(-1)

Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) verkar unionen genom upprättandet av en inre marknad för en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter främjas, och social utestängning och diskriminering bekämpas. Enligt artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska unionen beakta de krav som är förknippade med bland annat främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet. [Ändr. 1]

(1)

Den 17 november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen den europeiska pelaren för sociala rättigheter som svar på de sociala utmaningarna i Europa. Pelarens tjugo principer är indelade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social skydd och social inkludering. De tjugo principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör ligga till grund för åtgärder inom ramen för Europeiska socialfonden+ (nedan kallad ESF+). För att bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör ESF+ stödja investeringar i människor och system på politikområdena sysselsättning, offentliga tjänster, hälso- och sjukvård, utbildning och social inkludering, vilket bidrar till ekonomisk, territoriell och social sammanhållning i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget. Alla åtgärder inom ESF+ bör innefatta respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i vilka både Europeiska unionen och alla dess medlemsstater är parter. [Ändr. 2]

(2)

På unionsnivå är den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken en ram för att fastställa nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna utvecklar sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör utvecklas i partnerskap mellan nationella, regionala och lokala myndigheter, inbegripa ett jämställdhetsperspektiv och läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogramen som ett sätt att beskriva och samordna prioriterade investeringsprojekt som får stöd genom nationell finansiering och/eller unionsfinansiering. De bör också syfta till att använda unionsfinansiering på ett enhetligt sätt och få ut största möjliga mervärde av det ekonomiska stöd som ska tas emot, särskilt från de program som finansieras av unionen inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+, Europeiska havs- och fiskerifonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska investeringsbankens stabiliseringsfunktionen stabiliseringsfunktion och InvestEU, där så är relevant. [Ändr. 3]

(3)

Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som har antagits av rådet i enlighet med artikel 148.2 i EUF-fördraget, närmare bestämt att stimulera efterfrågan på arbetskraft, öka arbetskraftsutbudet, tillgången till sysselsättning och arbetskraftens färdigheter och kompetens, förbättra arbetsmarknadens funktion och göra den sociala dialogen mer ändamålsenlig, främja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom, inklusive förbättrade offentliga tjänster inom hälso- och sjukvård och andra sektorer, tillsammans med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken vilka antas i enlighet med artikel 121.2, utgör en del av de integrerade riktlinjer som stöder Europa 2020-strategin. Rådet […] antog de reviderade riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, så att texten de anpassades till principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i syfte att stimulera sysselsättningsskapande och främja social sammanhållning, och således förbättra EU:s konkurrenskraft och att göra EU till en bättre plats för att investera, skapa arbetstillfällen och främja social sammanhållning. För att säkerställa att ESF+ anpassas helt och hållet till målen för dessa riktlinjer, särskilt i fråga om sysselsättning, utbildning, vidareutbildning och kampen mot social utestängning, fattigdom och diskriminering, riktlinjerna för sysselsättningspolitiken bör ESF+ stödja medlemsstaterna planera det ESF+-stöd som är relevant för dem med beaktande av de relevanta integrerade dessa riktlinjer och , liksom av relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artiklarna 121.2 och 148.4 och 121.2 i EUF-fördraget samt, i tillämpliga fall på nationell nivå, av sysselsättningsaspekter och sociala aspekter på de nationella reformprogram som underbyggs av nationella strategier. ESF+ bör också bidra till relevanta aspekter av genomförandet av unionens viktigaste initiativ och verksamheter, särskilt kompetensagendan för Europa och det europeiska området för utbildning, ungdomsgarantin och andra relevanta rekommendationer från rådet och andra initiativ, såsom ungdomsgarantin Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid, kompetenshöjningsvägar och långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden , en kvalitetsram för praktikplatser och handlingsplanen för integrering av tredjelandsmedborgare . [Ändr. 4]

(4)

Den 20 juni 2017 godkände rådet EU:s svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling – en hållbar europeisk framtid. Rådet betonade att det är viktigt att hållbar utveckling uppnås i alla tre dimensioner (den ekonomiska, sociala och miljömässiga) på ett balanserat och integrerat sätt. Det är ytterst viktigt att hållbar utveckling integreras i EU:s alla interna och externa politikområden och att EU har höga ambitioner för den politik som används för att bemöta de globala utmaningarna. Rådet välkomnade kommissionens meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid som lades fram den 22 november 2016 i en första konkret strävan att integrera målen för hållbar utveckling och låta dessa utgöra den vägledande principen för all EU-politik, inte minst när det gäller unionens finansieringsinstrument. ESF+ bör bidra till förverkligandet av målen för hållbar utveckling genom att bland annat utrota de extrema formerna av fattigdom (mål 1), främja en inkluderande utbildning av god kvalitet (mål 4), främja jämställdhet (mål 5), främja varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning samt anständigt arbete för alla (mål 8), och minska ojämlikheten (mål 10). [Ändr. 5]

(4a)

Unionen och medlemsstaterna bör, med beaktande av den europeiska sociala stadgan som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, bland sina mål ha främjandet av sysselsättning, bättre levnads- och arbetsvillkor, i syfte att uppnå varaktiga höga sysselsättningsnivåer och bekämpa utestängning, i enlighet med artikel 151 i EUF-fördraget. [Ändr. 6]

(4b)

Det kvarstår flera sociala utmaningar inom det europeiska samhället. Över 100 miljoner medborgare riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning, ungdomsarbetslösheten är fortfarande mer än dubbelt så hög som den totala arbetslösheten och integreringen av tredjelandsmedborgare behöver förbättras. Dessa utmaningar hotar inte bara välbefinnandet för de medborgare som direkt påverkas, utan utsätter också hela det europeiska samhället för ekonomiska och sociala påfrestningar. [Ändr. 7]

(5)

Unionen står inför strukturella utmaningar som hänger samman med globaliseringen av ekonomin, social ojämlikhet, hanteringen av migrationsströmmar och det ökade säkerhetshotet, omställningen därav följande integreringsutmaningar , en rättvis omställning till ren energi, den tekniska utvecklingen den demografiska tillbakagången, arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten, den stigande genomsnittsåldern i samhället och bland arbetskraften och den allt äldre arbetsstyrkan och den växande bristen på kompetens och arbetskraft inom vissa sektorer och regioner, något som särskilt små och medelstora företag har fått erfara. Med tanke på förändringarna i arbetslivet bör unionen vara beredd att hantera nuvarande och framtida utmaningar genom att investera i relevant kompetens, utbildning och livslångt lärande, se till att tillväxten gynnar alla och förbättra färdigheter och kunskaper, sysselsättnings- och socialpolitiken, inbegripet när det gäller arbetskraftens rörlighet för unionsmedborgarnas del, och ta itu med den växande ojämlikheten i fråga om hälsa mellan och inom medlemsstaterna . [Ändr. 8]

(6)

I förordning (EU) nr […] fastställs handlingsplanen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl-, och migrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet (ISF) samt Instrumentet för gränsförvaltning och visering som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, och anges särskilt de politiska målen och reglerna för programplanering, övervakning och utvärdering samt förvaltning och kontroll av de av unionens fonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning. Det är därför nödvändigt att fastställa de allmänna målen för ESF+ och dess samordning med andra fonder, och fastställa särskilda bestämmelser för den typ av verksamhet som får finansieras av ESF+. [Ändr. 9]

(7)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (4) (nedan kallad budgetförordningen) fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier samt synergier mellan finansieringsinstrument . I syfte att säkerställa enhetlighet i genomförandet av unionens finansieringsprogram ska budgetförordningen gälla för de åtgärder som ska genomföras genom direkt eller indirekt förvaltning inom ramen för ESF+. Denna förordning bör specificera de operativa målen och fastställa särskilda bestämmelser om stödberättigande åtgärder som får finansieras av ESF+ inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. [Ändr. 10]

