52016PC0598

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 19.9.2016

COM(2016) 598 final

2016/0277(NLE)

Förslag till

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT

om ändring av beslut 2007/441/EG om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artikel 26.1 a och artikel 168 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt

MOTIVERING

Enligt artikel 395.1 i direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det direktivet för att förenkla uppbörden av skatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt.

I en skrivelse som registrerades av kommissionen den 30 mars 2016 ansökte Italien om ett bemyndigande att få fortsätta att tillämpa en avvikelse som rör avdragsrätt för mervärdesskatt på vissa typer av transportmedel. Genom en skrivelse av den 22 juni 2016 underrättade kommissionen, i överensstämmelse med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga medlemsstater om Italiens ansökan. I en skrivelse av den 23 juni 2016 meddelade kommissionen Italien att den hade alla uppgifter som krävdes för att behandla ärendet.

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Enligt artiklarna 168 och 168a i mervärdesskattedirektivet får en beskattningsbar person dra av mervärdesskatt för inköp i samband med beskattade transaktioner. Samtidigt föreskrivs i artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet att användning av varor som ingår i en rörelses tillgångar för privat bruk ska likställas med tillhandahållande av tjänster mot ersättning, om mervärdesskatten för dessa varor är helt eller delvis avdragsgill. Detta system säkerställer att slutlig konsumtion beskattas när den ingående mervärdesskatten har dragits av i ett tidigare led.

När det gäller motorfordon är det ibland svårt och betungande för beskattningsbara personer att identifiera och registrera uppdelningen mellan affärsbruk och privat bruk, och även för skatteförvaltningen att kontrollera den faktiska uppdelningen av bruket. Det skulle vara fallet även om Italien skulle använda sig av den möjlighet som ges i artikel 168a.2 i mervärdesskattedirektivet, nämligen att begränsa avdraget för utgifter relaterade till tjänstebilar i proportion till den beskattningsbara personens faktiska användning av dessa i rörelsen. Eftersom antalet fordon med blandat bruk är stort, kan skatteundandragandet bli betydande.

För att förenkla uppbörden av mervärdesskatt och bekämpa skatteundandragande ansökte Italien 2007 om, och beviljades av rådet, en individuell avvikelse som gäller till och med den 31 december 2010, enligt vilken avdragsrätten för motordrivna vägfordon (utom jordbruks- och skogsbrukstraktorer) som normalt används för personbefordran eller godstransport på väg, med en tillåten totalvikt på högst 3 500 kg och med högst åtta säten utöver förarsätet, obligatoriskt får begränsas till 40 % 1 . Vissa typer av fordon, t.ex. fordon som utgör en del av handelslagret, som används för körlektioner av bilskolor, som används för uthyrning eller leasing eller som används av säljare eller som taxi, var dock uttryckligen uteslutna. Samtidigt befriades företag från kravet att ta upp privat bruk till beskattning. Giltighetstiden för detta beslut förlängdes genom rådets beslut 2010/748/EU 2 till och med den 31 december 2013 och genom rådets genomförandebeslut 2013/679/EU 3 till och med den 31 december 2016.

I enlighet med artikel 6 i ovannämnda beslut har Italien lämnat en rapport rörande tillämpningen av beslutet som innehåller en översyn av den procentuella begränsningen.

Av uppgifterna i den rapporten att döma, i synnerhet avseende det mycket stora antalet små företag i Italien (99 % eller 5,2 miljoner beskattningsbara personer kan anses vara mikroföretag, som består av enskilda firmor eller företag med bara en anställd), motsvarar begränsningen på 40 % fortfarande de faktiska omständigheterna och framstår således som lämplig.

