—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2020)9147),

—

med beaktande av kommissionens skrivelse av den 21 december 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

—

med beaktande av skrivelsen av den 26 januari 2021 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

—

med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1) (Emir), särskilt artikel 11.15,

—

med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

—

med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 9 februari 2021, och av följande skäl:

A.

Genom artikel 11.3 i Emir införs en skyldighet att ha riskhanteringstekniker som kräver en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad (gemensamt kallade ”kraven på marginalsäkerhet”) för finansiella motparter som ingår OTC-derivatkontrakt (”over-the-counter”) som inte clearas av en central motpart, samt de icke-finansiella motparter som avses i artikel 10.2 i Emir. I kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2251 (2) specificeras dessa tekniker mer ingående och ett senare datum fastställs för när de bilaterala marginalkraven ska börja tillämpas avseende OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt som ingåtts mellan vissa motparter, för att säkerställa att dessa kontrakt tillfälligt inte omfattas av kravet.

B.

Tillämpningen av dessa bilaterala marginalkrav på OTC-derivatkontrakt inom gruppen som inte clearas centralt bör därför skjutas upp ytterligare för att undvika den oavsiktliga och skadliga ekonomiska påverkan det skulle ha på motparter som är etablerade inom unionen om undantaget löpte ut. Ändringarna av den delegerade förordningen innebär en avgörande lättnad för motparter som är etablerade i unionen. Ändringarna till delegerad förordning (EU) 2016/2251 utgörs av begränsade anpassningar av den befintliga rättsliga ramen.

C.

Den delegerade förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt för att säkerställa unionens beredskap och främja de i unionen etablerade motparternas intressen, eftersom unionsrätten har upphört att gälla i Förenade kungariket sedan övergångsperioden löpte ut den 31 december 2020.

1.

2.