(8)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas särskilda mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. När det gäller bidrag bör detta inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. När det gäller att genomföra åtgärder som avser den socioekonomiska integrationen inkluderingen av tredjelandsmedborgare, och i enlighet med [artikel 88] i förordningen om gemensamma bestämmelser (den nya förordningen om gemensamma bestämmelser) får kommissionen ersätta de medlemsstater som använder förenklade kostnadsalternativ, inbegripet användningen av enhetsbelopp. [Ändr. 11]

(9)

För att rationalisera och förenkla finansieringen och skapa ytterligare möjligheter till synergieffekter med hjälp av integrerade finansieringsstrategier bör de åtgärder som fått stöd från fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (nedan kallad Fead), Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation samt programmet för unionsåtgärder på hälsoområdet integreras i ESF+. Därför bör ESF+ omfatta följande tre delar: ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning, delen för sysselsättning och social innovation samt delen för hälsa inom ramen för direkt och indirekt förvaltning . Detta bör bidra till att minska den administrativa bördan i samband med förvaltningen av olika fonder, särskilt för medlemsstaterna och förmånstagarna , samtidigt som man behåller enklare regler för enklare insatser, såsom utdelningen av livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd. [Ändr. 12]

(10)

Unionen bör bidra till medlemsstaternas sysselsättningspolitik genom att uppmuntra samarbete och komplettera deras åtgärder. Mot bakgrund av detta bredare tillämpningsområde för ESF+ är det lämpligt att föreskriva att målen att effektivisera arbetsmarknaderna öppna och rättvisa arbetsmarknader med plats för alla, oavsett kön, och främja tillgången till sysselsättning av god kvalitet, bistå vid återintegreringen i utbildningsväsendet och främja livslångt lärande, förbättra tillgången till och kvaliteten på utbildning, främja social inkludering och hälsa och att minska utrota fattigdomen inte bara ska fortsätter att genomföras främst inom ramen för delad förvaltning, utan och där det är lämpligt kompletteras också genom direkt och indirekt förvaltning inom ramen för sysselsättning och social innovation samt hälsa när det gäller åtgärder på unionsnivå. [Ändr. 13]

(11)

Integreringen av programmet för unionens åtgärder på hälsoområdet med ESF+ kommer också att skapa synergieffekter mellan utveckling och testning av de initiativ och politiska åtgärder för att förbättra effektiviteten, tillgängligheten, motståndskraften och hållbarheten i hälso- och sjukvårdssystemen som utvecklats av ESF+-programmets hälsodel och genomförandet av dem i medlemsstaterna på nationell, regional och lokal nivå med hjälp av de verktyg som tillhandahålls genom andra delar av ESF+-förordning. [Ändr. 14]

(12)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för ESF+. Delar av denna finansieringsram Den bör användas specificera anslagen för verksamhet som ska genomföras inom ramen för delad förvaltning och anslagen för åtgärder som ska genomföras genom direkt och indirekt förvaltning inom ramen för delarna för sysselsättning och social innovation samt för hälsa. [Ändr. 15]

(13)

ESF+ bör , i nära samarbete med medlemsstaterna, syfta till att främja sysselsättning genom aktiva insatser som möjliggör (åter)inträde inträde och återinträde på arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar, långtidsarbetslösa , omsorgsgivare och personer utanför arbetskraften förvärvslivet och grupper med sämre förutsättningar , och genom att främja egenföretagande, företagaranda och den sociala ekonomin. ESF+ bör syfta till att förbättra sysselsättningspolitiken och arbetsmarknadernas funktion genom att stödja modernisering av arbetsmarknadsinstitutionerna, såsom offentliga arbetsförmedlingar, i syfte att förbättra deras förmåga att tillhandahålla intensifierad, riktad och individanpassad rådgivning och vägledning under jobbsökandet och övergången till sysselsättning och , varvid grupper med sämre förutsättningar särskilt bör uppmärksammas, jämte att öka underlätta arbetstagarnas rörlighet samt att tillhandahålla sina tjänster utan diskriminering . ESF+ bör främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden genom åtgärder som syftar till att säkerställa bland annat bättre balans mellan arbete och privatliv samt okomplicerad tillgång till barnomsorg , äldreomsorg och andra omsorgs- eller stödtjänster av god kvalitet till överkomliga priser eller kostnadsfritt . ESF+ bör också syfta till att tillhandahålla en säker, hälsosam och väl anpassad arbetsmiljö för att hantera dels hälsorisker i samband med förändrade anställningsformer och dels behoven hos den åldrande arbetskraften. ESF+ bör också stödja åtgärder som har som mål att underlätta ungdomars övergång från utbildning till anställning. [Ändr. 16]

(13a)

I syfte att stödja och frigöra den potential till jobbskapande som finns i den sociala ekonomin bör ESF+ bidra till att förbättra den sociala ekonomins företags integration i de nationella planerna för sysselsättning och social innovation, liksom i de nationella reformprogrammen. Definitionen av ett företag inom den sociala ekonomin bör följa definitionerna i de olika medlemsstaternas lagar om den sociala ekonomin, liksom i rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivkraft för ekonomisk och social utveckling i Europa. [Ändr. 17]

(14)

Eftersom ESF+ är EU:s främsta instrument med inriktning på sysselsättning, färdigheter och social inkludering måste ESF+ kunna bidra till social, ekonomisk och territoriell sammanhållning överallt inom EU. ESF+ bör därför tillhandahålla stöd för att förbättra utbildningssystemens kvalitet, icke-diskriminerande karaktär, tillgänglighet, deltagandemöjligheter, ändamålsenlighet och relevans för arbetsmarknaden i syfte att underlätta tillägnandet av nyckelkompetenser, särskilt när det gäller de språkkunskaper, företagarkunskaper och digitala färdigheter , inbegripet dataskydd och informationsstyrning, som alla individer behöver för självförverkligande och personlig utveckling, sysselsättning, social inkludering och ett aktivt medborgarskap. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om egenmakt till långtidsarbetslösa och personer med missgynnad social bakgrund. ESF+ bör bidra till framsteg inom utbildning och övergången till arbete samt återinträde i arbetslivet , stödja livslångt lärande och anställbarhet för alla och bidra till konkurrenskraften deltagandemöjligheter, konkurrenskraft, minskad horisontell och vertikal segregering och samhällsinnovation och ekonomisk innovation genom att stödja anpassningsbara och hållbara initiativ på dessa områden. Detta skulle exempelvis kunna uppnås genom investeringar i yrkesutbildning, lärande på arbetsplatsen och lärlingsutbildning, med särskild tonvikt på det framgångsrika konceptet varvad utbildning, livslång vägledning, planering av kompetensbehov i samarbete med industrin arbetsmarknadens parter , aktuellt utbildningsmaterial, prognoser och uppföljning av utexaminerade, utbildning av lärare, stöd till informellt och icke-formellt lärande, validering av läranderesultat och erkännande av kvalifikationer. ESF+ bör också uppmuntra och främja minoriteters tillträde till läraryrket och sträva efter en bättre integrering av marginaliserade grupper såsom romer, minoriteter och migranter. [Ändr. 18]

(14a)

ESF+ bör stödja åtgärder som ingår i medlemsstaternas nationella planer och har som syfte att utrota energifattigdomen och främja energieffektiviteten i byggnader där det bor utsatta hushåll, också energifattiga hushåll och, när så är lämpligt, i subventionerade boenden, i linje med kommissionens meddelande Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning, och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999  (5) om styrningen av energiunionen och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002  (6) . [Ändr. 19]

