EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 26.11.2015

COM(2015) 691 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Rapport om förvarningsmekanismen 2016

(utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser)

1.    Sammanfattning

Med den här rapporten inleds den femte omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser 1 . Detta förfarande ska identifiera obalanser som hindrar ekonomierna i medlemsstaterna, euroområdet och EU som helhet från att fungera väl och ska stimulera till välavvägda och effektiva policyval. Genomförandet av förfarandet vid makroekonomiska obalanser har gjorts till en integrerad del av den europeiska planeringsterminen för att garantera en god förenlighet med de analyser och rekommendationer som görs inom andra ekonomiska övervakningsinstrument. Den årliga tillväxtöversikten, som antas samtidigt som denna rapport, ger en överblick över det ekonomiska och sociala läget i EU och fastställer övergripande politiska prioriteringar för EU som helhet för de kommande åren.

I rapporten slår vi fast vilka länder som kräver fördjupade granskningar för att utvärdera om de har obalanser som kräver politiska åtgärder 2 . Rapporten är ett verktyg för att spåra ekonomiska obalanser, och offentliggörs i början av varje årlig cykel för samordning av den ekonomiska politiken. Den bygger framför allt på en ekonomisk tolkning av en resultattavla med indikatorer med vägledande tröskelvärden och en uppsättning hjälpindikatorer.

I år har vi lagt till tre sysselsättningsindikatorer till huvudresultattavlan, nämligen förvärvfrekvens och långtids- och ungdomsarbetslöshet. De nya sysselsättningsvariablerna är ett konkret sätt att förverkliga kommissionens åtagande att stärka analysen av de makroekonomiska obalanserna. Det är särskilt relevant med tanke på krisens sociala följder, eftersom en lång och utdragen negativ utveckling för sysselsättningen och på det sociala området kan ha en negativ inverkan på den potentiella BNP-tillväxten på flera olika sätt, och medför en risk att makroekonomiska obalanser byggs upp. De nya variablerna ändrar inte förfarandets fokus, som fortfarande är att förebygga uppkomsten av skadliga makroekonomiska obalanser och se till att de korrigeras. Om de nya indikatorerna ger utslag innebär det i sig inte att de makroekonomiska riskerna har förvärrats, och följaktligen används de inte för att gå vidare med förfarandet 3 .

Jämfört med tidigare rapporter om förvarningsmekanismen lägger vi i den här rapporten större tonvikt på euroområdet. I linje med kommissionens meddelande av den 21 oktober – ”Stegen mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen” – ska rapporten om förvarningsmekanismen innehålla en mer systematisk analys av hur hela euroområdet påverkas av ländernas obalanser och hur sådana konsekvenser måste följas upp med en samordnad politisk åtgärdsstrategi.

Den övergripande analysen i den här rapporten mynnar ut i flera slutsatser:

Gällande obalanser måste justeras under tuffa förhållanden. . Den pågående måttliga återhämtningen i euroområdet förväntas fortsätta, men är skör och hotas av växande externa risker. De senaste månaderna har världshandeln avmattats och nedåtriskerna har ökat, särskilt med avseende på utsikterna för tillväxtmarknaderna 4 . Tillväxten har blivit alltmer beroende av den inhemska efterfrågan, i synnerhet måste investeringarna återhämta sig.

EU-länderna fortsätter att göra framsteg med att korrigera sina obalanser. I länder med höga utlandsskulder har de stora och ohållbara underskotten i bytesbalansen från tiden före krisen minskat betydligt, men det skulle behövas utlandsställningar som är i balans eller positiva för att avsevärt minska sårbarheten. Dessutom har utvecklingen för den kostnadsrelaterade konkurrenskraften i stort varit förenlig med de externa anpassningsbehoven, och i de flesta länder har processen med att sanera balansräkningarna gått framåt i ekonomins olika sektorer.

Den sårbarhet som är förknippad med hög skuldsättning är fortfarande en oroskälla. I flera medlemsländer är skuldstockarna, både privata och offentliga och externa och inhemska, kvar på historiskt höga nivåer. De utgör inte bara sårbarhetsfaktorer för tillväxt, jobb och finansiell stabilitet i EU, utan återhämtningen tyngs också av det tillhörande trycket på skuldsanering för att avveckla dem tynger.

Överskotten i vissa länder kommer att vara stora under hela prognosperioden (2015–2017). På aggregerad nivå uppvisar euroområdet ett överskott i bytesbalansen som är ett av de största i världen och det väntas öka i år igen. Lägre råvarupriser och deprecieringen av eurokursen har bidragit till att förbättra handelsbalansen, men överskottet avspeglar också att de inhemska besparingarna är alldeles för stora i förhållande investeringarna i euroområdet.

Efter år med mycket skilda mönster börjar arbetsmarknadsläget konvergera, men den sociala nöden är på en oacceptabel nivå i flera länder, främst de länder som håller på att korrigera makroekonomiska obalanser och som drabbats av skuldkrisen.

Enligt den årliga tillväxtöversikten krävs en samordnad makroekonomisk strategi för att ta itu med obalanserna och samtidigt stödja återhämtningen. Politiska åtgärder och effektiva reformer, särskilt i fråga om konkurrenskraft men också när det gäller insolvens, måste särskilt påskyndas i de länder som har en begränsad förmåga att skapa tillväxt på grund av ett högt tryck på skuldsanering eller strukturella flaskhalsar för tillväxt. Parallellt måste den inhemska efterfrågan och investeringarna stimuleras, särskilt i länder med tillräckligt finanspolitiskt utrymme, ett stort överskott i bytesbalansen eller små behov av skuldsanering. Med tanke på hur sammanbundna medlemsländerna är skulle denna kombination av strategier bidra till att ombalanseringsprocessen bli mer stabil genom att göra den mer symmetrisk och återhämtningen mer självbärande.

I de fördjupade granskningarna kommer de medlemsstater som identifieras i den här rapporten att analyseras mer ingående. Precis som i den förra omgången kommer de fördjupade granskningarna att ingå i landsrapporterna, som också innehåller de analyser som kommissionens avdelningar ska göra av andra strukturella problem och som krävs som underlag för de landsspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen. För att förbereda dessa fördjupade granskningar kommer kommissionen att grunda sin analys på ett betydligt mer detaljerat faktaunderlag, där all relevant statistik, information och väsentliga data kommer att beaktas. Enligt lagstiftningen är det på grundval av de fördjupade granskningarna som kommissionen kommer att dra slutsatser huruvida obalanser – eller alltför stora obalanser – förekommer, och lägga fram lämpliga politiska rekommendationer för varje medlemsstat 5 .

På grundval av den ekonomiska tolkningen av resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bedömer kommissionen att fördjupade granskningar är motiverade för följande medlemsstater, i syfte att närmare analysera ackumuleringen av, och processen för att avveckla, obalanser och därmed förknippade risker 6 . 

För de flesta länder krävs en fördjupad granskning eftersom obalanser konstaterades i den förra omgången 7 . Enligt vedertagen praxis krävs en ny fördjupad granskning för att bedöma om befintliga obalanser eller alltför stora obalanserna håller på att minska, kvarstår eller är på väg att förvärras, och vi utvärderar också de politiska åtgärder som dessa länder vidtagit för att komma till rätta med obalanserna. De berörda medlemsstaterna är Belgien, Bulgarien, Tyskland, Frankrike, Kroatien, Italien, Ungern, Irland, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Spanien, Slovenien, Finland, Sverige och Storbritannien.

Fördjupade granskningar kommer också för första gången att utarbetas för Estland och Österrike. För Estlands del kommer den fördjupade granskningen att utvärdera de risker och sårbarheter som är kopplade till att nya efterfrågetryck håller på att byggas upp. För Österrikes del kommer vi att analysera problem kopplade till den finansiella sektorn, främst dess höga exponering för utvecklingen utomlands och inverkan på krediter till den privata sektorn.

För de medlemsstater som tar emot ekonomiskt stöd sker övervakningen av obalanserna och de korrigerande åtgärderna inom ramen för deras ekonomiska stödprogram. Detta gäller för närvarande Grekland och Cypern. Precis som var fallet i de föregående omgångarna för de medlemsstater som väntas lämna sina ekonomiska stödprogram, kommer läget i Cypern att bedömas inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser först efter att det pågående programmet har avslutats, troligen i mars 2016.

För övriga medlemsstater kommer kommissionen inte i detta skede att göra några ytterligare analyser inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. På basis av den ekonomiska tolkningen av resultattavlan anser kommissionen att det inte krävs någon fördjupad granskning av Tjeckien, Danmark, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Polen och Slovakien och att det inte är motiverat med ytterligare övervakning. Noggrann övervakning och politisk samordning krävs dock fortlöpande för alla medlemsstater, så att man kan identifiera nya potentiella risker och föreslå åtgärder som bidrar till tillväxt och sysselsättning.

2.    Obalanser, risker och anpassning: som inte är knutna till specifika medlemsstater

Mot bakgrund av de osäkra internationella förhållandena är den ekonomiska återhämtningen alltmer beroende av den inhemska efterfrågan. De senaste ekonomiska prognoserna bekräftar en viss återhämtning i EU mot bakgrund av låga oljepriser och en mycket ackommoderande penningpolitik. Under 2015 och 2016 förväntas den ekonomiska aktiviteten i EU öka med 1,9 respektive 2,0 procent, efter en tillväxt på 1,4 procent 2014. I euroområdet uppgår den reala BNP-tillväxten till 0,9 procent för 2014, 1,6 procent för 2015 och 1,8 procent för 2016 8 . Trots att konsumtionen har ökat på senare tid, är den inhemska efterfrågan ändå dämpad, delvis mot bakgrund av de stora behoven av skuldsanering i flera medlemsstater. Det återspeglas i den låga inflationen och det växande överskottet i euroområdets bytesbalans, som väntas öka igen 2015, också som en följd av sjunkande oljepriser sedan mitten av 2014 och den lägre eurokursen. Sedan i somras noteras en uttalad avmattning av den externa efterfrågan och nedåtriskerna för världsekonomin är mer uttalade till följd av geopolitiska faktorer och sannolikheten att nedgången i Kina och i andra tillväxtekonomier 9 blir kraftigare än väntat. Beroende på den globala avmattningens omfattning kan ekonomierna i EU komma att påverkas avsevärt, vilket ökar behovet av att konsolidera den förbättrade konkurrenskraften. Men det gör också att den inhemska efterfrågan blir ännu viktigare för återhämtningen.

Mot den här bakgrunden fortsätter de makroekonomiska obalanserna att justeras men de höga skuldkvoterna gör länderna sårbara. EU:s ekonomier fortsätter att göra framsteg med att korrigera externa och interna obalanser. Stora och ohållbara underskott i bytesbalanserna har minskats och saneringen av balansräkningarna går framåt i alla sektorer i de flesta länder. Dessutom är utvecklingen av den kostnadsrelaterade konkurrenskraften i allmänhet förenlig med de externa anpassningsbehoven. Men allvarliga brister i samband med skuldstockarna och anpassningens kvalitet finns kvar. Skuldstockarna, både privata och offentliga, och externa och inhemska, ligger kvar på historiskt höga nivåer i flera EU-länder. De utgör inte bara hinder för tillväxt, jobb och finansiell stabilitet i EU, utan återhämtningen tyngs också av det parallella trycket på skuldsanering för att avveckla skulderna. Dessutom leder de ständiga stora överskotten i bytesbalansen i länder med relativt små skuldsaneringsbehov till stor obalans mellan sparande och investeringar, vilket tyder på en felallokering av resurser. Detta ökar riskerna för en utdragen ekonomisk svaghet och underlättar inte skuldsaneringen i EU i stort.

Att komma till rätta med den höga skuldsättningen samtidigt som man försöker göra återhämtningen mer självbärande är just nu en av de stora utmaningarna för euroområdet. På euroområdesnivå måste risken för en utdragen svag tillväxt och låg inflation dämpas av de länder som är bättre placerade att stimulera investeringar i enlighet med sitt tillgängliga finanspolitiska utrymme och sina låga skuldsaneringsbehov. Parallellt måste strukturreformer för att frigöra tillväxtpotentialen fortsätta eller påskyndas, särskilt i de länder vars tillväxtpotential hämmas av strukturella flaskhalsar för tillväxten. Dessutom bör länder med en begränsad förmåga att stimulera efterfrågan på grund av ett stort skuldsaneringsbehov också inrikta sig på tillväxtfrämjande reformer och se till att deras insolvensregler är tillräckliga och kan hantera stocken av olönsamma skulder, frigöra ekonomiska resurser och omallokera kapital på ett ändamålsenligt sätt (ruta 2).

