52014DC0733

1. INLEDNING

I agendan för förändring framhålls stöd för ökad sysselsättning och tillväxt som kommer alla till del som en central prioritering för EU:s externa samarbete. I detta sammanhang ses blandade lösningar som ett viktigt verktyg för att skapa en hävstångseffekt och förbättra verkan av EU-stödet.

I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 om en EU-garanti för Europeiska investeringsbankens (EIB) externa utlåning har rådet och Europaparlamentet uppmanat kommissionen att undersöka och rapportera om möjligheterna att utveckla en ”EU-plattform för externt samarbete och extern utveckling”, med syftet att optimera användningen av mekanismerna för att kombinera gåvobistånd och lån i samband med externa åtgärder.

I sin rapport till rådet och Europaparlamentet den 26 oktober 2012 föreslog kommissionen att den nya EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete skulle inrättas som en expertgrupp vid kommissionen. Plattformen inrättades följaktligen formellt vid det första mötet i den ”politiska gruppen”, som ägde rum den 14 december 2012.

Detta dokument utgör den första rapporten enligt kommissionens åtagande att rapportera till Europaparlamentet och rådet. Rapporten avser plattformens arbete från bildandet den 14 december 2012 till och med slutet av juli 2014. [1]

Kommissionen har lett plattformens möten och dessutom bidragit aktivt på politisk och teknisk nivå tillsammans med utrikestjänsten, medlemsstaterna, Europaparlamentet och finansinstituten. Kommissionen inser mervärdet av samarbetet och de delresultat som nåtts, såsom framgår av rekommendationerna i denna rapport.

Plattformens roll är inte att ersätta eller kopiera befintliga beslutsstrukturer.

2. MÅL

I kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet av den 26 oktober 2012 beskrevs plattformens övergripande mål och verksamhetsområde.

Plattformen ska förbättra kvaliteten och effektiviteten hos EU:s kombinerade mekanismer vid utveckling och externt samarbete, med vederbörlig hänsyn till de politiska ramar som styr EU:s förbindelser med de olika partnerländerna, framför allt EU:s utvecklings-, grannskaps- och utvidgningspolitik.

Plattformen ska ge vägledning när det gäller harmonisering av huvudprinciper för kombinerade insatser och samtidigt möjliggöra differentiering med hänsyn till sektorer och regioner.

Den ska inriktas på sektorer där finansieringsinstrument kan göra störst nytta, inom geografiska regioner och även mellan regioner.

Plattformen ska också bidra till att öka samstämmigheten mellan kombinerade insatser och EU:s politik.

3. ÖVERSIKT ÖVER PLATTFORMENS ARBETE 2013/14

Plattformen består av den politiska gruppen samt tekniska grupper.

Den politiska gruppen

Den politiska gruppen består av företrädare för EU:s medlemsstater, utrikestjänsten och kommissionen, med Europaparlamentet som inbjuden deltagare. Andra deltagare kan bjudas in som observatörer.

Plattformen inrättades vid det första mötet i den ”politiska gruppen” (den 14 december 2012). Gruppen enades då om arbetsplanen för 2013, som därefter ändrades i juni och december 2013. Den politiska gruppen har sammanträtt fem gånger, i december 2012, i juni och december 2013 och i april och juli 2014, och diskuterat arbetet i de tekniska grupperna och andra utvalda ämnen. Kommissionen har bidragit, t.ex. när det gäller den framtida förvaltningen av EU:s kombinerade mekanismer och rollen för finansinstitut utanför EU i EU:s kombinerade mekanismer.

Finansinstitut som medverkar i det tekniska arbetet har bjudits in att delta i den politiska gruppens möten som observatörer. Kommissionen leder mötena och tillhandahåller sekretariatet, som står för samordning och kommunikation.

Tekniska grupper

De tekniska grupperna består av kommissionen, utrikestjänsten, finansinstitut och ett antal företrädare för medlemsstaterna. Dessutom deltar företrädare för Europaparlamentet i plattformens tekniska arbete. Utbyte av sakkunskap mellan deltagarna har varit ett väsentligt inslag som gynnat alla parter.

Hittills har fem specifika tekniska grupper bildats, vars arbete har kompletterats med flera övergripande möten. Grupperna arbetade med följande frågor: 

grupp 1: Översyn av befintliga kombinerade mekanismer; grupp 2: Stärka kombinerade insatser – ram för resultatmätning; grupp 3: Bättre processer; grupp 4: Främjande av finansieringsinstrument; grupp 5: Kontraktering, övervakning och rapportering.

