52021AE6494

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52021AE6494 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52021AE6494

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om fastställande av regler för att förhindra missbruk av företag utan substans för skatteändamål och om ändring av direktiv 2011/16/EU (COM(2021) 565 final – 2021/0434 (CNS))

EESC 2021/06494

EUT C 290, 29.7.2022, p. 45–51 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

29.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 290/45

(COM(2021) 565 final – 2021/0434 (CNS))

(2022/C 290/08)

Föredragande:	Benjamin RIZZO
Medföredragande:	Javier DOZ ORRIT

Remiss	Europeiska unionens råd, 10.2.2022
Rättslig grund	Artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	3.3.2022
Antagande vid plenarsessionen	23.3.2022
Plenarsession nr	568
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	206/1/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder till fullo kommissionens förslag avseende missbruk av skalbolag för skatteändamål samt förslagets mål. Att säkerställa en effektiv och rättvis beskattning på hela den inre marknaden är avgörande för att främja en verklig återhämtning efter covid-19-pandemin.

1.2

EESK uppskattar det breda offentliga samråd som kommissionen har inlett och som kommer att vara öppet för alla berörda parter, samt det mer riktade samrådet med nationella experter, som deltog på grundval av sin specifika sakkunskap. Dessa samråd har gett berörda parter möjlighet att lämna ett meningsfullt bidrag, och de bör fortsätta att vara en del av framtida diskussioner.

1.3

EESK stöder valet av ett direktiv som syftar till att säkerställa att en gemensam rättslig ram upprättas för medlemsstaterna. Karaktären hos det område som ska regleras och de mål som eftersträvas innebär att de inte kan hanteras genom enskilda initiativ från medlemsstaterna i deras respektive rättssystem.

1.4

EESK anser att förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen eftersom det inte går utöver att säkerställa den nödvändiga skyddsnivån för den inre marknaden, med en till synes rimlig inverkan på företag.

1.5

EESK anser att kommissionen och de nationella skattemyndigheterna bör ha tillräcklig kapacitet vad gäller kompetens och resurser för att korrekt kunna genomföra de nödvändiga kontroller och dela den information som förslaget avser.

1.6

EESK hoppas att resultaten, när utredningarna av skalbolag har genomförts och avslutats, kommer att göras tillgängliga för allmänheten på ett transparent sätt så att resultaten av direktivets genomförande framgår.

1.7

EESK anser att lämpliga kontroller bör genomföras inte bara med avseende på bolagsinkomster utan även tillgångar, med tanke på att skatter kan tas ut även om sådana tillgångar inte genererar någon inkomst, till exempel när det gäller förmögenhetsskatt.

1.8

EESK understryker behovet av att fastställa gemensamma och tydliga regler om det specifika innehållet i de förklaringar som krävs av företag. Överrapportering som går utöver direktivets mål och de resulterande efterlevnadskostnaderna bör undvikas.

1.9

EESK rekommenderar att riktade regler för att förhindra ”professionella möjliggörares” (”professional enablers”) verksamhet fastställs i en annan lagstiftning, för att följa OECD:s strategi i frågan. EESK anser att samarbete mellan branschtillsynsorgan för att bekämpa oegentligheter och eventuell brottslig verksamhet som utförs av ”professionella möjliggörare” skulle vara av stort värde.

1.10

EESK upprepar behovet av att ha en fullständig och omfattande EU-förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner utanför EU, bland annat så att EU-företag kan se om de medel och tillgångar de förvaltar kan kopplas till skalbolag utanför EU.

1.11

1.12

EESK konstaterar att skalbolag också kan etableras och användas för att underlätta odeklarerat arbete samt för att undvika sociala avgifter. EESK föreslår därför att kommissionen överväger möjligheten att hantera sådana problem i EU-lagstiftningen utöver det aktuella förslaget, som endast är ett skattedirektiv.

2. Bakgrund till kommissionens förslag

2.1

I kommissionens meddelande om företagsbeskattning för 2000-talet, som antogs den 18 maj 2021, fastställs både långsiktiga och kortsiktiga mål för att stödja återhämtningen efter covid-19-utbrottet och säkerställa tillräckliga offentliga intäkter i framtiden.