Diagram 1: Euroområdets bytesbalans

Källa: Nationalräkenskaper och EU-kommissionens höstprognos 2015 (Ameco)

De stora underskotten i bytesbalansen har justerats till mer balanserade positioner eller överskott i många medlemsländer, medan de stora överskotten fortfarande är kvar. För 2014 redovisade merparten av medlemsstaterna överskott i bytesbalansen. De euroländer som drabbats hårdast av krisen har gjort kraftfulla justeringar och uppvisar nu måttliga överskott (Spanien, Portugal och Italien) eller något större överskott (Irland och Slovenien). Medan de inledande justeringarna berodde på minskad privat inhemsk efterfrågan, har de nyare överskotten uppnåtts genom ökad export 15 . Men de konjunkturrensade siffrorna är i allmänhet lägre än i de nominella överskotten (Spanien, Italien, Portugal, Grekland och Cypern), vilket tyder på att ytterligare förbättringar av bytesbalansen nog inte är troliga när återhämtningen gör att produktionen närmar sig sin potential. Risken att åter hamna i ett läge med underskott som före krisen är dock begränsad. Ett fåtal länder redovisade relativt små underskott i bytesbalansen (Finland och Frankrike), medan underskotten var mycket större i Storbritannien och Cypern. Totalt sett överskrids tröskelvärdet för indikatorn för det treåriga genomsnittet i fyra överskottsländer (Tyskland, Danmark, Nederländerna och Sverige) och två underskottsländer (Storbritannien och Cypern). Länder som Tyskland, Nederländerna och länder som inte ingår i euroområdet som Sverige och Danmark fortsätter att redovisa mycket höga överskott. Det finns inget som tyder på att de här stora och ihållande överskotten håller på att korrigeras. Medan man kan förvänta sig att bytesbalansöverskottet i länder med en åldrande befolkning som Tyskland, och den senaste utvecklingen för oljepriser och växelkurser, har haft en gynnsam effekt på handelsbalansen, ligger de nuvarande siffrorna för överskottet mycket över vad ekonomiska fundamenta skulle tyda på 16 .

I Tyskland är det konjunkturrensade överskottet, med hänsyn tagen till landets läge i konjunkturcykeln, till och med högre än det nominella värdet 17 .

Diagram 2: Nettoutlandsställning och nettoutlandsskuld 2014

Källa: Eurostat (BPM6, ESA10)

Anm.: Det finns inga uppgifter om Kroatiens och Storbritanniens nettoutlandsskuld. Irlands, Luxemburgs och Maltas uppgifter är inte uppdelade 18 .

Brister kvarstår eftersom anpassningen av de externa flödena ännu inte har omsatts i någon avsevärd minskning av den externa skuldsättningen (diagram 2). Totalt sett består tämligen de stora bristerna bland nettoskuldländerna: för 2014 överskrids resultattavlans indikator för nettoutlandsställning det vägledande tröskelvärdet i 16 medlemsländer. Sedan överskottet i bytesbalansen uppstod under senare år har nettoutlandsskulden som andel av BNP inte förbättrats särskilt mycket i euroländer som Grekland, Spanien och Portugal. Med undantag för Irland och på senare tid Portugal har bidraget från den nominella BNP-tillväxten varit antingen litet (Spanien) eller negativt (Grekland och Cypern). Detta belyser risken kopplad till en låginflationsmiljö och hur den kan bromsa korringen av obalanser. Negativa värderingseffekter har också tyngt – till och med mycket i vissa fall – förbättringen av nettoutlandsskulden, främst i Grekland, Spanien och Portugal. Man kan också notera att någon större förbättring uteblivit i Kroatien. I flertalet ekonomier med mycket negativa ställningar krävs mycket högre överskott i bytesbalansen än de som nu konstateras för att minska deras nettoutlandsskulder på lämpligt sätt (diagram 3). Att konsolidera förbättringar i exportens konkurrenskraft är därför mycket viktigt, liksom strategier för att attrahera utländska direktinvesteringar. I Irland och flera östeuropeiska länder (Ungern, Polen och Rumänien) måste den bytesbalans som nu redovisas upprätthållas under en längre tid för att detta ska leda till en märkbar minskning av nettoutlandsskulden på medellång sikt. I länder som är nettoutlånare som Tyskland och Nederländerna kan risker med koppling till växande utlandsskulder inte jämföras med risker för den externa hållbarheten. Men man ska ändå inte förbise en snabb och ständig ackumulering av risker för nettoutlånarna.

Diagram 3: Bytesbalans: konjunkturrensade saldon och saldon som krävs för att stabilisera eller minska utlandsskulder (NIIP=nettoutlandsställning)

Källa: Bytesbalansen visas enligt nationalräkenskapernas begrepp. Kommissionens beräkningar.

Anm.: Konjunkturrensade saldon beräknas med hjälp av de beräkningar av produktionsgap som ligger till grund för kommissionens höstprognos 2015 19 . De bytesbalanssaldon som krävs för att stabilisera eller minska nettoutlandsskulden utgår från följande antaganden: prognoser för nominell BNP kommer från kommissionens höstprognos (fram till 2017), och kommissionens T+10-metod för prognoser därefter 20 . Värderingseffekterna antas vanligen vara noll under prognosperioden, vilket motsvarar en objektiv prognos för tillgångspriser. Kapitalbalanserna antas förbli konstanta som andel av BNP, till en nivå som motsvarar medianvärdet 2014 och prognoser för 2015–2017 21 .

Utvecklingen i den kostnadsrelaterade konkurrenskraften har varit förenlig med behoven av extern anpassning (diagram 4). Under 2014 sjönk enhetsarbetskostnaderna i flera euroländer som varit särskilt krisdrabbade (t.ex. Cypern, Grekland, Spanien, Slovenien, Portugal och Irland). I Cypern, Grekland och Portugal är anpassningen främst följden av en återhållsam löneutveckling, medan produktivitetsvinster i Spanien och Irland verkar stå för en stor del av den sjunkande enhetsarbetskostnaden. I de länder som har ett ljusnande arbetsmarknadsläge har antalet arbetade timmar börjat bidra positivt till utvecklingen av enhetsarbetskostnaden (Spanien, Portugal och Irland). I Italien och Frankrike steg däremot enhetsarbetskostnaden i en takt som var högre än genomsnittet i euroområdet (1,1 %). Tyskland och Österrike redovisade ökningar nära 2 %, i huvudsak till följd av lönedynamiken, medan en låg produktivitet också inverkade för Italiens del. De snabbaste ökningarna redovisades i de baltiska länderna till följd av en stor ökning i timlönerna. Om vi tittar på utvecklingen under de senaste tre åren överskrids tröskelvärdet för enhetsarbetskostnaden i Estland, Lettland och Bulgarien. Nedåtjusteringen i enhetsarbetskostnaden i de medlemsstater som har större anpassningsbehov följdes av en mer dämpad men fortfarande synlig relativ sänkning i den reala effektiva växelkursen, vilket tyder på att pris–kostnadsmarginalerna till viss del reagerat på de svaga ekonomiska förhållandena. Till följd av den här relativt återhållsamma utvecklingen har den här indikatorn inte uppvisat några uppseendeväckande utslag, med undantag för Grekland.

Diagram 4: Uppdelning av tillväxten i enhetsarbetskostnad 2014

Källa: Ameco och resultattavlan samt beräkningar som utförts av kommissionens avdelningar.

Anm.: Uppdelningen bygger på en standardfördelning av tillväxten i enhetsarbetskostnaden i inflation, faktisk timersättning och arbetsproduktivitet. Den sista fördelas i sin tur på bidrag från arbetade timmar, total faktorproduktivitet och kapitalackumulering med hjälp av en standardram för tillväxtredovisning.

Av resultattavlan framgår att flera länder fortfarande har samlade förluster i sin exportmarknadsandel som överstiger det vägledande tröskelvärdet, men förbättringar börjar visa sig. Indikatorn för förändringar i exportmarknadsandelen över en femårsperiod visar på samlade förluster över tröskelvärdet i 18 medlemsländer. Det tyder på att det aggregerade överskottet i bytesbalansen i euroområdet inte främst kan kopplas till ett starkt exportresultat (diagram 5a) 22 . Men den nedgång i exportmarknadsandelar som observerats i EU-ekonomierna de senaste fem åren verkar ha avstannat i flertalet medlemsstater 2013 och 2014, med undantag för Finland, Sverige och Malta (diagram 5b). Under 2014 var återhämtningen i vissa fall tämligen måttlig (Österrike, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Italien), men i vissa fall betydande (Belgien, Tyskland, Ungern, Rumänien, Grekland och Irland). Återhämtningen är emellertid i allmänhet mycket mindre än de förluster som rapporterades 2010–2012. Senaste tidens förbättringar av exportmarknadsandelar i EU beror till viss del på det faktum att världshandeln avstannade 2013–2014, vilket automatiskt mildrade förlusten av exportmarknadsandelar. I det här avseendet kanske den nya återhämtningen i marknadsandelar inte är strukturell. Om vi blickar framåt är det för tidigt att avgöra om återhämtningen är permanent eller bara tillfällig.

Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar.

Anm.: Uppdelningen bygger på shift-share-metoden. Skuggade staplar visar bidraget till marknadsandelsutvecklingen från ändringar i exponeringen på en viss marknad. Helfärgade staplar mäter bidraget till marknadsandelsutvecklingen från ändringar i marknadsandelar inom en viss marknad 23 . För beräkningarna används BPM6-uppgifter utom för BG, IT, FI och MT där exporten till EU härleds från nationalräkenskaperna. Det saknas delvis uppgifter för ES, HR och IE.

Källa: Eurostat och beräkningar från kommissionens avdelningar.

Anm.: I diagram 6a anges toppvärdet för skuldkvoten på den horisontella axeln. De tidigaste observationerna är från 2000, med undantag för IE, SI, HR (alla 2001), PL (2003) och MT, LV, LT (alla 2004). Värdet för 2014, om det inte är tillgängligt, är skattat från kvartalsdata. I diagram 6b finns LU inte med på grund av särdragen när det gäller drivkrafterna för företagens skuldsättning. Toppvärdet för skuldkvoten anges på den horisontella axeln. De tidigaste observationerna är från 2000, med undantag för IE, SI, HR (alla 2001), PL (2003) och MT, LV, LT (alla 2004). Värdet för 2014, om det inte är tillgängligt, är skattat från kvartalsdata.

Den privata sektorns skuldsättning är fortsatt hög och ligger över resultattavlans vägledande tröskelvärde i flera länder. Skillnaderna i den privata skuldsättningen är stora, vilket speglar inte bara hur utvecklad den finansiella sektorn är utan också i vilken utsträckning överutlåning förekom på grund av generösa lånevillkor före krisen. Skillnaderna är också ganska stora när det gäller sammansättningen av den privata skuldsättningen i ekonomins huvudsektorer (diagram 6a och 6b). I vissa länder hör den höga skuldsättningen främst samman med hushållens ackumulering av skulder, ofta med koppling till stora prisökningar på bostadsmarknaden och värdet på bostadslåneportföljen. I andra länder är skuldsättningen särskilt hög bland icke-finansiella företag. I några länder gäller den höga skuldsättningen alla sektorer i ekonomin. Hög skuldsättning utgör en sårbarhet eftersom den förstärker de makroekonomiska effekterna av negativa chocker. Detta minskar anpassningsförmågan i ekonomierna genom att göra den finanspolitiska överföringsmekanismen mindre effektiv, eftersom skuldsatta företag knappast gynnas av låga räntor 24 . Mot bakgrund av de återstående behoven av skuldsanering skulle en nedjustering av de privata skuldstockarna fungera som broms för tillväxten i form av låga investeringar och svag konsumtion. I detta sammanhang skulle välfungerande insolvensregler bidra till att minska omfattningen på den alltför stora skuldsättningen genom att lösa problemet med olönsamma skulder, vilket därmed dämpar den broms för tillväxten som är kopplad till skuldsaneringen.