(14b)

ESF+-medel till medlemsstaterna bör i framtiden ha som villkor att det bevisas att ett effektivt arbete med projekt för att införa eller stärka varvad utbildning har utförts inom ramen för ungdomsanställningsgarantin. [Ändr. 20]

(15)

Stöd genom ESF+ bör användas för att främja lika tillgång för alla, särskilt för grupper med sämre förutsättningar, till icke-segregerad och inkluderande utbildning av god kvalitet, från förskola och barnomsorg , med särskild uppmärksamhet på barn med en missgynnad social bakgrund, såsom barn i institutionsvård och hemlösa barn, via allmän utbildning och yrkesutbildning till högre utbildning och återinträde i utbildningssystemet , samt vuxenutbildning, och därigenom förhindra att fattigdom överförs från generation till generation, främja övergångsmöjligheter mellan olika utbildningssektorer, så att man minskar och förhindrar att elever lämnar skolan i förtid skolavhopp och socialt utanförskap , förbättrar kunskaper om hälsa, stärker kopplingen till icke-formellt och informellt lärande och underlättar mobilitet i utbildningssyfte för alla. Dessa former av informellt lärande bör inte träda i stället för formell utbildning, särskilt på förskole- och primärskolestadiet. I detta sammanhang bör det skapas synergieffekter , komplementaritet och politisk samstämmighet med Erasmusprogrammet, särskilt för att främja mobilitet i utbildningssyfte för så att man på lämpligt sätt kan nå ut till och förbereda elever med sämre förutsättningar, bör i detta sammanhang stödjas på mobilitetsupplevelser utomlands och förbättra deras mobilitet i utbildningssyfte . [Ändr. 21]

(15a)

Stöd enligt investeringsprioriteringen ”lokalt ledd utveckling” bidrar till de mål som fastställs i denna förordning. Lokalt ledda strategier för utveckling som får stöd från ESF+ bör vara inkluderande med avseende på personer med sämre förutsättningar som finns inom territoriet, både i fråga om ledningen av lokala insatsgrupper och i fråga om strategins innehåll. ESF bör kunna stödja både lokalt ledda utvecklingsstrategier i stads- och landsbygdsområden och integrerade territoriella investeringar. [Ändr. 22]

(15b)

Mervärdet av EU:s sammanhållningspolitik ligger särskilt i den platsbaserade strategin för territoriell dimension, flernivåstyre, den fleråriga planeringen samt gemensamma och mätbara mål, den integrerade strategin för utveckling och konvergensen mot europeiska normer inom administrativ kapacitet. [Ändr. 23]

(15c)

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att jämställdhet och integrering av jämställdhetsperspektivet är en bindande princip i alla faser i programplaneringen, från utformningen av de operativa programmens prioriteringar till genomförande, övervakning och utvärdering, och att viktiga åtgärder för jämställdhetsanpassning får stöd. [Ändr. 24]

(15d)

ESF bör stödja utbildningsprogram som erbjuder lågutbildade vuxna möjlighet att förvärva en miniminivå av läs-, skriv- och räknekunskaper och digital kompetens i linje med rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna  (7) . [Ändr. 25]

(16)

ESF+ bör främja flexibla möjligheter till kompetenshöjning och omskolning för alla, med beaktande av utmaningarna för olika grupper med sämre förutsättningar, särskilt när det gäller företagarkunskaper och digitala färdigheter och viktig möjliggörande teknik, i syfte att förse människor och lokalsamhällen med färdigheter , kompetens och kunskaper som är anpassade till digitaliseringen, de tekniska förändringarna, innovation samt sociala och ekonomiska förändringar , exempelvis de som uppstår till följd av övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, och som underlättar karriärövergångar övergången från utbildning till anställning och rörlighet och stödjer särskilt lågutbildade personer, personer med funktionsnedsättningar och/eller lågkvalificerade vuxna i linje med den nya kompetensagendan för Europa och i samordning med och komplettering av programmet för ett digitalt Europa . [Ändr. 26]

(17)

Synergieffekter med programmet Horisont Europa bör se till att ESF+ kan integrera och utöka innovativa kursplaner som stöds av Horisont Europa, så att människor får de färdigheter och den kompetens de kommer att behöva för att utvecklas som människor och i yrkeslivet och som kommer att behövas för framtidens arbetstillfällen och för att bemöta nuvarande och framtida samhällsutmaningar . Kommissionen bör säkerställa synergieffekter mellan hälsodelen och programmet Horisont Europa för att främja de resultat som uppnås inom hälsoskydd och förebyggande av sjukdomar . [Ändr. 27]

(17a)

Synergieffekter med programmet för rättigheter och värden bör se till att ESF+ kan integrera och utöka insatserna för att förebygga och bekämpa diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi och andra former av intolerans, samt ägna särskilda åtgärder åt att förhindra hat, segregering och stigmatisering, inklusive mobbning, trakasserier och intolerans. [Ändr. 28]

(17b)

De synergieffekter som skapats tack vare europeiskt territoriellt samarbete på regional och gränsöverskridande nivå har även gett upphov till samarbetsprojekt för bättre arbetstillfällen, inkludering av de mest utsatta delarna av befolkningen, demografiska utmaningar, hälso- och sjukvård och utbildning, inte bara inom unionen utan även med länder som befinner sig i ett föranslutningsskede samt i grannländer, där EU-samarbetet innebär ett mervärde. ESF+ bör förbättra finansieringen av detta slags projekt samt säkerställa kunskapsöverföring mellan dem och lagstiftningsarbetet, för att förbättra EU:s regelverk, och främja utbytet av god praxis mellan EU:s olika regioner. [Ändr. 29]

(18)

ESF+ bör stödja medlemsstaternas insatser för att ta itu med på alla förvaltningsnivåer, även på regional och lokal nivå, utrota fattigdom , inbegripet energifattigdom i enlighet med förordning (EU) 2018/1999, i syfte att bryta det sociala arvet mellan generationerna och främja social inkludering genom att garantera lika möjligheter för alla , minska hinder, bekämpa och ta itu med diskriminering och åtgärda ojämlikhet när det gäller sociala frågor och hälsa. Detta innebär också men inte uteslutande, att en rad proaktiva och reaktiva strategier och politiska åtgärder måste till som inriktas på de minst gynnade personerna oavsett ålder, inbegripet barn, marginaliserade befolkningsgrupper som romer , personer med funktionsnedsättning, hemlösa, tredjelandsmedborgare, bland dem också migranter, och arbetande fattiga. ESF+ bör främja aktiv integration av de personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden för att säkerställa deras socioekonomiska integration , även genom riktat stöd till den sociala ekonomin . Medlemsstaterna bör främja ESF+-åtgärder som kompletterar nationella åtgärder, i linje med kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden  (8) , också med hjälp av åtgärder för ett lämpligt inkomststöd. ESF+ bör också användas för att främja snabb och lika tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster, såsom människocentrerad hälso- och sjukvård , relaterad vård samt långvarig vård och omsorg och långtidssjukvård , särskilt familjeomsorg och närvård som vägleder tillgången till lämpligt subventionerat boende eller bostäder till ett överkomligt pris . Detta innefattar hälsofrämjande åtgärder och förebyggande av sjukdomar som en del av primärvårdstjänster . ESF+ bör bidra till moderniseringen av systemen för socialt skydd, särskilt i syfte att främja deras tillgänglighet , inkluderande karaktär och lyhördhet inför att verkligheten inom arbetslivet ständigt förändras . ESF bör också ta itu med fattigdom på landsbygden till följd av landsbygdsområdenas specifika nackdelar, till exempel en ogynnsam demografisk situation, en svag arbetsmarknad, begränsad tillgång till utbildningstjänster, eller till hälso- och sjukvård och sociala tjänster. [Ändr. 30]