2.2

Kommissionens föreslagna direktiv om skalbolag är ett av de kortsiktiga specifika initiativ som aviseras i meddelandet i syfte att förbättra det nuvarande skattesystemet, med särskild inriktning på att säkerställa rättvis och effektiv beskattning.

2.3

Juridiska personer utan minimal substans eller ekonomisk verksamhet skulle kunna användas för otillbörliga skatteändamål, såsom skatteundandragande och skatteflykt eller till och med penningtvätt. Det är därför nödvändigt att hantera situationer där de som förväntas betala skatt kringgår eller undviker sina skatteskyldigheter genom företag som inte bedriver någon faktisk ekonomisk verksamhet. Skalbolag skulle kunna främja en miljö med orättvis fördelning av skattebördan och illojal skattekonkurrens mellan jurisdiktioner.

2.4

Kommissionens förslag är tillämpligt på alla företag som anses ha skatterättslig hemvist och som har rätt att erhålla ett intyg om skatterättslig hemvist i en EU-medlemsstat. När de nya reglerna har antagits som ett direktiv ska de införlivas i medlemsstaternas olika nationella rättssystem senast den 30 juni 2023, med full verkan den 1 januari 2024.

2.5

Det finns en stor mängd EU-lagstiftning om penningtvätt, vilket är ett brott som ofta begås av vissa skalbolag, och som skulle kunna utgöra en användbar grund för kommissionens förslag. Det bör särskilt hänvisas till kommissionens föreslagna lagstiftningspaket från juli 2021, som består av tre förordningar och ett direktiv (1).

3. Kommissionens förslag

3.1

Direktivet avser upplägg som används för skatteflykt eller skatteundandragande. De upplägg som förslaget inriktar sig på omfattar etablering i EU av företag som påstås bedriva verklig ekonomisk verksamhet, men som i själva verket inte bedriver sådan verksamhet. Det verkliga skälet till att vissa av dessa typer av företag har bildats är i stället att vissa skattefördelar ska kunna överföras till den verkliga huvudmannen eller till den koncern företaget tillhör.

3.2

För att bekämpa sådana upplägg fastställs i det föreslagna direktivet ett test som syftar till att hjälpa medlemsstaterna att identifiera företag som påstås bedriva en legitim verksamhet, men som inte har minimal ekonomisk substans och därför kanske missbrukas i syfte att erhålla otillbörliga skattefördelar. Detta test definieras som ett ”substanstest”.

3.3

I testets första steg delas de olika typerna av företag upp i dem som ”riskerar” att sakna substans och missbrukas för skatteändamål jämfört med företag ”med låg risk”. Riskfall kännetecknas av ett antal egenskaper som vanligtvis identifieras samtidigt i företag som saknar substans (”kriterier för upptagning till bedömning”). Lågriskfall är däremot sådana som inte uppvisar några eller endast några av dessa kriterier och inte uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning.

3.4

I de relevanta kriterierna betraktas de företag som inte uttryckligen undantas från direktivet vara ”i riskzonen” om de bedriver gränsöverskridande verksamhet, är geografiskt rörliga och dessutom förlitar sig på andra företag för sin egen förvaltning (särskilt utomstående leverantörer av tjänster). Lågriskfall som inte uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning omfattas inte av direktivets syften.

3.5

Företagen måste först göra en självbedömning, och om de klassificeras som ”riskfall” ombeds de att rapportera om substansen i sin skattedeklaration. Att rapportera om substans innebär att man tillhandahåller specifik information för att underlätta bedömningen av företagets verksamhet.

3.6

När det gäller det andra steget är det tre komponenter som avgör substanstestets resultat:

i)	Lokaler som är tillgängliga uteslutande för användning av företaget.

ii)	Minst ett eget och aktivt bankkonto i EU.

iii)	Minst en styrelseledamot som är bosatt nära företaget och som ägnar sig åt dess verksamhet eller, alternativt, ett tillräckligt antal av företagets anställda som ägnar sig åt dess huvudsakliga ”inkomstgenererande verksamhet” och som är bosatta nära företaget.