Resultaten av skuldsaneringen har varit blandande, och minskningen av den privata skuldsättningen har främst varit följden av negativa kreditflöden i de flesta länder. Enligt data från Eurostat uppgick hushållens och de icke-finansiella företagens konsoliderade skuldstockar på aggregerad EU-nivå till 64,6 % respektive 77,7 % av EU:s BNP för 2014, medan de uppgick till 68,0 % respektive 82,5 % för 2009. Sedan skulderna nådde sina toppnivåer har resultatet av skuldsaneringen varit blandad, där verkliga minskningar oftare har observerats i företagssektorn (diagram 6a och 6b). Den senaste utvecklingen visar en mycket blandad bild av hur det går med skuldsaneringen i olika länder och sektorer (diagram 7a och 7b). Under 2014 och i början av 2015 underlättades en aktiv återbetalning från hushållens sida av en gynnsam tillväxt i Irland och till viss del i Portugal, Spanien och Ungern. Passiv skuldsanering ägde rum i Storbritannien och Danmark, där skuldkvoten sjönk till följd av ett positivt bidrag från tillväxten samtidigt som krediter fortsatte att flöda till hushållen. Däremot fortsatte hushållens skulder att öka i Sverige, Finland, Frankrike och Belgien, med stöd av positiva kreditflöden. I vissa fall ägnade sig företagen också åt aktiv skuldsanering som fick draghjälp av ett positivt bidrag från den nominella tillväxten. Det var fallet i Lettland, Irland, Danmark, Slovenien och Portugal. Passiv skuldsanering i företagssektorn ägde bara rum i ett fåtal länder (t.ex. Storbritannien och Tjeckien). Skuldsaneringen i företagen misslyckades dock i några länder, t.ex. Cypern och Grekland, där skuldkvoten ökade trots större besparingar till följd av negativ nominell BNP-tillväxt. Företagens skulder ökade i några länder som Österrike, Frankrike, Slovakien och Polen och, i mindre omfattning, Tyskland, till följd av positiva kreditflöden 25 .

Källa: Eurostat och kommissionens avdelningar.

Anm.: Diagrammen visar en uppdelning av skuldkvotens utveckling i tre komponenter: kreditflöden, nominell BNP-tillväxt (denominatoreffekten) och andra förändringar i skuldkvoten. En minskning av skulduppbyggnaden kan uppnås genom olika kombinationer av skuldåterbetalning, tillväxt i ekonomin och andra förändringar av den utestående skuldstocken. Aktiv skuldsanering involverar nettoåterbetalningar av skulden (negativa nettokreditflöden), vilket vanligtvis leder till en nominell minskning av sektorns balansräkning och har, ceteris paribus, negativa effekter på den ekonomiska aktiviteten och tillgångsmarknaderna. Passiv skuldsanering går å andra sidan ut på att positiva nettokreditflöden uppvägs av högre nominell BNP-tillväxt, vilket leder till en gradvis sänkning av skuldkvoten. Aktiv skuldsanering kan misslyckas, om deflationseffekter på BNP leder till stagnation eller till och med en ökning av skuldkvoten 26 .

Brister i banksektorn i ett antal medlemsstater tyder på att begränsad tillgång till finansiering kan fortsätta att spela en roll för skuldutvecklingen. Det övergripande läget i banksektorn har förbättrats i flertalet medlemsstater. Kapitalet har fyllts på och ligger nu på säkrare totalnivåer 27 . Dessutom har framsteg gjorts när det gäller den institutionella ramen för återhämtning och resolution av banker, vilket sänker risken för negativa flöden mellan banksektorn och staten. Brister och skuldsaneringstryck i den finansiella sektorn är emellertid fortfarande tydliga i flera medlemsstater, vilket också visar sig i flera fall där resultattavlans indikator för finansiella skulder har försämrats. I Irland, Grekland, Spanien, Italien, Cypern, Ungern, Portugal, Bulgarien, Rumänien och Slovenien lider bankerna ännu av en stor andel nödlidande lån i balansräkningarna. I vissa fall fortsatte de att öka under 2014 (diagram 8). I Österrike kan höga exponeringar mot utvecklingen utomlands också vara en källa till sårbarhet. Sedan mitten av 2014 har beroendet av centralbanksfinansiering slutat minska, vilket kan innebära ett potentiellt stopp för minskningen av den finansiella fragmenteringen eller en omläggning av bankernas finansiering mot billigare offentliga medel 28 . Ett klimat med låg tillväxt och låga räntor tynger dessutom bankernas lönsamhet i flera länder 29 . I detta klimat fortsatte, med hänsyn tagen till skuldsaneringstrycket och icke-finansiella sektorer, krediterna att krympa i de mest sårbara länderna under 2014.

Under 2014 tydde bostadsprisernas utveckling på att bostadscykeln befinner sig i olika faser i EU (diagram 9). Den årliga förändringen i inflationsjusterade bostadspriser 2014 varierade från ett prisfall på över 5 procent i Slovenien och Grekland, till ökningar på mycket över det vägledande tröskelvärdet på 6 procent i Irland och Estland. Bredden på fördelningen avspeglar olika faser i bostadspriscykeln och olika risker 30 . I vissa medlemsstater korrigerades priserna kraftigt under krisen och nådde nivåer som låg mycket under vad fundamenta skulle tyda på. Så är fallet med bostadspriserna på Irland, som steg kraftigt förra året. Även i Ungern, Estland, Litauen och Slovakien ökade bostadspriserna avsevärt. Bostadspriserna i de här länderna anses fortfarande vara undervärderade, så återhämtningstakten är antagligen inget tecken på att nya risker håller på att byggas upp inom en snar framtid. Däremot fortsatte bostadspriserna uppåt från mycket höga värderingsnivåer i de länder där bostadspriserna ännu anses vara övervärderade, som i Sverige eller Storbritannien, och dessa kräver noggrann övervakning 31 . 

Källa: För diagram 8: IMF och ECB, för diagram 9: Eurostat, ECB, BIS, OECD samt beräkningar från kommissionens avdelningar.

Anm.: I diagram 8 kommer alla uppgifter från IMF, med undantag för FR där 2013kv4 IMF har extrapolerats för 2014 med förändringen för ECB 2014H1, och för FI där ECB-uppgifter har använts. För LU finns inga IMF- eller ECB-uppgifter för 2014. I diagram 9 beräknas övervärderingsgapet som ett genomsnitt av pris/inkomst, pris/hyra och en värdering av fundamenta 32 .

Den offentliga sektorns skuldsättning är fortsatt hög, men har börjat sjunka tack vare det tidigare finanspolitiska konsolideringsarbetet och uppgången i tillväxt. Statsskulden, som har ökat snabbt sedan 2007, har börjat sjunka först i år, men ligger kvar på historiskt höga nivåer. Minskningen av den totala nivån på den offentliga skulden är följden av både en fortsatt sänkning av de totala offentliga underskotten och upphämtningen i nominell tillväxt. Om man justerar för konjunkturen är den finanspolitiska ställningen i euroområdet och i EU i stort sett neutral och lämplig för att få skulderna att sjunka och för att stödja den begynnande ekonomiska återhämtningen. I flera länder, t.ex. Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal, kommer den finanspolitiska anpassningen emellertid att avta trots höga skuldnivåer.

Diagram 10: Arbetslöshetens utveckling sedan 2013

Källa: Eurostat

Anm.: Senaste uppgifter är för 2015kv2 utom för EE, IT och UK (2015kv1) och IE, NL, FI och SE (2015kv3)

Sammantaget finns det i flertalet medlemsstater risker som härrör från brister och tendenser som potentiellt kan bidra till makroekonomisk instabilitet eller oordnade justeringar. Hur stora problemen är och hur snabbt en lämplig politisk reaktion måste komma varierar stort mellan länderna beroende på arten på bristerna eller på de ohållbara tendenserna. En annan avgörande faktor är om de förekommer i en eller flera sektorer i ekonomin.

I vissa länder gäller sårbarheterna främst den externa sektorn i form av en stor negativ nettoutlandsställning. Det gäller för de ekonomier som befinner sig i en upphämtningsfas som Rumänien och i mindre utsträckning Polen, Lettland, Litauen, Slovakien och Tjeckien.

Vissa länder har stora och varaktiga överskott i handelsbalansen. Det gäller främst Tyskland och Nederländerna. De båda länderna har stora överskott och växande nettotillgångar i utlandet som kan innebära växande risker för utlånarna och som kan ha potentiell betydelse för resten av euroområdet.

Kombinationen av stora stockar av offentliga skulder och en sjunkande tendens för den potentiella tillväxten eller konkurrenskraften är en oroskälla i flera länder trots att det inte finns några risker för den externa hållbarheten, eftersom scenariot ökar sannolikheten för en instabil utveckling av skuldkvoten och utsattheten vid negativa chocker. Det är fallet för systemviktiga länder som Italien och Frankrike, men också för mindre ekonomier som Belgien.

I flera ekonomier är eventuellt ohållbara tendenser och brister begränsade till en viss sektor i ekonomin. I Sverige är den största oroskällan de fortsatt stigande bostadspriserna och hushållens skuldsättning. I Nederländerna är hushållens skuldsättning bland de högsta i EU, men skuldsaneringen i hushållen pågår. Detta bidrar till det nederländska överskottet i bytesbalansen tillsammans med andra strukturella faktorer, t.ex. låga investeringar. I båda fallen bidrar inhemska tendenser till de stora överskotten i bytesbalansen som annars är en spegling av strukturella faktorer i ekonomin, t.ex. skattestrukturen eller förekomsten av många multinationella företag. Storbritannien har också stigande bostadspriser som kräver noggrann övervakning. Bytesbalansunderskottet, som främst är följden av varaktig konsumtion, verkar inte avspegla en betydande försämring av den prisrelaterade konkurrenskraften. Finansieringsbehoven i den österrikiska finansiella sektorn kan utgöra en sårbarhet. I Estland kan risker kopplade till att efterfrågetryck håller på att byggas upp i den inhemska ekonomin behöva övervakas. Finland går igenom en smärtsam omställning av ekonomin till följd av nedskärningarna i elektroniksektorn. Danmark återfinns också i den här kategorin i ljuset av hushållens höga skuldsättning, även om den nuvarande riskbedömningen inte pekar på något behov av ytterligare utredning. Det gäller också för Luxemburg och Malta där riskerna kopplade till den privata sektorns höga skuldsättning är begränsade.

Vissa länder är utsatta på grund av stora stockar av nettoskulder i en rad sektorer, både inhemska och utländska. Det gäller främst länder som brukade ha stora bytesbalansunderskott i samband med en kreditboom i den inhemska ekonomin som samtidigt bidrog till en stor negativ nettoutlandsställning och hög skuldsättning i den privata sektorn. I allmänhet har sådana länder i dagsläget stora skuldsaneringsbehov mot bakgrund av begränsat finanspolitiskt utrymme, många nödlidande lån och oacceptabelt höga arbetslöshetsnivåer. Det gäller t.ex. euroländer som Portugal, Spanien, Cypern, Grekland, Irland och Slovenien. Östeuropeiska länder som Ungern, Kroatien och Bulgarien står också inför svårigheter på grund av höga externa och inhemska skulder. Det är ett problem särskilt i Ungern och Bulgarien där banksektorn fortfarande måste omstruktureras.

3.    Obalanser, risker och anpassning: landspecifika kommentarer

Det här avsnittet innehåller en kortfattad ekonomisk tolkning av resultattavlan och hjälpvariablerna för varje medlemsstat. Tillsammans med den generella redogörelsen för frågor som rör alla länder, bidrar detta avsnitt till att identifiera de medlemsstater som kräver fördjupad granskning. Såsom förklarats ovan kommer det att vara de fördjupade granskningarna som ligger till grund för kommissionens slutsatser om huruvida det föreligger obalanser eller alltför stora obalanser.

Förfarandet vid makroekonomiska obalanser gäller inte för medlemsstater som får ekonomiskt stöd för sina makroekonomiska anpassningsprogram 38 , för närvarande Grekland och Cypern. Kommentarerna nedan rör emellertid även Cypern. Situationen i Cypern med avseende på förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inklusive utarbetandet av en fördjupad granskning, kommer att prövas när det pågående ekonomiska stödet upphör.

I den statistiska bilagan finns alla statistik som ligger till grund för den ekonomiska tolkningen och rapporten.

