Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s skogsstrategi för 2030

(2022/C 301/11)

Föredragande: Joan CALABUIG RULL (ES–PES), regionsekreterare med ansvar för Europeiska unionen och förbindelser med utlandet, regeringskansliet, regionen Valencia

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT (ReK)

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar att EU:s skogsstrategi fastställer en politisk ram för att förvalta och skydda de europeiska skogarna i syfte att förbättra deras ekosystemtjänster, säkerställa försörjningsmöjligheter – särskilt på landsbygden – och bidra till en skogsbioekonomi som stöds av hållbart skogsbruk i egenskap av ett multifunktionellt naturbaserat verktyg, allt genom att kombinera regleringsåtgärder och finansiella åtgärder i en plan fram till 2030.

2.

ReK menar att EU:s skogsstrategi för 2030, som ersätter den skogsstrategi som antogs 2013 (1) och utvärderades 2018 (2), fastställer en samarbetsram på EU-nivå på skogsområdet, där hållbar skogsförvaltning spelar en avgörande roll för att säkerställa människors välmående och försörjning samt bevarandet av biologisk mångfald och klimatresilienta ekosystem.

3.

ReK välkomnar utvärderingen och korrigeringen av vissa specifika skogsbruksmetoder i vissa regioner i syfte att skydda den biologiska mångfalden och mark- och vattenkvaliteten samt öka motståndskraften mot störningar till följd av klimatförändringarna (vattenstress, orkaner och snöoväder, skadegörare och skogsbränder).

4.

ReK erkänner den centrala roll som skogsekosystemet spelar i den europeiska gröna given (3), den europeiska klimatpakten (4), den europeiska klimatlagen (5) och EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 (6), och framhåller att olika skogsbaserade sektorer – inbegripet de som utnyttjar skogens icke utvinningsrelaterade fördelar – kan och bör bidra till en hållbar och klimatneutral cirkulär bioekonomi som är socioekonomiskt konkurrenskraftig.

5.

Kommittén noterar att skogsbrukssektorn har utelämnats i den första rapporten från expertplattformen för den europeiska taxonomins miljökriterier på grund av att skogen är en känslig sektor där det är svårt att hitta en jämvikt mellan aktörernas olika behov och intressen. Kommittén noterar också att experternas åsikt inte är bindande för kommissionen.

6.

Kommissionen bör agera på ett balanserat och miljömässigt, socialt och ekonomiskt rättvist sätt när det gäller klimatmålen, målen för biologisk mångfald och skogsbioekonomins mål som en av grundpelarna i den europeiska gröna given.

7.

ReK påpekar att medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter med befogenheter på skogsområdet har utarbetat och genomfört nationella och/eller regionala strategier, politiska åtgärder, program och verktyg för hållbart skogsbruk, och lyfter därför fram vikten av samarbete och konstruktiv dialog mellan medlemsstaterna, kommissionen, de berörda aktörerna och det civila samhället inom skogsbrukssektorn.

8.

Kommittén betonar att skogen tillhandahåller ett flertal fördelar för samhället i stort genom en fullständig uppsättning ekosystemtjänster, inbegripet icke utvinningsrelaterade tjänster. De skogsrelaterade besluten är alltså viktiga för en mängd olika medborgare och skogsförvaltare.

Behovet av att stärka dialogen med skogsintressenterna, lokala och regionala myndigheter, medlemsstaterna och kommissionen

9.

ReK anser att det är positivt att ett ramverk och gemensamma mål på EU-nivå fastställs, men att man måste undvika varje försvagning av subsidiariteten och medlemsstaternas roll på detta område, med tanke på skogarnas mångfald i Europa, och anta en mer skräddarsydd, regional strategi. ReK håller också med om att EU, även om ”skogspolitik” inte nämns bland unionens explicita befogenheter i fördragen, har en stor uppsättning befogenheter i relaterade frågor, som har utövats i lagstiftningstexter som behandlar skogsbruksfrågor.

10.

Kommittén påpekar också att skogsförvaltningen har stor betydelse, särskilt i glesbefolkade områden och avlägset belägna områden där den skogsrelaterade ekonomin är en viktig försörjningskälla.

11.