3.7

I det tredje steget i testet föreskrivs en lämplig bedömning av den information i fråga om substans som företaget lämnade i det andra steget. Ett företag som är ett riskfall, eftersom det har uppfyllt kriterierna för upptagning till bedömning, och vars rapportering också leder till slutsatsen att företaget saknar åtminstone en av de relevanta komponenterna i fråga om substans, ska antas vara ett skalbolag i den mening som avses i det nya direktivet och därför sakna substans, och ska antas missbrukas för skatteändamål.

3.8

Ett företag som är ett ”riskfall” men vars rapportering visar att det har alla relevanta delar i fråga om substans ska inte antas vara ett skalbolag i den mening som avses i direktivet. Denna presumtion utesluter dock inte möjligheten att en skattemyndighet konstaterar att ett sådant företag är ett skalbolag av skäl som inte omfattas av direktivet.

3.9

Det fjärde steget innebär en rätt för ett företag som antas vara skalbolag och som antas missbrukas för skatteändamål, i den mening som avses i direktivet, att bevisa motsatsen genom att styrka att det har substans med hjälp av konkreta bevis (”motbevisning”). Företagen i fråga kommer därför att ha en faktisk rätt att hävda att de inte är ett skalbolag enligt direktivet.

3.10

När ett företag anses vara ett skalbolag i den mening som avses i direktivet och denna presumtion inte motbevisas ska skattekonsekvenser utlösas i enlighet därmed. Dessa konsekvenser ska innebära att eventuella skattefördelar som har erhållits eller skulle kunna erhållas tas bort.

3.11

Med tanke på att ett företag för att vara berättigat till dessa förmåner enligt ett skatteavtal normalt måste tillhandahålla ett intyg om skatterättslig hemvist kommer den medlemsstat där skalbolaget har sin skattemässiga hemvist att antingen inte utfärda något intyg om skatterättslig hemvist eller utfärda ett intyg med en varning, vilket innebär en uttrycklig förklaring för att förhindra att intyget används för att erhålla ovannämnda förmåner.

3.12

Om skattefördelar som beviljats företaget tas bort ska det fastställas hur inkomstflöden till och från företaget, samt eventuella tillgångar som ägs av företaget, faktiskt ska beskattas. Vid fördelningen av beskattningsrätten ska hänsyn tas till alla jurisdiktioner som kan påverkas av transaktioner där skalbolag är inblandade.

3.13

Direktivets regler påverkar av nödvändighet endast medlemsstaterna, eftersom tredjeländer inte omfattas av EU-lagstiftningen. I sådana fall bör avtal för undvikande av dubbelbeskattning mellan en medlemsstat och ett tredjeland vederbörligen respekteras när det gäller fördelningen av beskattningsrätten. Om inga sådana avtal finns kommer den berörda medlemsstaten att tillämpa sin nationella lagstiftning.

3.14

Alla medlemsstater kommer att ha tillgång till rapporterande enheter enligt direktivet, oavsett tidpunkt och utan att behöva inge en begära om information. Informationen kommer därför att utbytas mellan medlemsstaterna från och med det första steget, dvs. när ett företag klassificeras som ”riskfall” enligt direktivet. För detta ändamål kommer ett register eller en databas att inrättas.

3.15

I den föreslagna lagstiftningen överlåts åt medlemsstaterna att fastställa sanktioner som ska gälla vid överträdelser av rapporteringskraven i detta direktiv, så som de införlivats i de nationella rättssystemen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.16

En miniminivå av samordning mellan medlemsstaterna förväntas genom att man fastställer en minimiavgift i enlighet med befintliga bestämmelser inom finanssektorn. Sanktionerna ska omfatta administrativa sanktionsavgifter på minst 5 % av företagets omsättning.

4. EESK:s allmänna kommentarer

4.1

EESK stöder helhjärtat kommissionens förslag och dess övergripande mål. Att säkerställa en effektiv och rättvis beskattning på hela den inre marknaden är avgörande för att främja en verklig återhämtning efter covid-19-pandemin. Tillräckliga skatteintäkter till medlemsstaterna är en nyckelfaktor för att underlätta offentliga investeringar som syftar till att skapa en grönare och mer digitaliserad inre marknad. Kommittén är något oroad över att man i kraven på substans inte tar hänsyn till den digitala sidan och endast betonar vikten av materiella tillgångar. Detta skulle kunna skapa problem i framtiden.

