier avgifterna för nättillträde fastställs, så att det säkerställs att de fullt ut följer principerna om icke-diskriminering, uppfyller behoven för en väl fungerande inre marknad, tar full hänsyn till systemets funktionsduglighet och återspeglar de faktiska kostnaderna, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av sådana som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och är transparenta, samtidigt som en rimlig avkastning på investeringar tillgodoses ⇨ och en integrering av förnybara och koldioxidsnåla gaser möjliggörs ⇦, vid behov med hänsyn till tariffjämförelser av tillsynsmyndigheterna. ⇨ Reglerna om tariffer för tillträde till nät enligt denna förordning kompletteras med ytterligare regler om tariffer för tillträde till nät, i synnerhet i de nätföreskrifter och riktlinjer som antas på grundval av denna förordning, i [ TEN-E-förordningen enligt förslaget i COM(2020) 824 final], [metanförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx], direktiv (EU) 2018/2001 och [energieffektivitetsdirektivet enligt förslaget i COM(2021) 558 final]. ⇦

⇩ ny

(8)Det är i allmänhet mest effektivt att finansiera infrastruktur genom intäkter som erhålls från användarna av den berörda infrastrukturen och att undvika korssubventionering. Sådan korssubventionering skulle också, när det gäller reglerade tillgångar, vara oförenlig med den allmänna principen om att tarifferna ska återspegla kostnaderna. I exceptionella fall kan dock sådan korssubventionering medföra samhällsvinster, i synnerhet under tidigare faser av nätutvecklingen, då den bokade kapaciteten är låg jämfört med den tekniska kapaciteten och det råder osäkerhet om när den framtida kapacitetsefterfrågan kommer att bli verklighet. Korssubventionering kan därmed bidra till rimliga och förutsebara tariffer för tidiga nätanvändare och minska investeringsriskerna för nätoperatörerna. Korssubventionering skulle på så sätt kunna bidra till ett investeringsklimat som stöder unionens mål för minskade koldioxidutsläpp. Korssubventionering bör inte finansieras av nätanvändarna i andra medlemsstater, vare sig direkt eller indirekt.  Det är därför lämpligt att finansieringen av korssubventioneringen endast tas ut från exitpunkterna till slutkunder i samma medlemsstat. I och med att korssubventioneringar är exceptionella bör det säkerställas att de är proportionella, transparenta, tidsbegränsade och omfattas av myndighetstillsyn.

🡻 715/2009 skäl 8

Vid beräkning av tariffer för tillträde till nät är det viktigt att ta hänsyn till såväl faktiska kostnader, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av sådana som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och är transparenta, som till behovet av rimlig avkastning på investeringar och incitament till att uppföra ny infrastruktur, bland annat särskilda bestämmelser för nya investeringar enligt direktiv 2009/73/EG. I detta avseende, särskilt om verklig konkurrens råder mellan olika delar av systemet, kommer myndigheternas jämförelser mellan tarifferna att vara relevanta.

🡻 715/2009 skäl 9 (anpassad)

⇨ ny

(9)Marknadsbaserade arrangemang, såsom auktioner, för att fastställa tarifferna måste vara förenliga med bestämmelserna i ⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx ⌫ direktiv 2009/73/EG ⇨ och kommissionens förordning (EU) 2017/459 ⇦.

🡻 715/2009 skäl 10 (anpassad)

(10)Det krävs en minsta gemensam uppsättning tjänster för tredjepartstillträde för att hela gemenskapen ⌦ unionen ⌫ i praktiken ska få en gemensam lägsta tillträdesnivå, så att det säkerställs att tjänsterna för tredjepartstillträde är tillräckligt förenliga och fördelarna med en väl fungerande inre naturgasmarknad verkligen kan utnyttjas.

🡻 715/2009 skäl 11 (anpassad)

Det finns för närvarande hinder för att sälja gas på lika villkor utan diskriminering eller andra nackdelar i gemenskapen. Framför allt finns det ännu inte något icke-diskriminerande nättillträde eller någon myndighetstillsyn som är lika effektiv i alla medlemsstater, och isolerade marknader kvarstår.

⇩ ny

(11)Arrangemangen för tredjepartstillträde bör baseras på de principer som fastställs i denna förordning. Organisationen av entry-exitsystem, som möjliggör att gasen tilldelas fritt baserat på fast kapacitet, välkomnades av det 24:e Madridforumet redan i oktober 2013. Därför bör en definition av entry-/exitsystem införas och en integrering av system på distributionsnivå i balanseringsområdet säkerställas, vilket skulle bidra till lika villkor för alla förnybara och koldioxidsnåla gaser vars produktion är ansluten till antingen överföringsnivån eller distributionsnivån. Fastställandet av tariffer hos systemansvariga för distributionssystem och organisationen av kapacitetstilldelningen mellan överförings- och distributionssystem bör överlåtas åt tillsynsmyndigheterna på grundval av principerna i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx].

(12)Tillträdet till entry-exitsystem bör generellt baseras på fast kapacitet. Nätoperatörerna bör åläggas att samarbeta på ett sätt som maximerar utbudet av fast kapacitet, vilket i sin tur gör det möjligt för nätanvändarna att, i fråga om fast kapacitet, fritt tilldela gas till/från ett visst entry-exitsystem till valfri entrypunkt respektive exitpunkt.

(13)Villkorad kapacitet bör endast erbjudas när nätoperatörerna inte kan erbjuda fast kapacitet. Nätoperatörerna bör fastställa villkoren för villkorad kapacitet baserat på driftsbegränsningar på ett transparent och tydligt sätt. För att undvika en fragmentering av marknaden och säkerställa överensstämmelse med principen om effektivt tredjepartstillträde bör tillsynsmyndigheten säkerställa att antalet villkorade kapacitetsprodukter är begränsat.

🡻 715/2009 skäl 12

(14)Tillräcklig gränsöverskridande sammanlänkningskapacitet för gas bör skapas och integrerade marknader främjas för att fullborda den inre marknaden för naturgas.

🡻 715/2009 skäl 13

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007”En energipolitik för Europa” framhävs betydelsen av att fullborda den inre marknaden för naturgas och skapa lika villkor för alla naturgasbolag i gemenskapen. Kommissionens meddelanden av den 10 januari 2007”Utsikterna för den inre el- och gasmarknaden” och ”Utredning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade att nuvarande regler och åtgärder varken skapar den ram som krävs eller sörjer för skapandet av sammanlänkningskapacitet för att målen för en välfungerande, effektiv och öppen inre marknad ska kunna uppnås.

🡻 715/2009 skäl 14

Utöver ett omsorgsfullt genomförande av det nuvarande regelverket är det lämpligt att anpassa den reglering av den inre marknaden för naturgas som anges i förordning (EG) nr 1775/2005 i enlighet med dessa meddelanden.

🡻 715/2009 skäl 15 (anpassad)

⇨ ny

(15)Det krävs i synnerhet ett ökat samarbete och en ökad samordning mellan de systemansvariga för överföringssystem ⇨ och, när så är relevant, distributionssystem ⇦ för att skapa nätföreskrifter, så att ett effektivt och transparent tillträde till överföringsnäten över gränserna kan säkerställas, och en samordnad och tillräckligt långsiktig planering samt sund teknisk utveckling för gemenskapens ⌦ unionens ⌫ överföringsnät ⇨naturgassystem⇦ säkerställs, inbegripet skapande av sammanlänkningskapacitet, med vederbörlig hänsyn till miljön. Dessa nätföreskrifter bör följa de ramriktlinjer av icke-bindande karaktär (ramriktlinjer) som har utarbetats av ⌦ Europeiska unionens ⌫ byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter ⌦ (Acer) ⌫, som inrättats i enlighet med genom Europaparlamentets och rådets förordning ⌦ (EU) 2019/942 ⌫ 8   9 (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter 10 (byrån). ⌦ Acer ⌫ Byrån bör ges en roll när det gäller att på grundval av faktiska omständigheter se över utkast till nätföreskrifter, bland annat deras överensstämmelse med ramriktlinjerna, och den Acer bör kunna rekommendera att kommissionen antar dem. ⌦ Acer ⌫ Byrån bör lämpligen även få utvärdera bedöma föreslagna ändringar av nätföreskrifterna och bör kunna rekommendera att kommissionen antar dem. De systemansvariga för överföringssystem bör bedriva verksamheten i sina nät enligt dessa nätföreskrifter.

🡻 715/2009 skäl 16 (anpassad)

(16)För att gasöverföringsnäten i gemenskapen ⌦ unionen ⌫ ska kunna fungera på bästa sätt bör det upprättas ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso för gas) ⌦ föreskrivas ⌫. Arbetsuppgifterna för Entso för gas bör genomföras i överensstämmelse med gemenskapens ⌦ unionens ⌫ konkurrensregler, som även fortsättningsvis ska gälla för ⌦ bör tillämpas på ⌫ beslut av Entso för gas. Arbetsuppgifterna för Entso för gas uppgifter bör vara väldefinierade och arbetssättet bör säkerställa effektivitet, transparens och att Entso för gas är representativt. Nätföreskrifter som utarbetas av Entso för gas är inte avsedda att ersätta de nödvändiga nätföreskrifterna för inhemskt bruknationella nätföreskrifter som inte omfattar några gränsöverskridande aspekter. Eftersom större framsteg kan göras via regionala insatser, ska bör de systemansvariga för överföringssystem inrätta regionala nivåer inom den övergripande samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten på regional nivå överensstämmer med nätföreskrifter de allmänna villkoren för överföring och icke-bindande tioåriga nätutvecklingsplaner på ⌦ unionsnivå ⌫ gemenskapsnivå. Samarbetet på regional nivå förutsätter att nätverksamheten effektivt skiljs från produktions- och leveransverksamhet. Utan sådan åtskillnad finns det risk för att det regionala samarbetet mellan de systemansvariga för överföringssystemen leder till agerande som begränsar konkurrensen. Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå. Det regionala samarbetet bör vara förenligt med utvecklingen mot en konkurrensutsatt och effektiv inre marknad för gas ⌦ gaser ⌫.

🡻 715/2009 skäl 17 (ny)

Samtliga marknadsaktörer har ett intresse av arbetet i Entso för gas. En effektiv samrådsprocess är därför viktig och befintliga strukturer som inrättats för att underlätta och effektivisera processen, exempelvis EASEE-Gas (European Association for the Streamlining of Energy Exchange), de nationella tillsynsmyndigheter eller byrån, bör spela en viktig roll.

🡻 715/2009 skäl 18 (anpassad)

⇨ ny

(17)För att öka transparensen när det gäller utvecklingen av ett gasöverföringsnät i gemenskapen ⌦ unionen ⌫ bör Entso för gas utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en icke-bindande gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ tioårig nätutvecklingsplan ⇨ på grundval av ett gemensamt scenario och den sammanlänkade modellen ⇦ (gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplan). Denna nätutvecklingsplan bör omfatta hållbara gasöverföringsnät och nödvändiga regionala sammanlänkningar som behövs på grund av kommersiella eller försörjningstrygghetsmässiga hänseendenmed tanke på konkurrensaspekter och försörjningstrygghet.

🡻 715/2009 skäl 19

⇨ ny

(18)För att konkurrensen på likvida grossistmarknaderna för flytande gas ska kunna ökas, är det ytterst viktigt att handel med naturgas kan bedrivas oavsett dess plats i systemet. Det enda sättet att göra detta är att ge nätanvändarna frihet att självständigt boka inmatnings- och uttagskapacitet entry- och exitkapacitet och därmed transportera naturgas genom områden i stället för på via avtalsenligabaserade försörjningsvägar. ⇨ För att säkerställa friheten att självständigt boka kapacitet vid entry- och exitpunkter bör därför tariffer som fastställs för en entrypunkt inte vara relaterade till den tariff som fastställs för en exitpunkt, och vice versa som erbjuds separat för dessa punkter, och tariffen bör inte kombinera entry- och exitavgiften i ett enda pris. ⇦ De flesta intressegrupperna meddelade redan vid det sjätte forumet i Madrid den 30–31 oktober 2002 att de föredrar inmatnings- och uttagssystem. Tarifferna bör inte vara beroende av transportrutten. Den tariff som fastställs för en eller flera inmatningspunkter bör därför inte ha samband med den tariff som fastställs för en eller flera uttagspunkter och omvänt.

⇩ ny

(19)Kommissionens förordning (EU) nr 312/2014 om fastställandet av nätföreskrifter för balansering av överföringsnät för gas omfattar regler för fastställandet av tekniska regler som skapar ett balanssystem, men förordningen lämnar utrymme för ett antal valmöjligheter vad gäller utformningen av det enskilda balanssystem som tillämpas i ett specifikt entry-exitsystem. Den kombination av val som görs mynnar ut i ett specifikt balanssystem som är tillämpligt i ett specifikt entry-exitsystem, som i dagsläget i princip återspeglar medlemsstaternas territorier.

(20)Det är nätanvändarna som har ansvaret för att balansera sina inmatningar mot sina uttag genom handelsplattformar som inrättas för att bättre främja gashandel mellan nätanvändare. För att bättre integrera förnybara och koldioxidsnåla gaser inom entry-exitsystemet bör balanseringsområdet även omfatta system på distributionsnivån. Den virtuella handelspunkten bör användas för handel med gas mellan nätanvändares balanseringskonton.

🡻 715/2019 skäl 20

(21)Hänvisningar till harmoniserade transportavtal i samband med icke-diskriminerande tillträde till ett nät som innehas av systemansvariga för överföringssystem innebär inte att villkor i en särskild systemansvarigs transportavtal i en medlemsstat måste vara desamma som hos en annan systemansvarig i denna medlemsstat eller i en annan medlemsstat, om det inte har fastställts minimikrav som måste uppfyllas i alla transportavtal.

🡻 715/2009 skäl 21

Den avtalsbetingade överbelastningen i naturgasnätet är betydande. Principerna för hantering av överbelastning och kapacitetstilldelning för nya eller nyligen förhandlade avtal baseras därför på frigörande av outnyttjad kapacitet, genom att nätanvändarna får möjlighet att återförsälja eller hyra ut avtalsenlig kapacitet i andra hand. Dessa principer vilar också på de systemansvarigas skyldighet att erbjuda marknaden outnyttjad kapacitet, med åtminstone en dags framförhållning och möjlighet till frånkoppling. Med tanke på den stora andelen befintliga avtal och behovet av att skapa verkligt lika villkor mellan användare av ny och befintlig kapacitet, bör dessa principer tillämpas för all avtalskapacitet, även befintliga avtal.

🡻 715/2019 skäl 22

Visserligen är fysisk överbelastning av näten för närvarande inget stort problem i gemenskapen, men det kan komma att ändras i framtiden. Därför är det viktigt att fastställa grundläggande principer för hur kapaciteten ska tilldelas vid sådan överbelastning.

🡻 715/2009 skäl 23

Marknadsövervakningen, som de senaste åren har utövats av de nationella tillsynsmyndigheterna och av kommissionen, har visat att kraven på transparens och bestämmelser om tillträde till infrastruktur inte är tillräckliga för att garantera en verklig, välfungerande, öppen och effektiv inre marknad för gas.

🡻 715/2019 skäl 24

(22)Lika tillgång till information om systemets fysiska status och effektivitet är nödvändigt så att alla marknadsaktörer har möjlighet att bedöma den övergripande tillgångs- och efterfrågesituationen och att identifiera orsakerna till förändringar av grossistpriset. Detta inbegriper mer exakt information om tillgång och efterfrågan, nätkapacitet, flöden och underhåll, balans, tillgänglighet samt lageranvändning. Eftersom dessa uppgifter är av avgörande betydelse för att marknaden ska kunna fungera väl, måste restriktionerna för offentliggörande med hänvisning till sekretess göras mindre stränga.

🡻 715/2009 skäl 25

(23)Kravet på konfidentialitet för kommersiellt känslig information är särskilt viktigt när det gäller uppgifter av kommersiellt strategisk karaktär för företaget, när det finns en enda användare av en lagringsanläggning, eller när det gäller uppgifter om uttagsexitpunkter inom ett system eller undersystem som inte är kopplat till något annat överförings- eller distributionssystem utan till en enda industriell slutförbrukare, om ett offentliggörande av sådana uppgifter avslöjar konfidentiell information om denna kunds produktionsprocess.

🡻 715/2009 skäl 26

(24)För att öka förtroendet för marknaden måste marknadsaktörerna kunna vara säkra på att företag som missbrukar sin ställning kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. De behöriga myndigheterna bör ges befogenhet att göra en fullödig bedömning av påståenden om missbruk av marknadsställning. Det är därför nödvändigt att ge de behöriga myndigheterna tillgång till uppgifter om operativa beslut som fattas av gashandelsföretag. På gasmarknaden meddelas alla dessa beslut de systemansvariga i form av kapacitetsreservationer, nomineringar och genomförda flöden. De systemansvariga bör hålla information om sådana beslut lätt tillgänglig för de behöriga myndigheterna under en fastställd period. De behöriga myndigheterna bör dessutom regelbundet kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemen efterlever reglerna.

🡻 715/2009 skäl 27

⇨ ny

(25)Tillgången på lagringsanläggningar för naturgas och flytande kondenserad naturgas (LNG) är otillräcklig i vissa medlemsstater, och genomförandet av befintliga regler måste därför förbättras ⇨ , även när det gäller transparens. Sådana förbättringar bör beakta potentialen och användningen vad gäller förnybara och koldioxidsnåla gaser för dessa anläggningar på den inre marknaden. ⇦ En granskning utförd av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (ERGEG) visade att riktlinjerna för god praxis för systemansvariga för operatörer av lagringssystem rörande tillträde för tredje part, vilka samtliga intressegrupper hade enats om vid forumet i Madrid, inte tillämpas i tillräcklig utsträckning och därför måste göras bindande.

🡻 715/2019 skäl 28

⇨ ny

(26)De balanssystem för ⇨ natur ⇦gas som systemansvariga för överföringssystem tillämpar måste vara icke-diskriminerande och transparenta, eftersom de är viktiga mekanismer, inte minst för nya marknadsaktörer, som kan ha större problem med att balansera sin samlade försäljningsportfölj än etablerade företag på marknaden i fråga. Det är därför nödvändigt att införa regler som ser till att systemansvariga för överföringssystem tillämpar sådana mekanismer på ett sätt som är förenligt med icke-diskriminerande, transparenta och effektiva villkor för tillträde till nätet.

🡻 715/2009 skäl 29

Handeln med primära kapacitetsrättigheter är ett viktigt led i utvecklingen av en konkurrensutsatt marknad och skapandet av likviditet. Denna förordning bör därför innehålla grundläggande bestämmelser om sådan handel.

🡻 715/2019 skäl 30

⇨ ny

(27)De nationella tTillsynsmyndigheterna bör se till att de bestämmelser som omfattas av denna förordning och de ⇨ nätföreskrifter och ⇦ riktlinjer som antas enligt förordningen följs.

🡻 715/2009 skäl 31 (anpassad)

⇨ ny

(28)Riktlinjerna i bilagan till denna förordning innehåller särskilda, ⌦ mer ⌫ detaljerade genomföranderegler, vilka bygger på de andra riktlinjerna för god praxis. Om lämpligt kommer ⇨ bör ⇦dessa regler att vidareutvecklas med tiden, med beaktande av skillnaderna mellan nationella gassystem ⇨ och deras utveckling ⇦ .

🡻 715/2009 skäl 32

(29)När kommissionen föreslår ändringar av de riktlinjer som bifogas denna förordning, bör den först samråda med alla de relevanta parter som berörs av riktlinjerna, företrädda av sina yrkesorganisationer, samt med medlemsstaterna i Madridforumet.

🡻 715/2009 skäl 33

(30)Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndigheterna bör åläggas att förse kommissionen med relevanta uppgifter. Kommissionen bör behandla sådana uppgifter konfidentiellt.

🡻 715/2019 skäl 34 (anpassad)

⇨ ny

(31)Denna förordning och de ⇨ nätföreskrifter och ⇦ riktlinjer som antas i enlighet med den får inte påverka tillämpningen av gemenskapens ⌦ unionens ⌫ konkurrensregler .

🡻 715/2009 skäl 35 (ny)

11 De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

🡻 715/2009 skäl 36 (ny)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa eller anta de riktlinjer som krävs för att den grad av harmonisering ska kunna uppnås som är nödvändig för att syftet med denna förordning ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

⇩ ny

(32)Medlemsstaterna och energigemenskapens fördragsslutande parter bör ha ett nära samarbete om alla frågor som rör utvecklingen av en integrerad gashandelsregion och bör inte vidta några åtgärder som äventyrar den fortsatta integreringen av naturgasmarknaderna eller försörjningstryggheten för medlemsstater och fördragsslutande parter.

(33)Systemansvariga för överföringssystem bör tillåtas att reservera lager för naturgas uteslutande för utförandet av deras uppgifter och för försörjningstrygghetssyften. Dessa strategiska lager kan fyllas genom gemensamma inköp med användning av de handelsplattformar som anges i artikel 10 i kommissionens förordning (EU) nr 312/2014, utan att det påverkar tillämpningen av unionens konkurrensregler. Uttag av naturgas bör endast kunna göras av systemansvariga för överföringssystem för utförandet av deras uppgifter eller när en krissituation deklarerats, såsom anges i artikel 11.1 i den förordningen, så att inte marknadens normala funktionssätt undergrävs.

(34)När en regional marknadsintegrering genomförs bör de systemansvariga för överföringssystem och tillsynsmyndigheter som berörs hantera frågor som har gränsöverskridande effekter, såsom tariffstrukturer, balanssystem, kapacitet vid återstående gränsöverskridande punkter, investeringsplaner och hur de uppfylls av systemansvariga för överföringssystem samt tillsynsmyndigheternas arbetsuppgifter.

(35)Energiomställningen och den fortsatta integreringen av gasmarknaden kommer att kräva ytterligare transparens vad gäller tillåtna eller eftersträvade intäkter för systemansvariga för överföringssystem. Ett antal beslut relaterade till naturgasnäten kommer att baseras på denna information. Exempelvis innebär överföring av överföringstillgångar från ett naturgasnät till ett vätgasnät eller införande av en kompensationsmekanism mellan systemansvariga för överföringssystem (ITC) att mer transparens behövs än vad som är fallet i dagsläget Dessutom krävs tydlighet om både efterfrågan på naturgas och kostnadsprognoser för bedömningen av tariffutvecklingen på längre sikt. Transparens om tillåtna intäkter bör möjliggöra detta. Tillsynsmyndigheterna bör i synnerhet tillhandahålla information om den metod som används för att beräkna intäkterna för de systemansvariga för överföringssystem, värdet på deras reglerade tillgångsbas och dess värdeminskning över tid, värdet på driftsutgifterna, den kapitalkostnad som tillämpas på systemansvariga för överföringssystem samt de incitament och premier som används.

(36)Utgifterna för systemansvariga för överföringssystem utgörs i huvudsak av fasta kostnader. Deras affärsmodell och de nuvarande nationella regelverken bygger på antagandet om en långsiktig användning av deras nät vilket medför långa avskrivningstider (30–60 år). I samband med energiomställningen bör tillsynsmyndigheterna därför kunna förutse efterfrågeminskningar för gas och ändra regleringsarrangemangen i tid och på så sätt förhindra en situation där överkomliga priser för konsumenterna äventyras av de systemansvarigas kostnadstäckning genom tariffer på grund av en ökad andel fasta kostnader i förhållande till efterfrågan på gas. Vid behöv skulle exempelvis avskrivningsprofilen eller ersättningen för överföringstillgångar kunna ändras.

(37)Transparensen bör ökas när det gäller tillåtna eller eftersträvade intäkter för systemansvariga för överföringssystem, för att möjliggöra benchmarking och nätanvändares egna bedömningar. Ökad transparens bör också främja gränsöverskridande samarbete och inrättande av ITC-mekanismer mellan operatörer, antingen för regional integrering eller för genomförandet av tariffrabatter för förnybara och koldioxidsnåla gaser i enlighet med denna förordning.

(38)För att utnyttja de mest ekonomiska lokaliseringarna för produktionen av förnybara och koldioxidsnåla gaser bör nätanvändarna omfattas av rabatter på kapacitetsbaserade överföringstariffer. Detta bör innefatta en rabatt för inmatning från produktionsanläggningar för förnybara och koldioxidsnåla gaser, en rabatt för tariffer vid entrypunkter från och exitpunkter till lagringsanläggningar och en rabatt på den gränsöverskridande tariffen och entrypunkterna från LNG-anläggningar. När värdet på rabatter som inte rör gränsöverskridande flöden ändras behöver tillsynsmyndigheten balansera nätanvändarnas och nätoperatörernas intressen med beaktande av stabila finansiella ramar för i synnerhet befintliga investeringar, särskilt när det gäller anläggningar för förnybar produktion. Om möjligt bör indikatorer eller villkor för ändringen av rabatten tillhandahållas i tillräckligt god tid innan ett beslut om ändring av rabatten fattas. Denna rabatt bör inte påverka den allmänna metoden för fastställande av tariffer, men bör tillhandahållas i efterhand, på grundval av den relevanta tariffen. För att omfattas av rabatten bör nätanvändarna lämna den information som krävs till den systemansvariga för överföringssystem på grundval av ett certifikat som är kopplat till unionsdatabasen.

(39)Intäktsminskningar till följd av tillämpningen av rabatter bör behandlas som allmänna intäktsminskningar, t.ex. från minskad kapacitetsförsäljning, och behöver täckas via tariffer i rätt tid, t.ex. genom en höjning av de specifika tarifferna till följd av de allmänna reglerna i artikel 15 i denna förordning. Kommissionen bör ha befogenhet att ändra rabattnivåerna genom delegerade akter för att minska de strukturella obalanserna i intäkterna för systemansvariga för överföringssystem.

(40)För att öka effektiviteten i distributionsnäten för naturgas i unionen och säkerställa ett nära samarbete med systemansvariga för överföringssystem och Entso för gas bör en enhet för unionens systemansvariga för distributionssystem (EU DSO-enhet) inrättas vilken även omfattar systemansvariga för distributionssystem för naturgas. Arbetsuppgifterna för EU DSO-enheten bör vara väldefinierade och arbetssättet bör säkerställa effektivitet, transparens och representativitet för de systemansvariga för distributionssystem i unionen. EU DSO-enheten bör ha ett nära samarbete med Entso för gas under utarbetandet och genomförandet av nätföreskrifterna, när så är tillämpligt, och bör arbeta med att tillhandahålla riktlinjer för bland annat integreringen av distribuerad produktion och andra områden förbundna med förvaltningen av distributionsnät.

(41)De systemansvariga för distributionssystem har en viktig roll att spela vid integreringen av förnybara och koldioxidsnåla gaser i systemet, i och med att exempelvis ungefär halva produktionskapaciteten för biometan är ansluten till distributionsnätet. För att främja dessa gasers deltagande på grossistmarknaden bör produktionsanläggningar som är anslutna till distributionsnätet i alla medlemsstater ha tillgång till den virtuella handelspunkten. I enlighet med bestämmelserna i denna förordning bör också systemansvariga för distributionssystem och systemansvariga för överföringssystem samarbeta för att möjliggöra omvända flöden från distributionsnätet till överföringsnätet eller för att säkerställa integreringen av distributionssystemet genom alternativa metoder med samma verkan, för att främja marknadsintegreringen av förnybara och koldioxidsnåla gaser.

(42)Integreringen av växande volymer av förnybara och koldioxidsnåla gaser i det europeiska naturgassystemet kommer att ändra kvaliteten på den naturgas som transporteras och förbrukas i Europa. För att säkerställa obehindrade gränsöverskridande flöden av naturgas, upprätthålla marknadernas driftskompatibilitet och främja marknadsintegrering är det nödvändigt att öka transparensen om gaskvaliteten och om kostnaderna för förvaltningen av gaskvaliteten, harmonisera tillsynsmyndigheternas och de systemansvarigas roller och ansvarsområden och stärka det gränsöverskridande samarbetet. Samtidigt som en harmoniserat sätt att hantera gaskvaliteten för gränsöverskridande sammanlänkningspunkter säkerställs bör medlemsstaternas flexibilitet upprätthållas vad gäller tillämpningen av gaskvalitetsstandarder i deras nationella naturgassystem.

