EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 13.3.2019

COM(2019) 142 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om status för utvidgningen av produktionen av relevanta livsmedels- och fodergrödor över hela världen

Innehåll

I.Inledning

II.EU:s rättsliga ram för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen

III.Fastställande av bränsleråvaror till biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med hög Iluc-risk

III.1En global ökning av jordbruksråvaror

III.2Uppskattning av bränsleråvarornas utvidgning till mark med stora kollager

III.3Fastställande av ”betydande” utvidgning till mark med stora kollager

IV.Certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg Iluc-risk

V.Slutsatser

I.Inledning

Det nya direktivet om förnybar energi 1 (nedan även kallat det nya direktivet) trädde i kraft den 24 december 2018 2 . I direktivet främjas utvecklingen av förnybar energi under det kommande årtiondet genom ett EU-omfattande bindande mål om minst 32 % förnybar energi år 2030, som ska uppnås gemensamt av medlemsstaterna. För att detta ska lyckas innehåller direktivet ett antal åtgärder inom särskilda sektorer som ytterligare ska främja utbyggandet av förnybara energikällor inom sektorerna för el, uppvärmning och kylning samt transport, med det övergripande målet att minska utsläppen av växthusgaser, förbättra energisäkerheten, stärka EU:s tekniska och industriella ledarskap inom förnybar energi samt skapa arbeten och tillväxt.

Genom direktivet stärks även EU:s hållbarhetsram för bioenergi för att se till att utsläppen av växthusgaser stadigt minskar och att oavsiktlig miljöpåverkan minimeras. Genom direktivet införs i synnerhet ett nytt tillvägagångssätt för att hantera utsläpp från indirekta ändringar av markanvändning (Iluc) som är kopplade till produktionen av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen. I detta syfte fastställs i direktivet nationella gränser, vilka gradvis kommer att minskas till noll senast 2030, för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med hög risk för indirekt ändring av markanvändning (nedan kallade bränslen med hög Iluc-risk) som framställs ur livsmedels- eller fodergrödor för vilka produktionsområdet har utvidgats betydligt till mark med stora kollager. Gränserna kommer att påverka vilka av dessa bränslen som kan beaktas vid beräkningen av den totala nationella andelen av förnybara energikällor och andelen förnybara energikällor inom transportsektorn. Genom direktivet införs dock ett undantag från dessa gränser för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som certifieras som bränslen med låg Iluc-risk.

I direktivet föreskrivs därmed att kommissionen ska anta en delegerad akt där kriterier anges både för att i) fastställa hög Iluc-risk för bränsleråvaror vars produktionsområde har utvidgats betydligt till mark med stora kollager och ii) certifiera biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg Iluc-risk (nedan kallade bränslen med låg Iluc-risk). Den delegerade akten ska medfölja denna rapport (nedan kallad rapporten) om statusen för utvidgad produktion av relevanta livsmedels- och fodergrödor över hela världen. Denna rapport innehåller information om kriterierna i ovannämnda delegerade akt för att identifiera bränslen som framställs ur livsmedels- eller fodergrödor med hög Iluc-risk vars produktionsområde har utvidgats betydligt till mark med stora kollager, och bränslen med låg Iluc-risk. I avsnitt 2 i denna rapport beskrivs EU:s politiska utveckling för hantera effekterna av Iluc. I avsnitt 3 granskas de senaste uppgifterna om statusen för utvidgad produktion av relevanta livsmedels- och fodergrödor över hela världen. I avsnitt 4 och 5 beskrivs metoden för fastställande av livsmedels- och fodergrödor med hög Iluc-risk för vilka ett produktionsområde har utvidgats betydligt till mark med stora kollager och för certifiering av bränslen med låg Iluc-risk.

II.EU:s rättsliga ram för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen

Transportsektorn är särskilt utmanande ur ett energi- och klimatperspektiv: den förbrukar ungefär en tredjedel av EU:s totala energibehov, den är nästan helt beroende av fossila bränslen och växthusgasutsläppen från sektorn ökar. För att ta itu med dessa utmaningar krävde EU-lagstiftningen 3 redan i början av 2000-talet att medlemsstaterna skulle fastställa vägledande nationella mål för biodrivmedel och andra förnybara drivmedel, eftersom de flesta fordon i trafik inom EU vid den tiden, till följd av tekniska framsteg, redan var anpassade för att köra på bränslen med en låg inblandning av biodrivmedel. Biodrivmedel var den enda tillgängliga förnybara energikällan för att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn, där koldioxidutsläppen förväntades öka med 50 % mellan 1990 och 2010.

I direktivet om förnybara energikällor 4 från 2009 har minskningen av koldioxidutsläpp från transportsektorn ytterligare främjats genom fastställandet av ett specifikt bindande mål om 10 % förnybar energi inom transportsektorn senast 2020. Enligt rapporterade uppgifter och uppskattningar utgjorde förnybar energi cirka 7 % av all slutlig energianvändning inom transportsektorn år 2017. I och med att förnybar el, biogas och avancerade bränsleråvaror för närvarande endast spelar en liten roll inom transportsektorn, kommer den största delen av förnybar energi inom denna sektor från konventionella biodrivmedel 5 .

Vidare fastställs i direktivet om förnybar energi bindande kriterier för minskning av växthusgasutsläpp och hållbarhet som biodrivmedel 6 och flytande biobränslen, enligt definitionen i direktivet, måste uppfylla för att de ska räknas in i målen för förnybar energi på nationell nivå och EU-nivå och för att kunna kvalificeras för offentliga stödsystem. I kriterierna fastställs områden som ska undvikas (huvudsakligen mark med stora kollager eller med stor biologisk mångfald) varifrån råvaror som används för att framställa biodrivmedel eller flytande biobränslen inte får utvinnas, och minimikrav för att minska växthusgasutsläppen genom användning av biodrivmedel och flytande biobränslen i stället för fossila bränslen. Dessa kriterier har bidragit till att minska riskerna som förknippas med direkt markanvändning i samband med framställningen av konventionella biodrivmedel och flytande biobränslen, men de omfattar inte indirekta effekter.

Indirekta ändringar av markanvändning (Iluc) kopplat till konventionella biodrivmedel

Indirekta effekter kan uppstå när betesmark eller jordbruksmark som tidigare var avsedd för livsmedels- och fodermarknaderna ställs om till att producera bränsle från biomassa. Behovet av livsmedel och foder kommer fortfarande att behöva tillgodoses, antingen genom att den nuvarande produktionen intensifieras eller genom att produktion påbörjas på icke-jordbruksmark någon annanstans. I det senare fallet (omvandling av icke-jordbruksmark till jordbruksmark för att kunna producera livsmedel eller foder) kan indirekta ändringar av markanvändning leda till växthusgasutsläpp 7 , särskilt när ändringarna påverkar mark med stora kollager, våtmarker och torvmark. Dessa växthusgasutsläpp, som inte omfattas av kriterierna för minskning av växthusgasutsläpp som fastställs i direktivet om förnybar energi, kan vara betydande och innebära att vinsterna i form av minskade växthusgasutsläpp för enskilda biodrivmedel helt eller delvis går förlorade 8 . Detta beror på att nästan hela produktionen av biodrivmedel 2020 förväntas komma från grödor som odlats på mark som skulle kunna användas för att försörja livsmedels- och fodermarknaderna.

Indirekta ändringar av markanvändning kan dock inte observeras eller mätas. Modellering krävs för att uppskatta möjliga effekter. Sådan modellering har ett antal begränsningar, men den är trots detta robust nog för att tydliggöra risken med Iluc i samband med konventionella biodrivmedel. Mot denna bakgrund intog man i direktivet om indirekt ändring av markanvändning från 2015 9 ett försiktighetsperspektiv för att minimera den totala effekten av indirekt ändring av markanvändning genom att sätta en gräns för andelen konventionella biodrivmedel 10 och flytande biobränslen som kan räknas in i de nationella målen för förnybar energi och målet om 10 % förnybar energi inom transportsektorn. Detta åtföljs av en skyldighet för varje medlemsstat att sätta ett vägledande mål för förnybara drivmedel med ett referensvärde på 0,5 % senast 2020, för att skapa incitament för övergången till dessa bränslen som anses ha lägre eller inga effekter när det gäller indirekt ändring av markanvändning.

Därutöver inkluderar direktivet om indirekt ändring av markanvändning faktorer för olika kategorier av livsmedels- och foderbaserade bränsleråvaror. Dessa faktorer indikerar nivån av utsläpp från Iluc i samband med produktionen av konventionella biodrivmedel och flytande biobränslen och ska användas av bränsleleverantörer för rapportering, men inte för att beräkna minskningar av växthusgasutsläpp från biodrivmedelsproduktionen.

Iluc i det nya direktivet om förnybar energi

I det nya direktivet om förnybar energi har man valt en mer målinriktad strategi för att minska de Iluc-effekter som förknippas med konventionella biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen 11 . Eftersom utsläpp från indirekta ändringar av markanvändning inte kan mätas med den precision som krävs för att de ska kunna ingå i EU:s metod för beräkning av växthusgasutsläpp, behålls metoden i direktivet med en gräns för andelen konventionella biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen 12 som konsumeras inom transportsektorn och som kan tas i beaktande vid beräkning av den totala nationella andelen av förnybar energi och andelen inom särskilda sektorer inom transportsektorn. Denna gräns uttrycks dock i form av nationella övre gränser som motsvarar de befintliga nivåerna för dessa bränslen i varje medlemsstat år 2020.

En viss flexibilitet är tillåten då dessa nationella gränser kan ökas ytterligare med en procentenhet, men ett övergripande maximum hålls kvar för att de inte ska överstiga 7 % av väg- och tågtransportens slutliga energianvändning 2020. Dessutom får medlemsstaterna sätta en lägre gräns för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som förknippas med en hög Iluc-risk, såsom bränslen som framställs av oljeväxter.

Samtidigt stärks främjandet av avancerade biodrivmedel och biogas genom ett specifikt bindande mål om en andel på minst 3,5 % till 2030 med två mellanliggande milstolpar (0,2 % år 2022 och 1 % år 2025).

Dessutom får medlemsstaterna, även om de kan räkna in konventionella biodrivmedel och biomassabränslen för att uppnå målet om att 14 % av energianvändningen inom transportsektorn ska härröra från förnybara källor, minska nivån för målet om de beslutar att räkna in en mindre del av dessa bränslen i målet. Om exempelvis en medlemsstat beslutar att inte räkna in konventionella biodrivmedel och biomassabränslen över huvud taget, skulle målet kunna minskas med hela maximiandelen på 7 %.

Därutöver införs genom direktivet en ytterligare begränsning för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs av livsmedels- eller fodergrödor för vilka en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager observeras, eftersom biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs av dessa bränsleråvaror uppenbart medför en hög risk för indirekta ändringar av markanvändning 13 . Eftersom den observerade utvidgningen till mark med stora kollager orsakas av ökad efterfrågan på grödor kan en ytterligare ökad efterfrågan på dessa grödor som bränsleråvara för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen bara förväntas förvärra situationen, om inte åtgärder, i form av t.ex. certifiering av bränslen med låg Iluc-risk, vidtas för att förhindra omflyttningseffekter. Följaktligen kommer bidraget från sådana bränslen för att arbeta i riktning mot målet om förnybar energi inom transportsektorn (och även för beräkningen av den totala nationella andelen av förnybar energi) från och med 2021 att begränsas till användningsnivån för sådana bränslen år 2019. Från och med den 31 december 2023 kommer bidraget från dessa bränslen att gradvis behöva minskas för att nå 0 % senast 2030.

Direktivet gör det dock möjligt att undanta biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs ur dessa bränsleråvaror från den här gränsen, förutsatt att de har certifierats som bränslen med låg Iluc-risk. Denna certifiering är möjlig för bränsleråvaror som används för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs under förhållanden där Iluc-effekter undviks genom att de odlas på outnyttjad mark eller härstammar från grödor som gynnats av förbättrade jordbruksmetoder, vilket specificeras ytterligare i denna rapport.

III.Fastställande av bränsleråvaror till biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med hög Iluc-risk 

Att fastställa kriterier för att kartlägga bränsleråvaror med hög Iluc-risk för vilka produktionsområdet har utvidgats betydligt till mark med stora kollager, innefattar två uppgifter:

1.Att fastställa i vilken utsträckning den utvidgade produktionen av de bränsleråvaror som används för att producera biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen, omfattar mark med stora kollager.

2.Att definiera vad en ”betydlig” utvidgning av bränsleråvaror innebär.

I detta syfte har kommissionen genomfört omfattande forskning och samråd, vilket inbegriper

-en granskning av den relevanta vetenskapliga litteraturen,

-en global GIS-baserad bedömning, och

-omfattande samråd genom ett antal möten med experter och intressenter som tillhandahöll kommissionen värdefull information vilken beaktades vid utarbetandet av denna rapport och den åtföljande delegerade akten.

