Resolution om EESK:s förslag till återuppbyggnad och återhämtning efter covid-19-krisen: ”EU måste vägledas av principen om att betraktas som en gemenskap med en gemensam framtid” som bygger på arbetet inom Underkommittén för återhämtning och återuppbyggnad efter covid-19-krisen

(2020/C 311/01)

Föredragande:

Petr ZAHRADNÍK (Gr. I) Stefano PALMIERi (Gr. II) Jan DIRX (Gr. III)

Vid sin plenarsession den 10–11 juni 2020 (sammanträdet den 11 juni) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande resolution med 221 röster för, 0 röster emot och 6 nedlagda röster.

1.   Inledning

1.1

EESK välkomnar och stöder kommissionens förslag: planen ”Next Generation EU” och EU:s övergripande budget för perioden 2021–2027. I detta uttalande redogör vi för vad förslagen om återhämtning och återuppbyggnad efter coronaviruskrisen, i vår mening, bör uppnå. Följande fyra punkter är centrala för oss:

1.2

Kommittén är övertygad om att återhämtningen från effekterna av coronaviruskrisen endast kommer att lyckas om vi samtidigt bygger upp vårt samhälle på nytt: vi måste fokusera på såväl återuppbyggnad som återhämtning. Vi kan inte bara återställa det som fanns tidigare, utan vi måste återuppbygga och förbättra det. För EESK måste återuppbyggnaden och förbättringarna utgå från de principer som ligger till grund för allt vårt arbete: att skydda de mänskliga och sociala rättigheterna, demokratiska värdena och rättsstatsprincipen, utnyttja den inre marknadens fulla potential, uppnå målen för hållbar utveckling, skapa en cirkulär ekonomi och uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050. Vi måste också säkerställa god samhällsstyrning och demokratisk ansvarsskyldighet. Det är också absolut nödvändigt att förstå varför vissa samhällsgrupper kom att bli mer sårbara under krisen, både i fråga om otillräckligt smittskydd och förlorade försörjningsmöjligheter, och att arbeta för att begränsa sådan sårbarhet i framtiden.

1.3

Den europeiska planeringsterminen kommer att få en allt viktigare roll i övervakningen och utvärderingen av insatserna inom ramen för Next Generation EU. I detta sammanhang anser EESK att näringslivets, arbetsmarknadens och det civila samhällets organisationer bör erkännas som viktiga aktörer i denna process.

1.4

I denna nya återhämtnings- och återuppbyggnadsprocess hoppas EESK att den kommande konferensen om EU:s framtid kan utgöra ett tillfälle att stärka och fördjupa EU:s institutionella struktur och att åstadkomma en verklig nystart för EU-projektet, så att unionen kan möta de kommande decenniernas utmaningar.

1.5

Investeringarna inom ramen för de kortsiktiga ekonomiska stimulansåtgärderna bör antingen vara neutrala i förhållande till, eller påskynda, den strukturella omställningen av den europeiska ekonomin till nollutsläpp, återställande av den biologiska mångfalden och klimatneutralitet senast 2050.

1.6

Om alla medborgare deltar, genom arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets organisationer, blir det möjligt att reformera ekonomin och samhället. Medlemsstaterna och EU måste därför säkerställa att ingen hamnar på efterkälken i denna komplexa process.

1.7

Framför allt är en av de viktigaste lärdomarna av coronakrisen att hälso- och sjukvårdssystemen i nästan alla europeiska länder måste stärkas genom inrättandet av en ”hälsounion för EU”.

2.   Covid-19-krisen: en extern symmetrisk chock för EU som påverkar EU-medlemsstaterna i olika hög grad

2.1   Covid-19-krisen och dess konsekvenser för EU

2.1.1

Samtidigt som det är allt för tidigt att bedöma covid-19-pandemins fullständiga effekt vid tidpunkten för utarbetandet av denna resolution, står det redan klart att detta är den värsta ekonomiska chocken för Europas ekonomier sedan andra världskriget. Vägen tillbaka kommer troligen att vara lång och svår. IMF:s och kommissionens prognos bekräftar att denna kris har påverkat alla EU-medlemsstater olika mycket (1), och är en kris som inte bara utmanar våra beteenden utan även våra produktions-, konsumtions- och sysselsättningsmönster.

2.1.2

Det är en allvarlig kris eftersom den drabbat EU under en period av utbredd ekonomisk och politisk svaghet. I vissa länder kvarstår fortfarande de negativa effekterna av den tidigare ekonomiska och finansiella krisen (2008–2010), och deras ekonomier är än i dag relativt känsliga, bräckliga och sårbara för chocker. Likaledes har vissa samhällsgrupper, även i de rikare medlemsstaterna, ännu inte återhämtat sig från inverkan av den senaste ekonomiska krisen. Detta gäller till exempel personer med funktionsnedsättning (2). Dessutom har krisen inträffat vid en avgörande tidpunkt för EU, nämligen i ett skede där vi håller på att ställa om till en digital ekonomi med utgångspunkt i ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet.

2.1.3

Detta är en kris som har en omvälvande inverkan ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv, och det viktigaste är att alla verksamheter och politiska åtgärder får våra liv, våra ekonomiska, sociala och miljömässiga system och våra organisationer att återgå till ett ”nytt normalläge”.

2.1.4

Krisen kommer att bli ett allvarligt stresstest för Europeiska unionen som helhet, för vårt ekonomiska system och våra sociala modeller, våra värderingar och vår demokrati.

2.2   Ekonomiska effekter

2.2.1

I motsats till under den tidigare krisen har vi nu upplevt en omedelbar och total nedstängning av många verksamheter, som har lett till en kraftigt minskad produktion, en snabb ökning av arbetslösheten och försämrad levnadsstandard (minskad realinkomst, otrygga anställningar, begränsad rörlighet), en drastisk minskning av utrikeshandelsomsättningen både inom EU och med tredjeländer och en kraftig försämring av indikatorerna för de offentliga finanserna.

2.2.2

Baserat på en tillgänglig analys av covid-19-krisens inverkan på den ekonomiska tillväxten, som förutspådde att BNP-tillväxten skulle minska med omkring 8 % (3), kommer den globala arbetslösheten att öka med 24,7 miljoner. Denna situation av otrygghet kommer att påverka mellan 13 och 36 miljoner arbetstillfällen (4). För EU förväntas arbetslösheten öka från 6,7 % (2019) till 9,0 % (2020) (5). Denna kris är också en allvarlig utmaning för i) systemet med små och medelstora företag som utgör ryggraden i det europeiska produktionssystemet, ii) konkurrenskraften hos systemet med stora europeiska företag, iii) överlevnaden för vissa ekonomiska sektorer såsom hotell- och turismnäringen, transportsektorn och kulturbranschen.

2.2.3

Beräkningarna för 2021 (6) är mycket mer optimistiska, med en villkorad återhämtning som dock kommer att vara beroende av följande parametrar: De restriktiva åtgärderna kommer redan att ha upphävts, pandemin kommer att förbli under kontroll och de penningpolitiska, finanspolitiska och lagstiftningsmässiga åtgärder utan motstycke som medlemsstaterna och EU har antagit kommer att visa sig vara effektiva när det gäller att lindra krisens omedelbara ekonomiska och sociala konsekvenser och mildra de långvariga skadorna på ekonomiska och sociala förbindelser och globala värdekedjor.

2.2.4

Ur EU:s perspektiv har den inre marknaden praktiskt taget paralyserats. Dessutom har medlemsstaternas krispaket gett upphov till en risk för ojämlika villkor, som snarast måste åtgärdas. Osäkerheten kring framtida investeringar ökade dramatiskt och ledande indikatorer som privata låneförsäkringar, eller företags- och konsumentförtroendet, nådde historiskt låga nivåer.

2.2.5

De mest djupgående ekonomiska och sociala konsekvenserna kommer därför sannolikt att noteras under det andra kvartalet detta år, beroende på hur pass intensivt de olika sektorerna drabbas. Under andra hälften av 2020 kan vi förvänta oss en viss ekonomisk återhämtning, även om typen av återhämtning kan skilja sig från land till land.

2.2.6

Vad som är ännu allvarligare är att chocken har lett till att våra vanliga livsstilval och planer helt har avbrutits och förändrats. Som en del av förfarandet för återhämtning och omstart kan vi inte bara fokusera på att få igång ekonomin. Vad som kanske är ännu mer akut och viktigt är att inge hopp och fånga möjligheten att anpassa våra liv till det ”nya normalläget”, i full överensstämmelse med principerna för hållbar utveckling.

2.3   Sociala effekter

2.3.1

Covid-19 kommer att få långtgående konsekvenser för arbetsmarknaden. Utöver de akuta farhågorna om arbetstagarnas och deras familjers hälsa kommer viruset och den efterföljande ekonomiska chocken att påverka arbetslivet på tre avgörande sätt: 1) antalet arbetstillfällen (både arbetslöshet och undersysselsättning), 2) kvaliteten i arbetet och 3) effekterna på särskilda grupper som är mer sårbara för negativa förändringar på arbetsmarknaden. Vissa kategorier av arbetstagare påverkas mer eftersom de saknar sociala skyddsnät: ungdomar med osäkra anställningar, äldre arbetstagare, arbetstagare med funktionsnedsättning, kvinnor (eftersom de är överrepresenterade i de mer allvarligt drabbade sektorerna eller eftersom de stannar hemma för att ta hand om familjemedlemmar), egenföretagare eller plattformsarbetare, lågavlönade arbetstagare, migrerande arbetstagare och så kallade osynliga arbetstagare, dvs. personer med odeklarerat arbete. Fattigdomen bland förvärvsarbetande kommer sannolikt också att öka avsevärt (7).