(43)Inblandning av vätgas i naturgassystemet är mindre effektivt än att använda vätgas i ren form och det minskar vätgasens värde. Det påverkar också driften av gasinfrastrukturen, slutanvändartillämpningar och driftskompatibiliteten för gränsöverskridande system. Medlemsstaternas beslutsrätt om eventuell inblandning av vätgas i deras nationella naturgassystem bör bibehållas. Samtidigt kan risker för marknadssegmentering begränsas med en harmoniserad hantering av inblandningen av vätgas i naturgassystemet, i form av ett unionsomfattande tak vid gränsöverskridande sammanlänkningspunkter mellan unionens medlemsstater, där de systemansvariga för överföringssystem måste godta naturgas som har en inblandningsgrad av vätgas som understiger taket. Angränsande överföringssystem bör fortsatt vara fria att enas om högre grader av vätgasinblandning för gränsöverskridande sammanlänkningspunkter.

(44)Det är nödvändigt med en stark gränsöverskridande samordning och tvistlösningsprocess mellan systemansvariga för överföringssystem när det gäller gaskvalitet, även vad gäller biometan- och vätgasinblandningar, för att främja en effektiv transport av naturgas genom naturgassystemen i unionen och därmed gå mot en ökad integrering av den inre marknaden. Ökade transparenskrav för gaskvalitetsparametrar, exempelvis vad gäller bruttovärmevärde, Wobbetal och syrehalt samt vätgasinblandningar och deras utveckling över tid bör, i kombination med övervaknings- och rapporteringskrav, bidra till en välfungerande, öppen och effektiv inre marknad för naturgas.

(45)När det gäller ändring av icke väsentliga delar av denna förordning och komplettering av denna förordning när det gäller icke väsentliga delar av vissa specifika områden som är grundläggande för marknadsintegreringen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning 12 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(46)I kommissionens förordning (EU) 2015/703 13 fastställs regler för driftskompatibilitet och informationsutbyte för naturgassystemet, i synnerhet med avseende på sammanlänkningsavtal, inbegripet regler för flödesreglering, mätprinciper för gasens mängd och kvalitet, regler för matchningsprocessen, regler för tilldelning av gasmängder och kommunikationsförfaranden vid exceptionella händelser; en gemensam uppsättning enheter, gaskvalitet, inbegripet regler om hantering av begränsningar av gränsöverskridande handel till följd av skillnader i gaskvalitet och till följd av skillnader i luktsättningspraxis, kortsiktig och långsiktig övervakning av gaskvalitet och tillhandahållande av information; informationsutbyte och rapportering om gaskvalitet, transparens, kommunikation, tillhandahållande av information och samarbete mellan relevanta marknadsaktörer.

(47)För att säkerställa en optimal förvaltning av vätgasnätet i unionen och möjliggöra vätgashandel och tillhandahållande av vätgas över gränserna i unionen bör ett europeiskt nätverk av operatörer av vätgasnät (ENNOH, European Network of Network Operators for Hydrogen) inrättas. Arbetsuppgifterna för ENNOH bör genomföras i överensstämmelse med unionens konkurrensregler. Arbetsuppgifterna för ENNOH bör vara väldefinierade, och arbetssättet bör säkerställa effektivitet, transparens och ENNOH:s representativa natur. Nätföreskrifter som utarbetas av ENNOH är inte avsedda att ersätta de nödvändiga nationella nätföreskrifterna för frågor som inte är gränsöverskridande.

(48)Till dess att ENNOH inrättats bör en tillfällig plattform inrättas under kommissionens ledning med deltagande av Acer och alla berörda marknadsaktörer, inbegripet Entso för gas, Entso för el och EU DSO-enheten. Denna plattform bör stödja det tidiga arbetet med att utveckla och avgöra omfattningen på frågor av betydelse för uppbyggnaden av vätgasnät och vätgasmarknader, utan några formella beslutsbefogenheter. Plattformen bör upplösas så fort ENNOH har inrättats. Fram till dess att ENNOH inrättats kommer Entso för gas att ansvara för utarbetandet av unionsomfattande nätutvecklingsplaner, som inbegriper vätgasnät.

(49)För att säkerställa transparens om utvecklingen av vätgasnätet i unionen bör ENNOH fastställa, offentliggöra och regelbundet uppdatera en icke-bindande unionsomfattande tioårig nätutvecklingsplan som inriktas på behoven för de framväxande vätgasmarknaderna. Denna nätutvecklingsplan bör omfatta hållbara transportnät för vätgas och nödvändiga sammanlänkningar, som är relevanta ur ett kommersiellt perspektiv. ENNOH bör medverka i utarbetandet av kostnads-nyttoanalyser som omfattar hela energisystemet – inbegripet den sammanlänkande energimarknads- och nätmodellen som innefattar transportinfrastruktur för el, gas och vätgas samt lagring, LNG och elektrolysanläggningar – , scenarierna för tioåriga nätutvecklingsplanerna och rapporten för identifiering av luckor i infrastrukturen i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13 i [TEN-E-förordningen enligt förslaget i COM(2020) 824 final]. I detta syfte bör ENNOH ha ett nära samarbete med Entso för el och Entso för gas för att främja systemintegrering. ENNOH bör utföra dessa arbetsuppgifter för första gången i samband med utarbetandet av den åttonde förteckningen över projekt av gemensamt intresse, förutsatt att ENNOH har inlett sin verksamhet och är i stånd att ta fram det underlag som behövs till den tioåriga nätutvecklingsplanen senast 2026.

(50)Alla marknadsaktörer har ett intresse av det förväntade arbetet inom ENNOH. Det är därför nödvändigt med en effektiv samrådsprocess. Allmänt sett bör ENNOH söka, bygga vidare på och i sitt arbete integrera erfarenheter från planering, utveckling och drift av infrastruktur i samarbete med andra relevanta marknadsaktörer och deras sammanslutningar.

(51)Eftersom större framsteg kan göras via regionala insatser, ska operatörer av vätgasnät inrätta regionala nivåer inom den övergripande samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten på regional nivå överensstämmer med nätföreskrifterna och de unionsomfattande icke-bindande tioåriga nätutvecklingsplanerna. Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå.

(52)Transparenskraven är nödvändiga för att säkerställa att ett förtroende för vätgasmarknaderna i unionen kan utvecklas bland marknadsaktörerna. Lika tillgång till information om vätgassystemets fysiska status och funktionssätt är nödvändig så att alla marknadsaktörer har möjlighet att bedöma den övergripande tillgångs- och efterfrågesituationen och att identifiera orsakerna till marknadsprisets utveckling. Information bör alltid lämnas i en meningsfull och lättillgänglig form och på icke-diskriminerande grund.

(53)ENNOH kommer att inrätta en central, webbaserad plattform för att tillhandahålla all information som marknadsaktörerna behöver för att få effektivt tillträde till nätet.

(54)Villkoren för tillträde till vätgasnät i den tidiga marknadsutvecklingsfasen bör säkerställa effektiv drift, icke-diskriminering och transparens för nätanvändarna, samtidigt som tillräcklig flexibilitet bevaras åt operatörerna. En begränsning av den maximala löptiden för kapacitetsavtal bör minska risken för avtalsbetingad överbelastning och kapacitetshamstring.

(55)Allmänna villkor för beviljande av tredjepartstillträde till lagringsanläggningar för vätgas och vätgasterminaler bör fastställas för att säkerställa icke-diskriminerande tillgång och transparens för nätanvändarna.

(56)Operatörer av vätgasnät bör samarbeta för att utarbeta nätföreskrifter för tillhandahållandet och förvaltningen av en transparent och icke-diskriminerande tillgång till nät över gränserna och för att säkerställa en samordnad utveckling av nätet i unionen, inbegripet skapandet av sammanlänkningskapacitet. Dessa nätföreskrifter bör följa de ramriktlinjer av icke-bindande karaktär som har utarbetats av Acer. Acer bör ges en roll när det gäller att på grundval av faktiska omständigheter se över utkast till nätföreskrifter, bland annat deras överensstämmelse med ramriktlinjerna, och Acer bör kunna rekommendera att kommissionen antar dessa. Acer bör även få utvärdera föreslagna ändringar av nätföreskrifterna och bör kunna rekommendera att kommissionen antar dessa. Operatörer av vätgasnät bör följa dessa nätföreskrifter i driften av sina nät.

(57)Nätföreskrifter som utarbetas av ENNOH är inte avsedda att ersätta de nödvändiga nationella reglerna för frågor som inte är gränsöverskridande.

(58)Kvaliteten på vätgas som transporteras och används i Europa kan variera beroende på produktionsteknik och transporternas särdrag. Därför bör en harmoniserad metod på unionsnivå för förvaltningen av vätgaskvalitet vid gränsöverskridande sammanlänkningar leda till ett gränsöverskridande vätgasflöde och marknadsintegrering.

(59)Om tillsynsmyndigheterna anser det nödvändigt kan operatörer av vätgasnät ha ansvaret för förvaltningen av vätgaskvaliteten i sina nät inom ramen för tillämpliga standarder för vätgaskvalitet, för att säkerställa en tillförlitlig och stabil vätgaskvalitet för slutanvändarna.

(60)Det är nödvändigt med en stark gränsöverskridande samordning och tvistlösningsprocess mellan operatörer av vätgassystem, för att främja transport av vätgas genom vätgasnät inom unionen och därmed gå mot en ökad integrering av den inre marknaden. Ökade transparenskrav för vätgaskvalitetsparametrar och deras utveckling över tid bör, i kombination med övervaknings- och rapporteringskrav, bidra till en välfungerande, öppen och effektiv inre marknad för vätgas.

(61)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. 14 .

(62)För att säkerställa en effektiv drift av de europeiska vätgasnäten bör operatörerna av vätgasnät ansvara för driften, underhållet och utvecklingen av transportnätet för vätgas i nära samarbete med andra operatörer av vätgasnät samt med andra operatörer vars nät är sammanlänkade med deras, även för att främja en integrering av energisystem.

(63)Standarder som harmoniserats på unionsnivå främjar en fungerande inre marknad. Så snart en hänvisning till en sådan standard offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör överensstämmelse med denna innebära att överensstämmelse förutsätts med motsvarande krav i den genomförandeåtgärd som antagits på grundval av denna förordning, även om också andra sätt att påvisa sådan överensstämmelse bör tillåtas. I enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1025/2012 kan Europeiska kommissionen begära att europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar tekniska specifikationer, europeiska standarder och harmoniserade europeiska standarder. En av de viktigaste funktionerna för harmoniserade standarder bör vara att hjälpa operatörer att tillämpa genomförandeåtgärder som antas i enlighet med denna förordning och det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx.

(64)För att ta full hänsyn till de kvalitetskrav som slutanvändarna av vätgas har måste de tekniska specifikationerna och standarderna för vätgaskvaliteten i vätgasnätet beakta redan befintliga standarder som omfattar sådana slutanvändarkrav (exempelvis standard EN 17124).

(65)Operatörer av vätgassystem bör bygga upp en gränsöverskridande kapacitet som är tillräcklig stor för att transportera vätgas som tillgodoser all ekonomiskt rimlig och tekniskt genomförbar efterfrågan på sådan kapacitet, vilket främjar en marknadsintegrering.

(66)Acer bör offentliggöra en övervakningsrapport om överbelastning.

(67)Mot bakgrund av vätgasens potential som energibärare och möjligheten att medlemsstater kommer att bedriva vätgashandel med tredjeländer är det nödvändigt att klargöra att de mellanstatliga energiavtal som avser gas och som omfattas av anmälningsskyldigheter enligt beslut (EU) 2017/684 innefattar mellanstatliga avtal som avser vätgas, inbegripet väteföreningar som ammoniak och flytande organiska vätebärare.

(68)Som en reaktion på de betydande och EU-omfattande energiprishöjningarna under hösten 2021 och de negativa effekterna av dessa belyste kommissionens meddelande Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd betydelsen av en effektiv och välfungerande inre marknad för energi och en effektiv användning av gaslager på hela den inre marknaden i Europa. I meddelandet betonades också att en bättre samordning av försörjningstryggheten över gränserna är viktig för resiliensen mot framtida chocker. Den 20/21 oktober 2021 antog Europeiska rådet slutsatser där kommissionen uppmanades att skyndsamt överväga åtgärder som ökar resiliensen hos EU:s energisystem och den inre marknaden för energi och som ökar försörjningstryggheten. För att bidra till en konsekvent och snabb reaktion på denna kris och eventuella framtida kriser på unionsnivå bör särskilda regler för att förbättra samarbetet och resiliensen, i synnerhet vad gäller mer samordnade lagrings- och solidaritetsregler, införas i denna förordning och i förordning (EU) 2017/1938.

(69)Den analys av hur lagringskapaciteten fungerar som ingår i de regionala gemensamma riskbedömningarna bör baseras på en objektiv bedömning av försörjningstrygghetens behov, med vederbörlig hänsyn till det gränsöverskridande samarbetet och solidaritetsskyldigheterna enligt denna förordning. Den bör också beakta betydelsen av att undvika strandade tillgångar i övergången till ren energi och målet att minska unionens beroende av externa leverantörer av fossila bränslen. Analysen bör innefatta en bedömning av de risker som är kopplade till tredjelandsenheters kontroll över lagringsinfrastruktur. Analysen bör ta hänsyn till möjligheten att använda lagringsanläggningar i andra medlemsstater och möjligheten för systemansvariga för överföringssystem att inrätta gemensam upphandling av strategiska lager för krissituationer under förutsättning att villkoren i denna förordning uppfylls. De regionala gemensamma riskbedömningarna och de nationella riskbedömningarna bör vara samstämmiga för att identifiera åtgärderna i de nationella förebyggande planerna och krisplanerna i enlighet med förordningen och säkerställa att de åtgärder som vidtas inte inverkar menligt på försörjningstryggheten för andra medlemsstater och inte på ett obefogat sätt hindrar en effektivt fungerande gasmarknad. De bör exempelvis inte blockera eller begränsa användningen av gränsöverskridande transportkapacitet.

(70)Medlemsstaternas samarbete med energigemenskapens fördragsslutande parter 15 med stor tillgänglig lagringskapacitet kan stödja åtgärder i de fall då det inte är genomförbart eller kostnadseffektivt med lagring i unionen. Detta kan innefatta möjligheten att överväga en användning av denna lagringskapacitet utanför unionen i den relevanta gemensamma riskbedömningen. Medlemsstaterna får begära att de relevanta regionala riskgrupperna bjuder in experter från det berörda tredjelandet till ad-hoc-sessioner i de regionala riskgrupperna, utan att skapa ett prejudikat för regelbundet och fullständigt deltagande.

(71)Gemensam upphandling av strategiska lager som görs av flera systemansvariga för överföringssystem i olika medlemsstater bör utformas på ett sådant sätt att dessa kan användas vid en unionsomfattande eller regional krissituation som ett led i de åtgärder som samordnas av kommissionen i enlighet med artikel 12.3 i förordning (EU) 2017/1938. De systemansvariga för överföringssystem som deltar i gemensam upphandling av strategiska lager bör säkerställa att varje gemensamt inköpsavtal uppfyller EU:s konkurrensregler och i synnerhet kraven i artikel 101 i EUF-fördraget. Den anmälan som görs för att bedöma förenligheten med denna förordning påverkar inte anmälan av stöd som beviljas av stater, om tillämpligt, i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(72)Den europeiska energisektorn håller på att genomgå en betydande förändring mot en fossilfri ekonomi, med säkerställande av försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Framsteg görs redan med cybersäkerheten i delsektorn för elektricitet genom en nätföreskrift för gränsöverskridande elflöden, men sektorsspecifika obligatoriska regler för delsektorn för gas behövs för att säkerställa försörjningstryggheten i det europeiska energisystemet.  

(73)De unionsomfattande simuleringarna 2017 och 2021 visade att det krävs regionalt samarbete och solidaritetsåtgärder för att säkerställa unionens resiliens vid betydande försämringar av försörjningssituationen. Solidaritetsåtgärder bör säkerställa försörjningen över gränserna till solidaritetsskyddade kunder, t.ex. hushåll, i alla situationer. Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna om solidaritetsmekanismen, vilket även innefattar de berörda medlemsstaternas överenskommelser om tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang. Medlemsstaternas krisplaner bör omfatta en detaljerad beskrivning av dessa arrangemang. För medlemsstater som inte har ingått de nödvändiga bilaterala överenskommelserna bör standardmallen i denna förordning tillämpas för att säkerställa sådan effektiv solidaritet.

(74)Sådana åtgärder kan därför ge upphov till en skyldighet för en medlemsstat att betala ut ersättning till dem som påverkas av dess åtgärder. För att säkerställa att den ersättning som den medlemsstat som begär solidaritet betalar till den medlemsstat som tillhandahåller solidaritet är rättvis och rimlig bör den nationella tillsynsmyndigheten på energiområdet eller den nationella konkurrensmyndigheten, som oberoende myndighet, ha befogenhet att granska det ersättningsbelopp som begärts och betalats och om nödvändigt begära en rättelse.

🡻 715/2009 skäl 37 (anpassad)

(75)Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa rättvisa regler för villkoren för tillträde till naturgasöverföringsnät, lagringsanläggningar och lagringsanläggningar för flytande naturgas (LNG) LNG-anläggningar inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och ⌦ utan ⌫ det därför ⌦ snarare, på grund av omfattningen eller verkningarna av sådana åtgärder, ⌫ bättre kan uppnås på gemenskapsnivå ⌦ unionsnivå ⌫ , kan gemenskapen ⌦ unionen ⌫ vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget ⌦ om Europeiska unionen ⌫. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

🡻 715/2009 skäl 38 (anpassad)

Med tanke på omfattningen av ändringarna av förordning (EG) nr 1775/2005 är det av tydlighets- och effektivitetsskäl önskvärt att bestämmelserna i fråga omarbetas och ställs samman till en enda ny förordning.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

 Kapitel I

 ⌦ Innehåll, tillämpningsområde och definitioner ⌫

Artikel 1

Syfte Innehåll och tillämpningsområde

Syftet med Genom denna förordning är

(a)att fastställa fastställs icke-diskriminerande regler när det gäller villkoren för tillträde till överföringssystem för gas naturgas- ⇨ och vätgassystem ⇦ , med hänsyn till de nationella och regionala marknadernas särdrag, för att säkerställa att den inre gasmarknaden fungerar väl, ⇨ och ⇦

(b)att fastställa icke-diskriminerande regler när det gäller villkoren för tillträde till anläggningar för flytande naturgas och lagringsanläggningar, med hänsyn till de nationella och regionala marknadernas särdrag, och

(c)att underlätta ⌦ främjas ⌫ uppkomsten av en välfungerande och transparent grossistmarknad med en hög grad av försörjningstrygghet för ⇨gaser⇦ gas och tillhandahålla ⌦ tillhandahålls ⌫ mekanismer för harmonisering av reglerna för nättillträde för gränsöverskridande handel med ⇨ gaser ⇦ gas.

Målen i första stycket inbegriper fastställande av harmoniserade principer för tariffer eller för de metoder som används för att beräkna dem, för tillträde till ⇨ naturgasnät ⇦ nät, men inte till lagringsanläggningar, inrättande av tjänster för tredjepartstillträde och harmoniserade principer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning, beslut om krav på transparens, balansregler och avgifter för obalans samt underlättande av handeln med kapacitet.

Denna förordning ska, med undantag av artikel 31.5 19.4, endast gälla för lagringsanläggningar ⇨ för naturgas och vätgas ⇦ som omfattas av artikel 29.3 33.3 eller 29.4 33.4 i direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx ⌫ .

Medlemsstaterna får inrätta ett organ i enlighet med direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt COM xxx ⌫ , vilket ska genomföra en eller flera av de uppgifter som brukar handhas av den systemansvariga för överföringssystem ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ och för vilket kraven i denna förordning ska gälla. Detta organ ska vara föremål för certifiering enligt artikel 13 3 i denna förordning och utses i enlighet med artikel 65 10 i direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx ⌫.

Artikel 2

Definitioner

1.I denna förordning avses med gäller följande definitioner:

⇩ ny

(1)regleringsmässig tillgångsbas: en nätoperatörs samtliga nättillgångar som används för att tillhandahålla reglerade nättjänster och som beaktas i beräkningen av intäkter från nätrelaterade tjänster.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

(2)(1)överföring: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kunder, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, undantaget tidigare led i rörledningsnätet och undantaget den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas.

(3)(2)transportavtal: avtal som den systemansvariga för överföringssystemet ⇨eller operatörer av vätgasnät ⇦ har ingått med en nätanvändare i syfte att ⇨ utföra gastransporttjänster ⇦ göra överföringen.

(4)(3)kapacitet: det maximala flöde, uttryckt i kubikmeter per tidsenhet eller som energienhet per tidsenhet, vilket nätanvändaren har rätt till enligt bestämmelserna i transportavtalet.

(5)(4)outnyttjad kapacitet: den fasta kapaciteter som en nätanvändare erhållit enligt ett transportavtal, men som denne användare inte har nominerat vid den tidpunkt då den i avtalet fastställda fristen löper ut.

(6)(5)hantering av överbelastning: hantering av den systemansvarigas kapacitetsportfölj, så att dels den tekniska kapaciteten utnyttjas på bästa möjliga sätt och i högsta möjliga grad, dels eventuella överbelastningar och flaskhalsar upptäcks i tid.

(7)(6)andrahandsmarknad: marknad där kapaciteten handlas men som inte är den primära marknaden.

(8)(7)nominering: nätanvändarens förhandsmeddelande till den systemansvariga för överföringssystemet om det faktiska gasflöde som nätanvändaren vill mata in i eller ta ut ur systemet.

(9)(8)renominering: senare meddelande om korrigerad nominering.

(10)(9)systemets funktionsduglighet: läge där naturgasens ⇨ eller vätgasens ⇦  tryck och kvalitet i ett överföringsnät och även i nödvändig överföringsutrustning befinner sig inom de övre och nedre gränserna som den systemansvariga för överföringssystemet har fastställt, så att ⇨ naturgas- eller vätgastransporten ⇦ naturgasöverföringen är tekniskt säkerställd.

(11)(10)balansperiod: den period inom vilken varje nätanvändare måste utjämna uttaget av en viss mängd ⇨ gaser ⇦ naturgas, uttryckt i energienheter, genom att mata in samma mängd ⇨ gaser ⇦ naturgas i överföringsnätet i enlighet med transportavtalet eller de allmänna villkoren för överföring nätföreskriften.

(12)(11)nätanvändare: kund eller potentiell kund till en systemansvarig för överföringssystem samt systemansvariga för överföringssystem, i den mån som det är nödvändigt för dem för att kunna bedriva sin ⇨ transport av naturgas och vätgas ⇦överföringsverksamhet.

(13)(12)avbrytbara tjänster: tjänster som den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ tillhandahåller avseende avbrytbar kapacitet.

(14)(13)avbrytbar kapacitet: gasöverföringskapacitet som kan avbrytas av den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ i enlighet med villkoren i transportavtalet.

(15)(14)långfristiga tjänster: tjänster som den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ tillhandahåller med en löptid på minst ett år.

(16)(15)kortfristiga tjänster: tjänster som den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ tillhandahåller med en löptid på mindre än ett år.

(17)(16)fast kapacitet: gasöverföringskapacitet som avtalsenligt garanteras som icke-avbrytbar av den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦.

(18)(17)fasta tjänster: tjänster som tillhandahålls av den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ avseende fast kapacitet.

(19)(18)teknisk kapacitet: största möjliga fasta kapacitet som ⇨ kan tillhandahållas ⇦ den systemansvariga för överföringssystemet kan tillhandahålla nätanvändarna, med beaktande av systemets funktionsduglighet och överföringsnätets ⇨överföringssystemets eller vätgasnätets⇦ tekniska drift.

(20)(19)avtalad kapacitet: kapacitet som den systemansvariga för överföringssystemet har tilldelat ⇨ har tilldelats ⇦ en nätanvändare genom ett transportavtal.

(21)(20)tillgänglig kapacitet: den del av den tekniska kapaciteten som ännu inte tilldelats och fortfarande finns tillgänglig i systemet.

(22)(21)avtalsbetingad överbelastning: situation där efterfrågan på fast kapacitet överstiger den tekniska kapaciteten.

(23)(22)primär marknad: marknad för kapacitet där den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ handlar direkt.

(24)(23)fysisk överbelastning: läge där efterfrågan på faktisk överföring överstiger den tekniska kapaciteten.

(25)(24)anläggningskapacitet för vid LNG-anläggningflytande naturgas: kapacitet vid en ⌦terminal för flytande kondenserad naturgas ⌫ (LNG-terminal) för i fråga om kondensering av naturgas eller import, avlastning lossning, stödtjänster, tillfällig lagring och återställandeförgasning av naturgas från LNG.

(26)(25)utrymme: den volym naturgas som en användare av en lagringsanläggning har rätt att använda för naturgaslagring.

(27)(26)produktionskapacitet: den takt i vilken en användare av en lagringsanläggning har rätt att ta ut naturgas från lagringsanläggningen.

(28)(27)inmatningskapacitet: den takt i vilken en användare av en lagringsanläggning har rätt att mata in naturgas till lagringsanläggningen.

(29)(28)lagringskapacitet: kombinationen utrymme, inmatningskapacitet och produktionskapacitet.

⇩ ny

(30)entry-exitsystem: en helhet bestående av samtliga överförings- och distributionssystem eller samtliga vätgasnät som omfattas av ett specifikt balanseringssystem.

(31)balanseringsområde: ett entry-exitsystem där ett specifikt balanseringssystem tillämpas.

(32)virtuell handelspunkt: ett icke-fysiskt handelsställe inom ett entry-exitsystem, där gaser kan handlas mellan en säljare och en köpare utan krav på bokning av överförings- eller distributionskapacitet.

(33)entrypunkt: en punkt där bokningsförfaranden för nätanvändare eller producenter används för att ge tillträde till ett entry-exitsystem.

(34)exitpunkt: en punkt där bokningsförfaranden för nätanvändare eller slutkunder används för att möjliggöra gasflöden ut ur entry-exitsystemet.

(35)villkorad kapacitet: fast kapacitet som på den virtuella handelspunkten innebär transparenta och fördefinierade villkor för antingen tillträde eller begränsad möjlighet till tilldelning.

(36)möjlighet till tilldelning: godtycklig kombination av en viss entrykapacitet och en viss exitkapacitet eller vice versa.

(37)tillåten intäkt: summan av intäkter (omfattande både överföringstjänster och andra tjänster än överföringstjänster) som en systemansvarig för överföringssystem erhåller för tillhandahållande av tjänster under en specifik tidsperiod inom en viss regleringsperiod, och som den systemansvarige för överföringssystemet har rätt att erhålla enligt ett system utan pristak, fastställt i enlighet med artikel 75.6 a i direktiv 2009/73/EG.

(38)ny infrastruktur: infrastruktur som inte färdigställts senast den 4 augusti 2003.

🡻 715/2009 (anpassad)

2.Utan att det påverkar tillämpningen av definitionerna i punkt 1 i denna artikel ska de definitioner i artikel 2 i direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx ⌫ som är relevanta för tillämpningen av denna förordning tillämpas, med undantag av definitionen av överföring i artikel 2.3 i det direktivet.

Definitionerna i punkt 1 leden 43–2423 avseende överföring ska gälla analogt för lagrings- och LNG-anläggningar.

⇩ ny

KAPITEL II

ALLMÄNNA REGLER FÖR NATURGAS- OCH VÄTGASSYSTEM

Avsnitt 1

Allmänna regler för marknadsorganisation och tillträde till infrastruktur

Artikel 3

Allmänna principer

Medlemsstater, tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, lagringsoperatörer, LNG-operatörer, operatörer av vätgassystem och delegerade operatörer – såsom marknadsområdesoperatörer eller operatörer av bokningsplattformar – ska säkerställa att gasmarknader fungerar i enlighet med följande principer:

(a)Gaspriserna ska baseras på tillgång och efterfrågan.

(b)De systemansvariga för överföringssystem och distributionssystem ska samarbeta med varandra för att ge nätanvändarna frihet att självständigt boka entry- och exitkapacitet. Gas ska transporteras genom entry-exitsystemet i stället för via avtalsbaserade vägar.