ReK rekommenderar att man stärker kommunikationen, dialogen och deltagandet av medlemsstaterna, lokala och regionala myndigheter och berörda parter (offentliga och privata ägare, branschorganisationer, skogsbruksföretag, naturvårdsexperter, forskare, inbegripet klimatforskare, osv.) i utarbetandet av dokument, eftersom vi anser att den inledande diskussionen var begränsad och att det finns utrymme för förbättringar inom befintliga organ för deltagande, i likhet med vad som skett i samband med utarbetandet av tidigare strategier, för att uppnå största möjliga samförstånd bland alla intressenter som skulle vilja dra nytta av våra skogar. I stället har ett slutdokument lagts fram med motiveringen att en stor del av innehållet redan fanns i EU:s strategi för biologisk mångfald.

12.

Kommittén rekommenderar att de aktörer som särskilt berörs av åtgärderna inom ramen för EU:s skogsstrategi (regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och företagen) involveras i genomförandet, så att administrativa bördor minimeras, särskilt för skogsägare och företag, men även för lokala och regionala myndigheter.

Behovet av att nå samförstånd på EU-nivå

13.

ReK beklagar bristen på politiskt samförstånd i EU, eftersom kritiken mot skogsstrategin i dess nuvarande lydelse har ökat under de senaste veckorna/månaderna. Detta framgår av uttalanden från EU-organ som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (yttrandet NAT/831 ”Ny EU-skogsstrategi för 2030” (7), flera nationella och regionala myndigheter samt de politiska partier som stöder dem, ledamöter av Europaparlamentet från olika politiska grupper samt företrädare för skogsbrukssektorn (sammanslutningar av offentliga och privata skogsägare, lokala och regionala myndigheters skogsbruksförvaltningar, branschorganisationer samt nationella och regionala sektorsplattformar).

14.

ReK beklagar att man inte efterlever de slutsatser som rådet enades om under det tyska ordförandeskapet, om ett utökat framtida samarbete i EU, och att man föreslår ett uppifrån och ned-orienterat synsätt utan att ta tillräcklig hänsyn till de befintliga strukturerna (till exempel regionala/nationella skogsinventeringar). I stället har kommissionen, som inte har ansvar för skogspolitiken, utfärdat specifikationer och vidtagit åtgärder på egen hand, utan tillräckligt deltagande av den ansvariga rådgivande kommittén.

15.

Vi erkänner de övergripande målen för EU:s skogsstrategi om att säkerställa god skogsbrukspraxis i medlemsstaterna samt vid regionala och lokala myndigheter, men vill fästa kommissionens uppmärksamhet på behovet av att hitta en balans mellan de miljömässiga, sociala och ekonomiska funktionerna i skogsbruk, inbegripet skydd som ett förvaltningsalternativ, och betonar vikten av att respektera och bevara mångfalden i skogarna samt planeringsmetoderna, omloppstiderna och hållbart skogsbruk på såväl nationell som regional och lokal nivå.

16.

Principerna i EU:s skogsstrategi motsvarar enligt de viktigaste aktörerna inom skogsbrukssektorn (privata och offentliga ägare, yrkesverksamma, företag och en stor del av skogsforskningen) inte helt och hållet verkligheten på fältet, vilket tyder på att metoderna för hållbart skogsbruk inte utvecklas i rätt riktning och därför bör förändras i grunden.

17.

Uppgifter visar på en minskning av den biologiska mångfalden i vissa områden och en otillräcklig bevarandestatus för Natura 2000-livsmiljöer, delvis på grund av avsaknaden av en lämplig ram för incitament för deras förvaltare (priser, ersättning för externaliteter, ett regionalt anpassat och rationellt regelverk), det vill säga viktiga aspekter som bör ingå i EU:s skogsstrategi åtföljt av tilldelning av extra resurser från EU:s och medlemsstaternas budgetar. Kommittén efterlyser ett tätare samarbete för att främja arbetet med återställande av ekosystem, inbegripet mål för återställande av skadade skogsekosystem.

18.

Multifunktionellt skogsbruk är ett verktyg inom hållbart skogsbruk som är djupt rotat i de allra flesta regioner, särskilt i dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Generellt lägger ägare och yrkesverksamma som förvaltar skogar vikt vid skyddet av biologisk mångfald och övriga ekosystemtjänster i skogar och vid att minska risken för och förekomsten av skogsbränder, samtidigt som de verkar för skogarnas resiliens, livskraft och tillväxt, vilket gör att de bidrar aktivt till den lokala ekonomin och försörjningsmöjligheterna på landsbygden.