(19)

ESF+ bör bidra till att minska utrota fattigdomen genom att stödja nationella program som syftar till att åtgärda livsmedelsbrist och materiell fattigdom och främja social integration av människor som lever i eller riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning och av dem som har det sämst ställt. För att minst 4 % av medlen från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning på unionsnivå ska stödja dem som har det sämst ställt, bör Medlemsstaterna bör avsätta minst 2 3  % av sina nationella resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att komma till rätta med bekämpa de typer av extrem fattigdom som i störst utsträckning leder till social utestängning, såsom hemlöshet, barnfattigdom , fagttigdom bland äldre och livsmedelsbrist. Beroende på insatsernas karaktär och typen av slutmottagare, är det nödvändigt att enklare enklast möjliga regler regler tillämpas på stöd som avser materiell fattigdom för dem som har det sämst ställt. [Ändr. 31]

(19a)

ESF+ bör sträva efter att åtgärda fattigdom bland äldre kvinnor i hela EU, med hänsyn till att pensionsklyftan mellan könen, som för närvarande uppgår till 40 %, utgör en akut risk för högre fattigdomsnivå bland äldre kvinnor och särskilt bland dem som lever utan partner, och således efter att följa upp de åtaganden som gjordes i rådets slutsatser från 2015 om lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män och att minska pensionsklyftan mellan könen  (9) . Fattigdomen bland äldre kvinnor förstärks också av de växande vård- och läkemedelskostnader som de äldre patienterna själva måste stå för, särskilt kvinnor, som lider av nedsatt hälsa under en större andel av sitt liv än män, framför allt på grund av sin längre förväntade livslängd. [Ändr. 32]

(19b)

För att utrota fattigdom och säkerställa större social inkludering bör ESF+ främja ett aktivt deltagande av specialiserade icke-statliga organisationer, liksom av organisationer som företräder personer som lever i fattigdom, både i utarbetandet och i genomförandet av de särskilda programmen. [Ändr. 33]

(20)

Mot bakgrund av det ständiga behovet av att öka insatserna för att komma till rätta med hanteringen av migrationsströmmarna i unionen som helhet och i syfte att säkerställa ett enhetligt, starkt och konsekvent stöd till solidaritet och ansvarsfördelning, bör ESF+ tillhandahålla stöd som främjar den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare , inklusive migranter, vilket kan omfatta initiativ på lokal nivå, för att komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för asyl- och migrationsfonden , Europeiska regionala utvecklingsfonden och de fonder som kan ha en positiv effekt på inkluderingen av tredjelandsmedborgare . [Ändr. 34]

(20a)

Medlemsstaternas myndigheter med ansvar för genomförandet av ESF+ bör samordna med de myndigheter som medlemsstaterna har utsett för att förvalta insatserna inom ramen för Asyl-, integrations- och migrationsfonden för att på alla nivåer främja integrationen av tredjelandsmedborgare på bästa möjliga sätt genom strategier som i första hand genomförs av lokala eller regionala myndigheter och icke-statliga organisationer och genom de åtgärder som är lämpligast för tredjelandsmedborgarnas speciella situation. Integrationsåtgärderna bör inriktas på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat eller som i förekommande fall håller på att bli lagligt bosatta i en medlemsstat, inbegripet personer som beviljats internationellt skydd. [Ändr. 35]

(21)

ESF+ bör stödja politiska reformer och reformer av systemen inom områdena för sysselsättning, social inkludering, fattigdomsutrotning, hälso- och sjukvård, långvarig vård och omsorg samt utbildning. För att bättre anpassa sig till den europeiska planeringsterminen ska medlemsstaterna avsätta en lämplig andel av sina resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till att genomföra de relevanta landsspecifika rekommendationer som avser de strukturella utmaningar som bör hanteras genom fleråriga investeringar som faller inom tillämpningsområdet för ESF+. Kommissionen och medlemsstaterna bör involvera regionala och lokala myndigheter i processen för att säkerställa samstämmighet, samordning och komplementaritet mellan delarna för delad förvaltning och för hälsa i ESF+ och reformstödprogrammet, inbegripet reformverktyget och instrumentet för tekniskt stöd. Särskilt kommissionen och medlemsstaterna bör, i alla skeden av processen, säkerställa effektiv samordning för att garantera konsekvens, samstämmighet, komplementaritet och synergi mellan olika finansieringskällor, inbegripet tekniskt bistånd från dessa , med beaktande dels av de principer och rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, den sociala resultattavlan under den europeiska planeringsterminen och ILO:s agenda för anständigt arbete, dels av regionala särdrag, och således bidra till unionens mål om en starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning enligt artikel 174 i EUF-fördraget . [Ändr. 36]

(21a)

Med tanke på den skiftande utvecklingsnivån i regionerna och de olika sociala förhållandena runt om i unionen, måste ESF+ vara tillräckligt flexibelt för att kunna ta hänsyn till regionala och territoriella särdrag. [Ändr. 37]

(22)

För att se till att Europas sociala dimension, såsom anges i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, vederbörligen framförs och att en miniminivå av resurser är inriktade på de mest behövande, bör medlemsstaterna avsätta minst 25 27  % av sina nationella ESF+-medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att främja social integration inkludering och fattigdomsutrotning . Denna procentandel bör komplettera de nationella resurserna mot extrem fattigdom . [Ändr. 38]

(22a)

Alla medlemsstater har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, som utgör normen för främjandet och skyddet av barnets rättigheter. Främjandet av barns rättigheter är ett uttryckligt mål i EU:s politik (artikel 3 i Lissabonfördraget), och enligt stadgan måste barnets bästa komma i främsta rummet i alla EU-åtgärder. Unionen och medlemsstaterna bör använda ESF+ på lämpligt sätt för att bryta cykeln av utsatthet för barn som lever i fattigdom och socialt utanförskap, enligt kommissionens rekommendation 2013 om investering i barn. ESF+ bör stödja åtgärder som främjar ändamålsenliga insatser som bidrar till att förverkliga barns rättigheter. [Ändr. 39]

(22b)

Mot bakgrund av den ständigt höga nivån av barnfattigdom och social utestängning i EU (26,4 % under 2017) och den europeiska pelaren för sociala rättigheter där det fastställs att barn har rätt till skydd mot fattigdom och barn från missgynnade miljöer har rätt till särskilda åtgärder för att främja lika möjligheter, bör medlemsstaterna avsätta minst 5 % av ESF+-medlen inom ramen för delad förvaltning till den europeiska barngarantin för att bidra till att barn på lika villkor kan ta del av gratis hälso- och sjukvård, gratis utbildning, drägliga bostadsförhållanden och lämplig kost, så att barnfattigdom och social utestängning utrotas. Att investera tidigt i barn ger en betydande avkastning för dessa barn och samhället som helhet, och är utslagsgivande för att cykeln av utsatthet under den tidiga barndomen ska kunna brytas. Om barn får stöd för att utveckla färdigheter och förmågor kan de utveckla hela sin potential, få bästa resultat i form av utbildning och hälsa, bli aktiva samhällsmedborgare och öka sina chanser på arbetsmarknaden, när de kommit upp i ungdomsåren. [Ändr. 40]

(23)