III.1En global ökning av jordbruksråvaror

Under de senaste decennierna har en växande världsbefolkning och en högre levnadsstandard ökat efterfrågan på livsmedel, foder, energi och fiber från jordens ekosystem. Denna ökade efterfrågan har lett till ett ökat behov av jordbruksråvaror – en trend som förväntas fortsätta i framtiden 14 . Den ökade användningen av biodrivmedel i EU har bidragit till den nuvarande efterfrågan på jordbruksråvaror.

Syftet med denna rapport är att fånga upp de globala tendenserna sedan 2008 vad gäller den utvidgade produktionen av bränsleråvaror som är relevanta för biodrivmedel. Detta datum valdes för att säkerställa politisk samstämmighet med tidsfristerna för att skydda mark med stor biologisk mångfald och mark med stora kollager som avses i artikel 29 i direktivet.

Som framgår av tabell 1 ökade produktionen av alla större jordbruksråvaror som används för att producera konventionella biodrivmedel under perioden 2008–2016, med undantag för korn och råg. Produktionstillväxten var särskilt påtaglig för palmolja, sojabönor och majs, vilket också återspeglas i uppgifterna om skördade arealer. Den ökade produktionen av vete, solrosor, rapsfrön och sockerbetor uppnåddes mestadels genom ökad produktivitet.

   Tabell 1: Globalt utvidgad produktion av huvudsakliga bränsleråvaror för biodrivmedel (2008–2016) Källa: egen beräkning baserad på data från FAOstat och USDA-FAS

Den ökade efterfrågan på jordbruksråvaror kan normalt tillgodoses genom ökad avkastning och genom utvidgning av jordbruksmark. I en situation där såväl lämplig tillgång till jordbruksmark som potentiella avkastningsökningar är begränsade, blir den ökade efterfrågan på jordbruksgrödor den grundläggande orsaken till avskogning. Vissa andra viktiga faktorer, såsom att få maximal vinst från produktionen och att den relaterade lagstiftningen följs, spelar sannolikt också roll för fastställandet av hur den ökade efterfrågan ska tillgodoses och i vilken utsträckning detta leder till avskogning.

III.2Uppskattning av bränsleråvarornas utvidgning till mark med stora kollager

Till följd av den växande globala efterfrågan på jordbruksråvaror har en del av efterfrågan på biodrivmedel mötts genom en utvidgning över hela världen av mark som är avsedd för jordbruk. När denna utvidgning sker på mark med stora kollager, kan det leda till betydande utsläpp av växthusgaser och allvarlig förlust av biologisk mångfald. För att uppskatta i vilken utsträckning utvidgningen av de ifrågakommande bränsleråvarorna har skett på mark med stora kollager (enligt definitionen i det nya direktivet om förnybar energi) har Europeiska kommissionens gemensamma forskningscenter (JRC, Joint Research Centre) genomfört en granskning av den relevanta vetenskapliga litteraturen (se bilaga I), kompletterad med en global GIS-baserad bedömning (se bilaga II).

Granskning av den vetenskapliga litteraturen

Det konstaterades i granskningen av den vetenskapliga litteraturen om utvidgningen av produktionsområden för jordbruksråvaror till mark med stora kollager att det inte fanns någon studie som tillhandahåller resultat för alla bränsleråvaror som används för att producera biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen. Studierna är i stället typiskt inriktade på specifika regioner och specifika grödor, i mycket hög utsträckning soja och palmolja, medan det finns mycket få uppgifter om andra grödor. Därutöver behandlar olika studier inte bara olika perioder för grödornas utvidgning, de har också olika utgångspunkter när det gäller tidsfördröjningen mellan avskogning och utvidgning. I studier där man tittar på marktäcket endast under ett eller två år innan grödorna planteras kommer därmed en viss gröda att anses orsaka mindre avskogning än i studier där marktäcket beaktas under en längre period. Detta kan leda till att en grödas avskogningseffekt underskattas, eftersom det slutliga målet att använda marken för att odla grödor kan vara en av de främsta orsakerna till avskogning även om de avskogade områdena inte direkt används för odling av grödor. När det var möjligt kombinerades resultaten från dessa regionala studier i en global uppskattning av i vilken utsträckning produktionen av varje enskild gröda har utvidgats, vilket sammanfattas nedan.

Sojabönor

Med tanke på bristen på studier som tillhandahåller nya data på en global skala, kombinerades data från studier och databaser som kom från Brasilien, andra sydamerikanska länder och övriga världen. När det gäller Brasilien hämtades data om utvidgningen av produktionsområdet för soja sedan 2008 från den brasilianska databasen IBGE-SIDRA, vilka kombinerades med data om utvidgningen i skogsområden i Cerradon (Gibbs m.fl. 2015), med genomsnittet för perioden 2009–2013 i Amazonas (Richard m.fl. 2017) och övriga Brasilien (Agroicone 2018). Grasser m.fl. (2015) tillhandahåller data om grödors utvidgning till skog i andra latinamerikanska länder. För resten av världen, i länderna med de största utvidgningarna av sojaproduktionen sedan 2008, dvs. i Indien, Ukraina, Ryssland och Kanada, konstaterades att litteraturen innehöll få farhågor för att sojaodling skulle orsaka direkt avskogning. Därför antogs utvidgningen till skogar i övriga världen ha en andel på 2 %. Den globala genomsnittliga andelen av sojaproduktionen som utvidgats till mark med stora kollager uppskattades därmed till 8 %.

Palmolja

Genom att använda stickprov av palmoljeplantager i satellitdata gjorde Vijay m.fl. (2016) en uppskattning av hur stor del av palmoljans produktionsområde som utvidgats till skog mellan 1989 och 2013. Resultaten rapporterades per land. Baserat på dessa nationella genomsnitt i förhållande till ökningarna av den nationella skördade arealen för palmolja mellan 2008 och 2016 skedde 45 % av den globala utvidgningen av palmoljans produktionsområde till mark som var skog år 1989. Detta resultat styrks av konstaterandet att det i fråga om Indonesien och Malaysia ligger inom det intervall som anges i andra studier som var inriktade på dessa regioner. I kompletterande data från Henders m.fl. (2015) tillskrivs ett genomsnitt på 0,43 Mha/år av avskogningen under perioden 2008–2011 palmoljeproduktionens utvidgning. Detta motsvarar även 45 % av den uppskattade ökningen av den globala planterade arealen för palmolja under perioden 15 . I flera studier har även andelen av palmoljeproduktionens utvidgning till torvmark analyserats. Om man lägger störst vikt vid resultaten från Miettinen m.fl. (2012, 2016), som kan anses vara den främsta studien inom området, och om man antar att ingen torrläggning av torvmarker för palmodling har skett i övriga världen, får man en interpolerad vägd genomsnittlig uppskattning av palmoljeproduktionens utvidgning till torvmark på 23 % i hela världen mellan 2008 och 2011.

Sockerrör

Mer än 80 % av den globala utvidgningen av sockerrör skedde i Brasilien mellan 2008 och 2015. Adami m.fl. (2012) rapporterade att endast 0,6 % av utvidgningen av produktionsområdet för sockerrör i centrala och södra Brasilien mellan 2000 och 2009 skedde till skog. Trots att regionen stod för ungefär 90 % av världens utvidgning av produktionsområdet för sockerrör under denna period, skedde en viss utvidgning i andra regioner i Brasilien som inte omfattas av denna studie. Sparovek m.fl. (2008) ansåg att den utvidgade sockerrörsproduktionen i centrala och södra Brasilien mellan 1996 och 2006 nästan uteslutande ägde rum på betesmarker eller andra odlingsmarker, men en utvidgning på ytterligare 27 % ägde även rum i perifera områden runt och i Amazonas biom, i de nordöstra delarna av landet och i Atlantskogens biom. I dessa perifera regioner fanns en korrelation mellan mängden avskogning per kommun och utvidgningen av produktionsområdet för sockerrör. Rapporten innehåller dock inga uppgifter om hur stor del av utvidgningen som skedde till skog. Därför kan ingen lämplig kvantifiering av avskogning orsakad av sockerrörsproduktion härledas från litteraturen.

Majs

Majs betraktas vanligtvis inte som ett spannmål som orsakar avskogning, eftersom det mesta av produktionen sker i tempererade zoner där avskogningen generellt sett inte är lika utbredd. Samtidigt är majs även en tropisk gröda som ofta odlas av småbrukare, och som på stora gårdar ofta växlas med sojabönor. Utvidgningen i Kina var koncentrerad till marginaljord i nordöstra delen av landet (Hansen 2017), vilken kan antas mestadels bestå av grässtäpper snarare än skog. I Brasilien och Argentina kan utvidgningen av majs anses stå för samma procentandel av avskogningen som soja i Brasilien. Lark m.fl. (2015) konstaterade att av den utvidgning av produktionsområdet för majs i USA som ägde rum mellan 2008 och 2012 skedde 3 % på bekostnad av skog, 8 % på bekostnad av buskmark och 2 % på bekostnad av våtmark. Inga globala uppskattningar över förändrad markanvändning hittades i litteraturen.

Andra grödor

Det finns mycket få uppgifter om andra grödor, särskilt på global nivå. De enda datauppsättningarna för det utvidgade produktionsområdet för grödor som finns i hela världen visar endast resultat per land (FAO 2018, USDA 2018). Ett sätt att hantera detta är därför att korrelera utvidgningen av grödors produktionsområde på nationell nivå med avskogningen på nationell nivå (Cuypers m.fl. 2013, Malins 2018), vilket dock inte kan anses vara tillräckligt för att fastställa en koppling mellan en gröda och avskogning, eftersom grödan i fråga kanske inte odlas i den del av landet där avskogningen sker.

Slutsatsen från den kritiska granskningen av den vetenskapliga litteraturen är att de bästa uppskattningarna av den senaste tidens utvidgning till skogsmark med stora kollager omfattar 8 % för soja och 45 % för oljepalm. Litteraturen innehöll inte tillräckligt med data för att tillhandahålla tillförlitliga uppskattningar för andra grödor.

GIS-baserad bedömning av utvidgning av bränsleråvaror till mark med stora kollager

För att alla grödor som är relevanta för biodrivmedel ska kunna behandlas konsekvent kompletterades litteraturgranskningen med en global GIS-baserad bedömning av utvidgningen av bränsleråvaror som är relevanta för biodrivmedel till mark med stora kollager, på grundval av data från World Resource Institute (WRI) och Sustainability Consortium vid Arkansas University (se ruta 1).

Av de resultat från den GIS-baserade bedömningen som sammanfattas i tabell 2 nedan framgår en stor skillnad mellan de bränsleråvaror som är relevanta för att framställa biodrivmedel när det gäller i vilken utsträckning deras utvidgning förknippas med avskogning. Data visar att mellan 2008 och 2015 har produktionsområdena för solrosor, sockerbetor och rapsfrön endast utvidgats långsamt och bara en obetydlig andel av utvidgningen har skett till mark med stora kollager. När det gäller majs, vete, sockerrör och sojabönor har den totala utvidgningen varit mer uttalad, men andelarna för utvidgning till skog ligger under 5 % för varje bränsleråvara. Däremot visade analysen att produktionsområdet för palmolja både utvidgades snabbast generellt sett och att palmolja hade den högsta andelen utvidgning till skogsmark (70 %). Palmolja är även den enda grödan där en stor andel av utvidgningen sker på torvmark (18 %).

Resultaten av den GIS-baserade bedömningen förefaller stämma överens med de generella trenderna som observerats i den vetenskapliga litteratur som granskats för denna rapport. När det gäller palmolja ligger den uppskattade andelen utvidgning till skog nära den övre gränsen av resultaten som rapporteras i den vetenskapliga litteraturen, vilket tyder på en stor andel utvidgning till skog, vanligtvis omkring 40–50 %. En möjlig förklaring till skillnaden är tidsfördröjningen mellan avverkningen av skog och odlingen av palmträd 16 .

I det nya direktivet om förnybar energi räknas alla områden som var skog i januari 2008 som avskogade områden om de används för att framställa bränsleråvaror för biodrivmedel, oberoende av vid vilket datum odlingen av bränsleråvarorna faktiskt påbörjades. Detta beaktades i den GIS-baserade bedömningen, medan man i de flesta regionala studier utgick från en kortare tidsfördröjning mellan avskogning och odling av palmträd. Däremot är andelen för utvidgning till torvmark som kan härledas från analysen dock i stort sett i linje med de uppskattningar som görs i den vetenskapliga litteraturen. Därför kan de försiktigare uppskattningarna, med en global genomsnittlig andel utvidgning av palmoljeproduktion till skog på 45 %, och 23 % till torvmark, betraktas som det bästa tillgängliga vetenskapliga underlaget.