Det tekniska arbetet kompletterades med fyra seminarier: a) om integrering av klimatförändringsfrågor i kombinerade mekanismer; b) om skuldhållbarhet; c) om kombinerade mekanismer och offentligt utvecklingsbistånd; d) ett rundabordssammanträde med europeiska exportkreditinstitut.

Europaparlamentet deltog aktivt i plattformens diskussioner i både den politiska gruppen och de tekniska grupperna.

Medverkan av det civila samhället och den privata sektorn

Fyra möten hölls med företrädare för organisationer i det civila samhället – två möten den 30 april och den 24 juli 2013, ett brainstormingmöte om hur privat finansiering kan samverka med kombinerade mekanismer som hölls i samband med Europeiska utvecklingsdagarna den 26 november 2013, med inriktning på organisationer i det civila samhället och investerare i den privata sektorn, och ytterligare ett möte den 3 juli 2014 med organisationer i det civila samhället och den privata sektorn.

4. ARBETE I DE TEKNISKA GRUPPERNA

4.1 ÖVERSYN AV BEFINTLIGA KOMBINERADE MEKANISMER

Det inledande tekniska arbetet inom plattformen avsåg en övergripande översyn av EU:s befintliga kombinerade mekanismer och utbyte av bästa praxis. Följande slutsatser kunde dras:

i) EU:s befintliga kombinerade mekanismer visar positiva tecken när det gäller stödet till EU:s politik för yttre förbindelser, men förfarandena för utveckling, granskning/bedömning/urval, övervakning och rapportering av insatser måste effektiviseras, harmoniseras och förbättras ytterligare.

ii) De kombinerade mekanismerna har nått målet att mobilisera avsevärda offentliga resurser för finansiering av investeringsprojekt till stöd för EU:s politik för yttre förbindelser. Det finns utrymme för ytterligare användning av finansieringsinstrument (t.ex. riskkapital, garantier, räntesubventioner).

iii) Ytterligare förbättringar är nödvändiga när det gäller övervaknings- och rapporteringssystem för både finansieringsmekanismer och projekt.

iv) Projekt som finansieras inom ramen för de kombinerade mekanismerna avser en rad olika sektorer och kan vara olika stora och utnyttja olika slags stöd beroende på behoven. Denna flexibilitet bidrar definitivt till projektportföljens relevans och kvalitet och ger kommissionen möjlighet att fastställa operativa prioriteringar med utgångspunkt i specifika regionala policyer och behov. Ökad medverkan av EU:s delegationer på planeringsstadiet skulle ytterligare öka projektportföljens relevans.

v) Projekt utformas och förbereds av finansinstitut med hjälp av lämpliga processer och standarder, och projektförslag utvärderas genom sakkunnigbedömning och intern granskning vid kommissionen/utrikestjänsten. Bidragets mervärde visas i projektdokumentationen och bedöms under granskningsprocessen. Det bör dock beskrivas och analyseras närmare på blanketten för bidragsansökan för att möjliggöra mätning. Beräkningar av finansiell hävstångseffekt och blanketter för bidragsansökan bör harmoniseras, och kvaliteten på uppgifter som lämnas av finansinstitut bör förbättras ytterligare för effektivare bedömning/urval, övervakning och rapportering.

vi) Ett av de viktigaste resultaten av de kombinerade mekanismerna är den stärkta samordningen, informationsutbytet och samarbetet mellan europeiska biståndsaktörer och, i mindre utsträckning och i vissa regioner, med biståndsaktörer utanför Europa. Detta har åstadkommits genom både medverkan av de olika aktörerna i de formella ledningsorganen för EU:s kombinerade mekanismer och genom informell samordning på lokal eller central nivå, eller enligt de olika samförståndsavtal med EU/kommissionen som är i kraft. Det bör dock betonas att fem huvudsakliga europeiska partner står för merparten av de insatser som godkänts hittills. Ansträngningar bör således göras för att främja ett bredare deltagande i finansieringsmekanismerna bland EU:s biståndsaktörer. Ökad medverkan av icke-europeiska biståndsaktörer skulle också kunna främjas. Frågan diskuterades vidare inom plattformen, och slutsatsen blev att medverkan av icke-europeiska finansinstitut, i synnerhet regionala banker som tar en ledande roll, på ett målinriktat sätt bör undersökas av styrelsen för den relevanta ramen för kombinerade mekanismer. Utgångspunkten bör vara det specifika mervärdet för ett visst projekt eller en viss region. Där icke-europeiska finansinstitut redan har en ledande roll i specifika kombinerade mekanismer bör den rollen dessutom upprätthållas, förutsatt att villkor som avser deras mervärde uppfylls. Samordning och samarbete mellan europeiska och icke-europeiska finansinstitut är fortfarande av avgörande betydelse, och icke-europeiska finansinstitut bör därför bjudas in att delta i relevanta möten som observatörer.