Belgien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Belgien hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om konkurrenskraften. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen förluster i exportmarknadsandelen, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning samt ökningen i långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Efter ett andra år med ökad exportmarknadsandel förbättrades indikatorn 2014 och närmar sig nu stegvis tröskelvärdet. Förbättringen sammanfaller med en starkare bytesbalans och en stabil utveckling för enhetsarbetskostnaden. Båda tros stärkas ytterligare under 2015 till följd av gynnsamma bytesförhållanden och liten arbetskostnadsökning. Även om resultattavlan fortfarande pekar på vissa problem är det övergripande intrycket ett stabilt eller till och med förbättrat externt resultat. Indikatorerna för skuldsättning har i stort varit stabila under flera år, men på en nivå som ligger mycket över respektive tröskelvärde. Den höga skuldsättningen i företagen avspeglar effekterna av utbredd koncernintern utlåning, vilket bör beaktas. Hushållens skuldsättningsnivå är fortsatt måttlig och riskerna uppvägs delvis av en ökning av finansiella tillgångar. Den offentliga skuldsättningen är stabil, eftersom den offentliga sektorns ansvarsförbindelser med finansinstituten har minskat ytterligare. Den finansiella sektorn har fortsatt sin skuldsanering, trots ökande skulder. Den observerade ökningen i arbetslöshetsindikatorerna, däribland långtids- och ungdomsarbetslöshet, beror främst på konjunkturen.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem som rör konkurrenskraften där en djupare analys krävs för att avgöra om utvecklingen verkligen är på rätt väg. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en obalans konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller håller på att avvecklas.

Bulgarien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Bulgarien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder och särskild övervakning. Obalanserna var framför allt kopplade till en oroande praxis i den finansiella sektorn som medför stora finansiella och makroekonomiska risker. I den uppdaterade resultattavlan ligger en rad indikationer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, den privata sektorns skuldsättning, enhetsarbetskostnaden, arbetslösheten samt en ökning i långtidsarbetslösheten.

Den stora stocken av utlandsskulder är fortfarande en oroskälla. Men nettoutlandsställningen har fortsatt att förbättras på grund av positiva bytes- och kapitalbalanser och växande utländska tillgångar. Samtidigt har ökningen i exportmarknadsandel avstannat, men det har också ökningen i enhetsarbetskostnaden. Den finansiella sektorn verkar visserligen ha stabiliserats, men de problem med institutioner och lagstiftning som visade sig i samband med Corporate Commercial Banks kollaps har ännu inte åtgärdats i tillräcklig grad. Den privata sektorns skuldsättning, som är koncentrerad i den icke-finansiella sektorn, är fortsatt hög. Trycket på skuldsanering kan kortsiktigt hämma investeringarna och den ekonomiska tillväxten och bli ytterligare en sårbarhetskälla, om det inte hanteras på ett metodiskt sätt. Trots tidigare satsningar på att förbättra affärsklimatet, går skuldsaneringen långsammare på grund av de otillräckliga framstegen med regelverket för företag före och vid insolvens, vilket ökar osäkerheten bland marknadsaktörerna och gör Bulgarien mindre attraktivt för investerare. Bestående strukturproblem på arbetsmarknaden. t.ex. långtidsarbetslösheten och kompetensglappen, försvårar matchningen och leder till underutnyttjande av humankapitalet och i slutändan till högre ekonomiska och sociala kostnader.

Sammantaget finns det fortfarande externa och inhemska orosfaktorer, främst i den finansiella sektorn. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en alltför stor obalans konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida makroekonomiska risker finns kvar och övervaka utvecklingen när det gäller att avveckla alltför stora obalanser.

Tjeckien: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades att inga obalanser förelåg i Tjeckien. I den uppdaterade resultattavlan ligger nettoutlandsställningen över det vägledande tröskelvärdet.

Bytesbalansen har förbättrats avsevärt på senare år och uppvisade ett överskott 2014. Nettoutlandsställningen har gradvis försämrats och ligger bara något över tröskelvärdet. Riskerna kopplade till utlandsställningen är små eftersom utländska direktinvesteringar står för en stor del av utlandsskulden, och nettoutlandsskulden är följaktligen mycket låg. Den här ställningen skapar dock ett utflöde av primärinkomster som kräver varaktiga handelsöverskott för att bevara hållbarheten. Konkurrenskraften verkar vara stabil med begränsad tillväxt i enhetsarbetskostnaden. Den reala effektiva växelkursen deprecierades mycket 2014, vilket beror på att den tjeckiska nationalbanken införde ett golv för växelkursen gentemot euron i slutet av 2013. De här faktorerna bidrog till en total ökning av exportmarknadsandelen under 2014, vilket var en vändning av tidigare års tendens. Riskerna för inhemska obalanser förefaller små med tanke på den privata sektorns låga skuldsättning och de måttfulla kreditflödena i den privata sektorn. Den i huvudsak utlandsägda banksektorn är stabil och totalt ökade skulderna i den finansiella sektorn bara något 2014. Nödlidande lån utgör en totalt sett låg andel. Den offentliga sektorns skuldsättning har fortsatt att sjunka och ligger väl under tröskelvärdet. Arbetslösheten sjönk 2014 och fortsatte att snabbt sjunka första halvåret 2015. Bostadspriserna steg något.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på stärkt extern konkurrenskraft och låga inhemska risker. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Danmark: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Danmark. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen överskottet i bytesbalansen, förlusten av exportmarknadsandel, den privata sektorns skuldsättning samt en sjunkande förvärvsfrekvens.

Bytesbalansen fortsätter att uppvisa ett stort överskott och ligger något över resultattavlans övre tröskelvärde för andra året i rad. Det är ett tecken på fortsatt svag återhämtning av den inhemska efterfrågan i Danmark och höga intäkter från investeringar i utlandet. Nettoutlandsställningen är stark, främst på grund av en växande nettostock av utländska direktinvesteringar. Överskottet i bytesbalansen väntas minska i takt med att återhämtningen blir starkare. Exportmarknadsandelen sjönk igen 2014 och den samlade förlusten är stor, också i jämförelse med andra industriländer. Den samlade förlusten är till stor del en följd av höga löneökningar och svag produktivitetsutveckling före krisen och är en ständig utmaning för den ekonomiska återhämtningen. Ändå har indikatorerna för den prisrelaterade konkurrenskraften varit stabila på senare år. Skuldsättningen i den privata sektorn är mycket hög, men de makroekonomiska riskerna är fortsatt begränsade i förhållande till både den reala ekonomin och den finansiella stabiliteten. Det finns framför allt en relativt hög bruttoskuldsättning i hushållen med koppling till det särskilda bolånesystemet. Bostadspriserna har justerats med tiden och är nu i en återhämtningsfas. Hushållen har lyckats hantera prisjusteringarna sedan 2007, då stora lån matchas med stora tillgångar. De lagstiftnings- och tillsynsåtgärder som införts de senaste åren verkar ha stärkt stabiliteten i den finansiella sektorn. Efter krisen har arbetsmarknadsläget stabiliserats, med låg och sjunkande arbetslöshet, även långtidsarbetslöshet, men förvärvsfrekvensen har sjunkit något från sin höga nivå och mot bakgrund av en sjunkande andel unga som varken arbetar eller studerar.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem kopplade till exportresultaten men med begränsade externa risker och begränsade risker för den privata sektorns skuldsättning. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Tyskland: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Tyskland hade makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma åtgärder och övervakning, främst med avseende på ökande risker från ihållande otillräckliga privata och offentliga investeringar, vilket påverkar tillväxten negativt och bidrar till ett mycket stort överskott i bytesbalansen. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen överskottet i bytesbalansen, förlusterna i exportmarknadsandelen och den offentliga sektorns skuldsättning.

Överskottet i bytesbalansen har fortsatt att växa och det har fått draghjälp av lägre oljepriser och en gynnsam växelkursutveckling. Överskottet väntas förbli högt de kommande åren. Under 2014 har den relativa betydelsen av euroområdet och resten av världen för det externa överskottet varit i stort sett stabilt. Nettoutlandsställningen är mycket stark och förstärks snabbt. De fasta bruttoinvesteringarna har legat på i stort sett samma nivå sedan 2011. Indikatorn för förluster i exportmarknadsandelen förbättrades med små vinster 2014 men ligger sammantaget över tröskelvärdet. Enhetsarbetskostnaden ökar mer än genomsnittet i euroområdet men ackumulerat finns det negativa gapet mot de andra euroländerna kvar. Skuldsaneringen i den privata sektorn har fortsatt, medan kreditflödena i den privata sektorn är positiva men små. Trots att de deflaterade bostadspriserna har stigit på senare år – med stora regionala skillnader – ligger indikatorn under tröskelvärdet men det krävs noggrann övervakning. Den offentliga skuldkvoten i Tyskland ligger över tröskelvärdet, men har fortsatt att sjunka 2014. Mycket låg och sjunkande arbetslöshet speglar den robusta arbetsmarknaden.

Sammantaget kan man säga att det mycket stora och växande externa överskottet och det starka beroendet av utländsk efterfrågan innebär risker för tillväxten och lyfter fram behovet av en fortsatt ombalansering mot inhemska källor. Därför anser kommissionen att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller har rättats till, också med hänsyn till att obalanser som kräver beslutsamma åtgärder och övervakning konstaterades i februari.

Estland: I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Estland. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, enhetsarbetskostnaden och bostadspriserna.

Den negativa nettoutlandsställningen ligger över tröskelvärdet, men har förbättrats och över hälften av utlandsskulden består av utländska direktinvesteringar, vilket sänker risken. Bytesbalansen har uppvisat överskott sedan 2014, med stöd av en växande tjänsteexport. Landet har stora samlade vinster i exportmarknadsandel, men under 2014 var ökningen marginell. Den stora ökningen i nominell enhetsarbetskostnad är följden av ett begränsat arbetskraftsutbud, en tillväxt som bygger på den inhemska efterfrågan, men också fortsatta återhämtningseffekter. Om löneökningarna fortsätter att vara höga kan det inverka negativt på den kostnadsrelaterade konkurrenskraften. Snabbt stigande bostadspriser, efter kreditbubblan som sprack 2008–2009, återspeglar den senaste tidens höga löneökningar, gynnsamma lånevillkor och de många transaktionerna i det dyrare huvudstadsområdet. Den privata sektorns skuldsättning ligger under tröskelvärdet och håller på att sjunka med stöd av en stabil nominell BNP-tillväxt och måttlig kredittillväxt i den privata sektorn, men är ändå hög i jämförelse med liknande länder. Däremot är den offentliga skulden den lägsta i EU. Långtids- och ungdomsarbetslösheten och andelen som lider allvarlig materiell nöd har förbättrats markant.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem med avseende på nya spänningar i den inhemska ekonomin. Därför anser kommissionen att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda riskerna för att bedöma huruvida det föreligger en obalans.

Irland: Kommissionen drog i februari 2015 slutsatsen att Irland hade makroekonomiska obalanser som kräver kraftfulla insatser och särskild övervakning, särskilt med avseende på utvecklingen inom den finansiella sektorn, skuldsättningen i den privata och den offentliga sektorn, de höga brutto- och nettoutlandsskulderna och arbetsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, förlusterna i exportmarknadsandel, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning, bostadspriserna och arbetslösheten.

Justeringen av bytesbalansen fortsätter och det finns nu ett betydande överskott som också avspeglar en hög exporttillväxt. Nettoutlandsställningen var mycket negativ 2014 men ändå mycket bättre än 2013 och fortsätter att förbättras. Nettoställningen döljer stora förändringar i sammansättningen av externa tillgångar och skulder. Irlands exportmarknadsandel krympte under fem år fram till 2014, men ligger nu nära tröskelvärdet till följd av en stor återhämtning 2014. Det avspeglar en stark exporttillväxt som får stöd av att den pris- och kostnadsrelaterade konkurrenskraften har återställts tidigare år och att enhetsarbetskostnaden ökar måttligt till följd av produktivitetsökningar. Den reala effektiva växelkursen utvecklas också gynnsamt. Den privata skuldsättningens andel av BNP sjönk kraftigt 2014 till följd av BNP-tillväxten och ett minskat kreditflöde, men kvoten är fortsatt hög, delvis beroende på skulder i balansräkningarna hos multinationella företags irländska dotterbolag. Andelen nödlidande lån sjunker också, men är ändå hög.