2.3.2

Att skydda sysselsättningen och inkomsterna för alla arbetstagare är en prioriterad fråga, och vi måste utforma dagens politik med ett långsiktigt perspektiv i åtanke. EU behöver en kraftfull europeisk strategi för social återhämtning och återuppbyggnad på EU-nivå och nationell nivå, med ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter för att blåsa nytt liv i ekonomin, skydda arbetstagarnas rättigheter och säkerställa välbefinnande för alla. Det krävs mer djupgående institutionella och politiska reformer för att stärka återhämtningen och motståndskraften genom robusta och universella sociala trygghetssystem som kan fungera som automatiska ekonomiska och sociala stabilisatorer under kriser. Detta kommer också att bidra till att återuppbygga förtroendet för institutioner och regeringar.

2.3.3

Två- och trepartsdialoger mellan regeringar, arbetstagare och arbetsgivarorganisationer är ett viktigt verktyg för att utveckla och genomföra hållbara lösningar, från samhällsnivå till global nivå. Detta kräver starka, oberoende och demokratiska organisationer av arbetsmarknadsparter.

2.3.4

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att säkerställa att återhämtningen från denna kris inte sker med två hastigheter, något vi såg vid den senaste krisen. Stöd måste ges till alla grupper för att de ska kunna återhämta sig samtidigt, utan att mer sårbara samhällsgrupper ska behöva vänta tålmodigt på samma förbättringar när det gäller sysselsättning och levnadsstandard som resten av befolkningen. Detta gäller särskilt för ungdomar, personer med funktionsnedsättning, personer från etniska minoriteter samt migranter och flyktingar.

2.3.5

Särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder krävs också när det gäller grupper utanför arbetsmarknaden som redan lever i fattigdom, samt när det gäller nya grupper drabbade av fattigdom, vars antal förväntas öka. Dessa grupper riskerar att marginaliseras ytterligare vilket för med sig många sociala och hälsorelaterade problem.

2.3.6

Det civila samhällets organisationer faller också själva offer för ojämlikhet och svagheter i systemet. Deras nuvarande och framtida förmåga att tillgodose behov hotas av de ofta knappa och fluktuerande resurserna. Detta måste åtgärdas genom att finansieringsmekanismer säkerställs för det civila samhällets organisationer.

3.   En utvärdering av EU:s insats mot covid-19-krisen

3.1   Krisåtgärderna

3.1.1

I Europa (och även i resten av världen) påverkar coronaviruspandemin i nuläget alla aspekter av våra liv, däribland den ekonomiska verksamheten, den ekonomiska organisationen och de ekonomiska systemen. Ekonomin och den ekonomiska politiken genomsyras helt av strävan efter att framgångsrikt lösa krisen och påtagligt bidra till att få ett slut på den. Även under denna kritiska period är det dock lämpligt att garantera — att de mobiliserade finansiella resurserna utnyttjas effektivt och riktas rätt beroende på behoven, — att alla stödberättigade personer (fysiska personer, företag och bolag, ideella organisationer, leverantörer av allmännyttiga tjänster osv.) som påverkas av pandemin får skälig ersättning, — att ekonomin är redo att starta om när pandemin är över, samtidigt som man dragit lärdomar av den nuvarande pandemin när det gäller sociala frågor som måste åtgärdas snarast.

3.1.2

Även om marknaden och ekonomin inte kan ställa någon diagnos om eller bedöma ett okänt medicinskt problem, är det samtidigt praktiskt taget omöjligt att lösa pandemiproblemet utan att ta vederbörlig hänsyn till de ekonomiska och finansiella kostnaderna och konsekvenserna.

3.1.3

Hittills har medlemsstaterna och EU-institutionerna vidtagit en rad krisåtgärder, förebyggande åtgärder, stabiliseringsåtgärder och kompensationsåtgärder som reaktion på krisen. Vi kan dela upp dessa åtgärder i flera kategorier efter typ, såsom penningpolitiska och stabiliserande åtgärder, finanspolitiska åtgärder, garanti- och kreditbaserade åtgärder samt lagstiftnings- och förfarandemässiga åtgärder. Åtgärderna är inriktade på alla delar av livet, men främst på ekonomi och näringsliv samt sociala frågor (se bilaga 1).

3.1.4

Åtgärderna utgör en blandning av ekonomipolitiska åtgärder, vilket inbegriper en penningpolitisk insats, främst genom en ny våg av kvantitativa lättnader som kompletteras av det nya systemet för köp av värdepapper för att stödja likviditeten på finansmarknaden under ECB:s ansvar, en makroekonomisk stabiliseringsfunktion från Europeiska stabilitetsmekanismen, en uppsättning finanspolitiska åtgärder, som inleds med ett tillfälligt antagande av flexibla finanspolitiska regler och regler för statligt stöd, genom enorma skattetillskott till stöd för företag och individer som påverkas av pandemin, uppskjutna återbetalningsåtaganden och en omfattande omfördelning av EU:s budgetflöden. Paketet med lagstiftningsåtgärder och förfarandemässiga åtgärder av olika slag är också mycket viktigt.

3.1.5

Storleken på de finansiella källor som är kopplade till åtgärderna för att stödja det europeiska samhället uppskattas till nästan 3 000 miljarder euro (16 % av EU:s BNP 2019). Hittills har en blandning av ekonomipolitiska åtgärder genomförts på EU-nivå och, i huvudsak, på medlemsstatsnivå. Enligt EU:s ursprungliga ekonomiska plan med anledning av coronaviruset har endast 165 miljarder euro en direkt koppling till gemensamma EU-finansieringskällor i form av subventioner och finansieringsinstrument. De andra åtgärder som initierats av EU omfattar åtgärder för att stödja likviditeten, införa mer flexibla regler eller initiera garantibaserade finansieringsinstrument. Alla andra direkta, skattebaserade åtgärder har bestått av åtgärder som vidtagits eller håller på att vidtas av medlemsstaterna. Andelen åtgärder som utarbetats av EU har därefter ökat.

3.1.6

Kommissionens senast framlagda paket om framtida EU-finansiering, inbegripet ett förslag till ett tillfälligt extraordinärt europeiskt återhämtningsinstrument (som kallas för Next Generation EU) och en omfattande anpassning av det ursprungliga förslaget till EU:s fleråriga budgetram för perioden 2021–2027, utgör i själva verket en revolution på detta område.

3.1.7

Slutligen utgör det övergripande paket som tillkännagavs i slutet av maj ett betydande bidrag från kommissionens sida för att ta itu med den aktuella situationen. Det hör ihop med ett robust och relevant riktat nytt instrument som uteslutande är fokuserat på att lämna covid-19 bakom sig samt starta om och ställa om. Det försöker fokusera på verkliga behov för att säkerställa att den inre marknaden är homogen och välfungerande. Finansieringsmodellen verkar vara ganska rimlig, och framhåller både innovation och solidaritet med medlemsstaterna. Det framtida instrumentet Next Generation EU måste fungera som ett komplement till den nya fleråriga budgetramen, där andra EU-prioriteringar, som inte nödvändigtvis är kopplade till pandemin, också måste återspeglas i tillräcklig utsträckning (t.ex. EU:s gröna giv, förbättringen av den inre marknaden och villkoren för EU:s konkurrenskraft, den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den gradvisa anpassningen till principerna för hållbar utveckling, samt alla internationella avtal och konventioner som undertecknats och ratificerats av EU och dess medlemsstater).

3.2   Analys och slutsats om huruvida åtgärderna är lämpliga/tillräckliga

3.2.1

Såsom nämnts tidigare är problemet så omfattande att det endast kan lösas med en väl samordnad blandning av strategier och tydliga kompetenser från de enskilda aktörernas sida, med en relevant inriktning på och tidsplan för åtgärderna. Inom ramen för de antagna åtgärderna återfinns flera nya innovativa metoder som också är användbara för den kommande perioden.

3.2.2

Detta är första gången sedan den förra krisen och dess konsekvenser som den nyligen inrättade Europeiska stabilitetsmekanismen har möjlighet att stabilisera euroområdets makroekonomiska miljö. De penningpolitiska insatserna har också varit mycket relevanta för att finanssektorn ska kunna förbli funktionell och effektiv, med tillräcklig likviditet. Dessutom är det mycket viktigt att införa mer flexibla regler för statligt stöd och budgetdisciplin, för att hålla de finansiella resurserna i omlopp när risken för minskad total efterfrågan ökar. Det har varit mycket viktigt att så snabbt som möjligt kompensera alla som drabbats av krisen – enskilda personer, företag och ideella organisationer – genom att senarelägga deras skyldigheter och tillhandahålla ersättning för skador som uppstått under nedstängningsperioden.