Den GIS-baserade, uppskattade andelen förändrad markanvändning på 4 % för soja är lägre än de sammantagna uppskattningar som är baserade på regional litteratur och som pekar 8 %. Denna variation kan förklaras av att regional litteratur är baserad på lokala data, kompletterade med en expertbedömning, där grödan direkt följer efter avskogningen i en viss bildpunkt, vilket är opraktiskt att tillämpa i global skala i den GIS-baserade bedömningen. Av denna anledning kan den uppskattade andel på 8 % för sojans utvidgning till skogsmark som härleds från den regionala litteraturen anses återspegla bästa tillgängliga vetenskapliga data. 

 Tabell 2: Observerad utvidgning av planterad areal 17 för livsmedels- och fodergrödor (enligt statistik från FAO och USDA) och utvidgning som kan förknippas med avskogning, baserat på GIS-bedömningen

Iluc-risker som hör samman med biodrivmedel baserade på livsmedels- och fodergrödor

Resultaten av den GIS-baserade forskning som presenteras ovan är i linje med resultaten av Iluc-modelleringen, i vilken oljegrödor som används för att producera biodrivmedel, såsom palmolja, rapsfrön, soja och solrosor, konsekvent har konstaterats vara förknippade med en högre Iluc-risk än andra konventionella bränsleråvaror såsom sockergrödor eller stärkelserika grödor. Denna trend har även bekräftats av en nyligen genomförd granskning av vetenskapen kring Iluc på det globala planet 18 .

Vidare innehåller bilaga VIII till det nya direktivet om förnybar energi en förteckning över preliminärt uppskattade emissionsfaktorer för indirekt ändring av markanvändning, där oljegrödor har ungefär fyra gånger högre Iluc-faktor än andra typer av grödor. Följaktligen får medlemsstaterna enligt artikel 26.1 i det nya direktivet om förnybar energi sätta en lägre gräns för andelen biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs ur livsmedels- eller fodergrödor med en specifik koppling till oljegrödor. Med tanke på osäkerheten kring Iluc-modellering är det dock i detta skede lämpligare att avstå från att skilja mellan olika kategorier av grödor – t.ex. stärkelserika grödor, sockergrödor och oljegrödor – vid fastställandet av kriterier för att bestämma Iluc-risken för bränslen som framställs ur livsmedels- eller fodergrödor för vilka produktionsområdet har utvidgats betydligt till mark med stora kollager.

III.3Fastställande av ”betydande” utvidgning till mark med stora kollager

Enligt det nya direktivet ska kommissionen fastställa vad som utgör en ”betydande” utvidgning för en relevant bränsleråvara till mark med stora kollager, för att säkerställa att alla biodrivmedel som räknas in i 2030 års mål om förnybar energi uppnår nettominskningar av växthusgasutsläpp (jämfört med fossila bränslen). Tre faktorer är avgörande för att fastställa utvidgningens ”betydelse”: Markutvidgningens absoluta och relativa omfattning sedan ett visst år, jämförd med det totala produktionsområdet för den relevanta grödan. Den andel av denna utvidgning som omfattar mark med stora kollager. Typen av relevanta grödor och typen av områden med stora kollager.

Den första faktorn visar om produktionen av en viss bränsleråvara faktiskt utvidgas till nya områden. För att göra detta måste man beakta både produktionsområdets genomsnittliga årliga absoluta ökning (100 000 hektar, vilket återspeglar en betydande utvidgning) och dess relativa ökning (1 %, vilket återspeglar en genomsnittlig årlig produktivitetsökning), jämfört med det totala produktionsområdet för denna bränsleråvara. Denna dubbla tröskel gör det möjligt att undanta bränsleråvaror för vilka ingen, eller en mycket begränsad, utvidgning av det totala produktionsområdet kan observeras (främst på grund av att produktionsökningar genereras genom förbättrad avkastning snarare än genom utvidgning av produktionsområdet). Dessa bränsleråvaror orsakar inte någon betydande avskogning och därmed inte heller stora utsläpp av växthusgaser till följd av indirekt ändrad markanvändning. Detta gäller t.ex. för solrosolja, eftersom dess produktionsområde utvidgades med mindre än 100 000 ha och med 0,5 % årligen under perioden 2008–2016, medan den totala produktionen ökade med 3,4 % per år under samma period.

För grödor som överskrider dessa trösklar för utvidgning är den andra avgörande faktorn den andel av produktionsökningen som påverkar mark med stora kollager. Denna andel bestämmer om, och i vilken grad, biodrivmedel kan medföra minskade växthusgasutsläpp. I en situation där växthusgasutsläppen från utvidgningen av bränsleråvarans produktionsområde till mark med stora kollager är högre än de direkta minskningarna av växthusgasutsläppen från biodrivmedel som framställs av en viss typ av bränsleråvara, kommer produktionen av sådana biodrivmedel inte att leda till minskade växthusgasutsläpp jämfört med fossila bränslen.

Enligt det nya direktivet måste biodrivmedlen minska växthusgasutsläppen med minst 50 % 19 jämfört med fossila bränslen, baserat på en livscykelanalys som omfattar alla direkta utsläpp men inte indirekta utsläpp. Enligt resonemanget i ruta 2 skulle biodrivmedel som produceras av grödor vars utvidgade produktionsområde till mark med stora kollager överskrider en generell tröskel på 14 % inte medföra några utsläppsminskningar. I linje med försiktighetsprincipen förefaller det lämpligt att tillämpa en reduceringsfaktor på cirka 30 % på den nivå som anges. Ett mer försiktigt tröskelvärde på 10 % krävs därför för att garantera både att biobränslen uppnår en betydande nettominskning av växthusgasutsläpp och att förlust av biologisk mångfald som hör samman med indirekt ändring av markanvändning minimeras.

För att bestämma vad som är en ”betydande” utvidgning är det slutligen viktigt att ta hänsyn till de avsevärda skillnaderna mellan olika typer av mark med stora kollager och mellan olika typer av bränsleråvara.

Exempelvis måste torvmarker torrläggas för att en palmoljeplantage ska kunna skapas och upprätthållas. Nedbrytningen av torv leder till betydande koldioxidutsläpp, som fortsätter så länge en plantage är i produktion och torvmarken inte restaureras. Under de första 20 åren efter dräneringen ackumuleras koldioxidutsläppen till cirka tre gånger de utsläpp som antas ovan för avskogning av samma område. Denna viktiga inverkan bör följaktligen beaktas vid beräkning av betydelsen av utsläpp från mark med stora kollager, t.ex. genom en multiplikationsfaktor på 2,6 för utvidgning till torvmark 20 . Permanenta grödor (palmträd och sockerrör), och även majs och sockerbetor, har dessutom markant större avkastning, i termer av energiinnehåll för de produkter som är föremål för handel 21 , än vad som antas i den beräkning ovan som leder till tröskelvärdet på 14 % 22 . Detta beaktas med hjälp av produktivitetsfaktorn i ruta 3.

I ruta 3 finns den formel som valts för att beräkna huruvida en bränsleråvara som är relevant för biodrivmedel ligger över eller under det fastställda tröskelvärdet på 10 % för en ”betydande” utvidgning. Formeln tar hänsyn till hur stor andel av bränsleråvarans utvidgning som rör mark med stora kollager enligt definitionen i det nya direktivet om förnybar energi, och till produktivitetsfaktorn för olika bränsleråvaror.

IV.Certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg Iluc-risk 

Under vissa omständigheter kan man undvika de effekter i form av indirekt ändring av markanvändning som kan knytas till biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som normalt anses medföra en hög risk för indirekt ändring av markanvändning, och odlingen av de relevanta bränsleråvarorna kan till och med ha positiva effekter för de relevanta produktionsområdena. Så som beskrivs i avsnitt 2 är den främsta orsaken till indirekta ändringar av markanvändning den ökade efterfrågan på bränsleråvara som följer av den ökade konsumtionen av konventionella biodrivmedel. Denna omflyttningseffekt kan undvikas genom certifiering av biodrivmedel med låg Iluc-risk.

Förhindrande av markomflyttning genom additionalitetsåtgärder

Biodrivmedel med låg risk för indirekt ändring av markanvändning framställs av ytterligare bränsleråvara som växt på outnyttjad mark eller som är resultatet av en produktivitetsökning. Att producera biodrivmedel från sådana ytterligare bränsleråvaror kommer inte att leda till indirekta ändringar av markanvändning, eftersom dessa bränsleråvaror inte konkurrerar med livsmedels- och foderproduktionen, och eftersom omflyttningseffekter därmed undviks. Enligt kraven i det nya direktivet om förnybar energi bör sådana ytterligare bränsleråvaror kvalificeras som bränsle med låg Iluc-risk endast om de produceras på ett hållbart sätt.

För att uppfylla målet med låg Iluc-risk krävs strikta kriterier som effektivt uppmuntrar till bästa praxis och som gör att oförutsedda vinster undviks. Samtidigt måste åtgärderna kunna genomföras i praktiken och inte medföra en alltför stor administrativ börda. I det reviderade nya direktivet om förnybar energi identifieras två källor för ytterligare bränsleråvaror som kan användas för att producera bränslen med låg Iluc-risk. Dessa bränsleråvaror är dels sådana som framställs efter tillämpning av åtgärder som ökar jordbrukets produktivitet på mark som redan utnyttjas, dels sådana som härrör från odling av grödor på områden som inte tidigare utnyttjats för att odla grödor.

Säkerställande av additionalitet (åtgärder som går utöver det vanliga)

Genomsnittliga produktivitetsökningar är dock fortfarande inte tillräckliga för att undvika alla risker för omflyttningseffekter, eftersom jordbruksproduktiviteten ständigt förbättras, medan begreppet additionalitet, som ligger till grund för certifieringen av bränslen med låg Iluc-risk, kräver att åtgärder vidtas som går utöver det vanliga. Därför föreskrivs i det nya direktivet om förnybar energi att endast produktivitetsökningar som överstiger den förväntade ökningsnivån bör vara stödberättigade.

För detta ändamål är det nödvändigt att både analysera huruvida åtgärden går utöver allmän praxis vid den tidpunkt då den genomförs och att begränsa insatsernas stödberättigande till en rimlig period som gör det möjligt för ekonomiska aktörer att få tillbaka investeringskostnaderna, samt att se till att ramen är fortsatt effektivt. En tidsgräns för stödberättigande på tio år är rimligt för detta ändamål 31 . Dessutom bör realiserade produktivitetsökningar jämföras med en dynamisk referensnivå som beaktar globala tendenser i fråga om avkastningen från grödor. Detta tar hänsyn till att vissa förbättringar av avkastningen med tiden uppnås i vilket fall som helst tack vare den tekniska utvecklingen (t.ex. i form av utsäde med högre avkastning) utan jordbrukarens aktiva medverkan.

Den metod som används för att fastställa den dynamiska referensnivån måste dock vara robust och enkel för att kunna införas och kontrolleras i praktiken. Av denna anledning bör den dynamiska referensnivån baseras på en kombination av den genomsnittliga avkastningen som jordbrukaren uppnått under treårsperioden före det år då additionalitetsåtgärden vidtas och den långsiktiga tendens som observeras i fråga om den berörda grödans avkastning.

Stöd till ”ytterligare bränsleråvara”, som ett resultat av åtgärder för att öka produktiviteten eller odla bränsleråvaror på outnyttjad mark, bör begränsas till fall som verkligen tillför bränsleråvara utöver vad som annars skulle ha producerats. Den mest vedertagna ramen för att bedöma projekts additionalitet är mekanismen för ren utveckling som utvecklades i Kyotoprotokollet (se ruta 4). Det bör noteras att mekanismen för ren utveckling är inriktad på industriprojekt, och att den därför inte kan återskapas i sin helhet, men att dess krav vad gäller analys av investeringar och ekonomiska hinder är relevant för certifiering av biodrivmedel med låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Att tillämpa sådana krav på certifieringen av bränslen med låg Iluc-risk skulle innebära att åtgärder för att öka produktiviteten eller för att odla bränsleråvaror på tidigare outnyttjad mark inte skulle vara ekonomiskt attraktiva eller skulle möta andra hinder (t.ex. i fråga om kompetens eller teknik) som förhindrade att de genomfördes, om man inte fick den marknadsbonus som är kopplad till efterfrågan på biodrivmedel i EU 32 .

Säkerställande av robust kontroll och granskning av efterlevnad

För att visa överensstämmelse med detta kriterium krävs en djupgående bedömning som kanske inte är motiverad under vissa omständigheter och kan utgöra ett hinder för att metoden ska genomföras på ett framgångsrikt sätt. Småbrukare 34 , särskilt i utvecklingsländer, saknar till exempel ofta administrativ förmåga och kunskaper för att genomföra sådana bedömningar, samtidigt som de uppenbarligen står inför hinder som hejdar dem från att genomföra produktivitetshöjande åtgärder. På liknande sätt kan additionalitet antas för projekt där nedlagd eller allvarligt skadad mark används, eftersom dessa markförhållanden redan återspeglar att det finns hinder som sätter stopp för odling.