Den genomsnittliga bostadsprisökningen överskred tröskelvärdet 2014, men föregicks av en snabb nedåtjustering de föregående fem åren. Senaste tidens pristryck avspeglar i stort det begränsade utbudet i de större städerna. Trycket ökar också på hyresmarknaden. Den offentliga skuldkvoten sjönk för första gången under 2014, men är ändå mycket hög. Minskningen 2014 berodde till stor del på tekniska faktorer, men den nedåtgående trenden väntas hålla i sig. Arbetslöshetsindikatorn ligger fortsatt över tröskelvärdet, med hög långtids- och ungdomsarbetslöshet, men siffrorna döljer en ihållande minskning av arbetslösheten sedan början på 2013.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem med avseende på nettoutlandsställningen, den finansiella sektorns utveckling, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning samt bostadsmarknaden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att obalanser som kräver beslutsamma åtgärder och särskild övervakning konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller har rättats till. Detta kommer att samordnas med den fortsatta övervakningen efter programperiodens slut.

Spanien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Spanien hade makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma åtgärder och särskild övervakning, särskilt med avseende på risker med koppling till höga nivåer på den privata, den offentliga och den externa skuldsättningen mot bakgrund av mycket hög arbetslöshet.

I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, förlusterna i exportmarknadsandel, både den privata och den offentliga skuldsättningen, arbetslösheten samt den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Den externa ombalanseringen fortsätter och bytesbalansen väntas fortsätta att uppvisa ett blygsamt överskott på medellång sikt. Nettoutlandsställningen har dock inte förbättrats mycket, främst på grund av negativa värderingseffekter. Den samlade förlusten i exportmarknadsandel ligger över tröskelvärdet, men indikatorn har förbättrats mot bakgrund av en återhämtning de senaste två åren. De förbättrade exportresultaten kan delvis tillskrivas återställd kostnadsrelaterad konkurrenskraft – ett uttryck för den negativa nominella ökningen av enhetsarbetskostnaden och en depreciering av den reala effektiva växelkursen. Skuldsaneringen i den privata sektorn fortsatte under 2014 till följd av en negativ kredittillväxt. Nyare uppgifter tyder dock på en långsammare takt, då kreditflödena har tagit fart igen, särskilt i företagssektorn. Däremot har statsskulden fortsatt att öka, vilket beror på ett stort men förbättrat offentligt underskott. De sjunkande bostadspriserna verkar ha nått botten. Trots att arbetslösheten har sjunkit snabbt, är den ändå mycket hög, särskilt bland unga och långtidsarbetslösa. Dessutom har den starkare arbetsmarknaden inte lett till någon förbättring av indikatorerna för fattigdom, som ligger på nivåer som är bland de högsta i EU.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem med avseende på den externa hållbarheten, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning och anpassningen på arbetsmarknaden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att alltför stora obalanser som kräver beslutsamma åtgärder och särskild övervakning konstaterats, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska risker och övervaka utvecklingen när det gäller att avveckla alltför stora obalanser. Detta kommer att samordnas med den fortsatta övervakningen efter programperiodens slut.

Frankrike: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Frankrike hade makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder och särskild övervakning, främst med avseende på risker med koppling till den försämrade konkurrenskraften och den höga offentliga skuldsättningen. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, t.ex. förlusterna i exportmarknadsandel, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning samt den ökande långtidsarbetslösheten.

Bytesbalansen är fortsatt stabil med ett måttligt underskott, medan nettoutlandsställningen har förblivit negativ med en ytterligare försämring 2014. De samlade förlusterna i exportmarknadsandelen ligger med råge över tröskelvärdet trots en liten återhämtning 2014 som lägger grunden till förbättrade indikatorvärden kommande år. Arbetskostnaderna är fortsatt höga och tynger företagens kostnadsrelaterade konkurrenskraft. Den privata sektorns skuldsättning ligger över tröskelvärdet men trycket på skuldsanering är begränsat mot bakgrund av en liten positiv kredittillväxt. Den mycket höga skuldsättningen i den offentliga sektorn ökade ytterligare 2014 och riskerna med den offentliga skulden finns kvar med tanke på den låga tillväxt- och inflationstakten. De reala bostadspriserna korrigeras långsamt. Anpassningen på arbetsmarknaden är ett problem, eftersom arbetslösheten ökar och ligger över tröskelvärdet. Också långtids- och ungdomsarbetslösheten växer.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem med koppling till utvecklingen av konkurrenskraften och den offentliga sektorns höga skuldsättning mot bakgrund av den låga tillväxt- och inflationstakten. Därför anser kommissionen är det är lämpligt, också med hänsyn till att en alltför stor obalans konstaterades i februari, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska risker och övervaka utvecklingen när det gäller att alltför stora obalanser.

Kroatien: I februari 2015 konstaterade kommissionen att Kroatien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder och särskild övervakning, främst med avseende på risker kopplade till svag konkurrenskraft, stor utlandsskuld och ökande statsskuld, tillsammans med svag styrning i den offentliga sektorn, nedslående förvärvsfrekvens och dämpad tillväxt. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, förlusterna i exportmarknadsandel, den offentliga sektorns skuldsättning, arbetslösheten samt den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten. 

Bytesbalansen övergick i ett överskott 2013 då exportvolymerna började öka snabbare än importen. Den negativa nettoutlandsställningen och den höga nettoutlandsskulden har inte förbättrats och ligger kvar på höga nivåer. Trots årliga återhämtningar i exportmarknadsandelen är de samlade förlusterna mycket omfattande. Kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorer tyder på vissa justeringar, då ökningen i enhetsarbetskostnad är negativ, medan den reala effektiva växelkursen är stabil. Även om skuldsättningen i den privata sektorn ligger under tröskelvärdet är den ändå högre än i liknande länder. Bankerna är visserligen välkapitaliserade, men kredittillväxten är ändå liten mot bakgrund av skuldsaneringstrycket, många nödlidande lån och dåliga makroekonomiska utsikter. Den offentliga sektorns skuldsättning har ökat stadigt sedan 2008 till följd av höga underskott och antagandet om ansvarsförbindelser. Den tidigare sjunkande ekonomiska aktiviteten kombinerat med begränsade lönejusteringar har tagit ut sin rätt på sysselsättningen, bland annat i form av hög ungdoms- och långtidsarbetslöshet. Andelen invånare som riskerar att hamna i social utestängning eller leva i fattigdom är fortsatt relativt hög. Men det finns tecken på en positiv ekonomisk utveckling och ljusare utsikter.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem med avseende på hållbarheten i den externa och den offentliga skuldsättningen och anpassningen på arbetsmarknaden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en alltför stor obalans konstaterades i februari, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska risker och övervaka utvecklingen när det gäller att avveckla alltför stora obalanser.

Italien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatesen att Italien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder och särskild övervakning, främst med avseende på risker kopplade till den offentliga sektorns mycket höga skuldsättning och svagheterna i såväl kostnadsrelaterad som icke-kostnadsrelaterad konkurrenskraft mot bakgrund av svag tillväxt och produktivitetsutveckling. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen förlusterna i exportmarknadsandelen, den offentliga sektorns skuldsättning, arbetslösheten samt den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Överskottet i bytesbalansen ökade ytterligare 2014, vilket bidrog till att förbättra den negativa nettoutlandsställningen. Ökningen beror på ökande export och svag inhemsk efterfrågan som dock håller på att återhämta sig under 2015. Förlusterna i exportmarknadsandelen minskade något med stöd av begränsade ökningar i indikatorerna för den kostnadsrelaterade konkurrenskraften. Den sjunkande arbetsproduktiviteten och den låga inflationen håller dock tillbaka ytterligare förbättringar av konkurrenskraften. Den privata sektorns skuldsättning i förhållande till BNP är fortsatt stabil, medan den offentliga skuldkvoten har ökat ytterligare 2014 till följd av negativ real tillväxt, låg inflation och fortsatta budgetunderskott. Den svaga ekonomin återspeglas också i investeringarnas krympande andel av BNP, delvis till följd av en viss minskning av krediterna i den privata sektorn 2014. Finansieringsvillkoren har förbättrats något sedan mitten på 2014, men påverkas fortsatt av bankernas stora portföljer med nödlidande lån. Arbetslösheten nådde sin topp 2014, liksom långtids- och ungdomsarbetslösheten mot bakgrund av en hög andel unga som varken arbetar eller studerar. Fattigdomsindikatorerna och de sociala indikatorerna var i stort stabila under 2014, men på oroväckande höga nivåer.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem kopplade till en dämpad produktivitetsökning, vilket hämmar tillväxten och förbättringar av konkurrenskraften och gör det ännu svårare att minska den offentliga skulden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att alltför stora obalanser konstaterades i februari, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska risker och övervaka utvecklingen när det gäller att avveckla alltför stora obalanser.

Cypern: Sedan mars 2013 genomför Cypern ett makroekonomiskt anpassningsprogram som omfattar ekonomiskt stöd.

Därför har övervakningen av obalanser gjorts inom ramen för det programmet och inte inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Enligt programmet har Cypern vidtagit många viktiga åtgärder som ska korrigera de alltför stora obalanserna, och ekonomin återhämtar sig nu och banksystemet håller på att stabiliseras. I den uppdaterade resultattavlan ligger dock flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen underskottet i bytesbalansen, nettoutlandsställningen, förlusterna i exportmarknadsandelen, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning, arbetslösheten samt den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Underskottet i bytesbalansen är fortsatt högt trots vissa justeringar, och är otillräckligt för att stabilisera den stora nettoutlandsskulden. Justeringen av bytesbalansen har skett i första hand genom minskad import, medan de samlade förlusterna i exportmarknadsandel är betydande även om en viss återhämtning gjordes på årsbasis under 2014. Den kostnadsrelaterade konkurrenskraften har förbättrats, vilket avspeglas i en stor sänkning av enhetsarbetskostnaden och en nedgång i den HIKP-baserade reala effektiva växelkursen. Den privata sektorns skuldsättning är fortsatt mycket hög och skuldsaneringen går långsamt för både hushåll och företag, trots viktiga reformer för att komma till rätta med den mycket höga andelen nödlidande lån i banksystemet. Bostadspriserna fortsätter att sjunka, som svar på den pågående justeringen på bostadsmarknaden, men prisfallet har bromsat in. Statsskulden är mycket hög och risker för den finanspolitiska hållbarheten finns. Arbetslösheten, däribland långtids- och ungdomsarbetslösheten, ökade kraftigt till följd den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen.

Sammantaget har det ekonomiska anpassningsprogrammet hjälpt Cypern minska sina alltför stora makroekonomiska obalanser och hantera de risker som är förknippade med dem. Situationen i Cypern med avseende på förfarandet vid makroekonomiska obalanser kommer att utvärderas i slutet av det nuvarande ekonomiska stödprogrammet, och kommer att bero på de arrangemang efter programperiodens slut som man enas om.

Lettland: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Lettland. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, enhetsarbetskostnaden och arbetslösheten.

Bytesbalansen uppvisar fortfarande ett underskott och den negativa nettoutlandsställningen ligger mycket över tröskelvärdet, även om den har förbättrats med tiden. Samtidigt utgörs en mycket stor del av skulden av utländska direktinvesteringar och nettoutlandsskulden ligger på en rimlig nivå och sjunker dessutom. Exportmarknadsandelen växer men i en avstannande takt. Den förbättrade handelsbalansen bidrar till att begränsa underskottet i bytesbalansen. Exporten har ändats mycket i fråga om produkter och marknader till följd av instabila externa förhållanden och stora störningar i handeln med Ryssland. Enhetsarbetskostnaden har fortsatt att stabiliseras efter det kraftiga fallet under krisen och indikatorn ligger nu marginellt över tröskelvärdet. Bostadspriserna har börjat stiga igen från en låg nivå. Den finansiella sektorn är fortsatt robust och skuldsaneringen pågår ännu trots låga räntor. Den offentliga och den privata sektorns skuldkvoter ligger långt under tröskelvärdena. Arbetslösheten är på väg nedåt, även om den ligger över tröskelvärdet. Både långtids- och ungdomsarbetslösheten har sjunkit mycket de senaste två åren.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på risker som är begränsade på den externa sidan mot bakgrund av en gradvis intern ombalansering. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Litauen: I de föregående omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Litauen. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, enhetsarbetskostnaden, bostadspriserna och arbetslösheten.