Med tanke på den fortsatt höga andelen ungdomar som är arbetslösa eller står utanför arbetskraften i ett antal medlemsstater och regioner, som särskilt drabbar ungdomar som varken arbetar eller studerar, en andel som är ännu högre bland ungdomar med missgynnad social bakgrund, är det nödvändigt att dessa medlemsstater medlemsstaterna fortsätter att anslå tillräckliga lämpliga resurser till ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till åtgärder som främjar ungdomssysselsättningen, inbegripet framför allt genom att genomföra ungdomsgarantin. Med utgångspunkt i de åtgärder som stöds genom ungdomssysselsättningsinitiativet under programperioden 2014–2020 och som inriktar sig på enskilda personer, bör medlemsstaterna ytterligare främja sysselsättning av god kvalitet , samt utbildnings- och återintegreringsstrategier och effektiva uppsökande åtgärder för ungdomar genom att vid behov prioritera långtidsarbetslösa, personer utanför arbetskraften och ungdomar med sämre förutsättningar, de ungdomar som är svårast att nå ut till och ungdomar i ett utsatt läge, inbegripet genom ungdomsarbete. Medlemsstaterna bör också investera i åtgärder som syftar till att underlätta övergången från skola till arbetsliv och till att modernisera och anpassa arbetsförmedlingarna så att de utan någon diskriminering tillhandahåller skräddarsytt stöd till ungdomar. De berörda Medlemsstaterna bör därför avsätta minst 10 3  % av sina nationella resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att stödja politik inom områdena ungdomars anställbarhet, fortbildning, sysselsättning med hög kvalitet, samt lärlings- och praktikmöjligheter . Medlemsstater där andelen av dem som varken arbetar eller studerar är högre än unionens genomsnitt, eller överskrider 15 %, bör anslå minst 15 % av sina nationella ESF+-resurser till stöd för politiken inom detta område, och därvid agera på lämplig territoriell nivå . [Ändr. 41]

(23a)

Skillnaderna på subregional nivå ökar, även i mera välmående regioner där det finns enklaver av fattigdom. [Ändr. 42]

(23b)

Med tanke på utvidgningen av tillämpningsområdet för ESF+ bör de uppgifter som tillagts kombineras med en ökad budget för att målen i programmet ska kunna uppnås. Det behövs mer finansiering för att bekämpa arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslöshet, fattigdom och stöd till yrkesutveckling och utbildning, särskilt på den digitala arbetsplatsen, i linje med principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. [Ändr. 43]

(23c)

Eures bör förstärkas på lång sikt, särskilt genom en omfattande utbyggnad av internetplattformen och en utökning av medlemsstaternas aktiva deltagande. Medlemsstaterna bör effektivare utnyttja den befintliga modellen och offentliggöra alla lediga platser i medlemsstaterna i Euressystemet. [Ändr. 44]

(24)

Medlemsstaterna och kommissionen bör säkerställa samordning och komplementaritet och ta vara på synergier mellan de åtgärder som finansieras av dessa fonder ESF+ och de andra unionsprogrammen och unionsinstrumenten, däribland Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, Erasmus, asyl-, migrations- och integrationsfonden, Horisont Europa, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, programmet för ett digitalt Europa, InvestEU Kreativa Europa eller Europeiska solidaritetskåren . [Ändr. 45]

(25)

I enlighet med artikel artiklarna  349 och 174 i EUF-fördraget och artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt är de yttersta randområdena och, de nordliga glesbefolkade regionerna samt öar berättigade till särskilda åtgärder inom ramen för den gemensamma politiken och EU:s olika program. Till följd av allvarliga och permanenta naturbetingade nackdelar de bestående begränsningarna behöver dessa regioner särskilt stöd. [Ändr. 46]

(25a)

I enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget bör medlemsstaterna och kommissionen säkerställa att ESF+ bidrar till utformningen och genomförandet av särskilda politiska strategier för att ta itu med begränsningar och svårigheter för regioner som lider av allvarliga och permanenta demografiska nackdelar, till exempel avfolkade regioner eller glesbygder. [Ändr. 47]

(26)

Ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av ESF+-stödda insatser bygger på god förvaltning och partnerskap mellan alla aktörer på relevanta EU:s institutioner och lokala, regionala nivåer och nationella myndigheter och socioekonomiska aktörer, särskilt arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Det är därför viktigt att medlemsstaterna uppmuntrar , i partnerskap med regionala och lokala myndigheter, säkerställer ett meningsfullt deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället i genomförandet samhällets organisationer, jämställdhetsorgan och nationella människorättsinstitutioner och andra relevanta eller representativa organisationer i programplaneringen och förverkligandet av ESF+ inom ramen för delad förvaltning , alltifrån uppställandet av prioriteringar för de operativa programmen till genomförandet, övervakningen och resultatutvärderingen i enlighet med den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, vilken inrättats med stöd av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014  (10) . För att slå vakt om icke-diskriminering och lika möjligheter bör jämställdhetsorgan och nationella människorättsinstitutioner också medverka i varje skede . [Ändr. 48]

(26a)

God förvaltning och partnerskap mellan förvaltande myndigheter och partner kräver en effektiv och ändamålsenlig användning av kapacitetsuppbyggnad för intressenter, till vilka medlemsstaterna bör avsätta en lämplig andel av ESF+-resurserna. En investering i institutionell kapacitet och i den offentliga förvaltningens och de offentliga tjänsternas effektivitet på nationell, regional och lokal nivå för att uppnå reformer, bättre reglering och god förvaltning ingår inte längre som operativt mål för ESF+ inom ramen för delad förvaltning, men har inkluderats i reformprogrammet för strukturellt stöd, och det är därför nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna säkerställer en ändamålsenlig samordning mellan de två instrumenten. [Ändr. 49]

(27)

För att man bättre ska kunna anpassa åtgärderna till sociala förändringar och främja och stödja innovativa lösningar , även på lokal nivå, är stöd till social innovation och den sociala ekonomin viktigt. Att testa och utvärdera innovativa lösningar innan de används i större skala bidrar till effektivare åtgärder och motiverar därigenom särskilt stöd från ESF+. [Ändr. 50]

(27a)

För att man fullständigt ska kunna tillvarata potentialen i sektorsövergripande samarbete och förbättra synergierna och samstämmigheten med andra politikområden, så att de allmänna målen kan uppnås, bör ESF+ stödja innovativa åtgärder som via idrott, fysisk aktivitet och kultur syftar till att främja social inkludering och bekämpa ungdomsarbetslöshet särskilt bland grupper med sämre förutsättningar, förbättra den sociala inkluderingen av marginaliserade grupper samt god hälsa och förebyggande av sjukdomar. [Ändr. 51]

(28)

Medlemsstaterna och kommissionen bör se till att ESF+ bidrar till att främja jämställdhet i enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget i syfte att främja lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män inom alla områden, även när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling. Jämställdhetsperspektiv bör beaktas vid utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av alla program. Dessutom bör ESF+ särskilt följa artikel 21 i stadgan där det fastslås att all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden. Vidare ska all diskriminering på grund av fysiska könsegenskaper eller könsidentitet och på grund av nationalitet också vara förbjuden. Medlemsstaterna och kommissionen De bör också se till att ESF+ främjar lika möjligheter för alla utan diskriminering i enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget och främjar inkludering i samhället av personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, och bidrar till genomförandet av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning , bland annat i frågor som berör utbildning, arbete och allmän tillgänglighet . Dessa principer bör beaktas i alla aspekter och i alla skeden i utarbetandet, övervakningen, genomförandet och utvärderingen av programmen i god tid och på ett enhetligt sätt, samtidigt som man säkerställer att särskilda åtgärder vidtas för att främja jämställdhet och lika möjligheter. ESF+ bör också stödja övergången från institutionsbaserad omsorg till anhörigvård och närvård, särskilt för de personer som ställs inför diskriminering på flera grunder och inom flera områden . ESF+ bör inte stödja åtgärder som bidrar till segregering eller till social utestängning. Enligt förordning (EU) …/… [den nya förordningen om gemensamma bestämmelser] ska regler för stöd berättigande utgifter följa stadgan och fastställas på nationell nivå, utom i vissa fall där det är nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser när det gäller ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning. [Ändr. 52]