Frivilliga system, genom vilka omfattande erfarenheter av att genomföra hållbarhetskriterierna för biobränslen har samlats in över hela världen, kan förväntas komma att spela en viktig roll i genomförandet av certifieringsmetoden för låg Iluc-risk. Kommissionen har redan erkänt 13 frivilliga system för att visa överensstämmelse med kriterierna om hållbarhet och minskade växthusgasutsläpp. Kommissionens befogenhet att erkänna system har utvidgats i det nya direktivet om förnybar energi till att även omfatta bränslen med låg Iluc-risk.

För att säkerställa ett robust och harmoniserat genomförande kommer kommissionen att lägga fram ytterligare tekniska regler om konkreta kontroll- och granskningsmetoder i en genomförandeakt i enlighet med artikel 30.8 i det nya direktivet om förnybar energi. Kommissionen kommer att anta denna genomförandeakt senast den 30 juni 2021. Frivilliga system kan certifiera bränslen med låg Iluc-risk, och utveckla sina egna standarder individuellt, för att intyga att hållbarhetskriterierna efterlevs, och kommissionen kan erkänna sådana system i enlighet med bestämmelserna i det nya direktivet om förnybar energi.

V.Slutsatser

Den växande globala efterfrågan på livsmedels- och fodergrödor kräver en ständigt ökad produktion inom jordbrukssektorn. Detta uppnås genom både ökad avkastning och utvidgad jordbruksareal. Om jordbruksarealen utvidgas till mark med stora kollager eller till habitat med stor biologisk mångfald, kan denna process leda till negativa Iluc-effekter.

Genom det nya direktivet om förnybar energi begränsas därmed bidraget från konventionella biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som konsumeras inom transportsektorn mot att nå unionens mål för 2030 om förnybar energi. Dessutom kommer biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med hög Iluc-risk att begränsas till 2019 års nivåer från och med 2020, och därefter gradvis sänkas till noll mellan 2023 och 2030.

Enligt de bästa tillgängliga vetenskapliga rönen om jordbrukets utvidgning sedan 2008, som presenteras i denna rapport, är palmolja för närvarande den enda bränsleråvara för vilken utvidgningen av produktionsområdet till mark med stora kollager är så uttalad att de resulterande växthusgasutsläppen från ändringar av markanvändningen eliminerar alla minskningar av växthusutsläpp från bränslen producerade av denna bränsleråvara jämfört med användningen av fossila bränslen. Palmolja betraktas därför som en bränsleråvara med hög Iluc-risk, för vilken en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager har observerats.

Det är emellertid viktigt att notera att inte alla palmoljeråvaror som används till bioenergiproduktion har skadliga Iluc-effekter i den mening som avses i artikel 26 i det nya direktivet. Viss produktion kan därmed anses ha låg Iluc-risk. En sådan produktion identifieras av två typer av åtgärder, nämligen en ökning av produktiviteten på befintlig mark och odling av bränsleråvaror på outnyttjad mark, såsom nedlagd mark eller allvarligt skadad mark. Dessa åtgärder är viktiga för att förhindra att produktionen av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen konkurrerar med behovet av att tillgodose den ökande efterfrågan på livsmedel och foder. I det nya direktivet om förnybar energi undantas alla bränslen som certifierats som bränsle med låg Iluc-risk från den gradvisa utfasningen. Kriterierna för certifiering av bränslen med låg Iluc-risk skulle effektivt kunna mildra de omflyttningseffekter som förknippas med efterfrågan på dessa bränslen om endast de ytterligare bränsleråvaror som används för att framställa biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen beaktas.

Kommissionen kommer att fortsätta att bedöma utvecklingen inom jordbrukssektorn, inbegripet statusen för utvidgningen av jordbruksarealer, baserat på nya vetenskapliga rön, och samla in erfarenheter när det gäller certifiering av bränslen med låg Iluc-risk vid utarbetandet av granskningen av denna rapport, som kommer att utföras den 30 juni 2021. Därefter kommer kommissionen att granska de uppgifter som ingår i rapporten mot bakgrund av förändrade omständigheter och de senaste vetenskapliga rönen. Det är viktigt att komma ihåg att denna rapport endast återspeglar den nuvarande situationen baserat på de senaste trenderna och att framtida bedömningar kan leda till andra slutsatser om vilka bränsleråvaror som klassificeras ha hög Iluc-risk, beroende på den framtida utvecklingen av den globala jordbrukssektorn.

(1)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

(2)    Medlemsstaterna måste införliva bestämmelserna i nationell lag senast den 30 juni 2021.

(3)      Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel.

(4)      Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.

(5)      Biodrivmedel som framställs ur livsmedels- eller fodergrödor.

(6)      Definitionen av biodrivmedel i direktivet om förnybar energi inkluderar både gasformiga och flytande biomassabränslen som används inom transportsektorn. I det nya direktivet avser definitionen biodrivmedel dock endast flytande biomassabränslen som används inom transportsektorn.

(7)      Den koldioxid som lagras i träd och mark frigörs när skog avverkas och torvmarker torrläggs.

(8)      SWD(2012) 343 final.

(9)      Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

(10)      Biodrivmedel enligt definitionen i direktivet om förnybar energi.

(11)      Biomassabränslen är en ny term som introducerades i det nya direktivet om förnybar energi där dessa bränslen definieras som gasformiga och fasta bränslen som framställs av biomassa.

(12)      Eftersom begränsningen endast påverkar konventionella biomassabränslen som konsumeras inom transportsektorn, det vill säga i praktiken gasformiga bränslen som används för transportändamål (en del av definitionen av biomassabränslen i direktivet om förnybar energi), sker ingen betydande ändring av vilka bränslen som omfattas av denna begränsning.

(13)      Det är viktigt att notera att den observerade utvidgningen av produktionsområdet till mark med stora kollager inte utgör direkt ändrad markanvändning i den mening som används i direktivet om förnybar energi. Utvidgningen är snarare en följd av ökad efterfrågan på grödor inom alla sektorer. Direkt ändrad användning av mark med stora kollager för att framställa biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen är förbjuden genom EU:s hållbarhetskriterier.

(14)      Gemensamma forskningscentrumets rapport 2017: Report Challenges of Global Agriculture in a Climate Change Context by 2050.

(15)      Data för skördad areal finns tillgängliga för alla länder. Den är dock mindre än den planterade arealen, eftersom unga palmträd inte bär frukt. Förhållandet mellan ökningen av planterad areal och skördad areal beror dock även på andelen av arealen med palmträd som efter omplantering inte är färdigväxta. Ökningar av planterad areal hittades i nationell statisk från Indonesien och Malaysia och kombinerades med justerade ökningar av skördad areal för övriga världen.

(16)      Jämfört med uppgifterna i litteraturen visar GIS-bedömningen på mindre avskogning för grödor som omedelbart följer efter skogsröjningen, men mer för grödor som också kan utgöra lokala drivkrafter bakom avskogningen men ofta planteras flera år efter skogsröjningen, vilket är i linje med inriktningen för hållbarhetskriterierna i det nya direktivet om förnybar energi.

(17)      Bruttoökningen av planterad areal är den sammanlagda utvidgningen i alla länder där arealen inte har krympt. För ettåriga grödor approximeras odlingsarealerna till odlad areal; för fleråriga jordbruksgrödor gjordes justeringar för areal med omogna grödor.

(18)      Wotljer m.fl. 2017: Analysis of the latest available scientific research and evidence on ILUC greenhouse gas emissions associated with production of biofuels and bioliquids.

(19)      Striktare kriterier för minskade växthusgasutsläpp gäller för biodrivmedel som framställs i anläggningar som tagits i bruk efter den 5 oktober 2015, och även biodrivmedel som produceras i gamla anläggningar uppnår ofta större minskningar.

(20)      Kolförlusterna under 20 år från dränerad torv uppskattas till cirka 2,6 gånger den uppskattade nettokolförlusten för omställning från skog till oljepalm på mineraljord (107 ton per hektar).

(21)      I likhet med den metod som tillämpas i det nya direktivet vad gäller utsläpp från odling, har utsläpp från ändringar av markanvändning fördelats på alla produkter som är föremål för handel som framställs av grödan (t.ex. vegetabilisk olja och oljefrömjöl men inte skörderester) i proportion till deras energiinnehåll.

(22)      I fråga om den genomsnittliga avkastningen för 2008–15 i de tio största exportländerna (viktade efter export) är avkastningen för dessa grödor högre än ”referensvärdet” 55 GJ/ha/år: för majs är faktorn 1,7, för palmolja 2,5, för sockerbetor 3.2 och för sockerrör 2,2.

(23)      Våtmarker (inklusive torvmarker), kontinuerligt beskogade områden och beskogade områden där trädkronor täcker mer än 10–30 % av ytan. Markens kategori är baserad på dess status år 2008. Områden där trädkronor täcker 10–30 % av ytan är inte skyddade om biodrivmedel som produceras från bränsleråvaror som odlas på marken efter markändringen fortfarande kan uppfylla kriterierna för minskade växthusgasutsläpp, vilket kan förväntas vara fallet för fleråriga grödor.

(24)      Utsläppen från regnskog, som vanligtvis selektivt registreras vid den tidpunkt då skogen konverteras till palmoljeodlingar, är i genomsnitt betydligt högre, men detta kompenseras delvis av att det finns större kollager i själva plantagen. Nettoförändringarna beaktar också kol som lagras i biomassa under markytan och i marken.

(25)      Avskrivningstiden för att beräkna utsläpp från redovisade direkta ändringar av markanvändning har redan fastställts till 20 år i 2009 års direktiv om förnybara energikällor.

(26)      Avkastningen i form av energi omfattar energin (lägre värmevärde) både i biodrivmedlet och i de biprodukter som beaktas vid beräkning av normalvärden för energiminskningar i bilaga V till direktivet. Den avkastning som beaktas är genomsnittet för perioden 2008–15 i de tio största exportländerna (viktade efter export).

(27)      Biodrivmedel innebär normalt utsläppsminskningar som är större än minimivärdet på 50 %. För den här beräkningen antas en genomsnittlig minskning på 55 %.

(28)      Kontinuerligt beskogade områden.

(29)      Våtmarker, inbegripet torvmark.

(30)      Värdet för PF är specifikt för varje gröda och beräknades på grundval av den avkastning som uppnåtts i de tio största exportländerna (viktade efter deras exportandel). Palmolja, sockerrör, sockerbetor och majs har ett betydligt högre värde än övriga grödor och får därför specifika produktivitetsfaktorer på 2,5, 2,2 3,2 respektive 1,7, medan övriga grödor i stora drag kan antas ha en normal produktivitetsfaktor på 1.

(31)      Ecpofys (2016): Methodologies identification and certification of low ILUC risk biofuels.

(32)      Enligt det nya direktivet om förnybar energi kommer biodrivmedel som produceras av bränsleråvaror med hög Iluc-risk att fasas ut gradvis fram till 2030, såvida de inte certifieras som bränslen med låg Iluc-risk. Biodrivmedel, flytande biobränslen eller biomassabränslen med låg Iluc-risk kommer därför sannolikt att uppnå ett högre marknadsvärde.

(33)      https://cdm.unfccc.int/methodologies/PAmethodologies/tools/am-tool-01-v5.2.pdf/history_view.

(34)      Enligt uppskattningar förvaltas 84 % av världens gårdar av småbrukare som odlar på mindre än 2 ha mark. Lowder, S.K., Skoet, J., Raney, T., 2016. The number, size, and distribution of farms, smallholder farms, and family farms worldwide. World Development 87, s. 16–29.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 13.3.2019

COM(2019) 142 final

BILAGOR

till

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om status för utvidgningen av produktionen av relevanta livsmedels- och fodergrödor över hela världen

BILAGA 1

Granskning av litteraturen om utvidgning av grödor till mark med stora kollager

Tillämpningsområde

Denna granskning som genomförs av kommissionens gemensamma forskningscentrum ger en överblick över och sammanfattar de mest relevanta resultaten av den vetenskapliga litteraturen om produktionsområden för jordbruksråvaror som utvidgats till mark med stora kollager, enligt definitionen i det nya direktivet om förnybar energi.

Sojabönor 

Det finns endast en fackgranskad studie där avskogning orsakad av sojabönor uppskattas på global skala, och där tidsramen inkluderar avskogning efter 2008. Henders m.fl. (2015) började med GIS-baserade mätningar av avskogningen från år till år i alla tropiska regioner och tillskrev den olika orsaker, däribland utvidgningen av produktionsområdet för soja och palmolja, enligt en omfattande granskning av regional litteratur (granskningen anges utförligt i avsnittet ”Kompletterande uppgifter”). Deras data omfattar dock endast perioden 2000–2011.