vii) Som en allmän regel medverkar partnerländer/partnerregioner redan från början på teknisk nivå inom varje projekt, eftersom egenansvar är ett allmänt inslag i lånefinansierat bistånd. Partnerländer/partnerregioner bör systematiskt medverka på lämplig nivå när projekt utformas och förbereds (samråd som genomförs bör dokumenteras på blanketten för bidragsansökan). Samordning bör ske på lokal nivå mellan EU:s delegationer och finansinstituten gentemot partnerlandet/partnerregionen för att säkra största möjliga utvecklingseffekt av projekt som finansieras inom ramen för de kombinerade mekanismerna. Ett antal av ovanstående punkter följdes upp vid ytterligare tekniskt arbete enligt nedan.

4.2 ÖKAD EFFEKTIVITET, INSYN OCH ANSVARSSKYLDIGHET FÖR KOMBINERADE INSATSER – RAM FÖR RESULTATMÄTNING; BÄTTRE PROCESSER – KONTRAKTERING, ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING

Efter översynen av befintliga kombinerade mekanismer enligt ovan och de erfarenheter som gjorts delades det tekniska arbetet för att ta itu med tre huvudutmaningar upp mellan de tekniska grupperna 2, 3 och 5.

1) Förstärkt teknisk bedömning av kombinerade projekt

Insatser gjordes för att ytterligare stärka processen för bedömning av projekt och i möjligaste mån harmonisera bedömningskriterierna baserade på bästa praxis mellan finansieringsmekanismerna.

Det tekniska arbetet resulterade i en förbättrad och harmoniserad blankett för bidragsansökan som ska användas inom EU:s olika kombinerade mekanismer. Detaljerade riktlinjer har utarbetats, som ska åtfölja ansökningsblanketten och syftar till att förklara för sökandena hur blanketten ska fyllas i. De nya riktlinjerna beskriver framför allt hur additionalitet och hävstångseffekt för ansökta bidrag bör motiveras och redovisas på ett mer strukturerat och mätbart sätt, samtidigt som andra aspekter, t.ex. projektets finansiella struktur, beskrivs närmare där det är relevant. Miljöaspekter och sociala aspekter granskas med utgångspunkt i EU:s standarder på samma sätt som för andra EU-finansierade projekt. Frågan om skuldhållbarhet behandlas uttryckligen, med utgångspunkt i de seminarier som hållits med kolleger från IMF. Dessutom ingår ett nytt avsnitt om indikatorer med koppling till den nya ramen för resultatmätning (se nedan). I början av 2014 infördes den nya ansökningsblanketten för nya projektförslag inom alla finansieringsmekanismer som förvaltas av GD Utveckling och samarbete – EuropeAid. Arbetsgruppen för investeringsramen för västra Balkan utgår från arbetet inom EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete och arbetar vidare med att effektivisera och förbättra relevanta operativa förfaranden.

2) Utveckling av en standardiserad ram för resultatmätning

Tekniskt arbete bedrevs avseende en ny ram för resultatmätning som ska hjälpa kommissionen och finansinstituten att i förväg lämna uppgift om de förväntade resultaten av projekt som stöds genom finansieringsmekanismerna, i efterhand mäta resultatet av finansieringsverksamheten och möjliggöra bättre rapportering om vad som åstadkomits inom finansieringsmekanismerna. Allt detta speglar kraven i den nya budgetförordningen, kommissionens resultatramar och prioriteringar och målsättningar för EU:s politik för externt samarbete.