(c)De tariffer som tas ut vid entry- och exitpunkterna ska struktureras på ett sådant sätt att de bidrar till marknadsintegreringen, ökar försörjningstryggheten och främjar sammanlänkningen av gasnät.

(d)Företag som är aktiva i samma entry-exitsystem ska handla med gas via den virtuella handelspunkten.

(e)Nätanvändarna ska ha ansvaret för att balansera sina balanseringsportföljer för att minimera behovet för systemansvariga för överföringssystem att genomföra balanseringsåtgärder.

(f)Balanseringsåtgärder ska genomföras baserat på standardiserade produkter och utföras på en handelsplattform.

(g)Marknadsreglerna ska innebära att sådana åtgärder undviks som förhindrar prisbildning baserad på tillgång och efterfrågan på gaser.

(h)Marknadsreglerna ska främja framväxten av en fungerande likvid handel med gaser och främja transparens om prisbildning och priser.

(i)Marknadsreglerna ska möjliggöra minskade koldioxidutsläpp från naturgas- och vätgassystemen, inbegripet genom att möjliggöra integrering av gaser från förnybara energikällor i gasmarknaden och genom att ge incitament för energieffektivitet.

(j)Marknadsreglerna ska omfatta lämpliga investeringsincitament, i synnerhet för långsiktiga investeringar i ett hållbart gassystem med minskade koldioxidutsläpp, för energilagring, energieffektivitet och efterfrågeflexibilitet som tillgodoser marknadens behov, och ska främja rättvis konkurrens och försörjningstrygghet.

(k)Hinder för gränsöverskridande gasflöden, i förekommande fall, mellan entry-exitsystem ska undanröjas.

(l)Marknadsreglerna ska främja regionalt samarbete och integrering.

Artikel 4

Separering av regleringsmässiga tillgångsbaser

1.I de fall då en systemansvarig för överföringssystem eller en nätoperatör tillhandahåller reglerade tjänster som avser naturgas, vätgas och/eller el ska den uppfylla de särredovisningskrav som fastställs i artikel 69 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] och artikel 56 i direktiv (EU) 2019/944 och den ska ha separata regleringsmässiga tillgångsbaser för naturgas-, el- och vätgastillgångar. En separat regleringsmässig tillgångsbas ska säkerställa följande:

(a)Intäkter som erhålls från tillhandahållandet av specifika reglerade tjänster får endast användas för att täcka kapitalutgifter och driftsutgifter för tillgångar som ingår i den regleringsmässiga tillgångsbas som användes för tillhandahållandet av den reglerade tjänsten.

(b)När tillgångar överförs till en annan regleringsmässig tillgångsbas ska deras värde fastställas. Det värde som fastställs för de överförda tillgångarna ska granskas och godkännas av den behöriga tillsynsmyndigheten. Det värde som fastställs ska vara sådant att ingen korssubventionering förekommer.

2.En medlemsstat får tillåta finansiella överföringar mellan reglerade tjänster som är separata i den mening som avses i första stycket under förutsättning att

(a)alla intäkter som behövs för den finansiella överföringen tas ut som en särskild avgift,

(b)den särskilda avgiften endast tas upp från exitpunkter till slutkunder som finns i samma medlemsstat som mottagaren av den finansiella överföringen,

(c)den särskilda avgiften och den finansiella överföringen, eller de metoder som ligger till grund för beräkningen av dessa, godkänns av den behöriga myndighet som avses i artikel 70 innan de träder i kraft,

(d)den godkända särskilda avgiften och finansiella överföringen, och de godkända metoderna om så är relevant, offentliggörs,

3.Tillsynsmyndigheten får endast godkänna en finansiell överföring och särskild avgift som avses i punkt 2 under förutsättning att

(a)tarifferna för tillträde till nät tas ut av de användare av den regleringsmässiga tillgångsbasen som mottar en finansiell överföring,

(b)summan av finansiella överföringar och intäkter som erhålls genom tariffer för tillträde till nät inte överstiger de tillåtna intäkterna,

(c)en finansiell överföring godkänns för en begränsad tidsperiod som aldrig är längre än en tredjedel av avskrivningstiden för den berörda infrastrukturen].

4.Senast den [dagen för antagandet = 1 år] ska Acer utfärda rekommendationer för systemansvariga för överföringssystem eller nätoperatörer och tillsynsmyndigheterna avseende metoderna för

(a)fastställandet av värdet på de tillgångar som överförs till en annan regleringsmässig tillgångsbas och destinationen för eventuella vinster och förluster som kan bli följden,

(b)beräkningen av den finansiella överföringens och den särskilda avgiftens storlek och maximala varaktighet,

(c)kriterierna för hur bidraget till den särskilda avgiften delas upp mellan de slutkunder som är anslutna till den regleringsmässiga tillgångsbasen.

Acer ska uppdatera rekommendationerna minst en gång vartannat år.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 514

Tjänster för tredjepartstillträde avseende systemansvariga för överföringssystem

1.Systemansvariga för överföringssystem ska

(a)se till att på ett icke-diskriminerande sätt erbjuda samtliga nätanvändare sina ⇨ kapacitet och ⇦ tjänster,

(b)tillhandahålla både fasta och avbrytbara ⇨ kapacitet ⇦ tjänster för tredjepartstillträde; priset på avbrytbar frånkopplingsbar kapacitet ska återspegla sannolikheten för avbrott,

(c)erbjuda samtliga nätanvändare både lång- och kortfristiga tjänster ⇨ kapacitet ⇦.

Vad gäller led a i första stycket ska erbjudandet, när en systemansvarig för överföringssystemet erbjuder samma tjänster till olika kunder, ske på samma kontraktavtalsvillkor, antingen på grundval av harmoniserade transportavtal eller en gemensam nätföreskrift som godkänts av behörig myndighet i enlighet med förfarandet i artikel 7241 ⌦ eller 73 ⌫ i direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx ⌫ .

2.Transportavtal som ingås med annat än normalt startdatum eller för kortare löptid än ett årligt standardtransportavtal får inte leda till godtyckligt högre eller lägre tariffer som inte återspeglar tjänstens marknadsvärde, i överensstämmelse med principerna i artikel 15.113.1.

⇩ ny

3.I de fall då två eller fler sammanlänkningspunkter kopplar samman samma två angränsande entry-exitsystem ska de berörda systemansvariga för de angränsande överföringssystemen erbjuda den tillgängliga kapaciteten vid sammanlänkningspunkterna via en virtuell sammanlänkningspunkt. All avtalad kapacitet vid sammanlänkningspunkterna ska, oavsett när avtalet ingicks, överföras till den virtuella sammanlänkningspunkten.

En virtuell sammanlänkningspunkt ska endast inrättas om följande villkor uppfylls:

(a)Den totala tekniska kapaciteten vid de virtuella sammanlänkningspunkterna ska vara lika med eller överstiga summan av den tekniska kapaciteten vid varje enskild sammanlänkningspunkt som bidrar till de virtuella sammanlänkningspunkterna.

(b)Den virtuella sammanlänkningspunkten underlättar en ekonomisk och effektiv användning av systemet inbegripet – men inte begränsat till – de regler som fastställs i artiklarna 9 och 10 i denna förordning.

🡻 715/2009

43.Vid behov kan tjänster för tredjepartstillträde beviljas mot lämpliga garantier från nätanvändare om att de är kreditvärdiga. Sådana garantier får inte utgöra otillbörliga hinder för marknadsinträde och ska vara icke-diskriminerande, transparenta och proportionerliga.

🡻 2009/73/EG artikel 32.2

52.Systemansvariga för överföringssystem ska, om det behövs för att kunna utföra arbetsuppgifter bl.a. avseende gränsöverskridande överföring, ha tillträde till nät som tillhör andra systemansvariga för överföringssystem.

⇩ ny

Artikel 6

Tjänster för tredjepartstillträde avseende operatörer av vätgasnät

1.Operatörer av vätgasnät ska erbjuda alla nätanvändare sina tjänster på ett icke-diskriminerande sätt. När olika kunder erbjuds samma tjänst ska tjänsten erbjudas enligt samma avtalsvillkor och allmänna villkor. Operatörer av vätgasnät ska på sin webbplats offentliggöra avtalsvillkoren och de tariffer de tar ut för tillträde till nät och, om tillämpligt, balansavgifterna.

2.Den maximala kapaciteten i ett vätgasnät ska ställas till marknadsaktörernas förfogande, med beaktande av systemets funktionsduglighet och effektiva drift.

3.Den maximala löptiden för kapacitetsavtal ska vara 20 år för infrastruktur som färdigställdes senast den [dagen för ikraftträdandet] och 15 år för infrastruktur som färdigställdes efter detta datum. Tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att föreskriva kortare maximal löptid, om det är nödvändigt för att säkerställa en fungerande marknad, skydda konkurrensen och säkerställa framtida gränsöverskridande integrering.

4.Operatörer av vätgasnät ska genomföra och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta förfaranden för hantering av överbelastning som även underlättar gränsöverskridande handel med vätgas på ett icke-diskriminerande sätt.

5.Operatörer av vätgasnät ska regelbundet bedöma marknadsefterfrågan på nya investeringar, med beaktande av försörjningstryggheten och den slutliga vätgasanvändningens effektivitet.

6.Från och med den 1 januari 2031 ska vätgasnäten vara organiserade som entry-exitsystem.

7.Från och med den 1 januari 2031 ska artikel 15 tillämpas även på tariffer för tillträde till vätgasnät. Inga tariffer ska tas ut i enlighet med artikel 15 för tillträde till vätgasnät vid sammanlänkningspunkter mellan medlemsstater. Om en medlemsstat beslutar att tillämpa reglerat tredjepartstillträde till vätgasnät i enlighet med artikel 31 i [det omarbetade gasdirektivet] före den 1 januari 2031 ska artikel 15.1 tillämpas på tarifferna för tillträde till vätgasnät i den medlemsstaten.

8.Från och med den 1 januari 2031 ska operatörer av vätgasnät uppfylla kraven för systemansvariga för överföringssystem enligt artiklarna 5, 9 och 12 när de erbjuder sina tjänster, och offentliggöra tarifferna för varje nätpunkt via en onlineplattform som drivs av ENNOH. Till dess att en nätföreskrift för kapacitetstilldelning avseende vätgasnät har antagits i enlighet med artikel 54.2 d och har trätt i kraft kan detta offentliggörande ske via länkar till offentliggörandet av tariffer på webbplatser som tillhör operatörer av vätgasnät.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 715

Tjänster för tredjepartstillträde avseende anläggningar för ⌦ naturgas⌫lagring⌦ , vätgasterminaler ⌫ och LNG⌦ -anläggningar och vätgaslagringsanläggningar ⌫

1.⇨ Operatörer av  ⇦  Systemansvariga för överföringssystem avseende LNG⇨-anläggningar, vätgasterminaler, anläggningar för lagring av vätgas och lagringssystem för naturgas ⇦ och lagring ska

(a)erbjuda tjänster som tillgodoser efterfrågan på marknaden på icke-diskriminerande grund till alla nätanvändare; särskilt om en systemansvarig för ⇨ operatör av ⇦ LNG-⇨anläggningar eller av vätgasterminaler, anläggningar för lagring av vätgas ⇦ eller lagringssystem ⇨ för naturgas ⇦ erbjuder samma tjänst till olika kunder ska detta ske på likvärdiga avtalsvillkor,

(b)erbjuda tjänster som är förenliga med användning av sammanlänkade gastransportsystem ⇨ för naturgas och vätgas ⇦ och underlätta tillträdet genom samarbete med den systemansvariga ⇨ för överföringssystem eller operatörer av vätgasnät ⇦, och

(c)offentliggöra relevant information, särskilt uppgifter om tjänsternas användning och tillgänglighet inom en tidsram som är förenlig med rimliga handelsbehov hos användare av lagrings- och LNG-anläggningar, ⇨ vätgasterminaler eller lagringsanläggningar för vätgas, ⇦ och den nationella tillsynsmyndigheten ska övervaka offentliggörandet.

2.Varje systemansvarig för lagring ska

(a)tillhandahålla både fasta och avbrytbara tjänster för tredjepartstillträde; priset på frånkopplingsbar avbrytbar kapacitet ska återspegla sannolikheten för avbrott,

(b)erbjuda användare av lagringsanläggningar både lång- och kortsiktiga tjänster, och

(c)erbjuda användare av lagringsanläggningar både kombinerade tjänster och separata tjänster när det gäller lagringsutrymme, inmatningsförmåga och leveransförmåga.

⇩ ny

3.Varje systemansvarig för en LNG-anläggning ska erbjuda användare av LNG-anläggningar både kombinerade tjänster och separata tjänster inom LNG-anläggningen beroende på de behov som uttrycks av användarna av LNG-anläggningen.

🡻 715/2009

⇨ ny

43.LNG- och ⇨ naturgas ⇦lagringsanläggningsavtal ska inte leda till godtyckligt högre tariffer, om de tecknas

(a)utanför ett naturgasår med ett inledningsdatum som inte följer standard, eller

(b)med kortare varaktighet än standard för LNG- och lagringsanläggningsavtal på årlig basis.

⇩ ny

Avtal avseende lagringsanläggningar för vätgas och vätgasterminaler som har en kortare varaktighet än ett standardavtal för LNG- och lagringsanläggningar på årlig basis ska inte medföra godtyckligt högre tariffer.

🡻 715/2009

⇨ ny

54.Vid behov kan tjänster för tredjepartstillträde beviljas mot lämpliga garantier från nätanvändare om att de är kreditvärdiga. Sådana garantier får inte utgöra otillbörliga hinder för marknadsinträde och ska vara icke-diskriminerande, transparenta och proportionerliga.

65.Avtalsenliga gränser för den nödvändiga minimistorleken på LNG-anläggningens ⇨ eller vätgasterminalens ⇦ kapacitet och ⇨ lagringskapaciteten för naturgas eller vätgas⇦lagringskapaciteten ska motiveras på grundval av tekniska restriktioner och ge små användare av lagringsanläggningar möjlighet att få tillträde till lagringstjänster.

⇩ ny

Artikel 8

Marknadsbedömning avseende förnybara och koldioxidsnåla gaser som utförs av systemansvariga för LNG-anläggningar och lagringssystem

Systemansvariga för LNG-anläggningar och lagringssystem ska minst vartannat år bedöma marknadsefterfrågan på nyinvesteringar som möjliggör användningen av förnybara och koldioxidsnåla gaser i sina anläggningar. Vid planeringen av nyinvesteringar ska systemansvariga för LNG-anläggningar och lagringssystem bedöma marknadsefterfrågan och ta hänsyn till försörjningstryggheten. Systemansvarig för LNG-anläggningar och lagringssystem ska offentliggöra alla planer på nyinvesteringar som möjliggör användningen av förnybara och koldioxidsnåla gaser i sina anläggningar.

🡻 715/2009

Artikel 916

Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning avseende systemansvariga för överföringssystem

1.Den maximala kapaciteten vid alla relevanta punkter som avses i artikel 30.318.3 ska ställas till marknadsaktörernas förfogande, med beaktande av systemets funktionsduglighet och effektiv nätdrift.

2.Den systemansvariga för överföringssystem ska tillämpa och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta mekanismer för kapacitetstilldelning, vilka ska

(a)skicka lämpliga ekonomiska signaler för en effektiv och maximal användning av den tekniska kapaciteten, underlätta investeringar i ny infrastruktur och underlätta gränsöverskridande handel med naturgas,

(b)vara förenliga med marknadsmekanismerna, även på spotmarknader och centrala marknadhandelsplatser, och samtidigt vara flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor, och

(c)vara förenliga med medlemsstaternas system för tillträde till systemennäten.

3.Den systemansvariga för överföringssystem ska genomföra och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta förfaranden för förvaltning hantering av överbelastningar som underlättar gränsöverskridande handel med naturgas på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av följande principer:

(a)Vid avtalsbetingad överbelastning ska den systemansvariga erbjuda outnyttjad kapacitet på den primära marknaden, åtminstone på dagen före-basis med en dags framförhållning och med möjlighet till avbrottpå avbrytbara villkor.

(b)Nätanvändare ska ha rätt att återförsälja eller återuthyra sin outnyttjade avtalade kapacitet på andrahandsmarknaden.

Vad gäller led b a i första stycket får en medlemsstat begära att nätanvändarna anmäler detta till den systemansvariga för överföringssystemet eller att de informerar denne.

⇩ ny

4.Systemansvariga för överföringssystem ska regelbundet bedöma marknadsefterfrågan på nyinvesteringar med beaktande av det gemensamma scenario som utarbetats för den integrerade nätutvecklingsplanen på grundval av artikel 15 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] och försörjningstryggheten.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

 4. Vid fysisk överbelastning ska icke-diskriminerande, transparenta mekanismer för kapacitetstilldelning tillämpas av den systemansvariga för överföringssystemet eller vid behov av tillsynsmyndigheterna.

5.Den systemansvariga för överföringssystemen ska med jämna mellanrum utvärdera marknadens efterfrågan på nyinvesteringar. Vid planeringen av nyinvesteringar ska de systemansvariga bedöma marknadsefterfrågan och ta hänsyn till försörjningstryggheten.

Artikel 1017

Principer för mekanismerna för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning när det gäller lagringsanläggningar  ⌦  för naturgas, vätgasterminaler, vätgaslagringsanläggningar ⌫ och LNG-anläggningar

1.Den maximala kapaciteten i ⇨ en naturgas ⇦lagrings- och LNG-⇨  eller vätgaslagrings ⇦anläggningar ⇨ samt vätgasterminaler ⇦ ska ställas till marknadsaktörernas förfogande, med beaktande av systemets funktionsduglighet och drift.

2.Systemansvariga för LNG- och lagringssystem ⇨ Operatörer av lagringsanläggningar för LNG och vätgas, vätgasterminaler och lagringssystem för naturgas ⇦ ska tillämpa och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta mekanismer för kapacitetstilldelning, vilka ska

(a)skicka lämpliga ekonomiska signaler för effektiv och maximal användning av kapaciteten samt underlätta investeringar i ny infrastruktur,

(b)vara förenliga med marknadsmekanismerna, även på spotmarknader och centrala marknadhandelsplatser, och samtidigt vara flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor, och

(c)vara kompatibla med systemet för det anslutna nätets tillträde till systemendet anslutna nätet.

3.Avtalen om LNG- och lagringsanläggningar ⇨ LNG-terminaler, vätgasterminaler och lagringsanläggningar för vätgas och naturgas ⇦ ska omfatta åtgärder för att förhindra kapacitetsupptagninghamstring genom beaktande av följande principer, som ska gälla vid avtalsbetingad överbelastning:

(a)Den systemansvariga måste ⌦ ska ⌫ utan dröjsmål erbjuda outnyttjad kapacitet i LNG-anläggningar, ⇨ , vätgasterminaler ⇦ och lagringsanläggningar på den primära marknaden; detta måste ⌦ ska ⌫ ske med åtminstone på dagen före-basis en dags framförhållning och med möjlighet till avbrott på avbrytbara villkor när det gäller lagringsanläggningar.

(b)Användare av LNG- ⇨ LNG-anläggningar, vätgasterminaler ⇦ och lagringsanläggningar, vilka önskar återförsälja avtaladsenlig kapacitet på andrahandsmarknaden, måste ⌦ ska ⌫ ha rätt att göra detta. ⇨ Operatörer av LNG-anläggningar och vätgasterminaler och systemansvariga för lagringssystem ska, individuellt eller regionalt, senast 18 månader efter [denna förordnings ikraftträdande] säkerställa en transparent och icke-diskriminerande bokningsplattform där användare av LNG-anläggningen, vätgasterminalen och lagringsanläggningen kan återförsälja sin avtalade kapacitet på andrahandsmarknaden. ⇦

Artikel 1122

Handel med kapacitetsrättigheter

Varje systemansvarig för överföringssystem LNG- och lagringsanläggningaroch operatör av lagrings-, LNG- ⇨ och vätgassystem ⇦ ska vidta rimliga åtgärder för att möjliggöra och underlätta fri handel med kapacitetsrättigheter på ett transparent och icke-diskriminerande sätt. Varje sådan systemansvarig ska ta fram harmoniserade avtal och förfaranden för transport, LNG-anläggningar ⇨ , vätgasterminaler ⇦ och ⇨ naturgas- och vätgaslagringsanläggningar ⇦ lagring för den primära marknaden för att underlätta den sekundära handeln med kapacitet samt erkänna sådan överlåtelse av primära kapacitetsrättigheter som har meddelats av systemanvändarna.

De harmoniserade avtalen och förfarandena för transport, LNG-anläggningar och lagring ska meddelas tillsynsmyndigheterna.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 1221

Balansregler och avgifter för obalans

1.Balansreglerna ska vara rättvisa, icke-diskriminerande och transparenta och bygga på objektiva kriterier. Balansreglerna ska återspegla verkliga systembehov med hänsyn till de resurser som den systemansvariga för överföringssystemet förfogar över. Balansreglerna ska vara marknadsbaserade.

2.För att nätanvändarna ska kunna vidta korrigerande åtgärder i tid, ska systemansvariga för överföringssystem tillhandahålla tillräcklig, läglig och tillförlitlig webbaserad information om nätanvändarnas balansstatus.

Den information som tillhandahålls ska avspegla den nivå av information som är tillgänglig för systemansvariga för överföringssystem och den betalningavräkningsperiod för vilken obalanskostnaderna beräknas.

Ingen avgift ska tas ut för tillhandahållandet av information enligt denna punkt.

3.Avgifterna för obalans ska så långt möjligt vara kostnadsbaserade återspegla kostnaderna och samtidigt ge nätanvändarna incitament till att balansera sina gasinmatningar och gasuttag. De ska hindra korssubventionering mellan nätanvändarna men får inte hindra nya marknadsaktörer från att etablera sig på marknaden.

Beräkningsmetoden för avgifterna för obalans samt sluttarifferna ⇨de slutliga värdena⇦ ska på lämpligt sätt offentliggöras av de behöriga myndigheterna eller den systemansvariga för överföringssystemet.

4.Medlemsstaterna ska se till att systemansvariga för överföringssystem strävar efter att harmonisera balanssystemen och förenkla balansavgifternas strukturer och nivåer för att underlätta den gashandeln ⇨ som utförs vid den virtuella handelspunkten ⇦.

Artikel 133

Certifiering av systemansvariga för överföringssystemen ⌦ och operatörer av vätgasnät ⌫  

1.Om kommissionen har mottagit en anmälan om certifiering av en systemansvarig för överföringssystem ⇨ eller en operatör av ett vätgasnät ⇦ i enlighet med artikel 65.610.6 i ⌦ [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] ⌫ direktiv 2009/73/EG, ska den pröva denna anmälan så snart som den mottagits. Inom två månader efter mottagandet av en sådan anmälan ska kommissionen till den berörda nationella tillsynsmyndigheten yttra sig om dess förenlighet med artikel 65.210.2 eller artikel 6611, och artikel 549 i direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet ⌫ ⇨ för systemansvariga för överföringssystem, och artikel 65 i samma direktiv för operatörer av vätgasnät ⇦ .

När det yttrande som avses i första stycket utarbetas kan kommissionen begära att ⌦ Acer ⌫ byrån ska yttra sig om den nationella tillsynsmyndighetens beslut. I detta fall ska den tvåmånadersperiod som nämns i första stycket förlängas med två månader.

I avsaknad av ett yttrande från kommissionen inom de perioder som nämns i första och andra styckena ska kommissionen anses inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

2.Efter mottagandet av ett yttrande från kommissionen ska den nationella tillsynsmyndigheten inom två månader anta sitt slutliga beslut om certifiering av den systemansvariga för överföringssystemet ⇨ eller operatörer av vätgasnät ⇦ och därvidlag ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande. Tillsynsmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.

3.Under förfarandet får tillsynsmyndigheterna och/eller kommissionen när som helst begära sådana uppgifter från systemansvariga för överföringssystem,⇨ operatörer av vätgasnät ⇦ och/eller företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är relevanta för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.

4.Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

5.Kommissionen får anta ⇨ har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 för att tillhandahålla ⇦riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av punkterna 1 och 2. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.

6.Om kommissionen har mottagit en anmälan om certifiering av en systemansvarig för överföringssystem i enlighet med artikel 54.109.10 i direktiv 2009/73/EG⌦ det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx ⌫, ska den fatta ett beslut angående certifiering. Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut.

⇩ ny

Artikel 14

Certifiering av systemansvariga för överföringssystem

1.Systemansvariga för överföringssystem ska samarbeta med andra systemansvariga för överföringssystem och infrastrukturoperatörer för att samordna underhållet av sina respektive nät, så att nätanvändare och systemansvariga för överföringssystem i andra områden drabbas av så få avbrott i överföringen som möjligt.

2.Systemansvariga för överföringssystem ska samarbeta med varandra och med andra infrastrukturoperatörer i syfte att i möjligaste mån maximera den tekniska kapaciteten inom entry-exitsystemet och minimera användningen av gasbränsle.

Avsnitt 2

Tillträde till nät

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 1513

Tariffer för tillträde till nät

1.De tariffer, eller de metoder som används för att beräkna dem, vilka tillämpas av systemansvariga för överföringssystem och har godkänts av tillsynsmyndigheterna enligt artikel 72.741.6 i direktiv 2009/73/EG ⌦ det omarbetade gasdirektivet ⌫, samt de tariffer som offentliggjorts enligt artikel 27.132.1 i det direktivet ska vara transparenta, ta hänsyn till systemets funktionsduglighet och förbättring och återspegla de faktiska kostnaderna, i den utsträckning kostnaderna motsvaras av de kostnader som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och är transparenta, samtidigt som en rimlig avkastning på investeringar tillgodoses och vid behov tariffjämförelser av tillsynsmyndigheterna beaktas. Tarifferna eller de metoder som används för att beräkna dem ska tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

Medlemsstaterna får besluta att tTarifferna får också får fastställas genom marknadsbaserade principer, såsom auktioner, förutsatt att sådana principer och de intäkter som uppstår från dessa har godkänts av tillsynsmyndigheten.

Tarifferna eller de metoder som används för att beräkna dem ska underlätta effektiv gashandel och konkurrens och samtidigt hindra korssubventionering mellan nätanvändare samt ge incitament till investeringar och upprätthållande eller skapande av driftskompatibilitet för överföringsnät.

Tariffer för nätanvändare ska vara icke-diskriminerande och fastställas separat vid varje ingång till och utgång från entrypunkt till och exitpunkt från överföringssystemet. Mekanismer för kostnadsfördelning och metoder för fastställande av priser när det gäller inmatnings- och uttagspunkter entrypunkter och exitpunkter ska godkännas av de nationella tillsynsmyndigheterna. Efter en övergångsperiod, dvs. senast den 3 september 2011, ska medlemsstaterna Medlemsstaterna ska se till att nätavgifter inte beräknas på grundval av avtal.

2.Tariffer för tillträde till nät får varken begränsa marknadens likviditet eller påverka den gränsöverskridande handeln mellan olika överföringssystem. Om olika tariffstrukturer eller balansregler skulle hindra handel mellan olika överföringssystem, ska de systemansvariga för överföringssystem, trots vad som anges i artikel 72.741.6 i direktiv 2009/73/EG⌦ det omarbetade gasdirektivet ⌫, i nära samarbete med berörda nationella myndigheter aktivt arbeta för enhetliga tariffstrukturer och avgiftsprinciper, även när det gäller balans.

⇩ ny

Artikel 16

Tariffrabatter för förnybara och koldioxidsnåla gaser

1.När tarifferna fastställs ska en rabatt för förnybara och koldioxidsnåla gaser tillämpas på följande:

(a)Entrypunkter från anläggningar för produktion av förnybara och koldioxidsnåla gaser. En rabatt på 75 % ska tillämpas på respektive kapacitetsbaserad tariff i syfte att skala upp inmatningen av förnybara och koldioxidsnåla gaser.