19.

ReK rekommenderar en mycket mer systematisk strategi som integrerar det hållbara skogsbrukets mångfald och komplexitet med indikatorer utöver förhållandet mellan avverkning och tillväxt, de äganderättigheter och förhållanden som gäller ägare, yrkesverksamma, offentliga och privata företag och lokala och regionala myndigheter, samt de resultat som uppnåtts inom den europeiska skogsbrukssektorn när det gäller hållbar utveckling. Kommittén anser att skogsskyddet i vissa områden kräver stöd, inbegripet ekonomiskt stöd, för en aktiv hållbar förvaltning som syftar till att maximera de positiva externa effekterna av ekosystemtjänster och undvika försämring, inbegripet miljöförstöring, till följd av att skogsmark överges.

20.

När det gäller den biologiska mångfalden bör det noteras att EU, tack vare vissa av de yttersta randområdena, har primärskog, regnskog och subtropisk skog med en miljö som erbjuder unika möjligheter till vetenskaplig forskning, specialisering och innovation (till exempel läkemedelsforskning och utvinning av växtextrakt). Den biologiska mångfalden i dessa områden står för nästan 80 % av Europas biologiska mångfald, och är mycket viktig för planetens ekologiska balans. De lokala och regionala myndigheterna förvaltar denna ovärderliga resurs och bör få lämpligt stöd för att sköta och bevara den.

21.

Kommittén anser att EU:s skogsstrategi visserligen är nära kopplad till strategin för biologisk mångfald och kan bidra till att skapa samstämmighet i detta avseende, men att den bör ha en mer inkluderande och systematisk inriktning så att skogsstrategins åtgärder på ett ändamålsenligt och konsekvent sätt kan anpassas till den gemensamma politikens mål i fråga om den gröna omställningen och klimatförändringarna, i syfte att uppnå EU:s miljömål, sociala mål och tillväxtmål, bland annat avseende gröna jobb, och på så sätt skapa den samstämmighet som behövs mellan EU:s relevanta politiska åtgärder för hållbart skogsbruk och samtidigt främja sektorns potential att bidra till och, där så är möjligt, uppnå den europeiska gröna givens mål för hållbar utveckling.

Behovet av utökad horisontalitet inom kommissionens avdelningar

22.

ReK ser positivt på att GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, GD Miljö och GD Klimatpolitik har arbetat gemensamt för att ta fram EU:s skogsstrategi, men rekommenderar att de olika kommissionsavdelningar som arbetar med skogsbruksfrågor (GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, GD Energi och GD Regional- och stadspolitik) också tas med i arbetet i syfte att inkludera alla sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter och konsekvenser i en systematisk och inkluderande strategi. I annat fall finns det risk för att strategin blir ofullständig och snedvriden.

23.

Rollen för den ständiga kommittén för skogsbruk bör tydligt definieras som en central aktör i EU:s skogsstrategi, så att sektorns och andra viktiga aktörers synpunkter kommer till uttryck och gör det möjligt att aktivt dra nytta av skogarna i EU:s olika regioner.

24.

Vi rekommenderar även att man tar hänsyn till landskapets morfologi, som kräver såväl innovation som investeringar i infrastruktur för att underlätta logistik och möjliggöra digitalisering i syfte att modernisera skogsbrukets värdekedjor som drivkraft mot att resurser överges och att områden avfolkas, samt ett lämpligt incitamentsystem.

Den regionala och lokala nivåns roll

25.

ReK rekommenderar att man beaktar skogarnas territoriella dimension som markanvändning (43 % tillväxt), till stor del i avfolkade områden (inlandet, bergsområden, kalla klimat, översvämningsområden, dålig jordmån), inom ramen för medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas politik för markförvaltning och avfolkning.

26.

Subsidiaritetsprincipen måste erkännas, men även den delade befogenhet över skogar som beror på de olika miljö- och landskapsskyddslagstiftningar som påverkar skogspolitiken, samtidigt som man beaktar de olika riktlinjer som är relevanta för skogar, inbegripet men inte begränsat till skogsbruksmetoder samt medlemsländernas varierande skogsinnehav inom ramen för skogarnas biologiska, sociala, ekonomiska och kulturella mångfald i EU:s olika regioner.