Som en följd härav kunde man enas om en ram i form av en gemensam uppsättning indikatorer som speglar resultat och avsedda resultat av projekt. Valet av indikatorer styrdes av en rad överväganden, t.ex. överensstämmelse med finansieringsmekanismernas mål och prioriteringar, målen för EU:s politik för externt samarbete och budgetförordningen samt gällande praxis hos finansinstitut och möjligheten till sammanslagning och rapportering till (bland annat) allmänheten. Ramen innefattar en definition av var och en av de överenskomna indikatorerna och kräver dessutom att sökande ger en kvalitativ beskrivning av det föreslagna projektets förväntade effekt. Den nya resultatramen har införlivats i den nya ansökningsblanketten och de nya riktlinjerna (se ovan) och infördes i början av 2014 för nya projektförslag.

3) Harmonisering av kontraktering, övervakning och rapportering

Det tekniska arbetet inbegrep kommissionen, utrikestjänstens avdelningar vid högkvarteret och delegationerna samt finansinstituten. Den tekniska gruppens huvudsakliga mål var att arbeta med harmoniseringen och påskynda kontrakteringsprocessen inom finansieringsmekanismerna genom att utarbeta relevanta och detaljerade riktlinjer som gör det lättare att få med relevant kontraktsinformation i de projektfiler som lämnas till finansieringsmekanismernas ledningsorgan, för att förenkla kontrakteringen av projekt. Grupp 5 fokuserade på att förklara och klargöra definitioner och processer i kontrakt, som i förväg måste införlivas i projektinformationsfilen för att möjliggöra full förståelse för projektgenomförande, finansiella flöden och intressenternas ansvar. Av effektivitetsskäl togs därför den nödvändiga kontraktsinformationen med i de detaljerade riktlinjerna om hur ansökningsblanketten ska fyllas i. Dessutom har en uppsättning rekommendationer/bästa praxis för rapportering och övervakning identifierats med utgångspunkt i både kommissionens och finansinstitutens erfarenhet av projektgenomförande och kraven i budgetförordningens rättsliga ram för finansieringsinstrumenten.

Kommissionen välkomnar plattformens insatser för att upprätthålla en välstrukturerad, öppen och effektiv projekturvalsprocess, med effektiva kontraktsprocesser och lämpliga resultatinriktade övervaknings- och rapporteringsförfaranden, grundade på relevanta och aktuella rättsliga krav.

Kommissionen erkänner de väsentliga framsteg som gjorts inom plattformen genom utveckling av de nya – harmoniserade – verktyg som ska användas inom alla kombinerade mekanismer, t.ex. den förbättrade ansökningsblanketten och de åtföljande riktlinjerna.

4.3 VIDAREUTVECKLING AV FINANSIERINGSINSTRUMENT

Marknadsbaserade investeringar är en viktig drivkraft för utveckling och en väsentlig parameter som skiljer utvecklade ekonomier från mindre utvecklade. Några exempel är bankernas utlåning till små och medelstora företag, allmännyttiga och privata företag som investerar i elproduktion och centrala infrastrukturprojekt som vägar och järnvägar.

Utökad användning av specifika finansieringsinstrument (t.ex. garantier, riskkapital och riskdelningsmekanismer för lokala valutarisker och andra risker) motiveras av behovet av att utnyttja de begränsade tillgängliga budgetmedlen så effektivt som möjligt, liksom av bedömningen att bidrag inte alltid är det bästa instrumentet för att utveckla ekonomisk verksamhet av denna typ utan ibland blir helt resultatlösa.

Användning av specifika finansieringsinstrument kan rekommenderas när marknadsstörningar gör att marknadsdeltagare – vilket kan innefatta utvecklingsfinansieringsinstitut – inte tillhandahåller den finansiering som krävs i tillräcklig mängd eller på lämpliga villkor för projekt som i övrigt är ekonomiskt hållbara.

Förutom att åtgärda marknadsstörningar eller otillfredsställande investeringssituationer måste finansieringsinstrument ge tydligt definierad additionalitet (mervärde) och hävstångseffekter för EU:s budgetmedel. De måste vara utformade med hänsyn till både kommissionens och genomförandepartnernas intresse.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de praktiska erfarenheter som gjorts av plattformens medlemmar valde plattformen ut ett antal sektorer där ökad användning av finansieringsinstrument enligt ovan borde undersökas närmare, t.ex. infrastruktur, mikroföretag och små och medelstora företag, jordbruk, den sociala sektorn. EU-stödets typ och nivå måste bedömas mot bakgrund av varje enskilt projekt, men plattformen godkände en del grundläggande principer i fråga om minimikrav, högsta stödnivåer och mekanismer för att se till att hänsyn tas till både kommissionens intresse och intresset hos det stödberättigade finansinstitut som genomför projektet.