Mot bakgrund av en bytesbalansjustering har den negativa nettoutlandsställningen stärkts de senaste åren. Inflödena av utländska direkinvesteringar innebär en mycket lägre nettoutlandsskuld. Det finns en samlad ökning i exportmarknadsandelen men i en mycket långsammare takt än tidigare till följd av den sjunkande exporten, främst till Ryssland. Det har förekommit en viss begränsad försämring av den kostnadsrelaterade konkurrenskraften med en något apprecierad real effektiv växelkurs. Den nominella enhetsarbetskostnaden växer i en takt som ligger något under tröskelvärdet. Både den privata sektorns och den offentliga sektorns skuldkvoter är fortfarande relativt låga och skuldsaneringen fortsätter i den privata sektorn. Den finansiella sektorns skulder ökade och kreditflödena till icke-finansiella företag tog viss fart under 2014. De deflaterade bostadspriserna har stabiliserats efter kraftiga korrigeringar tidigare. Arbetslösheten fortsatte att sjunka under tröskelvärdet och både långtids- och ungdomsarbetslösheten har sjunkit kraftigt.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem kopplade till de externa resultaten men riskerna är begränsade. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Luxemburg: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Luxemburg. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen den privata sektorns skuldsättning, tillväxttakten för skulderna i den finansiella sektorn och ungdomsarbetslösheten.

Luxemburgs stora överskott i bytesbalansen minskade ytterligare till följd av en kraftig ökning av underskottet i primärinkomster som mer än väl uppväger förbättringen i handels- och tjänstebalansen. Delvis på grund av ett positivt bidrag från produktiviteten avmattades ökningen i enhetsarbetskostnaden 2014, vilket bidrog till en stor återhämtning i exportmarknadsandel. Skuldsättningen i den privata sektorn (konsoliderade siffror utan transnationella företagsinterna lån, som är omfattande) låg kvar högt över tröskelvärdet under 2014. Trots hög skuldsättning ägde ingen skuldsanering rum. Statsskulden är låg. Den finansiella sektorns skulder ökade mycket och dess soliditet är låg, men även om det finns risker med tanke på sektorns betydelse, är de begränsade. De reala bostadspriserna fortsatte att öka under 2014 till följd av dålig matchning mellan utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden, vilket gör en kraftig priskorrigering mindre trolig. Ungdomsarbetslösheten ökade men mot bakgrund av låg arbetslöshet.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på gradvis förbättrade ekonomiska förhållanden med minskade risker. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Ungern: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Ungern hade makroekonomiska obalanser som kräver kraftfulla åtgärder, bland annat i form av en fortsatt justering av den negativa nettoutlandsställningen och den relativt höga offentliga skulden. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, förlusten av exportmarknadsandel och den offentliga sektorns skuld.

Bytesbalansen har stärkts och uppvisar sedan 2010 ett överskott, vilket har säkerställt en mycket snabb och varaktig sänkning av nettoutlandsställningen även om den är kvar på en hög nivå. Den förbättrade bytesbalansen beror främst på svag inhemsk efterfrågan. Ökningen i enhetsarbetskostnad har varit tämligen dynamisk, men det beror främst på effekten av bytesförhållanden, medan den reala effektiva växelkursen har deprecierats. Under 2014 ökade åter igen exportmarknadsandelen, vilket minskade den samlade förlusten. Skuldsättningen i den privata sektorn minskar och andelen nödlidande lån är hög. Det är en belastning på den finansiella sektorn som bidrar till negativa kreditflöden. Sedan mitten av 2013 har tillväxten verkligen tagit fart. Skuldsaneringstakten har slagit av, vilket också beror på centralbankens subventionerade låneprogram. Nedgången i reala bostadspriser verkar ha avstannat. Den offentliga sektorns skuldsättning fortsätter att sjunka, men i en ganska långsam takt. Ekonomins begränsade tillväxtpotential kan fortfarande öka landets sårbarhet. Arbetslöshetsindikatorn har sjunkit under tröskelvärdet på grund av högre sysselsättning. Fattigdomsindikatorerna visar att den totala andelen människor som riskerar att hamna i fattigdom eller social utestängning har minskat, men är likväl stor.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på externa risker, som visserligen minskat, medan den inhemska återhämtningen hämmas av skuldsaneringstrycket mot bakgrund av den låga tillväxtpotentialen. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att obalanser som kräver beslutsamma åtgärder konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller har avvecklats.

Malta: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Malta. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen förlusterna av exportmarknadsandel och den privata och den offentliga skuldsättningen.

Bytesbalansen och nettoutlandsställningen har förbättrats markant 2014. Förbättringen av nettoutlandsställningen avspeglar också den gynnsamma utvecklingen för kontot för finansiella transaktioner, som fått stöd av ändrade marknadsvärderingar och växelkursförändringar. Landets exportmarknadsandel har dock krympt på senare år. Om den utvecklingen håller i sig kan detta tyda på en risk för en urholkning av konkurrenskraften, även om utvecklingen för den kostnadsrelaterade konkurrenskraften dämpades 2014 då ökningen i enhetsarbetskostnad avstannade, medan den reala effektiva växelkursen var oförändrad. Den privata skuldsättningen är fortfarande hög, särskilt i företagssektorn, men skuldkvoten håller på att korrigeras till följd av den starka tillväxten och dämpad kredittillväxt. Den offentliga sektorns skuldsättning sjunker långsamt i takt med att budgetsaldot konsolideras, främst tack vare högre budgetintäkter, vilket också återspeglar de gynnsamma makroekonomiska förhållandena. Ekonomins anpassningsförmåga får stöd av en stark arbetsmarknad, framför allt en rejäl sysselsättningsökning och låg arbetslöshet, också bland ungdomar.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på risker kopplade till svaga exportresultat, begränsade externa risker och en pågående inhemsk skuldsanering. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Nederländerna: I februari 2015 konstaterade kommissionen att Nederländerna hade makroekonomiska obalanser, som främst rörde risker förknippade med den höga privata skuldsättningen och ett stort överskott i bytesbalansen som kan tyda på en ineffektiv kapitalallokering. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen överskottet i bytesbalansen, förlusterna i exportmarknadsandelen, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning samt den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Överskottet i bytesbalansen, som har vuxit sedan 2013 till följd av hushållens skuldsanering, ligger betydligt över tröskelvärdet. Överskottet beror delvis på strukturella faktorer i ekonomin, t.ex. en strukturellt hög återexport och multinationella företags kapitalflöden. Det är också en följd av höga balanserade vinstmedel, och därmed högt sparande i företagssektorn, jämfört med de relativt låga investeringarna. Men den övergripande investeringsverksamheten, inklusive i bostäder, verkar ha tagit fart 2015 och väntas återhämta sig ytterligare. Det finns fortfarande samlade förluster i exportmarknadsandelen, men de årliga vinsterna 2013 och 2014 tyder på framtida återhämtningar. Indikatorerna för kostnadskonkurrenskraften är stabila. Skuldsättningen i den privata sektorn ligger fortsatt över tröskelvärdet, men är totalt sett stabil trots skuldsaneringstryck på hushållssektorn till följd av den stora andelen hushåll som har lån som är högre än bostadsvärdet. Politiska åtgärder, t.ex. en sänkning av avdragsrätten för bostadslån och av belåningsgraden, väntas bidra till en långsam sänkning av hushållens skulder och en mer motståndskraftig finansiell sektor. Statsskulden ligger måttligt över tröskelvärdet och är stabil. Arbetslösheten är relativt begränsad. Ungdomsarbetslösheten har ökat från en låg nivå men är på väg nedåt igen. Långtidsarbetslösheten är på uppåtgående, främst på grund av arbetslösheten bland äldre arbetstagare.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem med den höga privata skuldsättningen och varaktiga sparande- och investeringsskillnader, vilket återspeglas i ett stort överskott i bytesbalansen. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en obalans konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller håller på att avvecklas.

Österrike: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Österrike. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen förlusterna i exportmarknadsandel, den offentliga skuldsättningen samt den ökande ungdomsarbetslösheten.

Bytesbalansen och nettoutlandsställningen uppvisar positiva värden. Men de samlade förlusterna i exportmarknadsandel är fortsatt stora, medan den kostnadsrelaterade konkurrenskraften verkar vara under kontroll, eftersom enhetsarbetskostnaderna ökar måttligt och den reala effektiva växelkursen apprecierats något. Under 2014 ökade den offentliga sektorns skuldsättning avsevärt, eftersom omstruktureringen och avvecklingen av krisdrabbade finansinstitut fortfarande har stort genomslag på de offentliga finanserna. Det tyder på att det fortfarande finns en betydande återkoppling mellan den finansiella sektorn och offentliga sektorn. Den utdragna omstruktureringen av krisdrabbade banker är dessutom kopplad till den osäkerhet som råder kring regelverket. Finansieringskostnaderna har ökat till följd av sämre kreditrating för de österrikiska bankerna och på grund av riskerna med exponering i Central-, Öst- och Sydösteuropa, i synnerhet med avseende på den senaste tidens geopolitiska utveckling i Ryssland och Ukraina. Tillsammans med omstruktureringen av tillgångar för att uppfylla lagstiftningen hämmar den här utvecklingen eventuellt bankernas utlåningskapacitet och kan orsaka negativa spridningseffekter på kredittillväxten och den ekonomiska aktiviteten både inom landet och utomlands. Den privata sektorns skuldsättning ligger något under tröskelvärdet på en relativt stabil nivå, medan kreditflödena till den privata sektorn sjunker något. Prisökningarna på bostäder har avtagit. Arbetslösheten är stabil på en relativt låg nivå medan ungdomsarbetslösheten har stigit men är ändå låg.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem med koppling till den finansiella sektorn, främst dess stora exponering för utvecklingen i omvärlden, de faktiska och potentiella spridningseffekterna mellan den finansiella sektorn och de offentliga finanserna och effekterna på krediter till den privata sektorn. Därför anser kommissionen att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda riskerna för att bedöma huruvida det föreligger en obalans.

Polen: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Polen. I den uppdaterade resultattavlan ligger nettoutlandsställningen över det vägledande tröskelvärdet.

Bytesbalansen har justerats under flera år och visar nu ett stabilt men måttligt underskott. Förbättringen förklaras främst med en starkare varuexport och ett lägre underskott i faktorinkomsterna. Den mycket negativa nettoutlandsställningen förbättrades marginellt, men den externa sårbarheten är begränsad eftersom de utländska direktinvesteringarna utgör den största delen av utlandsskulden. Den samlade exportmarknadsandelen har förbättrats och det gjordes ganska stora vinster på årsbasis både 2013 och 2014. Indikatorerna för den kostnadsrelaterade konkurrenskraften är positiva med en sänkning av enhetsarbetskostnaden. Den privata sektorns skuldsättning är i stort sett stabil på en nivå långt under det vägledande tröskelvärdet. Också den offentliga sektorns skuldsättning ligger långt under tröskelvärdet och sjönk ytterligare under 2014 på grund av en engångsöverföring av tillgångar från andra pelarens privata pensionsfond till den offentliga sektorn till följd av att pensionsreformen från 1999 delvis upphävdes. Banksektorn har gott om kapital, är likvid och lönsam, trots en stor portfölj av lån i utländska valutor. Efter ett femårigt prisfall ökade de reala bostadspriserna igen 2014. Jämfört med förra året ligger arbetslösheten nu under det vägledande tröskelvärdet.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på vissa problem med den externa ställningen men med begränsade risker. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Portugal: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Portugal hade alltför stora makroekonomiska obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder och särskild övervakning, särskilt med koppling till riskerna med höga nivåer på den externa, den offentliga och den privata skuldsättningen, skuldsaneringsbehoven och den höga arbetslösheten. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, den privata och den offentliga sektorns skuldsättning, arbetslösheten samt den minskade förvärvsfrekvensen och den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Nettoutlandsställningen är mycket negativ men den externa hållbarheten har långsamt förbättrats tack vare en kraftig justering av bytesbalansen som lett till ett måttligt överskott mot bakgrund av bättre förutsättningar för tillväxten. De samlade förlusterna i exportmarknadsandelen har minskat och ligger på en nivå inom tröskelvärdet, vilket kan förklaras av stora förbättringar 2013 och 2014 som fick stöd av justeringar av den kostnadsrelaterade konkurrenskraften. Den privata sektorns skuldsättning är mycket hög. Skuldsaneringen i företagen gick snabbare 2014 och kredittillväxten är negativ. En hög andel nödlidande lån tynger balansräkningarna i både den icke-finansiella och den finansiella sektorn. Den offentliga sektorns skuldsättning är mycket hög, men börjar nu sjunka. Arbetslösheten är hög, och den låga förvärvsfrekvensen och den höga långtids- ungdomsarbetslösheten är orosmoment. Men arbetslösheten sjunker sedan 2014, också bland ungdomar och långtidsarbetslösa.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem med mycket hög skuldsättning i alla sektorer, men med framsteg i skuldsaneringen mot bakgrund av långsamt förbättrade ekonomiska förhållanden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en alltför stor obalans konstaterades i februari, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska risker och övervaka utvecklingen när det gäller att avveckla de alltför stora obalanserna. Detta kommer att samordnas med den fortsatta övervakningen efter programperiodens slut.