4.2

Kommissionens förslag är därför helt i linje med meddelandet om företagsbeskattning för 2000-talet, vilket leder till konkreta och konsekventa åtgärder för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt och därigenom säkerställa en rättvis skattemiljö i hela Europa.

4.3

EESK konstaterar att kommissionens förslag är förenligt med tidigare lagstiftningsinitiativ som tagits av EU-institutionerna, såsom direktivet mot skatteflykt och direktivet om administrativt samarbete mellan skattemyndigheter. Det är av yttersta vikt att uppnå enhetlighet mellan olika skatteregler mellan vilka kontinuerlig växelverkan förväntas, för att undvika oavsiktliga resultat.

4.4

Kommissionens förslag kompletterar det nyligen framlagda förslaget om den globala lägsta skattenivån för multinationella koncerner i EU (den så kallade andra pelaren), trots de olika tillämpningsområdena för de båda direktiven, med tanke på att den andra pelaren kommer att tillämpas på företag som överskrider ett tröskelvärde för omsättning på 750 miljoner euro, medan direktivet om skalbolag inte omfattas av sådana begränsningar.

4.5

EESK uppskattar det offentliga samråd som kommissionen inledde innan förslaget offentliggjordes. Samrådet innehöll 32 frågor som bland annat syftade till att beskriva problemet och dess orsaker och identifiera lämpliga EU-åtgärder. Berörda parter har därför fått en betydande möjlighet att framföra sina synpunkter och farhågor innan de nya reglerna utarbetas. EESK beklagar att endast ett fåtal aktörer (50) har utnyttjat denna möjlighet.

4.6

EESK stöder också ytterligare offentligt samråd med nationella experter, som har varit involverade på ett målinriktat sätt, baserat på sin särskilda sakkunskap. Kombinationen av ett brett samråd riktat till berörda parter och ett mer ingående samråd riktat till kvalificerade experter skapar en god balans mellan att säkerställa att lagstiftningsprocessen präglas av både deltagande och en tekniskt hög nivå.

4.7

Både själva karaktären på det område som ska regleras genom direktivet och de fastställda målen – att ta itu med gränsöverskridande skatteflykt och skatteundandragande – kräver att medlemsstaterna tillämpar en gemensam ram.

4.8

Enskilda åtgärder av varje medlemsstat skulle, med tanke på rättssystemens olikhet, helt säkert inte kunna uppnå en lämplig och ändamålsenlig gemensam ram. I så fall skulle de befintliga skillnaderna bestå och eventuellt till och med förvärras av flera osamordnade åtgärder som genomförs på nationell nivå.

4.9

Skalbolag som har inrättats i medlemsstaterna måste tvingas följa direktivet, och samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter är av större vikt än någonsin för att undvika att hela EU:s finanspolitiska kapacitet urholkas. För att kunna hantera de nödvändiga kontrollerna på ett korrekt sätt samt dela informationen bör kommissionen ha tillräcklig kapacitet och tillräckliga resurser.

4.10

EESK anser också att förslaget ligger i linje med proportionalitetsprincipen, eftersom det inte går utöver att säkerställa den miniminivå av skydd som krävs för den inre marknaden, med en till synes rimlig inverkan på företagen. Direktivet syftar till att uppnå ett minimiskydd för medlemsstaternas skattesystem, för att säkerställa en nödvändig grad av samordning inom EU för att uppnå dess mål.

4.11

Å andra sidan verkar också inverkan på företagen vara proportionerlig, vilket innebär en lämplig balans mellan de olika målen och värdena, bland annat följande:

i)	Effektiviteten i fråga om att minska missbruket av skalbolag.

ii)	Skattevinster för de offentliga finanserna.

iii)	Företagens och skattemyndigheternas efterlevnadskostnader.

iv)	Indirekta effekter på den inre marknaden och konkurrensen mellan företag.

4.12

EESK håller med kommissionen om att ett effektivt och öppet informationsutbyte mellan skattemyndigheter är nödvändigt för att bekämpa olämplig användning av skalbolag och mer allmänt för att säkerställa en rättvis och mer effektiv skattemiljö. Denna punkt måste följas mycket noggrant så att det råder samarbete mellan medlemsstater där ett skalbolag har transaktioner som berör två medlemsstater. När utredningarna av skalbolag är avslutade bör resultaten göras tillgängliga för allmänheten. Europeiska och nationella myndigheter bör informera om resultaten av direktivets genomförande.