Kommissionen stöder plattformens insatser för att främja ökad användning av finansieringsinstrument. Eftersom dessa finansieringsinstrument är jämförelsevis komplexa kommer utformningen att noga anpassas till den operativa miljön i de enskilda partnerländerna.

Kommissionen kommer dessutom att tillämpa EU:s grundläggande princip för finansieringsinstrument: regeln om att ingen ansvarsförbindelse får uppstå för EU-budgeten, vilket garanterar att EU:s ekonomiska ansvar till följd av ett finansieringsinstrument aldrig kan överstiga beloppet för det relevanta budgetåtagandet.

5. FRAMTIDA FÖRVALTNING AV EU:S KOMBINERADE MEKANISMER

För att förbättra effektiviteten hos kombinerade insatser när det gäller att uppnå de politiska målen fattigdomsminskning och socioekonomisk utveckling, och för att effektivisera förvaltningen genom att bl.a. sänka transaktionskostnaderna, enades man inom plattformen om att fyra ”kombinerade ramar” skulle upprättas för finansieringsinstrumenten (EUF, det europeiska grannskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för stöd inför anslutningen). För att samtidigt kunna ta itu med de olika strategiska prioriteringarna på regional nivå, öka den politiska hävstångseffekten och effektivt använda kombinerade insatser för politisk dialog och för rapporteringsändamål föreslås att det inom varje ram fastställs geografiskt definierade finansieringsmekanismer.

Finansieringen ska främst komma från de regionala programmen inom ramen för de olika instrumenten, i enlighet med de prioriteringar och mål som fastställs i programplaneringsdokumenten genom dialog med partnerländer och relevanta regionala organisationer. Där det är relevant och lämpligt kan finansiering också komma från specifika nationella/regionala program[2] till stöd för de prioriteringar och mål i dessa länder/regioner som anges i de relevanta programplaneringsdokumenten. Om EU-medlemsstater eller andra givare skulle vara intresserade av att bidra till kombinerade insatser kommer det att ske genom särskilda fonder. För varje ram för kombinerade mekanismer kommer det att finnas en enda förvaltningsstruktur för förvaltningen av både kommissionens medel och EU-medlemsstaternas eller andra givares bidrag genom särskilda fonder. Denna ram kommer att gälla alla regioner, även Afrika. Arbetsgruppen för investeringsramen för västra Balkan utgår från arbetet inom EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete och arbetar vidare med att effektivisera och förbättra den relevanta förvaltningsstrukturen.

Beslutsfattandet kommer att organiseras i en struktur med två nivåer.  Yttranden om projektförslag kommer att utarbetas på styrelsenivå. Yttrandena kommer att förberedas genom en bedömning på teknisk nivå.

Styrelserna[3] leds av kommissionen och innefattar utrikestjänsten, EU:s medlemsstater som röstberättigade ledamöter och finansinstituten som observatörer. De kommer att ansvara för att utarbeta yttranden om enskilda kombinerade insatser, ge vägledning till deltagande institutioner, övervaka och se över projektplaneringen, granska projektrelaterade resultat och övervaka portföljen av godkända projekt samt utnyttja finansinstitutens specifika sakkunskap på lämpligt sätt och se till att arbetet fördelas. 

Den tekniska bedömningen av projektförslag kommer att inkludera regelbundna tekniska möten ledda av kommissionen (med medverkan av relevanta generaldirektorat där så är lämpligt) med deltagande av utrikestjänsten[4] och finansinstituten, som kommer att diskutera planeringen och bedöma de projekt som ska läggas fram för styrelserna.

Den förbättrade (och mer harmoniserade) blankett för projektansökan som utarbetats inom plattformen tillämpas redan och bidrar till en välstrukturerad, öppen och effektiv projekturvalsprocess[5].

Sekretariatet stöder styrelsen i alla dess uppgifter, stöder anordnandet av kommunikationsevenemang och det allmänna genomförandet av kommunikationsstrategin, organiserar den tekniska bedömningen av förslag och är den centrala kontaktpunkten för alla intressenter som medverkar i ramarna för kombinerade mekanismer. Sekretariatets struktur och verksamhet måste anpassas till den nya övergripande strukturen och beslutsprocessen. Kommissionen kommer att tillhandahålla sekretariatet för varje EU-ram för kombinerade mekanismer och motsvarande finansieringsmekanismer, och eventuellt undersöka om vissa uppgifter kan läggas ut på externa uppdragstagare.