27.

De viktigaste aspekterna av EU:s skogsstrategi bör omfatta överenskomna principer på europeisk nivå. Medlemsstaterna måste dock kunna bestämma vilka metoder som behövs för att uppnå målen, så att de står i samklang med den politik och de bestämmelser som har fastslagits av de regionala och lokala myndigheter som har befogenheter i fråga om skogsbruk, och ReK betonar att hållbart skogsbruk, sektorns konkurrenskraft och lönsamhet som helhet och en ändamålsenlig enhetlig politik är garanter för skogsskyddet.

Förenlighet mellan skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner är nödvändig för att möta EU:s största utmaningar

28.

ReK anser att betydelsen av den fullständiga uppsättningen av skogsprodukter och skogstjänster måste framgå i tillräcklig utsträckning av EU:s skogsstrategi och att strategin för bioekonomi och hållbart skogsbruk därför bör garantera balansen mellan skogens funktioner, inbegripet tillhandahållandet av olika ekosystemtjänster. Om endast en aspekt lyfts fram uppkommer obalans.

29.

ReK betonar att skogsbrukssektorn (förvaltning och skogsbruksverksamhet, omställning av trä- och pappersindustrin) 2018 stod för 2,1 miljoner direkta arbetstillfällen i EU, med ett bruttoförädlingsvärde på 109 855 miljoner euro. Dessutom var 1,2 miljoner personer sysselsatta inom tillverkning av trämöbler och i papperstryckeribranschen, som genererade ett bruttoförädlingsvärde på 25 000 respektive 31 000 miljoner euro. År 2018 var 397 000 företag verksamma inom skogsbruksindustrierna, vilket utgjorde 15 % av tillverkningsföretagen. Dessutom tillkommer bioenergi, träbyggnation och skogliga biprodukter, som stod för ytterligare 4 miljoner arbetstillfällen.

30.

Bevarandet av den biologiska mångfalden, återställandet av ekosystem och ökningen av kolsänkor är de grundläggande inslagen i EU:s skogsstrategi, men den brist på samstämmighet med klimatmålen och hållbar socioekonomisk tillväxt som detta leder till är en av de mest problematiska frågorna.

31.

Skogarnas sociala dimension i EU är anmärkningsvärd, eftersom 60 % av skogsarealen tillhör mer än 16 miljoner skogsägare, varav de allra flesta är små ägare utspridda över alla regioner, med ett genomsnitt på 13 hektar per ägare.

32.

ReK menar att principerna för hållbart skogsbruk handlar om hållbarhet ur ett övergripande perspektiv, dvs. ekologiskt, ekonomiskt och socialt, vilket innebär att hållbar skogsförvaltning bör betraktas som den bästa lösningen för ”förvaltning i bevarandesyfte” eller ”bevarande i förvaltningssyfte”. På så sätt blir det möjligt att komma till rätta med uppdelningen mellan bevarande och förvaltning, som snarare har sina rötter i politiken än i den praktiska förvaltningen.

33.

ReK påpekar att de skogar som ägs av lokala och regionala myndigheter utgör omkring 14 % (22 miljoner hektar) av den totala skogsarealen. Lokala och regionala myndigheter är inte bara skogsägare, utan förvaltar även skogen och ansvarar för genomförandet av politiska åtgärder och budgetar på skogsbruksområdet, ser till att lagarna följs och hjälper privata skogsägare att bedriva ett hållbart skogsbruk i enlighet med dels den skogsbrukspolitik som faller inom varje medlemsstats behörighet, dels EU:s initiativ avseende olika sektorer, samtidigt som de alltid har som mål att kombinera skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner.

34.

De diskussioner som har förts under processen utmynnar i en felaktig motsättning mellan skogarnas miljömässiga och socioekonomiska funktioner, vilket leder till partiska diskussioner och avleder fokus från det grundläggande målet om hållbar utveckling, nämligen skydd av våra skogars hälsa på lång sikt, förmåga att hantera klimatkrisen med motståndskraftiga ekosystem, hållbar resursförvaltning och ansvarsfull och effektiv bearbetning av skogsprodukter, i syfte att trygga miljontals europeiska medborgares välbefinnande och levnadssätt.