Med tanke på bristen på studier som tillhandahåller nya data på en global skala, kombinerades data från Brasilien, andra sydamerikanska länder och övriga världen. När det gäller Brasilien hämtades data om utvidgningen av produktionsområdet för soja sedan 2008 från den brasilianska databasen IBGE-SIDRA, vilka kombinerades med data om utvidgningen i skogsområden i Cerradon (Gibbs m.fl. 2015), med genomsnittet för perioden 2009–2013 i Amazonas (Richard m.fl.) 1 och övriga Brasilien (Agroicone 2018). Detta gav ett vägt genomsnitt av utvidgning till skog på 10,4 %, vilket kombinerades med värdena från Argentina, Paraguay, Uruguay och Bolivia samt övriga världen enligt följande:

De enda kvantitativa data för övriga latinamerikanska länder som konstaterats kommer från Graesser m.fl. (2015), som mätte utvidgningen för alla jordbruksgrödor till skog. För övriga världen, där de största utvidgningarna av sojaproduktionen sedan 2008 har observerats, dvs. Indien, Ukraina, Ryssland och Kanada, fanns endast få tecken på att sojaodling direkt orsakar avskogning. Därför antogs utvidgningen till skogar i övriga världen ligga på den låga andelen 2 %. Den globala genomsnittliga andelen för sojaproduktionens utvidgning uppskattades därmed till 8 %.

Jämförelse med andra granskningar som nyligen utförts

De flesta uppgifter om avskogning orsakad av sojaproduktion är daterade före Brasiliens sojamoratorium 2008 och är därför inte relevanta för nuvarande uppskattning.

En granskning som beställdes av Transport and Environment (Malins 2018) innehåller en noggrann granskning av regionala data om sojans utvidgning och avskogning där slutsatsen var att minst 7 % av den globala utvidgningen av soja sedan 2008 hade skett till skog. Olika år användes dock för andelarna av utvidgningen av sojans produktionsområde och data och resultat från Agroicone (2018) och Richards m.fl. (2017) användes inte.

I en granskning som beställdes av Sofiproteol (LCAworks 2018) inkluderas även en granskning av regional litteratur om avskogning orsakad av sojans expansion i världen under perioden 2006–2016. I granskningen dras slutsatsen att 19 % av den globala utvidgningen av soja omfattar skogsområden. Källan till deras antagande vad gäller utvidgningen till skog i ”övriga Brasilien” är dock oklar, och de har ibland slagit ihop begreppet ”naturlig mark” med skog. I deras beräkning av medelvärden viktas regionala data om soja genom den totala regionala sojaproduktionen snarare än genom sojans utvidgningsområde. Andelen på 19 % kan därför inte anses vara särskilt säker.

Agroicone utarbetade ett dokument till kommissionen där opublicerat arbete från Agrosatelite från 2018 citeras, som visar på en stor minskning av andelen skog i samband med utvidgningen av soja i Cerradon (särskilt i delen Matipoba) från 2014 till 2017 – från 23 % mellan 2007 och 2014 till 8 % mellan 2014 och 2017.

Palmolja

Genom att använda stickprov av palmoljeplantager i satellitdata gjorde Vijay m.fl. (2016) en uppskattning av hur stor del av palmoljans produktionsområde som utvidgats till skog mellan 1989 och 2013. Resultaten rapporterades per land. När de nationella genomsnitten fastställts i förhållande till ökningarna av den nationella skördade arealen av palmolja mellan 2008 och 2016, visade resultaten att globalt omfattade 45 % av utvidgningen av palmoljans produktionsområde mark som var skog år 1989.

I kompletterande data från Henders m.fl. (2015) tillskrivs ett genomsnitt på 0,43 Mha/år av avskogningen under perioden 2008–2011 palmoljeproduktionens utvidgning. Detta motsvarar 45 % av den uppskattade ökningen av den globala planterade arealen för palmolja under perioden 2 .

I en global studie genomförd på Europeiska kommissionens vägnar, tillskrev Cuypers m.fl. (2013) den uppmätta avskogningen på nationell nivå olika drivkrafter, såsom avverkning, betning och påverkan av olika grödor. Deras resultat innebär att 59 % av utvidgningen av oljepalmer var kopplad till avskogning mellan 1990 och 2008.

Jämförelse av regionala studier för Indonesien och Malaysia

Abood m.fl. (2015) konstaterade att 1,6 miljoner hektar avskogning i Indonesien mellan 2000 och 2010 ägde rum inom koncessioner som beviljats till industriella palmoljeproducenter. Detta motsvarar 36 % av den totala utvidgningen av produktionsområdet för palmolja under perioden, enligt statistik från den indonesiska regeringen.

För samma period uppskattade Carlson m.fl. (2013) en högre procentandel avskogning: 1,7 Mha förlust av skog i palmoljekoncessioner på indonesiska Borneo, vilket motsvarar omkring 70 % av utvidgningen av den skördade arealen i regionen (Malins 2018). I en senare rapport redovisade Carlson m.fl. (2018) att avskogningen representerade 1,84 Mha i palmoljekoncessioner på indonesiska Borneo och 0,55 Mha på Sumatra under perioden 2000–2015.

SARvision (2011) konstaterade att från 2005 till 2010 skövlades 865 000 hektar skog innanför gränserna för kända palmoljekoncessioner i Sarawak, den malaysiska provinsen på Borneo där den största utvidgningen av produktionsområdet för palmolja sker. Detta motsvarar ungefär hälften av ökningen av skördad areal för palmolja under den perioden 3 .

Gaveau m.fl. (2016) kartlade överlappningen mellan avskogning och utvidgning av industriella palmoljeplantager (dvs. inte småbrukare) på Borneo i femårsintervaller från 1990 till 2015. De påpekar att den stora majoriteten av palmoljeplantagerna på Borneo var skog år 1973; lägre andelar av avskogning uppstår om fördröjningstiden mellan avverkning och plantering av oljepalmer begränsas. Deras resultat visar att för industriella palmoljeplantager på indonesiska Borneo omfattade cirka 42 % av utvidgningen från 2010 till 2015 mark som fem år tidigare var skog; för malaysiska Borneo var andelen cirka 75 %. I bedömningen tillämpades en snävare definition av skog än i det nya direktivet om förnybar energi då endast skog där trädkronor täcker mer än 90 % av ytan beaktades och sekundär skog (dvs. skog och buskar som växt upp på nytt efter tidigare avverkning eller brand) uteslöts.

I en senare studie visar Gaveau m.fl. (2018) att 36 % av utvidgningen av industriella plantager (varav 88 % var palmolja) på indonesiska Borneo under perioden 2008–2017 omfattade urskogar som avverkades samma år, medan medelvärdet låg på 69 % för malaysiska Borneo. På indonesiska Borneo fanns en mycket stark korrelation mellan avskogningstakten till följd av plantager och priset på rå palmolja under den föregående säsongen, medan korrelationen var mycket svagare på malaysiska Borneo, vilket tyder på en långsiktig centraliserad planering av avskogningen. Resultaten visade att utvidgningstakten för palmoljans produktionsområde har saktat av sedan toppnoteringen under perioden 2009-2012, medan andelen som omfattar skog ligger kvar på stabila nivåer.

Gunarso m.fl. (2013) analyserade förändringar av marktäcke i samband med utvidgningen av palmolja i Indonesien och Malaysia inför rundabordsmötet om hållbar palmolja (Roundtable on Sustainable Palm Oil). De senaste förändringar som de rapporterar om avser palmoljearealer som planterades mellan 2005 och 2010, och visar procentandelen av området som ingick i olika markanvändningskategorier år 2005. Genom att lägga till de kategorier som otvivelaktigt uppfyller definitionen av skog i det nya direktivet om förnybar energi, uppnådde man en procentandel på minst 37 % för utvidgning till skog för hela Indonesien. Andra rapporterade markanvändningskategorier inkluderar dock buskmark (vilket enligt rapporten huvudsakligen är skadad skog), vilket i allmänhet också skulle uppfylla definitionen av skog i det nya direktivet. Detta är en stor kategori för Indonesien, eftersom skog som ligger nära plantager ofta skadas av okontrollerade skogsbränder flera år innan plantagen utvidgas till denna mark. Om man räknar dessa tidigare typer av markanvändning som skog (vilket de kan ha varit år 2000) ökar den totala procentandelen för avskogning i Indonesien mellan 2005 och 2010 till omkring 75 %, vilket till viss del bekräftar resultaten som presenteras av Carlson (2013).

För Malaysia rapporterade Gunarso m.fl. (2013) att 34 % av utvidgningen av produktionsområdet för palmolja mellan 2006 och 2010 skedde direkt till skog. De rapporterade dock även en betydande utvidgning till ”bar mark” år 2006, och antog att en del av marken var bar därför att den var på väg att konverteras från skog. Utifrån deras kompletterande uppgifter kan man se att mer än en tredjedel av den bara marken år 2006 var skog sex år tidigare, vilket tyder på att det sannolikt fanns skogsarealer som avverkades för plantering. Inkluderar man dessa skogsområden skulle andelen av den utvidgning av palmoljeområden som kan kopplas till avskogning stiga till 47 % i Malaysia.

I stället för att använda satellitbilder för att identifiera tidigare marktäcken som indonesiska palmoljeplantager har utvidgats till att omfatta, hänvisade Austin m.fl. (2017) till markanvändningskartor utfärdade av det indonesiska miljö- och skogsministeriet. De kunde konstatera att endast 20 % av den mark som utnyttjats till att utvidga produktionsområdet för industriell palmolja under perioden 2005–2015 hade klassificerats som ”skog” på dessa kartor fem år tidigare. Enligt deras definition utgörs skog av markyta som till minst 30 % täcks av trädkronor (i stället för minst 10 % i det nya direktivet om förnybar energi) och definitionen inkluderar inte buskar, vilket i vissa fall kan kvalificeras som skog enligt det nya direktivet om förnybar energi. Ytterligare 40 % av utvidgningen skedde inom markanvändningskategorier som inbegriper buskar. Den procentandel på 20 % utvidgning till skog mellan 2010 och 2015 som Austin m.fl. (2017) presenterar kan därmed för denna rapports syfte betraktas som en underskattning.

Lägre andelar av utvidgning till skog rapporteras för övriga världen, vilket visas i tabellen. Efter viktning av resultaten från Latinamerika, Afrika och övriga Asien (exklusive Indonesien och Malaysia) kunde man komma fram till att utvidgningen av palmoljeplantager till skog stod för en genomsnittlig andel på 13 %.

Med hänsyn tagen till resultaten från de regionala studierna om utvidgningen av palmoljeområden till mark med stora kollager i Malaysia och Indonesien och bevisen för en sådan utvidgning i övriga världen, kan den globala genomsnittliga andelen för palmoljeområdenas utvidgning till skog på 45 %, som Vijay m.fl. (2016) föreslår, i det stora hela anses vara en bra uppskattning.

Palmoljeutvidgning till torvmark

Abood m.fl. (2014) konstaterade att 21 % av de kända indonesiska palmoljekoncessionerna var belägna på torvmarker och 10 % över djupa torvjordar (>3 meter), vilka enligt den indonesiska regeringens förordning från 1990 ska vara skyddade från torrläggning. För perioden 2000–2010 rapporterade de att 535 kha torvmosseskog gick förlorad i indonesiska palmoljekoncessioner, vilket motsvarar 33 % av palmoljeutvidgningen i koncessionerna.

Miettinen m.fl. (2012, 2016) analyserade högupplösta satellitbilder för att spåra spridningen av plantager med färdigväxta oljepalmer till torvmark vid olika tillfällen mellan 1990 och 2015. De använde gemensamma forskningscentrumets europeiska digitala arkiv för kartor över jordmåner för att identifiera torvmarksarealer och rapporterar att mellan 2007 och 2015 utvidgades palmoljeplantager med 1089 kha på indonesisk torvmark och med 436 kha på malaysisk torvmark. Genom att dividera detta med ökningen av arealen för färdigväxta palmoljeodlingar under tidsperioden 4 , får man en andel på 24 % utvidgning av palmolja till torvmark i Indonesien och 42 % i Malaysia. För deras senaste rapporterade period, 2010–2015, är motsvarande andelar 25 % och 36 %.

Malaysian Palm Oil Board publicerade en studie om palmolja (Omar m.fl. 2010), som baserades på GIS-identifiering av palmoljeodling, och en karta över jordmåner från Malaysias jordbruksministerium. De rapporterar att andelen palmodling på torvmark i Malaysia ökade från 8,2 % år 2003 till 13,3 % år 2009, vilket motsvarar 313 respektive 666 kha. Under samma period visar deras data att den totala palmoljearealen utvidgades från 3813 till 5011 kha, andelen utvidgning på torvmark låg alltså på 30 %.

