Sammanfattning

Konsekvensbedömning av ett förslag om att stärka Europols mandat (riktad översyn av förordning (EU) 2016/794).

A. Behov av åtgärder

Varför? Vilket problem behöver åtgärdas?

Europa står inför ett föränderligt säkerhetslandskap, med nya och alltmer komplexa säkerhetshot. Brottslingar utnyttjar de fördelar som den digitala omvandlingen och den nya tekniken medför, inbegripet sammankoppling och utsuddning av gränserna mellan den fysiska och den digitala världen. Covid-19-krisen har förvärrat detta, eftersom brottslingar snabbt har gripit möjligheterna att utnyttja krisen genom att anpassa sina arbetsmetoder eller utveckla ny brottsverksamhet. Dessa hot sprids över gränserna och underlättar många olika former av brottslighet. Eftersom åtgärder på nationell nivå inte räcker till för att hantera dessa gränsöverskridande säkerhetsutmaningar har medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter i allt högre grad utnyttjat det stöd och den sakkunskap som Europol, EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning, erbjuder för att bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism. Den nya hotmiljön förändrar det stöd som medlemsstaterna behöver och förväntar sig av Europol för att hålla medborgarna säkra, på ett sätt som inte kunde förutses när medlagstiftarna förhandlade om Europols nuvarande mandat som blev tillämpligt 2016 (Europolförordning (EU) 2016/794).

Det finns framför allt tre centrala frågor som alla har betydelse för de föränderliga säkerhetshoten och de följdändringar som dessa medför i medlemsstaternas operativa behov för att effektivt hantera dessa hot:

1)Brist på effektivt samarbete mellan privata parter och brottsbekämpande myndigheter för att motverka brottslingars missbruk av gränsöverskridande tjänster.

2)Stordatautmaning för brottsbekämpande myndigheter.

3)Brister i innovation och forskning på brottsbekämpningsområdet.

De utgör stora problem på grund av deras inverkan på säkerheten, vilket återspeglas i medlagstiftarnas kraftiga uppmaningar till åtgärder. De ger upphov till viktiga politiska val som kräver en detaljerad bedömning av orsakerna till problemen, relaterade mål, tillgängliga politiska alternativ och deras konsekvenser.

Vad förväntas initiativet leda till?

Som svar på akuta operativa behov och medlagstiftarnas krav på starkare stöd från Europol aviserades i kommissionens arbetsprogram för 2020 ett lagstiftningsinitiativ för att ”stärka Europols mandat för att bygga ut det operativa polissamarbetet”. Detta är en nyckelåtgärd i EU:s strategi för säkerhetsunionen från juli 2020. I enlighet med uppmaningen i de politiska riktlinjerna att ”inte lämna något därhän när det gäller att skydda våra medborgare” förväntas initiativet stärka Europol för att hjälpa medlemsstaterna att hålla medborgarna säkra.

Som svar på de tre stora problem som identifierats syftar initiativet till att uppnå följande mål:

1)Mål I: Möjliggöra effektivt samarbete mellan privata parter och brottsbekämpande myndigheter för att motverka brottslingars missbruk av gränsöverskridande tjänster.

2)Mål II: Göra det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att analysera stora och komplexa dataset för att upptäcka gränsöverskridande kopplingar, i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna.

3)Mål III: Göra det möjligt för medlemsstaterna att använda ny teknik för brottsbekämpning.

Vad är mervärdet med åtgärder på EU-nivå? 

Allvarlig brottslighet och terrorism är gränsöverskridande fenomen. Åtgärder på nationell nivå kan därför inte motverka dem på ett effektivt sätt. Därför väljer medlemsstaterna att samarbeta inom EU:s ramar för att ta itu med de hot som allvarlig brottslighet och terrorism utgör. Dessutom fordrar föränderliga säkerhetshot, drivna av brottslingarnas sätt att dra nytta av den digitala omvandlingens och den nya teknikens fördelar, också ett effektivt stöd på EU-nivå till de nationella brottsbekämpande myndigheternas arbete. EU-åtgärder utgör ett ändamålsenligt och effektivt sätt att öka stödet till medlemsstaterna i kampen mot allvarlig brottslighet och terrorism för att hålla jämna steg med dessa föränderliga hot.