4.13

Skalbolag som omfattas av detta direktiv kan användas både för skatteundandragande och skatteflykt och i specifika fall även för att begå andra brott, till exempel penningtvätt, något som de ofta är kopplade till. Därför är det viktigt med samordning vad gäller lagstiftning och samordning mellan de olika tillsynsmyndigheter som ansvarar för att bekämpa dessa brott, både på nationell nivå och på EU-nivå. Genom detta direktiv (”Unshell”) kommer skattemyndigheter att ha tillgång till ytterligare information, vilket kommer att göra det möjligt för dem att dubbelkontrollera denna nya uppsättning information med den information som tillhandahålls av myndigheter med ansvar för penningtvättsbekämpning. De nationella och europeiska myndigheterna måste se till att tillämpningen av detta direktiv inte orsakar några problem för någon typ av företag som bedriver sin verksamhet i enlighet med lagstiftningen.

4.14

Vetskap om de verkliga huvudmännen för skalbolag och deras tillgångar samt om de verkliga ägarna bakom de transaktioner som de utför är avgörande för att man ska kunna utreda den verkliga arten av den verksamhet som bedrivs och förstå omfattningen av skatteundandragande eller penningtvätt. Att dölja verkligt huvudmannaskap genom kedjor av skalbolag som förvaltas av ”professionella möjliggörare” är en inneboende del av deras kriminella syften. Verktygen för att få vetskap om de verkliga huvudmännen finns i lagstiftningen mot penningtvätt. Det finns dock ingen hänvisning till problemet i det förslag till direktiv som diskuteras. EESK anser att både detta och andra kryphål i kopplingen mellan de två rättsakterna bör lösas, antingen genom att förklara hur detta ska göras i detta direktiv eller genom att skyndsamt främja en europeisk ramlag för att ta itu med det.

4.15

Vissa skalbolag bildas och används även för att underlätta odeklarerat arbete och undvika sociala avgifter, vilket ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde. EESK föreslår att kommissionen undersöker möjligheten att hantera detta problem i EU-lagstiftningen.

5. Särskilda kommentarer

5.1

EESK anser att de kriterier för upptagning till bedömning som inrättats genom kommissionens förslag i form av kumulativa indikatorer är skäliga och lämpliga. I detta avseende konstaterar EESK att enheter som innehar tillgångar för privat bruk, såsom fastigheter, yachter, jetplan, konstverk eller eget kapital, kanske inte har några inkomster under längre perioder men ändå ger upphov till betydande skattefördelar för sina kontrollerande enheter.

5.2

EESK anser därför att kontroller bör utföras inte bara med avseende på inkomster utan även när det gäller tillgångar, med tanke på att skatter kan tas ut även om tillgångarna inte genererar någon inkomst, såsom förmögenhetsskatt i tillämpliga fall. EESK anser att kommissionen bör ha tillräcklig kapacitet och tillräckliga resurser för att kunna hantera dessa kontroller på ett korrekt sätt och dela med sig av informationen.

5.3

EESK föreslår att kommissionen utfärdar lämpliga riktlinjer för det substanstest som fastställs i direktivet, särskilt när det gäller innebörden av specifika begrepp som ”hemvist”, ”bosatt styrelseledamot” och ”lokaler”. Enligt detta tillvägagångssätt skulle nationella skillnader och olika tolkningar, som kan vara skadliga för den inre marknaden, kunna minskas eller hanteras bättre. I synnerhet uppmanar EESK kommissionen att vederbörligen beakta de nya digitala affärsmodellerna i detta avseende.

5.4

EESK anser att företagens gränsöverskridande verksamhet bör utvärderas noggrant med avseende på den faktiska karaktären hos de transaktioner som utförs av sådana företag å ena sidan, och med avseende på deras egendom och tillgångar å den andra. Företag som uppvisar en tillräcklig grad av transparens och som inte utgör någon verklig risk vad gäller bristande ekonomisk substans när det gäller skatteundandragande eller skatteflykt bör inte omfattas av direktivet.