SARvision (2011) konstaterade att från 2005 till 2010 avverkades 535 000 hektar torvmosseskog innanför gränserna för kända palmoljekoncessioner i Sarawak, den malaysiska provins där den största utvidgningen av produktionsområdet för palmolja sker. Detta motsvarar ungefär 32 % av ökningen av skördad areal för palmolja under perioden 5 . Detta omfattar inte förlust av torvmosseskog för palmolja utanför koncessionsgränserna och eventuell konvertering av torvmark som inte var beskogad vid tidpunkten för konverteringen.

Gunarso m.fl. (2013) rapporterar en ovanligt låg andel utvidgning av palmoljeproduktion till torvmark i Malaysia (bara 6 % mellan 2000 och 2010 enligt deras kompletterande uppgifter). Detta ligger långt under alla andra uppskattningar, även från de malaysiska källorna, och den avfärdades därför 6 .

Enligt de kompletterande uppgifterna från Gunarso m.fl. (2013) berörde 24 % av utvidgningen av Indonesiens palmoljeproduktion mellan 2005 och 2010 torvmosseskog, och denna andel ökar bara till cirka 26 % om omvandlingen av torvmosseskog via ”bar mark” inkluderas.

Austin m.fl. (2017) rapporterar att utvidgningsandelen för den indonesiska palmoljeproduktionen till torvmark fortfarande ligger på omkring 20 % för alla undersökta tidsperioder (1995–2015), utan någon korrigering för ”bar mark”. Anledningen till att Austins resultat är lägre än andra är att man använder BBSDLP:s 7 karta över torvmark från Indonesiens jordbruksministerium (H. Valin, privat kommunikation, den 5 december 2018). BBSDLP:s karta omfattar inte områden med mindre än 0,5 m djup torvmark 8 , och det är delvis därför som kartan visar 13,5 % mindre torvområde än kartor från Wetlands International, där torvområdet förmodligen också underskattas med 10–13 %, enligt mätningar på marken. (Hooijer och Vernimmen 2013).

Kvantitativa data för andelen av palmodlingarnas utvidgning till torvmark i övriga världen finns inte tillgängliga. Från 2008 till 2015 skedde 9 % av utvidgningen av palmoljeproduktionen i Latinamerika, 5 % i övriga Asien och 3 % i Afrika. Det finns stora områden tropisk torvmosseskog i Sydamerika, framför allt i Peru, Bolivia, Venezuela och längs Amazonfloden, men dessa områden utgör inga betydande produktionsområden för palmolja. Världens största tropiska torvmosseskog finns dock i Kongobäckenet. Där har tillstånd redan beviljats för åtminstone en mycket stor palmoljekoncession på 470 kha (vilket motsvarar 10 % av hela palmoljeområdet i Malaysia), och 89 % av detta område ligger på torv (Dargie m.fl. 2018). Man befarar att när produktionstillväxten i sydostasiatiska länder saktar ned kommer fler investeringar att gå till att utveckla produktionen av palmolja på torvmarker i Afrika och Latinamerika.

Om man lägger störst vikt vid resultaten från Miettinen m.fl. (2012, 2016), vilka anses bygga på den främsta vetenskapliga litteraturen, och om man antar att ingen torrläggning av torvmarker för odling av palmträd har skett i övriga världen, får man en interpolerad vägd genomsnittlig uppskattning på 23 % utvidgning av palmoljans produktionsområde till torvmark för hela världen mellan 2008 och 2011.

Sockerrör

Mer än 80 % av den globala utvidgningen av sockerrör skedde i Brasilien mellan 2008 och 2015.

Cuypers m.fl. (2013) uppskattar att 36 % av den globala utvidgningen av sockerrörsproduktionen mellan 1990 och 2008 skedde till mark som tidigare var skog. Detta är dock sannolikt en överskattning i analysen: avskogningen tillskrevs skogsbruk, utvidgning av betesmarker, och utvidgning av olika grödor på en nationell skala. Endast en liten del av avskogningen tillskrevs betesmarker, eftersom den knappast visade någon nettoutvidgning. Sockerrören utvidgades däremot kraftigt och tillskrevs därför en stor del av avskogningen på nationell nivå. De regioner i Brasilien med störst utvidgning för sockerrör överlappar dock inte områden med stor avskogning, och detta beaktades inte i analysen från Cuypers m.fl. (2013).

Adami m.fl. (2012) rapporterade att endast 0,6 % av utvidgningen av produktionsområdet för sockerrör i centrala och södra Brasilien mellan 2000 och 2009 skedde till skog. Trots att regionen stod för ungefär 90 % av världens utvidgning av produktionsområdet för sockerrör under denna period, skedde en viss utvidgning i andra regioner i Brasilien som inte omfattas av denna studie.

Sparovek m.fl. (2008) ansåg att den utvidgade sockerrörsproduktionen i centrala och södra Brasilien mellan 1996 och 2006 nästan uteslutande ägde rum på betesmarker eller andra odlingsmarker (eftersom det finns mycket litet skog kvar i regionen), men en utvidgning på ytterligare 27 % ägde även rum i perifera områden runt och i Amazonas biom, i de nordöstra delarna av landet och i Atlantskogens biom. I dessa perifera regioner fanns en korrelation mellan avskogningen per kommun och utvidgningen av produktionsområdet för sockerrör. Rapporten innehåller dock inga uppgifter om hur stor del av utvidgningen som skedde till skog.

Därför kan ingen lämplig kvantifiering av avskogning orsakad av sockerrörsproduktion härledas från litteraturen.

Majs

Spannmål betraktas vanligtvis inte som något som orsakar avskogning, eftersom det mesta av produktionen sker i tempererade zoner där avskogning generellt sett inte är lika utbrett. Majs är dock även en tropisk gröda, som ofta odlas av småbrukare, och den växlas ofta med sojabönor på stora gårdar. En oproportionerlig del av utvidgningen av majs sker dessutom i tropiska regioner där avskogning är vanligare och mer koldioxidintensiv.

Utvidgningen i Kina var koncentrerad till marginaljord i nordöstra delen av landet (Hansen 2017), vilken kan antas mestadels bestå av grässtäpper snarare än skog. I Brasilien och Argentina kan utvidgningen anses stå för samma procentandel av avskogningen som soja i Brasilien. Lark m.fl. (2015) konstaterade att av den utvidgning av produktionsområdet för majs i USA som ägde rum mellan 2008 och 2012 skedde 3 % på bekostnad av skog, 8 % på bekostnad av buskmark och 2 % på bekostnad av våtmark. Det är dock svårt att göra en global uppskattning utan att undersöka i detalj vad som pågår i varje land.

Referenser

Abood m.fl. (2015) Abood, S. A., Lee, J. S. H., Burivalova, Z., Garcia-Ulloa, J. & Koh, L. P. (2015). Relative Contributions of the Logging, Fiber, Palm oil, and Mining Industries to Forest Loss in Indonesia. Conservation Letters, 8:1, 58–67. http://doi.org/10.1111/conl.12103

Adami m.fl. (2012) Adami, M., Rudorff, B. F. T., Freitas, R. M., Aguiar, D. A., Sugawara, L. M. & Mello, M. P. (2012). Remote Sensing Time Series to Evaluate Direct Land Use Change of Recent Expanded Sugarcane Crop in Brazil. Sustainability, 4, 574–585 http://doi.org/10.3390/su4040574

Agroicone (2018) Moriera, A., Arantes, S. och Romeiro, M. (2018). RED II information paper: assessment of iLUC risk for sugarcane and soybean biofuels feedstock. Agroicone, Sao Paulo 2018.

Austin m.fl. (2017) Austin, K. G., Mosnier, A., Pirker, J., McCallum, I., Fritz, S. & Kasibhatla, P. S. (2017). Shifting patterns of palm oil driven deforestation in Indonesia and implications for zero-deforestation commitments. Land Use Policy, 69 (augusti), 41–48. http://doi.org/10.1016/j.landusepol.2017.08.036

Carlson m.fl. (2013) Carlson, K. M., Curran, L. M., Asner, G. P., Pittman, A. M., Trigg, S. N. & Marion Adeney, J. (2013). Carbon emissions from forest conversion by Kalimantan palm oil plantations. Nature Clim. Change, hämtat från https://www.nature.com/nclimate/journal/v3/n3/pdf/nclimate1702.pdf.

Curtis m.fl. (2018) Curtis, P. G., Slay, C. M., Harris, N. L., Tyukavina, A. & Hansen, M. C. (2018). Classifying drivers of global forest loss. Science, 361:6407, 1108–1111. http://doi.org/10.1126/science.aau3445

Cuypers, m.fl. (2013) Cuypers, D., Geerken, T., Gorissen, L., Peters, G., Karstensen, J., Prieler, S., van Velthuizen, H. (2013). The impact of EU consumption on deforestation: Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation. Europeiska kommissionen. http://doi.org/10.2779/822269

Dargie m.fl. (2018) Dargie, G.C., Lawson, I.T., Rayden, T.J. m.fl. Mitig Adapt Strateg Glob Change (2018). https://doi.org/10.1007/s11027-017-9774-8

FAOstat (2008), Food and Agriculture Organization of the United Nations, Searchable database of crop production statistics, http://www.fao.org/faostat/en/#data/QC

Fehlenberg m.fl. (2017) Fehlenberg, V., Baumann, M., Gasparri, N. I., Piquer-Rodriguez, M., Gavier-Pizarro, G. & Kuemmerle, T. (2017). The role of soybean production as an underlying driver of deforestation in the South American Chaco. Global Environmental Change, 45 (april), 24–34. http://doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2017.05.001

Furumo & Aide (2017) Furumo, P. R., & Aide, T. M. (2017). Characterizing commercial palm oil expansion in Latin America: land use change and trade. Environmental Research Letters, 12:2, 024008. http://doi.org/10.1088/1748-9326/aa5892

Gaveau (2016) Gaveau, D.L.A., Sheil, D., Husnayaen, Salim, M.A., Arjasakusuma, S., Ancrenaz, M., Pacheco, P., Meijaard, E., 2016. Rapid conversions and avoided deforestation: examining four decades of industrial plantation expansion in Borneo. Nature - Scientific Reports 6, 32017.

Gaveau (2018) Gaveau, D.L.A., Locatelli, B., Salim, M.A., Yaen, H., Pacheco, P. and Sheil, D. Rise and fall of forest loss and industrial plantations in Borneo (2000–2017). Conservation Letters. 2018;e12622. https://doi.org/10.1111/conl.12622

Gibbs m.fl. (2015) Gibbs, H. K., Rausch, L., Munger, J., Schelly, I., Morton, D. C., Noojipady, P., Walker, N. F. (2015). Brazil’s Soy Moratorium: Supply-chain governance is needed to avoid deforestation. Science, 347:6220, 377–378. http://doi.org/10.1126/science.aaa0181.

Graesser m.fl. (2015) Graesser, J., Aide, T. M., Grau, H. R. & Ramankutty, N. (2015). Cropland/pastureland dynamics and the slowdown of deforestation in Latin America. Environmental Research Letters, 10:3, 034017. http://doi.org/10.1088/1748-9326/10/3/034017

Gunarso m.fl (2013) Gunarso, P., Hartoyo, M. E., Agus, F. & Killeen, T. J. (2013). Palm oil and Land Use Change in Indonesia, Malaysia and Papua New Guinea. RSPO. http://doi.org/papers2://publication/uuid/76FA59A7-334A-499C-B12D-3E24B6929AAE
Kompletterande källor: https://rspo.org/key-documents/supplementary-materials

Hansen m.fl. (2017) Hansen, J., M.A. Marchant, F. Tuan & A. Somwaru. 2017. U.S. Agricultural Exports to China Increased Rapidly Making China the Number One Market. Choices. Q2. http://www.choicesmagazine.org/choices-magazine/theme-articles/us-commodity-markets-respond-to-changes-in-chinas-ag-policies/us-agricultural-exports-to-china-increased-rapidly-making-china-the-number-one-market

Henders m.fl. (2015) Henders, S., Persson, U. M. & Kastner, T. Trading forests: Land-use change and carbon emissions embodied in production and exports of forest-risk commodities. Environmental Research Letters, 10:12, 125012. http://doi.org/10.1088/1748-9326/10/12/125012. Environmental Research Letters, 10:12, 125012. http://doi.org/10.1088/1748-9326/10/12/125012 http://doi.org/10.1088/1748-9326/10/12/125012

Hooijer och Vernimmen (2013) Hooijer, A. och Vernimmen, R. 2013. Peatland maps: accuracy assessment and recommendations. Rapport av Deltares & Euroconsult Mott MacDonald för Implementation of Agentschap NL 6201068 QANS Lowland Development edepot.wur.nl/251354

Jusys (2017) Jusys, T. (2017) A confirmation of the indirect impact of sugarcane on deforestation in the Amazon, Journal of Land Use Science, 12:2-3, 125–137, DOI: 10.1080/1747423X.2017.1291766

Lark m.fl. (2015) Lark, T.J, Salmon, M.J & Gibbs, H. (2015). Cropland expansion outpaces agricultural and biofuel policies in the United States. Environmental Research Letters. 10. 10.1088/1748-9326/10/4/044003.