3.2.3

Krisåtgärderna har också varit mycket lämpliga. Det visade sig i själva verket att under en period med dödliga risker föredrar medlemsstaterna fortfarande att klara sig själva. Vissa samordnade åtgärder med anknytning till leveransen av viktiga medicinska produkter och utrustning skulle ha varit nödvändiga – inte bara av praktiska skäl, utan också för att betona vikten av EU:s inre marknad. Den fungerar också som en inspiration för införandet av exitstrategiåtgärder och för att lätta på restriktionerna, något som måste samordnas noggrant. Denna nödsituation öppnar också upp ett enormt utrymme för garanti- och kreditbaserade instrument, som denna gång främst förvaltas av EIB. Det återspeglar behovet av att anslå mer privat kapital enligt fördelningsreglerna för allmänintresset. När det verkliga behovet i så pass stor utsträckning överstiger de offentliga finansernas begränsade resurser är detta den enda lösning som kan vidareutvecklas i en situation med ett ”nytt normalläge”.

3.2.4

Liksom med krisen för tio år sedan har denna period också visat på allvarliga begränsningar hos EU:s budget när det gäller hur den reagerar på oväntade chocker, särskilt när chockerna inträffar i slutet av den innevarande budgetramen. Flexibiliteten i EU:s budget visar gång på gång på en av de största bristerna i EU:s finansiella struktur. Om det blir nödvändigt att mobilisera mycket stora mängder finansiella resurser måste ett nytt instrument (såsom Next Generation EU) skapas, annars kommer medlemsstaterna själva att behöva ställa dessa medel till förfogande. Denna situation visar tydligt att vi måste fortsätta att förbättra EU:s finansiella system, särskilt vid oväntade chocker. Den nuvarande modellen erbjuder en otillräcklig gemensam finansiell bas på EU-nivå för att stödja den makroekonomiska stabiliteten i EU och euroområdet.

3.3   Utvärdering av EU-institutionernas befogenheter att vidta sådana åtgärder

3.3.1

Enligt beskrivningen och analysen ovan uppskattar vi verkligen de relevanta åtgärder som ECB och Eurogruppen vidtog i rätt tid för att aktivera den europeiska stabiliseringsmekanismen. Kommissionens reaktion, särskilt när det gäller antagandet av mer flexibla regler och krisåtgärder för att stödja leveranskedjor för varor och utrustning som var avgörande för att reagera på pandemins början och spridning, var också ytterst relevant. Efter en tid började kommissionen ta på sig en ledarroll och införde och genomförde det övergripande paketet i maj, inklusive det anpassade nya förslaget till flerårig budgetram och instrumentet Next Generation EU. Nu är det viktigt att få stöd från medlemsstaterna för att nå samförstånd om paketet och så snart som möjligt genomföra det i praktiken. Den viktigaste lärdom som kan dras är ändå att EU som helhet fortfarande är relativt sårbart vid storskaliga exogena chocker, och att EU trots den kontinuerliga förbättringen på vissa sätt är dåligt rustat att hantera sådana. Det mest talande exemplet i detta avseende är den mycket begränsade flexibiliteten och beredskapen hos EU:s budget när det gäller att reagera.

3.3.2

Dessutom började EU-institutionerna och medlemsstaterna först efter en tid anta åtgärder för att skydda integriteten, homogeniteten och effektiviteten hos den inre marknaden, som är den största ekonomiska landvinningen i EU:s integrationsprocess.

3.4   Framtida scenarier och utmaningar

3.4.1

Det mest sannolika framtidsscenariot är att vi når botten av konjunkturcykeln under andra kvartalet 2020, med gradvisa tecken på återhämtning under det andra halvåret. Om det inte kommer någon andra pandemivåg och om exit- och återhämtningsstrategierna är lämpliga och effektiva förväntas uppgången fortsätta under 2021, 2022 nå nivåerna före covid-19 i fråga om ekonomisk produktion, och 2023 i fråga om investeringsverksamhet. Detta scenario kan betraktas som realistiskt, om än något optimistiskt. Eftersom osäkerheten fortfarande är mycket hög bör EU dock också vara redo för en mindre positiv utveckling, och eventuellt även ett återinförande av restriktiva åtgärder, fler krisåtgärder, ett större engagemang för att mildra konsekvenserna och mer riktad ersättning för företag och personer i behov.

3.4.2

Den aktuella situationen är inte bara en fas av den cykliska ekonomiska utvecklingen, utan också ett viktigt och avgörande ögonblick när det gäller struktur- och reformförändringarna av EU:s ekonomiska och sociala system och organisation. Målet med den nuvarande perioden är inte bara att starta om ekonomin i praktiken (att återföra cykeln till nivåerna före covid-19), utan det är kanske ännu viktigare att utforma och genomföra större kvantitativa och kvalitativa förändringar. Målet är att tillhandahålla en övergripande utvärdering av vår socioekonomiska/miljörelaterade modell och identifiera dess för- och nackdelar. Den radikala återuppbyggnaden kan inte bara återspeglas i ny eller anpassad politik, utan måste även speglas i nya befogenheter hos alla aktörer (i förbindelserna mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna, och internt bland EU-institutionerna själva) i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Det är också ett tillfälle att utvärdera varför så många människor löper risk att drabbas av sådana chocker inom ramen för våra nuvarande sociala och ekonomiska strukturer. Den nuvarande pandemin har visat på en särskild sårbarhet hos personer vars osäkra anställningsvillkor innebar att de saknade social trygghet och möjlighet att bli permitterade när så krävdes, samt hos personer som var isolerade från sina gemenskaper och de stödnätverk som finns inom dessa.

3.4.3

Till huvudområdena i processen för återhämtning och återuppbyggnad hör följande: — Att utnyttja den inre marknadens fulla potential i syfte att bevara dess integritet, funktionalitet och effektivitet samt återupprätta dess konkurrenskraft. — Att komplettera den inre marknaden med en långtgående social agenda, särskilt ett fullständigt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i syfte att säkerställa social konvergens uppåt. — Att fortsätta att genomföra nödvändiga strukturella förändringar och sammanhängande investeringsverksamheter, främst när det gäller digitala, smarta och sociala innovationer och den gröna omställningen. — Att kontinuerligt förbättra EU:s konkurrenskraft. — Att skapa förutsättningar för att stärka EU:s självförsörjning och motståndskraft mot global påverkan. — Att skapa förutsättningar för att behålla kontrollen över strategiska EU-tillgångar och industrier. — Att stödja tillgång till arbetsmarknaden för alla i syfte att bygga en inkluderande och motståndskraftig arbetskraft. — Att investera i integration av vissa marginaliserade samhällsgrupper för att säkerställa fullständigt socialt och ekonomiskt deltagande. — Att avsevärt förbättra EU:s leveranskedjor i händelse av risker och nödsituationer.

4.   Krisen efter covid-19: en möjlighet och ett behov av förändring i EU

4.1   En ”svart svan”

4.1.1

Många kopplar covid-19-krisen till den definition av ”svart svan” som myntades av den libanesiska matematikern Nassim Nicholas Taleb: ”En ovanlig och oförutsägbar händelse som inte hör till vad människan normalt sett förväntar sig, utan är så pass omvälvande eftersom den kan vända upp och ner på liv, ombilda uppfattningar och för alltid förändra de samhällen som drabbas av fenomenet”. Men är det verkligen en svart svan vi står inför i samband med hanteringen av covid-19-krisen? Är det här verkligen en oväntad händelse? Eller har vi försvagat våra hälso- och sjukvårdssystem, strategiska produktion och sociala strukturer genom en rad felaktiga beslut? Att fortsätta som förut är inte längre ett politiskt alternativ för att hantera krisens effekter. Europa har möjlighet och en chans att bygga upp en annan värld, och EU måste spela en viktig roll i detta (8).

4.1.2

Det behövs därför en annan blandning av politiska åtgärder, och andra tidsperspektiv, för att återhämta sig från denna kris. Om den hanteras väl kan vi i EU klara av detta tillsammans, rädda liv och samhällets välbefinnande, omvandla våra socioekonomiska modeller till modeller som är ännu mer inriktade på människorna och naturen och främja ett globalt partnerskap för hållbar utveckling.

4.1.3

Därför måste vi nu fokusera på det som är viktigast för alla: att stödja företag för att de ska klara av krisen och kunna erbjuda anständigt arbete, bra levnads- och arbetsvillkor, lika tillgång till hälso- och sjukvård, rena livsmedel, rent vatten, ren luft och rena förbrukningsartiklar, en blomstrande natur, ett säkert klimat för nästa generation, ett samhälle som är allt mer inkluderande och tillgängligt för alla samt starka och fungerande demokratier som kommer att fortsätta att skydda oss i tider av utsatthet. För att uppnå detta måste vi vara ambitiösa och fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt: en ”EU-plan för återuppbyggnad och återhämtning”.

4.1.4

Kommissionen måste vidta konkreta åtgärder för att stoppa de stater som använder sig av ett ”larmtillstånd” som urholkar de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Regeringarna bör inte missbruka coronaviruskrisen och vidta åtgärder som går längre än vad som är absolut nödvändigt för att hantera krisen – t.ex. åtgärder som kränker integriteten, rättsprocesser, rättsväsendets befogenheter och roller eller medborgarnas och det civila samhällets rättigheter. Alla åtgärder som vidtas måste vara proportionerliga och inriktade på att skydda den allmänna säkerheten. I synnerhet måste yttrandefriheten skyddas för dem som påtalar de utmaningar som den nuvarande situationen medför.