Den föreslagna reviderade beslutsprocessen syftar till att effektivisera och förenkla processen och göra den mer ändamålsenlig, och till att uppfylla budgetförordningens nya krav när projekt genomförs genom indirekt förvaltning. Den reviderade beslutsprocessen innefattar följande: i) förbättrad samordning i ett tidigt skede, vilket säkrar att resurserna koncentreras till fastställda prioriteringar; ii) bredare och förstärkt teknisk bedömning för att ytterligare förbättra kvaliteten och underlätta utbyte av sakkunskap, med utnyttjande av finansinstitutens specifika expertis där så är lämpligt; iii) större flexibilitet så att den tid som läggs på teknisk bedömning bättre anpassas till varje förslags relativa komplexitet; iv) färre steg i processen generellt sett. När ett förslag bedöms som tekniskt moget kommer det ledande finansinstituet[6] att kunna lämna en slutlig reviderad ansökningsblankett till sekretariatet, som ska läggas fram för styrelsen.

När det gäller ramar för kombinerade mekanismer som förvaltas av GD Utveckling och samarbete – EuropeAid kommer kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att hålla en dialog (ledd av utrikestjänsten och kommissionen) om strategiska inriktningar och allmänna riktlinjer med mottagarländer och relevanta regionala organisationer. Detta kan antingen ske inom ramen för befintliga forum för regional eller subregional politisk samordning eller, om inga lämpliga forum kan identifieras, vid särskilda strategimöten enligt princip om egenansvar inom utvecklingssamarbetet. När det gäller investeringsramen för västra Balkan ska redan etablerade diskussioner med mottagarländer på strategisk nivå stärkas ytterligare genom att sektorsvis planering främjas i varje land.

Det civila samhällets medverkan på projektnivå hanteras i dag av finansinstituten som ett led i deras processer för godkännande och förvaltning av projekt, antingen direkt eller genom att projektledaren ombesörjer det offentliga samråd som krävs. Delegationernas eller de geografiska enheternas roll bör vara att sköta kontakterna med företrädare för det lokala civila samhället, vilket är normal praxis även i samband med andra genomförandemetoder. Kommissionen kommer dessutom att ytterligare öka sina insatser för att förbättra tillgången till information för organisationer i det civila samhället, även regionala sådana, med avseende på finansieringsmekanismerna. Regelbundna möten om kombinerade mekanismer har hållits i Bryssel med organisationer i det civila samhället.

6. ÖVERSIKT ÖVER SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

1)         Med utgångspunkt i erfarenheterna så här långt visar EU:s befintliga kombinerade mekanismer positiva tecken när det gäller stödet till EU:s politik för yttre förbindelser.

2)         Det tekniska arbetet har redan resulterat i en förbättrad och harmoniserad blankett för bidragsansökan som ska användas inom EU:s olika kombinerade mekanismer. Detaljerade riktlinjer har utarbetats, som ska åtfölja ansökningsblanketten och syftar till att förklara för sökandena hur blanketten ska fyllas i. Frågan om skuldhållbarhet har behandlats uttryckligen, och den pågående översynen av IMF-ramen kommer att följas upp.

3)         En ny resultatram har utvecklats och införlivats i den nya ansökningsblanketten och de nya riktlinjerna (se ovan).

Kommissionen välkomnar plattformens insatser för att upprätthålla en välstrukturerad, öppen och effektiv projekturvalsprocess, med ändamålsenliga kontraktsprocesser och lämpliga resultatinriktade övervaknings- och rapporteringsförfaranden som grundas på relevanta och aktuella rättsliga krav och anpassas till prioriteringarna och målsättningarna för EU:s politik för externt samarbete.

I detta sammanhang erkänner kommissionen de väsentliga framsteg som gjorts inom plattformen genom utveckling av de nya – harmoniserade – verktyg som ska användas inom alla befintliga kombinerade mekanismer, t.ex. den förbättrade ansökningsblanketten och de åtföljande riktlinjerna.

4)         Nyckelområden identifieras där ökad användning av specifika finansieringsinstrument bör undersökas närmare. Här är utgångspunkten den praktiska relevansen, och det handlar också om att identifiera områden där framtida insatser bör göras inom ramen för de kombinerade mekanismerna:

- Garantier, riskkapital och andra riskdelningsinstrument för infrastrukturprojekt och mikroföretag och små och medelstora företag.