35.

ReK rekommenderar att man förstärker innehållet i EU:s skogsstrategi när det gäller vissa miljömål (vatten, mark, landskap) och i större utsträckning betonar det viktiga bidrag som skogsprodukter som är industriellt förvaltade och industriellt bearbetade på ett hållbart sätt ger till bioekonomin, som en grundpelare i den europeiska gröna given. När det gäller dessa produkter är det viktigt att finansiera tekniskt innovativa processer för att stärka i synnerhet företagen i första bearbetningsledet, som är den svaga länken i skogs- och träsektorn men som har störst potential att utnyttja lokala resurser.

36.

Man bör lägga större vikt vid definitioner och åtgärder inom hållbart skogsbruk som syftar till att förbättra vattnets kretslopp och markskyddet, särskilt i ekosystem i Medelhavsområdet och i bergsområden. Kommittén påpekar att indikatorerna måste stärkas för att förbättra den hållbara förvaltningen av skogarna, vilket är en förutsättning för det långsiktiga tillhandahållandet av ekosystemtjänster.

37.

ReK rekommenderar att man omdefinierar mål för att lyfta fram prioriteringen att säkerställa en hållbar balans och kompatibilitet mellan skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner, på grundval av hållbart skogsbruk och mångfunktionalitet i de olika skogsregionerna (boreala och kontinentala skogar samt skogar i Medelhavsområdet, bergsområden och stadsområden), utan att skyddet av den biologiska mångfalden och andra miljötjänster överges.

38.

I EU:s skogsstrategi bör vikten av att främja inkluderande och jämställdhet inom skogssektorn tydligare betonas. Inom ramen för EU:s nya skogsstrategi bör man, i linje med EU:s nya jämställdhetsstrategi från mars 2020, verka för ett mer jämställt arbetsmarknadsdeltagande så att skogssektorn når sin fulla potential.

39.

Man bör lyfta fram skogarnas roll i de mest avlägsna områdena, bergsområden och mindre gynnade områden, där andelen skogsområden är högre och där risken för avfolkning är större, och där skogsbrukets värdekedjor dessutom utgör de främsta källorna till sysselsättning och ekonomisk verksamhet i samband med användning av och första bearbetningsledet av skogsresurser.

40.

Skogarnas roll i utvecklingen av en cirkulär bioekonomi presenteras mer ur ett riskperspektiv än från ett möjlighetsperspektiv. Den roll som biobaserade produkter spelar för utfasningen av fossila bränslen är viktig genom att förbrukningen av fossila bränslen och material minskas, vilket är ett av kommissionens viktigaste mål, men i utfasningen av fossila bränslen måste man ta hänsyn till livscykelbedömningen av skogsbaserade produkter och främja tillverkningen av produkter med lång livstid.

41.

Kommittén rekommenderar att vidarebearbetning av träprodukter och andra skogsprodukter gynnas lokalt för att minska effekterna på miljön.

42.

Kommittén välkomnar rekommendationen från medborgarpanelen i konferensen om Europas framtid, där man efterlyser ett särskilt fokus på återbeskogning av exploaterade eller förstörda skogar, nybeskogning av områden med skadad mark samt mer ansvarsfulla lösningar för att främja en bättre användning av träråvaran (8).

43.

ReK rekommenderar att man omdefinierar målen och synergierna för EU:s skogsstrategi med hänsyn till 2012 års bioekonomistrategi, som reviderades 2018 (9), och integrerar och främjar skogsprodukter, både träprodukter (inte bara konstruktionsvirke, utan även biokompositmaterial, biobränslen, material för bioraffinaderier och produkter med högt mervärde för den kemiska industrin, livsmedelsindustrin samt kosmetik- och parfymindustrin) och skogliga biprodukter (kork, svampar, bär, aromatiska växter och medicinalväxter, hartser), med beaktande av deras bidrag till att begränsa klimatförändringarna i form av kolsänkor under hela deras livscykel och substitutionseffekten i förhållande till andra material som släpper ut mycket växthusgaser.

44.

ReK rekommenderar en omdefiniering av mål och synergier med hänsyn till 2020 års nya handlingsplan för den cirkulära ekonomin (10), som är grundpelaren för den europeiska gröna given, för att förbättra återvinning och materialutnyttjande av skogsprodukter i alla kedjor av avfallshantering och tillvaratagande.