4.2   Riktlinjerna för EU:s återhämtnings- och återuppbyggnadsplan

4.2.1

Kommittén är övertygad om att återhämtningen från effekterna av coronaviruskrisen endast kommer att lyckas om vi samtidigt bygger upp vårt samhälle på nytt: vi måste fokusera på såväl återuppbyggnad som återhämtning. Vi kan inte bara återställa det som fanns tidigare; utan vi måste återuppbygga och förbättra det. För EESK måste återuppbyggnaden och förbättringarna utgå från de principer som ligger till grund för vårt arbete: att se till att den inre marknaden fungerar fullt ut, skydda de mänskliga rättigheterna, demokratiska värdena och rättsstatsprincipen, uppnå målen för hållbar utveckling, skapa en cirkulär ekonomi och uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050. Vi måste också säkerställa god samhällsstyrning och demokratisk ansvarsskyldighet.

4.2.2

Det spelar ingen roll hur bra och omfattande de vidtagna åtgärderna är – för att vara ändamålsenliga och kunna räkna med stöd måste de tillämpas på fältet och nå de människor som de är avsedda för. Det är därför av avgörande betydelse att såväl EU-institutionerna som medlemsstaterna arbetar hårt för att säkerställa ett effektivt genomförande.

4.2.3

Det är mycket viktigt att vi lär oss av ett socialt misslyckande som varit bakgrunden till ett oproportionerligt antal dödsfall under denna pandemi. Vi avser här boenden för personer med funktionsnedsättning och äldre personer. Dessa miljöer blev grogrunder för infektioner och dödsfall under krisen. Detta måste få oss att inse att inga EU-pengar någonsin får investeras i sådana miljöer som inte endast fråntar människor deras rätt att själva välja hur de ska leva sina liv, utan som också på grund av sin struktur har dåliga förutsättningar att skydda människor vid exceptionella situationer.

4.2.4

Till följd av coronaviruskrisen har det tyvärr också blivit tydligt att vi måste fördjupa det intensiva pedagogiska arbetet i hela EU om en medborgarkultur som baseras på mänskliga rättigheter och demokratisk samexistens på grundval av principerna och värdena i artikel 2 i EUF-fördraget. Vi upprepar vårt djupa och ständiga stöd för de grundläggande värdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, såsom de uttrycks i EU:s grundfördrag.

4.2.5

Solidaritet är nyckelordet för att hantera krisen. Solidaritet med vårdgivare på sjukhus och vårdhem. Solidaritet med arbetstagare som går utan lön och med arbetsgivare som också avstår från löner och bonusar för att rädda sina företag. Solidaritet från regeringarnas sida med den ekonomiska sektorn, men även kultursektorn och andra samhällssektorer som inte klarar sig utan stöd. Framför allt krävs det solidaritet mellan olika länder, särskilt inom EU, eftersom länderna inom EU är så nära ekonomiskt sammankopplade att endast en gemensam och stödjande strategi för att hantera krisens inverkan kommer att vara effektiv.

4.2.6

En mycket storskalig grön investeringsplan kommer att tillföra den nödvändiga ekonomiska stimulansen och stärka motståndskraften mot framtida chocker. För att uppnå ett sådant ambitiöst och omvälvande mandat måste särskilda villkor uppfyllas, vilka uttryckligen måste erkännas. Därför bör de ekonomiska och miljömässiga ambitionerna i EU:s plan för återhämtning efter coronaviruskrisen gå hand i hand, vilket leder till en situation där alla är vinnare. Detta kräver ett strikt urval av investeringsprogram som inriktas på sektorer med stor potential för ekonomisk stimulans, skapande av arbetstillfällen och miljöomvandling (gröna stimulansåtgärder).

4.2.7

I detta syfte bör europeiska gröna stimulansåtgärder skräddarsys för att uppnå två övergripande mål. För det första att stimulera ekonomin och skapa arbetstillfällen samtidigt som de som hotas tryggas, och för det andra att stödja omvandlingen av den europeiska ekonomin mot en ren och motståndskraftig framtid. Vice ordförande Frans Timmermans uttryckte sig på följande sätt på Twitter: ”Den återhämtning som vi föreslår kommer att ge denna och nästa generation vad de behöver: ett rent, välmående, motståndskraftigt samhälle, där ingen lämnas utanför.”

4.2.8

Ömsesidighet bör bli ett krav. När offentliga medel används för att erbjuda den privata sektorn framtidsmöjligheter kan samhället med rätta förvänta sig ett visst värde. Det rör sig om avtal om att betala skatt, vara bra sociala arbetsgivare, hålla inne utdelningar och bonusar, och en skyldighet att anstränga sig för att minska koldioxidutsläppen, följa miljölagstiftningen och göra företagens rörlighetspolitik mer hållbar.

4.2.9

Den nuvarande ekonomiska modellen har BNP som (allt överskuggande) referensmått, ett mått som aldrig har kunnat beräkna vad som verkligen är viktigt för människor. Att nu tänka om i linje med en ny modell för ekonomisk och social utveckling för EU innebär enligt EESK att denna viktiga ekonomiska indikator ska integreras med en lika viktig sådan: lokalsamhällenas välmående.

4.2.10

EESK anser att en återuppbyggnads- och återhämtningsplan måste sätta människorna och vår planets framtid i centrum. I detta avseende är det av största vikt att så mycket som möjligt av nettosysselsättningen upprätthålls på kort sikt. Det är dock även viktigt att fortsätta att blicka framåt. Detta är en framtidssäker ekonomi som tillgodoser samhällets behov, inte bidrar till klimatförändringarna, använder resurser på ett smart sätt och kompletterar den europeiska förvärvsförmågan med en sund levnadsmiljö och arbetstillfällen av kvalitet. Vi måste röra oss framåt, för en hållbar framtid. En framtidssäkrad ekonomi är också beroende av att vara så tillgänglig som möjligt för alla slags arbetstagare, och av att göra det möjligt för alla att bidra till sina gemenskaper och till samhället som helhet. Vi måste dra lärdom av den nyfunna flexibilitet som arbetsgivare har anammat under krisen i syfte att tillgodose behoven hos dem som befinner sig längst från arbetsmarknaden (personer med funktionsnedsättning, långstidsarbetslösa, äldre arbetstagare) för att underlätta för dem att delta i en ny och grönare ekonomi. Låt oss röra oss framåt, mot en hållbar framtid.

4.2.11

EU och dess medlemsstater bör säkerställa att nya företag inom den rena ekonomin, särskilt nystartade företag och små och medelstora företag, har tillgång till det kapital de behöver för att fortsätta att utveckla morgondagens lösningar.

4.2.12

Arbetsmarknadens parter måste involveras i utvecklingen och förbättringen av stödåtgärder för att kompensera för bristen på ekonomisk verksamhet i många sektorer och i syfte att skydda alla typer av arbetstagare och småföretag. De krävs adekvata och hållbara arbetslöshetsförmåner och andra former av stöd, däribland europeiska minimistandarder beträffande nettoersättningsnivå, varaktigheten för rätten till arbetslöshetsersättning och täckningsgrad. I sektorer där det är möjligt kan system för korttidsarbete införas i samråd med arbetsmarknadens parter. I vissa medlemsstater kan arbetstagare i karantän få sjuklön. Genom att förenkla tillgången till distansarbete, i samråd med arbetsmarknadens parter, kan man också underlätta situationen för företag, arbetstagare och egenföretagare. Dessutom skulle regeringarna kunna tillhandahålla ekonomiskt stöd och tekniskt bistånd till små och medelstora företag för att hjälpa dem att snabbt utveckla kapaciteten för distansarbete.

4.2.13

Om alla medborgare deltar, genom arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets organisationer, blir det möjligt att reformera ekonomin och samhället. Medlemsstaterna och EU måste därför säkerställa att ingen hamnar på efterkälken i denna komplexa process, i synnerhet de arbetstagare som har de osäkraste anställningarna, personer som befinner sig nära pensionsåldern, personer med funktionsnedsättning, kvinnor med lågstatusjobb och ungdomar, särskilt de som tillhör synliga minoriteter och personer med invandrarbakgrund samt, i synnerhet, personer som tillhör mer än en av dessa grupper.

5.   Återhämtningsplanen

EESK efterlyser en grön återhämtning och en stark social återhämtning liksom en stark ekonomisk återhämtning, och menar att en sådan ambitiös och omvälvande agenda kan bli verklighet om den bygger på sex principer: solidaritet, konkurrenskraft, hållbarhet, skydd av sysselsättning, skydd av inkomst och deltagande. Ju starkare återhämtningsåtgärderna är och ju mer de skräddarsys efter situationen i medlemsstaterna och deras befolkningar, desto trovärdigare och mer kapabelt kommer Europa att visa sig vara när vi tar oss an dessa aldrig tidigare skådade utmaningar som vi står inför i denna kris.