LCAworks (2018) Strapasson,A., Falcao, J., Rossberg, T., Buss, G. & Woods, J. Land use Change and the European Biofuels Policy: the expansion of oilseed feedstocks on lands with high carbon stocks. Teknisk rapport utarbetad av LCAworks Ltd. i samarbete med Sofiproteol, Frankrike.

Macedo m.fl. (2012) Macedo, M. N., DeFries, R. S., Morton, D. C., Stickler, C. M., Galford, G. L. & Shimabukuro, Y. E. (2012). Decoupling of deforestation and soy production in the southern Amazon during the late 2000s. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 109(4), 1341–6. http://doi.org/10.1073/pnas.1111374109

Malins (2017) Malins, C. (2017). For peat’s sake - Understanding the climate implications of palm oil biodiesel. Cerulogy and Rainforest Foundation Norway, London 2017. Hämtat från http://www.cerulogy.com/uncategorized/for-peats-sake/

Malins (2018) Malins, C. (2018). Driving deforestation: the impact of expanding palm oil demand through biofuel policy, London 2018. Hämtat från http://www.cerulogy.com/palm oil/driving-deforestation/

Meijaard m.fl. (2018) Meijaard, E., Garcia-Ulloa, J., Sheil, D., Wich, S.A., Carlson, K.M., Juffe-Bignoli, D. och Brooks, T. (2018). Palm oil and biodiversity. http://doi.org/https://doi.org/10.2305/IUCN.CH.2018.11.en

Miettinen m.fl. (2012) Miettinen, J., Hooijer, A., Tollenaar, D., Page, S. E. & Malins, C. (2012). Historical Analysis and Projection of Palm oil Plantation Expansion on Peatland in Southeast Asia. Washington, D.C.: International Council on Clean Transportation.

Miettinen m.fl. (2016) Miettinen, J., Shi, C. & Liew, S. C. (2016). Land cover distribution in the peatlands of Peninsular Malaysia, Sumatra and Borneo in 2015 with changes since 1990. Global Ecology and Conservation, 6, 67–78. http://doi.org/10.1016/j.gecco.2016.02.004

Morton m.fl. (2006) Morton, D. C., DeFries, R. S., Shimabukuro, Y. E., Anderson, L. O., Arai, E., del Bon Espirito-Santo, F., …, Morisette, J. (2006). Cropland expansion changes deforestation dynamics in the southern Brazilian Amazon. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 103:39, 14637–14641. http://doi.org/10.1073/pnas.0606377103

Omar m .fl. (2010) Omar, W., Aziz,N.A.,Mohammed A.T., Harun, M.H. och Din, A.K. Mapping of oil palm cultivation on peatland in Malaysia, Malaysian Palm Oil Board Information series 529, MPOB TT No. 473, juni 2010. ISSN 1511-7871.

Page m.fl. (2011) Page, S.E., Morrison, R., Malins, C., Hooijer, A., Rieley, J.O. Jaujiainen, J. (2011). Review of Peat Surface Greenhouse Gas Emissions from Palm oil Plantations in Southeast Asia. Indirect Effects of Biofuel Production, 15, 1–77.

Richards m.fl. (2017) Richards, P. D., Arima, E., VanWey, L., Cohn, A. & Bhattarai, N. (2017). Are Brazil’s Deforesters Avoiding Detection? Conservation Letters, 10:4, 469–475. http://doi.org/10.1111/conl.12310

SARVision (2011) SARVision. (2011). Impact of palm oil plantations on peatland conversion in Sarawak 2005–2010, januari 2011, 1–14. http://archive.wetlands.org/Portals/0/publications/Report/Sarvision%20Sarawak%20Report%20Final%20for%20Web.pdf

Searle & Giuntoli (2018) Searle, A. S. och Giuntoli, J. (2018). Analysis of high and low indirect land-use change definitions in European Union renewable fuel policy. 

Sparovek m.fl. (2008) Sparovek, G., A. Barretto, G. Berndes, S. Martins, och Maule, R. (2008). Environmental, land-use and economic implications of Brazilian sugarcane expansion 1996–2006. Mitigation and Adaption Strategies for Global Change,14:3, s. 285.

USDA (2008) USA:s jordbruksdepartement, avdelningen för jordbruk utomlands. Sökbar databas med data om produktion, utbud och distribution av grödor. https://apps.fas.usda.gov/psdonline/app/index.html#/app/advQuery

Vijay m.fl (2016) Vijay, V., Pimm, S. L., Jenkins, C. N., Smith, S. J., Walker, W., Soto, C., …, Rodrigues, H. (2016). The Impacts of Palm oil on Recent Deforestation and Biodiversity Loss. PLOS ONE, 11:7, e0159668. http://doi.org/10.1371/journal.pone.0159668

Waroux m.fl. (2016) Waroux, Y., Garrett, R. D., Heilmayr, R. & Lambin, E. F. (2016). Land-use policies and corporate investments in agriculture in the Gran Chaco and Chiquitano. Proceedings of the National Academy of Sciences, 113:15, 4021–4026. http://doi.org/10.1073/pnas.1602646113

Yousefi m.fl. (2018) Yousefi, A., Bellantonoio, M & Hurowitz,G., The avoidable Crisis, Mighty Earth, Regnskogfondet & FERN, mars 2018, http://www.mightyearth.org/avoidablecrisis/

BILAGA 2

GIS-analys

1.

Metod

För att kunna uppskatta avskogningen och därtill relaterade utsläpp i samband med utvidgningen av grödor för biodrivmedel sedan 2008 till områden med en kronslutenhet som är högre än 10 %, användes en geospatial modelleringsmetod för att kombinera en karta över avskogning från Global Forest Watch med kartor över typer av grödor från MapSPAM och EarthStat. Ytterligare detaljer om metoden sammanfattas nedan, och datakällor som användes i analysen förtecknas i tabellen nedan. Analysen genomfördes med en pixelstorlek på cirka 100 hektar vid ekvatorn.

Datakällor

Uppgifter om grödor

Det finns för närvarande inga globalt konsekventa kartor tillgängliga som visar utvidgningen för varje enskild gröda som används för att framställa biodrivmedel, även om det pågår forskning för att uppnå detta för palmolja och sojabönor genom tolkning av satellitbilder. För denna analys förlitade vi oss på två källor med kartor som visar statistik för enskilda grödor under ett år: MapSPAM (IFPRI och IIASA 2016) som fångar upp den globala fördelningen av 42 grödor under 2005 9 och EarthStat (Ramankutty m.fl. 2008) som kartlägger områden med grödor och betesmarker år 2000. Båda källorna för data om grödor är resultatet av metoder där en mängd geografiskt explicita indata kombineras för att rimliga uppskattningar av den övergripande fördelningen av grödor ska kunna göras. Indata omfattar produktionsstatistik på nivån för administrativa enheter (på lägre nivån än den nationella), olika kartor över marktäcke som framställs utifrån satellitbilder och kartor över grödors lämplighetsnivå skapade baserat på det lokala landskapet, klimatet och markförhållanden.

Med tanke på bristen på uppdaterade globala kartor för enskilda grödor såväl som på bristen på konsekvent information om grödornas utvidgning över tid, är ett viktigt antagande i vår analys att den totala avskogningen och därtill relaterade växthusgasutsläpp inom ett område sedan 2008 kan tillskrivas en specifik gröda baserat på varje grödas proportionella areal i förhållande till den totala jordbruksmarkens areal, inbegripet betesmark, som finns i samma bildpunkt på kartan över grödor.

Uppgifter om avskogning

Publicerade kartor över global årlig skogsförlust som skapats från Landsats satellitobservationer, tillgängliga hos Global Forest Watch för åren 2001 till 2017, utgjorde grunden för vår analys av avskogning. Data om skogsförlust finns tillgängliga med 30 meters upplösning eller en pixelstorlek på 0,09 hektar. De ursprungliga data om skogsförlust som Hansen m.fl. (2013) publicerade skiljer inte på permanent omvandling (dvs. avskogning) och temporär skogsförlust till följd av skogsbruk eller okontrollerade skogsbränder. Därför har vi i denna analys endast inkluderat den delmängd av bildpunkterna som visar skogsförlust inom områden där avskogning orsakad av råvaruproduktion dominerar, som Curtis m.fl. (2018) har kartlagt med en 10 kilometers upplösning 10 . Därmed utesluts från analysen områden där andra orsaker, såsom skogsbruk eller svedjebruk, dominerar. Inom kategorin avskogning orsakad av råvaruproduktion beaktades för analysen endast bildpunkter med en procentandel för trädutbredning över 10 %, där ”procentandel av trädutbredning” definieras enligt andelen kronslutenhet över markytan år 2000. Med tanke på de specifika kriterierna i det nya direktivet om förnybar energi (se b) och c) i avsnittet ”Bakgrund” ovan) gjordes en uppdelning av analysresultaten för avskogningen mellan åren 2008 till 2015 för områden där trädutbredningen är större än 30 % och områden där trädutbredningen är 10–30 %.

Curtis m.fl. (2018) påpekar att det kan finnas flera drivkrafter till skogsförlust inom ett område vid en viss tidpunkt och att den huvudsakliga drivkraften kan variera mellan olika år under den 15 år långa undersökningsperioden. I sin modell pekade de endast ut en dominerande drivkraft som bidrog till majoriteten av skogsförlusten i området i fråga under perioden som undersöktes. Ett antagande som använts i denna analys är att all skogsförlust inom områdena där avskogning orsakad av råvaruproduktion dominerade, var till följd av utvidgningen av nya jordbruksarealer. Detta antagande tenderar att överskatta effekten av råvarugrödor i dessa bildpunkter. Å andra sidan kan jordbruk även utvidgas till att omfatta områden där svedjebruk eller skogsbruk dominerar. Andra kategorier från kartan som Curtis m.fl.(2018) presenterar uteslöts från vår analys. Detta innebär att metoden kan underskatta den mängd avskogning som sker på grund av grödor. Områdena för de nio grödor som ingår i denna analys hamnade dock främst i kategorin avskogning orsakad av råvaruproduktion, och därför antogs att arealerna för grödor som inte ingår i denna kategori har små arealförhållanden (se ”Modell för fördelning av grödor” i avsnittet nedan) och därmed bör bidraget från dessa områden i förhållande till det totala bidraget vara litet.

Uppgifter om torvmark

Utbredningen av torvmark fastställdes med hjälp av samma kartor som användes av Miettinen m.fl. (2016), som kartlade förändringar i marktäcke från 1990 till 2015 på torvmarker i Västmalaysia, Sumatra och Borneo. När det gäller Sumatra och Kalimantan inkluderade Miettinen m.fl. (2016) torvmarker från Wetlands Internationals atlaser över torvmarker där skalan var 1:700 000 (Wahyunto m.fl. 2003, 2004), och där torvmark definieras som ”jord bildad från ackumuleringen under en längre tid av organiskt material, såsom rester av växter”. Torvjord är vanligtvis vattendränkt året runt om den inte dräneras. Som framgår av Wahyunto och Suryadiputra (2008) sammanställdes i atlaserna över torvmarker data från en rad olika källor där huvudsakligen bildmaterial (data från satellitbilder, radarbilder och flygfotografering) men också mätningar på marken och jordmånskartering användes för att kartlägga fördelningen av torv. För Malaysia användes data om torvmarker från det europeiska digitala arkivet för kartor över jordmåner (Selvaradjou m.fl. 2005).

Med tanke på torvens betydelse för palmoljans markanvändning och växthusgasavtryck genomfördes en analys där man specifikt undersökte avskogningen till följd av utvidgning av palmoljeproduktion till torvjordar. Med hjälp av data från Miettinen m.fl. (2016) om utvidgningen av industriell palmoljeproduktion uppskattades den skogsareal som förlorades innan den kända palmoljeutvidgningen ägde rum mellan 2008 och 2015.

Data över växthusgasutsläpp

Utsläppen från avskogning sedan år 2008 uppskattades som förlusten av kol från biomassa ovan jord. Mängden utsläpp uttrycks i enheten megaton koldioxid (Mt CO2).