En förlängning bör dock vara begränsad i tiden, så att man kan bedöma om de förutsättningar som ligger till grund för avvikelsen fortfarande gäller. Avvikelsen föreslås följaktligen förlängas till och med utgången av 2019 och Italien bör också lägga fram en ny rapport om landet tänker lämna in en ny ansökan om förlängning efter det slutdatumet.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

I artikel 176 i direktiv 2006/112/EG föreskrivs att rådet ska besluta vilka utgifter som inte ska medföra rätt till avdrag av mervärdesskatt. Fram till dess ger direktivet medlemsstaterna rätt att behålla undantag som gällde den 1 januari 1979. Det finns därför ett antal bestämmelser om ”frysning” som begränsar rätten till avdrag i fråga om motorfordon.

Trots tidigare initiativ för att fastställa regler om vilka kategorier av utgifter som kan omfattas av en begränsning av avdragsrätten 4 , är en sådan avvikelse lämplig i avvaktan på en harmonisering av dessa regler på EU-nivå.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Artikel 395 i mervärdesskattedirektivet.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Med tanke på den bestämmelse i mervärdesskattedirektivet som ligger till grund för förslaget avser detta ett område där Europeiska unionen har exklusiv befogenhet. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

•Proportionalitetsprincipen

Beslutet avser ett bemyndigande som beviljats en medlemsstat på dess egen begäran och utgör därför ingen förpliktelse.

På grund av avvikelsens begränsade omfattning står den särskilda åtgärden i proportion till det mål som eftersträvas, nämligen att förhindra vissa former av skatteundandragande eller skatteflykt och att underlätta uppbörden av mervärdesskatt i en specifik sektor.

•Val av instrument

Föreslaget instrument: Rådets genomförandebeslut.

Övriga instrument skulle vara olämpliga av följande skäl:

Enligt artikel 395 i rådets direktiv 2006/112/EG får en avvikelse från de gemensamma bestämmelserna om mervärdesskatt tillämpas endast om rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndigar en medlemsstat att göra detta. Ett rådets genomförandebeslut är den lämpligaste regleringsformen, eftersom det kan riktas till en enskild medlemsstat.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

••Samråd med berörda parter

Detta förslag grundas på en ansökan av Italien och berör bara denna medlemsstat.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Några externa sakkunnigutlåtanden har inte behövts.

•Konsekvensbedömning

Förslaget syftar till att motverka undandragande av mervärdesskatt och förenkla förfarandet för skatteuppbörd, vilket kan gynna både företag och förvaltningar genom att administrationen för dem minskar kraftigt. Italien har funnit att lösningen är en lämplig åtgärd som är jämförbar med både tidigare och nu gällande avvikelser.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte EU:s budget negativt.

Förslaget syftar till att tillåta Italien att fortsätta att begränsa rätten till avdrag för mervärdesskatt för vissa motorfordon och därtill hörande utgifter under perioden 2017–2019, som genom beslut 2007/441 beviljades fram till 2016. Italien beräknar, i linje med artikel 6.4 i rådets förordning nr 1553/89, en motsvarande kompensation för bilar och därtill hörande utgifter och bör därför fortsätta att göra detta fram till och med 2019.

5.ÖVRIGA INSLAG

Förslaget innehåller en bestämmelse om tidsbegränsning i form av en bortre tidsgräns som fastställts till den 31 december 2019.

Om Italien överväger ytterligare en förlängning av avvikelsen efter 2019, bör en ny utvärderingsrapport lämnas in till kommissionen tillsammans med ansökan om förlängning senast den 1 april 2019.

2016/0277 (NLE)

Förslag till

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt 5 , särskilt artikel 395,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)Genom rådets beslut 2007/441/EG 6 bemyndigades Italien att begränsa rätten att dra av mervärdesskatt för utgifter för motordrivna vägfordon som inte uteslutande används för affärsbruk till 40 %. I beslut 2007/441/EG föreskrivs även att användningen för privat bruk av sådana fordon som omfattats av en begränsning av avdragsrätten enligt beslutet inte ska anses som ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Dessutom innehåller beslut 2007/441/EG definitioner av de fordon och utgifter som omfattas av beslutet, och en förteckning över de fordon som uttryckligen inte omfattas. Beslut 2007/441/EG ändrades genom rådets genomförandebeslut 2010/748/EG 7 och därefter genom rådets genomförandebeslut 2013/679/EU 8 , och dagen då beslutet ska upphöra att gälla fastställdes där till den 31 december 2016.