5.1   Den inre marknaden

5.1.1

Strategin för den inre marknaden står i centrum för EU-projektet. Den gör att människor, tjänster, varor och kapital kan röra sig fritt, vilket skapar möjligheter för europeiska företag, konsumenter och arbetstagare. Det krävs åtgärder för att utnyttja dess fulla potential genom att undanröja hindren. I efterdyningarna av krisen och med tanke på andra aspekter av en föränderlig miljö, till exempel digitaliseringen, måste den inre marknaden till fullo anpassas till nya idéer och affärsmodeller. Målet är därför att återupprätta, återuppliva och återuppbygga den inre marknaden som ett verktyg för återhämtning. Åtgärderna på kort sikt inbegriper en omedelbar öppning av gränserna. Dessutom behöver vi kortfristiga åtgärder i två förgreningar:

Ta itu med spänningar. Här är de ”ojämlika” villkor som nu växer fram ett allvarligt problem. Medlemsstaternas stimulanspaket är extremt varierade och har (med den goda avsikten att absorbera en del av den kraftigt minskande efterfrågan) skapat ojämlika villkor mellan medlemsstaterna. Dessutom måste statligt stöd hanteras och analyseras ur ett branschperspektiv, med hänsyn tagen till hur dessa åtgärder på kort och lång sikt kommer att snedvrida konkurrensen och de likvärdiga förutsättningarna.

Sätta fart på ekonomin och produktiviteten. Vi behöver produktivitet i realekonomin (detta innebär sysselsättning, köpkraft och grundläggande produkter och tjänster). Denna produktivitet kan anta olika former och tillhandahållas genom olika affärsmodeller, men vi behöver åtgärder på detta område för att undvika att ojämlikhetsklyftorna ökar ännu mer. För att sätta fart på ekonomin och produktiviteten krävs stödpaket och en gynnsam miljö för små och medelstora företag och industrin. Små och medelstora företag är som vi vet ryggraden i den europeiska ekonomin och behöver särskilt stöd, men inga extra bördor eller mer byråkrati. Små och medelstora företag kommer bara att kunna återhämta sig om EU-stöd och nationellt ekonomiskt stöd tillhandahålls. Här kommer det att vara avgörande med subventioner, lån, säkerställande av likviditet, skatteincitament, gynnsamma villkor för att behålla och anställa personal, en översyn av konkurslagstiftningen och annat stöd. När det gäller konkurslagarna bör EU vidta lagstiftningsåtgärder för att göra det möjligt för små företag som har gått i konkurs på grund av covid-19 att snabbt starta upp igen. Dessa åtgärder bör vara tidsbegränsade.

5.2   Industristrategin

5.2.1

Det behövs en väl samordnad europeisk industripolitik som tar hänsyn till både de aktuella utmaningar som covid-19 ger upphov till och situationen efter covid-19 samt digitaliserings- och hållbarhetsaspekterna. Detta måste stödjas av omfattande investeringar i hållbara ekonomiska strukturer och företagsstrukturer samt inrättandet av reguljära fasta avtal av hög kvalitet. Genom att förverkliga innovationspotentialen hos små och medelstora företag och övergå till en inkluderande cirkulär och klimatneutral ekonomi kan man säkerställa både långsiktig resurstrygghet och även kortsiktig tillgång som är viktig för framtida utmaningar.

5.2.2

Viktiga industrier och sektorer måste identifieras och stödjas, i fråga om allt från mänskliga resurser till forskning, så att vi får en europeisk industripolitik som skyddar dessa strategiska sektorer från marknaden och säkerställer försörjningstryggheten för viktiga komponenter, såsom respiratorer, masker och andra produkter i en pandemisk situation. Detta måste innebära stöd till företag som omlokaliserar produktionskapaciteten till Europa, så att det blir möjligt för EU att återta kontrollen över produktionen och säkerställa oberoende på världsmarknaden, hela tiden i överensstämmelse med en rättvis ekologisk omställning. Företagen måste vara hållbara, ha ett starkt arbetstagardeltagande och delta i den gröna given som en ram för återhämtnings- och återuppbyggnadsplaner.

5.2.3

Visionen om företag som en tjänst innebär att man satsar på de företag som bidrar mest till delat välstånd, såsom hälso- och sjukvård, social omsorg, utbildning, renovering, kultur, hantverk och kreativitet, och som drar nytta av och bidrar till ett rättvist, konkurrenskraftigt och hållbart företagsklimat. Social och ekologisk relevans går givetvis hand i hand, men nu mer än någonsin kommer den nödvändiga miljöaspekten att behöva genomsyra alla våra åtgärder och strategier för att vi ska få bukt med förstörelsen av vårt (eko)system. I detta avseende måste exempelvis det ekonomiska stöd som beviljas företag inom förorenande sektorer fastställas på grundval av en faktisk övergång till ett socialt och miljövänligt produktionssätt.

5.2.4

Europa måste finansiera verksamhet som uppfyller två kriterier – dels en omställning av strategisk produktion för att göra Europa oberoende, särskilt när det gäller hälsoskydd och hälsoinsatser, och som tillhandahåller högkvalitativa arbetstillfällen, dels en inriktning på hållbara investeringar som är socialt ansvarsfulla och miljövänliga. Små och medelstora företag, precis som stora företag och sociala företag, skulle kunna spela en avgörande roll i omstruktureringen av det europeiska produktionssystemet.

5.3   Den gröna given

5.3.1

För att främja övergången till en mer hållbar och motståndskraftig europeisk ekonomi måste de gröna stimulansåtgärderna säkerställa en inkluderande återhämtning som inte lämnar någon europeisk medborgare på efterkälken.

5.3.2

I enlighet med principen om att inte göra någon skada bör investeringar inom ramen för de kortsiktiga ekonomiska stimulansåtgärderna antingen vara neutrala i förhållande till, eller påskynda, den strukturella omställningen av den europeiska ekonomin till nollutsläpp, återställande av den biologiska mångfalden och klimatneutralitet senast 2050. I detta syfte bör de gröna stimulansåtgärderna särskilt inriktas på åtgärder som på ett positivt sätt påverkar en ökad resurseffektivitet, respekten för vårt naturkapital och minskade växthusgasutsläpp på medellång och lång sikt i enlighet med klimatneutralitet.

5.3.3

Det är ytterst viktigt att de gröna stimulansåtgärderna riktas för att ge ekonomiskt stöd och incitament till sektorer med maximal positiv effekt på den sammanlagda efterfrågan. För att uppnå maximal ekonomisk produktion bör de gröna stimulansåtgärderna inriktas på sektorer med betydande potential att skapa arbetstillfällen, under förutsättning att lämplig kompetens finns tillgänglig. I detta måste hänsyn tas till den asymmetriska inverkan av covid-19-krisen, som i oproportionerlig grad påverkar ekonomierna i EU:s södra medlemsstater.

5.3.4

Genom den europeiska gröna given har EU inlett en omställning till en hållbar ekonomi. Det är därför rimligt att kombinera ekonomiska stödåtgärder med ytterligare stimulans för denna omställning. Offentliga medel måste användas för att skapa positiva sociala och miljömässiga effekter. För sysselsättningen innebär detta inte nödvändigtvis att samma arbetstillfällen eller samma ekonomiska verksamhet måste bevaras eller räddas. Om ett företag eller en sektor inte har rimliga utsikter i en hållbar ekonomi kan stödpaketet användas på ett bra sätt till förändring inom sektorer eller en övergång mellan sektorer.

5.3.5

Den gröna given kräver motståndskraftiga framtida företagskrafter som är fast beslutna att bli framgångsrika. Europeiska företag som bedriver verksamhet över gränserna är relevanta och viktiga sociala aktörer. Det politiska begreppet ”rättvis omställning” bör vara vägledande för dem i deras verksamhet. Ett ”hållbart företag” med ett starkt arbetstagarinflytande är en viktig politisk aktör där obligatoriska rättigheter avseende information och samråd garanteras liksom deltagande på styrelsenivå, och där makroekonomisk politik integreras med kollektivavtal. Att göra det möjligt för anställda, fackföreningar och företagsråd att delta aktivt i genomförandet av den plan för företagspolitik som drivs av konceptet ”hållbara företag för en rättvis omställning” ger utsikter till anständiga arbetsplatser, anständiga arbetsvillkor i hälsosamma miljöer och regioner som är värda att leva i.

5.3.6

Det bör skapas stegvisa stödpaket, eftersom ingen kan förutse hur ekonomin kommer att utvecklas efter covid-19-krisen. Därför förespråkar vi att stödåtgärder genomförs i faser, så att justeringar kan göras på grundval av utvecklingen och utvärderingen av en sektor, delvis baserat på graden av positiv klimat- och naturpåverkan.

5.3.7

Den gröna given måste syfta till att bevara den europeiska jordbruksmodellen, som bygger på kvalitet och hållbarhet. Återhämtningsplanen måste främja följande: — Mer hållbara livsmedelssystem, både på produktions- och konsumtionsnivå, i enlighet med kommissionens avsikter avseende strategin från jord till bord för hållbara livsmedel. — EU:s livsmedelssuveränitet i en anda av solidaritet mellan de olika formerna av europeiskt jordbruk och integreringen av ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. — Det ambitiösa förslaget från den nya strategin för biologisk mångfald i EU: strategin för biologisk mångfald måste vara en central del i alla återuppbyggnadsinsatser. En ambitiös strategi skulle sända en stark och samstämd signal om åtgärder för miljöns, klimatets och folkhälsans skull samt sociala åtgärder. Detta skulle gynna både den gemensamma jordbrukspolitiken och det europeiska livsmedelssystemet, som därmed skulle kunna fortsätta att bli ännu mer hållbara.