(28a)

Man bör överväga att använda regionala indikatorer för att det ska gå bättre att ta hänsyn till skillnader på subregional nivå. [Ändr. 53]

(28b)

ESF+ bör stödja språkstudier som ett sätt att främja ömsesidig förståelse och bygga ett inkluderande samhälle, bland annat genom att medlemsstaterna i högre grad inför den verktygslåda för språkstöd för flyktingar som Europarådet utvecklat. [Ändr. 54]

(29)

I syfte att minska den administrativa bördan för insamling av uppgifter bör medlemsstaterna, när sådana uppgifter , eventuellt uppdelade efter kön, finns tillgängliga i register, ge de förvaltade myndigheterna möjlighet att samla in uppgifter från register , med respekt för skyddet av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679  (11) . Det är tillrådligt med incitament till fortsatt elektronisk överföring av uppgifter, eftersom det bidrar till att minska byråkratin . [Ändr. 55]

(30)

I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning, bör nationella transiteringsanläggningar utföra sina uppgifter enligt denna förordning i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

(31)

Sociala experiment är försök i småskaliga projekt som gör det möjligt att samla in bevis om genomförbarheten av sociala innovationer. Det bör vara möjligt och uppmuntras att testa idéer på lokal nivå och att följa upp de idéer som är genomförbara idéer i större skala eller i , om så är lämpligt, föra över dem till andra sammanhang i andra regioner eller medlemsstater med ekonomiskt stöd från ESF+ eller i kombination med och från andra källor. [Ändr. 56]

(32)

I ESF+ fastställs bestämmelser som syftar till fri rörlighet för arbetstagare på icke-diskriminerande villkor genom att ett nära samarbete säkerställs mellan medlemsstaternas centrala offentliga arbetsmarknadsmyndigheter och med kommissionen och arbetsmarknadens parter . Det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar bör , tillsammans med arbetsmarknadens parter, främja bättre fungerande arbetsmarknader genom att underlätta arbetstagares gränsöverskridande rörlighet och en större öppenhet när det gäller information om arbetsmarknaden. Tillämpningsområdet för ESF+ omfattar även utveckling av och stöd till riktade rörlighetsprogram för att tillsätta lediga platser, om man har konstaterat att det finns brister på arbetsmarknaden. ESF+ omfattar gränsöverskridande partnerskap mellan regionala offentliga arbetsförmedlingar och arbetsmarknadens parter och deras aktiviteter för att främja rörlighet, samt öppenhet och integrering av gränsöverskridande arbetsmarknader genom information, råd och utplacering. I många gränsområden spelar de en viktig roll för utvecklingen av en verklig europeisk arbetsmarknad. [Ändr. 57]

(33)

Svårigheter att få tillgång till finansiering för mikroföretag, social ekonomi och sociala företag inom den sociala ekonomin är ett av de största hindren för nyföretagande, särskilt bland dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. I ESF+-förordningen fastställs bestämmelser som syftar till att skapa ett marknadsekosystem för att öka utbudet av och tillgången till finansiering och stödtjänster för sociala företag inom den sociala ekonomin, även inom den kulturella och kreativa sektorn och tillgodose efterfrågan från dem som behöver det mest, särskilt arbetslösa, kvinnor och utsatta människor grupper med sämre förutsättningar som vill starta eller vidareutveckla ett mikroföretag. Detta mål kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom ramen för sociala investeringar och kompetensutveckling i InvestEU-fonden. [Ändr. 58]

(33a)

Kommissionen bör på unionsnivå för sociala och solidaritetsbaserade företag införa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin, baserat på tydliga kriterier avsedda att framhålla de kännetecknande egenskaperna hos dessa företag och deras inverkan på samhället, öka deras synlighet, ge incitament till investeringar och främja tillgången till finansiering och den inre marknaden för dem som vill expandera nationellt eller till andra medlemsstater, samtidigt som de olika rättsliga formerna och ramverken inom sektorn och i medlemsstaterna respekteras. [Ändr. 59]

(34)

Marknadsaktörerna i fråga om sociala investeringar, inbegripet filantropiska aktörer, kan spela en viktig roll när det gäller att uppnå flera ESF+-mål, eftersom de erbjuder finansiering samt innovativa och kompletterande strategier för att bekämpa social utestängning och fattigdom, minska arbetslösheten och bidra till FN:s mål för hållbar utveckling. Filantropiska aktörer, såsom stiftelser och givare, bör därför involveras på lämpligt sätt i ESF+-åtgärder, särskilt sådana som syftar till att utveckla den sociala investeringsmarknadens ekosystem , så länge som dessa stiftelser och givare inte har någon politisk eller social agenda som står i strid med unionens ideal . [Ändr. 60]

(34a)

Det gränsöverskridande samarbetet har betydande mervärde och bör därför stödjas av alla medlemsstater förutom i vederbörligen motiverade fall, varvid proportionalitetsprincipen bör beaktas. Kommissionens roll behöver även stärkas när det gäller att underlätta erfarenhetsutbytet och samordna genomförandet av relevanta initiativ. [Ändr. 61]

(35)

I enlighet med artikel 168 i EUF-fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Unionen ska komplettera och stödja nationell hälso- och sjukvårdspolitik, främja samarbete mellan medlemsstaterna och samordning mellan deras program, med full respekt för medlemsstaternas ansvar när det gäller såväl utformningen av nationell hälso- och sjukvårdspolitik som organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster samt medicinsk vård.

(35a)

Kommissionen bör öka medlemsstaternas och underrepresenterade organisationers deltagande genom att så mycket som möjligt sänka hindren för deltagande, däribland den administrativa bördan när det gäller att ansöka om och få finansiering. [Ändr. 62]

(35b)

Ett av EU:s främsta mål består i att stärka hälso- och sjukvårdssystemen genom stöd till digitalisering inom hälso- och sjukvården och patientvården via utveckling av ett hållbart informationssystem för vården liksom genom stöd till nationella reformprocesser för att hälso- och sjukvårdssystemen ska bli effektivare, tillgängligare och motståndskraftigare . [Ändr. 63]

(36)

Fortsatta ansträngningar krävs för att uppfylla kraven i artikel 168 i EUF-fördraget. Om alla människor kan förbli friska och aktiva längre utan att diskrimineras och om de får möjlighet att aktivt vårda sin hälsa, kommer det att få positiva hälsoeffekter, minska ojämlikhet i fråga om hälsa och få en positiv inverkan på livskvaliteten, produktiviteten, konkurrenskraften och delaktighet delaktigheten , samtidigt som trycket på de nationella budgetarna minskar. Stöd till och erkännande av innovation, däribland social innovation, som påverkar hälsoområdet bidrar till att lösa frågan om hållbarhet inom hälsosektorn i samband med befolkningsförändringarna. Dessutom är åtgärder för att minska ojämlikhet i hälsa viktiga för att uppnå ”tillväxt för alla”. Kommissionen har åtagit sig att underlätta för medlemsstaterna att uppnå sina mål för hållbar utveckling, särskilt det tredje målet för hållbar utveckling ”Säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv och verka för alla människors välbefinnande i alla åldrar” (12). [Ändr. 64]

(36a)

Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition är hälsa ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom och handikapp”. För att förbättra befolkningens hälsa i unionen är det nödvändigt att inte fokusera enbart på fysisk hälsa och socialt välbefinnande. Enligt WHO står psykisk ohälsa för nästan 40 procent av antalet levnadsår med funktionsnedsättning. Problemen med psykisk ohälsa är också omfattande, långvariga och en orsak till diskriminering, och bidrar i hög grad till att skapa ojämlikhet i hälsa. Dessutom påverkar den ekonomiska krisen de faktorer som skapar psykisk ohälsa eftersom de skyddande faktorerna försvagas och riskfaktorerna ökar. [Ändr. 65]