B. Lösningar

Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför? 

Ett antal alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts. Efter ett preliminärt urval där vissa alternativ förkastades har följande alternativ bedömts i detalj:

I.Alternativ för mål I: effektivt samarbete mellan privata parter och brottsbekämpande myndigheter

·Alternativ 1: att ge Europol rätt att behandla uppgifter som mottagits direkt från privata parter

·Alternativ 2: att ge Europol rätt att utbyta personuppgifter med privata parter för att fastställa jurisdiktion

·Alternativ 3: att ge Europol rätt att direkt söka i databaser som förvaltas av privata parter

II.Alternativ för mål II: analys av stora och komplexa dataset för att upptäcka gränsöverskridande kopplingar

·Alternativ 4: att göra det möjligt för Europol att analysera stora och komplexa dataset

·Alternativ 5: att införa en ny kategori av registrerade (personer utan anknytning till ett brott) vars uppgifter Europol får behandla

III.Alternativ för mål III: användning av ny teknik för brottsbekämpning

·Alternativ 6: att reglera Europols stöd till EU:s säkerhetsforskningsprogram, innovationslabbet vid Europol och Europols stöd till EU:s innovationsnav

·Alternativ 7: att göra det möjligt för Europol att behandla personuppgifter i innovationssyfte på områden som är relevanta för dess stöd till de brottsbekämpande myndigheterna

Efter en detaljerad bedömning av konsekvenserna av alla alternativ består paketet med rekommenderade alternativ av alternativen 2, 4 och 7.

Vem stöder vilka alternativ? 

De berörda parterna stöder i allmänhet en förstärkning av Europols rättsliga mandat för att hjälpa medlemsstaterna att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism. Medlemsstaterna har uttryckligen understött de rekommenderade alternativen i olika rådskonstellationer samt i en förklaring från oktober 2020 från EU:s inrikesministrar (Ten points on the Future of Europol). Samtidigt är medlemsstaterna medvetna om vikten av sin nationella suveränitet när det gäller brottsbekämpning ur ett operativt och förfarandemässigt perspektiv. Europaparlamentet har understött en stark roll för Europol, samtidigt som det i en resolution från juli 2020 påminde om ”att ett förstärkt mandat bör gå hand i hand med lämplig parlamentarisk kontroll”. Europaparlamentet förväntas kräva en detaljerad motivering av behovet av ny uppgiftsbehandlingskapacitet vid Europol samt starka dataskyddsåtgärder. Diskussionerna med alla berörda parter visade att det är viktigt med lämpliga skyddsåtgärder för att säkerställa de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter.

C. Det rekommenderade alternativets konsekvenser

Vad är nyttan med de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars anges för huvudsakliga alternativ)? 

Paketet med rekommenderade alternativ (alternativen 2, 4 och 7) skulle vara ett ändamålsenligt svar på de konstaterade problemen och ge Europol starka verktyg och resurser för att öka sitt stöd till medlemsstaterna i kampen mot framväxande hot, i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna.

Socialt och ekonomiskt är de som i slutändan vinner på alla rekommenderade alternativ medborgarna, som direkt och indirekt kommer att gynnas av lägre brottslighet, minskade ekonomiska skador och lägre säkerhetsrelaterade kostnader. När det gäller effektivitet är de främsta vinnarna de nationella brottsbekämpande myndigheterna. De rekommenderade alternativen torde skapa betydande stordriftsfördelar på EU-nivå eftersom de kommer att överföra uppgifter som kan utföras effektivare på EU-nivå från den nationella nivån till Europol. De rekommenderade alternativen ger effektiva lösningar på utmaningar som annars skulle behöva hanteras till högre kostnad med hjälp av 27 enskilda nationella lösningar, eller på utmaningar som inte alls kan hanteras på nationell nivå på grund av deras gränsöverskridande karaktär.