(b)Kapacitetsbaserade överföringstariffer vid entrypunkterna från och exitpunkterna till lagringsanläggningar, om inte lagringsanläggningen är ansluten till mer än ett överföringsnät eller distributionsnät och används för att konkurrera med en sammanlänkningspunkt. En sådan rabatt ska fastställas till 75 % i den medlemsstat där den förnybara eller koldioxidsnåla gasen först matades in i systemet.

2.Tillsynsmyndigheter får fastställa rabattnivåer som är lägre än de som fastställs i punkt 1 i denna artikel under förutsättning att rabatten är förenlig med de allmänna tariffprinciper som fastställs i artikel 15 och i synnerhet principen om att kostnaderna ska återspeglas, med beaktande av behovet av stabila finansiella ramar för befintliga investeringar, när så är lämpligt. och hur långt utrullningen av förnybara och koldioxidsnåla gaser kommit i den berörda medlemsstaten.

3.Detaljerade uppgifter om de rabatter som beviljas i enlighet med punkt 1 får fastställas i den nätföreskrift om tariffstrukturer som avses i artikel 52.1 e.

4.Kommissionen ska se över tariffminskningarna i enlighet med punkt 1 [5 år efter denna förordnings ikraftträdande]. Den ska utfärda en rapport med en överblick över hur de genomförts och bedöma om nivån på de minskningar som fastställs i punkt 1 fortfarande är ändamålsenlig med tanke på den senaste marknadsutvecklingen. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 för att ändra rabattnivåerna enligt punkt 1.

5.Från och med den 1 januari året efter antagandet ska nätanvändarna erhålla en rabatt på 100 % av den reglerade tariffen från den systemansvariga för överföringssystem vid alla sammanlänkningspunkter, inbegripet entrypunkter från och exitpunkter till tredjeländer samt entrypunkter från LNG-terminaler för förnybara och koldioxidsnåla gaser, efter att försett sin respektive systemansvariga för överföringssystem med ett bevis på hållbarhet, baserat på ett giltigt hållbarhetscertifikat i enlighet med artiklarna 29 och 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 16   och registrerat i unionens databas.

För denna rabatt gäller följande:

(a)Systemansvariga för överföringssystem ska åläggas att lämna rabatt endast för den kortaste möjliga försörjningsvägen i fråga om gränsövergångar mellan den plats där det specifika beviset i hållbarhetsdeklarationen, baserat på hållbarhetscertifikatet, först registrerades i unionens databas och där det har annullerats eftersom det anses förbrukat. Eventuella auktionspremier ska inte omfattas av rabatten.

(b)Systemansvariga för överföringssystem ska förse sin respektive tillsynsmyndighet med information om faktiska och förväntade volymer av förnybara och koldioxidsnåla gaser och effekterna av att tariffrabatten tillämpas på deras intäkter. Tillsynsmyndigheterna ska övervaka och bedöma hur rabatten påverkar tariffstabiliteten.

(c)När intäkterna från dessa specifika tariffer minskar med 10 % för en systemansvarig för överföringssystem till följd av att rabatten tillämpas, ska denna systemansvariga och alla angränsande systemansvariga för överföringssystem förhandla fram en kompensationsmekanism som gäller mellan systemansvariga för överföringssystem. De systemansvariga som berörs ska nå en överenskommelse inom tre år. Om ingen överenskommelse nås inom den tidsramen ska de berörda tillsynsmyndigheterna gemensamt besluta om en lämplig kompensationsmekanism mellan systemansvariga för överföringssystem. Om tillsynsmyndigheterna inte når en överenskommelse ska artikel 6 i Acer-förordningen tillämpas. Om tillsynsmyndigheterna inte har lyckats nå en överenskommelse inom två år, eller om de gemensamt så begär, ska Acer besluta, i enlighet med artikel 6.10 andra stycket i förordning (EU) 2019/942.

(d)Ytterligare detaljer som krävs för genomförandet av rabatten för förnybara och koldioxidsnåla gaser, såsom beräkningen av kapacitet som kan omfattas av rabatten och de processer som krävs, ska fastställas i en nätföreskrift som fastställs på grundval av artikel 53 i denna förordning.

Artikel 17

Intäkter för systemansvariga för överföringssystem för gas

1.Från och med den [1 år efter införlivandet] ska den relevanta tillsynsmyndigheten säkerställa transparens avseende de metoder, parametrar och värden som används för att fastställa tillåtna eller eftersträvade intäkter för systemansvariga för överföringssystem. Tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra den information som avses i bilaga I, eller ska ålägga den berörda systemansvariga för överföringssystem att offentliggöra den. Informationen ska tillhandahållas i ett användarvänligt format och i möjligaste mån på ett eller flera allmänt kända språk.

2.Kostnaderna för den systemansvariga för överföringssystem ska vara föremål för en effektivitetsjämförelse mellan systemansvariga för överföringssystem i unionen, på lämpligt sätt definierad av Acer. Acer ska den [3 år efter införlivandet] och därefter vart fjärde år offentliggöra en studie där kostnadseffektiviteten jämförs hos systemansvariga för överföringssystem i unionen. De relevanta tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem ska förse Acer med alla data som behövs för denna jämförelse. Resultaten av denna jämförelse ska beaktas av de relevanta tillsynsmyndigheterna, tillsammans med de nationella förhållandena, när de regelbundet fastställer de tillåtna eller eftersträvade intäkterna för systemansvariga för överföringssystem.

3.De relevanta tillsynsmyndigheterna ska bedöma den långsiktiga utvecklingen av överföringstarifferna baserat på de förväntade ändringarna av deras tillåtna eller eftersträvade intäkter och utvecklingen av gasefterfrågan fram till 2050. När denna bedömning görs ska tillsynsmyndigheten inkludera information om den strategi som beskrivs i de nationella energi- och klimatplanerna för respektive medlemsstat och de scenarier som ligger till grund för de integrerade nätutvecklingsplaner som tagits fram i enlighet med artikel 51 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx].

Avsnitt 3

Drift av överföringssystem, lagringssystem, LNG- och vätgasterminaler

Artikel 18

Fast kapacitet för inmatning av förnybara och koldioxidsnåla gaser till överföringssystemet

1.Systemansvariga för överföringssystem ska säkerställa fast kapacitet som ger tillträde för produktionsanläggningar för förnybara och koldioxidsnåla gaser som är anslutna till deras nät. I detta syfte ska de systemansvariga för överföringssystem i samarbete med de systemansvariga för distributionssystem utarbeta förfaranden och arrangemang, inbegripet investeringar, för att säkerställa omvända flöden från distributionsnät till överföringsnät.

2.Punkt 1 ska inte påverka möjligheten för systemansvariga för överföringssystem att utveckla alternativ till investeringar i omvända flöden, såsom lösningar för smarta nät eller anslutning till andra nätoperatörer. Tillträde med fast kapacitet som erbjuds får endast begränsas på grundval av driftsmässiga begränsningar, för att säkerställa ekonomisk effektivitet. Tillsynsmyndigheten ska säkerställa att alla begränsningar avseende fast kapacitet eller driftsmässiga begränsningar införs på grundval av transparenta och icke-diskriminerande förfaranden och inte skapar oskäliga hinder för marknadstillträde. När produktionsanläggningen står för kostnaderna för att säkerställa fast kapacitet ska inga begränsningar gälla.

Artikel 19

Gränsöverskridande samordning av gaskvalitet

1.Systemansvariga för överföringssystem ska samarbeta för att undvika begränsningar av gränsöverskridande flöden på grund av skillnader i gaskvalitet vid sammanlänkningspunkterna mellan unionens medlemsstater.

2.När de berörda systemansvariga för överföringssystem inte kan undvika en begränsning av gränsöverskridande flöden i sin normaldrift på grund av skillnader i gaskvalitet, ska de informera de berörda tillsynsmyndigheterna utan dröjsmål. Informationen ska omfatta en beskrivning av och en motivering till alla åtgärder som redan vidtagits av de systemansvariga för överföringssystem.

3.De berörda tillsynsmyndigheterna ska inom sex månader gemensamt fastställa om denna begränsning ska erkännas.

4.Om de berörda tillsynsmyndigheterna erkänner begränsningen ska de begära att de berörda systemansvariga för överföringssystem inom tolv månader från erkännandet utför följande, i ordningsföljd:

(a)Samarbeta och utveckla tekniskt genomförbara alternativ, utan att ändra gaskvalitetsspecifikationerna, vilket kan innefatta flödesåtaganden och gasbehandling, för att undanröja den erkända begränsningen.

(b)Gemensamt göra en kostnads-nyttoanalys av de tekniskt genomförbara alternativen för att fastställa ekonomiskt effektiva lösningar med redogörelse för kostnader och fördelar uppdelade på de olika kategorierna av de parter som påverkas.

(c)Ta fram en uppskattning av genomförandetiden för varje potentiell lösning.

(d)Genomföra ett offentligt samråd om identifierade genomförbara lösningar och beakta resultaten av samrådet.

(e)Lämna ett gemensamt förslag till lösning, baserat på kostnads-nyttoanalysen och resultaten från det offentliga samrådet, för att undanröja den erkända begränsningen, inbegripet en tidsplan för genomförandet, till sina respektive tillsynsmyndigheter för godkännande och till de andra behöriga nationella myndigheterna i varje berörd medlemsstat i informationssyfte.

5.När de berörda systemansvariga för överföringssystem inte kan nå en överenskommelse om en lösning ska varje systemansvarig informera sin tillsynsmyndighet utan dröjsmål.

6.De berörda tillsynsmyndigheterna ska, såsom anges i artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942, inom sex månader fatta ett gemensamt samordnat beslut om att undanröja den erkända begränsningen, med beaktande av den kostnads-nyttoanalys som utarbetats av de berörda systemansvariga för överföringssystem samt resultaten av det offentliga samrådet.

7.De berörda tillsynsmyndigheternas gemensamma samordnade beslut ska innefatta ett beslut om uppdelningen av investeringskostnaderna på varje systemansvarig för överföringssystem för genomförandet av den överenskomna lösningen, liksom inkluderandet av dessa investeringskostnader i tarifferna, med beaktande av lösningens ekonomiska, sociala och miljömässiga kostnader och vinster i de berörda medlemsstaterna.

8.Acer får ge tillsynsmyndigheterna rekommendationer om detaljerna i de kostnadsfördelningsbeslut som avses i punkt 7.

9.Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kan nå en överenskommelse som avses i punkt 3 ska Acer besluta om begränsningen enligt det förfarande som fastställs i artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942. Om Acer erkänner begränsningen ska Acer begära att berörda systemansvariga för överföringssystem inom tolv månader ska genomföra de åtgärder som avses i punkt 4 a–e, i ordningsföljd.

10.Om de relevanta tillsynsmyndigheterna inte kan fatta ett gemensamt samordnat beslut som avses i punkterna 6 och 7 ska Acer besluta om lösningen för att undanröja den erkända begränsningen och om uppdelningen av investeringskostnaderna på de enskilda systemansvariga för överföringssystem för genomförandet av den överenskomna lösningen enligt det förfarande som fastställs i artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942.

11.Ytterligare detaljer som krävs för att genomföra delar av denna artikel, inbegripet detaljer om kostnads-nyttoanalysen, ska fastställas i en nätföreskrift som fastställs på grundval av artikel 53 i denna förordning.

Artikel 20

Vätgasinblandningar vid sammanlänkningspunkter mellan unionens medlemsstater i naturgassystemet

1.Systemansvariga för överföringssystem ska godta gasflöden med en vätgashalt på upp till 5 volymprocent i naturgassystemet vid sammanlänkningspunkter mellan unionens medlemsstater från och med den 1 oktober 2025 enligt det förfarande som beskrivs i artikel 19 i denna förordning.

2.När den vätgashalt som blandas in i naturgassystemet överstiger 5 volymprocent ska det förfarande som beskrivs i artikel 19 i denna förordning inte tillämpas.

3.Medlemsstaterna får inte använda vätgasinblandning i naturgassystemet för att begränsa gränsöverskridande gasflöden.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 214

Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas

Alla systemansvariga för överföringssystem för gas ska samarbeta på ⌦ unionsnivå ⌫ gemenskapsnivå genom ⌦ det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas ⌫ (Entso för gas) för att främja fullbordandet av en fungerande inre marknad för naturgas och gynna gränsöverskridande handel och säkerställa optimal förvaltning, samordnad drift och sund teknisk utveckling av det europeiska naturgasöverföringsnätet.

Artikel 225

Inrättande av ⌦ Organisationen för ⌫Entso för gas

1.Senast den 3 mars 2011 ska de systemansvariga för överföringssystemen för gas ⌦ Entso ska ⌫ till kommissionen och ⌦ Acer ⌫ byrån lämna in ett utkast till stadgar, en förteckning över medlemmar och ett utkast till arbetsordning, inklusive regler för hur samrådet mellan intressenterna i Entso för gas som nu ska inrättas ska gå till ⇨ , när dessa dokument ändras eller på motiverad begäran från kommissionen eller Acer ⇦ .

2.Inom två månader efter mottagandet ska ⌦ Acer ⌫ byrån, efter formellt samråd med organisationer som representerar samtliga berörda parter, särskilt systemanvändare, inklusive kunder, lämna ett yttrande till kommissionen om utkastet till stadgar, medlemsförteckningen och utkastet till arbetsordning.

3.Kommissionen ska lämna ett yttrande om utkastet till stadgar, medlemsförteckningen och utkastet till arbetsordning med beaktande av det yttrande som ⌦ Acer ⌫ byrån ska avge enligt punkt 2 och inom tre månader efter mottagandet av ⌦ Acers ⌫ byråns yttrande.

4.Inom tre månader efter mottagandet av kommissionens yttrande ska de systemansvariga inrätta Entso för gas samt anta och offentliggöra dess ⌦ ändrade ⌫ stadgar och arbetsordning ⌦ för Entso för gas ⌫.

🡻 715/2009 (anpassad)

Artikel 238

Uppgifter för Entso för gas

1.Entso för gas ska utarbeta nätföreskrifter inom de områden som anges i punkt 6 i den här artikeln på uppmaning av kommissionen i enlighet med artikel 53.96.6.

2.Entso för gas får utarbeta nätföreskrifter inom de områden som anges i punkt 6 för uppnåendet av de mål som anges i artikel 214, om dessa nätföreskrifter inte hänför sig till områden som omfattas av en uppmaning från kommissionen till nätverket. Dessa nätföreskrifter ska föreläggas ⌦ ACER ⌫ byrån för yttrande. Entso för gas ska ta vederbörlig hänsyn till detta yttrande.

3.Entso för gas ska anta

(a)gemensamma verktyg för säkerställande av samordning av nätdriften under normala omständigheter och vid nödkrissituationer, inklusive gemensamma kriterier för klassificering av nätincidenter, och forskningsplaner,

(b)en icke-bindande gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ tioårig nätutvecklingsplan (den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplanen), inklusive en europeisk försörjningsprognos, vartannat år,

(c)rekommendationer för samordningen av det tekniska samarbetet mellan gemenskapens ⌦ unionens ⌫ och tredjeländers systemansvariga för överföringssystemen,

(d)ett årsarbetsprogram,

(e)en årsrapport,

(f)årliga försörjningsprognoser för sommar och vinter,. ⌦ och ⌫

⇩ ny

(g)en övervakningsrapport om gaskvaliteten senast den 15 maj 2024 och därefter vartannat år, vilken ska omfatta utveckling vad gäller gaskvalitetsparametrar, utveckling vad gäller vilken vätgashalt och vätgasvolym som blandas in i naturgassystemet, prognoser för den förväntade utvecklingen vad gäller gaskvalitetsparametrar och den vätgasvolym som blandas in i naturgassystemet, effekterna på gränsöverskridande flöden vid vätgasinblandning samt information om fall som rör skillnader i gaskvalitetsspecifikationer eller specifikationer avseende nivåer för vätgasinblandning och om hur sådana fall åtgärdats,

(g)övervakningsrapporten om gaskvalitet ska också omfatta utvecklingen avseende de områden som anges i led g i den mån det är relevant för distributionsnätet, baserat på information som tillhandahålls av enheten för unionens systemansvariga för distributionssystem (EU DSO-enheten).

🡻 715/2009

4.I den europeiska försörjningsprognos som avses i punkt 3 b ska anges gassystemets sammantagna tillräcklighet för den befintliga och förväntade efterfrågan på gas för den kommande femårsperioden och för perioden 5–10 år räknat från datumet för den prognosen. Den europeiska försörjningsprognosen ska bygga på nationella försörjningsprognoser utarbetade av var och en av de systemansvariga för överföringssystemen.

⇩ ny

Den unionsomfattande nätutvecklingsplan som avses i punkt 3 b ska omfatta modellbeskrivningar av det integrerade nätet, inbegripet vätgasnätet, utvecklingsscenarier, en europeisk försörjningsprognos samt en bedömning av systemets resiliens.

🡻 715/2009

5.Årsarbetsprogrammet enligt punkt 3 d ska innehålla en förteckning och beskrivning av de nätföreskrifter som ska utarbetas, en samordningsplan för nätverket samt forsknings- och utvecklingsverksamhet som ska utföras det året och en preliminär tidsplan.

6.De nätföreskrifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta följande områden, med beaktande av regionala särdrag i tillämpliga fall:

(a)Reglerna för nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet.

(b)Regler för nätanslutning.

(c)Regler för tredjepartstillträde.

(d)Regler för informationsutbyte och balansavräkning.

(e)Regler för driftskompatibilitet.

(f)Rutiner och procedurer för störningskrissituationer.

(g)Regler för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.

(h)Regler för gashandel avseende tillhandahållande av tjänster för tillträde till nätet på teknisk nivå och på driftsnivå samt systembalans.

(i)Regler för transparens.

(j)Balansregler, inklusive nätrelaterade regler om nomineringsförfarandet, regler för obalansavgifter och regler för operationell balans driftsbalansering mellan systemansvarigas överföringssystem.

(k)Regler för harmoniserade avgiftstariffstrukturer för överföring.

(l)Energieffektivitet för gasnät.

⇩ ny

(m)Cybersäkerhet för gasnät.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

7.Nätföreskrifterna ska utarbetas för gränsöverskridande nätfrågor och marknadsintegrationsfrågor och ska inte påverka medlemsstaternas rätt att fastställa nationella nätföreskrifter som inte har någon inverkan på den gränsöverskridande handeln.

8.Entso för gas ska övervaka och analysera tillämpningen av de nätföreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 53.136.11 ⌦ eller 56 ⌫ och deras inverkan på harmoniseringen av tillämpliga regler med syftet att underlätta marknadsintegrering. Entso för gas ska avlägga rapport till byrånAcer och redovisa resultaten av analysen i den årliga rapport som avses i punkt 3 e i den här artikeln.

9.Entso för gas ska ställa all den information till förfogande som krävs för att ⌦ Acer ⌫ byrån ska kunna genomföra uppgifterna enligt artikel 24.19.1.

10.11.⌦ Acer ⌫ Byrån ska se över de nationella tioåriga nätutvecklingsplanerna i syfte att bedöma deras överensstämmelse med den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplanen. Om ⌦ Acer ⌫ byrån konstaterar att en nationell tioårig nätutvecklingsplan inte stämmer överens med den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplanen ska den rekommendera att den nationella nätutvecklingsplanen eller den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplanen ändras på lämpligt sätt. Om en sådan nationell tioårig nätutvecklingsplan utarbetas i enlighet med artikel 5122 i direktiv 2009/73/EG ⌦ [det omarbetade direktivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] ⌫ ska ⌦ Acer ⌫ byrån rekommendera den behöriga nationella tillsynsmyndigheten att ändra den nationella tioåriga nätutvecklingsplanen i enlighet med artikel 51.522.7 i det direktivet och informera kommissionen om detta.

11.12.På begäran av kommissionen ska Entso för gas lämna sina synpunkter till kommissionen i samband med antagande av riktlinjerna i enlighet med artikel 5623.

Artikel 249

⌦ Acers ⌫Byråns övervakningsuppgifter

1.⌦ Acer ⌫ Byrån ska övervaka att Entso för gas genomför sina uppgifter enligt artikel 8.1, 8.2 och 8.3 23.1, 23.2 och 23.3 och rapportera till kommissionen.

Byrån ⌦ Acer ⌫ ska övervaka hur Entso för gas genomför de nätföreskrifter som har utarbetats enligt artikel 23.28.2 och de nätföreskrifter som har fastställts enligt artikel 53.16.1–53.126.10 men som inte har antagits av kommissionen enligt artikel 53.13 6.11. Om Entso för gas inte har genomfört sådana nätföreskrifter ska ⌦ Acer ⌫ byrån begära att Entso för gas avger en vederbörligen motiverad förklaring till varför detta inte har skett. ⌦ Acer ⌫ Byrån ska informera kommissionen om denna förklaring och avge ett yttrande över den.

⌦ Acer ⌫ Byrån ska övervaka och analysera genomförandet av de nätföreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlighet med artiklarna 52 artikel 6.11 ⌦ , 53, 55 och 56 ⌫ och deras inverkan på harmoniseringen av de regler som syftar till att underlätta marknadsintegrering samt på icke-diskriminering, verklig effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad, samt rapportera till kommissionen.

2.Entso för gas ska lämna utkastet till ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplan, utkastet till årsarbetsprogram med information om samrådsprocessen och övriga handlingar som avses i artikel 23.3 8.3 till ⌦ Acer ⌫ byrån för yttrande.

Inom två månader efter mottagandet ska ⌦ Acer ⌫ byrån lämna ett motiverat yttrande, tillsammans med rekommendationer till Entso för gas och kommissionen, om byrånAcer anser att utkastet till årsarbetsprogrammet eller utkastet till gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplan som lagts fram av Entso för gas inte medverkar till icke-diskriminering, verklig effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad eller till en tillräcklig grad av gränsöverskridande sammanlänkningar med tillträde för tredjepart.

Artikel 2524

Tillsynsmyndigheter

När tillsynsmyndigheterna genomför sina åligganden enligt denna förordning, ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att denna förordning ⇨ och de nätföreskrifter ⇦ och de riktlinjer som har antagits i enlighet med artiklarna 52–56 artikel 23 följs.

Vid behov ska de samarbeta med varandra, med kommissionen och med ⌦ Acer ⌫ byrån i enlighet med kapitel VIII i direktiv 2009/73/EG⌦ det omarbetade gasdirektivet ⌫.

Artikel 2610

Samråd

1.När Entso för gas utarbetar nätföreskrifterna, utkastet till gemenskapsomfattande⌦ unionsomfattande ⌫nätutvecklingsplan och årsarbetsprogrammet enligt artikel 23.1, 23.2 och 23.3 8.1, 8.2 och 8.3, ska Entso för gasdet i ett tidigt skede och på ett öppet och transparent sätt ha omfattande samråd med alla berörda aktörer på marknaden, särskilt med de organisationer som företräder alla intressenter, i enlighet med de förfaranderegler den arbetsordning som avses i artikel 22.15.1. Samrådet ska inkludera nationella tillsynsmyndigheter och andra nationella myndigheter, gashandels- och producentföretag, systemnätanvändare, inklusive kunder, systemansvariga för distributionssystem, inklusive berörda branschorganisationer, tekniska organ och intressentplattformar. Samrådet ska ha till syfte att identifiera synpunkter och förslag från alla berörda parter i beslutsprocessen.

2.Samtliga dokument och protokoll från sammanträden med anknytning till de samråd som avses i punkt 1 ska offentliggöras.

3.Innan årsarbetsprogrammet och nätföreskrifterna enligt artiklarna 8.1, 8.2 och 8.3 23.1, 23.2 och 23.3 antas, ska Entso för gas redovisa de synpunkter som framförts under samrådsförfarandet och hur dessa synpunkter har beaktats. Om synpunkterna inte har beaktats, ska skälen till det anges.

🡻 347/2013 skäl 22,2 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2711

Kostnader

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av Entso för gas och som avses i artiklarna 214–2312 ⇨ , 52 och ⇦ 53 i denna förordning och i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 17 ska bäras av de systemansvariga för överföringssystem och tas med i avgiftstariffberäkningen. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna dessa kostnader endast om de är rimliga och lämpliga.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2812

Regionalt samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem

1.De s Systemansvariga för överföringssystem ska inleda regionalt samarbete inom ramen för Entso för gas för att bidra till den verksamhet som avses i artikel 23.1, 23.2 och 23.3 8.1, 8.2 och 8.3. De ska särskilt offentliggöra en regional investeringsplan vartannat år, och får fatta investeringsbeslut baserade på denna regionala investeringsplan.

2.De systemansvariga för överföringssystemen ska främja driftslösningar som säkerställer optimal hantering av nätet och främja utvecklingen av energiutbyte, en samordnad tilldelning av gränsöverskridande kapacitet genom icke-diskriminerande marknadsbaserade metoder, med vederbörligt beaktande av fördelarna med implicita auktioner för kortfristig tilldelning och integrering av balansmekanismer.

3.Kommissionen får i I syfte att uppnå målen i punkterna 1 och 2 ⇨ ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 när det gäller att ⇦ fastställa ⌦ definiera ⌫ de regionala samarbetsstrukturernas geografiska utsträckning med beaktande av befintliga regionala samarbetsstrukturer. Varje medlemsstat får främja samarbete i mer än ett geografiskt område. Den åtgärd som avses i första meningen, vilken avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.

I detta syfte ska kommissionen samråda med ⌦ Acer ⌫ byrån och Entso för gas.

Artikel 29

⌦ Tioårig nätutvecklingsplan ⌫

🡻 715/2009 (anpassad)

Entso för gas ska vartannat år anta och offentliggöra en den gemenskapsomfattande ⌦unionsomfattande⌫ nätutvecklingsplan som avses i artikel 23.3 b enligt punkt 3 b. Den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫nätutvecklingsplanen ska omfatta modellbeskrivningar av det integrerade nätet, ett utvecklingsscenario, en europeisk försörjningsprognos samt en bedömning av systemets uthållighetresiliens.

Den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplanen ska särskilt

🡻 347/2013 artikel 22.1

⇨ ny

(a)bygga på nationella investeringsplaner ⇨ och kapitel IV i förordning (EU) 347/2013 ⇦ , med beaktande av de regionala investeringsplaner som avses i artikel 12.1 och, i tillämpliga fall, på unionsaspekter av nätplanering, enligt vad som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer 18 och bli föremål för en kostnads-nyttoanalys enligt vad som fastställs i artikel 11 i den förordningen,

🡻 715/2009 artikel (anpassad)

⇨ ny

(b)när det gäller gränsöverskridande sammanlänkningar, även bygga på rimliga behov hos olika nätanvändare samt integrera de åtaganden på lång sikt från investerare som avses i artiklarna 5614 och 5222 i direktiv 2009/73/EG ⌦ [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021)xxx] ⌫ , och

(c)identifiera investeringsluckor, särskilt med avseende på gränsöverskridande kapacitet.

Beträffande led c i andra stycket led c kan en översyn av de faktorer som på grund av skillnader i godkännandeförfaranden eller godkännandepraxis hindrar en utbyggnad av den gränsöverskridande nätkapaciteten bifogas den gemenskapsomfattande ⌦ unionsomfattande ⌫ nätutvecklingsplanen.

Artikel 3018

Krav på transparens när det gäller systemansvariga för överföringssystem

1.Den systemansvariga för överföringssystem ska offentliggöra närmare upplysningar om ⇨ den kapacitet och ⇦ de tjänster som den erbjuder och de villkor som är tillämpliga, tillsammans med de tekniska uppgifter som krävs för att nätanvändarna ska kunna få effektivt nättillträde.

2.För att säkerställa transparenta, objektiva och icke-diskriminerande tariffer och möjliggöra effektiv användning av gasnätet, ska den systemansvariga för överföringssystem eller de berörda nationella myndigheterna offentliggöra rimlig och tillräcklig information om grund, metod och struktur för tariffer.

3.För de tillhandahållna tjänsterna ska varje systemansvarig för överföringssystem regelbundet, löpande och på ett användarvänligt standardiserat sätt offentliggöra numeriska uppgifter om teknisk, avtalad och tillgänglig kapacitet för alla relevanta punkter, inklusive entrypunkter och exitpunkter inmatnings- och uttagspunkter ⇨ enligt bilaga I ⇦ .

4.De behöriga myndigheterna ska efter samråd med nätanvändare godkänna de relevanta punkter i överföringssystemet om vilka uppgifterna ska offentliggöras.