5.5

Unshell-direktivet bygger på befintlig EU-standard och internationell standard. EESK rekommenderar att kommissionen säkerställer förenlighet med den relevanta internationella och den gemensamma EU-standard som redan finns, särskilt begreppet ”betydande ekonomisk verksamhet” som utarbetats inom ramen för system med skattemässig förmånsbehandling och diskuterats ingående inom forumet om skadliga skattemetoder. En annan viktig fråga att ta itu med är fastställandet av gemensamma och tydliga regler för det specifika innehållet i de förklaringar som krävs av företag. Överrapportering som går utöver direktivets mål och de därav följande efterlevnadskostnaderna bör undvikas.

5.6

EESK insisterar på att särskilt fokus bör ägnas den roll som så kallade ”yrkesverksamma möjliggörare” spelar, eftersom detta är en fråga som inte nämns i förslaget till direktiv. EESK rekommenderar att reglerna som styr ”professionella möjliggörares” verksamhet fastställs i en annan lagstiftning, i linje med de kriterier som fastställts i frågan av OECD, som också ofta spelar en viktig roll inom det specifika området skalbolag (2).

5.7

OECD, som beskriver de yrkeskategorier där vissa yrkesutövare förvaltar eller samarbetar med kedjor av skalbolag, anser att det är mycket viktigt att fokusera på ”professionella möjliggörare” för att bekämpa brottslig verksamhet i företag som etablerats för olagliga ändamål, inbegripet skatteundandragande. Laglydiga yrkesutövare bör vederbörligen särskiljas från en liten grupp yrkesutövare som utnyttjar sina färdigheter inom skattelagstiftning och företagsredovisning för att aktivt använda metoder som rör skatteundandragande, skatteflykt och penningtvätt.

5.8

EESK betonar därför behovet av att rikta in sig på yrkesverksamma som aktivt tillhandahåller möjligheter att utnyttja olagliga metoder som gynnar skatte- och finansbrott. Genom att göra detta skulle det vara möjligt att sätta en avgörande faktor som rör skattemissbruk ur spel. Att minska möjligheterna att utveckla otillbörliga skattemässiga metoder är ett första steg för att uppnå de mål som eftersträvas i kommissionens förslag.

5.9

EESK anser att samarbete mellan branschtillsyns- eller övervakningsorgan för att bekämpa oegentligheter och eventuell brottslig verksamhet som utförs av ”professionella möjliggörare” skulle vara av stort värde. Detta skulle vara ett intressant spår för utvecklingen av den europeiska sociala och politiska pakten mot skattebrott och ekonomiska brott, penningtvätt och korruption, som kommittén har förespråkat i olika yttranden.

5.10

EESK föreslår också att kommissionens förslag till direktiv samordnas med de befintliga reglerna om internprissättning, eftersom användningen av skalbolag som syftar till skatteundandragande kan samspela med en sådan praxis i hela EU och därför särskilt bör beaktas i detta avseende. Här anser EESK att möjligheten att inrätta ett direktiv om internprissättning också bör övervägas.

5.11

EESK anser att förteckningen över företag som inte omfattas av rapporteringskrav (artikel 6.2) måste motiveras och bedömas korrekt för att säkerställa att de inte får olämpliga skattefördelar och att de inte används för att kringgå lagen.

5.12

EESK anser också att fler åtgärder bör vidtas när ett företag eller en enhet utanför EU gör affärer med företag eller enheter som är börsnoterade i EU. Man måste förstå vilka åtgärder som skulle kunna göras tillgängliga för företag eller enheter som är börsnoterade i EU för att se att de medel eller tillgångar som förvaltas inte har sitt ursprung i ett skalbolag utanför EU.

5.13

För att kunna vidta effektiva åtgärder mot företag som gör affärer med företag som är etablerade i icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner för skatteändamål upprepar kommittén behovet av att EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner är så ändamålsenlig och omfattande som möjligt.

Bryssel den 23 mars 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se EESK:s yttrande ”Lagstiftningspaket för bekämpning av penningtvätt” (EUT C 152, 6.4.2022, s. 89).

(2) ”Ending the Shell Game: Cracking down on the Professionals who enable Tax and White Collar Crimes”, OECD, Paris, 2021.

Top

Choose the experimental features you want to try