(37)

Faktaunderlag och de gemensamma värderingar värderingarna och principer principerna i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem, såsom anges i rådets slutsatser av den 2 juni 2006, bör stödja beslutsprocessen för planering och förvaltning av innovativa, effektiva och motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem, främja verktyg för att säkerställa allmän tillgång till personcentrerad hälso- och sjukvård och relaterad vård av hög kvalitet och det frivilliga genomförandet av bästa praxis i större skala. Detta innefattar hälsofrämjande åtgärder och förebyggande av sjukdomar som en del av primärvårdstjänster. [Ändr. 66]

(37a)

Tidigare program för unionsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) och hälsoområdet (2008–2013 och 2014–2020), som fastställdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG  (13) och 1350/2007/EG  (14) respektive Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014  (15) , (nedan kallade de tidigare hälsoprogrammen) har fått positiva omdömen eftersom de har lett till viktig utveckling och stora förbättringar på ett antal områden. Delen för hälsa i ESF+ bör bygga på erfarenheterna från de tidigare hälsoprogrammen. [Ändr. 67]

(37b)

Delen för hälsa i ESF+ bör främja åtgärder på områden där det finns ett mervärde för unionen som kan påvisas på grundval av följande: utbyte av god praxis mellan medlemsstater och mellan regioner, stöd till nätverk för kunskapsdelning eller ömsesidigt lärande, stöd till behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal, hantering av gränsöverskridande hot så att riskerna minskas och följderna begränsas, åtgärder för vissa problem som rör den inre marknaden och där unionen har betydande legitimitet för att garantera högkvalitativa lösningar i alla medlemsstater, tillvaratagande av innovationspotentialen på hälsoområdet, åtgärder som kan leda till ett riktmärkningssystem som underlättar välgrundat beslutsfattande på unionsnivå, samt förbättrad effektivitet genom att resursslöseri på grund av dubbelarbete undviks och de ekonomiska resurserna utnyttjas på bästa sätt. [Ändr. 68]

(38)

Delen för hälsa i ESF+ bör bidra till sjukdomsförebyggande åtgärder , tidig diagnostisering under hela livet för unionens medborgare människor som bor i unionen och till hälsofrämjande åtgärder genom att den tar itu med hälsoriskfaktorer, såsom tobaksanvändning , rökning och passiv rökning, skadlig alkoholkonsumtion , miljörelaterade hälsoriskfaktorer , konsumtion av olaglig narkotika och minskning av narkotikarelaterade hälsoskador, fetma och ohälsosamma kostvanor , även med koppling till fattigdom och fysisk inaktivitet, och verkar för miljöer som stöder en hälsosam livsstil , ökad medvetenhet hos allmänheten om riskfaktorer samt väl utformade folkhälsoinsatser för att minska bördan och konsekvenserna av infektioner och infektionssjukdomar som går att förebygga, bland annat genom vaccinationer, för den allmänna hälsan under hela livet för att komplettera medlemsstaternas insatser i linje med de relevanta strategierna I detta sammanhang bör hälsoutbildning uppmärksammas särskilt, då det hjälper enskilda personer och samhällen att förbättra sin hälsa, öka sina kunskaper och påverka sina attityder. Det enda sättet att verkligen ta itu med dagens hälsoutmaningar är genom samarbete på unionsnivå och fortsatta unionsåtgärder på hälsoområdet. Delen för hälsa i ESF + bör stödja genomförandet av relevant unionslagstiftning, integrera effektiva modeller för förebyggande och medvetandehöjande åtgärder som når ut till alla , innovativ teknik samt nya affärsmodeller och lösningar för att bidra till innovativa , tillgängliga , effektiva och hållbara hälso- och sjukvårdssystem i medlemsstaterna och underlätta tillgången till bättre och tryggare hälso- och sjukvård för unionsmedborgarna människor som bor i unionen, både i städer och på landsbygden . [Ändr. 69]

(38a)

För att genomföra åtgärderna i delen för hälsa bör kommissionen stödja inrättandet av en styrgrupp för hälsofrågor. Dessutom bör kommissionen föreslå sätt och metoder för att passa in de hälsorelaterade verksamheterna med processen för den europeiska planeringsterminen, nu med befogenhet att rekommendera reformer av hälsosystem (och faktiskt också andra sociala bestämningsfaktorer för hälsa) i riktning mot tillgängligare och hållbarare bestämmelser för hälso- och sjukvård och socialt skydd i medlemsstaterna. [Ändr. 70]

(39)

Icke smittsamma sjukdomar ligger bakom över 80 % av de förtida dödsfallen i unionen och ett effektivt förebyggande innebär flera gränsöverskridande dimensioner. Europaparlamentet och rådet har samtidigt betonat att man måste minimera konsekvenserna för folkhälsan när det gäller allvarliga gränsöverskridande hot mot hälsan, såsom plötsliga och ackumulerade utsläpp och föroreningar i miljön, smittsamma sjukdomar och andra biologiska, kemiska, miljörelaterade och okända hot, genom att stödja beredskap och kapacitetsuppbyggnad. [Ändr. 71]

(39a)

Det är mycket viktigt med kontinuerliga investeringar i innovativa, samhällsbaserade tillvägagångssätt för att bekämpa gränsöverskridande sjukdomar såsom epidemier av hiv/aids, tuberkulos och viral hepatit, eftersom sjukdomarnas sociala aspekter är en huvudfaktor som påverkar möjligheten att bekämpa dem som epidemier i unionen och grannländerna. Ett mer ambitiöst politiskt ledarskap och adekvata tekniska och finansiella resurser för en hållbar regional insats mot hiv/aids, tuberkulos och hepatit i Europa kommer att vara av avgörande betydelse för att nå delmålen för dessa sjukdomar inom ramen för målen för hållbar utveckling. [Ändr. 72]

(40)

Det är avgörande för hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet och för medborgarnas hälsa att minska bördan av resistenta infektioner och vårdrelaterade infektioner och säkra tillgången till effektiva antimikrobiella medel samtidigt som användningen av dem ändå minskas för att bekämpa antimikrobiell resistens . [Ändr. 73]

(41)

Kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag (16) om utvärdering av medicinska metoder för att stödja samarbete om utvärdering av medicinska metoder på EU-nivå, förbättra tillgången till innovativa medicinska metoder för patienter i hela unionen, bättre utnyttja tillgängliga resurser och förbättra förutsägbarhet för företagen.