- Nya sektorer: garantier och riskdelningsmekanismer för jordbruk, den sociala sektorn och andra sektorer

Kommissionen stöder plattformens rekommendationer för EU:s ramar för kombinerade mekanismer när det gäller att öka användningen av specifika finansieringsinstrument framför allt för infrastruktur, mikroföretag och små och medelstora företag, jordbruk och sociala sektorer – med vederbörlig hänsyn till förutsättningarna i partnerländerna och regeln om att ingen ansvarsförbindelse får uppstå för EU-budgeten. Kommissionen kommer att samarbeta nära med sina utvecklingsfinansieringspartner för att se till att innovativa finansieringsinstrument med stark utvecklingseffekt når marknaden.

 5)        Plattformen kom fram till att fyra ”kombinerade ramar” skulle upprättas för finansieringsinstrumenten (EUF, det europeiska grannskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för stöd inför anslutningen). Operativa projektbeslut ska fattas av respektive styrelse (styrelserna för EUF, det europeiska grannskapsinstrumentet och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och styrkommittén för investeringsramen för västra Balkan). Den reviderade beslutsprocessen kommer att bidra till att effektivisera, förenkla och öka ändamålsenligheten samt till att uppfylla de nya kraven i budgetförordningen.

Kommissionen stöder en ytterligare effektivisering av kombinerade mekanismer. Det ska ske genom upprättande av fyra ramar för kombinerade mekanismer för att förbättra effektiviteten när det gäller att nå de politiska målen och sänka kostnaderna.

Kommissionen kommer, i nära samarbete med utrikestjänsten och EU:s medlemsstater, att sträva efter att säkra ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av rekommendationerna om en reviderad förvaltningsstruktur för de kombinerade mekanismerna.

6)         Medverkan av icke-europeiska finansinstitut, i synnerhet regionala banker som tar en ledande roll, bör på ett målinriktat sätt undersökas av styrelsen för den relevanta ramen för kombinerade mekanismer. Utgångspunkten bör vara det specifika mervärdet för ett visst projekt eller en viss region. Där icke-europeiska finansinstitut redan har en ledande roll i specifika kombinerade mekanismer bör den rollen dessutom upprätthållas, förutsatt att villkor som avser deras mervärde uppfylls. Samordning och samarbete mellan europeiska och icke-europeiska finansinstitut är fortfarande av avgörande betydelse, och icke-europeiska finansinstitut bör därför bjudas in att delta i relevanta möten som observatörer.

7)         Aktiv medverkan av EU:s medlemsstater, Europaparlamentet, utrikestjänsten och kommissionens avdelningar samt en rad olika offentliga finansinstitut, både multilaterala och bilaterala, europeiska och icke-europeiska, har varit avgörande för framgångarna så här långt. Detta har förstärkts ytterligare av utbyten med organisationer i det civila samhället och kontakter med andra aktörer.

Kommissionen anser att EU-plattformen tydligt har visat sitt värde genom att sammanföra en mängd olika intressenter för utbyte av sakkunskap om alla aspekter som rör kombinerade mekanismer vid externt samarbete. Kommissionen rekommenderar att EU-plattformen bygger vidare på denna erfarenhet och framgångarna så här långt och fortsätter arbetet med specifika frågor i anslutning till kombinerade mekanismer vid externt samarbete.

Slutligen har, i enlighet med den arbetsplan som lagts fram av kommissionen och antagits av policygruppen, följande frågor identifierats. Arbetet med dem har också inletts under 2014.

•           Mobilisering av resurser i den privata sektorn

•           Bästa praxis och möjligheter när det gäller finansiering av klimatförändringsåtgärder

[1]  Rapporter och arbetsdokument med närmare upplysningar finns på http://ec.europa.eu/transparency/regexpert/index.cfm eftersom plattformen är registrerad som kommissionens expertgrupp E02852

[2] Och även, i mindre omfattning, från tematiska program.

[3] När det gäller investeringsramen för västra Balkan rör det sig om styrkommittén, där utrikestjänsten inte medverkar.

[4] Utrikestjänsten medverkar inte i den tekniska bedömningen av projektförslag från investeringsramen för västra Balkan.

[5] Som när det gäller investeringsramen för västra Balkan återspeglar det faktum att de huvudsakliga sökandena är mottagarländerna.

[6] Endast för finansieringsmekanismer som förvaltas av GD Utveckling och samarbete – EuropeAid.