5.Den systemansvariga för överföringssystem ska alltid lämna de uppgifter som krävs enligt denna förordning i meningsfull, kvantifierbar, tydlig och lättillgänglig form och på icke-diskriminerande grund.

6.Den systemansvariga för överföringssystem ska offentliggöra förhands- och efterhandsinformation om tillgång och efterfrågan, grundad på nomineringar ⇨ och tilldelningar ⇦, prognoser och genomförda flöden till och från systemet. Den nationella tTillsynsmyndigheten ska se till att all sådan information offentliggörs. Detaljerna i den information som offentliggörs ska avspegla den information som är tillgänglig för den systemansvariga för överföringssystem.

Den systemansvariga för överföringssystem ska offentliggöra de åtgärder som vidtas, kostnader som uppstår och inkomster som skapas för att balansera systemet.

De berörda marknadsaktörerna ska överlämna de uppgifter som anges i denna artikel till den systemansvariga för överföringssystem.

⇩ ny

7.De systemansvariga för överföringssystem ska offentliggöra detaljerad information om kvaliteten på de gaser som transporteras i deras nät och som kan påverka nätanvändarna, på grundval av artiklarna 16 och 17 i kommissionens förordning (EU) 2015/703.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 3119

Krav på transparens när det gäller lagringsanläggningar ⌦ för naturgas och vätgas, ⌫ och LNG-anläggningar ⌦ och vätgasterminaler ⌫  

1.Systemansvariga för LNG- och ⇨ vätgaslagringsanläggningar samt (naturgas-) ⇦lagringsanläggningar ⇨ och operatörer av vätgasterminaler ⇦ ska offentliggöra närmare upplysningar om de ⇨ alla ⇦ tjänster som de erbjuder och vilka villkor som är tillämpliga, tillsammans med de tekniska uppgifter som krävs för att användare av LNG- och ⇨ vätgas ⇦lagringsanläggningar ⇨ samt vätgasterminaler ⇦  ska kunna få effektivt tillträde till LNG- och ⇨ vätgas ⇦lagringsanläggningar ⇨ respektive vätgasterminaler ⇦ . ⇨ Tillsynsmyndigheterna får begära att dessa systemansvariga och operatörer offentliggör all ytterligare information som är relevant för systemanvändarna. ⇦

⇩ ny

2.Systemansvariga för LNG-anläggningar ska tillhandahålla användarvänliga verktyg för beräkning av tariffer för de tillgängliga tjänsterna. 

🡻 715/2009

⇨ ny

3.2. För de tillhandahållna tjänsterna ska systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ⇨ för LNG, vätgas samt naturgas ⇦regelbundet, löpande och på ett användarvänligt standardiserat sätt offentliggöra numeriska uppgifter om avtalad och tillgänglig kapacitet i LNG- och ⇨ och vätgaslagringsanläggningar ⇦ lagringsanläggningar ⇨ samt vätgasterminaler ⇦.

4.3. Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ⇨ för LNG, vätgas samt naturgas ⇦ ska alltid lämna de uppgifter som krävs enligt denna förordning i meningsfull, kvantifierbar, tydlig och lättillgänglig form och på icke-diskriminerande grund.

5.4. Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ⇨ och operatörer av vätgaslagringsanläggningar och vätgasterminaler ⇦ ska offentliggöra mängden gas i varje LNG- och eller lagringsanläggning ⇨ och vätgasterminal ⇦ eller grupp av lagringsanläggningar, om detta motsvarar det sätt på vilket systemanvändarna och in- och utflöden får tillträde, samt tillgänglig kapacitet i ⇨ naturgas- och vätgaslagringsanläggningen, ⇦ anläggningen LNG-anläggningen ⇨ och vätgasterminalen ⇦, även för de anläggningar som inte har tredjepartstillträde. Informationen ska även förmedlas till den systemansvariga för överföringssystem ⇨ eller till operatören av vätgasnätet när det gäller vätgaslagringsanläggningar och vätgasterminaler, ⇦, som ska offentliggöra de sammanlagda mängder per system eller undersystem vilka har fastställts genom de relevanta punkterna. Informationen ska uppdateras åtminstone varje dag.

I sådana fall där användaren av ett lagringssystem ⇨ för naturgas eller vätgas ⇦ är den enda användaren av en lagringsanläggning ⇨ för naturgas eller vätgas ⇦ får användaren av lagringssystemet lämna in en motiverad ansökan till den nationella tillsynsmyndigheten om konfidentiell behandling av de uppgifter som anges i första stycket. Om den nationella tillsynsmyndigheten drar slutsatsen att en sådan ansökan är berättigad, särskilt med beaktande av behovet av att balansera vikten av legitimt skydd av affärshemligheter vilkas avslöjande skulle inverka negativt på lagringsanvändarens övergripande affärsstrategi och målet att skapa en konkurrenskraftig inre gasmarknad, kan myndigheten tillåta den systemansvarige för lagringssystemet för lagringsanläggningen systemansvariga att under högst ett år inte offentliggöra de uppgifter som anges i första stycket.

Andra stycket ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av skyldigheterna avseende meddelande till och offentliggörande av den systemansvariga för ett överföringssystem som avses i första stycket, utom när de aggregerade uppgifterna är identiska med de uppgifter i lagringssystemet ⇨ för naturgas eller vätgas ⇦ för vilka den nationella tillsynsmyndigheten har godkänt att de inte offentliggörs.

6.5. För att säkerställa transparenta, objektiva och icke-diskriminerande tariffer och möjliggöra en effektiv användning av infrastrukturen ska de systemansvariga för LNG- och ⇨ naturgas eller vätgaslagringsanläggningar ⇦lagringsanläggningar eller relevanta tillsynsmyndigheter offentliggöra tillräcklig information om grund, metod och struktur för infrastrukturtarifferna vid reglerat tredjepartstillträde. ⇨ LNG-anläggningar som har beviljats ett undantag enligt artikel 22 i direktiv 2003/55/EG och artikel 36 i direktiv 2009/73/EG samt artikel 60 i denna förordning, och operatörer av lagringsanläggningar för naturgas inom ramen för system med förhandlat tillträde för tredje part, ska offentliggöra infrastrukturtarifferna för att säkerställa en tillräcklig grad av transparens.⇦

⇩ ny

Systemansvariga för LNG-anläggningar respektive lagringssystem ska inrätta en gemensam europeisk plattform inom 18 månader från [dagen för denna förordnings ikraftträdande] för att på ett transparent och användarvänligt sätt offentliggöra den information som krävs enligt denna artikel.

🡻 715/2009

Artikel 3220

Systemansvarigas register

Systemansvariga för överföringssystem, lagringssystem och LNG- och lagringsanläggningar ska bevara all den information som anges i artiklarna 3018 och 3119 och i del 3 i bilaga I under fem år, så att de nationella myndigheterna, bl.a. den nationella tillsynsmyndigheten, den nationella konkurrensmyndigheten och kommissionen kan få tillgång till den.

⇩ ny

Avsnitt 4

Distributionssystemets drift

Artikel 33

Fast kapacitet för förnybara och koldioxidsnåla gaser till distributionssystemet

1.Systemansvariga för distributionssystem ska säkerställa fast kapacitet som ger tillträde för produktionsanläggningar för förnybara och koldioxidsnåla gaser som är anslutna till deras nät. I detta syfte ska de systemansvariga för distributionssystem i samarbete med de systemansvariga för överföringssystem utarbeta förfaranden och arrangemang, inbegripet investeringar, för att säkerställa omvända flöden från distributionsnät till överföringsnät.

2.Punkt 1 ska inte påverka möjligheten för systemansvariga för distributionssystem att utveckla alternativ till investeringar i omvända flöden, såsom lösningar för smarta nät eller anslutning till andra nätoperatörer. Fast tillträde får endast begränsas till att kapacitetserbjudandet påverkas av driftsmässiga begränsningar, för att säkerställa ekonomisk effektivitet. Tillsynsmyndigheten ska säkerställa att alla begränsningar avseende fast kapacitet eller driftsmässiga begränsningar införs på grundval av transparenta och icke-diskriminerande förfaranden och inte skapar oskäliga hinder för marknadstillträde. När produktionsanläggningen står för kostnaderna för att säkerställa fast kapacitet ska inga begränsningar gälla.

Artikel 34

Samarbete mellan systemansvariga för distributionssystem och systemansvariga för överföringssystem

Systemansvariga för distributionssystem ska samarbeta med andra systemansvariga för distributionssystem och med systemansvariga för överföringssystem för att samordna underhåll, systemutveckling, nya anslutningar och systemets drift för att säkerställa systemets funktionsduglighet i syfte att maximera kapaciteten och minimera användningen av gasbränsle.

Artikel 35

Krav på transparens när det gäller systemansvariga för distributionssystem

När systemansvariga för distributionssystem ansvarar för förvaltningen av gaskvaliteten i sina nät, ska de offentliggöra detaljerad information om kvaliteten på de gaser som transporteras i deras nät, som kan påverka nätanvändarna, på grundval av artiklarna 16 och 17 i kommissionens förordning (EU) 2015/703.

Artikel 36

Europeisk enhet för systemansvariga för distributionssystem

Systemansvariga för distributionssystem som driver ett naturgassystem ska samarbeta på unionsnivå genom den europeiska enheten för systemansvariga för distributionssystem (EU DSO-enheten) som inrättats i enlighet med artiklarna 52–57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 19 , för att främja genomförandet av en fungerande inre marknad för naturgas och en optimal förvaltning och samordnad drift av distributions- och överföringssystemen.

Registrerade medlemmar får delta direkt i EU DSO-enheten eller låta sig företrädas av en nationell sammanslutning som utsetts av en medlemsstat eller av en sammanslutning på unionsnivå.

De systemansvariga för distributionssystem som är registrerade medlemmar ska stå för kostnaderna för EU DSO-enhetens verksamhet och dessa ska beaktas vid beräkningen av tariffer. Tillsynsmyndigheterna ska endast godkänna kostnader som är rimliga och proportionerliga.

Artikel 37

Ändring av EU DSO-enhetens grundläggande regler och förfaranden

1.De regler och förfaranden som gäller för deltagandet i EU DSO-enheten för systemansvariga för distributionssystem enligt artikel 54 i förordning (EU) 2019/942 ska också tillämpas på systemansvariga för distributionssystem som driver ett naturgassystem.

2.Den strategiska rådgivande gruppen enligt artikel 54.2 f i förordning (EU) 2019/942 ska också bestå av representanter för sammanslutningar vilka företräder europeiska systemansvariga för distributionssystem som endast driver ett naturgassystem.

3.Senast [ett år efter ikraftträdandet] ske EU DSO-enheten till kommissionen och Acer lämna ett utkast till uppdaterade stadgar, inklusive en uppförandekod, en förteckning över registrerade medlemmar, ett utkast till uppdaterad arbetsordning, inklusive arbetsordning för samråd med Entso för el, Entso för gas och andra intressenter samt utkast till uppdaterade finansieringsregler.

Utkastet till uppdaterad arbetsordning för EU DSO-enheten ska säkerställa en balanserad representation för alla deltagande systemansvariga för distributionssystem, även de som endast äger eller driver naturgassystem.

4.Inom fyra månader från mottagandet av dokumenten enligt punkt 3 ska Acer lämna sitt yttrande till kommissionen, efter att ha samrått med organisationer som företräder alla intressenter, i synnerhet användarna av distributionssystem.

5.Inom tre månader från mottagandet av Acers yttrande ska kommissionen utfärda ett yttrande om de dokument som tillhandahållits i enlighet med punkt 3, med beaktande av Acers yttrande enligt punkt 3.

6.Inom tre månader från mottagandet av kommissionens positiva yttrande ska de systemansvariga för distributionssystem anta och offentliggöra uppdaterade stadgar, arbetsordning och finansieringsregler.

7.De dokument som avses i punkt 3 ska lämnas till kommissionen och Acer när ändringar gjorts eller på motiverad begäran från en av dem. Kommissionen och Acer får avge ett yttrande i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 3, 4 och 5.

Artikel 38

Ytterligare arbetsuppgifter för EU DSO-enheten

1.EU DSO-enheten ska utföra de arbetsuppgifter som anges i artikel 55.1 a–e i förordning (EU) 2019/943 och den verksamhet som anges i artikel 55.2 c–e i den förordningen även när de gäller de distributionsnät som ingår i naturgassystemet.

2.Vid sidan av de arbetsuppgifter som anges i artikel 55.1 i förordning (EU) 2019/943 ska EU DSO-enheten delta i utvecklingen av nätföreskrifter som är relevanta för driften och planeringen av distributionsnät och den samordnade driften av överföringsnät och distributionsnät enligt denna förordning och bidra till att minska diffusa metanutsläpp från naturgassystemet.

När EU DSO-enheten deltar i utarbetandet av nya nätföreskrifter i enlighet med artikel 53 ska den uppfylla de samrådskrav som fastställs i artikel 56 i förordning (EU) 2019/943.

3.Utöver den verksamhet som anges i artikel 55.2 i förordning (EU) 2019/943 ska EU DSO-enheten göra följande:

(a)Samarbeta med Entso för gas om övervakningen av genomförandet av de nätföreskrifter och riktlinjer som antas i enlighet med denna förordning och som är relevanta för driften och planeringen av distributionsnät och den samordnade driften av överföringsnät och distributionsnät.

(b)Samarbeta med Entso för gas och anta bästa praxis för den samordnade driften och planeringen av överförings- och distributionssystem inbegripet sådana frågor som utbyte av data mellan systemansvariga och samordning av distribuerade energiresurser.

(c)Arbeta med att identifiera bästa praxis för genomförandet av resultaten av bedömningarna enligt artikel 23.1a i [förslaget om REDIII] och artikel 23 i [förslaget till omarbetat energieffektivitetsdirektiv] och för samarbetet mellan systemansvariga/operatörer när det gäller distributionsnät för el, distributionsnät för naturgas och system för fjärrvärme och fjärrkyla, inbegripet för bedömningen i enlighet med artikel 24.8 i [förslaget om REDIII].

4.EU DSO-enheten ska förse Entso för gas med underlag till dess rapportering om gaskvalitet, med avseende på de distributionsnät där de systemansvariga för distributionssystem är ansvariga för förvaltningen av gaskvalitet, som avses i artikel 23.3.

Kapitel III

REGLER FÖR SÄRSKILDA VÄTGASNÄT

Artikel 39

Gränsöverskridande samordning av vätgaskvalitet

1.Operatörer av vätgasnät ska samarbeta för att undvika begränsningar av de gränsöverskridande flödena av vätgas på grund av skillnader i vätgaskvalitet. 

2.När de berörda operatörerna av vätgasnät inte kan undvika en begränsning av gränsöverskridande flöden i sin normaldrift på grund av skillnader i vätgaskvalitet, ska de informera de berörda tillsynsmyndigheterna utan dröjsmål. Denna information ska omfatta en beskrivning av och en motivering till alla åtgärder som redan vidtagits av operatörerna av vätgasnät.

3.De berörda tillsynsmyndigheterna ska inom sex månader gemensamt fastställa om denna begränsning ska erkännas.

4.Om de berörda tillsynsmyndigheterna erkänner begränsningen ska de begära att de berörda operatörerna av vätgasnät inom tolv månader från erkännandet utför följande, i ordningsföljd:

(a)Samarbeta och utveckla tekniskt genomförbara alternativ för att undanröja den erkända begränsningen.

(b)Gemensamt göra en kostnads-nyttoanalys av de tekniskt genomförbara alternativen för att fastställa ekonomiskt effektiva lösningar med redogörelse för kostnader och fördelar uppdelade på de olika kategorierna av de parter som påverkas.

(c)Ta fram en uppskattning av genomförandetiden för varje potentiell lösning.

(d)Genomföra ett offentligt samråd om identifierade genomförbara lösningar och beakta resultaten av samrådet.

(e)Lämna ett gemensamt förslag till en lösning, baserat på kostnads-nyttoanalysen och resultaten från det offentliga samrådet, för att undanröja den erkända begränsningen, inbegripet en tidsplan för genomförandet, till sina respektive tillsynsmyndigheter för godkännande och till de andra behöriga nationella myndigheterna i varje berörd medlemsstat i informationssyfte.

5.När de berörda operatörerna av vätgasnät inte kan nå en överenskommelse om en lösning inom tolv månader ska varje operatör av vätgasnät informera sin tillsynsmyndighet utan dröjsmål.

6.De berörda tillsynsmyndigheterna ska, såsom anges i artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942, inom sex månader fatta ett gemensamt samordnat beslut om att undanröja den erkända begränsningen, med beaktande av den kostnads-nyttoanalys som utarbetats av de berörda systemansvariga för överföringssystem samt resultaten av det offentliga samrådet.

7.De berörda tillsynsmyndigheternas gemensamma samordnade beslut ska innefatta ett beslut om uppdelningen av investeringskostnaderna på varje operatör av vätgasnät för genomförandet av den överenskomna lösningen, liksom inkluderandet av dessa investeringskostnader i tarifferna efter den 1 januari 2031, med beaktande av lösningens ekonomiska, sociala och miljömässiga kostnader och vinster i de berörda medlemsstaterna.

8.Acer får ge tillsynsmyndigheterna rekommendationer om detaljerna i de kostnadsfördelningsbeslut som avses i punkt 7.

9.Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kan nå en överenskommelse som avses i punkt 3 i denna artikel ska Acer besluta om begränsningen enligt det förfarande som anges i artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942. Om Acer erkänner begränsningen ska Acer begära att de berörda operatörerna av vätgasnät inom tolv månader ska genomföra de åtgärder som avses i punkt 4 a–e, i ordningsföljd.

10.Om de relevanta tillsynsmyndigheterna inte kan fatta ett gemensamt samordnat beslut som avses i punkterna 6 och 7 i denna artikel ska Acer besluta om lösningen för att undanröja den erkända begränsningen och uppdelningen av investeringskostnaderna på varje operatör för genomförandet av den överenskomna lösningen enligt det förfarande som avses i artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942.

11.Ytterligare uppgifter som krävs för genomförandet av denna artikel, inbegripet uppgifter om en gemensam bindande specifikation för vätgaskvalitet för gränsöverskridande vätgassammanlänkningar, kostnads-nyttoanalyser för undanröjandet av begränsningar av gränsöverskridande flöden på grund av skillnader i vätgaskvalitet, driftskompatibilitetsregler för gränsöverskridande vätgasinfrastruktur, inklusive sådana som rör sammanlänkningsavtal, enheter, datautbyte, kommunikation och information till berörda marknadsaktörer, ska fastställas i en nätföreskrift som fastställs i enlighet med artikel 54.2 b.

Artikel 40

Europeiskt nätverk av operatörer av vätgasnät

1.Operatörer av vätgasnät ska samarbeta på unionsnivå genom det europeiska nätverket av operatörer av vätgasnät (ENNOH) för att främja utvecklingen av en fungerande inre marknad för vätgas och gränsöverskridande handel och för att säkerställa optimal förvaltning, samordnad drift och sund teknisk utveckling av det europeiska vätgasnätet.

2.Vid utförandet av sina uppgifter enligt unionsrätten ska ENNOH agera för att inrätta en välfungerande och integrerad inre marknad för vätgas och bidra till ett effektivt och hållbart uppnående av målen i den klimat- och energipolitiska ramen, i synnerhet genom att bidra till en effektiv integrering av vätgas producerad från förnybara energikällor och till ökad energieffektivitet, med bibehållen systemsäkerhet. ENNOH ska förses med tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter.

3.För inrättandet av ENNOH ska operatörerna av vätgasnät senast den 1 september 2024 förse kommissionen och Acer med ett utkast till stadgar, en medlemsförteckning och ett utkast till arbetsordning, inklusive regler för hur samrådet med intressenterna ska gå till.

4.Operatörerna av vätgasnät ska förse kommissionen och Acer med alla utkast till ändring av ENNOH:s stadgar, medlemsförteckning eller arbetsordning.

5.Inom fyra månader från mottagandet av utkasten till, eller utkasten till ändring av, stadgar, medlemsförteckning eller arbetsordning ska Acer, efter samråd med organisationer som företräder alla intressenter, i synnerhet systemanvändarna, inbegripet kunderna, lämna ett yttrande till kommissionen om dessa utkast till, eller utkast till ändring av, stadgar, medlemsförteckning eller arbetsordning.

6.Kommissionen ska lämna ett yttrande om utkasten till, och utkasten till ändring av, stadgar, medlemsförteckning eller arbetsordning, med beaktande av Acers yttrande enligt punkt 5 och inom tre månader från mottagandet av Acers yttrande.

7.Inom tre månader från mottagandet av kommissionens positiva yttrande ska operatörerna av vätgasnät anta och offentliggöra stadgarna, medlemsförteckningen och arbetsordningen.

8.De dokument som avses i punkt 3 ska lämnas till kommissionen och Acer när ändringar gjorts eller på motiverad begäran från en av dem. Kommissionen och Acer ska utfärda ett yttrande i enlighet med punkterna 5, 6 och 7.

Artikel 41

Övergång till ENNOH

1.I avvaktan på att ENNOH inrättas i enlighet med artikel 40 kommer kommissionen att inrätta en tillfällig plattform med deltagande av Acer och alla berörda marknadsaktörer, inbegripet Entso för gas, Entso för el och EU DSO-enheten och säkerställa administrativt stöd. Denna plattform kommer att främja arbetet med att utveckla och avgöra omfattningen för frågor av betydelse för uppbyggnaden av vätgasnät och vätgasmarknader. Plattformen kommer att upphöra så fort ENNOH har inrättats.

2.Fram till dess att ENNOH inrättats kommer Entso för gas att ansvara för utvecklingen av unionsomfattande nätutvecklingsplaner för naturgasnät och vätgasnät. Vid utförandet av denna uppgift ska Entso för gas säkerställa effektivt samråd med och inkluderande av alla marknadsaktörer, inbegripet sådana på vätgasmarknaden.

Artikel 42

Arbetsuppgifter för ENNOH

1.ENNOH ska utföra följande arbetsuppgifter:

(a)Utarbeta nätföreskrifter på de områden som anges i artikel 54 för att uppnå de mål som fastställs i artikel 40.

(b)Två gånger om året anta och offentliggöra en icke-bindande unionsomfattande nätutvecklingsplan, inbegripet en europeisk försörjningsprognos.

(c)Samarbeta med Entso för el och Entso för gas.

(d)Utarbeta rekommendationer för samordningen av det tekniska samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem och distributionssystem, å ena sidan, och operatörer av vätgasnät, å andra sidan, i unionen.

(e)Utarbeta rekommendationer för samordningen av det tekniska samarbetet mellan unionens och tredjeparters nätoperatörer.

(f)Anta ett årligt arbetsprogram.

(g)Anta en årsrapport.

(h)Anta en årlig prognos för vätgasförsörjningen, som omfattar medlemsstater där vätgas används för elproduktion och i hushållen.

(i)Senast den 15 maj 2026 och därefter vartannat år anta en övervakningsrapport om vätgaskvaliteten, inbegripet utveckling och prognoser vad gäller förväntad utveckling av parametrar för vätgaskvalitet, samt information om fall som rör skillnader i specifikationerna för vätgaskvalitet och hur sådana fall åtgärdats.

(j)Främja cybersäkerhet och dataskydd i samarbete med berörda myndigheter och reglerade enheter.

2.ENNOH ska övervaka och analysera genomförandet av nätföreskrifter och riktlinjer som antas av kommissionen i enlighet med artiklarna 54, 55 och 56 och deras effekt på harmoniseringen av tillämpliga regler som syftar till att främja marknadsutveckling och integrering. ENNOH ska rapportera sina slutsatser till Acer och ska inkludera resultaten av analysen i den årliga rapport som avses i punkt 1 f i den här artikeln.

3.ENNOH ska offentliggöra protokollen från sina medlemsmöten, styrelsemöten och kommittémöten och ge allmänheten regelbunden information om sitt beslutsfattande och sin verksamhet.

4.Det årsarbetsprogram som avses i punkt 1 f ska innehålla en förteckning och beskrivning av de nätföreskrifter som ska utarbetas, en samordningsplan för nätverkets drift, en förteckning över forsknings- och utvecklingsverksamhet som ska utföras under året samt en preliminär tidsplan.

5.ENNOH ska förse Acer med den information som Acer behöver för att utföra sina arbetsuppgifter enligt artikel 46. För att göra det möjligt för ENNOH att uppfylla detta krav ska operatörer av vätgasnät förse ENNOH med den information som begärs.

6.På begäran av kommissionen ska ENNOH lämna sina synpunkter till kommissionen i samband med antagande av riktlinjerna i enlighet med artikel 56.

Artikel 43

Tioårig nätutvecklingsplan för vätgas

1.Den unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplan som avses i punkt 42 ska omfatta modellbeskrivningar av det integrerade nätet, ett utvecklingsscenario och en bedömning av systemets resiliens.

Den unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanen ska i synnerhet

(a)bygga på de nationella rapporterna om utvecklingen av vätgasnätet enligt artikel 52 i det omarbetade gasdirektivet, i förekommande fall, och kapitel IV i förordning (EU) xxx [TEN-E-förordningen],

(b)när det gäller gränsöverskridande sammanlänkningar, även bygga på rimliga behov hos olika nätanvändare samt integrera de åtaganden på lång sikt från investerare som avses i artikel 55 och kapitel IX avsnitt 3 i det omarbetade gasdirektivet,

(c)identifiera investeringsluckor, särskilt med avseende på gränsöverskridande kapacitet.

Beträffande andra stycket led c kan en översyn av de faktorer som på grund av skillnader i godkännandeförfaranden eller godkännandepraxis hindrar en utbyggnad av den gränsöverskridande nätkapaciteten bifogas den unionsomfattande nätutvecklingsplanen.

2.Acer ska yttra sig om de nationella rapporterna om utvecklingen av vätgasnät när detta är relevant för bedömningen av deras förenlighet med den unionsomfattande nätutvecklingsplanen. Om Acer identifierar inkonsekvenser mellan en nationell rapport om utvecklingen av vätgasnätet och den unionsomfattande nätutvecklingsplanen, ska Acer rekommendera att den nationella rapporten eller den unionsomfattande nätutvecklingsplanen ändras på lämpligt sätt.

3.Vid utarbetandet av den unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplan som avses i artikel 42 ska ENNOH samarbeta med Entso för el och Entso för gas, i synnerhet om utarbetandet av den kostnads-nyttoanalys för hela energisystemet och den modell för den sammanlänkade energimarknaden och energinätet, inklusive infrastruktur för överföring av el, gas och vätgas samt lagrings- och LNG- och vätgasterminaler och elektrolysanläggningar, som avses i artikel 11 i [reviderad TEN-E-förordning], de scenarier för de tioåriga nätutvecklingsplanerna som avses i artikel 12 i [reviderad TEN-E-förordning] och den kartläggning av luckor i infrastrukturen som avses i artikel 13 i [reviderad TEN-E-förordning].

Artikel 44

Kostnader

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av ENNOH och som avses i artikel 42 i denna förordning ska bäras av operatörerna av vätgasnät och tas med i beräkningen av tariffer. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna dessa kostnader endast om de är rimliga och lämpliga.

Artikel 45

Samråd

1.Vid utarbetandet av förslag i enlighet med de arbetsuppgifter som avses i artikel 42 ska ENNOH i ett tidigt skede och på ett öppet och transparent sätt genomföra omfattande samråd med alla berörda aktörer på marknaden, särskilt med de organisationer som företräder alla intressenter, i enlighet med den arbetsordning som avses i artikel 40 i denna förordning. Under samrådsprocessen ska hänsyn tas till intressenternas synpunkter före det slutliga antagandet av förslaget, och syftet ska vara att identifiera synpunkter och förslag från alla berörda parter i beslutsprocessen. Även tillsynsmyndigheter och andra nationella myndigheter, producenter, nätanvändare inbegripet kunder, tekniska organ och intressentplattformar ska delta i samrådet.

2.Alla dokument och protokoll från sammanträden med anknytning till samrådet ska offentliggöras.

3.Före antagandet av de förslag som avses i artikel 42 ska ENNOH redovisa hur synpunkter som framförts under samrådsförfarandet har beaktats. Om synpunkterna inte har beaktats, ska skälen till det anges.