(42)

Med tanke på särdragen hos vissa av de mål som omfattas av delen för hälsa i ESF+ och av typen av åtgärder enligt denna del är respektive behöriga myndigheter i medlemsstaterna mest lämpade att genomföra närliggande verksamhet , med det civila samhällets aktiva stöd . Dessa myndigheter, som utsetts av medlemsstaterna själva , tillsammans med det civila samhällets organisationer efter lämplighet , bör därför betraktas som identifierade stödmottagare i enlighet med artikel [195] i budgetförordningen och bidrag beviljas till dessa myndigheter utan att ansökningsomgångar först offentliggörs. [Ändr. 74]

(42a)

För att förbättra programmets resultat och övervaka situationer där det fungerar ineffektivt och otillfredsställande bör kommissionen införa och använda program- och åtgärdsspecifika tillsynsindikatorer, så att målen för programmet kan nås. [Ändr. 75]

(42b)

ESF+-programmet bör ta itu med faktorer som utgör ett hinder för det civila samhällets deltagande, t.ex. genom förenklade ansökningsförfaranden och enklare finansiella kriterier genom att samfinansieringssatsen frångås i vissa fall, men även genom kapacitetsuppbyggnad i form av utbildning för patienter, deras organisationer och andra berörda parter. Programmet bör även syfta till att möjliggöra fungerande civilsamhällesnätverk och civilsamhällesorganisationer på unionsnivå som bidrar till att uppnå dess mål, däribland organisationer på unionsnivå. [Ändr. 76]

(42c)

Delen för hälsa i ESF+ bör genomföras på ett sådant sätt att medlemsstaternas behörighet att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik och organisera och ge hälso- och sjukvård respekteras. Samtidigt som skyldigheterna i fördraget och medlemsstaternas roll som primär samtalspartner i unionens beslutsprocess respekteras, bör behöriga myndigheter på subnationell nivå göras delaktiga för att unionens hälso- och sjukvårdspolitik ska kunna få en ändamålsenlig och bestående inverkan genom att integreras med socialpolitiken ute på fältet. [Ändr. 77]

(43)

De europeiska referensnätverken är nätverk som omfattar vårdgivare i hela Europa och som hanterar sällsynta och komplexa sjukdomar och sjukdomstillstånd som kräver högspecialiserad behandling och stora kunskaper och resurser. De europeiska referensnätverken är godkända som nätverk av medlemsstaternas styrelse för europeiska referensnätverk, efter det förfarande för godkännande som anges i kommissionens genomförandebeslut 2014/287/EU (17). Dessa nätverk bör därför betraktas som identifierade stödmottagare i enlighet med artikel [195] i budgetförordningen och bidrag beviljas till de europeiska referensnätverken utan att ansökningsomgångar först offentliggörs.

(44)

EU:s lagstiftning har en omedelbar inverkan på det dagliga livet för medborgarna, på effektiviteten och motståndskraften hos hälso- och sjukvårdssystemen och på en väl fungerande inre marknad. Regelverket för läkemedel och medicinsk teknik (medicinska produkter, medicinteknisk medicintekniska produkter och ämnen av mänskligt ursprung) samt tobakslagstiftningen och patienträttigheter vid allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa behövs för hälsoskyddet i EU. Förordningen och dess genomförande och tillämpning måste hålla jämna steg med innovation och forskningsframsteg och med förändringarna i samhället Dessutom har många andra unionsrättsakter betydande inverkan på detta område, samtidigt hälsan , t.ex. de som resultat måste uppnås när det gäller målen för hälsa. Det är därför nödvändigt att ständigt utveckla den kunskapsbas som krävs för att genomföra lagstiftning av en sådan vetenskaplig karaktär gäller livsmedel och livsmedelsmärkning, luftföroreningar, hormonstörande ämnen och bekämpningsmedel . I vissa fall saknas en tydlig insikt i miljöriskfaktorers kumulativa effekter, vilket potentiellt kan leda till oacceptabla risker för medborgarnas hälsa . [Ändr. 78]

(44a)

En förordning som har konsekvenser för hälsan, samt dess genomförande och kontrollen av dess efterlevnad, bör hålla jämna steg med utvecklingen inom innovation och forskning och samhällsförändringarna på detta område, samtidigt som den fortsatt underbyggs av den i fördragen inskrivna försiktighetsprincipen. Det är därför nödvändigt att hela tiden utveckla den kunskapsbas som krävs för att genomföra lagstiftning av sådan vetenskaplig karaktär och för att säkra möjligheten till oberoende granskning och därmed återvinna allmänhetens förtroende för unionens olika processer, och eftersom det av naturliga skäl ligger i allmänhetens intresse att sådan kunskap delas bör största möjliga öppenhet garanteras. [Ändr. 79]

(44b)

Hälso- och sjukvårdssektorn kan inte hantera hälsoutmaningar ensam, då hälsa avgörs av många olika faktorer utanför den. Som det står i Maastricht- och Amsterdamfördragen är därför principen om hälsofrågor inom alla politikområden viktig för unionens förmåga att möta kommande utmaningar. Att göra andra sektorer medvetna om hur deras beslut påverkar hälsan och se till att hälsa införlivas i deras politik är emellertid en av de största utmaningarna för den europeiska hälso- och sjukvårdssektorn just nu. Viktiga framsteg inom hälsa har hittills dokumenterats genom politiken i sektorer såsom utbildning, trafik, livsmedel, jordbruk, arbetskraft eller planering. Exempelvis har hjärthälsan sett märkbara förbättringar genom förändrad politik och lagstiftning avseende kvaliteten på livsmedel, ökad fysisk aktivitet och minskad rökning. [Ändr. 80]

(45)

För att kunna maximera ändamålsenligheten och effektiviteten för åtgärder på unionsnivå och internationell nivå, bör det utvecklas samarbete med relevanta internationella organisationer, såsom Förenta nationerna och dess specialiserade organ, i synnerhet Världshälsoorganisationen (WHO), samt med Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för att genomföra delen för hälsa.

(46)

Denna förordning kommer att bidra till att integrera klimatåtgärder i unionens politik och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten bidrar till klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027 och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027 , vilket återspeglar vikten av att bekämpa klimatförändringarna i linje med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. De berörda åtgärderna kommer att fastställas under utarbetandet och genomförandet och omprövas i samband med halvtidsutvärderingen. [Ändr. 81]

(47)

I enlighet med artikel [94 i rådets beslut 2013/755/EU (18)] ska personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) vara berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål för delarna för sysselsättning och social innovation samt för hälsa och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. I samband med programmet bör man ta hänsyn till de särskilda begränsningar som personer och enheter i dessa territorier står inför, för att de ska få effektiv tillgång till ovannämnda delar. [Ändr. 82]

(48)

Under förutsättning att de följer alla relevanta regler och föreskrifter får tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom EES-avtalet, där det föreskrivs för programmens genomförande genom ett beslut enligt det avtalet. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och det tillträde som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva alla sina befogenheter. [Ändr. 83]

(49)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (19), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (20), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (21) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (22) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder i enlighet med budgetförordningen och andra tillämpliga regler, inbegripet förebyggande, upptäckt, rättelse och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägerier riktade mot EU och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (23). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullt ut för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(50)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser, indirekt genomförande och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget rör också skyddet av unionens budget i händelse av allmänna brister i medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatsprincipen, eftersom rättsstatsprincipen är en grundförutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv EU-finansiering.

(50a)

Det är viktigt att säkerställa en sund och rättvis ekonomisk förvaltning av fonden så att den kan genomföras på ett sätt som gör att den är tydlig, effektiv och enkel att använda, samtidigt som man säkerställer ett klart rättsläge och sörjer för att den är tillgänglig för alla deltagare. Eftersom verksamheten i ESF+ genomförs inom ramen för delad förvaltning bör medlemsstaterna inte lägga till ytterligare regler eller ändra reglerna allteftersom, eftersom det skulle göra det svårare för mottagarna att använda medlen och kan leda till försenade betalningar av räkningar. [Ändr. 84]

(51)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra effektiviteten och rättvisan på arbetsmarknaden och främja tillträde till sysselsättning av hög kvalitet, förbättra tillgången till och kvaliteten på utbildning och omsorg , främja social inkludering , lika möjligheter och hälsa och minska utrota fattigdomen samt åtgärderna inom delarna för sysselsättning och social innovation samt för hälsa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet. [Ändr. 85]

(52)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att ändra och komplettera bilagorna om indikatorer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (24). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som förbereder delegerade akter.

(53)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Genomförandebefogenheterna när det gäller mallen för den strukturerade undersökningen av slutmottagarna bör utövas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (25) med hänsyn till denna mall.