52018DC0015

1.BAKGRUND

Enligt artikel 395 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i direktivet för att förenkla uppbörden av skatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt. Förfarandet medger avvikelser från de allmänna principerna för mervärdesskatt, och dessa avvikelser bör därför, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis, vara proportionella och begränsade.

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 18 september 2017 ansökte Lettland om bemyndigande att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 193 i mervärdesskattedirektivet. Genom en skrivelse av den 27 oktober 2017 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga medlemsstater om Lettlands ansökan. Genom en skrivelse av den 31 oktober 2017 underrättade kommissionen Lettland om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna handlägga ansökan.

Som allmän regel är det den beskattningsbara person som levererar varorna som är den person som ska betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna enligt artikel 193 i mervärdesskattedirektivet. Syftet med den avvikelse som Lettland ansöker om är att lägga denna skattskyldighet på den beskattningsbara person till vilken leveranserna görs (förfarandet för omvänd betalningsskyldighet), i fråga om vissa produkter, främst vad gäller hemelektronik och elektriska hushållsapparater. Syftet med den avvikelse som ansökan gäller är att bekämpa bedrägerier.

2.OMVÄND BETALNINGSSKYLDIGHET

Den person som ska betala mervärdesskatt enligt artikel 193 i mervärdesskattedirektivet är den beskattningsbara person som levererar varorna eller tillhandahåller tjänsterna. Syftet med mekanismen för omvänd betalningsskyldighet är att flytta betalningsskyldigheten till den beskattningsbara person som är mottagare av varorna eller tjänsterna.

Bedrägerier via skenföretag inträffar när handlare säljer varor eller tillhandahåller tjänster, tar ut mervärdesskatt från sina kunder och sedan försvinner utan att till skattemyndigheterna betala den mervärdesskatt de tagit ut av sina kunder. I de mest utmanande fallen innebär denna typ av skatteundandragande att samma varor eller tjänster, via s.k. karusellhandel (som avser varor eller tjänster som är föremål för handel mellan medlemsstaterna), levereras eller tillhandahålls flera gånger utan att mervärdesskatt betalas till skattemyndigheterna, medan kunden kommer att dra av den mervärdesskatt som betalats till leverantören eller tillhandahållaren. Genom att den person som tar emot varorna eller tjänsterna utses till betalningsskyldig för mervärdesskatten i dessa fall, undanröjer ett nationellt förfarande för omvänd betalningsskyldighet möjligheten till den formen av skatteundandragande.

3.ANSÖKAN

I enlighet med artikel 395 i mervärdesskattedirektivet begär Lettland att rådet på kommissionens förslag bemyndigar Lettland att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i det direktivet vad gäller tillämpningen av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på inhemska leveranser av hemelektronik och elektriska hushållsapparater.

Mot bakgrund av förekommande bedrägerier har Lettland infört förfarandet för omvänd betalningsskyldighet inom sektorn för mobiltelefoner, integrerade kretsanordningar, datorplattor och bärbara datorer. Som en följd av detta menar Lettland att momsbedrägerierna har minskat inom dessa sektorer, men samtidigt flyttats över till leveranser av hemelektronik och elektriska hushållsapparater. Lettland har gjort gällande att risken för bedrägerier är hög på grund av varornas beskaffenhet, eftersom de i allmänhet är små och har ett högt värde.

Bedrägeriet i fråga utgörs av att beskattningsbara personer som är registrerade för mervärdesskatt deklarerar skentransaktioner för vilka mervärdesskatt ska betalas till staten. Dessa handlare försvinner sedan utan att betala in mervärdesskatten till staten.

Genom att den person som tar emot varorna eller tjänsterna utses till betalningsskyldig för mervärdesskatten, vill Lettland bekämpa dessa bedrägerier som ägt rum inom sektorn för hemelektronik och elektriska hushållsapparater. Det framgår av ansökan och bekräftas genom en skrivelse till kommissionen av den 12 oktober 2017 att Lettland planerar att tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av dessa varor från och med den 1 januari 2018.

4.KOMMISSIONENS UPPFATTNING

När kommissionen får in ansökningar i enlighet med artikel 395 granskar den ansökningarna för att försäkra sig om att de grundläggande villkoren för att bifalla dem är uppfyllda, dvs. den undersöker om den föreslagna särskilda åtgärden förenklar förfarandena för beskattningsbara personer och/eller skatteförvaltningen eller om förslaget hindrar vissa typer av skatteundandragande eller skatteflykt. I det här sammanhanget har kommissionen alltid intagit ett restriktivt och försiktigt förhållningssätt för att garantera att avvikelserna är begränsade, nödvändiga och proportionella och inte undergräver det allmänna mervärdesskattesystemet.

Varje avvikelse från systemet med uppdelade betalningar kan därför inte vara annat än en sista utväg och en nödåtgärd och måste ge garantier för att den godkända avvikelsen är nödvändig och utgör ett undantag.

Mot denna bakgrund bör det påminnas om att det har varit kommissionens politik att överväga avvikelser som rör förfarandet för omvänd betalningsskyldighet endast när varorna i fråga inte kan nå det sista konsumtionsledet, en svag skattebetalare ersätts av en mer pålitlig skattebetalare, och det samtidigt inte finns någon risk för bedrägerier i detaljhandelsledet eller i andra medlemsstater som inte tillämpar förfarandet.

För det första bör det noteras att de berörda produkterna kan vara avsedda för privat konsumtion, vilket medför en risk för att bedrägerierna förflyttas längre ned i distributionskedjan, något som skulle kunna bli ännu svårare att kontrollera. Att överföra hela mervärdesskatteskyldigheten till sista ledet i kedjan skulle därför öka risken. Det finns också en risk för att bedrägerierna flyttas till andra medlemsstater eller till andra sektorer. Lettland menar nämligen att bedrägerierna i den berörda sektorn skett till följd av att förfarandet för omvänd betalningsskyldighet införts i närliggande sektorer för mobiltelefoner, integrerade kretsanordningar, datorplattor och bärbara datorer.

En avvikelse är dessutom inte någon långsiktig lösning och ersätter inte heller lämpliga kontrollåtgärder för sektorn och för beskattningsbara personer. Även om Lettland i sin ansökan har uppgett att det vidtagits omfattande kontrollåtgärder för att bekämpa momsbedragare, har landet inte visat varför sådana åtgärder inte skulle vara tillräckliga för att bekämpa bedrägerier när det gäller hemelektronik och elektriska hushållsapparater. Lettland har inte heller konkret visat vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att bekämpa bedrägeri i sektorn för hemelektronik och elektriska hushållsapparater.

Slutligen har kommissionen avslagit ett antal ansökningar om avvikelser för att tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på grundval av ovannämnda förhållanden. I detta avseende hänvisas till kommissionens meddelanden om grisuppfödnings- och djurfoderindustrin, (COM(2013) 148, 19.3.2013 – som svar på en ansökan från Ungern), sockersektorn (COM(2014) 229, 22.4.2014 – som svar på en ansökan från Ungern), ädelstenar (COM(2014) 623, 10.10.2014 – ansökan från Estland) och köttsektorn (COM(2017) 24 final, 19.1.2017 – ansökan från Slovakien).

Choose the experimental features you want to try