Utsläppen från biomassa ovan jord beräknades genom att kartan över skogsförlust (från 2008 till 2015) överlagrades med kartan över levande biomassa från skog ovan jord år 2000. Kartan över biomassa, som Woods Hole Research Center framställt och som skapats utifrån satellit- och markövervakning, finns tillgänglig hos Global Forest Watch. All förlust av biomassa antogs bidra med utsläpp till atmosfären vid röjning, även om en viss fördröjning förknippas med vissa orsaker till trädförlust. Utsläppen är bruttouppskattningar snarare än nettouppskattningar, vilket innebär att markanvändningen efter röjning, och dess associerade kolvärde, inte beaktades. Andelen kol för biomassa ovan jord uppskattades till 0,5 (IPCC 2003) och kol konverterades till koldioxid med en konverteringsfaktor på 44/12 eller 3,67. En fördel med att använda en bildpunktsbaserad karta över skogsbiomassa snarare än att tilldela olika typer av marktäcken kategoriska värden för kollager (t.ex. IPCC:s värden för steg 1 vad gäller skog och buskmark etc.), är att de data som används för att uppskatta förlusten av biomassa är helt oberoende av vilken karta över marktäcke som används för att uppskatta en förändring av marktäcket.

Utsläpp som förknippas med andra kolpooler, såsom underjordisk biomassa (rötter), död ved, förna och kol i marken, inbegripet nedbrytning av torv och bränder, utesluts från analysen.

Analysens omfattning

Omfattningen av den övergripande analysen bestämdes genom överlagring av kartan över avskogning orsakad av råvaruproduktion (Curtis m.fl. 2018) med grödorna av intresse som är relevanta för att producera biodrivmedel (palmolja, kokosnöt, vete, rapsfrön, majs, sojabönor, sockerbetor, solrosor och sockerrör). Endast de bildpunkter som ingick i en av de nio grödorna av intresse och som berörde kategorin avskogning orsakad av råvaruproduktion beaktades i analysen.

Modell för fördelning av grödor

Den totala mängden avskogning och utsläpp inom en viss bildpunkt motsvarande en kilometer fördelades på olika grödor av intresse som är avsedda för att framställa biodrivmedel, baserat på andelen av varje gröda som finns i bildpunkten (”Gröda X”, t.ex. soja) i förhållande till den totala arean av jordbruksmark i bildpunkten, vilket här definieras som summan av odlingsmark och betesmark. På så vis tjänade var och en av dessa grödors relativa bidrag till bildpunktens totala jordbruksavtryck som grund för fördelningen av den relaterade avskogningen och avtrycket i fråga om växthusgasutsläpp.

Eftersom det inte fanns någon globalt konsekvent och uppdaterad karta tillgänglig över jordbruksmark som delats upp efter typ av gröda, tillämpade vi en process i två steg för att approximera hur stor roll varje gröda för biodrivmedel av intresse spelade i avskogningen och utsläppen i ett visst område (Ekv. 1). I det första steget använde vi odlingsuppgifter för det senaste tillgängliga året (MapSPAM, år 2005) för att beräkna förhållandet mellan en viss gröda och den totala odlingsmarken inom en bildpunkt. I det andra steget använde vi data från EarthStat (år 2000) för att beräkna förhållandet mellan den totala odlingsmarken och den totala betesmarken + odlingsmark inom en bildpunkt. (Data från EarthStat användes, eftersom MapSPAM inte tillhandahåller kartor över betesmarker, och utvidgningen av betesmarker spelar också roll i avskogningsdynamiken.) Att kombinera dessa två steg gjorde det möjligt att approximera en viss grödas relativa bidragande effekt till denna grödas totala jordbruksavtryck inom en viss bildpunkt, även om olika datakällor användes från olika tidsperioder.

Ekvation 1:

Slutliga beräkningar

När fördelningskartorna hade skapats för varje gröda av intresse som är avsedd för att producera biodrivmedel, multiplicerade vi den totala mängden avskogning och växthusgasutsläpp med andelen av en viss gröda inom varje bildpunkt motsvarande en kilometer, och beräknade den globala sammanfattande statistiken uppdelad efter avskogningen och utsläppen på mark med en högre kronslutenhet än 30 % och på mark med en kronslutenhet på 10–30 %.

Resultaten av GIS-analysen visar avskogningen under de åtta kalenderåren 2008-2015 kopplat till olika grödor. För att få fram procentandelen av den utvidgning av grödans produktionsområde som förknippas med avskogning divideras det totala avskogningsområdet under dessa år med den motsvarande ökningen av grödans produktionsområde. För att beakta det faktum att en gröda kan orsaka avskogning även när dess totala globala areal minskar men den utvidgas i vissa länder, beräknades andelarna baserat på bruttoökningen av grödans areal globalt, vilket är summan av ökningarna av grödans areal i länderna där arealen inte minskade.

Vidare justerades data om odlade arealer för att få uppgifter om planterade arealer: för ettåriga grödor antogs ökningen av grödans areal vara densamma som ökningen av skördad areal. För fleråriga grödor beaktades den andel av grödans areal som inte skördas eftersom växterna ännu inte är färdigväxta. Sockerrör måste omplanteras omkring vart femte år, men skördarna är endast fyra till antalet eftersom sockerrören inte är färdigväxta efter det första året. Oljepalmer omplanteras ungefär vart 25:e år och bär frukt de sista 22 åren.

För de flesta grödor användes databasen FAOstat (2008), som visar det skördade området efter kalenderår. Endast när det gäller palmolja valdes data från USDA (2008), eftersom USDA rapporterar om alla områden med färdigväxta palmoljeplanteringar, inbegripet för de år där skörden hindrades av översvämningar. Databasen omfattar också fler länder för denna gröda.

Tabell: Sammanställning av datakällor som används i WRI:s GIS-analys

Referenser

Curtis, C., C. Slay, N. Harris, A. Tyukavina, M. Hansen. (2018). Classifying drivers of global forest loss. Science 361: 1108–1111. doi: 10.1126/science.aau3445.

Graesser, J., Aide, T. M., Grau, H. R., & Ramankutty, N. (2015). Cropland/pastureland dynamics and the slowdown of deforestation in Latin America. Environmental Research Letters, 10:3, 034017. http://doi.org/10.1088/1748-9326/10/3/034017 Hansen, M. P. Potapov, R. Moore, M. Hancher, S. Turubanova, A. Tyukavina, D. Thau, S. Stehman, S. Goetz, T. Loveland m.fl. 2013. High-Resolution Global Maps of 21st-Century Forest Cover Change. Science 341: 850-853. doi: 10.1126/science.1244693.

International Food Policy Research Institute (IFPRI) & International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA). (2016). Global Spatially-Disaggregated Crop Production Statistics Data for 2005 Version 3.2, Harvard Dataverse 9. doi: 10.7910/DVN/DHXBJX.

IPCC 2003: Penman J., M. Gytandky, T. Hiraishi, T. Krug, D. Kruger, R. Pipatti, L. Buendia, K. Miwa, T. Ngara, Ngara, K. Tanabe m.fl. 2003. Good Practice Guidance for Land Use, Land-Use Change and Forestry. Institute for Global Environmental Strategies for the IPCC. Japan.

Miettinen, J., C. Shi & S. C. Liew. (2016). Land cover distribution in the peatlands of Peninsular Malaysia, Sumatra and Borneo in 2015 with changes since 1990. Global Ecology and Conservation 6: 67−78. doi: 10.1016/j.gecco.2016.02.004  

Ramankutty, N., A. Evan, C. Monfreda, & J. Foley. (2008). Farming the planet: 1. Geographic distribution of global agricultural lands in the year 2000. Global Biogeochemical Cycles 22. doi:10.1029/2007GB002952.

Selvaradjou S., L. Montanarella, O. Spaargaren, D. Dent, N. Filippi, S. Dominik. (2005). European Digital Archive of Soil Maps (EuDASM) – Metadata on the Soil Maps of Asia. Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. Luxemburg.

Wahyunto, S. Ritung, H. Subagjo. (2003). Maps of Area of Peatland Distribution and Carbon Content in Sumatra, 1990–2002. Wetlands International – Indonesia Programme & Wildlife Habitat. Kanada.

Wahyunto, S. Ritung, H. Subagjo. (2004). Maps of Area of Peatland Distribution and Carbon Content in Kalimantan, 1990–2002. Wetlands International – Indonesia Programme & Wildlife Habitat. Kanada.

Zarin, D., N. Harris, A. Baccini, D. Aksenov, M. Hansen, C. Azevedo-Ramos, T. Azevedo, B. Margono, A. Alencar, C. Gabris m.fl. 2016. Can Carbon Emissions from Tropical Deforestation Drop by 50% in 5 Years? Global Change Biology 22: 1336-1347. doi: 10.1111/gcb.13153

(1)

     Enligt Gibbs m.fl. (2015, fig.1) låg den genomsnittliga procentandelen för utvidgningen av sojaproduktion till skog i Amazonas mellan 2009 och 2013 på ungefär 2,2 %. Data från 2008 ingår inte eftersom den brasilianska regeringens plan för förebyggande och kontroll av avskogning i Amazonas, Brasiliens skogslagstiftning, som följdes av en dramatisk minskning av avskogningen i Amazonas, ännu inte hade verkställts. I uppskattningen från Gibbs m.fl. (2015) användes den officiella databasen över avskogning från PRODES, som även användes för att övervaka att Brasiliens lagstiftning om förebyggande och kontroll av avskogning i Amazonas efterlevdes. Richards m.fl. (2017) observerade dock att PRODES-databasen sedan 2008 har avvikit alltmer från andra indikatorer för förlust av skog. Detta beror på att den används för att se till att lagstiftningen tillämpas: folk som avverkar skog har nämligen lärt sig att avverka på mycket små ytor eller i områden som PRODES-systemet inte övervakar. Med hjälp av data från den alternativa skogsövervakningsdatabasen GFC visade Richard m.fl. (2017), i avsnittet ”Kompletterande uppgifter”, att PRODES sedan 2008 underskattar mängden avskogning med en genomsnittlig faktor på 2,3 jämfört med databasen GFC. Uppgifter om skogsbränder bekräftar de årsvisa variationerna i avskogningsområden som databasen GFC visar, och inte de från PRODES.

(2)

     Data för skördad areal finns tillgängliga för alla länder. Den är dock mindre än den planterade arealen, eftersom unga palmträd inte bär frukt. Förhållandet mellan ökningen av planterad areal och skördad areal beror dock även på andelen av arealen med palmträd som efter omplantering inte är färdigväxta. Ökningar av planterad areal hittades i nationell statisk från Indonesien och Malaysia och kombinerades med justerade ökningar av skördad areal för övriga världen.

(3)

     Data över planterad areal kunde inte hittas för regionen eller tidsperioden.

(4)

     Miettinen m.fl. räknade bara arealer med palmträd som är färdigväxta. I detta fall är det därför lämpligt att dividera med området bestående av färdigväxta palmer snarare än med den totala planterade arealen. Data från USA:s jordbruksdepartement (avdelningen Foreign Agricultural Service) om ”skördad areal”, som i själva verket avser ”fullvuxen planterad areal”, användes och har stämts av mot andra data om exempelvis försäljning av oljepalmplantor. Data från FAO är mindre användbara, eftersom de återspeglar tillfälliga minskningar av skördad areal som till exempel år 2014/2015 där arealen minskades på grund av översvämningar i Malaysia.

(5)

     Data om planterad areal kunde inte hittas för området eller tidsperioden.

(6)

     Gunarso m.fl. (2013) föreslår en förklaring: de identifierade endast plantering på torvmark om marken var våt torvmosseskog fem år tidigare; om marken redan hade dränerats klassificerades det som en annan typ av markanvändning, såsom ”bar mark”. Att konvertera torvmosseskog till palmoljeplantage kräver inte bara avverkning av träd, utan även utbyggnad av ett tätt nätverk av dräneringskanaler, vilket fördröjer tiden innan oljepalmträd kan kartläggas på satellitbilder. I Västmalaysia (där mycket lite torvmark finns) skedde ingen utvidgning av oljepalmens produktionsområde till bar mark mellan 2005 och 2010, medan 37 % av utvidgningen omfattade ”bar mark” i Sarawak. Dessutom omvandlas torvmosseskogar i mycket snabb takt till ”skogsjordbruk och plantager” och sedan från ”skogsjordbruk och plantager” till oljepalmplantager inom efterföljande femårsperioder, vilket också innebär att oljepalmplantager i tidigt stadium kanske misstogs för skogsjordbruk eller plantager med andra grödor.

(7)

     BBSDLP är Indonesiens centrum för forskning och utveckling av jordbruksmarkresurser.

(8)

     0,5 m tropisk torv innehåller cirka 250–300 ton kol per hektar, varav nästan allt kommer att släppas ut under det första decenniet efter dräneringen.

(9)

Uppdaterade data från MapSPAM för år 2010 publicerades den 4 januari 2019, strax efter att denna analys slutfördes.

(10)

 Arbete pågår för att uppdatera undersökningen som Curtis m.fl. (2018) genomförde för att visa de huvudsakliga orsakerna till skogsförlust under åren efter 2015.