Artikel 46

Acers övervakningsuppgifter

1.Acer ska övervaka att ENNOH genomför sina uppgifter som avses i artikel 42 och rapportera sina slutsatser till kommissionen.

2.Acer ska övervaka ENNOH:s genomförande av nätföreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlighet med artiklarna 54, 55 och 56. Om ENNOH inte har genomfört dessa nätföreskrifter eller riktlinjer ska Acer begära att ENNOH avger en vederbörligen motiverad förklaring till varför detta inte har skett. Acer ska informera kommissionen om denna förklaring och avge ett yttrande över den.

3.ENNOH ska lämna utkastet till unionsomfattande nätutvecklingsplan, utkastet till årsarbetsprogram med information om samrådsprocessen och övriga handlingar som avses i artikel 42 till Acer för yttrande.

Om Acer anser att utkastet till årsarbetsprogrammet eller utkastet till unionsomfattande nätutvecklingsplan som lagts fram av ENNOH inte medverkar till icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en välfungerande marknad eller till en tillräcklig grad av gränsöverskridande sammanlänkningar, ska Acer inom två månader från det att programmet eller planen inkom avge ett motiverat yttrande, tillsammans med rekommendationer till ENNOH och kommissionen.

Artikel 47

Regionalt samarbete mellan operatörer av vätgasnät

1.Operatörer av vätgasnät ska inleda regionalt samarbete inom ramen för ENNOH för att bidra till de arbetsuppgifter som avses i artikel 42.

2.Operatörer av vätgasnät ska främja driftsarrangemang för att säkerställa en optimal förvaltning av nätet och ska säkerställa driftskompatibilitet för de sammanlänkande vätgassystemen i unionen för att underlätta kommersiellt och operativt samarbete mellan operatörer av angränsande vätgasnät.

Artikel 48

Krav på transparens när det gäller operatörer av vätgasnät

1.Operatörer av vätgasnät ska offentliggöra närmare upplysningar om de tjänster som de erbjuder och de villkor som är tillämpliga, tillsammans med de tekniska uppgifter som krävs för att användarna av vätgasnät ska kunna få effektivt nättillträde.

2.För att säkerställa transparenta, objektiva och icke-diskriminerande tariffer och underlätta en effektiv användning av vätgasnätet, ska operatörer av vätgasnät eller berörda myndigheter från och med den 1 januari 2031 offentliggöra fullständig information om grund, metod och struktur för tariffer.

3.Operatörer av vätgasnät ska offentliggöra detaljerad information om kvaliteten på den vätgas som transporteras i deras nät, som kan påverka nätanvändarna.

4.De behöriga myndigheterna ska efter samråd med användarna av vätgasnätet godkänna de relevanta punkter i vätgasnätet om vilka uppgifterna ska offentliggöras.

5.Operatörer av vätgasnät ska alltid lämna de uppgifter som krävs enligt denna förordning i meningsfull, kvantifierbar, tydlig och lättillgänglig form och på icke-diskriminerande grund.

6.Operatörer av vätgasnät ska offentliggöra förhands- och efterhandsinformation om tillgång och efterfrågan, inklusive en periodisk prognos och den registrerade informationen. Tillsynsmyndigheten ska säkerställa att all sådan information offentliggörs. Detaljnivån på den information som offentliggörs ska avspegla den information som är tillgänglig för operatörerna av vätgasnät.

7.De berörda marknadsaktörerna ska överlämna de uppgifter som avses i denna artikel till operatörerna av vätgasnät.

8.Ytterligare upplysningar som krävs för genomförandet av transparenskraven för operatörer av vätgasnät, inbegripet ytterligare upplysningar om innehåll, frekvens och form för den information som tillhandahålls av operatörer av vätgasnät, ska fastställas i en nätföreskrift som fastställs i enlighet med artikel 54.1 i denna förordning.

Artikel 49

Dokumentation avseende vätgassystemet

Operatörer av vätgasnät, lagringsanläggningar för vätgas och vätgasterminaler ska bevara all den information som avses i artiklarna 31 och 48 och i del 4 i bilaga I under fem år, så att de nationella myndigheterna, bl.a. tillsynsmyndigheten, den nationella konkurrensmyndigheten och kommissionen, kan få tillgång till den.

Artikel 50

Presumtion om överensstämmelse med harmoniserade standarder

1.Harmoniserade standarder eller delar av sådana, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överensstämma med de krav som avses i delegerade akter som utfärdats i enlighet med artikel 54.2 b i denna förordning eller genomförandeakter som utfärdats i enlighet med artikel 51.

2.Kommissionen ska underrätta den berörda europeiska standardiseringsorganisationen och, om nödvändigt, utfärda ett nytt uppdrag för revidering av de berörda harmoniserade standarderna.

Artikel 51

Gemensamma specifikationer

Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter som fastställer gemensamma specifikationer för de krav som fastställs i artikel 46 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] eller får fastställa dessa specifikationer i en nätföreskrift i enlighet med artikel 54.2 b i denna förordning, i de fall då

(a)dessa krav inte omfattas av harmoniserade standarder eller delar av sådana, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller

(b)kommissionen noterar onödiga förseningar i antagandet av de begärda harmoniserade standarderna eller anser att de relevanta harmoniserade standarderna inte är tillräckliga, eller

(c)kommissionen, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.5 i förordning (EU) nr 1025/2012, har beslutat att behålla med restriktion eller att återkalla hänvisningarna till de harmoniserade standarder eller delar av sådana som täcker dessa krav.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 61.3.

Kapitel IV

NÄTFÖRESKRIFTER OCH RIKTLINJER

Artikel 52

Antagande av nätföreskrifter och riktlinjer

1.Kommissionen får, med beaktande av befogenheterna i artiklarna 53–56, anta genomförandeakter eller delegerade akter. Sådana akter får antingen antas som nätföreskrifter på grundval av textförslag som utarbetats av Entso för gas eller ENNOH eller, när så anges i en prioriteringslista i enlighet med artikel 53.3, av EU DSO-enheten, när så är relevant i samarbete med Entso för el, ENNOH och Acer, i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna 52–55, eller som riktlinjer enligt förfarandet i artikel 56.

2.Nätföreskrifterna och riktlinjerna ska

(a)säkerställa att de föreskriver den grad av harmonisering som minst behövs för att uppnå denna förordnings syften,

(b)beakta regionala särdrag, när så är lämpligt,

(c)inte gå utöver vad som är nödvändigt för syftena enligt led a, och

(d)tillämpas på alla sammanlänkningspunkter inom unionen och entrypunkter från och exitpunkter till tredjeländer.

🡻 715/2009

Artikel 536

Utarbetande av nätföreskrifter

⇩ ny

1.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa nätföreskrifter på följande områden:

(a)Regler för informationsutbyte och balansavräkning för genomförandet av artiklarna 21 och 22 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] när det gäller driftskompatibilitet och informationsutbyte samt harmoniserade regler för driften av gasöverföringssystem, bokningsplattformar för kapacitet samt it-processer av betydelse för en fungerande inre marknad.

(b)Driftskompatibilitetsregler för naturgassystemet, för att genomföra artiklarna 9 och 46 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] inbegripet hantering av sammanlänkningsavtal, regler om flödesreglering och mätprinciper för gasens mängd och kvalitet, regler för tilldelning och matchning, gemensam uppsättning enheter, datautbyte, gaskvalitet, inbegripet regler om hantering av gränsöverskridande begränsningar på grund av skillnader i gaskvalitet eller på grund av skillnader i luktsättningspraxis eller på grund av skillnad vad gäller den vätgasvolym som blandas in i naturgassystemet, kostnads-nyttoanalyser för att undanröja begränsningar av gränsöverskridande flöden, klassificering enligt Wobbetal, avhjälpande åtgärder, lägsta godtagbara nivåer för gaskvalitetsparametrar som är relevanta för att säkerställa obehindrade gränsöverskridande flöden av biometan (t.ex. syrehalt), övervakning av gaskvalitet på kort och lång sikt, tillhandahållande av information och samarbete mellan berörda marknadsaktörer, rapportering av gaskvalitet, transparens, kommunikationsförfaranden, inbegripet vid exceptionella händelser.

(c)Regler om kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning för att genomföra artikel 29 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] och artiklarna 7–10 i den här förordningen, inbegripet regler om samarbete om underhållsförfaranden och kapacitetsberäkning som påverkar kapacitetstilldelningen, standardisering av kapacitetsprodukter och enheter inbegripet kombinerade erbjudanden, tilldelningsmetod inbegripet auktionsalgoritmer, sekvens och förfaranden för befintlig, marginell, fast och avbrytbar kapacitet, bokningsplattformar för kapacitet, överboknings- och återköpssystem, kort- och långsiktiga use-it-or-lose-it-system och varje annat system för hantering av överbelastning som förhindrar kapacitetshamstring.

(d)Balansregler, inklusive nätrelaterade regler om nomineringsförfarandet, regler för obalansavgifter och regler för driftsbalansering mellan systemansvarigas överföringssystem för att genomföra artikel 35.5 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] och artiklarna 7–10 i denna förordning inbegripet nätrelaterade regler om nomineringsförfaranden, obalansavgifter, förfaranden för balansavräkning avseende de dagliga avgifterna för obalans samt driftsbalansering mellan systemansvarigas överföringssystem.

(e)Regler om harmoniserade strukturer för överföringstariffer för att genomföra artikel 72.7 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] och artiklarna 15–16 i denna förordning vad gäller regler om harmoniserade strukturer för överföringstariffer för gas, inbegripet regler om tillämpningen av en metod för referenspriser, därmed förbundna krav på samråd och offentliggörande samt beräkning av acceptpriser för standardiserade kapacitetsprodukter, rabatter för LNG och lagringsanläggningar, tillåten intäkt, förfaranden för genomförandet av en rabatt för förnybara och koldioxidsnåla gaser, inbegripet gemensamma principer för kompensationsmekanismer mellan systemansvariga för överföringssystem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 61.3.

2.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 för att fastställa nätföreskrifter på följande områden:

(a)Regler för nätsäkerhet och tillförlitlighet inbegripet regler för nätets driftssäkerhet samt tillförlitlighetsregler som säkerställer nätets tjänstekvalitet.

(b)Regler för nätanslutning inbegripet regler för anslutning av produktionsanläggningar för förnybara och koldioxidsnåla gaser, förfaranden för ansökningar om anslutning.

(c)Rutiner och procedurer för krissituationer inbegripet systemskyddsplaner, återuppbyggnadsplaner, marknadsinteraktion, informationsutbyte och kommunikation och verktyg och faciliteter.

(d)Regler för gashandel avseende tillhandahållande av tjänster för tillträde till nätet på teknisk nivå och på driftsnivå samt systembalans.

(e)Energieffektivitet för gasnät och komponenter samt energieffektivitet med avseende på nätplanering och investeringar som möjliggör den lösning som är mest energieffektiv ur ett systemperspektiv.

(f)Cybersäkerhetsaspekter av gränsöverskridande naturgasflöden, inbegripet regler om gemensamma minimikrav, planering, övervakning, rapportering och krishantering.

3.Kommissionen ska, efter samråd med Acer, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten och andra berörda intressenter vart tredje år upprätta en prioriteringsförteckning där de identifierar de områden enligt punkterna 1 och 2 som ska omfattas av utarbetandet av nätföreskrifter. Om sakinnehållet i nätföreskriften direkt berör driften av distributionssystemet, och inte i första hand är av betydelse för överföringssystemet, får kommissionen begära att EU DSO-enheten, i samarbete med Entso för gas, sammankallar en redaktionskommitté och lämnar in ett förslag till nätföreskrift till Acer.

4.Kommissionen ska uppmana Acer att, inom en rimlig period som inte överstiger sex månader från mottagandet av begäran, lämna in icke-bindande ramriktlinjer med klara och objektiva principer för utarbetandet av nätföreskrifter för de områden som anges i prioriteringslistan. Kommissionens begäran får innehålla villkor som ska behandlas inom ramriktlinjerna. Varje ramriktlinje ska bidra till marknadsintegrering, icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad. Efter en motiverad ansökan från Acer får kommissionen förlänga perioden för inlämnandet av riktlinjerna.

5.Acer ska på ett öppet och transparent sätt samråda med Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten och andra berörda intressenter om ramriktlinjerna, under en period som inte understiger två månader.

6.Acer ska lämna in en icke-bindande ramriktlinje till kommissionen när så begärs i enlighet med punkt 4.

7.Om kommissionen anser att ramriktlinjen inte bidrar till marknadsintegrering, icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad, får den begära att Acer ser över ramriktlinjen inom en rimlig period och lämnar in den till kommissionen på nytt.

8.Om Acer underlåter att lämna in en ramriktlinje eller en reviderad ramriktlinje inom den period som kommissionen angett enligt punkt 4 eller 7, ska kommissionen utarbeta ramriktlinjen ifråga.

9.Kommissionen ska uppmana Entso för gas eller, när så anges i den prioriteringslista som avses i punkt 3, EU DSO-enheten i samarbete med Entso för gas att, inom en rimlig period som inte överstiger tolv månader från mottagandet av begäran, till Acer lämna in ett förslag till nätföreskrift i enlighet med den relevanta ramriktlinjen.

10.Entso för gas eller, när så anges i den prioriteringslista som avses i punkt 3, EU DSO-enheten i samarbete med Entso för gas, ska sammankalla en redaktionskommitté som stöd i utarbetandet av nätföreskriften. Redaktionskommittén ska bestå av företrädare för Acer, Entso för gas, ENNOH, när så är lämpligt EU DSO-enheten, och ett begränsat antal av de viktigaste berörda intressenterna. Entso för gas eller, när så anges i den prioriteringslista som avses i punkt 3, EU DSO-enheten i samarbete med Entso för gas, ska utarbeta förslag till nätföreskrifter på de områden som avses i punkterna 1 och 2 när kommissionen så begär i enlighet med punkt 9.

11.Acer ska se över den föreslagna nätföreskriften för att säkerställa att de uppfyller de relevanta ramriktlinjerna och bidrar till marknadsintegrering, icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en väl fungerande inre marknad, och ska lämna den reviderade nätföreskriften till kommissionen inom sex månader från mottagandet av förslaget. I det förslag som lämnas till kommissionen ska Acer beakta de synpunkter som inkommit från alla berörda parter under utarbetandet av förslaget under ledning av Entso för gas eller EU DSO-enheten och ska samråda med de berörda intressenterna om den version av nätföreskriften som ska lämnas till kommissionen.

12.Om Entso för gas eller EU DSO-enheten har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift inom den period som kommissionen har fastställt enligt punkt 9, får kommissionen uppmana Acer att utarbeta ett utkast till nätföreskrift på grundval av den relevanta ramriktlinjen. Acer får inleda ytterligare samråd. Acer ska lämna in ett utkast till nätföreskrift som utarbetats enligt denna punkt till kommissionen och får rekommendera att det antas.

13.Om Entso för gas eller EU DSO-enheten har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift eller Acer har underlåtit att utarbeta ett sådant utkast som avses i punkt 12, eller på förslag från Acer enligt punkt 11, får kommissionen på eget initiativ anta en eller flera nätföreskrifter på de områden som anges i punkterna 1 och 2.

14.Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift ska antas, ska den under en period som inte får understiga två månader samråda med Acer, Entso för gas och alla berörda intressenter om utkastet till nätföreskrift.

15.Denna artikel ska inte påverka kommissionens rätt att anta och ändra riktlinjerna enligt artikel 56. Den ska inte påverka möjligheten för Entso för gas att utarbeta icke-bindande vägledning på de områden som anges i punkterna 1 och 2 om dessa riktlinjer inte rör områden som omfattas av en begäran som kommissionen har riktat till Entso för gas. Entso för gas ska lämna varje sådan vägledning till Acer för ett yttrande och ska ta vederbörlig hänsyn till yttrandet.

🡻 715/2009 (ny)

1.Kommissionen ska, efter samråd med byrån, Entso för gas och de andra berörda intressenterna, årligen upprätta en förteckning över de i artikel 8.6 angivna områden som ska inbegripas i utarbetandet av prioriterade nätföreskrifter.

2.Kommissionen ska uppmana byrån att, inom en rimlig tidsfrist som inte överstiger sex månader, lämna in en icke-bindande ramriktlinje (ramriktlinje), i vilken det anges klara och objektiva principer i enlighet med artikel 8.7 för utarbetande av varje nätföreskrift som har anknytning till de områden som anges i förteckningen över prioriterade nätföreskrifter. Varje ramriktlinje ska bidra till icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande marknad. Efter en motiverad ansökan från byrån får kommissionen förlänga denna period.

3.Byrån ska på ett öppet och transparent sätt under en period på minst två månader formellt samråda med Entso för gas och med de andra berörda intressenterna om ramriktlinjen.

4.Om kommissionen anser att ramriktlinjen inte medverkar till icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande marknad, får den begära att byrån reviderar ramriktlinjen inom en rimlig tidsfrist och lämnar in den till kommissionen på nytt.

5.Om byrån underlåter att lämna in en ramriktlinje eller en reviderad ramriktlinje inom den period som kommissionen angett enligt punkt 2 eller 4, ska kommissionen utarbeta ramriktlinjen ifråga.

6.Kommissionen ska uppmana Entso för gas att för byrån lägga fram nätföreskrifter som överensstämmer med den relevanta ramriktlinjen inom en rimlig period som inte överstiger tolv månader.

7.Inom tre månader efter mottagandet av en nätföreskrift, en period under vilken byrån får hålla ett formellt samråd med berörda parter, ska byrån avge ett motiverat yttrande till Entso för gas om nätföreskriften.

8.Entso för gas får ändra nätföreskriften efter byråns yttrande och lämna in den på nytt till byrån.

9.När byrån har förvissat sig om att nätföreskriften överensstämmer med den relevanta ramriktlinjen, ska den lämna nätföreskriften till kommissionen och får rekommendera att den antas inom en rimlig tidsperiod. Om kommissionen inte antar nätföreskriften ska den ange skälen till detta.

10.Om Entso för gas har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift inom den tidsperiod som kommissionen har fastställt enligt punkt 6, får kommissionen uppmana byrån att utarbeta ett utkast till nätföreskrift på grundval av den relevanta ramriktlinjen. Byrån får inleda ytterligare ett samråd under utarbetandet av en nätföreskrift enligt denna punkt. Byrån ska lämna in ett utkast till nätföreskrift som utarbetats enligt denna punkt till kommissionen och får rekommendera att den antas.

11.Kommissionen får på eget initiativ, om Entso för gas har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift eller byrån har underlåtit att utarbeta ett utkast till nätföreskrift enligt punkt 10, eller efter rekommendation från byrån enligt punkt 9, anta en eller flera nätföreskrifter på de områden som omfattas av artikel 8.6.

Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift ska antas, ska den under en period som inte understiger två månader samråda med byrån, Entso för gas och alla berörda intressenter om ett utkast till nätföreskrift. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.

12.Denna artikel ska inte påverka kommissionens rätt att anta och ändra riktlinjerna enligt artikel 23.

⇩ ny

Artikel 54

Utarbetande av nätföreskrifter för vätgas

1.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning genom att fastställa nätföreskrifter med avseende på transparensregler för genomförande av artikel 48 i denna förordning, inbegripet ytterligare uppgifter om innehåll, frekvens och form för information som tillhandahålls av operatörer av vätgasnät, och för genomförande av punkt 4 i bilaga I till denna förordning, inbegripet uppgifter om format och innehåll för den information som nätanvändarna behöver för ett effektivt tillträde till nätet, information som ska offentliggöras vid relevanta punkter samt uppgifter om tidsplaner.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 61.2.

2.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 för att komplettera denna förordning när det gäller utarbetande av nätföreskrifter inom följande områden:

(a)Energieffektivitet för vätgasnät och komponenter samt energieffektivitet med avseende på nätplanering och investeringar som möjliggör den lösning som är mest energieffektiv ur ett systemperspektiv.

(b)Driftskompatibilitetsregler för vätgasnätet, inbegripet avseende sammanlänkningsavtal, enheter, datautbyte, transparens, kommunikation, informationsbestämmelser och samarbete mellan relevanta marknadsaktörer, samt för vätgaskvalitet, inbegripet gemensamma specifikationer och standardisering, luktsättning, kostnads-nyttoanalyser för att undanröja gränsöverskridande flödesbegränsningar på grund av kvalitetsskillnader hos vätgas och rapportering om vätgaskvalitet.

(c)Regler avseende systemet för ekonomisk ersättning för gränsöverskridande vätgasinfrastruktur.

(d)Regler om kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning, inbegripet regler om samarbete om underhållsförfaranden och kapacitetsberäkning som påverkar kapacitetstilldelningen, standardisering av kapacitetsprodukter och enheter inbegripet kombinerade erbjudanden, tilldelningsmetod inbegripet auktionsalgoritmer, sekvens och förfaranden för befintlig, marginell, fast och avbrytbar kapacitet, bokningsplattformar för kapacitet, överboknings- och återköpssystem, kort- och långsiktiga use-it-or-lose-it-system och varje annat system för hantering av överbelastning som förhindrar kapacitetshamstring.

(e)Regler om harmoniserade tariffstrukturer för tillträde till vätgasnät, inbegripet regler om tillämpningen av en metod för referenspriser, därmed förbundna krav på samråd och offentliggörande samt beräkning av acceptpriser för standardiserade kapacitetsprodukter och tillåten intäkt.

(f)Regler för att fastställa värdet av överförda tillgångar och den särskilda avgiften.

(g)Balansregler, inklusive nätrelaterade regler om nomineringsförfarandet, regler för obalansavgifter och regler för driftsbalansering mellan vätgasnät som förvaltas av olika operatörer, inbegripet nätrelaterade regler om nomineringsförfaranden, obalansavgifter, förfaranden för balansavräkning avseende de dagliga obalansavgifterna samt driftsbalansering mellan systemansvarigas överföringssystem.

(h)Cybersäkerhetsaspekter av gränsöverskridande vätgasflöden, inbegripet regler om gemensamma minimikrav, planering, övervakning, rapportering och krishantering.

3.Kommissionen ska, efter samråd med Acer, ENNOH, Entso för gas, och EU DSO-enheten och andra berörda intressenter vart tredje år upprätta en prioriteringslista där de identifierar de områden enligt punkterna 1 och 2 som ska omfattas av utarbetandet av nätföreskrifter.

4.Kommissionen ska begära att Acer, inom en rimlig period som inte överstiger sex månader från mottagandet av begäran, lämna in icke-bindande ramriktlinjer med klara och objektiva principer för utarbetandet av nätföreskrifter för de områden som anges i prioriteringslistan. Kommissionens begäran får innehålla villkor som ska behandlas inom ramriktlinjen. Varje ramriktlinje ska bidra till marknadsintegrering, icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad. Efter en motiverad ansökan från Acer får kommissionen förlänga perioden för inlämnandet av riktlinjerna.

5.Acer ska på ett öppet och transparent sätt under en period av minst två månader samråda med ENNOH, Entso för gas och de andra berörda intressenterna om ramriktlinjen.

6.Acer ska lämna en icke-bindande ramriktlinje till kommissionen efter en begäran enligt punkt 4.

7.Om kommissionen anser att ramriktlinjen inte bidrar till marknadsintegrering, icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad, får den begära att Acer ser över ramriktlinjen inom en rimlig period och lämnar in den till kommissionen på nytt.

8. Om Acer underlåter att inkomma med en ramriktlinje eller en reviderad ramriktlinje inom den tidsfrist som kommissionen angett enligt punkt 4 eller 6, ska kommissionen utarbeta ramriktlinjen ifråga.

9.Kommissionen ska uppmana ENNOH att, inom en rimlig period som inte överstiger tolv månader från mottagandet av kommissionens begäran, lämna in ett förslag till nätföreskrift i enlighet med den relevanta ramriktlinjen till Acer.

10.ENNOH ska sammankalla en redaktionskommitté som stöd i utarbetandet av nätföreskriften. Redaktionskommittén ska bestå av företrädare för Acer, Entso för gas, Entso för el, och när så är lämpligt EU DSO-enheten, och ett begränsat antal av de viktigaste berörda intressenterna. ENNOH ska utarbeta förslag till nätföreskrifter på de områden som avses i punkterna 1 och 2.

11.Acer ska se över den föreslagna nätföreskriften för att säkerställa att de uppfyller de relevanta ramriktlinjerna och bidrar till marknadsintegrering, icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en väl fungerande inre marknad, och ska lämna den reviderade nätföreskriften till kommissionen inom sex månader från mottagandet av förslaget. I den reviderade nätföreskriften ska Acer ta hänsyn till de synpunkter som tillhandahållits av samtliga medverkande parter under det utarbetande av förslaget som letts av ENNOH, och samråda med de berörda intressenterna om den reviderade version som ska lämnas in till kommissionen.

12.Om ENNOH har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift inom den period som kommissionen har fastställt enligt punkt 9, får kommissionen uppmana Acer att utarbeta ett utkast till nätföreskrift på grundval av den relevanta ramriktlinjen. Acer får inleda ytterligare ett samråd under utarbetandet av en nätföreskrift enligt denna punkt. Acer ska lämna in ett utkast till nätföreskrift som utarbetats enligt denna punkt till kommissionen och får rekommendera att det antas.

13.Om ENNOH har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift eller Acer har underlåtit att utarbeta ett utkast till nätföreskrift som avses i punkt 12 får kommissionen, på eget initiativ eller på förslag av Acer enligt punkt 11, anta en eller flera nätföreskrifter på de områden som anges i punkterna 1 och 2.

14.Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift ska antas, ska den under en period som inte understiger två månader samråda med Acer, ENNOH, Entso för gas och alla berörda intressenter om ett utkast till nätföreskrift.

15.Denna artikel ska inte påverka kommissionens rätt att anta och ändra riktlinjerna enligt artikel 56. Den ska inte påverka möjligheten för ENNOH att utarbeta icke-bindande vägledning på de områden som anges i punkterna 1 och 2 om dessa riktlinjer inte rör områden som omfattas av en begäran som kommissionen har riktat till ENNOH. ENNOH ska lämna varje sådan vägledning till Acer för ett yttrande och ska ta vederbörlig hänsyn till yttrandet.

🡻 715/2009 (ny)

Artikel 557

Ändring av nätföreskrifter

1.Personer som kan ha intresse av en nätföreskrift som har antagits i enlighet med artikel 6, inklusive Entso för gas, systemansvariga för överföringsnät, nätanvändare och konsumenter, får föreslå byrån utkast till ändringar av denna nätföreskrift. Byrån får också föreslå ändringar på eget initiativ.

2.Byrån ska samråda med alla aktörer i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 713/2009. Efter detta förfarande får byrån lägga fram motiverade förslag till ändringar för kommissionen, med en förklaring av hur förslagen i fråga är förenliga med de mål för nätföreskrifterna som anges i artikel 6.2 i den här förordningen.

3.Kommissionen får, med beaktande av byråns yttrande, anta ändringar av alla nätföreskrifter som har antagits enligt artikel 6. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.

4.Överväganden rörande föreslagna ändringar enligt förfarandet i artikel 28.2 ska begränsas till övervägande av aspekter i samband med den föreslagna ändringen. Sådana förslag till ändringar påverkar inte andra ändringar som kommissionen kan komma att föreslå.

⇩ ny

1.Kommissionen ges befogenhet att ändra nätföreskrifterna inom de områden som förtecknas i artikel 53.1 och 53.2 och i artikel 54.1 och 54.2, i enlighet med det relevanta förfarande som fastställs i de artiklarna.

2.Parter som sannolikt kan ha ett intresse i en nätföreskrift som har antagits enligt artiklarna 52–55, inklusive Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten, tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, nätanvändare och konsumenter, får föreslå utkast till ändringar av denna nätföreskrift till Acer. Acer får också föreslå ändringar på eget initiativ.

3.Acer får lägga fram motiverade förslag till ändringar för kommissionen, med en förklaring av hur förslagen är förenliga med de mål för nätföreskrifterna som anges i artikel 52 i denna förordning. Acer ska, när den bedömer att ett ändringsförslag är tillåtligt och när det gäller ändringar på eget initiativ, samråda med alla intressenter i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2019/942.