5.4   Investeringsprioriteringar

5.4.1

Det kommer att vara avgörande med hållbara investeringar i samhällen, tillgängliga offentliga platser, hälso- och sjukvård, inkluderande utbildning, sociala tjänster, koldioxidneutrala bostäder och koldioxidneutral infrastruktur samt skydd och återställande av biologisk mångfald, och decentralisering av energiproduktionen, för att skapa en välfärdsekonomi. Ett sådant område som bör prioriteras är energirenovering av byggnader. Denna renoveringsvåg bör också vara en möjlighet att samtidigt framtidssäkra byggnadsbeståndet genom att göra det mer tillgängligt för en åldrande befolkning och ett allt större antal personer med funktionsnedsättning.

5.4.2

Byggsektorn är viktig: renovering av miljontals hus för att göra dem energieffektiva och hållbara kommer att få igång denna sektor igen och föra oss närmare målet att uppnå klimatneutralitet. Byggsektorn är arbetsintensiv och energiförbrukningen i byggnader (belysning, uppvärmning etc.) står för en tredjedel av koldioxidutsläppen i Europa. Detta är ett enormt jobb, eftersom 75 % av alla bostadshus och kommersiella byggnader uppfördes innan det fanns EU-regler om energiförbrukning. Renovering av bostäder för energifattiga människor i EU skulle leda till en avsevärd minskning av de offentliga hälsoutgifterna, eftersom tidigare studier tyder på att den sannolika kostnaden för energifattigdom i ett modernt hälso- och sjukvårdssystem i genomsnitt är tre gånger så hög som kostnaden för åtgärder för bostadsrenovering (9).

5.4.3

Med tanke på bostädernas, det arkitektoniska arvets och infrastrukturarvets åldrande vill EESK uppmärksamma vikten av att aktivera en tillräcklig volym investeringar som syftar till att säkra (inom jordbävningsområden) och omstrukturera bostäder, konstnärligt kulturarv (storstadsområden, städer, byar) och tillgångar inom transportinfrastrukur (hamnar, broar, motorvägar etc.).

5.4.4

Utbyggnaden av förnybar och koldioxidsnål energi kräver inte bara att det installeras lämpliga anläggningar, utan även att hela det europeiska elnätet moderniseras och att det finns lagringsalternativ.

5.4.5

Återhämtningsplanen är en möjlighet att investera i välbehövlig kollektivtrafik och säkerställa en verklig trafikomställning, minska luftföroreningarna och bidra till klimatåtgärder. Detta innebär fler spårvagnar, fler regelbundna och utsläppsfria bussar samt verklig intermodalitet i våra städer, liksom en EU-handlingsplan och storskaligt ekonomiskt stöd för uppgradering, utbyggnad och underhåll av järnvägar, investeringar i tåg, nattåg, gränsöverskridande järnvägsförbindelser och annan innovation med anknytning till järnvägstransporter. Det bör finnas EU-samordning för att säkerställa att kortdistansflygningar ersätts med hållbara alternativ. När trafiken flyttas bort från våra vägar måste mer gods transporteras via järnvägar, inre vattenvägar och sjövägen (t.ex. hållbar närsjöfart).

5.4.6

Det bör byggas en grund för en europeisk industri för utsläppsfri mobilitet, som kan tillgodose den ökande efterfrågan på alternativ till förbränningsmotorer och laddningsinfrastruktur för både bilar, minibussar, bussar och lastbilar, men även öka tillgången inom järnvägssektorn. Detta inbegriper även ett omfattande nätverk av elektriska laddningsstationer i hela Europa och utveckling av hållbara och effektivare batterier. Allt detta ska åtföljas av omskolningsprogram som ger nya karriärmöjligheter för de arbetstagare som lämnar en transportsektor bakom sig som bygger på fossila bränslen.

5.4.7

Som redan har konstaterats i flera städer utmanar tiderna av nedstängning det traditionella utnyttjandet av stadsutrymmen och rörlighet, och uppmuntrar till experimentlusta. Under återhämtningsperioden kan man dra fortsatt nytta av utvecklingen av cykeltrafiken, eftersom den kan stödja fysisk distansering, minska trängseln inom kollektivtrafiken samt skapa mer utrymme och enklare tillgång till lokala butiker. Investeringar för att förbättra infrastrukturen för cykeltrafiken kan snabbt ge effekter både inom och mellan städer och stimulera ekosystemet för cykeltrafik.

5.4.8

Att ställa om ekonomin till en cirkulär ekonomi är avgörande för att den gröna given ska bli framgångsrik. Detta är till exempel anledningen till att stålindustrin och cementindustrin (som är stora energiförbrukare) och den kemiska sektorn måste organiseras på annat sätt.

5.4.9

I och med omställningen till en cirkulär ekonomi som central aspekt kan återhämtningspaketet avsevärt påskynda den nödvändiga utvecklingen av infrastruktur och främja innovation av alternativa material och ny teknik. För att undvika avfall bör EU först och främst stödja initiativ för etablering av uppstartsföretag och företag inom den sociala ekonomin på området reparation och återanvändning, och stödja relevant utbildning/omskolning för dem som förlorat sina jobb i den ekonomiska nedgången. Detta skulle kunna inriktas på särskilda områden för rättvis omställning, som möjliggör en omställning av regioner från gruvdrift till ”urban mining”, dvs. utvinning av användbara material ur kommunalt avfall.

5.4.10

Dessutom är separat insamling av kommunalt avfall en viktig förutsättning för en livskraftig värdeutvinning från avfall genom återvinning. EU bör därför stödja lokala myndigheter när det gäller att överbrygga investeringsgapet för infrastruktur för insamling, separation och återvinning av kommunalt avfall under de kommande fem åren.

5.4.11

Covid-19-krisen visar att den digitala revolutionen är en viktig faktor för att öka våra samhällens motståndskraft mot kriser. Det är av yttersta vikt att det investeras i digitalisering av väsentliga tjänster och att regeringarnas, lagstiftarnas och de offentliga institutionernas förmåga att tillhandahålla sina tjänster under en kris förbättras. Samtidigt måste vi inse att digital teknik är ett verktyg och inte är ett självändamål. Vi måste ta allmänhetens ansvar för den ram som omger den digitala tekniken och styra den mot höga hållbarhetsstandarder, som inbegriper kraftfulla demokratiska och tekniska skyddsåtgärder tillsammans med kostnads- och kunskapsmässiga stödåtgärder som inte lämnar någon på efterkälken. In enlighet med EU:s rättsakt om tillgänglighet innebär detta ett behov av att säkerställa att den digitala revolutionen garanterar tillgänglighet för EU:s mer än 100 miljoner personer med funktionsnedsättning.

5.4.12

Strategin från jord till bord bör ge en tydlig riktning för EU:s livsmedelssystem efter den rådande hälsokrisen och uppmuntra åtgärder för att bygga upp mer hållbara, motståndskraftiga och rättvisa livsmedelskedjor. På kort sikt krävs åtgärder för att ta itu med bristen på säsongsarbetskraft och förhindra avbrott i leveranskedjan. På längre sikt måste strategin från jord till bord och den gemensamma jordbrukspolitiken öka motståndskraften och hållbarheten i vårt livsmedelssystem genom att återuppbygga mer diversifierade jordbruksmodeller, främja lokala distributionsnav för livsmedel och kortare leveranskedjor samt förbättra marknadstillträdet för småskaliga jordbrukare, fiskare med liten inverkan och vattenbruksproducenter.

5.4.13

Det bör investeras i omskolningsprogram för sektorer som sannolikt inte är framtidssäkrade (t.ex. på grund av att de är starkt beroende av fossila bränslen). Detta innebär att de måste hitta alternativ för att minska användningen av fossila bränslen och bli grönare. Vi förespråkar en riktad investeringspolitik som smidigt vägleder förlorade arbetstillfällen till sektorer där det råder brist på arbetstagare, nämligen de sociala och gröna sektorerna.

5.4.14

Medlemsstaterna måste investera mer i offentliga tjänster, eftersom offentliga tjänster, vilket krisen har visat, spelar en avgörande roll när det gäller att rädda människors liv och hantera pandemin. Därför bör de europeiska ledarna beakta den så kallade gyllene regeln när de tillämpar EU:s finanspolitiska regler, och undanta offentliga investeringar från underskottsberäkningar och ta hänsyn till hållbarheten i den befintliga skuldnivån. EU bör på ett djupgående sätt utvärdera liberalisering av strategiska offentliga tjänster på grundval av konkurrensregler. Tillgången till offentliga tjänster bör också förbättras.

5.5   Sociala åtgärder

5.5.1

Att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter på europeisk nivå och i alla medlemsstater är ett viktigt steg för att proaktivt inleda en social konvergensprocess. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett verktyg för att upprätta en ny och uppgraderad social resultattavla.

5.5.2

Vi måste sätta arbetstillfällena i centrum för EU:s strategi och öka vikten av know-how samt dess kontinuerliga genomförande genom systemet för utbildning och livslångt lärande, vilket gör det möjligt för den europeiska arbetskraften att anpassa sig till förändringen i produktionssystemet efter den digitala och gröna omställningen.