45.

Kommittén rekommenderar att man upprättar ett system för utbyte av god praxis som används inom en majoritet av företagen (optimerat skogsbruk, rationell och ansvarsfull resursanvändning, certifiering av spårbarhetssystem, ekodesign, energieffektivitet, material- eller energiutvinning av avfall) inom hela skogsbruksindustrin.

46.

I EU:s skogsstrategi bör man erkänna skogens betydelse inte bara som kolsänka, utan också som kollager som skulle kunna ökas som en viktig bidragande faktor till EU:s mål om klimatneutralitet senast 2050. För att kunna uppskatta skogssektorns totala potential när det gäller att begränsa klimatförändringarna bör man i ersättningseffekten av skogsbaserade produkter beakta inverkan under hela livstiden. Effekten av skogarna som nettokolsänka minskar dessutom med skogarnas ålder.

47.

Tydliga definitioner bör fastställas för skogar, där man åtminstone skiljer mellan orörda skogar som aldrig har förvaltats (0,7 % av alla skogar) och skogar som tidigare förvaltats men som inte förvaltats under de senaste årtiondena, för att skydda urskogar på ett effektivt sätt, särskilt i vissa regioner i Central- och Östeuropa, och för att blåsa nytt liv i bergsområden som inte längre förvaltas, vilka löper risk för att drabbas av skogsbränder, sjukdomar och skadedjur.

48.

Bioenergi bör betraktas som en möjlighet till hållbara skogsbruksåtgärder och som en förnybar källa i processer för industriell omvandling av biprodukter och återvinning, i linje med direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor från 2018 (11). Bioenergin är viktig för Europas energisäkerhet och oberoende av fossila bränslen.

49.

ReK rekommenderar en översyn av de föreslagna ändringarna av hållbarhetskriterierna för bioenergi eller skogsbrukssätt, eftersom vissa av de föreslagna åtgärderna kan öka bördan för regionala och lokala myndigheter som skogsägare och som institutioner med ansvar för hållbart skogsbruk i många medlemsstater, eftersom begränsningar i fråga om strikt rättsligt skydd för 10 % av skogarna kommer att generera en mycket betydande kompensation utan ett tydligt finansiellt åtagande från kommissionen. Hållbarhetskriterierna för bioenergi i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor från 2018 bör gälla.

50.

Skogsbrukssektorns socioekonomiska roll är viktig för landsbygdsutvecklingen och de lokala ekonomierna i många regioner, och det är beklagligt att EU:s skogsstrategi inte som ett av sina prioriterade mål fastställer en tydlig och entydig ökning av användningen av trä och skogliga biprodukter samt den industriella omvandlingen av dessa resurser i europeiska företag (de allra flesta små och medelstora företag i landsbygdsområden), på basis av hållbar skogsförvaltning och inom ramen för den gröna bioekonomin.

51.

ReK anser att EU:s skogsstrategi bör främja och förstärka utbildning om hållbart skogsbruk inom alla områden, särskilt i skolor och det civila samhällets organisationer, men även inom ramen för upplysningskampanjer i media, som en lösning för att avhjälpa den europeiska allmänhetens bristande kunskaper om hållbart skogsbruk och dess tredelade ekologiska, ekonomiska och sociala dimension.

52.

EU:s skogsstrategi bör innehålla en internationell dimension som syftar till att hejda den globala avskogningen och förlusten av biologisk mångfald med hjälp av erfarenheter, överföring av kunskap och god praxis från hållbart skogsbruk i medlemsstaterna och i de allra flesta lokala och regionala myndigheter. Kommittén välkomnar mot denna bakgrund kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010 (12), som syftar till att stoppa importen av varor som är kopplade till avskogning och skogsförstörelse globalt. Kommittén betonar också att förslaget har åtföljts av en ”subsidiaritetsmall” (13), som innehåller en noggrann analys av subsidiaritetsfrågor.

Behovet av att nå samförstånd på vetenskaplig och teknisk nivå

53.