🡻 715/2009

Artikel 5623

Riktlinjer

1.Vid behov ska det utarbetas riktlinjer för vilken grad av harmonisering som minst behövs för att uppnå förordningens syfte, med närmare uppgifter om följande:

⇩ ny

1.Kommissionen ges befogenhet att anta bindande riktlinjer på de områden som anges i denna artikel.

2.Kommissionen ges befogenhet att anta riktlinjer på områden där sådana akter får utarbetas även enligt förfarandet för nätföreskrifter enligt artiklarna 53 och 54. Dessa riktlinjer ska antas i form av delegerade akter eller genomförandeakter, beroende på den berörda befogenhet som föreskrivs i denna förordning.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 för att komplettera denna förordning när det gäller utarbetande av riktlinjer inom följande områden:

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

(a)Tjänster för tredjepartstillträde med en beskrivning av tjänsternas art, löptid och andra förutsättningar i enlighet med artiklarna ⌦ 5–7 ⌫ 14 och 15.

(b)Principerna för mekanismerna för kapacitetstilldelning och tillämpning av förfarandena för hantering av avtalsbetingad överbelastning, i enlighet med artiklarna 916 och 1017.

(c)Tillhandahållande av information och fastställande av den tekniska information som nätanvändarna måste ha för att få effektivt tillträde till systemet och av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens, inklusive de uppgifter som ska offentliggöras vid alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet, i enlighet med artiklarna 3018 och 3119.

(d)Tariffmetoden när det gäller gränsöverskridande naturgashandel i enlighet med artikel 13 artiklarna ⇨ 15 och ⇦ 16 ⇨ i denna förordning ⇦.

(e)De områden som behandlasförtecknas i artikel 8.6 23.6.

⇩ ny

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 för att ändra riktlinjerna i bilaga I till denna förordning.

5.När kommissionen antar eller ändrar riktlinjer, ska den samråda med Acer, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten och, om så är relevant, med andra intressenter.

🡻 715/2009

I detta syfte ska kommissionen samråda med byrån och Entso för gas.

6.Riktlinjer för de frågor som behandlas i punkt 1 a, b och c finns i bilaga I när det gäller de systemansvariga för överföringssystemen.

Kommissionen får anta riktlinjer för de områden som behandlas i punkt 1 och ändra de riktlinjer som avses i punkt 1 a, b och c. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.

7.Tillämpning och ändring av de riktlinjer som antas enligt denna förordning ska återspegla olikheterna mellan de nationella gassystemen och ska därför inte kräva enhetliga detaljerade villkor för tredje parts tillträde på gemenskapsnivå. I riktlinjerna får dock de minimikrav fastställas som måste uppfyllas för att uppnå sådana icke-diskriminerande och transparenta villkor för tillträde till nätet som behövs för en inre marknad för naturgas, vilka sedan får tillämpas mot bakgrund av olikheterna mellan de nationella gassystemen.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 25

Tillhandahållande av information

Medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna ska på begäran förse kommissionen med all information som behövs för de ändamål som avses i artikel 23.

Kommissionen ska fastställa en rimlig tid inom vilken informationen ska lämnas, med hänsyn till hur komplex och brådskande den begärda informationen är.

Artikel 5726

Medlemsstaternas rätt att besluta omföreskriva mer detaljerade åtgärder

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas rätt att behålla eller införa åtgärder med mer detaljerade bestämmelser än de som anges i denna förordning ⇨ , i de riktlinjer som avses i artikel 56 eller i de nätföreskrifter som avses i artiklarna 52–55, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med unionsrätten ⇦ och i de riktlinjer som avses i artikel 23.

Artikel 58

Tillhandahållande av information ⌦ och konfidentialitet ⌫

1.Medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna ska på begäran förse kommissionen med all ⌦ den ⌫ information som behövs för ⇨ att säkerställa efterlevnaden av denna förordning, inbegripet de riktlinjer och de nätföreskrifter som antas enligt denna förordning ⇦ de ändamål som avses i artikel 23.

2.Kommissionen ska fastställa en rimlig tid inom vilken informationen ska lämnas, med hänsyn till hur komplex och brådskande den begärda informationen är.

⇩ ny

3.Om den berörda medlemsstaten eller tillsynsmyndigheten inte lämnar informationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, får kommissionen begära all information som behövs för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning direkt från de berörda företagen.

När kommissionen skickar en begäran om information till ett företag, ska kommissionen samtidigt skicka en kopia av begäran till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där företaget har sitt säte.

4.I sin begäran om information ska kommissionen ange den rättsliga grunden för begäran, den tidsfrist inom vilken informationen ska lämnas, syftet med begäran samt de sanktioner som är tillämpliga enligt artikel 59.2 om felaktig, ofullständig eller vilseledande information lämnas.

5.Ägarna till företagen eller deras företrädare eller, om det rör sig om juridiska personer, de fysiska personer som är bemyndigade att företräda företaget enligt lag eller enligt deras bolagsordning, ska lämna den information som begärs. När jurister är vederbörligen bemyndigade att tillhandahålla informationen på sina klienters vägnar, ska klienten förbli fullt ansvarig om informationen är felaktig, ofullständig eller vilseledande.

6.Om ett företag inte tillhandahåller den begärda informationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, eller tillhandahåller ofullständig information, får kommissionen genom ett beslut kräva att informationen tillhandahålls. I detta beslut ska anges vilken information som krävs och en lämplig tidsfrist fastställas inom vilken den ska tillhandahållas. I beslutet ska anges de sanktioner, som föreskrivs i artikel 59.2. I beslutet ska även anges rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol.

Kommissionen ska samtidigt skicka en kopia av sitt beslut till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den berörda personen har sin hemvist eller det berörda företaget sitt säte.

7.Den information som avses i punkterna 1 och 2 får användas endast för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.

Kommissionen får inte röja information som erhållits enligt denna förordning och som omfattas av tystnadsplikt.

🡻 715/2009

Artikel 5927

Sanktioner

⇩ ny

1.Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av denna förordning, de nätföreskrifter och riktlinjer som antas enligt artiklarna 52–56 och de riktlinjer som anges i bilaga I till denna förordning, och ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder utan dröjsmål samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

2.Kommissionen får genom beslut ålägga företag böter upp till högst 1 % av företagets totala omsättning under det föregående verksamhetsåret, om de företagen uppsåtligen eller av vårdslöshet har lämnat felaktig, ofullständig eller vilseledande information som svar på en begäran som gjorts enligt artikel 58.4 eller om företagen inte lämnar information inom den tidsfrist som fastställts genom ett beslut som antagits med stöd av artikel 58.6 första stycket. När kommissionen fastställer bötesbeloppets storlek ska den ta hänsyn till allvaret i den underlåtenhet att uppfylla de krav som avses i punkt 1 i den här artikeln.

3.Sanktioner enligt punkt 1 och beslut som fattas med stöd av punkt 2 ska inte vara straffrättsliga.

🡻 715/2009

🡺1 Rättelse, EUT L 309, 24.11.2009, s. 87.

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de regler som motsvarar bestämmelserna i förordning (EG) nr 1775/2005 senast den 1 juli 2006 och ska utan dröjsmål meddela kommissionen eventuella ändringar som påverkar dem. è1Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de bestämmelser som inte motsvarar bestämmelserna i förordning (EG) nr 1775/2005 senast den 3 mars 2011 och ska utan dröjsmål meddela kommissionen eventuella ändringar som påverkar dem. ç

2. Sanktionerna enligt punkt 1 ska inte vara straffrättsliga.

Kapitel V

Slutbestämmelser

⇩ ny

Artikel 60

Ny infrastruktur för naturgas och vätgas

1.Större ny infrastruktur för naturgas, dvs. sammanlänkningar, LNG-anläggningar och lagringsanläggningar, får på begäran undantas, under en fastställd tidsperiod, från bestämmelserna i denna förordning samt från artiklarna 28, 27, 29, 54, 72.7, 72.9 och 73.1 i [det omarbetade gasdirektivet]. Större ny infrastruktur för vätgas, dvs. sammanlänkningar, vätgasterminaler och anläggningar för underjordisk lagring av vätgas, får på begäran undantas, under en fastställd tidsperiod, från bestämmelserna i artiklarna 62, 31, 32 och 33 i [det omarbetade gasdirektivet] och artikel 15 i denna förordning. Följande villkor gäller:

(a)Investeringen stärker konkurrensen vad gäller gasförsörjning eller vätgasförsörjning och ökar försörjningstryggheten.

(b)Investeringen bidrar till minskade koldioxidutsläpp.

(c)Den risknivå som är förenad med investeringen är sådan att investeringen inte skulle bli av om inte undantag beviljades.

(d)Infrastrukturen ägs av en fysisk eller juridisk person som åtminstone vad avser juridisk form är skild från de systemansvariga inom vilkas system infrastrukturen kommer att anläggas.

(e)Avgifter tas ut av användare av denna infrastruktur.

(f)Undantaget skadar inte konkurrensen på de relevanta marknader som sannolikt kommer att påverkas av investeringen, och det är inte negativt för en effektivt fungerande inre marknad för gas, för effektivt fungerande berörda reglerade system, för minskningen av koldioxidutsläpp eller för försörjningstryggheten i unionen.

Dessa villkor bör bedömas med beaktande av principen om energisolidaritet. De nationella myndigheterna bör ta hänsyn till situationen i andra berörda medlemsstater och väga eventuella negativa effekter mot de gynnsamma effekterna inom det egna landet.

2.Undantaget i punkt 1 ska även tillämpas på väsentliga kapacitetsökningar i befintlig infrastruktur och förändringar av sådan infrastruktur som möjliggör utveckling av nya källor för försörjning med förnybara och koldioxidsnåla gaser.

3.Tillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta om det undantag som avses i punkterna 1 och 2.

Innan beslutet om undantag antas ska tillsynsmyndigheten, eller i förekommande fall en annan behörig myndighet i den medlemsstaten, samråda med

(a)tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater vars marknader sannolikt kommer att påverkas av den nya infrastrukturen, och

(b)tredjelandets berörda myndigheter, om den berörda infrastrukturen är sammankopplad med unionens nät, som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, och har sin startpunkt eller slutpunkt i ett eller flera tredjeländer.

Om de tredjelandsmyndigheter som rådfrågats inte svarar inom rimlig tid eller inom en fastställd tidsfrist på högst tre månader får den berörda tillsynsmyndigheten anta det beslut som krävs.

4.Om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium får Acer lämna ett rådgivande yttrande till de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter inom två månader från den dag då en begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter. Detta yttrande kan utgöra grund för deras beslut.

När samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, ska de informera Acer om detta. Om den berörda infrastrukturen är en överföringsledning mellan en medlemsstat och ett tredjeland får tillsynsmyndigheten, eller i förekommande fall en annan behörig myndighet i den medlemsstat där den första sammanlänkningspunkten med medlemsstaternas nät är belägen, innan beslutet om undantag antas samråda med den berörda myndigheten i det tredjelandet, i syfte att, vad gäller den berörda infrastrukturen, säkerställa att denna förordning tillämpas konsekvent inom medlemsstaternas territorium och, i förekommande fall, i den medlemsstatens territorialvatten. Om den tredjelandsmyndighet som rådfrågats inte svarar inom rimlig tid eller inom en fastställd tidsfrist på högst tre månader får den berörda tillsynsmyndigheten anta det beslut som krävs.

Acer ska utföra de uppgifter som i denna artikel tilldelas de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter

(a)om alla de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från den dag då begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, eller

(b)på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Alla de berörda tillsynsmyndigheterna får gemensamt begära att den period som avses i tredje stycket led a ska förlängas med högst tre månader.

5.Innan beslutet fattas ska Acer samråda med relevanta tillsynsmyndigheter och med de sökande.

6.Ett undantag får gälla hela eller delar av den nya infrastrukturens kapacitet eller av den befintliga infrastrukturens kapacitet, om denna har ökat väsentligt.

Vid beslut om undantag ska det i varje enskilt fall övervägas om villkor måste anges för undantagets varaktighet och för icke-diskriminerande tillträde till infrastrukturen. När beslut om sådana villkor fattas ska hänsyn särskilt tas till den ytterligare kapacitet som ska byggas upp, eller förändringen av befintlig kapacitet, samt till projektets tidsplan och till nationella förhållanden.

Innan ett undantag beviljas ska tillsynsmyndigheten besluta om vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldelning av kapacitet. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet, även för eget bruk, innan tilldelningen av kapacitet i den nya infrastrukturen sker. Tillsynsmyndigheten ska kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden, och att användare av infrastrukturen ges rätt att handla med sin avtalade kapacitet på andrahandsmarknaden. I sin bedömning av de kriterier som avses i punkt 1 a, b och e, ska tillsynsmyndigheten beakta resultaten av kapacitetstilldelningen.

Beslut om undantag, inklusive eventuella villkor som avses i andra stycket, ska motiveras och offentliggöras i vederbörlig ordning.

7.Vid analysen av huruvida en större ny infrastruktur förväntas öka försörjningstryggheten i enlighet med punkt 1 a ska den berörda myndigheten överväga i vilken utsträckning den nya infrastrukturen förväntas förbättra medlemsstaternas fullgörande av sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 20 , på både regional och nationell nivå.

8.Medlemsstaterna får föreskriva att tillsynsmyndigheten eller Acer, alltefter omständigheterna, ska avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta organet i medlemsstaten inför det formella beslutet. Yttrandet ska offentliggöras tillsammans med beslutet.

9.Tillsynsmyndigheten ska så snart den mottagit en begäran om undantag utan dröjsmål skicka en kopia av denna till kommissionen. Beslutet om undantag ska omedelbart anmälas till kommissionen av den behöriga myndigheten tillsammans med alla relevanta upplysningar. Dessa upplysningar får överlämnas till kommissionen i samlad form, vilket gör det möjligt för kommissionen att bedöma beslutet om undantag. I synnerhet ska upplysningarna innehålla följande:

(a)Detaljerade skäl på grundval av vilka tillsynsmyndigheten eller medlemsstaten har beviljat eller avslagit undantaget tillsammans med en hänvisning till det eller de relevanta led i punkt 1 som beslutet grundar sig på, inklusive de ekonomiska upplysningar som motiverar behovet av undantaget.

(b)Den analys som gjorts om hur beviljandet av undantaget påverkar konkurrensen och den inre marknadens sätt att fungera.

(c)Skälen till undantagets giltighetstid och den andel av den berörda infrastrukturens totala kapacitet för vilken undantaget gäller.

(d)Om undantaget gäller en sammanlänkning: resultatet av samrådet med de berörda tillsynsmyndigheterna.

(e)Infrastrukturens bidrag till diversifiering av försörjningen.

10.Kommissionen får, inom 50 arbetsdagar från dagen efter mottagandet av en anmälan enligt punkt 7, besluta om att begära att de anmälande organen ska ändra eller återkalla beslutet att bevilja ett undantag. Den perioden kan förlängas med ytterligare 50 arbetsdagar om kommissionen begär ytterligare uppgifter. Denna ytterligare period ska inledas dagen efter det att fullständiga uppgifter mottagits. Den inledande perioden kan också förlängas efter godkännande av både kommissionen och de anmälande organen.

Om de begärda upplysningarna inte tillhandahålls inom den period som anges i begäran, ska anmälan anses vara återkallad om inte perioden, innan den löpt ut, har förlängts efter medgivande från både kommissionen och tillsynsmyndigheten, eller tillsynsmyndigheten, i ett vederbörligt motiverat meddelande, har informerat kommissionen om att den anser att anmälan är fullständig.

Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra eller återkalla beslutet om undantag inom en period på en månad och ska meddela kommissionen i enlighet därmed.

Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behandlas konfidentiellt.

När kommissionen godkänner ett beslut om undantag ska godkännandet förlora sin verkan

(a)två år efter antagandet, om anläggandet av infrastrukturen ännu inte har påbörjats,

(b)fem år efter antagandet, om infrastrukturen inte har blivit klar för drift inom den perioden, såvida inte kommissionen beslutar att eventuella förseningar beror på betydande hinder som den person som beviljats undantaget inte råder över.

11.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 63 i syfte att fastställa riktlinjer för tillämpningen av de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel och för det förfarande som ska följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9 i denna artikel.

🡻 715/2009 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 6128

Kommittéförfarande

1.1.Kommissionen ska biträdas av den kommitté ⌦ [kommitténs namn] ⌫ som inrättas i enlighet med artikel 8451 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]. ⇨ Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. ⇦

⇩ ny

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

🡻 715/2009

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

🡻 1999/2018 artikel 50

---

🡻 715/2009

⇨ ny

Artikel 6230

Undantag

Denna förordning ska inte vara tillämplig på följande:

(a)Naturgasöverföringssystem som är belägna i medlemsstaterna under giltighetstiden för de undantag som beviljats i enlighet med ⇨ artikel 80 i [det nya gasdirektivet] ⇦ artikel 49 i direktiv 2009/73/EG.

(b)Större ny infrastruktur, dvs. sammanlänkningar, LNG- och lagringsanläggningar och väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastrukturer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning i enlighet med artikel 36.1 och 36.2 i direktiv 2009/73/EG, vilka undantas från bestämmelserna i artiklarna 9, 14, 32, 33, 34 eller 41.6, 41.8 och 41.10 i det direktivet så länge som de undantas från de bestämmelser som det hänvisas till i denna punkt, med undantag av artikel 19.4 i den här förordningen.

(c)Naturgasöverföringssystem som har beviljats undantag i enlighet med artikel 48 i direktiv 2009/73/EG.

Vad gäller led a i första stycket får medlemsstater som har beviljats undantag i enlighet med artikel 49 i direktiv 2009/73/EG hos kommissionen ansöka om ett temporärt undantag från att tillämpa denna förordning för en period på upp till två år från och med det datum då undantaget i det ledet upphör att gälla.

⇩ ny

Artikel 63

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 16, 28, 53, 54, 56 och 60 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag för ikraftträdande].

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 16, 28, 53, 54, 56 och 60 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 16, 28, 53, 54, 56 och 60 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 64

Ändring av beslut (EU) 2017/684

Anmälningsskyldigheterna för mellanstatliga avtal på energiområdet som rör gas i enlighet med beslut (EU) 2017/684 ska tolkas så att de inbegriper mellanstatliga avtal om vätgas, inbegripet väteföreningar såsom ammoniak och flytande organiska vätgasbärare.

Artikel 65

Ändringar av förordning (EU) 2019/942

Förordning (EU) 2019/942 ska ändras på följande sätt:

(1)I artikel 2 ska led a ersättas med följande:

”a) avge yttranden och rekommendationer till systemansvariga för överföringssystem, Entso för el, Entso för gas, Europeiska nätverket av operatörer av vätgasnät (ENNOH), EU DSO-enheten, regionala samordningscentrum, nominerade elmarknadsoperatörer och enheter som inrättats av systemansvariga för överföringssystem för gas, LNG-systemansvariga, systemansvariga för naturgas- eller vätgaslagringssystem eller operatörer av vätgasnät,”

(2)I artikel 3.2 ska första stycket ersättas med följande:

”På Acers begäran ska tillsynsmyndigheterna, Entso för el, Entso för gas, ENNOH, de regionala samordningscentrumen, EU DSO-enheten, systemansvariga för överföringssystem, operatörer av vätgasnät, nominerade elmarknadsoperatörer och enheter som inrättats av systemansvariga för överföringssystem för gas, LNG-systemansvariga, systemansvariga för naturgas- eller vätgaslagringssystem eller operatörer av vätgasterminaler tillhandahålla Acer den information som Acer behöver för utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning, såvida inte Acer redan har begärt och fått den informationen.”

(3)Artikel 4.1, 4.2, 4.3 a och 4.3 b ska ersättas med följande:

”1. Acer ska avge ett yttrande till kommissionen om utkasten till stadgar för, förteckningarna över medlemmar i och utkasten till arbetsordningar för Entso för el i enlighet med artikel 29.2 i förordning (EU) 2019/943 och för Entso för gas i enlighet med artikel 22.2 i [gasförordningen] och för ENNOH i enlighet med artikel 40.5 i förordning [gasförordningen] samt för EU DSO-enheten i enlighet med artikel 53.3 i förordning (EU) 2019/943 och artikel 37.4 i [gasförordningen].”

”2. Acer ska övervaka verksamheten inom Entso för el i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) 2019/943, inom Entso för gas enligt artikel 24 i [gasförordningen], inom ENNOH i enlighet med artikel 46 i förordning [gasförordningen] samt inom EU DSO-enheten i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) 2019/943 och artikel 38 i [gasförordningen].”

”3. Acer får avge ett yttrande

a) till Entso för el i enlighet med artikel 30.1 a i förordning (EU) 2019/943, till Entso för gas i enlighet med artikel 23.2 i [gasförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx] och till ENNOH i enlighet med artikel XX i förordning [gasförordningen] i fråga om nätföreskrifter,”

”b) till Entso för el i enlighet med artikel 32.2 i förordning (EU) 2019/943, till Entso för gas i enlighet med artikel 24.2 i [den omarbetade gasförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx] och till ENNOH i enlighet med artikel 43.2 i [den omarbetade gasförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx] i fråga om utkastet till den unionsomfattande nätutvecklingsplanen och andra relevanta handlingar som avses i artikel 30.1 i förordning (EU) 2019/943 och artiklarna 23.3 och 42.1 i [den omarbetade gasförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx], med beaktande av målen om icke-diskriminering, effektiv konkurrens och effektivt och säkert fungerande inre marknader för el och naturgas,”

(4)Artikel 4.6, 4.7 och 4.8 ska ersättas med följande:

”6. De relevanta tillsynsmyndigheterna ska samordna för att gemensamt fastställa om EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem, Entso för el, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten eller regionala samordningscentrum inte uppfyller sina skyldigheter enligt unionsrätten, och ska vidta lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 59.1 c och artikel 62.1 f i direktiv (EU) 2019/944 eller artikel 72.1 e i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx].

På begäran av en eller flera tillsynsmyndigheter eller på eget initiativ ska Acer avge ett motiverat yttrande och en rekommendation till Entso för el, Entso för gas, ENNOH,EU DSO-enheten eller de regionala samordningscentrumen avseende fullgörandet av deras skyldigheter.”

”7. Om Acer i ett motiverat yttrande konstaterar att Entso för el, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten eller ett regionalt samordningscentrum eventuellt inte fullgjort sina respektive skyldigheter ska de berörda tillsynsmyndigheterna genom ett samordnat enhälligt beslut fastställa om det föreligger överträdelse av de relevanta skyldigheterna och, i förekommande fall, avgöra vilka åtgärder som ska vidtas av Entso för el, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten eller ett regionalt samordningscentrum för att komma till rätta med överträdelsen. Om tillsynsmyndigheterna inte når en sådan överenskommelse om samordnade enhälliga beslut inom fyra månader från den dag tillsynsmyndigheterna mottog Acers motiverade yttrande, ska frågan hänskjutas till Acer för beslut enligt artikel 6.10.”

”8. Om överträdelsen av Entso för el, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten eller ett regionalt samordningscentrum som konstaterats enligt punkt 6 eller 7 i denna artikel inte har avhjälpts inom tre månader, eller om tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där enheten i fråga har sitt säte inte vidtagit åtgärder för att säkerställa efterlevnad, ska Acer utfärda en rekommendation till tillsynsmyndigheten om att vidta åtgärder i enlighet med artiklarna 59.1 c och 62.1 f i direktiv (EU) 2021/944 eller artikel 74.1 d i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx], för att säkerställa att Entso för el, Entso för gas, ENNOH, EU DSO-enheten eller det regionala samordningscentrumet fullgör sina skyldigheter, och ska underrätta kommissionen.”

(5)Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

1.   Acer ska delta i utarbetandet av nätföreskrifter i enlighet med artikel 59 i förordning (EU) 2019/943 och artiklarna 53 och 54 artikel 6 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] förordning (EG) nr 715/2009 och av riktlinjer i enlighet med artikel 61.6 i förordning (EU) 2019/943 och artikel 56.5 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]. Acer ska särskilt göra följande:

a)Lägga fram icke-bindande ramriktlinjer för kommissionen, när Acer uppmanas att göra detta enligt artikel 59.4 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 53.4 eller 54.4 artikel 6.2 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009. Acer ska se över ramriktlinjerna och lägga fram dem på nytt för kommissionen, när Acer uppmanas att göra detta enligt artikel 59.7 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 53.7 eller 54.7 artikel 6.4 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009.

b)Avge ett motiverat yttrande till Entso för gas om nätföreskriften i enlighet med artikel 6.7 i förordning (EG) nr 715/2009.

bc)Se över nätföreskriften i enlighet med artikel 59.11 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 53.11 eller 54.11 6.9 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009. Vid sin översyn ska Acer ta hänsyn till de synpunkter som samtliga medverkande parter tillhandahöll när den reviderade nätföreskriften utarbetades av Entso för el, Entso för gas , ENNOH, eller EU DSO-enheten, och ska samråda med de berörda intressenterna om den version som ska läggas fram för kommissionen. Acer får i detta avseende använda den kommitté som inrättats enligt nätföreskrifterna där så är lämpligt. Acer ska rapportera till kommissionen om resultatet av samråden. Därefter ska Acer lämna in den reviderade nätföreskriften till kommissionen i enlighet med artikel 59.11 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 53.11 eller 54.11 6.9 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009. Om Entso för el, Entso för gas , ENNOH, eller EU DSO-enheten inte har tagit fram en nätföreskrift ska Acer utarbeta och lägga fram ett utkast till nätföreskrift för kommissionen, när Acer uppmanas göra detta enligt artikel 59.12 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 53.12 eller 54.12 6.10 [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]i förordning (EG) nr 715/2009.

cd)Avge ett motiverat yttrande till kommissionen i enlighet med artikel 32.1 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 24.1 eller 46.29.1 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] förordning (EG) nr 715/2009, om Entso för el, Entso för gas, , ENNOH, eller EU DSO-enheten inte har genomfört en nätföreskrift som utarbetats i enlighet med artikel 30.1 a i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 23.1 eller 42.1 a 8.2 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009 eller en nätföreskrift som har fastställts i enlighet med artikel 59.3–59.12 i förordning (EU) 2019/943 eller artiklarna 53.3–53.12 eller 54.3–54.12 6.1–6.10 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009 men som inte har antagits av kommissionen i enlighet med artikel 59.13 i förordning (EU) 2019/943 och artikel 53.13 eller 54.14 6.11 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009.

de)Övervaka och analysera genomförandet av de nätföreskrifter som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 59 i förordning (EU) 2019/943 och artiklarna 53 och 54 artikel 6 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx]förordning (EG) nr 715/2009 och de riktlinjer som antagits i enlighet med artikel 61 i förordning (EU) 2019/943och artikel 56 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx], och deras inverkan på harmoniseringen av de tillämpliga regler som syftar till att underlätta marknadsintegrering samt icke-diskriminering, effektiv konkurrens och en välfungerande marknad, samt rapportera till kommissionen.

(6)Artikel 6.3 första stycket ska ersättas med följande:

”3. Senast den 5 juli 2022 och vart fjärde år därefter ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillsynsmyndigheternas oberoende enligt artikel 57.7 i direktiv (EU) 2019/944 och artikel 70.6 i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx].”

(7)I artikel 6 ska följande punkter införas som punkterna 9a, 9b, 9c och 9d:

9a. Acer ska utfärda rekommendationer till tillsynsmyndigheter och nätoperatörer avseende reglerade tillgångsbaser i enlighet med artikel 4.4 i [gasförordningen].

9b. Acer får utfärda rekommendationer till tillsynsmyndigheterna om kostnadsfördelning avseende lösningar för att undanröja begränsningar för gränsöverskridande flöden på grund av skillnader i gaskvalitet i enlighet med artikel 19.8 i [gasförordningen].

9c. Acer får utfärda rekommendationer till tillsynsmyndigheter om kostnadsfördelning avseende lösningar för att undanröja begränsningar för gränsöverskridande flöden på grund av skillnader i vätgaskvalitet i enlighet med artikel 39.8 i [gasförordningen].