5.5.3

Nya ramar för arbetet har avgörande betydelse i återhämtningsfasen efter covid-19-krisen. Inom både den privata och den offentliga hälso- och sjukvårdssektorn har man strävat efter produktivitetstillväxt i stället för tjänstekvalitet och underminerat arbetslivserfarenheten, vilket fått dramatiska konsekvenser under hälsokrisen i de flesta EU-länder. Övergången till en tjänstebaserad verksamhet skulle leda till en mer arbetsintensiv ekonomi, som en motvikt till de osäkra anställningarna inom dessa sektorer, stödja högre sysselsättningsnivåer och återföra arbetstillfällena till den reala ekonomin. Politik som stöder kvalitetsarbete i arbetsintensiva sektorer som tillhandahåller tjänster av hög kvalitet är därför av avgörande betydelse.

5.5.4

EESK välkomnar kommissionens uppdaterade arbetsprogram för 2020 (10) som en kompromiss för att behålla den sociala dimensionen i återhämtningsstrategin. Det finns ett flertal lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som inte får försenas eller skjutas upp, eftersom de är pelarna i den sociala agendan. Dessa omfattar införlivandet av antagna direktiv i enlighet med de tidsramar som redan avtalats (direktivet om balans mellan arbete och privatliv, direktivet om utstationering av arbetstagare samt direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor). Kommissionen har också gett klartecken för alla initiativ som skulle främja en rättvis och socialt hållbar återhämtning, inbegripet initiativ om lönetransparens, minimilöner, rättvis beskattning, ungdomssysselsättning, det europeiska systemet för arbetslöshetsåterförsäkring, kompetensagendan och digital utbildning, plattformsarbete och EU:s regler för ekonomisk styrning. Det som saknas i arbetsprogrammet är en uppdatering av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen genom effektiva förebyggande åtgärder på arbetsplatser.

5.5.5

En stark social återhämtning innebär också bättre tillgång till fackföreningar och bättre skydd. Vi måste stödja kollektivförhandlingar och demokrati på arbetsplatsen. EU och medlemsstaterna måste stödja arbetsmarknadens parter när det gäller att avsevärt öka kollektivförhandlingarnas täckningsgrad.

5.5.6

Även jämställdhetsperspektivet bör tas upp. Den ekonomiska nedgång som orsakas av det rådande covid-19-utbrottet får betydande konsekvenser för jämställdheten, både under nedgången och den efterföljande återhämtningen. Jämfört med ”regelbundna” recessioner, som påverkar mäns sysselsättning mer allvarligt än kvinnors, har den minskade sysselsättningen med anknytning till åtgärder för social distansering en betydande inverkan på sektorer med en hög andel kvinnliga anställda. Dessutom har nedstängningarna av skolor och förskolor kraftigt ökat behovet av barnomsorg, vilket har särskilt stor inverkan på förvärvsarbetande mödrar. Krisens effekter på förvärvsarbetande mödrar kommer sannolikt att vara bestående med tanke på värdet av erfarenhet på arbetsmarknaden.

5.6   Hälso- och sjukvårdssystem

5.6.1

Framför allt är en av de viktigaste lärdomarna av covid-19-krisen att hälso- och sjukvårdssystemen i nästan alla europeiska länder måste stärkas, först och främst genom att man fokuserar på förebyggande åtgärder. Coronavirusets effekter gör att hälso- och sjukvårdssystemen i hela Europa utsätts för enorma påfrestningar. Vissa länder har påverkats mer än andra, samtidigt som det råder olika förutsättningar när det gäller tillgång till personal (läkare och sjuksköterskor), högkvalificerade yrkespersoner, medicintekniska produkter och sjukhuskapacitet. Även om ansvaret för hälso- och sjukvården är ett nationellt ansvar, är spridningen av viruset inte bunden av gränser. Den påverkar hela Europa både inom och utanför våra gränser med sanitära, sociala och ekonomiska konsekvenser som kräver gemensamma insatser på europeisk nivå.

5.6.2

Covid-19-krisen har visat på EU:s beroende av import av medicinska produkter från länder utanför EU. Det krävs investeringar i hälsoskydd, vård och omsorg, långtidsvård, förebyggande hälso- och sjukvård samt politik för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen – som beaktar hela livscykeln – och detta måste stödjas av EU:s institutioner.

5.6.3

Covid-19-krisen visar tydligt att multinationella läkemedelsföretag har mycket stor makt. För att öka läkemedelsindustrins oberoende måste det även inrättas en stor europeisk forskningsfond för utveckling av nya läkemedel och vacciner. EU-institutionerna bör ha de befogenheter som krävs för att samordna försörjning, distribution och prissättning av viktig medicinsk utrustning och skyddsutrustning på den inre marknaden.

5.7   Internationella förbindelser

5.7.1

EU bygger på gemensamma europeiska värden som inte under några omständigheter är förhandlingsbara (11): respekt för människors värde och mänskliga rättigheter, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstatsprincipen. Dessa värden får inte glömmas bort när EU och dess medlemsstater står inför en nödsituation med följdverkningar i form av ekonomiska och sociala utmaningar. Även om svaret på den nuvarande krisen måste vara snabbt och motiverar vissa exceptionella och tidsbegränsade åtgärder, får dessa inte strida mot rättsstatsprincipen eller äventyra demokratin, maktfördelningen och de europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter. EESK insisterar på att alla politiska åtgärder i detta avseende måste vara helt i linje med våra gemensamma värden i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget.

5.7.2

Covid-19-krisen har visat att internationell frihandel inte ger några garantier för försörjningstryggheten, inte ens i fråga om befintliga livsmedel, hälsoprodukter och industrilager. Till detta måste vi lägga till bristen på transparens och spårbarhet.

5.7.3

Vissa europeiska företag som har byggt upp industriell kapacitet i tredjeländer bör uppmuntras att flytta denna kapacitet till EU. Omlokaliseringen av verksamheter inom industri, jordbruk och tjänster bör göra det möjligt att skapa större autonomi gentemot internationella marknader, återta kontrollen över produktionsmetoder och inleda en miljömässig och social omställning av verksamheter. I sådana här situationer skulle de kunna få ekonomiskt stöd från medlemsstaternas regeringar, utan att man tillämpar förordningar om statligt stöd.

5.7.4

Krisen har också klargjort att det finns stora risker förknippade med EU:s beroende av Kina angående mycket produktionsverksamhet, särskilt på det medicinska området (t.ex. för skyddsutrustning). För att stärka hälso- och sjukvårdssystemen i nästan alla europeiska länder är det mycket viktigt att minska detta beroende när det gäller viktiga produkter. Detta kan ske genom att produktionen utökas i EU (EU:s produktions-/leveranskedja) och att produktionskapaciteten utvecklas i samarbete med andra länder, till exempel i Afrika (produktions-/leveranskedjan för EU och Afrika). Detta medför som mervärde att de minst utvecklade länderna också skulle kunna utveckla ny ekonomisk verksamhet och stärka sin hälso- och sjukvård.

5.7.5

Efter pandemin bör världen skapa ett nytt system för internationella förbindelser, global ekonomi och solidaritet med åtagandet att dela världens tillgångar gemensamt och rädda liv, samt att hälsorelaterade, vetenskapliga, intellektuella och industriella prestationer ska skyddas. EU bör spela en ledande roll i detta nya system för internationella förbindelser baserat på solidaritet och utvecklingssamarbete. EU bör också bibehålla och möjligen öka nivån på åtagandena inom utvecklingssamarbetet.

5.7.6

Genom att säkerställa lika villkor inom den globala ekonomin kan man sätta stopp för, å ena sidan, utnyttjande av arbetstagare och, å andra sidan, oskäliga och orimliga företagsfördelar. Införlivande av ILO:s standarder och standarder för hållbar utveckling i WTO:s och andra FN-relaterade organs regler skulle avsevärt kunna bidra till att skapa en ny, rättvis ekonomisk ordning samt rättvis och smart globalisering. Reglerna bör anpassas i enlighet därmed och användas på ett mer konsekvent sätt i framtiden för att kanalisera alla resurser och all tillgänglig personal, i syfte att tillhandahålla hjälp där det behövs allra mest.

5.7.7

Varje kränkning av de grundläggande rättigheterna måste vara objektivt motiverad och ”tidsfristklausuler” måste inkluderas. Det är viktigt att se till att normaliteten återställs med alla grundläggande demokratiska principer på kortast möjliga tid, världen över. Att inskränka de mänskliga rättigheterna, såsom mötesfriheten, pressfriheten, rätten till integritet och andra rättigheter, får aldrig bli det ”nya normala”.

5.7.8

Det är nödvändigt att återuppta EU:s geopolitiska strategiska roll för att främja globala fredsprocesser, för att åter skapa möjligheter till ekonomisk utveckling i länderna i EU:s grannskap: västra Balkan, Euromed och de östliga partnerna, och i andra konfliktdrabbade områden.

5.7.8.1

I detta avseende måste Euromedregionen och västra Balkan återgå till att vara ett område med utvecklingsmöjligheter, såsom det var förut när det utgjorde ett nav för utbyte mellan människor och av varor och idéer. Därför måste Euromed och västra Balkan stå i centrum för en europeisk strategisk integrations- och sammanlänkningspolitik inom transportsektorn samt inom kommersiella och kulturella utbyten med en specifik och för detta ändamål framtagen makroregional strategi. För att främja detta måste makroregionala strategier i Medelhavsområdet och den europeiska strategin för städerna få nya impulser.