EU:s skogsstrategi bör lyfta fram goda skogsbruksmetoder som gett goda resultat i de europeiska skogarna under de senaste årtiondena (kontinuerlig tillväxt av skogsområden, tillväxt av kolsänkor, ökning av antalet skyddade områden och ekosystem, ökad avverkning, utveckling av ansvarsfulla företag och industrier, förbättrad utbildning i hållbart skogsbruk och utbildning av skogsbruksaktörer). ReK rekommenderar att man i EU:s skogsstrategi uttryckligen erkänner detta arbete som sätter EU i främsta ledet när det gäller bästa praxis på global nivå inom skogsbruket och fungerar som förebild för andra länder.

54.

ReK uppmanar till efterlevnad av de definitioner av hållbart skogsbruk, i synnerhet i enlighet med processen Forest Europe, som härrör från EU:s och dess medlemsstaters internationella åtaganden.

55.

ReK rekommenderar att ytterligare utredningar görs i anslutning till planeringen av det eventuella genomförandet i syfte att undvika överlappningar med befintliga system. Det bör klargöras vilka synergier, vilket mervärde och vilket kostnads-nyttoförhållande som kan vinnas genom den föreslagna certifieringen av skogsförvaltning i form av ”naturnära skogsbruk”, ett särskilt EU-certifikat samt ”strategiska skogsbruksplaner” i förhållande till dels befintliga skogscertifieringssystem (det alleuropeiska skogscertifieringsprojektet och FSC-certifiering) som redan erkänns och tillämpas internationellt, dels strategier, planer och program för hållbart skogsbruk som redan nu är tillgängliga på såväl nationell som regional och lokal nivå. Det saknas också ett klargörande av huruvida det nya systemet ska vara obligatoriskt eller frivilligt samt av den rättsliga grunden för sådana åtgärder.

56.

Kommittén efterlyser en tydlig hänvisning till skogarnas alla icke utvinningsrelaterade fördelar.

57.

ReK efterlyser en översyn och en analys av de bedömningar som gjorts av experter inom skogsvetenskap, däribland skogsekologer, i hela Europa, där man varnar för att den föreslagna politiken kanske inte tar tillräcklig hänsyn till den potentiella ökningen av riskerna i samband med omfattande störningar (bränder, orkaner, kraftiga snöfall och skadedjur), med särskild uppmärksamhet på skogar som är särskilt sårbara för klimatkrisen.

58.

ReK anser att man bör uppnå större samförstånd kring de förutsättningar som ligger till grund för såväl skogsstrategin som strategin för biologisk mångfald, på basis av ett rigoröst vetenskapligt och tekniskt synsätt, och att man bör involvera en representativ kommitté med vetenskapliga experter som besitter noggrannhet och styrkt erfarenhet av alla aspekter av skogsbrukets hela värdekedja och de olika typerna av skogar i Europa.

59.

ReK anser att skyddade livsmiljöer i vissa Natura 2000-områden som hotas eller äventyras på grund av störningar relaterade till klimatförändringarna kan förvaltas på ett sätt som skapar mer motståndskraftiga ekosystem, om vissa villkor är uppfyllda baserat på vetenskapliga analyser.

60.

ReK erkänner och välkomnar förslaget om insamling av tillförlitliga data, och framhåller vikten av offentliggörandet av det nya lagstiftningsförslaget om observation, rapportering och insamling av uppgifter om EU:s skogar.

Strategin kräver viktiga klargöranden innan den genomförs

61.

EU:s skogsstrategi saknar ett sammanhängande och övergripande mål för den europeiska skogsbrukssektorn för 2030, och omfattar i stället flera åtgärder och initiativ, varav många fortfarande är vaga och endast några har en vägledande tidsplan.

62.

När det gäller genomförandet av EU:s skogsstrategi är ett nödvändigt första steg att klargöra begrepp och åtgärder och utarbeta en handlingsplan som ger klarhet i fråga om mål, omfattning, tidsramar och ansvarsområden. Denna handlingsplan bör erkänna medlemsstaternas, de regionala och lokala myndigheternas och sektorsaktörernas ståndpunkt i fråga om EU:s skogsstrategi och överväganden om den föreslagna vägen framåt. Den bör också innehålla synpunkter från ReK, Europaparlamentet och alla intressenter i skogsbranschen.

63.