(2)I en skrivelse som registrerades av kommissionen den 31 mars 2016 ansökte Italien om bemyndigande att förlänga en åtgärd som avviker från artiklarna 26.1 a och 168 i direktiv 2006/112/EG, i syfte att få fortsätta att begränsa avdragsrätten för utgifter för vissa motordrivna vägfordon som inte uteslutande används för affärsbruk.

(3)I enlighet med artikel 6 i rådets beslut 2007/441/EG, i dess ändrade lydelse, lämnade Italien en rapport till kommissionen om tillämpningen av det beslutet som innehöll en översyn av den procentuella begränsningen. Uppgifterna från Italien visar att en begränsning av avdragsrätten till 40 % fortfarande motsvarar de faktiska omständigheterna i fråga om andelen av användningen av de berörda fordonen för affärsbruk respektive annat bruk än affärsbruk. Italien bör således bemyndigas att tillämpa åtgärden under en ytterligare begränsad period fram till och med den 31 december 2019.

(4)Kommissionen underrättade övriga medlemsstater om Italiens ansökan genom en skrivelse av den 22 juni 2016. I en skrivelse av den 23 juni 2016 meddelade kommissionen Italien att den hade alla uppgifter som krävdes för att behandla ärendet.

(5)Om Italien ansöker om en ytterligare förlängning efter 2019, bör en ny rapport tillsammans med ansökan om förlängning lämnas till kommissionen senast den 1 april 2019.

(6)Avvikelsen inverkar inte på de av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(7)Beslut 2007/441/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I beslut 2007/441/EG ska artiklarna 6 och 7 ersättas med följande:

”Artikel 6

En ansökan om förlängning av den åtgärd som föreskrivs i detta beslut ska lämnas till kommissionen senast den 1 april 2019.

Ansökan om förlängning ska åtföljas av en rapport som innehåller en översyn av den procentuella begränsning som tillämpats på rätten att dra av mervärdesskatt för utgifter för motordrivna vägfordon som inte uteslutande används för affärsändamål.

Artikel 7

Detta beslut upphör att gälla den 31 december 2019.”

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Rådets beslut 2007/441/EG av den 18 juni 2007 om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artikel 26.1 a och artikel 168 i direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 165, 27.6.2007, s. 33).

(2) Rådets genomförandebeslut 2010/748/EG av den 29 november 2010 om ändring av beslut 2007/441/EG om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artiklarna 26.1 a och 168 i rådets direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 318, 4.12.2010, s. 45).

(3) Rådets genomförandebeslut 2013/679/EU av den 15 november 2013 om ändring av beslut 2007/441/EG om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artiklarna 26.1 a och 168 i rådets direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 316, 27.11.2013, s. 37).

(4) KOM(2004) 728 slutlig – Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG i syfte att förenkla skyldigheterna på mervärdesskatteområdet (EUT C 24, 29.1.2005, s. 10), återkallat den 21 maj 2014 (EUT C 153 21.5.2014, s. 3.)

(5) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(6) Rådets beslut 2007/441/EG av den 18 juni 2007 om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artikel 26.1 a och artikel 168 i rådets direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 165, 27.6.2007, s. 33).

(7) Rådets genomförandebeslut 2010/748/EG av den 29 november 2010 om ändring av beslut 2007/441/EG om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artiklarna 26.1 a och 168 i rådets direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 318, 4.12.2010, s. 45).

(8) Rådets genomförandebeslut 2013/679/EU av den 15 november 2013 om ändring av beslut 2007/441/EG om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa åtgärder som avviker från artiklarna 26.1 a och 168 i rådets direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 316, 27.11.2013, s. 37).

Choose the experimental features you want to try