5.8   Migration och tiden efter covid-19

5.8.1

I och med att covid-19-pandemin uppstod, med en oerhörd tragedi för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och ett ekonomiskt sammanbrott som följd i alla länder, tycktes migrationsfrågan försvinna från agendan och hamna i bakgrunden, med en viss likgiltighet från den allmänna opinionen. Asylsökande kan inte överges på grund av den rådande krisen. Rätten till grundläggande skydd utgör kärnan i de europeiska värderingarna och får inte kastas överbord när den känns obekväm. Följande åtgärder måste säkerställas på nytt: — Förfarandena för att få uppehållstillstånd och erkänna rätten till asyl måste återupptas i nästintill samtliga europeiska länder. — Hälsosituationen med överbeläggning i mottagningscentrum för migranter måste lösas. — Problemet med otrygga anställningar (som redan har lett till en minskning, om inte till en total indragning, av ”överföringar”, som ofta är den enda försörjningskällan för familjer till migranter som stannat i ursprungsländerna) måste åtgärdas. — Migranter som arbetar inom personlig vård eller inom jordbrukssektorn måste omfattas av reglering. — Det måste utvecklas ett gemensamt europeiskt asylsystem (Ceas), som ska vara obligatoriskt, säkert och ändamålsenligt för alla EU-länder så att de snabbt kan dela det gemensamma ansvaret. — Det måste utformas och utvecklas realistiska, lagliga, säkra och genomförbara vägar för arbetskraftsmigration till EU. — Det måste upprättas en permanent och effektiv dialog med migranternas ursprungsländer för att utveckla strukturer och kommunikationsramar. — Det ekonomiska och tekniska stödet till Frontex måste stärkas. — Ett åtagande på kort sikt om att även utvärdera omfördelningen av alla resurser inom EU:s fleråriga budgetram för 2021–2027 måste garanteras.

6.   Plan för återuppbyggnad

6.1

Alla de åtgärder som beskrivs ovan kommer att innebära att vi behöver utforma ett nytt system för ekonomisk styrning, med en strategisk industri-, konkurrenskrafts-, social-, miljö- och handelspolitik.

6.2

Reformen av EU:s ekonomiska styrning bör främjas och stabilitets- och tillväxtpakten bör ses över, i syfte att samtidigt säkerställa stabilitet och tillväxt.

6.3

Baserat på återhämtningsinstrumentet Next Generation EU kommer det att vara nödvändigt att säkerställa en gradvis ökning av EU:s egna medel genom införande av relevanta och lämpliga intäkter som man kan välja bland, till exempel EU:s utsläppshandelssystem, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, digital skatt, en skatt på finansiella transaktioner, en koldioxidavgift eller seignorage.

6.4

EU måste skyndsamt aktivera en samordningsmekanism som kan neutralisera aggressiv skatteplanering och bekämpa skatteundandragande i samtliga 27 medlemsstater, ett fenomen som under perioden 2001–2016 genererade en genomsnittlig årlig förlust av skatteintäkter på 46 miljarder euro för EU:s medlemsstater (0,46 % av BNP) (12). Samtidigt måste EU tillämpa en kraftfull strategi för att bekämpa penningtvätt, något som riskerar att förgifta EU:s produktionssystem och orsaka snedvridning på den inre marknaden genom att skapa ojämlika förutsättningar.

6.5

Det är viktigt att den europeiska modellen för rättigheter, standarder och konsumentpolitik bevaras. Det är denna som gör EU unikt. När det till exempel gäller digitalisering skiljer sig EU:s syn på ”human-in-command” från andra regioners genom EU:s etiska kod för AI. Denna strategi, som bygger på grundläggande rättigheter och friheter, är en del av EU:s modell och bör bevaras trots det hårdare konkurrensklimat som just nu växer fram.

6.6

Det är nödvändigt att fullt ut utnyttja de nya och mer hållbara affärsmodeller som håller på att utvecklas (inom cirkulär, kollaborativ och social ekonomi osv.). Dessa är också en del av EU:s samhällsmodell och skapar dubbelt värde – ekonomiskt och socialt – samt fungerar som instrument för att genomföra den europeiska gröna given och målen för hållbar utveckling. Dessa affärsmodeller erbjuder en möjlighet att hjälpa ekonomin att återhämta sig och ta itu med samhällsfrågor på samma gång. Här kommer EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin att vara avgörande, liksom EU:s utlovade handlingsplan för den sociala ekonomin (våren 2021). Man bör dela med sig av inspirerande exempel, såsom Europeiska klusteralliansen (European Cluster Alliance).

6.7

Digitalisering är både en möjlighet och en risk i fråga om återhämtning. Det är ett innovationsområde som kan sätta EU i främsta ledet, till exempel på blockkedjeområdet, där EU är ledande. Blockkedjan som teknik (inte bitcoin) bygger på demokratiska värden och erbjuder öppenhet och förbättrade styrningsstrukturer. Riskerna i samband med digitaliseringen måste dock hanteras, bl.a. ökad arbetslöshet, digital marginalisering och social utestängning. Vi måste också hitta sätt att utnyttja möjligheterna och balansera riskerna samtidigt. Detta i ett landskap där EU försöker behålla sin globala konkurrenskraft.

6.8

Det finns en möjlighet i att främja social innovation som en modell för återhämtning genom gemensamt skapande, gemensam utformning och samproduktion. I ett komplext socialt landskap med mycket stora samhällsutmaningar är det enda sättet att mobilisera alla resurser i samhället och arbeta på ett sektorsövergripande och tvärvetenskapligt sätt för att hitta lösningar. Det organiserade civila samhället är en katalysator för social innovation, en process som har bidragit till att utforma välfärdssystem som lett till nya strategier, strukturer, produkter, tjänster och arbetsmetoder. Det civila samhällets deltagande behövs nu mer än någonsin – men äkta social innovation sker bara när det organiserade civila samhället är delaktigt.

6.9

Framväxten av en ny samhällsmodell? Återhämtning kommer endast att kunna ske genom produktivitet, finanspolitisk stimulans och fördelning av välstånd. Det kanske är dags att på nytt återuppta konceptet för ”paketet om sociala investeringar”, och att arbeta proaktivt och förebyggande för att minska framtida samhällskostnader. Av denna anledning bör EU öka investeringarna i social infrastruktur på följande områden: i) utbildning och livslångt lärande, ii) hälso- och sjukvård, långtidsvård och social omsorg, iii) bostäder till ett överkomligt pris (13). Allt detta går hand i hand med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter på alla nivåer, ett system för målföljning i den europeiska planeringsterminen baserat på målen för hållbar utveckling, den europeiska gröna given och en rättvis digital omställning som bygger på EU:s värden, som sammantaget skulle kunna utgöra grunden för en ny EU-samhällsmodell.

---

(1)  Georgieva, C., 2020, The Great Lockdown: Worst Economic Downturn Since the Great Depression. Pressmeddelande från IMF, nr 20/98.

(2)  Uppgifter från EU Statistics on Income and Living Condition (EU SILC) visar att fattigdomen och den sociala utestängningen ökade för personer med funktionsnedsättning under 2010–2018 i Estland, Luxemburg, Tyskland, Sverige, Irland, Tjeckien, Litauen, Italien, Nederländerna, Malta och Spanien.

(3)  Europeiska kommissionens GD Ekonomi och finans.

(4)  Internationella arbetsorganisationen, mars 2020, COVID-19 and the world of work: Impact and policy responses.

(5)  Europeiska kommissionen, våren 2020, Europeiska ekonomiska prognosen. Institutionellt dokument 125. Maj 2020.

(6)  Europeiska kommissionens GD Ekonomi och finans.

(7)  Eurofounds undersökning ”Living, working and COVID-19” – de första resultaten från april 2020: enkäten visar att fler hushåll har ekonomiska bekymmer än vad som var fallet före krisen på grund av covid-19-pandemins ekonomiska konsekvenser. Närmare hälften av alla svarande (47 %) uppgav att deras hushåll hade svårt att få ekonomin att gå ihop. (…) Av de svarande som permanent förlorat sin anställning under krisen rapporterade 90 % att deras hushålls ekonomiska situation hade förvärrats, 44 % att de inte har några besparingar och 35 % att deras besparingar endast räcker till att behålla nuvarande levnadsstandard i tre månader.

(8)  Nassim Nicholas Taleb (2007), The Black Swan: the impact of the highly improbable.

(9)  Host S., Grange D., Mettetal L, Dubois U. 2014. Précarité énergétique et santé: état des connaissances et situation en Île-de-France, regionala hälsoobservationsgruppen Île-de-France, Paris, s. 14.

(10)  https://ec.europa.eu/info/publications/2020-commission-work-programme-key-documents_sv

(11)  EESK:s yttrande SC/052 EU:s framtid: Fördelar för medborgarna och respekt för europeiska värden.

(12)  Europeiska kommissionen, 2019, Estimating International Tax Evasion by Individuals. Arbetsdokument nr 76, 2019.

(13)  Rapport från högnivågruppen för investeringar i social infrastruktur i Europa med titeln Boosting Investment in Social Infrastructure in Europe. European Economy Discussion Paper 074, januari 2018.