9d. Acer ska offentliggöra övervakningsrapporter om överbelastning vid sammanlänkningspunkter i enlighet med avsnitt 2.2.1 punkt 2 i bilaga I till [gasförordningen].

(8)I artikel 6.10 första stycket ska leden b och c ersättas med följande:

”b) nätföreskrifter och riktlinjer som avses i artiklarna 59–61 i förordning (EU) 2019/943 och som antagits före den 4 juli 2019 och senare översyner av dessa nätföreskrifter och riktlinjer, eller ”

c) nätföreskrifter och riktlinjer som avses i artiklarna 59–61 i förordning (EU) 2019/943 och som antagits som genomförandeakter enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011, eller”

(9)I artikel 6.10 första stycket ska följande led läggas till:

”d) riktlinjer enligt bilaga I till [gasförordningen], eller

e) nätföreskrifter och riktlinjer som avses i artiklarna 53–56 i [gasförordningen].”

(10)I artikel 6.10 andra stycket ska led a ersättas med följande:

”a) Om de behöriga tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå en överenskommelse inom sex månader efter hänskjutande av ärendet till den sista av dessa tillsynsmyndigheter, eller inom fyra månader i fall som omfattas av artikel 4.7 i denna förordning eller artikel 59.1 c eller artikel 62.1 f i direktiv (EU) 2019/944 eller artikel 72.1 e i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx],”

(11)I artikel 6.10 ska tredje stycket ersättas med följande:

”De behöriga tillsynsmyndigheterna kan gemensamt begära att den period som avses i andra stycket i denna punkt förlängs med en period på högst sex månader, utom i fall som omfattas av artikel 4.7 i denna förordning eller artikel 59.1 c eller artikel 62.1 f i direktiv (EU) 2019/944 eller artikel 72.1 e i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx].”

(12)I artikel 6.10 ska fjärde stycket ersättas med följande:

”När befogenheter att fatta beslut i gränsöverskridande frågor som avses i första stycket tilldelats tillsynsmyndigheterna i nya nätföreskrifter och riktlinjer som avses i artiklarna 59–61 i förordning (EU) 2019/943 och som har antagits som delegerade akter efter den 4 juli 2019 ska Acer endast vara behörig att på frivillig bas fatta beslut enligt andra stycket led b på begäran som gjorts av minst 60 % av de behöriga tillsynsmyndigheterna. Om endast två tillsynsmyndigheter berörs får en av dem hänskjuta fallet till Acer.”

(13)I artikel 6.12 ska led a ersättas med följande:

”a) ska Acer utfärda ett beslut inom sex månader från dagen för hänskjutandet, eller inom fyra månader i fall som omfattas av artikel 4.7 i denna förordning eller artikel 59.1 c eller artikel 62.1 f i direktiv (EU) 2019/944 eller artikel 72.1 e i [det omarbetade gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx], och”

(14)Artikel 14.1 ska ersättas med följande:

”Acer ska när den utför sina uppgifter, särskilt vid utarbetandet av ramriktlinjer enligt artikel 59 i förordning (EU) 2019/943 eller artiklarna 53 och 54 i [den omarbetade gasförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx], samt vid förslag till ändringar av nätföreskrifter enligt artikel 60 i förordning (EU) 2019/943 eller artikel 55 i [den omarbetade gasförordningen enligt förslaget i COM(2021) xxx] i ett tidigt skede ha omfattande, öppna och transparenta samråd med marknadsaktörer, systemansvariga för överföringssystem, operatörer av vätgasnät, konsumenter, slutanvändare och, där så är relevant, konkurrensmyndigheter, utan att deras respektive behörighet åsidosätts, särskilt när dess uppgifter berör systemansvariga för överföringssystem och operatörer av vätgasnät.”

(15)I artikel 15 ska följande läggas till som punkterna 6 och 7:

”6. Acer ska utfärda studier som jämför kostnadseffektiviteten hos systemansvariga för överföringssystem i EU i enlighet med artikel 17.2 i [gasförordningen].”

”7. Acer ska avge yttranden som tillhandahåller ett harmoniserat format för offentliggörande av teknisk information om tillträde till vätgasnät i enlighet med bilaga I till denna förordning.”

(16)Artikel 15.1 ska ersättas med följande:

”Acer ska, i nära samarbete med kommissionen, medlemsstaterna och de relevanta nationella myndigheterna, inklusive tillsynsmyndigheterna, och utan att det påverkar konkurrensmyndigheternas befogenheter, övervaka grossist- och slutkundsmarknaderna för el och naturgas, särskilt slutkundspriserna på el och naturgas, respekten för konsumenternas rättigheter enligt direktiv (EU) 2019/944 och [gasdirektivet], marknadsutvecklingens inverkan på hushållskunderna, tillträdet till nätet, inklusive tillträde till el producerad från förnybara energikällor, framsteg som gjorts avseende sammanlänkningar, möjliga hinder för gränsöverskridande handel, inbegripet effekten av att blanda in vätgas i naturgassystemet och hinder för gränsöverskridande flöden av biometan, rättsliga hinder för nya marknadsaktörer och mindre aktörer, även medborgarenergigemenskaper, statliga ingripanden som förhindrar att priserna återspeglar faktisk elbrist, enligt vad som anges i artikel 10.4 i förordning (EU) 2019/943, medlemsstaternas förmåga när det gäller trygg elförsörjning på grundval av den europeiska bedömningen av systemtillräcklighet som avses i artikel 23, med beaktande av, i synnerhet, den efterhandsutvärdering som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2019/941.”

(17)I artikel 15.2 ska följande stycke läggas till som andra stycket:

”Acer ska, i nära samarbete med kommissionen, medlemsstaterna och de relevanta nationella myndigheterna, inbegripet tillsynsmyndigheterna, och utan att det påverkar konkurrensmyndigheternas befogenheter, övervaka vätgasmarknaderna, särskilt marknadsutvecklingens inverkan på vätgaskunder, tillträde till vätgasnätet, inbegripet tillträde till nätet för vätgas producerad från förnybara energikällor, framstegen avseende sammanlänkningar och potentiella hinder för gränsöverskridande handel.”

(18)Artikel 15.2 ska ersättas med följande:

”Acer ska varje år offentliggöra en rapport om resultaten från den övervakning som avses i punkt 1. I rapporten ska Acer kartlägga eventuella faktorer som hindrar fullbordandet av de inre marknaderna för el, och naturgas och vätgas.”

Artikel 66

Ändring av förordning (EU) nr 1227/2011

Förordning (EU) nr 1227/2011 ska ändras på följande sätt:

(a)I artiklarna 2, 3.3, 3.4, 4.1 och 8.5 ska ”el eller naturgas” ersättas med ”el, vätgas eller naturgas”.

(b)I artikel 6.2 ska ”el- och gasmarknaderna” ersättas med ”el-, vätgas- och naturgasmarknaderna”.

Artikel 67

Ändringar av förordning (EU) 2017/1938

Förordning (EU) 2017/1938 ska ändras på följande sätt:

(1)I artikel 1 ska första meningen ersättas med följande:

”I denna förordning fastställs bestämmelser som syftar till att trygga gasförsörjningen i unionen genom att en väl och kontinuerligt fungerande inre marknad för naturgas och förnybara och koldioxidsnåla gaser (gas) säkerställs, genom att det blir möjligt att vidta extraordinära åtgärder när marknaden inte längre kan leverera den nödvändiga försörjningen av gas, inklusive solidaritetsåtgärd som en sista utväg, och genom att ansvarsområden tydligt fastställs och fördelas mellan naturgasföretag, medlemsstaterna och unionen avseende både förebyggande åtgärder och åtgärder till följd av faktiska avbrott i gasförsörjningen.”

(2)I artikel 2 ska följande definitioner läggas till:

”27. gas: naturgas enligt definitionen i artikel 2.1 i [omarbetning av gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx].”

28. strategiskt lager: gas som köps in, förvaltas och lagras av systemansvariga för överföringssystem uteslutande för att de ska kunna utföra sina uppgifter som systemansvariga för överföringssystem och i syfte att trygga försörjningen. Gas som lagras som en del av ett strategiskt lager får levereras endast om det är nödvändigt för att hålla systemet i drift under säkra och tillförlitliga förhållanden i enlighet med artikel 35 [omarbetning av gasdirektivet enligt förslaget i COM(2021) xxx] eller i händelse av en kris som tillkännagetts i enlighet med artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 och kan i annat fall inte säljas på grossistmarknaderna för gas.” 

29. lagringsanvändare: en kund eller en potentiell kund till en systemansvarig för lagringssystem.”

(3)I artikel 2 ska följande stycke läggas till:

”Hänvisningar till naturgas ska anses som hänvisningar till gas enligt definitionen i punkt 27.”

(4)Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Simuleringen ska inbegripa identifiering och bedömning av försörjningskorridorer i kriser och även identifiera vilka medlemsstater som kan hantera identifierade risker, inklusive med hänsyn till lagring och LNG.”

(5)I punkt 4 ska led e ersättas med följande:

”e) Genom att ta hänsyn till de risker som är förenade med kontroll över infrastruktur som är relevant för att trygga gasförsörjningen i den mån de bland annat kan innefatta en risk för underinvesteringar, för undergrävande av diversifieringen, för felaktig användning av befintlig infrastruktur, inklusive hamstring av lagringskapacitet eller för överträdelser av unionsrätten.”

(6)Följande artikel ska införas som artikel 7a:

”Artikel 7a

Förebyggande åtgärder och krisåtgärder

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga förebyggande åtgärder och krisåtgärder. Dessa åtgärder ska ta hänsyn till resultaten av den senaste unionsomfattande simuleringen av avbrottsscenarier enligt artikel 7 och ska vara lämpliga för att hantera de risker som identifierats i de gemensamma och nationella riskbedömningarna.”

(7)Artiklarna 8.1 och 9.3– 9.10 ska flyttas och bli artikel 7a.2–7a.12.

(8)Följande artiklar ska införas som artiklarna 7b, 7c och 7d:

”Artikel 7b

Effektiv och gemensam användning av infrastruktur och gaslager

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att befintlig infrastruktur på nationell och regional nivå används på ett effektivt sätt för att främja försörjningstryggheten. Medlemsstaterna ska särskilt möjliggöra gränsöverskridande utbyte av gas och gränsöverskridande tillgång till lagring och LNG.

2. De gemensamma riskbedömningarna och eventuella senare uppdateringar ska inbegripa en analys av kapacitetens tillräcklighet hos de lagringsanläggningar som är tillgängliga i regionen, av hur lagringskapaciteten fungerar och hur den bidrar till försörjningstryggheten i unionen, inbegripet risker i samband med kontroll över lagringsinfrastruktur som är relevant för tryggad gasförsörjning från enheter i tredjeländer. Denna analys ska jämföra gaslagrens roll med alternativa åtgärder som investeringar i energieffektivitet och förnybar energi.

3. Om resultaten av denna analys i den gemensamma riskbedömningen eller i eventuella uppdateringar av denna bedömning tyder på att det finns en risk på regional nivå som kan utgöra en risk för en eller flera medlemsstater i samma riskgrupp och som inte kan hanteras på annat sätt, ska medlemsstaterna överväga en eller flera av följande åtgärder:

a) Skyldighet för användarna av gaslager att lagra en minimivolym gas i underjordisk lagring.

b) Anbudsförfaranden, auktionering eller motsvarande mekanismer som uppmuntrar bokning av lagringskapacitet och som innebär att eventuella kostnadsunderskott täcks.

c) Skyldighet för en systemansvarig för överföringssystem att köpa och förvalta strategiska lager av gas.

d) Ge möjlighet att fullt ut integrera lager i nät som förvaltas av den systemansvariga för överföringssystemet i de fall där lagret annars skulle drabbas av driftstopp, och om ett sådant driftstopp skulle äventyra överföringssystemets säkra och tillförlitliga funktion.

Sådana åtgärder ska vara föremål för samråd i den relevanta riskgruppen, särskilt avseende hur åtgärderna hanterar de risker som identifierats i den gemensamma riskbedömningen.

4. De åtgärder som antas i enlighet med artikel 7a och punkt 3 i den här artikeln ska vara nödvändiga, tydligt definierade, transparenta, proportionella, icke-diskriminerande och kontrollerbara, och ska inte i onödan snedvrida konkurrensen eller hindra att den inre gasmarknaden fungerar effektivt och inte heller äventyra försörjningstryggheten för gas i andra medlemsstater eller i unionen. Åtgärderna får inte blockera eller begränsa gränsöverskridande kapacitet som tilldelats i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) 2017/459.

5. Om regionala risker identifieras ska medlemsstaterna i den relevanta riskgruppen sträva efter att i den regionala riskgruppen komma överens om målnivån för lager i regionen för att säkerställa att den identifierade risken för försörjningstrygghet täcks i enlighet med den gemensamma riskanalysen.

Medlemsstaterna i den relevanta riskgruppen ska sträva efter att komma överens om gemensamma finansieringssystem för de åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 3 och som valts ut på grundval av den gemensamma riskbedömningen. Kostnadsfördelningen mellan medlemsstaterna ska vara rättvis och bygga på den analys som utförts i enlighet med punkt 2. Om åtgärden finansieras genom en avgift, får avgiften inte anslås till gränsöverskridande sammanlänkningspunkter. Om medlemsstaterna inte kan enas om gemensamma finansieringssystem får kommissionen anta en rättsligt icke-bindande vägledning om de viktigaste delarna som ska ingå.

6. Medlemsstaterna i den relevanta riskgruppen ska komma överens om ett gemensamt samordnat förfarande för att ta ut den gas som lagrats i lagret och som avses i punkt 3 i denna artikel i händelse av en kris, enligt definitionen i artikel 11.1. Det gemensamma samordnade förfarandet ska omfatta förfarandet vid uttag av gas som en del av de åtgärder som samordnas av kommissionen i händelse av en kris på regional nivå eller unionsnivå som avses i artikel 12.3. 

7. Efter det interna samrådet i den relevanta riskgrupp som avses i punkt 3 ska medlemsstaterna samråda med gruppen för samordning av gasförsörjningen. Medlemsstaterna ska informera gruppen för samordning av gasförsörjningen om de gemensamma finansieringssystem och uttagsförfaranden som avses i punkterna 5 och 6.

8. De åtgärder som följer av punkt 3 ska ingå i riskbedömningarna, och i tillämpliga fall i den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen, för den angivna perioden.

Artikel 7c

EU-omfattande riskbedömning

Som en övergångsbestämmelse ska alla medlemsstater inom sex månader från dagen för denna förordnings ikraftträdande slutföra de befintliga gemensamma och nationella riskbedömningarna, och i tillämpliga fall den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen, genom det tillägg som krävs för att uppfylla kraven i artikel 7b.2–7b.6. Dessa uppdaterade planer ska offentliggöras och anmälas till kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 8.7, och kommissionen ska utfärda en rekommendation enligt de villkor som anges i artikel 8.8, vilken ska beaktas av den berörda behöriga myndigheten i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 8.9.

Artikel 7d

Gemensam upphandling av strategiska lager

1. Medlemsstaterna får inrätta en mekanism för gemensam upphandling av strategiska lager för systemansvariga för överföringssystem som en del av de förebyggande åtgärderna för att säkerställa försörjningstryggheten.

Mekanismen ska utformas i enlighet med EU:s lagstiftning och konkurrensregler och på ett sådant sätt att de strategiska lagren kan användas som en del av de åtgärder som samordnas av kommissionen i händelse av en regional kris eller en kris på unionsnivå, som avses i artikel 12.3.

Mekanismen ska vara öppen för deltagande av alla systemansvariga för överföringssystem i unionen som önskar ansluta sig efter dess inrättande.

2. De deltagande medlemsstaterna ska anmäla sin avsikt att inrätta en sådan mekanism till kommissionen. Anmälan ska innehålla den information som krävs för att bedöma överensstämmelse med denna förordning, t.ex. den gasvolym som ska köpas, åtgärdens varaktighet, de deltagande systemansvariga för överföringssystem, styrningsarrangemangen, driftsförfarandena och villkoren för aktivering i en krissituation. Den ska också ange förväntade kostnader och fördelar.

3. Kommissionen får avge ett yttrande inom tre månader om den planerade mekanismens överensstämmelse med denna förordning. Kommissionen ska informera gruppen för samordning av gasförsörjningen, och om så är lämpligt Acer, om den mottagna anmälan. De deltagande medlemsstaterna ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande.

Artikel 7e

Rapport om lagring och gemensam upphandling av strategiska lager

Kommissionen ska tre år efter denna förordnings ikraftträdande utfärda en rapport om tillämpningen av artiklarna 7b, 7c och 7d och om de erfarenheter, fördelar, kostnader och eventuella hinder som uppstått vid utnyttjandet av möjligheten till gemensam upphandling av strategiska lager.”

(9)Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska utgå.

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. De regionala kapitlen ska innehålla lämpliga och verkningsfulla gränsöverskridande åtgärder, inklusive med avseende på lagring och LNG, om inte annat följer av överenskommelser mellan medlemsstater från samma eller olika riskgrupper som genomför åtgärderna och som påverkas av åtgärden mot bakgrund av den simulering som avses i artikel 7.1 och den gemensamma riskbedömningen.”

(10)I punkt 6 ska följande mening läggas till:

”Förslaget till samarbete får omfatta frivilligt deltagande i gemensam upphandling av strategiska lager, som avses i artikel 7c.”

(11)Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Åtgärder för cybersäkerhet

1. När medlemsstaterna upprättar de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna ska de beakta lämpliga åtgärder i fråga om cybersäkerhet.  

2. Kommissionen får anta en delegerad akt i enlighet med artikel 19 om fastställande av specifika regler för gassektorn när det gäller cybersäkerhetsaspekter av gränsöverskridande gasflöden, inbegripet regler om gemensamma minimikrav, planering, övervakning, rapportering och krishantering.

3. För att utarbeta denna delegerade akt ska kommissionen ha ett nära samarbete med Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa), Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso för gas) och ett begränsat antal av de viktigaste berörda parterna, samt organ med befintlig kompetens inom cybersäkerhet, inom ramen för sina egna uppdrag, t.ex. cybersäkerhetscentrum (SOC) och it-incidentcentrum (CSIRT), som avses i direktivet om säkerhet i nätverks- och informationssystem (NIS 2.0).”

(12)Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led e ska ersättas med följande:

”e) Övriga förebyggande åtgärder som är utformade för att hantera de risker som identifierats i riskbedömningen, och som avses i artikel 7a.1, till exempel de som avser behovet av att stärka sammanlänkningarna mellan medlemsstater som gränsar till varandra, ytterligare förbättra energieffektiviteten, förebygga kapacitetshamstring och minska efterfrågan på gas och möjligheten att vid behov diversifiera försörjningsvägarna och försörjningskällorna för gas och den regionala användningen av befintlig lagrings- och LNG-kapacitet i syfte att i största möjliga utsträckning upprätthålla gasförsörjningen till samtliga kunder.”

ii) Led k ska ersättas med följande:

”k)    Information om alla skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster med avseende på försörjningstryggheten för gas inklusive skyldigheter avseende lagringskapacitet och strategiska lager.”

iii) Följande led ska läggas till som led i:

”i)    Information om åtgärder i fråga om cybersäkerhet, som avses i artikel 8a.”

(13)I artikel 12.3 ska följande led läggas till som led d:

”d) samordna åtgärderna avseende gemensam upphandling av strategiska lager, som avses i artikel 7c.”

(14)Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3.   En solidaritetsåtgärd ska vara en sista utväg och ska endast vidtas om den begärande medlemsstaten

a) har utlyst ett kristillstånd enligt artikel 11,

b) inte har kunnat täcka underskottet i gasförsörjningen för sina solidaritetsskyddade kunder, trots att den åtgärd som avses i artikel 11.3 har vidtagits,

c) har uttömt alla marknadsbaserade åtgärder (frivilliga åtgärder), alla icke-marknadsbaserade åtgärder (obligatoriska åtgärder) och andra åtgärder som ingår i dess krisplan,

d) till kommissionen och till de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater med vilka den antingen är sammanlänkad direkt eller enligt punkt 2 via ett tredjeland har lämnat in en uttrycklig begäran åtföljd av en beskrivning av de genomförda åtgärderna som avses i led b i den här punkten och av ett uttryckligt åtagande att snabbt betala skälig ersättning till den medlemsstat som visar solidaritet i enlighet med punkt 8.

4. De medlemsstater som mottar en begäran om en solidaritetsåtgärd ska lämna sådana erbjudanden på grundval av frivilliga åtgärder på efterfrågesidan i så stor utsträckning och så länge som möjligt, innan de tillgriper icke-marknadsbaserade åtgärder.

Om marknadsbaserade åtgärder visar sig vara otillräckliga för att den medlemsstat som visar solidaritet ska komma till rätta med underskottet i gasförsörjningen för solidaritetsskyddade kunder i den begärande medlemsstaten kan den medlemsstat som visar solidaritet införa icke-marknadsbaserade åtgärder i syfte att fullgöra de skyldigheter som anges i punkterna 1 och 2.

5. Om mer än en medlemsstat kan visa en begärande medlemsstat solidaritet ska den begärande medlemsstaten, efter att ha samrått med samtliga medlemsstater som är skyldiga att visa solidaritet, söka efter det mest förmånliga erbjudandet på grundval av kostnader, leveranshastighet, tillförlitlighet och diversifiering av gasförsörjningen. Om de tillgängliga marknadsbaserade erbjudandena inte räcker för att täcka underskottet i gasförsörjningen för de solidaritetsskyddade kunderna i den begärande medlemsstaten, ska de medlemsstater som är skyldiga att visa solidaritet vara skyldiga att vidta icke-marknadsbaserade åtgärder.”

b) I punkt 10 ska följande stycke läggas till:

”Om en solidaritetsåtgärd har vidtagits i enlighet med punkterna 1 och 2 ska det slutliga ersättningsbelopp som har betalats av den begärande medlemsstaten kontrolleras i efterhand av tillsynsmyndigheten och/eller konkurrensmyndigheten i den tillhandahållande medlemsstaten inom tre månader efter det att krisen har upphört. Den begärande medlemsstaten ska rådfrågas och yttra sig om slutsatsen av efterhandskontrollen. Efter samråd med den begärande medlemsstaten har den myndighet som utför efterhandskontrollen rätt att kräva en rättelse av ersättningsbeloppet, med beaktande av den begärande medlemsstatens yttrande. Slutsatserna av efterhandskontrollen ska översändas till Europeiska kommissionen, som ska beakta dem i sin rapport om krisen i enlighet med artikel 14.3.”

c) Punkt 14 ska ersättas med följande:

”14.   Om medlemsstaterna inte lyckas komma överens om eller fastställa tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang, ska detta inte påverka tillämpningen av denna artikel. I en sådan situation, där en solidaritetsåtgärd behövs för att garantera gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder, ska arrangemangen i (den nya) bilaga IX som standard tillämpas avseende begäran om och tillhandahållande av den berörda gasen.”

(15)I artikel 14.3 ska första stycket ersättas med följande:

”Efter en kris ska den behöriga myndighet som avses i punkt 1 snarast möjligt och senast sex veckor efter det att krisen har upphört förse kommissionen med en detaljerad utvärdering av krisen och de genomförda åtgärdernas effektivitet, inklusive en bedömning av krisens ekonomiska konsekvenser, konsekvenserna för elsektorn och biståndet till eller från unionen och dess medlemsstater. I tillämpliga fall ska bedömningen innehålla en detaljerad beskrivning av de omständigheter som ledde till att mekanismen i artikel 13 aktiverades och de villkor under vilka de saknade gasleveranserna mottogs, inklusive pris och ekonomisk ersättning som betalats, och – i tillämpliga fall – skälen till att solidaritetserbjudandena inte godtogs och/eller att gas inte levererades. Utvärderingen ska göras tillgänglig för gruppen för samordning av gasförsörjningen och ska avspeglas i uppdateringarna av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna.”

(16)Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska första meningen ersättas med följande:

”Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.8, 7.5, 8.5 och artikel 8a.2 (cybersäkerhet)ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 1 november 2017.”

b) I punkt 3 ska första meningen ersättas med följande:

”3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.8, 7.5, 8.5 och artikel 8a.2 (cybersäkerhet)får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.”

c) I punkt 6 ska första meningen ersättas med följande:

”6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.8, 7.5, 8.5 och artikel 8a.2 (cybersäkerhet)ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända.”

(17)Bilaga VI ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 5 a andra stycket ska följande strecksats införas efter andra strecksatsen ”Åtgärder för att diversifiera gasförsörjningsvägarna och försörjningskällorna.”:

”– Åtgärder för att förhindra kapacitetshamstring.”.

b) I punkt 11.3 a andra stycket ska följande strecksats införas efter andra strecksatsen ”Åtgärder för att diversifiera gasförsörjningsvägarna och försörjningskällorna.”:

”– Åtgärder för att förhindra kapacitetshamstring.”.

(18)Texten i bilaga II till denna förordning ska läggas till som bilaga IX till förordning (EU) 2017/1938.

🡻 715/2009 (anpassad)

Artikel 6831

Upphävande

Förordning (EG) nr ⌦ 715/2009 ⌫ 1775/2005 ska upphöra att gälla den 3 mars 2011. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 6932

Ikraftträdande

🡻 Rättelse, EUT L 229, 1.9.2009, s. 29 (anpassad)

⇨ ny

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med ⇨ januari 2023 ⇦ den 3 mars 2011.

🡻 715/2009

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden

1.3.Förslaget eller initiativet avser

1.4.Mål

1.4.1.Allmänt/allmänna mål:

1.4.2.Specifikt/specifika mål:

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

1.4.4.Prestationsindikatorer

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet

1.5.1.Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet i unionens intervention” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.5.3.Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.5.4.Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.5.5.En bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.6.Beräknad varaktighet för och beräknade budgetkonsekvenser av förslaget eller initiativet

1.7.Planerad metod för genomförandet

2.FÖRVALTNING

2.1.Regler om uppföljning och rapportering

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem

2.2.1.Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.2.Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3.Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande)

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

3.2.Förslagets beräknade budgetkonsekvenser på anslagen

3.2.1.Sammanfattning av beräknad inverkan på driftsanslagen

3.2.2.Beräknad output som finansieras med driftsanslag

3.2.3.Sammanfattning av beräknad inverkan på de administrativa anslagen

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

3.2.5.Bidrag från tredje part

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT – ”BYRÅER”

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

1.1.Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden

1.3.Förslaget avser 

X en ny åtgärd

◻ en ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd 21  

◻ en förlängning av en befintlig åtgärd 

◻ en sammanslagning eller omdirigering av en eller flera åtgärder mot en annan/en ny åtgärd 

1.4.Mål

1.4.1.Allmänt/allmänna mål: 

1.4.2.Specifikt/specifika mål: 

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

1.4.4.Prestationsindikatorer 

Ange indikatorer för övervakning av framsteg och resultat.

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet 

1.5.1.Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet i unionens intervention” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.5.3.Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.5.4.Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.5.5.En bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.6.Beräknad varaktighet för och beräknade budgetkonsekvenser av förslaget eller initiativet

◻ begränsad varaktighet

–◻    Förslaget eller initiativet ska gälla från [den DD/MM]ÅÅÅÅ till [den DD/MM]ÅÅÅÅ.

–◻    Det påverkar resursanvändningen från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ.

X obegränsad varaktighet

–Efter en inledande period ÅÅÅÅ–ÅÅÅÅ,

–beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.7.Planerad metod för genomförandet 22   

X Direkt förvaltning av kommissionen genom

–◻genomförandeorgan

◻ Delad förvaltning med medlemsstaterna

X Indirekt förvaltning genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet delegeras till

◻ internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

◻ EIB och Europeiska investeringsfonden

X organ som avses i artiklarna 70 och 71

◻ offentligrättsliga organ

◻ privaträttsliga organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter i den utsträckning som de lämnar tillräckliga ekonomiska garantier

◻ organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som lämnar tillräckliga ekonomiska garantier

◻ personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som fastställs i den relevanta grundläggande rättsakten

Anmärkningar

2.FÖRVALTNING 

2.1.Regler om uppföljning och rapportering 

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder:

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem 

2.2.1.Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.2.Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3.Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande) 

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter 

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade), t.ex. från strategi för bedrägeribekämpning.

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel 

·Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

·Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna 

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna 

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)