Rumänien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Rumänien hade makroekonomiska obalanser som krävde politiska insatser och övervakning. De gällde främst risker med den relativt höga negativa nettoutlandsställningen, den svaga exportkapaciteten på medellång sikt och kvarvarande externa och interna sårbarheter i banksektorn, trots en bibehållen stabilitet i den finansiella sektorn. I den uppdaterade resultattavlan ligger nettoutlandsställningen över det vägledande tröskelvärdet.

Den mycket negativa nettoutlandsställningen speglar ackumuleringen av överskott i bytesbalansen före krisen, men den håller på att förbättras. Nettoutlandsskulden motsvarar ungefär hälften av nettoutlandsställningen. Nettoinflödena av utländska direktinvesteringar har ökat de senaste två åren. Bytesbalansen har förbättrats och uppvisar ett litet underskott 2014, främst till följd av en stark exportökning, men kan försämras under kommande år. Handelsbalansen var fortsatt positiv under 2014 och exportmarknadsandelen förbättrades på årsbasis. Den kostnadsrelaterade konkurrenskraften var stabil 2014 och den reala effektiva växelkursen apprecierades bara något. Den privata sektorns skuldsättning är fortsatt relativt låg och den privata kredittillväxten har återhämtat sig. Banksektorn verkar vara välkapitaliserad då andelen nödlidande lån har minskat betydligt. En balansräkningsbedömning och ett stresstest i försäkringssektorn gjordes i juli 2015 och en översyn av tillgångarnas kvalitet och ett stresstest har inletts i banksektorn. Den offentliga sektorns skuldsättning är låg, men nyligen beslutade finanspolitiska åtgärder och engångslöneökningar för vissa kategorier av offentliganställda tyder på en mycket mindre stram finanspolitik. Långtids- och ungdomsarbetslösheten och fattigdomsindikatorerna uppvisar blygsamma förbättringar 2014.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem kopplade till externa resultat, konkurrenskraften och den finanspolitiska hållbarheten. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att obalanser konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller håller på att avvecklas.

Slovenien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Slovenien hade makroekonomiska obalanser som krävde beslutsamma åtgärder och särskild övervakning, i synnerhet med avseende på risker med ökad skuldsättning i den offentliga sektorn, samspelet mellan företags- och banksektorns omstrukturering och de underliggande nödlidande lånen, de statsägda företagens effektivitet och de mycket låga investeringarna. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen, förlusterna i exportmarknadsandelen, den offentliga sektorns skuldsättning samt den ökande långtids- och ungdomsarbetslösheten.

Bytesbalansen fortsatte sin kraftiga korrigering och nådde ett betydande överskott 2014, i takt med att exporten ökade och den inhemska efterfrågan minskade. Det fick till följd att nettoutlandsställningen förbättrades men den ligger ändå marginellt över tröskelvärdet. Den prisrelaterade och den kostnadsrelaterade konkurrenskraften stärktes ytterligare eftersom enhetsarbetskostnaden sjönk. Det har lett till att exportmarknadsandelen ökat på årsbasis 2013 och 2014 men den samlade förlusten ligger över tröskelvärdet. Den privata sektorns skuldsättning sjönk 2014 till följd av skuldsaneringen i företagssektorn, främst till följd av negativ kredittillväxt. Skuldsaneringen i den finansiella sektorn fortsatte också och underlättades av fler överföringar av nödlidande lån till det statsägda förvaltningsbolaget för banktillgångar och av statens rekapitalisering av banker. Det fick till följd att den totala statsskulden ökade ytterligare och ligger nu avsevärt över tröskelvärdet. Arbetslösheten har sjunkit 2014 efter att varit som högst föregående år. Trots att sysselsättningen ökade igen 2014 efter att ha sjunkit fem år i rad, är ändå långtidsarbetslösheten mycket hög. Ungdomsarbetslösheten minskade bara marginellt. Båda ligger över tröskelvärdet.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem med den långsiktiga finanspolitiska hållbarheten, skuldsaneringen i den privata sektorn och anpassningen på arbetsmarknaden. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att obalanser som kräver beslutsamma åtgärder och särskild övervakning konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller har rättats till.

Slovakien: I de föregående omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Slovakien. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen och arbetslösheten.

Bytesbalansen har uppvisat överskott sedan 2012 men nettoutlandsställningen har hela tiden försämrats, tillsammans med de pågående inflödena av utländska direktinvesteringar, som främst gäller fordonsindustrin. Exportmarknadsandelen har sjunkit något på årsbasis, vilket avspeglar en modest appreciering av den reala effektiva växelkursen och en viss, men begränsad, ökning i enhetsarbetskostnaden. Kumulerat har exportmarknadsandelen ändå ökat. Kreditflödena i den privata sektorn har ökat på senare år och det har bidragit till växande skuldnivåer i den privata sektorn, men som ändå ligger mycket under det vägledande tröskelvärdet. Banksektorn är till stor del utlandsägd och välkapitaliserad, och de totala skulderna bedöms bara ha ökat måttligt. Den offentliga skuldkvoten sjönk marginellt 2014 och ligger fortfarande under det vägledande tröskelvärdet. Även om förvärvsfrekvensen har förbättrats de senaste åren, är den strukturella arbetslösheten den mest brådskande politiska frågan.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på externa problem, men med begränsade risker, medan den strukturella arbetslösheten är ett fortsatt problem. Därför kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Finland: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Finland hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om konkurrenskraftsutvecklingen. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen förlusterna i exportmarknadsandelen, den offentliga sektorns skuldsättning samt den ökande ungdomsarbetslösheten.

Bytesbalansen har stabiliserats sedan 2011 på en nivå med ett måttlig underskott och det speglar att importen har anpassats till den sjunkande exporten. Parallellt har investeringarnas andel av BNP sjunkit till en historiskt låg nivå. Nettoutlandsställningen är svagt positiv. Exportmarknadsandelen har minskat stort ackumulerat sett, med förluster varje år sedan 2008. Under 2013 och 2014 var förlusterna mindre allvarliga än tidigare år, men samtidigt uppvisar de flesta andra EU-länder redan måttliga återhämtningar. Den här utvecklingen tyder på svårigheter med den omstrukturering av ekonomin som följde på nedgången i den tidigare framgångsrika tillverkningsindustrin, t.ex. elektronik- och skogsindustrierna. Trots att indikatorn för förändringen i nominell enhetsarbetskostnad nu ligger under tröskelvärdet, är den sammanlagda förlusten i den kostnadsrelaterade konkurrenskraften fortfarande stor. Den privata sektorns skuld i förhållande till BNP är fortsatt hög, främst på grund av en varaktigt hög skuldsättning i företagssektorn. Men nettokreditflödena till den privata sektorn nästan avstannade helt 2014 trots gynnsamma kreditvillkor. När det gäller hushållen har bostadspriserna sjunkit måttligt 2012–2014, vilket korrigerat tidigare ökningar och därmed minskat riskerna för den finansiella stabiliteten. Arbetslösheten låg under tröskelvärdet men är på uppgång och ligger högre än nivåerna 2009–2010. Också ungdomsarbetslösheten har ökat.

Sammantaget tyder den ekonomiska tolkningen på problem som rör både prisrelaterade och icke-prisrelaterade delar av konkurrenskraften mot bakgrund av omstruktureringen. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en obalans konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller håller på att avvecklas.

Sverige: Kommissionen drog i februari 2015 slutsatsen att Sverige hade makroekonomiska obalanser, särskilt vad gäller hushållens skuldsättning och ineffektiva inslag på bostadsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan ligger några indikatorer ovanför de indikativa tröskelvärdena, nämligen överskottet i bytesbalansen, förlusterna i exportmarknadsandelen och den privata sektorns skuldsättning.

Överskottet i bytesbalansen ligger fortsatt något över tröskelvärdet och är främst resultatet av ett högt privat sparande. Nettoutlandsställningen har snabbt förbättrats men uppvisar ändå ett litet underskott. Förlusterna i exportmarknadsandelen ligger mycket över tröskelvärdet, men har avtagit sedan 2013. De kan kopplas till den svaga internationella efterfrågan. Ökningen i enhetsarbetskostnad är begränsad och den reala effektiva växelkursen deprecierades 2014. Den höga skuldsättningen i den privata sektorn kräver fortsatt uppmärksamhet. Skuldsättningen i företagen började ta fart igen efter att ha stabiliserats på en hög nivå. Efter införandet av en högsta belåningsgrad för bostadslån 2010, avtog ökningen i hushållens lån tillfälligt och skulderna stabiliserades. Men därefter har hushållens skuldsättning börjat öka igen och bostadspriserna har varit mycket dynamiska sedan mitten på 2013. Ökningen låg över tröskelvärdet 2014 med potentiella risker för den makroekonomiska stabiliteten. Utbudet på bostäder är begränsat och på efterfrågesidan pressas bostadspriser och hushållens skulder upp av osedvanligt låga räntor, låga amorteringskrav och ett skattesystem som gynnar skulder. Riskerna för bankerna framstår dock som begränsade eftersom kvaliteten på deras tillgångar och lönsamheten fortfarande är god, trots att kapitalbuffertarna är relativt små jämfört med omfattningen på låneportföljerna.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem kopplade till den externa konkurrenskraften, den höga privata skuldsättningen och utvecklingen i bostadssektorn. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att en obalans konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller håller på att avvecklas.

Storbritannien: I februari 2015 drog kommissionen slutsatsen att Storbritannien hade makroekonomiska obalanser som kräver politiska åtgärder och övervakning, särskilt med avseende på risker med koppling till den privata sektorns höga skuldsättning, som också hör samman med bostadsmarknadens strukturella egenskaper. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över de vägledande tröskelvärdena, nämligen underskottet i bytesbalansen, förlusterna i exportmarknadsandel, bostadspriserna, den privata sektorns skuldsättning och statsskulden.

Underskottet i bytesbalansen fortsatte att växa 2014 mot bakgrund av ett ökande underskott i primärinkomsterna, och treårsindikatorn ligger nu över tröskelvärdet. Nettoutlandsställningen är negativ och har försämrats relativt snabbt de senaste åren men ligger ändå under tröskelvärdet. De samlade förlusterna i exportmarknadsandelen minskade under 2014 till följd av en förbättring på årsbasis men ligger ännu över tröskelvärdet. Ökningen i enhetsarbetskostnad har varit måttlig och stabil, medan den reala effektiva växelkursen har apprecierats, särskilt under 2014. Den privata sektorns skuld i förhållande till BNP har gradvis sjunkit, till följd av nominell tillväxt, men är fortfarande totalt sett hög. Bostadspriserna fortsätter att stiga och tillväxttakten låg över tröskelvärdet 2014. Det är intressant att notera att under de senaste två åren har bostadspriserna stigit men inte hushållens skuldsättning. Den offentliga sektorns skuldsättning fortsätter att oroa. Sysselsättningen fortsätter att öka i bra takt, och ungdomsarbetslösheten och andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar har minskat.

Sammantaget pekar den ekonomiska tolkningen på problem kopplade till bostadsmarknaden och ekonomins externa sida. Därför anser kommissionen att det är lämpligt, också med hänsyn till att obalanser konstaterades i februari, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller håller på att avvecklas.

(1)  Rapporten kompletteras med en statistikbilaga som innehåller en mängd statistik som legat till grund för rapporten.

(2)  Se artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011.

(3)  Indikatorerna har tillkommit för att bättre fånga obalansernas och anpassningsprocessens sysselsättningsdimension och sociala dimension. Det gäller indikatorerna för förvärvsfrekvens, långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet, där alla tre mäts som förändringen över tre år. Indikatorerna ingick redan i förfarandets hjälpindikatorer. Läs mer om kriterierna för val av indikatorer i kommissionens arbetsdokument Adding employment indicators to the scoreboard of the Macroeconomic Imbalances Procedure to better capture employment and social developments, som diskuterades i kommittéer för Ekofinrådet och rådet för sysselsättning, socialpolitik och hälso- och sjukvård och i Europarlamentet.