Vad är kostnaderna för de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars anges för huvudsakliga alternativ)? 

De rekommenderade alternativen för främst med sig kostnader på EU-nivå, eftersom de kommer att överföra uppgifter och tjänster som kan utföras effektivare på EU-nivå från nationell nivå till Europol. I detta skede är det svårt att exakt kvantifiera vissa av de enskilda alternativen, framför allt på grund av komplexiteten i utvecklingen av de föreslagna it-infrastrukturerna och it-systemen. Uppskattningsvis skulle en tilläggsbudget på cirka 120–150 miljoner euro och cirka 150 ytterligare tjänster behövas för hela perioden för den fleråriga budgetramen för att säkerställa att Europol har de resurser som krävs för att verkställa sitt reviderade mandat. I den mån dessa alternativ medför ytterligare kostnader på nationell nivå torde dessa kostnader uppvägas av fördelarna med de ytterligare tjänster som Europol kommer att tillhandahålla. Företagen väntas inte få några betydande merkostnader. De rekommenderade alternativen innehåller inga lagstadgade skyldigheter för medborgare/konsumenter och skapar därmed inga ytterligare kostnader för dessa berörda parter.

Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag?

De rekommenderade alternativen väntas inte få några större konsekvenser för företagen. Endast alternativ 2 (som gör det möjligt för Europol att utbyta personuppgifter med privata parter) kommer att påverka företagen direkt. I detta avseende kommer företagen att lägga ytterligare resurser på utbyten med Europol, men detta kommer att uppvägas av betydande besparingar, eftersom företagen kommer att lägga mindre resurser på att själva identifiera de relevanta nationella jurisdiktionerna, och kommer att vara mindre utsatta för ansvarsrisker när de förmedlar uppgifter till Europol. Företagen kommer också att lida mindre anseendeskada av att brottslingar missbrukar deras gränsöverskridande tjänster.

Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad? 

De rekommenderade alternativen väntas inte få några större konsekvenser för medlemsstaternas budgetar och förvaltningar. Även om medlemsstaterna kommer att satsa ytterligare resurser på samarbetet med Europol torde dessa kostnader till stor del uppvägas av besparingar i samband med Europols förbättrade tjänster till medlemsstaterna.

Uppstår andra betydande konsekvenser? 

Alla rekommenderade alternativ utgör nya rättsliga grunder för Europols behandling av personuppgifter. Följaktligen har dessa alternativ konsekvenser för de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8 i stadgan) och rätten till respekt för privatlivet (artikel 7 i stadgan). För att säkerställa full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna innehåller konsekvensbedömningen en ingående bedömning av de grundläggande rättigheterna i hela analysen, på grundval av en detaljerad bedömning av i vilken mån alternativen begränsar utövandet av de grundläggande rättigheterna, genom att konsekvensbedömningen gör följande:

·Beskriver de alternativ som förkastades i ett tidigt skede på grund av deras allvarliga negativa konsekvenser för de grundläggande rättigheterna.

·Innehåller en stegvis bedömning av nödvändighet och proportionalitet.

·Beskriver de förkastade alternativen om ett mindre inkräktande men lika effektivt alternativ finns tillgängligt.

·Innehåller en fullständig förteckning över detaljerade skyddsåtgärder för de alternativ som oundvikligen innebär att utövandet av grundläggande rättigheter begränsas, även på grund av att det inte finns något mindre inkräktande men lika effektivt alternativ.

Följaktligen är de rekommenderade alternativen strikt begränsade till vad som är nödvändigt och proportionerligt och omfattar nödvändiga skyddsåtgärder.

D. Uppföljning

När kommer åtgärderna att ses över?

Övervakningen och utvärderingen kommer främst att ske genom de tillämpliga mekanismer som föreskrivs i den befintliga Europolförordningen, i synnerhet artikel 68 (vart femte år). Dessutom bör de rekommenderade alternativen åtföljas av en bestämmelse som kräver en bedömning av deras konsekvenser för de grundläggande rättigheterna två år efter det att de har börjat tillämpas.