ReK rekommenderar ett förtydligande av hur de nya indikatorerna, tröskelvärdena och intervallen avseende hållbart skogsbruk kommer att kopplas till kriterierna och indikatorerna för hållbart skogsbruk i den alleuropeiska processen Forest Europe, med tanke på att EU och dess medlemsstater har undertecknat denna. Det finns också ett behov av information om den rättsliga grund som skulle motivera denna åtgärd och vad den skulle innebära ”på frivillig basis” när det gäller möjliga framtida åtgärder, samt av att klargöra kopplingen mellan hållbart skogsbruk och konceptet ”naturnära skogsbruk”.

64.

ReK rekommenderar att man med medlemsstaterna och sektorsaktörerna ingående diskuterar omfattningen och genomförbarheten när det gäller utveckling av ersättningar för ekosystemtjänster, och att man därefter genomför kontroller av de verkliga förhållandena för att bedöma om de finansiella mekanismer som föreskrivs i EU:s skogsstrategi (den gemensamma jordbrukspolitiken, förbättrad koldioxidbindning – ”carbon farming” – och koldioxidcertifiering) skulle göra det möjligt att uppnå de avsedda målen.

65.

Kommittén välkomnar införandet av EU-omfattande och samordnad skogsövervakning, men anser att det behövs en bedömning av mervärdet och kostnads-nyttoförhållandet i det nya förslaget om observation av, rapportering om och insamling av uppgifter om EU:s skogar, samt när det gäller uppgifter och information som redan finns eller som saknas, med erkännande av fjärrdata, inbegripet information från satelliter och andra källor, som ett kostnadseffektivt sätt att förbättra kunskapsbasen i samarbete med befintliga och pågående nationella skogsinventeringar. I detta sammanhang bör centrala aspekter som subsidiariteten, kostnader och administrativa bördor beaktas. En EU-omfattande skogsövervakning skulle kunna ge mervärde under förutsättning att en sådan åtgärd stöds av medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter och grundar sig på uppgifter från fältet som samlas in i samband med nationella och regionala skogsinventeringar samt på erfarenheten inom Forest Focus. De nationella strategiska planernas karaktär (frivilliga eller obligatoriska planer), format och exakta syfte bör dessutom definieras tydligt och kostnadseffektiva incitament måste skapas för att skogsägarna ska kunna bidra till insamlingen av uppgifter.

En hållbar skogsförvaltning behöver mer EU-finansiering

66.

Även om en betydande ökning av EU-finansieringen för hållbart skogsbruk och bevarandet av biologisk mångfald kan utläsas i EU:s skogsstrategi rekommenderar kommittén tydliga och realistiska finansiella åtaganden. Med tanke på behovet av att förlita sig på medel som redan har öronmärkts för andra ändamål och tilldelningar (till exempel GJP), bristen på bidrag från andra EU-fonder i en allmän kontext som präglas av brexit, den ekonomiska krisen till följd av covid-19 samt ökad inflation är det tveksamt om den rådande underfinansieringen av skogsbruk och biologisk mångfald i EU kan åtgärdas på kort eller medellång sikt.

67.

Kommissionen bör hjälpa de lokala och regionala myndigheterna att se till att de tillgängliga EU-medlen (Ejflu, Eruf, NextGenerationEU) bättre kan utnyttjas för att främja hållbart skogsbruk genom att de administrativa förfarandena förenklas.

68.

Det bör anslås mer ekonomiska resurser för utbildning, FoU och kunskapsöverföring på europeisk och internationell nivå i syfte att samarbeta, överföra och tillämpa god praxis i fråga om hållbart skogsbruk och skogsbaserade värdekedjor i alla regioner i Europa och i världen.

69.

EU:s nya skogsstrategi bör främja initiativ som skapar plattformar ämnade för interregional samverkan och finansiering kopplat till skogen och den koldioxidsnåla ekonomin.

---

(1)  COM(2013) 659 final.

(2)  COM(2018) 811 final.

(3)  Den europeiska gröna given: https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-deal_sv.

(4)  COM(2020) 788 final.

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(6)  COM(2020) 380 final.

(7)  EUT C 152, 6.4.2022, s. 169.

(8)  Rekommendation från medborgarpanelen om klimatförändringar och miljö i konferensen om Europas framtid.

(9)  COM(2018) 673 final och SWD(2018) 431 final.

(10)  COM(2020) 98 final.

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(12)  COM(2021) 706 final.

(13)  SWD(2021) 325 final.