(4)  Se ”European Economic Forecast-Autumn 2015”, European Economy, Institutional Paper 011, november 2015.

(5)  Förordning (EU) nr 1176/2011 (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).

(6)  Antalet medlemsstater som har valts ut för en fördjupad granskning har ökat sedan 2012 och det speglar till viss del behovet av att integrera de länder som avslutat ett ekonomiskt stödprogram till följd av ekonomiska förbättringar. Det gäller Irland, Portugal och Rumänien där bedömningen gjorts att det är klokt att inkludera dem i övervakningen inom förfarandet vid ekonomiska obalanser. Dessutom ingår Kroatien i den vanliga övervakningen sedan anslutningen till EU 2013. Flera länder har varit föremål för en fördjupad granskning upprepade gånger och det är kopplat till det faktum att ett land endast kan slippa övervakning på grundval av en ny fördjupad granskning. Om de ekonomiska förhållandena förbättras eller åtminstone inte försämras, kan vi vänta oss att antalet länder som blir föremål för en fördjupad granskning kommer att minska med tiden.

(7)  Se ”Europeiska planeringsterminen 2015: Bedömning av tillväxtproblem, förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser, och resultaten av de fördjupade granskningarna enligt förordning (EU) nr 1176/2011”, COM(2015) 85 final, 26.2.2015, och ”Macroeconomic Imbalances, Main Findings of the In-Depth Reviews 2015”, European Economy-Occasional Papers 228. Samtliga landsspecifika rekommendationer som antagits av rådet, inklusive de rekommendationer som är relevanta för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, finns i EUT C 272, 18.8.2015.

(8)  Se ”European Economic Forecast-Autumn 2015”, European Economy, Institutional Paper 011, november 2015. De aggregerade uppgifterna om återhämtningen döljer visserligen stora skillnader mellan EU-länderna, men den faktiska konvergensen verkar stärkas med högre tillväxttakt i Spanien, Irland, Slovenien, de baltiska länderna, men också i Ungern, Polen, Tjeckien och Rumänien. Däremot verkar tillväxten i Frankrike, Italien, Österrike, Finland och Belgien ligga kvar på en låg nivå 2015.

(9)  Se Internationella valutafonden, 2015. World Economic Outlook: Adjusting to Lower Commodity Prices. Washington (oktober).

(10)  Man kan förstå skuldsaneringsprocessen genom att studera den aggregerade nettoutlåningen i euroområdet per sektor. För 2014 uppgick den till 3,2 % av BNP, varav hushållens, företagens och det offentligas andel var 2,9 %, 1,8 % respektive -2,6 %. För 2010 var respektive andel 0,6 %, 2,9 %, 3.3 % och -6,2 %, och för 2007 0,3 %, 1,4 %, -0,6 % och -0,6 %.

(11)  Se Bricongne J.-C. och Mordonu A. (2015), ”Interlinkages between household and corporate debt in advanced economies”, European Commission Discussion Papers, nr 17, oktober 2015.

(12)  Riktmärket har härletts från förenklade regressioner som ska fånga de viktigaste bestämningsfaktorerna för förhållandet mellan sparande och investeringar, inklusive grundläggande bestämningsfaktorer (t.ex. demografi och resurser), politiska faktorer och globala finansiella förhållanden. Metoden liknar den strategi för skattning av utrikessaldot som IMF tagit fram. Se Phillips, S. et al. (2013), ”The External Balance Assessment (EBA) Methodology”, IMF Working Paper, 13/272.

(13)  Se D’Auria, F., Linden, S., Monteiro, D., in ‘t Veld, J. och Zeugner S., ”Cross-border Spillovers in the Euro Area”, Quarterly Report on the Euro Area, vol. 13, nr 4 (2014).

(14)  Se skäl 17 i förordning nr 1176/2011: ”Vid bedömning av makroekonomiska obalanser bör hänsyn tas till hur allvarliga de är samt till deras eventuella negativa ekonomiska och finansiella spridningseffekter som ökar sårbarheten i unionens ekonomi och utgör ett hot mot den monetära unionens smidiga funktion. Åtgärder för att hantera makroekonomiska obalanser och skillnader i konkurrenskraft krävs i alla medlemsstater, särskilt i euroområdet. De politiska utmaningarnas karaktär, omfattning och angelägenhet kan emellertid variera kraftigt mellan de olika berörda medlemsstaterna. Med tanke på befintliga sårbarheter och omfattningen av den anpassning som krävs, är behovet av politiska åtgärder särskilt akut i medlemsstater med varaktigt stort bytesbalansunderskott och stora förluster av konkurrenskraft. Vidare bör politiken i medlemsstater som bygger upp stora överskott i bytesbalansen syfta till att identifiera och genomföra åtgärder som bidrar till att stärka den inhemska efterfrågan och tillväxtpotentialen.”

(15)  Se ruta I.3 i ”European Economic Forecast-Spring 2015”, European Economy, 2015(2).

(16)  Se ”Macroeconomic Imbalances, Main Findings of the In-Depth Reviews 2015”, European Economy-Occasional Papers 228.

(17)  Med tanke på de krympande bytesbalansunderskotten har överskottens geografiska sammansättning i de kreditgivande ekonomierna ändrats, särskilt för Tysklands del. Saldot i förhållande till resten av världen har stärkts, medan saldot gentemot euroländerna har försvagats. Det senare beror på att exporten till resten av euroområdet har minskat och inte på att Tyskland har ökat sin import.

(18)  För de här länderna är merparten av utlandsskulden inte kopplad till inhemskt kapital och verksamhet, utan snarare till externa tillgångar. En stor del av Irlands utlandsskuld domineras t.ex. av värdepappersfonder med säte i Irland men vars tillgångar kommer från andra länder. Enligt betalningsbalansklassifikationen består värdepappersfonders balansräkning av skulder i eget kapital som matchas av portföljens skuldtillgångar, vilket omvandlas till en mycket negativ ställning vad gäller eget kapital tillsammans med en mycket positiv ställning vad gäller omsättningsbara skulder.

(19)  Skattningarna av de konjunkturrensade saldona bygger på en metod som beskrivs i Salto, M. och A. Turrini (2010), ”Comparing Alternative Methodologies for Real Exchange Rate Assessment”, European Economy-Economic Papers, 427.

(20)  För T+10-metoden, se Havik, K., K. Mc Morrow, F. Orlandi, C. Planas, R. Raciborski, W. Röger, A. Rossi, A. Thum-Thysen, och V. Vandermeulen (2014), ”The Production Function Methodology for Calculating Potential Growth Rates & Output Gaps”, European Economic Papers 535.

(21)  För en noggrann presentation av beräkningarna och antagandena, se, Loublier, A., Turrini A. och Zeugner, S. (2015), ”Methodologies for computing current account benchmarks”, European Economy Economic Paper, kommande nummer.

(22)  Euroområdets exportvärde har sjunkit mellan 2013 och 2015, och exporten till länder utanför EU har legat kvar mer eller mindre på samma nivå.

(23)  En mer detaljerad presentation av den metod som använts för att dela upp exportmarknadsandelarna finns i ”A closer look at some drivers of trade performance at Member State level”, Quarterly Report on the Euro Area, 2012(2):29-39.

(24)  Arvet av höga skulder i företagen kommer troligtvis att fortsätta att tynga ekonomin. Hög privat skuldsättning förknippas vanligtvis med låg tillväxt på medellång sikt, men att fastställa specifika tröskelvärden för skulder är analytiskt svårt (se hänvisningar i Chen et al. (2015)). ”Private Sector Deleveraging and Growth Following Busts”, Working Paper 15/35, International Monetary Fund, Washington). Skulder verkar också ha inverkat menligt för de ekonomiska resultaten efter krisen (se Bornhorst, F. och Ruiz Arranz, M. (2013)). 'Indebtedness and Deleveraging in the Euro Area.' Country Report 13/232, International Monetary Fund, Washington; och Europeiska centralbanken (ECB), (2012), ”Corporate Indebtedness in the Euro Area”. Monthly Bulletin (February): s. 87–103.

(25)  Växelkursrörelser, i synnerhet eurons depreciering under andra halvåret 2014, har med stor sannolikhet orsakat stora värderingseffekter och ökat värdet på skulder i andra valutor än euron, t.ex. i Irland och Nederländerna.

(26)  För en noggrann presentation, se P. Pontuch, ”Private sector deleveraging: where do we stand?”, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(4): s. 7–19.

(27)  Se Europeiska centralbanken (2015), ”Financial Stability Review”, maj 2015, och Gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna (2015), ”Joint Committee Report on Risks and Vulnerabilities in the EU Financial System”, JC 2015 007.

(28)  Sedan i somras verkar Target2-saldona ha slutat krympa totalt sett, främst på grund av utvecklingen i Italien, Grekland och Spanien.

(29)  Lågräntemiljön tynger också i hög grad lönsamheten i livförsäkringssektorn där det har uppstått en dålig överensstämmelse mellan låg avkastning på statsobligationer och de garantier som kunderna utlovas.

(30)  Bostadsprisutvecklingen måste betraktas parallellt med en bedömning av bostadsprisavvikelserna.

(31)  Sverige och Luxemburg är de enda länder där bostadspriserna i stort sett har varit opåverkade av krisen och har ökat stadigt sedan mitten på 1990-talet. I Storbritannien korrigerades de deflaterade bostadspriserna med cirka 18 procent från toppnoteringarna tredje kvartalet 2007 till 2012, men steg därefter med hela 8 procent under 2014, och har fortsatt öka under 2015.

(32)  Bostadsprisernas bristande överensstämmelse har skattats i form av ett genomsnitt av följande tre indikatorer: i) kreditvärderingsgapet (avståndet till det långsiktiga genomsnittet av förhållandet mellan pris och inkomst), ii) avkastningsgapet (avståndet till det långsiktiga genomsnittet av förhållandet mellan pris och hyror), och iii) en skattning av bostadsprisernas avvikelser från de jämviktsvärden som är motiverade av fundamenta för efterfrågan och utbud på bostadsmarknaden. Läs mer i Europeiska kommissionen: ”Housing market adjustment in the European Union”, ruta 1.3, i ”European Economic Forecast-Spring 2014”, European Economy 2014(3).

(33)  Se Draghi, M. (2014), ”Unemployment in the euro area”, tal på det årliga centralbankssymposiumet i Jackson Hole, 22 augusti 2014, och Arpaia, A., Kiss, A. occh Turrini, A. (2014) ”Is unemployment structural or cyclical? Main features of job matching in the EU after the crisis”, European Economy, Economic Papers 527, september 2014.

(34)  Se Duiella, M. och Turrini, A. (2014), ”Poverty developments in the EU after the crisis: a look at main drivers”, ECFIN Economic Brief, nr 31, maj 2014.

(35)  Europeiska kommissionen (2015), Labour Market and Wage Developments in Europe 2015, Part II, Chapter 1: Labour mobility and labour market adjustment in the EU.

(36)  Under 2014 var sysselsättningsgraden bland personer födda i ett annat EU-land 67 procent, medan sysselsättningsgraden bland personer födda i sitt bosättningsland var 65 procent. Sysselsättningsgraden bland personer födda utanför EU var 57 procent (källa: Eurostats arbetskraftsstatistik, åldersgrupp: 15–64 år).

(37)  Under 2014 var arbetslösheten bland personer födda i ett annat EU-land 13 procent, medan arbetslösheten bland personer födda i sitt bosättningsland var 10 procent. Arbetslösheten bland personer födda utanför EU var 19 procent. Andelen överkvalificerade, dvs. högt kvalificerade arbetstagare som tar enkla eller medelsvåra jobb, var markant högre för EU-migranter än för infödda, och ännu högre bland utomeuropeiska personer. (Källa: Eurostats arbetskraftsstatistik).

(38) Detta arbetssätt, som gör att man undviker dubbla förfaranden och rapporteringsskyldigheter, har fastställts i förordning (EU) nr 472/2013 (EUT L 140, 27.5.2013, s. 1). Det ligger också i linje med kommissionens förslag om upprättandet av ett system för ekonomiskt stöd till de medlemsstater som inte har infört euron som valuta (COM(2012) 336, 22.6.2012).